Emil

430702_2448561752492_253900350_n
LP I, LP II Fanaberner´ns Emil Eemon, två år gammal på bilden.

När vi hastigt, och inte det minsta lustigt, fick ta det tunga beslutet att ta bort Uno började jag nästan genast fundera på om och i så fall vart vi kunde hitta någon ny valp? Ett besök hemma hos Ann-Sofie resulterade i att vi satt och surfade på olika hemsidor och hamnade på Fanaberner´ns kennel i Norge. Där hittade jag plötsligt en kombination som tilltalade mig och efter att ha gått och funderat i något dygn skickade jag ett mejl till Nina för att höra om möjligheterna till att få köpa valp hos henne?

Tursamt nog för mig så föddes det några veckor senare, 20100210, två pojkar i kullen och sex tikar, och det betydde att det blev en hane till mig 🙂 Nina var flitig med att fota och jag kunde följa kullen hela deras första åtta veckor trots att vi har ca 100 mil mellan oss. När valparna var ca 6 veckor åkte jag och kikade på dem och det beslutades att hane 2 skulle få följa med hem några veckor senare.

Eftersom vi nyligen haft valpledigt var semesterdagarna begränsade och därför fick vi lösa valptiden lite annorlunda den här gången. Emil fick helt enkelt hänga med husse i lastbilen på dagarna. Sov sött i en bur under körning och var sedan med och röjde ute i skogen när husse skulle lasta. Kanske inte så konstigt då att Emil kom att bli den hunden som varit mest husses hund av alla vi haft.

Första året hände dock inte så mycket för Emil. Någon liten utställning och lite lättare träning men ärligt, jag som precis hade kört all grundträning med en annan valp hade inte riktigt motivationen att genast börja om men en ny valp. Men när Emil var ca 1 år gammal anmälde jag oss till en kurs och därifrån gick det fort. Emil visade sig nämligen vara en arbetsmyra av sällan skådat slag och eftersom han dessutom var liten och nätt i kroppen så hade han väldigt lätt för sig när det gällde kroppskontroll. Han var dessutom en rackare på att springa och fort gick det så nog passade han som lydnadshund alltid! LP I, LP II och första pris i lydnadsklass 3 hann vi fixa och jag är helt övertygad om att vi i dag hade fixat ett championat också om vi fått fortsätta vår resa.

Resan tillsammans med Emil blev alldeles för kort och tog hastigt slut 3:e september 2013. Det är fortfarande alldeles för tungt att tänka på och prata om så någon berättelse om det blir det inte än på ett tag. Som vi saknar vår lilla norska gutt här hemma, mysråttan som gärna bodde i knät när man var inne men som satsade 110% när det var jobb och träning ❤

30087_1203167658418_3831318_n
Liten och oerhört söt och lika föremålsintresserad redan då 🙂

179334_1418462120645_6879236_n
N
io månader och alltid lika lekfull.

429493_2372972382805_1192930633_n
Att träna var det bästa som fanns…

333350_2973821003645_1251382511_o
.
.. näst efter att springa! Och som han kunde springa våra norska känguru, få berner skulle kunna mäta sig med hans snabbhet, inte konstigt att han var en väldigt bra lydnadsberner!

200628_1486535582439_4754212_n
Det var efter denna bild som han blev kallad känguru 😉

994533_4557150785900_1915438720_n
Vig som en katt och utan hämningar i vattnet.

403553_3525790722543_1296649170_n
Tillsammans med sina älskade pipisar med svans, bästa leksaken som fanns!

414485_2410077190402_946017879_o
H
usses hund

972100_4622561501127_361400824_n
Det är så här jag minns min Memilutt, full fart framåt!

 

1 tanke på “Emil

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s