En gång i månaden var det ja…

Ja så har det gått typ en månad igen och plötsligt är vi inne i sommarmånaderna? Det går för jäkla fort mellan varven. Jag är inte riktigt med i tanken ännu på att det är sommar men det är väl å andra sidan som vanligt.

Vardagar och helger rullar på, det är fullt upp som vanligt. Vi spårtränar och det är verkligen jätteskoj. Liten Best har förstått det här med att spåra och är riktigt duktig. Han är ju för ung för att gå något prov än så länge men fortsätter han i den här takten så bör ett anlag inte vara något som helst problem när han väl passerar nio månaders dagen. Frisken har också varit duktig och jobbar på bra. Sist var det ett rejält krävande spår där jag bland annat var tvungen att klättra så brant uppför att jag fick använda både händer och fötter för att kunna hänga med, torrt var det också, och långt, och spåret hade legat i nästan 24 timmar, men jodå Frisken tog sig runt 🙂 Vi får se om vi kan få till något litet prov för Friskens del kanske.

En tur till Hässleholm och Ängelholm blev det ju för ett tag sedan. Liten Best fick åka i väg på eget äventyr och lämna brorsorna hemma. Själv var han ju dock inte utan hade med sig både Zlatan och Zamantha som stöd i livet 😉 Nu verkar Besten ta det mesta som hans matte utsätter honom för med en klackspark och han plirar nyfiket omkring sig med en vaggande svans, skönt. Resultatmässigt blev han BIR-baby men det var ju inte så svårt då han var ensam babyvalp igen, vilket så klart är lite tråkigt. Matten fick i alla fall lite fnatt när hon kom hem från Skåne och anmälde raskt till Leksand dessutom, vet inte riktigt hur jag tänkte där? Långt som tusan att åka ju… Jaja det löser sig.

Best
Litet monster i Ängelholm.

Vi har ju haft sennenträff här hemma också, en långpromenad. Nästan 20 personer fick jag med mig ut i skogen, så skoj att så många ville hänga med! Lite väl varmt kanske om men ska klaga men det ska man väl inte 😉 Typ 15 härliga km fick vi ihop och en lång lunchrast vid Lillskiren blev det där Henrik och jag ”snodde ihop” lite viltskavsgryta och ris till alla.

I helgen som var blev det husvagnspremiär för året och premiär för Besten dessutom att leva husvagns liv. Även detta tyckte litet monster var helt okej och gillade både att det fanns mycket att titta på, många som ville prata med honom och dessutom fick han ju en ny bästis i form av leonbergervalpen Disa som är ca 2 månader yngre än Besten. Disa och Best tuggade friskt på varandra varje vaken stund men var duktiga valpar som inte for runt utan de lekte ganska lugnt och städat och fick därför hålla på. Vilda valplekar unviker vi helst med tanke på risken för skador.

Best och disa
Best och Disa tuggar lite på varandra.

Just nu är det annars full fart på jobbet, skolavslutningen närmar sig ju med stormsteg och då får jag massor att göra. Betyg ska fixas och grejas med och så ska alla förutsättningar för nästa års schema komma på plats. Jag jobbar hela sommaren som vanligt förutom att vi ju drar till Böda till midsommar och stannar där ett tag efteråt också. Sen ska jag faktiskt för första gången ha 4,5 veckor sammanhängande semester, det ska ju bli löjligt skönt. Jag tycker att vi ska spontan köpa en husbil och dra upp till nordnorge på semestern, Henrik är som vanligt lite mer svårövertalad… Nåja lite Norrland och Norge ska det nog bli på ett eller annat sätt, jag behöver fjälluft!

Kanske undrar någon över hur det går med Odden? Ja den hunden kastar ju sin matte mellan hopp och förtvivlan. Överlag ser det dock helt okej ut och han är med på i stort sätt alla promenader som Kilo och Frisken får och det är så klart helt underbart. Lite smågrejer gör att jag mellan varven får lite lätt ångest, som när han för en dryg vecka sedan plötsligt markerade rejält på vänster fram i stället för höger som ju är där senproblemet varit. Min egna diagnos är en lättare muskelbristning i halsmuskeln som fäster i bogen som ju Odden hade lite bekymmer med för några år sedan. Lite vila, lite laser, lite novafon och vi är nu tillbaka på banan igen. Målbilden är fortfarande att kunna ha en lös Odd på stranden på Böda!

Jag har dessutom fått tag i en elterapimaskin som jag i nästa vecka ska få hjälp med. Förhoppningen är att kunna använda den på främst Odden så klart men även på de andra hundarna. Kilo är ju ändå snart 7,5 år och har ju haft några muskelskador i sitt annars helt friska liv, och skulle absolut må bra av att få elbehandling med jämna mellanrum. Jag skojar om att jag nu har ett helt rehab här hemma så nu ska jag bara anställa Marie också så har jag allt jag behöver 😉

Något annat jättespännande som jag ska göra är att jag på lördag ska på en sagofotograferings workshop! Ja för ska man nu lära sig mer så får man ju ge sig ut och försöka få hjälp. Läskigt att som fullständig amatör åka i väg på något sådant här men förhoppningsvis lär jag mig massor och det här är min ”kompensation” till mig själv för att jag inte kom i väg till Lofoten i våras.

Med tanke på att vi som sagt ska dra till Böda så räknar jag faktiskt med att nästa blogginlägg kommer innan en hel månad till har gått 😉

Jubileumshelger och en del annat

Ja här ekar det ödsligt minsann. Det betyder ju inte att livet är tomt och innehållslöst, snarare tvärtom.

I slutet av maj var det 50 års jubileum för vår rasklubb, Svenska sennenhundklubben. En helg som gick i värmens tecken med lätt hysteriska temperaturer?!  Själva drog vi dit husvagnen och gjorde storhage tillsammans med Anders och Annette och deras hundar. Skoj för det var faktiskt länge sedan vi gjorde det sist. Trevlig samvaro men helt ärligt så hann jag inte prata med ens hälften av de jag hade önskat byta några ord med, värmen knäckte mig nämligen fullständigt. Faktiskt så illa att jag till och med blev tjurig till slut och när det kom till fotograferande så la jag ner fullständigt. När skallen kokar är det liksom inte läge för att försöka ha tålamod och föröka komma överens med sin kamera.

Bortsätt från att jag kurkade ihop i värmen så var helgen jättetrevlig. Alla våra tre grabbar ställdes och även om det inte var några lysande resultat så skötte de sig alla tre bra med sina handlers. Ja för jag fick faktiskt dela ut mina hundar lite till höger och vänster för att få det att gå ihop. Kilo fick Annette ta ansvar för och det gjorde hon fint 🙂 Frisken leasade jag ut till Lisa och själv tog jag ju då Odden. Odden åkte på sina första VG någonsin, matten gav domarna onda ögat 😉 Frisken fick VG på fredagen men snyggade tydligen till sig över natten och fick excellent och ck på lördagen, dock oplacerad. Kilo gick ju i championklass för första gången och fick excellent första dagen utan ck, andra dagen blev han lite snyggare och fick även ck, men var oplacerad båda dagarna. Själv sprang jag med Yamas i championklassen och om det tyckte han inte. Yamasen tyckte att det var lika vidrigt varmt som jag och hävdade bestämt att han gjort roligare saker 😉


Är man snygg så är man, Jackpot BIS-1 på fredagen.


Odden fick ta en liten familjebild, till vänster syster Madam, nej Molly heter hon ju 😉 och till höger Mollys dotter Majken. 


Trevlig men varmt runt ringarna.

Jubileumsmiddagen hoppad vi över, inte för att vi inte trodde att det skulle bli trevligt, utan för att vi vet hur trött man är efter en heldag och eftersom vädret nu blev som det blev så är jag oerhört tacksam över att vi kunde sitta i slapparkläder med hundarna runt oss och ta det lugnt när andra knallade upp mot herrgården i lite finare kläder. Ja och vem hade väl kunnat tro att Degerfors skulle bjuda på högsommarvärmen i maj och att det bästa med helgen skulle bli att få hoppa i sjön och stoppa huvudet under vattnet?

Skönt också att kunna stänga kapitlet Jubileumsbok. I Degerfors delades de första ut och efter det så var vårt arbete med boken över och det stavas verkligen SKÖNT! Det har varit gräsligt mycket jobb med den där boken men jag är stolt över vad vi lyckades få ihop och än så länge har jag mest hört positiva omdömen om den. Ja och om någon nu inte är nöjd med den så, tja gör det bättre själv då! 😉

Jag är i alla fall jättenöjd med hela Jubileumshelgen överlag och det kändes allt lite snopet när vi på söndagen rullade ut från campingen och det hela var över.

Degerfors blev tyvärr även speciellt av en annan orsak också än att det var ett trevligt jubileum. Det blev dessvärre också den sista gången vi fick pussa på Fru Kanonkula eller Boquet då. Pigg och glad hela jubileumshelgen och lika mattefixerad som vanligt, herregud vad jag har bråkat med henne om att hon inte måste vara precis i knävecket på sin matte hela tiden 😉 Men bara några dagar senare sa Fru Kanonkula adjö till den här världen och tårarna fick rulla fritt på våra kinder. En knasig hund var hon och det har hon visst gett vidare genom generationerna. Sonen Kilo, barnbarnet Odd och barnbarns barnet Frisk har vi tack vare henne och det är vi henne för alltid tacksamma över ❤


Vardagen i övrigt har bjudit på en del spårande faktiskt. Ja i värmen. Vi avslutade spårkursen och vi har kört ett gäng träningsspår. Odden som ju är min spårgud har nämligen senaste spåren gjort något så märkligt som att bara kliva av spåret. Inte så att han inte vet vart det går, han bara ger tusan i det? Oerhört märkligt eftersom spårande är typ det bästa han vet? Jag fattar nada och inte heller Sören eller Evelin har kunnat hitta någon bra förklaring till hans beteende. Vi har testat att köra osnitslade spår och även om Odden är löjligt lättläst så hjälper det föga när han inte spårar… Men sista spåret vi gick den 5:e juni tror jag vi fick ett genombrott. Evelin hade varit snäll och gått ut ett träningspår åt oss på helt ny mark som var lagt som ett öppenklass prov. Odden tar upp spåret utan bekymmer i rutan och spårar sedan i ca 50 meter innan han väljer att gå av och se på mig ungefär som att han inte alls förstår varför han ska göra det här? Den här gången sa jag åt honom lite barskare att fortsätta och se på tusan, hunden spårar som den stjärna han är och går inte ett steg fel på resten av spåret. När han spårar på det sättet kan jag till och med se på vilken sida om en ormbunke som spåret är lagt, så löjligt lättläst och spårnoga är hundskrället. Skönt som tusan att efter tre ganska misslyckade spår nu få genomför ett riktigt, riktigt bra spår! Jag vet ju att han kan spåra i stort sätt var och hur som helst, vi ska bara få honom att förstå att han faktiskt förväntas göra det varje gång också 😛 Jaja, han heter ju inte Odd för inte liksom…

Direkt efter det spåret, som var klart vid åtta på kvällen, åkte vi och mötte upp Henrik, Kilo och Frisken och drog vidare till Ljusdal. Okej lite knasigt kanske men det fanns ju 8 småttingar som behövde bli gosade med. Halv två var vi framme och knallade raka vägen ut till ”vårt” lilla hus  och sov sött i några timmar innan vi vid sjutiden på morgonen knallade in i köket och sa god morgon till tvåbenta och fyrbenta vänner 😉

Det blev en härlig dag med valpmys och trevlig umgänge innan vi vid femtiden rullade tillbaka hemåt.  Ta det lugnt är för döingar 😉


Frisken och Zamantha testar att leka mamma, pappa, barn 😛


Z, en duktig liten barnvakt. Z ska förövrigt odla ut en snopp och flytta hem till mig om jag får bestämma 😉


Jobbigt att växa, bäst att ta en lur.


Är det månne en Sture som sitter här och väntar på sin matte? 😉


”Glöm inte oss!” Grabbana låg redo vid grinden för de tänkte då inte stanna hos valparna längre än nödvändigt.

Ja och eftersom jag inte tänker vara någon döing så jobbade jag järnet i två dagar för att på fredagen återigen sätta mig i bilen och dra på nästa tur… Den här gången fick bara Kilo hänga på och så tog vi med och Anne och Mini också innan vi mötte upp Lisa, Jackpot och Zamantha i Norrköping och åkte vidare till nästa jubileumsutställning, den i Danmark.

Ja Danmark är alltid lika trevligt och vi fick en skojig helg i grannlandet. Trevliga grannar i stugan bredvid hade vi också i form av Anna-Karin och Erica och de var dessutom snälla och tog både tältplats vid ringen åt oss och checkade in så att vi bara kunde åka rakt in på campingen, tusen tack!

En liten stökig första natt med gräsligt varmt uppe på loftet där vi tvåbenta låg och lite stirriga småflickor som boffade och tassade runt där nere, men vi orkade ju upp på morgonen och var ju redan på plats vid utställningen så det gick ingen nöd på oss egentligen. Lite väl varmt även denna utställningsdag men bättre än i Degerfors i alla fall. Hundarna skötte sig fint och tja vad ska man säga om Jackepotten? Han är fantastisk, kort och gott!


Jackpot, BIR både lördagen och söndagen i Hasmark 🙂


Mini slog till och var BIM valp på lördagen 🙂


Kilo, sötaste pralinen i lådan ❤ Hur tusan har han hunnit bli 6,5 år redan? Stoppa tiden någon!

Även denna gång skippade vi jubileumsmiddag och satt i stället vid stugan och tog det lugnt med lite gott i glasen och gott på tallriken, skönt även denna gång. Ja det var väl möjligen det där med att jag missade bröllopet då, jag ber om ursäkt Nicole 😛 Vi njöt i alla fall av att ta ett uppfriskande dopp i, vad vi till slut fick bekräftat var, Kattegatt. Geografi är konstigt nog inte vår starka sida, trots att vi far land och riken runt 😛


Vår pyttelilla stuga.


Skål, funkar i Danmark också.

Söndagen var gräsligt kvalmig till att börja med men övergick sedan till regn, otrevligt när man är på utställning. Det blir ju liksom lite avslaget när folk står och trycker i tälten i stället för att vara ute och prata med varandra. Duktiga hundar har vi som står ut med alla våra påhitt och hänger med på resor hit och dit och dessutom sköter sig utmärkt hela tiden ❤

Den här senaste veckan har i stort sätt enbart handlat om jobb och betyg. Men nu är det fredag och skolavslutningen har varit. Inte för att mitt jobb tar slut med det men lite lugnare blir det ju. Nu ska jag njuta av en helt ledig helg, har faktiskt inget inplanerat(?) och sedan är det bara fyra arbetsdagar innan vi drar mot Öland och en vecka på Böda 🙂

Långhelgen som tog slut

Bild

De där lediga dagarna försvann minsann i ett nafs.

I fredags utökade vi flocken tillfälligt då Musse kom hit för att hänga här ett gäng dagar. Han har ju varit här tidigare och brukar ju hänga med våra grabbar då och då när vi är ute med husvagnen så det var inga konstigheter att stoppa in honom i flocken.

I lördags bar det av till Västerås på utställning, utan egen hund dock. I stället fick jag låna Yrsa och springa lite, skoj. Tyvärr inte det resultatet som vi hade hoppats på men det går ju fler tåg. Det där sista certert ramlar nog snart in för henne. Jag passade även på att shoppa lite godis och ben samt en ny fäll till bilen. Testade faktiskt att köpa de så omtalade och omtyckta tuggbenen från Rauh. Svindyra men de ska ju hålla så mycket längre. Har man en bentuggare av rang som Kilo så är det ju en fördel om benen räcker mer än två minuter… Han fick så klart testa när jag kom hem och först var han lite tveksam till om benet var något att ha men sedan knaprade han på i vanlig stil. Tja det håller kanske lite längre det kan jag väl erkänna men så där extremt mycket längre kan jag inte påstå att det var. Nu fick han inte tugga helt färdigt själv utan faktiskt dela med sig till de andra i tur och ordning också.

I söndags var planen att städa. Det behövdes städas både ute och inne efter vintern. Fast så fick jag ett meddelande från Angelica på morgonen där hon undrade om jag inte kunde tänka mig att komma och fota valparna och det är ju inget svårt val att välja mellan städning eller valpfotande.

De växer så det knakar de små liven och söta som socker är de ju så klart som alla valpar.


Fruängens H-kull, ca 4,5 veckor unga.

Jag får väl erkänna att jag inte fick mycket städat på eftermiddagen/kvällen heller….

Måndagen var dagen det skulle ske, nu jäklar skulle det städas. Ja eller så kan man ju ta en lång morgonpromenad i stället 😉 Vi fick med oss kattrackaren ut på promenad vilket inte är ovanligt, han brukar hänga på på morgonrundan på vardagarna. Fast nu var det ju inte vardag så jag tog inte en vanlig kort morgontur utan det blev en 7 km runda. Inte riktigt vad Grå hade tänkt sig tror jag 😉


Grå går också att muta med frolic och få att posera 😉

Nåja sedan blev det faktiskt städat till slut. Bilen städades, altanen städades, köket plockades i ordning och vardagsrummet fick sig en uppfräschning och så dammsugning och skurning av golv. Kände mig ganska duktig faktiskt. Hundarna hade fått tugga lite ben under tiden och så tog vi en runda till i skogen på eftermiddagen och med det var alla fyrbenta nöjda med sin dag. Själv åkte jag en snabbsväng ner till Finspång och handlade lite och hämtade hem en säck med ben till hundarna som Pia sparat åt mig när de slaktade kalv. Nu hade ju hundarna redan fått ben under dagen så de fick nöja sig med att bara sukta lite i säcken när jag kom hem. Vi avslutade dagen med lite grillat.

Så dagen då. Faktiskt så fick jag sovmorgon. Tja eller det var väl kanske en sanning med modifikation eftersom jag var uppe vid halv fem och släppte ut hundarna eftersom jag tyckte att någon väckt mig och varit flåsig. Men ingen av de fyra gjorde något annat än kissade så jag gick och la mig igen och fick ju i alla fall sova till klockan åtta då.

Vi tog en morgonrunda och grå lyste med sin frånvaro i dag 😉 Förmiddagen ägnade jag sedan åt att stå och elda upp de sista nationella proven som var kvar, skönt att det nu är klart! Efter lunchen stoppade jag in hundarna i bilen och åkte till Rödgölen utanför Åby. Jag gillar verkligen det naturreservatet  och efter att ha stått i rök hela förmiddagen kände jag att jag vill andas lite riktig gammelskogsluft. Hundarna var inte svår övertalade och for i väg med svansarna i vädret.


Musse hade tröttnat på att posera här i slutet av promenaden så det fick bli mina vanliga treklöver som ställde upp 😉

På vägen hem började det att regna och under kvällen har det kommit några rejäla störtskurar. Mitt emellan dessa har vi dock lyckats pricka in ett litet spår åt Odden. Odden som skulle testa ett öppenklassprov för någon vecka sedan fick då spåra i 27,5 gradig värme (?) och fick jobba hårdare än han egentligen är tränad för. Så i dag hade jag bett Henrik att lägga ett enkelt spår som bara fick ligga i några timmar, allt för att Odden skulle få bygga lite självförtroende igen. Skoj och plättlätt sa Odden och fixade spårningen fint.

Nöjda hundar ligger nu och sover och det är väl dags för mig att knyta mig snart också. Hade gärna haft lite mer ledigt som vanligt men det är ju två kortveckor nu så jag ska väl klara mig skapligt.

 

Viltspårande och Sörmlandsleden etapp 32:1

Ingen sovmorgon här inte när spårning står på agendan. Kvart i sju i morse rullade bussen i väg med mig och hundarna. Kilo som brukar få stanna hemma fick hänga med i dag då Henrik skulle på auktion och jag ändå hade tänkt testa en ny liten vandringsled efteråt.

Frisken var först ut även denna dag och hade spår nr 7. Håkan följde med oss på det och Frisken tuffade raskt i väg. I första vinkeln fick han dock lite problem och fick jobba rätt länge för att ta sig rätt. Strax efteråt valde han att följa ett färskt spår av något vilt och jag fick faktiskt säga åt honom att han skulle sluta och följa ”vårt” spår i stället. Resten av spåret fixade han sedan fint. Återgången var faktiskt riktigt bra av honom att lösa! I dag märktes det dock att spåret både hade legat längre tid än Frisken är riktigt van vid och att det var lite längre, för Frisken tyckte att det var lite jobbigt att lösa det här. Men han jobbar riktigt fint i spåret och frågar inte längre om hjälp från mig utan jobbar på bra själv 🙂

Sen blev det rastning av hundar och Kilo var så klart jättenyfiken eftersom han inte varit med på något år. Varje spårslut och spårstart som vi passerade markerade han för mig och såg ut att undra om han möjligen skulle få sticka i väg på det? Det fick han så klart inte. När hundarna fått hoppa in i bilen igen och jag gick för att ta en frukostmacka visade det sig dock att det blivit lite galet på ett av spåren. Spår 1 hade gåtts ut den första biten med en grisklöv och sedan hade spårläggaren kommit på att det var helt fel spår han var på så han hade vänt och då mött de som skulle gå ut spåret. Spåret var utblodat men inte längre lämpligt att gå för en nybörjarhund så även om Kilo inte är med på kursen så blev det nu ett spår även till honom i dag 🙂 Han fick dock vänta för först var det Oddens tur att få gå sitt spår.

I dag var det spår 9 som Odden skulle gå, ett ganska långt spår. Vi fick med oss Evelin som jag ju har tänkt ska döma Odden framöver på ett öppenklasspår. Evelin hade också med sig pistol för att vi skulle öva på skottet då Odden ju brukar bli lite tjurig när någon skjuter 😉 Odden jobbade på fint som vanligt, fick jobba på ordentligt i återgången och tyckte att det var ganska besvärligt att det skulle vara så blött på sina ställen så att han var tvungen att blöta ner sina tassar 😉 Vid skottet tittade han till men tog sedan upp spårandet igen med en tjurig blick på Evelin när han passerade. Ja jag hoppas som sagt att Evelin nu på vårkanten har möjlighet att döma något öppenklasspår åt oss, tanken är så klart att Odden ska fixa ett championat.

Jag hängde sedan på en jättefin labbe på spår 4 innan det var dags att då gå ner till spår 1 och låta Kilo testa. Jag kommer faktiskt inte ihåg när Kilo spårade sist men det var ett bra tag sedan. Spår 1 ligger en bra bit bort från parkeringen och grillplatsen men man avslutar vid bilarna så det var bara att knalla ner med en förväntansfull Kilo. Att Kilo kom ihåg vad som gällde när selen kom på var det ingen tvekan om och han spårade glatt iväg. Vid första vinkeln snurrade han dock till det ordentligt och den ligger mitt i en bäck så jag hann bli ganska blöt innan han hade rett ut det hela och var på rätt spår igen. Kilo hade ytterligare något tapp en bit upp för backen och han går liksom ut så långt innan han kommer på att han faktisk inte längre är på spåret. Då blir det så klart svårare att jobba sig tillbaka men ger man honom bara tid så fixar han det. En mycket nöjd Kilo hittade sedan klöven och var mycket mallig över att få bära den tillbaka till grillplatsen.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det är förbaskat skojigt att spåra med hundarna och då främst Odden som är oerhört rolig att spåra med. Önskar vi kunde spåra typ varje dag!

På vägen mot vår lilla planerade vandring i dag så blev det ett stopp hos Friskens uppfödare för att lite snabbt fota av H-kullen. Söta små marsvins om om några veckor kommer att vara alldeles bedårande 🙂

Ett snabbt stopp på affären efter det och sedan styrde jag bussen norrut och hamnade i Stavsjö. Därifrån utgår nämligen Sörmlandsleden etapp 32:1 som är en rundslinga runt en sjö på dryga 4,5 km. När jag såg den häromdagen på Sörmlandsledens hemsida så insåg jag att det skulle kunna vara en bra runda att lägga en sennenträff vid så nu åkte vi alltså och kollade.

Man utgår från parkeringen vid värdshuset och går ca 300 meter utmed villor. Sedan valde vi att ta leden åt höger och gick runt sjön motsols. Som vanligt var leden ordentligt utmärkt och det var ingen risk att gå fel. På många sätt liknande den här slingan vår egen slinga runt Lillskiren här hemma och den gillar jag ju så det även denna runda får med beröm godkänt!


Leden gick i stort sätt hela tiden runt denna sjö som heter Skiren. Lite skojigt eftersom vår sjö heter Lillskiren.


Som vanligt utmärkt uppmärkt led när man vandrar på Sörmlandsleden!


Som sagt, leden går nästan uteslutande precis utmed sjökanten, mycket trevligt!

Det blev en alldeles lagom runda för mig och hundarna och den tog strax över en timme att knalla. Här kommer vi nog att lägga en sennenträff på höstkanten, det är ju liksom trevligt att sprida ut platserna man träffas på lite.

Nöjda och glada rullade vi så hemåt och var hemma vid halv sextiden. Hundarna sov som små utslagna änglar där bak och när vi kom hem slängde de sig genast ner på altanplattorna och somnade sött igen. Med undantag för att de fick komma in och äta lite kvällsmat strax efteråt så har de fortsatta att sova och lär så fortsätta att göra resten av kvällen.

I morgon blir det lite mer friluftsliv då vi ska ta en tur till Skönnarboleden igen 🙂

Gott och blandat över påsken

I fredags tog vi en tur söderut och hamnade i Kristdala hos Niina och Tobbe. Här fick vi mysa med Kilos lilla prinsessa i några timmar och även med hennes kompisar i en annan kull så klart.

”Lilla” sessan visade sig vare en rejälbit och såg mer eller mindre leveransklar ut trots att hon bara var dryga 6 veckor. Söt som socker så klart och tämligen lik pappa Kilo ❤

Ett litet hjärtegryn

Det är skoj att få följa ”barnbarnen” så klart och det ser väl ut som att lilla sessan, som ska heta Freja i någon form av stavning, kommer stanna hos mamma Winnie och uppfödaren. Det vore så klart extra skoj eftersom jag då får möjlighet att träffa henne.


Tillsammans med mamma Winnie.

Resten av påsken var ganska lugn. En del plock här hemma, en massa tvätt, bortplockande av det som tinar fram nu när snön försvinner, sköna skogspromenader och så lite gott käk på kvällarna tillsammans med svärföräldrar och Henriks syskon med tillhörande familj.

På måndagen var det dock dags att ställa klockan då det stod spår på agendan. Kilo så klart oerhört besviken på att inte få hänga med och Odden och Frisken var taggade. Det var första gången som Frisken skulle testa ett dygnspår och han fick gå ut direkt när vi hade haft samling. Vickan hängde med bakom och Frisken visade att han var sugen på att spåra när vi knallade i väg bort till spårstarten. Jag trodde att han skulle tycka att det kanske var lite svårt när spåren nu legat betydligt längre tid än han varit van vid men nä, Frisken tuffade på i ett högre tempo än vanligt? Ja det är ju också en variant så klart… En förvånad matte såg honom lösa allt som kom i hans väg på ett bra sätt och konstaterade efteråt att det kanske är dags att jag börjar lita på Frisken som spårhund!

Hundarna fick sedan en liten rastning, Odden var mer än lovligt taggad eftersom han fått se lillebror komma tillbaka med klöv 😉 Grabbarna fick sedan vila i bilen medan jag hängde på bakom ett annat ekipage innan det sedan efter en kort fika var dags att åka bort till Oddens spår. Frisken protesterade högljutt när i gav oss av och fortsatte under hela tiden vi var borta?!

Odden skiter dock i att lillebror sitter och skäller, han tuffar på i spåret precis som vanligt. Denna gång hade vi med oss en kille som var på spårcirkeln för första gången och jag försökte visa lite angående snislar och liknande under tiden. Odden hade spår 15 denna dag och den går över riktig sumpmark på ett ställe. Nu var det ju fruset så vi kunde ta oss över ganska torrskodda, men fokus blev att hålla kolla på vart man satte fötterna i stället för vad Odden gjorde… När jag tittade upp så ser jag att det sitter snitsel som markerar en vinkel och är helt säker på att spåret ska gå åt höger. Odden däremot har tagit av vänster och jag ser att han markerar ett hyfsat färskt spår av något hjortdjur. Jag tror med andra ord att han är fel ute och säger åt honom att sluta kolla på det störande spåret och i stället följa det som vi ju är där för. Odden blänger lite på mig men kommer snällt tillbaka mot mig och med en blick över axeln på mig så går han återigen åt vänster?? Ja så tittar jag upp lite och inser att jo, spåret går ju faktiskt där där Odden går, dahh liksom. Jag vet verkligen inte varför jag inte litade på Odden, han går ju typ aldrig fel?!? Korkad matte!

Efter Oddens spår fick jag hänga med bakom ytterligare en hund innan spårdagen var slut. Jag pratade lite med Evelin om att jag gärna vill testa lite skott i spåret inför kommande prov både för Oddens och Friskens del. Ingen av dem brukar visa något vid skott men Odden tenderar att tjura i hop lite på skytten då han tycker att det är ett jäkla sätt att stå där och försöka skrämmas med höga ljud. Ja han heter som sagt Odd… Frisken har vad jag kan komma på aldrig hört skott på så nära håll så han behöver vi ju vänja in så att han inte lägger sig till med några rädslor.

På vägen hem från spårträffen så konstaterade jag som vanligt att det är oerhört välorganiserat eftersom klockan inte alls var mycket och jag redan var på väg hem. När jag skulle åka ut på E22:an grusades dock mina planer på en lugn eftermiddag hemma då bussen skar ihop och inte längre ville köra mig. Klart obra att stå med nosen på bussen halvvägs ut på e22:a i påsktrafiken men jag lyckades i alla fall rulla den bakåt så att vi stod precis vid stopplinjen och därmed utom direkt risk för att bli påkörda. Jag ringde så klart Henrik som fick släppa det han hade för händerna och åka mot Fängebo för att hämta upp mig och grabbarna.

Usch vad tråkigt det är med bilar som inte går som de ska. Henrik och jag puttade bort bussen till i en närliggande grusplan och lämnade den där, den är för stor att ta på bilkärran och att bogsera den i 7 mil i påsktrafiken är ju inte heller något att föredra… Ja så hem kom vi ju om än ganska mycket senare än jag trott. Henrik fick sedan låna en lastbil senare på dagen och åka tillbaka och hämta hem bussen. Tursamt nog har det visat sig vara en ganska billig sak att åtgärda så kommer bara delarna hem som de ska så är nog bussen snart på rull igen 🙂

2017, året som gick

Dags att summera året som gått, igen? Det måste ha med åldern att göra va? Att tiden går så fort?

Året började som vanligt i Göteborg med My Dog och för första gången hade jag hund med mig! Frisken fick hänga med och världsvan som han redan då var så hängde han på mässan och hotellet som om det vore det naturligaste i världen. Resultatmässigt var det inget att skryta om men skojigt hade vi 🙂 Några veckor senare drog vi, det vill säga jag och Frisken, vidare söderut ut till Nyborg, det har ju också blivit lite tradition. Vi fick sällskap av ett helt gäng både två och fyrbenta vänner och tja det blev ju en löjligt bra resa 🙂


Tjocka släkten i Nyborg, Danmark. Svårt att klaga på både utdelningen och sällskapet 😀

Början av året bjöd annars på ganska mycket härliga turer ute i naturen. Jag ”jagade” sjöar och det var skoj, fast jag har ju varit helt värdelös på det sedan resten av året. Dags att ta tag i det igen kanske? 55 sjöar hann vi i alla fall jaga rätt på under de första månaderna på året.

Henrik vid en av de 55 besökta sjöarna i kommunen. Bara typ 310 kvar då 😛

Men inte bara sjöar besöktes, vi hann med en hel del vandringsleder också 🙂 Det är underbart att få upptäcka nya leder både på egenhand och i bland med sällskap. Vilket tur jag har som har vänner som gärna hänger med på mina turer och som litar på att jag hittar runt 😉 Det brukar ju faktiskt lösa sig på bästa sätt även om det händer att vi går lite galet i bland.


Ann-Sofie och jag testade att vandra vid Västanvik utanför Motala i januari, vi gick fel flera gånger men en härlig tur var det. Tyvärr var det sista gången som jag fick vara på tur med Stina som bara några veckor senare blev sjuk och sedan lämnade oss 😦

Utsiktsrundan i Kolmården lurade jag med mig Ann-Sofie och Marie på utan att upplysa dem om att leden betraktades som svart, dvs svår 😉 Det man inte vet lider man inte av tänkte jag. Det gick så klart jättebra och även det här var en härlig led. Lunchstopp med soppa och gosaker hör så klart till när man är ute på tur.


Eva missade att hänga med på Rödgölenleden så hon och jag tog en sväng där. Rödgölen är en favoritplats, så underbar skog att vandra i!


Vi testade lite mer södra delar av Östgötaleden också och vandrade utmed Kinda kanal bland annat.


Hanna hängde med mig och grabbarna på Östgötaleden kring Rejmyre. Fika är favoritstunden 🙂


Och naturligtvis har vi vandra själva också när ingen har kunnat hänga med oss eller när jag faktiskt känt att jag behöver vara ensam med hundarna i skogen och ta till mig energin genom tystnaden.

Under våren var vi för fjärde året tror jag med på viltspårcirkeln i Fårsum. Frisk och Odden fick vara med detta år också och skötte sig med beröm godkänt de flesta spårningarna. Nu när 2018 står för dörren så är det förhoppningsvis snart dags att vara med i samma spårcirkel igen, längtar!!

Runt Valborg tog vi ut husvagnen och åkte på första svängen med den. Det blev Gränna camping tillsammans med Annette och Anders. Ganska kallt och blåsigt där vid Vätterns strand men vi fick fin väder också. Även här lyckades jag lura med mig både Henrik och våra vänner ut på tur och den blev kanske lite mer strapatsrik än vad jag hade väntat mig 😉 Anders, jag och hundarna var nöjda, Henrik och Annette hävdar att man inte ska behöva dra sig upp med rep när man är ute och vandrar 😉


Vandring utmed Vätterns kant, mycket härligt och här vara alla fortfarande nöjda och glada.


Här har vi dragit oss upp för stup med hjälp av rep och tar en liten välbehövlig paus, nu är inte alla längre lika nöjda 😉

I maj var det sedan dags för årets första resa och inte vilken resa som helst utan till ett riktigt drömresemål för mig. Hanna och jag hade äntligen tagit tag i den länge önskade Islandsresan och nu blev det 3½ dag på denna fantastiska ö. Vilken underbar natur vi fick uppleva! Berg och vattenfall i mängder kombinerat med härliga stränder och söta islandshästar, Island kan inte riktigt beskrivas, det måste upplevas!


Blå lagunen. Dyrt och säkert trångt under högsäsong men helt klart ändå ett måste!


Klart att Hanna och jag skulle testa att rida på Island när vi nu var där.

Vattenfall, alla dessa helt fantastiska vattenfall ❤


Jag framför Gullfoss, trots kyla och väta, jag hade kunnat stå där i flera dagar och tittat!


Black sand beach med sina häftiga stenpelare.


Skogafoss, vattenfallens vattenfall.

Ja Island hoppas jag verkligen att jag snart får återvända till och då vill jag ha husbil och kunna resa runt hela ön 🙂 Det enda obra med Island är jag jag inte kan ha med mig hundarna.

I slutet av maj var det dags för andra husvagnsturen och då åkte vi hem till Böda några dagar. Sol, värme och strandhäng, som vanligt på Böda alltså 😉 Några dagar arbete och sedan var det i mitten på juni dags för årets andra resa. Helt nytt resmål även denna gång och lika spännande som Island, för nu åkte vi till Ryssland 🙂

Alltså vem hade kunnat tro när vi köpte vår första hund för 15 år sedan att jag och Lisa skulle åka till Ryssland tillsammans och bli behandlade som kungligheter?! En otroligt häftig och trevlig resa med både hundar, annorlunda kultur och sevärdheter.


Ryskt så det förslår!


Internationellt i vårt vardagsrum på hotellet, australiensiskt, norskt, svenskt och även om Teresa inte är med på bild så även polskt. Det är inte utan att man måste säga att det är häftiga saker man får uppleva tack vare hundintresset!


Naturligtvis hundutställning i Ryssland också.

Knappt kom vi hem från Ryssland så var det dags att lufta husvagnen igen. En dryg vecka på Böda över midsommar, gött rätt och slätt!


Slappt liv på stranden.


Underbara sandstrand både i strålande sol och på kvällen i solnedgång.

Första juli åkte Pia och jag åt Katrineholmshållet och testade att gå viltspårsprov med våra grabbar. Jag hade med mig Odd och Frisk och Odden fick börja. Mattes lilla spårgud imponerade på domaren och fixade ett första pris i öppenklassen, härligt! Frisken fick sedan köra ett anlagsprov och jodå, han redde ut det och fick godkänt han med! Fausto och Gaspar tränade på öppenklassspår och skötte sig fint och Hector testade viltspår för första gången och skötte sig även han fint 🙂

Under juli slängde vi annars in lite helgutflykter för att liva upp det hela lite. En helg bar det av till Köping tillsammans med Anders och Annette. Utställning i dagarna två och god mat på kvällarna, det är livet på en pinne det! Förutom att det var väldigt trevligt att Beccie fixade till cert, cabib och BIR så fick vi en oförglömlig upplevelse med en husvagnsgranne som sladdade in på campingen, rev ett staket och när vagnen sedan var på plats lyckades få ihop en grill på under två minuter 😉

Någon helg efter Köping bar det av till Norge för en dagsvandring på Besseggen. Det sägs att alla norrmän ska göra det någon gång så frågan är väl om Hanna och jag är lite halvnorska nu då? Odden fick stanna hemma med Kilo och Frisk fick hänga på. Lite jobbigt vid den brantaste biten att få en plötsligt höjdrädd Kilo att baxa sig uppåt men i övrigt gick vandringen som en dans och det var så klart lätt värt all svett och träningsvärk i benen efteråt!


Vandring i Norska fjäll kan bara beskrivas som underbart (och lite jobbigt 😉 )


Grabbarna med Besseggen som bakgrund.


Dags att börja klättra uppför eggen.


Kilo mitt på Besseggen och med Jotunheimen som bakgrund, vackert så det förslår!


Framme vid bilen igen och Frisken tar ett uppfriskande bad innan vi börjar resan hemåt igen. Den här turen var ju faktiskt Friskens debut som fjällvandrare och han skötte sig som vanligt perfekt 🙂

Vad passar bättre efter en Norge tur än att åka till Danmark strax efter? 😉 Så jobbar jag i alla fall och första helgen i augusti bar det av till Odense tillsammans med Pia och Anne. Tanken var att vi skulle umgås hela helgen med Eva och Conny också men campingvärden hyrde ut vår stuga varpå jag fick ett redigt utbrott vilket resulterade i gratis boende natten efter, första natten fick vi dock ta in på annan camping. Frisken var med även denna gång med blygsamma resultat. Jag fick dock låna Yrsa också och hon slog på stort första dagen och blev bästa tik med cert! 🙂


Yrsa bästa tik med cert och BIM, BIR Sennettas Columbo i Odense.


Ju mer vi är tillsammans ju gladare vi blir 🙂 Här ser vi dock ut att vara mest fokuserade på maten, det är slitsamt att vara på utställning i bland.

Några dagar med arbete blev det efter Odense men sedan var det då till slut dags för semester, äntligen! Vår vana trogen så inledde vi den med en tur till Byske och rasspecialen.  Alla hundar anmälda (hur tänkte jag där?) och alla fick excellent. Kilo nöjde sig dock inte med det utan slog även till med sitt första cert, tjoho vilken smakstart på semestern!


Cert smakar aldrig fel 🙂 Foto AnnCatrin Uppfeldt


Odden på sin första och enda utställning under året. Excellent och avtackad som nummer sex är ju helt okej. Foto AnnCatrin Uppfeldt

Efter Byske fortsatte vi norr ut. Det var dags att fjällvandra för första gången för Henrik! Det blev Björkliden som fick besök av oss och första dagen, eller snarare eftermiddagens, vandring gick fint. Trevlig miljö, raska hundar och även hussen såg ut att njuta. En natt i tält blev det också där vädret vände och bjöd på regn och ganska hård blåst. Dagen efter fortsatte vi i regn som sedan övergick till snöstorm och hussen såg inte längre lika nöjd ut 😉 Det blev lunch i Låkktatjåkka fjällstation och sedan tog vi beslutet att vända tillbaka till bilen då vädret såg ut att bli fortsatt dåligt. Lite synd så klart men vi fick ett dygn ute på fjället och gör nog ett nytt försök nästa år.


Hussen på sin livs första fjällvandring. Torneträsk i bakgrunden.


Lägret uppe och hundarna njuter.


Andra dagen och hussen är inte längre så nöjd… 😉 Det var väl jäkligt typiskt att det skulle bli snöstorm just den här dagen.


Sista biten tillbaka mot Björkliden blev dock trevligare vädermässigt och vi fick njuta av vackra vyer.

Efter Björkliden landade vi i Kiruna en natt och hussen var mycket nöjd med att sova i hotellsäng i stället för i tält 😉 Dagen efter åkte vi till ett annat av mina drömresemål, Ishotellet i Jukkasjärvi! Så häftigt att ha fått se, nu ska jag bara ta mig dit och bo någon gång också!


Ishotellet som i år för första gången är öppet året runt.

Vi fortsatte sedan vår resan söderut och hamnade i Arvidsjaur där vi tog in på camping för att sedan fortsätta ner mot Vildmarksvägen som vi följde. Stannade på en massa olika ställen och njöt av vacker natur och spännande sevärdheter.

Vi hann sedan vara hemma en hel dag, packade om och tog sedan med oss husvagnen mot Oskarshamn där en färja förde oss över till Gotland. Där fick vi en vecka i mestadels sol och hann överblicka det mesta.


En jäkla massa raukar besökte vi så klart.


Grabbarna vid rauken Hunden uppe på Fårö.


Gött liv i husvagnen i Visby.


Naturligtvis spanade vi in ringmuren också.

Från Gotland drog vi sedan direkt till Öland för säga vad man vill, Öland är och förblir vår favorit ö. Tjurigt att vi inte fick bo där vi ville på campingen visserligen men Böda är ändå Böda. Sällskap fick vi också och vi avslutade semestern med utställning på campingen i ösregn…


Pia försöker hålla mig och Frisken torra i finalringen för dagens bästa juniorer.

Ja sen blev det höst och vardag. Efter en hiskeligt torr sommar så kom det faktiskt lite regn och det blev en del svampplockning, underbart! En del små vandringar fick vi också till.


Odden firade sin födelsedag genom en vandring med Ann-Sofie och Eva runt Stora Älgsjön.


Eva, Anne och Marie hängde med på en tur runt Glotternleden, makalöst vacker gammelskog där! 


Marie och Ann-Sofie vågade sig ut på en tur som jag själv hade skapat efter kartor, det gick bra och vi hittade runt och tillbaka till bilarna 😉 Grillning av korv hann vi också med vid vindskyddet vid Getsjön.

Fast visst var jag ute och reste även i september 😛 I mitten av månaden bar det av till Frankrike där det var B-IWG möte samt rasspecial. Intressant som vanligt att ta del av andra länders erfarenheter och att få höra föreläsare/forskare berätta om sina upptäckter. Fransk special var också spännande att närvara vid, kaos är väl det ordet som främst dyker upp i huvudet när jag tänker tillbaka på den tillställningen…


Ett härligt gäng från 13 olika länder var representerade i Frankrike
🙂

I månadskiftet sep/okt tog vi en sista tur med husvagnen och gissa vart? Ja till Öland så klart. Det blev vårt första besök på skördefesten men förmodligen inte vårt sista för det var mycket trevligt 🙂 Vi kom hem med en massa ostar ett muminhus i plåt och naturligtvis några pumpor. Ja och självklart hann vi med ett besök uppe på Böda också.


Ja inte bara vi tvåbenta älskar Böda, de fyrbenta är rätt förtjusta de med.

I början av oktober fick Kilo hoppa in bak i bussen och vi åkte först för att fota omslagsbild till SShKs jubileumsbok nästa år och sedan vidare till Ljusdal och vårt ”eget” lilla rum som nästan alltid står öppet för oss 😉 Dagen efter var det utställning i Sundsvall och Kilo knep sitt andra cert så med andra ord var det värt att åka lite över 100 mil ensam så där över ett och ett halvt dygn 😉


Kilo åkte med till Sundsvall och fixade till cert nummer två!

I november bar det av på nästa långresa och även denna gång fick Frisken hänga med, jösses vad han har flängt och farit i år! Nu var det Tyskland och Leipzig som skulle besökas med världsutställningen i fokus. Att Frisken skulle utföra några stordåd hade jag inte räknat med men att Jackpot skulle göra det var vi rörande överens om. Vilken tur då att vi fick rätt och Jackpot inte bara fixade cacib och därmed WW- 17 titeln utan även blev BIR!! Häftigt är ju bara förnamnet!


Laddar inför världsutställningen med höstiga promenader genom några av Leipzigs många parker.


Ny världsvinnare och påfyllnad av den redan långa titelraden 🙂

Ja vi hann ju bara vara hemma några veckor så bar det av på en ny resa, denna gång till Finland och därmed har jag avverkat samtliga nordiska länder under ett år, heja mig 😉 Ja och Frisken var så klart med mig och bortsett från Island så har ju han visst också avverkat alla våra nordiska grannländer, berest grabb det där.  I Finland slog han dessutom på stort och fixade cert den ena dagen, ja men så trevligt liksom, det var väl ett utmärkt sätt att avsluta unghundsklassen med 🙂


Cert gör som sagt aldrig ont och Frisken kan nu stoltsera med ett finskt 🙂

Ja 2017 har verkligen varit året då jag rest. Kors och tvärs och till både gamla favoriter och nya platser, jag gillart! Lite dåligt med fjällvandring med tanke på att det bara blev en natt ute på fjället men det får vi ta igen ett annat år. Några stordåd på lydnadsfronten har vi inte gjort. Odden har gått på kurs lite sporadiskt eftersom matte har lagt fokus på en hel del annat, men vi gör det i alla fall och sakta går det ju framåt. Frisken har avslutat året med att gå på Noseworkkurs och efter en lite tveksam start har han nu börjat förstå och varit duktig, vi fortsätter med en ny kurs som börjar i januari.


Frisken söker eukalyptusdoft på fordon.

Vår familj har klarat sig från olyckor och inte ens Odden har behövt mer än sin vanliga rehab 🙂 Han lever till största del som vilken hund som helst numera med undantag för att han ju med jämna mellanrum besöker rehab för att underhålla hans kropp.  Än så länge ser lederna ut att hålla fint men den inte alltid helt lugna och behärskade Odden har lätt för att dra på sig muskelskador så det gäller att alltid försöka vara steget före.


Odden på vibbplattan, skittråkigt tycker han men nyttigt är det.

Vår familj har också fått vara intakt under hela 2017 vilket jag så klart är oerhört tacksam för. Tyvärr har flera av våra nära vänner inte haft samma tur och flera fyrbenta vänner har lämnat oss. Det är alltid lika jobbigt 😦

Nu sätter vi punkt för 2017 och det gör vi så klart på vår favorit ö, Öland. Här firar vi med två andra familjer som vi aldrig skulle ha mött om det inte vore för hundarna, visst är det rätt fantastiskt?!


Solen går ner över 2017 och vi välkomnar 2018, vi ses där
🙂

I dag hade jag verkligen inga blogghundar!

Söndag och dags att spåra 🙂 Tyvärr sista spårträffen för vår del i år, 8 gånger går sjukt fort. Kilo var inte intresserad av att bli lämnad hemma så han fick hoppa in i bilen han också, även om det skulle bli en ganska tråkig dag för hans del.

Väl framme i Fårsum så blev vi tilldelade uppgifter men jag fick inga eftersom Frisken i dag skulle gå med domare bakom sig. Odden skulle få en riktig utmaning fick jag dessutom höra, det lät ju skoj.

Jag rastade hundar i väntan på att det skulle vara dags för Frisken och till slut svar det ju dags och vi åkte i väg. Osnitslat spår och det har jag ju inte gått med Frisken tidigare, spännande med andrar ord. Frisken nosade direkt reda på uppsparket och gav sig av några meter innan han tvärvände och gick åt andra hållet?! Eh jaha? Det var bara att hänga på och efter att han kollat vad det nu var han kollade så gick han på spåret igen. Nu tuffade han på bra, ringade lite i någon vinkel och var ute och kollade något annat men annars spårade han fint 🙂 Men det tog tid, ju länge tid vi höll på desto mer frågande blev jag. I dag var det dessutom rejält varmt och solig, något som Frisken inte tidigare stött på i ett spår och varje gång spåret gick där solen kom åt på marken så fick Frisken jobba hårt för att lösa det. Till slut tog bensinen verkligen slut på Frisken och han stannade lite uppgivet och tittade på mig. Med lite hejarop så försökte han igen men testade då att gå bakspår. Vi vände på honom och han försökte igen men nä, det var svårt sa Frisken och satte sig uppgivet ner och tittade på mig igen. Vi visade honom då ett ställe där vi visste att spåret gick och han tuffade snällt på igen och efter bara ca 50 meter så var ju klöven där 🙂

Duktiga lilla pojken som verkligen slet och jobbade i dag i 29 minuter, så länge har han verkligen aldrig spårat tidigare, eller ens varit i närheten av att spåra tidigare. Inte konstigt att orken till slut tog slut i värmen. Bus med klöven och sedan ett välförtjänt dopp i ett dike var han värd även om det ju inte är något godkänt prov.

Tillbaka vid grillplatsen så var det Oddens tur att få gå sitt spår. Vi skulle få testa ett alldeles nytt och som sagt mycket utmanade spår i dag, härligt tyckte jag. Det tyckte inte Odd! Inte alls faktiskt.

Han som älskar att spåra och som jag bara behöver gå bakom och hålla ordning på mina egna fötter när han spårar var inte alls på humör i dag. Han kissade, han kollade åt alla håll utom åt spåret, han åt gräs och han satte sig och kliade sig, typ allt han kunde komma på utom att spåra. Att han visste var spåret var syntes, han visade mig det flera gånger men hade ingen som helst lust att följa spåret? Efter kanske 200 m kom vi till ett gärde som man skulle korsa och då fick Odden syn på vår bil som en kille körde för att hämta oss vid spårslutet. Odden följde noga bilen och när jag frågade om han inte skulle spåra så gjorde han inte en min av att ens höra mig? Det var bara att sela av och gå bort till bilen och åka tillbaka, vad ska man göra när hunden inte är det minsta intresserad liksom?

Med huvudet fullt av frågor återvände vi till grillplatsen och ingen förklaring finns? Odden har aldrig visat något konstigt i spåret eller någon ovilja att spåra och allt var som vanligt fram till spårstart. En dålig dag? Ont någonstans? Den ständiga frågan om noskvalster? Jag har ingen förklaring.

Ringde Henrik på väg därifrån och bad honom att gå ut ett spår åt Odden på hemmaplan. Det är som sagt inte normalt beteende för Odden så jag kände att jag måste kolla upp om det var en tillfällighet eller om något faktiskt är fel på riktigt?

Nåja, någon längre tid att grubbla på det hade jag inte eftersom vi på vägen hem skulle stanna hos Angelica och Kricka för att bekanta oss med valparna och fota dessa 🙂 Lina W var redan på plats och Cittra blev inte ett dugg gladare av att jag kom med tre pojkar till… Mina grabbar var dock mycket nöjda över att få komma ut och nosa av hela tomten, uppvakta Emmy och Drutten tyckte att Frisken både behövde tuktas och uppvaktas på en gång 😉

Angelica skulle bjuda på lunch och precis när vi ska sätta oss så får vi syn på Cittra som kommer farande och är lerindränkt?! Hon hade hittat dammen som inte längre används och tagit sig ett gyttjebad. Hela hon var insmetad i lera och vi både skrattade och förfasade oss. Lina som skulle ha med Cittra på jobbet efter besöket hos valparna fick helt enkelt ställa sig och försöka spola av det värsta. Men när Cittra var nästan klar så kom Odden glatt skuttandes, han hade minsann också badat, men bara halva benen tack och lov. Jag spolade av honom och möts av Drutten och Frisk som gjort samma sak, suck. Nåja vi struntade helt enkelt i de två sista och lät dem torka i stället. Till slut var lugnet åter och vi kunde äta en mycket god lunch, lax 🙂

Lina åkte hemåt efter det och jag och Angelica hamnade på köksgolvet hos valparna. Tänk att köksgolv kan vara så mysiga 🙂 Lite senare kom Anne, Sofie och Cissi också för att kika och det blev en del prat och även fika innan vi till slut fick tummen ur och fotade valparna.


Löjligt söta små valpar ❤
Det här är hane 2 som sitter och ser go ut.

4 veckors valpar går fort att fota eftersom det gott och väl räcker med sittbilder på sådana småttingar 🙂 Om två veckor då jag hoppas kunna åka tillbaka och fota dem igen blir det dock ståbilder också så nu ska de ligga i hårdträning 😉

Mina hundar har visserligen inte gjort mycket i dag men de har haft fullt upp med att umgås med de andra hundarna. Drutten och Frisken har som sagt hängt ihop större delen av tiden, ja tills lilla dvärgschnauzern Hugo kom, då ägnade sig Frisken helhjärtat åt honom. Odden har försökt att uppvakta Emmy och Kilo har kissat in varje millimeter av tomten 😛 Hundarna har också fått kika på valparna. Frisken är verkligen jätteduktig med valpar, lugn och förståndig, vem hade kunnat tro det? Odden är den som verkligen INTE gillar valpar. Helst vill han inte ens se dem, samtidigt som han ju är nyfiken. En snabb sniff och sedan flydde han fältet. Kilo är nyfiken och både tittar och sniffar men det räcker fint så. Valparna är ju ännu ganska lugna av sig så då tycker Kilo att de är okej, när de börjar fara runt och nosa även på honom brukar han också säga tack och hej och gömma sig med Odden så långt bort som de bara kan 😉

Efter många timmar, stackars Angelica, så var det till slut dags att åka hemåt. Hemma så fick hundarna kvällsmat och sedan var det dags att åka och se om Odden fortfarande inte visste vad spåra var för något?

Vi tog med bara honom i bilen och åkte bort till spåret som Henrik lagt dryga 6 timmar tidigare. Jag hade både plan a, b och c i händelse av att Odden skulle bete sig som på förmiddagen. Trött var han ju Odden efter en heldag med intryck och andra hundar men han skuttade glatt ur bilen och visade att han var med på noterna, fast det gjorde han ju i förmiddags också…

Selen kom på och Odden försökte ge sig i väg redan innan jag knäppt fast linan, det var ju i alla fall positivt. Dessvärre var det inte där spåret gick.. Nåja vi gick till spårstarten och Odden gick långsamt ut och nosade extremt länge på starten och sedan gick han extremt långsamt ut en meter i taget. Efter ca 10 meter, som nog tog 1 minut?, så började han spåra och gick sedan hela spåret precis som han brukar, dvs utan minsta svårighet eller konstigheter. Skönt så klart även om det inte på något sätt gör att jag blir klokare när det kommer till förmiddagens ospårande?!


Nöjd Oddie med sin klöv efter spåret.

I morgon ska Henrik få gå ut ett spår till som får ligga ett dygn så testar vi det också och ser vad Odden säger om det?

Svårspårat och några sjöar

I dag var det dags för viltspårande igen. Egentligen hade vi ingen spårtid denna helg men jag fick byta då en av våra tider i maj inte längre funkade. I går snöade det ju hela dagen och eftersom det dessutom var kallt under natten så låg snön kvar. Spännande att ge sig ut på vägen med sommardäck… Men vi åkte lite extra tidigt och tog det lugnt så det gick fint. Framme i spårskogen så låg snön tjock och jag fick genast efter samlingen order om att åka i väg och låta Odden gå sitt spår som i dag var nummer 20. Det är ett lite knepigt spår som går både på fält och i skog samt på blötmark.

Spåret las ju i går så det var ca 22 timmar gammalt och det hade alltså kommit ca 10 cm nysnö sedan dess och blåst rejält. Jag var med andra ord inte alls säker på att Odden överhuvudtaget skulle kunna ta sig runt denna gång? Och det var svårt sa Odden som i vanlig ordning tog upp spåret och gick i väg rätt men som sedan fick stora problem att hitta rätt. Han jobbade oförtrutet vidare men det var helt klart det svåraste han testat och mellan varven såg han lite uppgiven ut. Efter kanske 250 meter där han bitvis spårat bra och bitvis sett helt bortkollrad ut så kom vi till en vinkel efter att vi gått över ett fält. Här låg snön inte lika djup och nu fick Odden till det och började förstå hur han skulle göra för att faktiskt spåra. Efter detta gick han betydligt bättre och även om det fortfarande var svårt så löste han svårigheterna relativt smidigt.


Inte några enkla förhållanden att spåra i direkt!

När vi kom till nästa fält som skulle korsas så blev det däremot återigen lite stopp och han tog om och tog om innan han till slut tog sig över. Som grädde på moset så fanns det rejält med färsk viltstörning på spåret och det kunde vi ju verkligen se i snön. Intressant nog så kollade Odden dessa färska spår varje gång men bara någon eller några meter, sedan vände han tillbaka till det korrekta spåret, duktig kill! Efter någonstans mellan 35-40 minuter var så till slut framme vid klöven och en mycket nöjd Odd fick bära den hela vägen tillbaka till bilen.


Mycket nöjd grabb med sin lilla rådjursklöv.

Efter att Odden var klar och vi var tillbaka vid grillplatsen så tog jag ut hundarna för att rasta dem och fota lite. Inte för att jag tycker att det är trevligt med snö i april men vackert var det verkligen ute med gnistrande snö och strålande sol.


Grillplatsen snöklädd, gött med en tänd brasa då!


Som sagt, vacker ute men onödigt med snö i april, framför allt i denna mängd!


Odden i en snödriva.


Även om jag tycker att snön är onödigt så var hundarna mer än nöjda över att få trampa runt i sitt favoritväder.

Efter lite väntan var det så dags för Frisken att få gå sitt spår som i dag var nummer 12. Ett  spår som korsas av ett annat, spännande att se vad Frisken skulle säga om det? Jag trodde ju i min enfald att det skulle vara lätt för mig att följa spåret som var utlagt 2 timmar tidigare men jag hade helt fel. Dels hade inte spårläggarna gått efter snitslarna speciellt noggrant, säkert pga att de svar svåra att se i snön på sina ställen. Men sedan var det svårt att se spåret trots nysnön. Vid några tillfällen undrade jag om Frisken helt var ute och cyklade men det visade sig varje gång att han var rätt och snitslarna inte gick att följa. Lita på din hund var det ju!… Frisken tycke också att det var lite svårare i dag med all snö men hans spår var ju inte översnöat som Oddens så för honom gick det enklare. Runt kom han också och var som vanligt mycket nöjd över att hitta klöven.

Vi borde egentligen ha kunnat fota fina vitsippebilder på vägen hem men vitsipporna dolde sig ju under snön så det fick vi hoppa över. Hemma blev det lite lunch och sedan fick jag med mig Henrik ut på en liten jakt på några sjöar igen 🙂

Denna gång tog vi bilen bort till Erstorp och gick sedan en sväng på grusvägar och små skogsvägar i ca 6 km. Tre sjöar fick vi till och hundarna var oerhört nöjda över att både husse och matte var med ute i skogen ❤


Mycket nöjda hundar som får vara ute med både husse och matte, det är det absolut bästa de vet!


Dagens första sjö kunde vi inte komma enda fram till då det var så blött och sankt runt den. Men man ser i alla fall Rösjön där borta och den får bli sjö nummer 48.


Sjö nummer 49, Smala Limsjön, var inte heller lätt att fota pga hur blött det var vid kanten men en bild blev det ändå.


Grabbarna spanar ut över dagens tredje sjö, sjö nummer 50, Dusjön.

Nöjda med dagen kunde vi sedan åka hem och snygga till oss hjälpligt för att sedan åka ut till Butbro och grilla tillsammans med Henriks familj. Revbenspjäll och klyftpotatis satt fint och Emma hade gjort en riktigt god och mastig chokladkaka till efterrätt 🙂

Riktiga blogghundar!

I dag var det dags att viltspåra igen, det är så jäkla skoj! Att hundarna går fantastiskt fint i spåret gör så klart att det blir ännu mer roligt. I dag hade vi ju lite bråttom eftersom vi skulle i väg efteråt så Odden fick börja direkt när vi kom dit.

I dag skulle vi ta oss an spår nr 19 och det blir ju nästan lite löjligt att varje gång skriva att Odden spårar som en stjärna men det är ju faktiskt sant! Ska jag klaga så ökade han tempot lite i dag och han hade faktiskt lite snurr när spåret går ner mot vägen. Alla hundar som jag gått med på detta spår brukar gå ner på vägen där och Odden var på god väg när han insåg att det var fel och snurrade runt för att leta redan på spåret igen.

Sören var snäll och lät Friskens spår gås ut först i dag och vid halv tio var det dags att gå hans spår. Vi fick med oss en karl som skulle gå med bakom och som lite fundersamt undrade vad man hade så stora hundar till, de var ju inga jakthundar 😉 Nä det är de ju inte och jag försökte förklara att man faktiskt kan göra annat än att jaga med sina hundar 😉

Frisken gick ju lite halvkonstigt förra veckan då han plötsligt hade fått en hjortklöv i spåret i stället för rådjur men i dag var han faktiskt minst lika bra som Odden! Han tog sig an spåret direkt och jag tror baske mig inte att han gick mer än 3-4 meter från spårkärnan någon gång? I dag hade han spår 15 och det är inte något kort spår utan ett ganska långt. Det går genom tätningar, det går genom myrmark, det går på stenhällar och Frisken fixade det hela rent fantastiskt! Återgången var nemas problemas, vinklarna ringade han i precis så som man önskar och tempot var utmärkt. Som sagt, en riktig liten blogghund som bara gör bra saker.

Ja och som grädde på moset så kan jag meddela att karln som gick med bakom utbrast i ett ”jäklar vad bra han gick” när Frisken kom fram till klöven 😉 Berner kan! Ja det känns inte det minsta orimligt att Frisken ska klara sitt anlagsprov nu, gött!

Sen bar det av tillbaka mot Norrköping. Där mötte vi upp Henrik och Odden lastades om till hans bil för att få åka hem och vi lastade in Friskens syster Lisen och Lisbeth i bussen och åkte vidare till Haninge. I dag var det nämligen dags för röntgen.

Jag trodde faktiskt att jag skulle vara helnojig, efter Odden trasiga ben, när vi skaffade Frisken men det har nästan blivit tvärtom?! Jag bryr mig verkligen inte vad för siffror och bokstäver som han får så länge han inte visar några symtom och mår dåligt! Självklart vill jag ju att han ska vara som han heter, Frisk, och skulle inte tacka nej till en friröntgad grabb, men som sagt så länge han mår bra så är jag nöjd!

Förutom Lisen så var även Freya och Leo med och röntgades och glädjande nog så såg alla bilder bra ut. Nu är det bara att invänta vad SKK säger om bilderna men oavsett vad resultaten blir så mår alla fyra bra och det är utan tvekan det viktigaste 🙂


Tre trötta syskon efter röntgen, jobbigt med en fylla så här på lördagseftermiddagen 😉

Frisken har fortsatt att vara ganska trött under kvällen men han har också högljutt talat om att han inte accepterar att missa ytterligare ett mål mat, han fick ju ingen frukost 😉 Med lite mat i magen så tystnade han och har sedan i vanlig ordning övervakat Henrik och mig när vi åt middag, det skulle ju kunna ramla ner en bit om man har tur. I natt gissar jag att han kommer sova gott.

I morgon ska hundarna hänga med tant Diva och Friskens moster Viran ett dygn för då drar Henrik och jag ner till Ystad för att hänga på spa. För Annes skull hoppas jag att Diva och Viran håller grabbarna under tukt och förmaning så att hon får ett lugnt dygn 😉

Fel men ändå rätt

Det var segt att komma upp i morse trots att jag inte gick och la mig så där vansinnigt sent. Men i dag stod det viltspår på schemat igen så det var bara att masa sig i väg till Fårsum till klockan åtta. Kilo var kvar hemma i vanlig ordning och fick egentid med husse. Något han tolkade som att han hade fri åtkomst till sängen då han hade krypit upp där vid halv åtta?! Våra hundar är inte i sängen så jag vet inte riktigt hur han tänkte där?

I spårskogen var det mycket folk som skulle spåra som vanligt och jag började dagen med att gå ut ett kort spår till en nybörjar hund vilket inte tog lång tid. När jag kom tillbaka fick jag order om att gå Oddens spår som för dagen var nr 33 och jag fick med mig två grabbar som skulle hänga på bakom.

Odden gjorde sitt jobb som vanligt även om han inte fäste i spåret lika bra i början som han brukar. Men resten av spåret skötte han snyggt med ett litet undantag. Vid återgången visade han mig tydligt innan han gått enda ut att han hade koll på vart spåret gick. Men noggrann som han är så gick han ut hela vinkeln och visade sedan återigen tydligt att spåret gick åt vänster. Men något luktade verkligen gott åt höger och han bara kunde inte låta bli att kolla upp det och tog sig en liten tur på ca 40 meter innan han gick tillbaka och tog sig ann spåret igen. Lugnt och fint gick det som vanligt och nu ska jag se till att boka in ett prov nästa gång jag träffar Sören så får vi se om det kan tänkas gå bra.

Efter lite väntan som innebar att jag hann få i mig lite frukost så var det dags för Frisken att gå sitt spår, nummer 6, och Evelin skulle hänga med bakom. Frisken var på och tyckte att det skulle bli skoj men han var väldigt velig i spårstarten. Efter förra veckans fina spårarbete så förväntade jag mig nog att han skulle göra något liknade men nä, Frisken var högst tveksam till att verkligen följa spåret och det var ju lite märkligt. Han nosade och visade mellan varven att han hade full koll på spåret men han gick också av och betedde sig lite märkligt genom att tex nosa igenom en buske mycket noggrant, eller genom att markera två av snitlarna? När vi kom fram till bloduppehållet fick han verkligen tvärstopp och nosade åt alla  håll utom där spåret gick och det var ju märkligt. Till slut visade jag på nere på marken och lite tveksamt tog han och följde spåret.  Resten av spåret spårade han helt okej men betedde sig ändå inte riktigt som jag vant mig vid. Vid spårslutet fick vi svaret på varför.  En hjortklöv hade försvunnit på avvägar efter att spåren hade gåtts ut på morgonen och Frisken som ju brukar spåra rådjur hade denna dag i stället fått spåra hjort. Ingen som helst fara men det förklarar ju varför han spårade men ändå inte.

Efter det fick Frisken hänga vid grillen med mig en stund innan vi till slut rullade hemåt. Det var tydligen jobbigt att stöta på ett nytt djur i spåret för Frisken var betydligt tröttare efter detta spår än han var förra veckan och då var det spåret längre.

På vägen hem fick jag rejält ont i nacke och skalle så när vi kom hem så slängde jag i mig en ipren och satte mig i solen. Hundarna fick gnaga på varsitt ben så länge och var mycket nöjda över det. Efter 1,5 timme var skallen med igen och jag bytte om och tog med mig hundarna på en löprunda som faktiskt kändes ganska okej. Som sagt jag tycker inte att det är så skoj att springa men varje vår får jag sådana idéer 😉

Efter detta tog vi en välförtjänt paus och slappade. Hundarna sov sött en stund och jag hann ta en dusch och sitta i soffan en stund. Strax före sextiden ville dock både hundarna och jag ut och röra på oss igen så vi gick i väg på en kvällsrunda runt sjön. Jag fick lite foto inspiration och hängde på mig kameran och tog även med mig fjärrkontrollen samt stativet och hade några tankar om vad jag ville ha. Men när vi kom fram till den delen av skogen där jag ville vara och jag fått kameran på stativet och skulle tårta fjärrkontrollen så funkade inte den ena delen? Förhoppningsvis är det bara batteriet som dött så att det är lättfixat. Men mina idéer får vänta till en annan gång. Jag fotade hundarna lite i alla fall men tappade lite gnistan när det inte blev som jag hade tänkt mig.


Odden i solen inne i storskogen.

Hemma blev det middag och nu ska jag ägna resten av kvällen åt lite pälsvård tror jag bestämt. Alla tre grabbar skulle behöva gås igenom med kammen men Frisken får nog vara först ut, ettårs fällningen är här med full kraft och det är lika bra att kamma av honom pälsen så att den kan komma tillbaka igen. Till Byske ska han väl vara i päls igen i alla fall 😉

Det hade dugt åt Ryssland men…

Okej en dag till att knalla upp till klockskrället, i morgon är det äntligen dags för sovmorgon!! I dag stod det viltspårande på agendan så det var ändå inte helt omöjligt att kasta benen över sängkanten, det gick faktiskt riktigt bra 😉

Fjärde viltspårsträffen och jag hann bara dit så var det dags för Odden att gå sitt spår. Det blev lite hastigt och lustigt så vi glömde bort att vi skulle testa skott i dag. Odden däremot spårade lika fantastiskt i dag, det är verkligen en fröjd att gå bakom honom. I dag tog vi oss an spår 9 och hade med oss både en kursledare och ytterligare en tjej. Inga konstigheter i spåret och då hade spårläggaren dagen innan ändå gjorde det lite svårare genom att dels ha en oblodad vinkel och dels ha mycket mindre blod sista halvan av spåret. Inga problem sa Odden och tuffade på i vanlig ordning, han gillar verkligen att spåra. Tillbaka vid grillen igen så konstaterade både ja och Sören att Odden ju skulle haft skott och kom överens om att han därför skulle få gå ett kort spår till i slutet av träffen för att köra ett skott då.

Jag hängde därefter med på ena kursledarens hund på samma spår som Odden gick förra veckan. Intressant att kunna jämföra med Oddens spår och se likheter och skillnader. Sen blev det frukost, äntligen, för nu var jag hungrig. Därefter var det dags för Frisken. Fjärde spåret i hans liv och i dag blev det en utmaning då han fick spår 1. Det är inget kort spår på något sätt och i dag var det både vinklar, återgång och bloduppehåll, hej och hå.

Att han har koll på vad han ska gör är det inget tvivel om längre, näsan åker i backen och han letar verkligen spår. Men han har lite svårt att få hjärnan, nosen och benen att samverka 😉 När han spårar som bäst och det kommer ett hinder, typ en stam eller ris, då bli det totalt kaos i skallen, han kan verkligen inte för sitt liv förstå hur han ska ta sig över?! Efter några sekunder så får cellerna där i skallen kontakt och det går fint att hoppa över men det är verkligen kaos innan 😉 Spännande att se i dag att han verkligen har kopierat Oddens sätt att spåra, även om han ju aldrig har sett honom spåra på det här sättet.

Han är lika lugn i spåret, han är lika noggrann, han tar om på samma sätt om han har missat en liten droppe och matte är ju oerhört nöjd med honom eftersom Odden är min egen lilla spårgud. Jag blev jätteförvånad när han utan minsta problem fixade återgången som han ju aldrig tidigare stött på och dessutom som sagt gör det hel enligt skolboken!? Vem lärde honom det? Som sagt jag är oerhört nöjd med Friskens spårarbete!

Efter Friskens fina spår så var det dags för Odden igen då. Han såg ju en aning frågande ut, två spår brukar han ju inte få. Men så fort jag gav klartecken så tuffade han i väg. Han fick spåra ca 100 m sedan stoppade jag och Sören gick fram för att skjuta. Skottet i sig var inga problem men Odden blev klart misstänksam mot Sören 😉 Jäkla gubbe att föra oljud tyckte han 😉 Odden visade sedan tydligt att han visste vart spåret fortsatte men några planer på att gå förbi i närheten av Sören hade han inte! I stället gjorde han en lov upp på berget och rundade Sören på det sättet och hittade sedan klöven efter bara en liten bit och var mycket nöjd med det.


Nöjd Oddie efter två spår och skott.

När vi var klara i skogen bar det av raka vägen till ett apotek för att inhandla lite allergimedikamenten. Näsan rinner och ögonen kliar, det är vår. Tanken var sedan att åka och ta foton på mig själv. Jag behöver både förnya körkortet och dessutom så måste man skicka med ett nytaget foto när man söker visum till Ryssland. Men efter 6 timmar ute i blåst och med en snorig näsa och svullna ögon såg jag verkligen inte klok ut. Hela ansiktet var högrött av blåsten och det såg ut som om jag sprungit ett maraton eller något liknande. Till en visum bild hade det säkert varit okej men hur det nu än är så ska man ju faktiskt dras med körkoret i ett gäng år  och då vill jag ogärna se ut som om jag sprungit som en galning strax innan.  Nä bilden får vänta någon dag till helt enkelt. I stället åkte vi förbi Angelicas blomsterbutik och handlade lite penséer, det är ju ändå vår.

Hemma igen så städade jag ur bilen vilket verkligen behövdes efter förra helgens tripp till ridhuset i Sala. Dammsög och torkade ur och så är bussen fin igen. Henrik åkte i väg och bytte till sommardäck på renaulten under tiden och hundarna låg och gnagde på ben. Sen planterade jag penséerna. Efter det tyckte jag att jag var värd lite slappande faktiskt.

Efter lite vila så var det dags att rasta hundarna. Även om jag går ganska mycket på en spårträff, det brukar bli mellan 7-10 km, så går ju inte hundarna lika mycket. Trots ett vattenfall i näsan bestämde jag mig för att köra veckans tredje löppass, mest för att jag inte kände för att spara det till i morgon. Hundarna skuttade glatt med och trots att det borde kännas lite tyngre i dag så var det vår snabbaste runda den här våren?!

Efter det var jag värd ett varmt bad men först skulle hundarna få kvällsmat. Odden har ju ätit Nordic ett tag och jag tycker ju att det är för dyrt att hålla på med det trots att han ätit ganska bra av det. Men när jag ändå kunde få tag i en kartong till i går så gjorde jag det och är det någon som bli förvånad över att skrället till hund då gör så här?!


Matskålen med färskfoder står orörd men äta kulor direkt från golvet gick fint?!

5 dl torrfoder fick han i sig och det var ju bra eftersom han inte åt ett skit i morse. Men när jag efter dessa 5 dl erbjöd färskfodret igen så åt han faktiskt upp det mesta av det med? Uppenbarligen har nyhetensbehag stillat sig och jag får väl skylla mig själv som gick på hans fint och köpte en låda till. Jaja vi har att varva med och om det blir något över så är både Kilo och Frisken helt klart aspiranter på att hjälpa till.

I morgon är det dags för Sennenträff igen och den håller vi här hemma hos oss.

Ner som en pannkaka och upp som en sol

Ja alltså jag vet att det heter tvärtom men i helgen hade vi rubrikens variant 😉

I fredag promenerade jag hundar och sedan fick vi besök på kvällen 🙂 Annette och Lisbeth dök upp för att umgås lite. Lite mat, lite vin och en massa prat, receptet på en bra kväll! På   lördagsmorgonen blev det tidig uppstigning för att ta sig till årets första rasspecial, Sala. Dålig uppslutning i år, har aldrig varit med om så låga anmälningssiffror på en special tidigare, men vi som var där hade trevligt.

Själv hade jag Frisken med mig och han var lika enkel som vanligt. Femtioelva utrop om ”oj, så stor han är!” fick vi visserligen men ja, han är stor och nej, jag kan inte gör något åt det 😉 Frisken inte bara är stor, han kände sig tydligen stor också och flaggade glatt med svansen till mattens stora irritation. Jaja, svansen är som den är, jag kan inte göra något åt det heller. Fru domare för dagen gillade inte Frisken alls och gav honom blått och sedan blev det en fjärde placering i juniorklassen. Muntligt var det verkligen bara hans rörelser som hon gillade, allt annat var det fel på… I kritiken var det dock inte lika illa skrivet, ja ja så är utställningar. Synd för domaren att hon inte gillade Frisken, för då har hon ju fel 😉 Matten tycker desto bättre om honom så han var lika glad för det eftersom det så klart blev grisöra efter väl utfört arbete av Frisk!

Snabbt gick det eftersom det var så få anmälningar och redan halv tolv var alla korthår och  berner hanar klara. Tikarna tog lite längre tid på sig men det var då inte mycket. Lite fotande efteråt och sedan lunch tillsammans med några andra hundtokar och sedan var Sala liksom över. Lite snopet när det går så fort.

Hemma blev det en kort runda i skogen så att Frisken också fick röra lite på sig och inte bara springa i en liten ring och sedan häckade jag i soffan med lite tv och lite bildredigerande som aktivitet.


Snygg hund den där Jackepotten 😉 Trevligt att få låna honom och få hänga på till en vinst i bästa hanklassen och jodå, morfar Potten fick sitt grisöra han också, så klart.

Det hade varit trevligt att få sovmorgon i dag men nä, det stod viltspår på schemat så det vara bara att masa sig upp i dag med.

I dag var det rekordmånga som skulle spåra, hela 29 hundar skulle gå spår i dag?!! Alltså det är en helt fantastik organisation kring den här spårcirkeln, år efter år. Jag började med att gå efter Sanna och Linus på deras spår och sedan var det dags för Odden att gå sitt. I dag hade han spår nr 3 och det har jag nog aldrig gått tidigare insåg jag. Ett ganska långt spår och ett dygn hade det ju legat. Odden hade fullt upp med att sniffa efter löptik på vägen till spåret men när jag väl hade satt på selen och bad honom gå i väg så koncentrerade han sig på spåret, duktig pojke!

Han var precis lika duktig i dag som senaste helgen med undantag för att det här spåret på ett ställe korsar med ett annat. Det andra spåret var precis nyblodat till ett tvåtimmars spår och Odden kunde inte riktigt motstå att byta och gå på det nyare spåret. Det var dock inga som helst problem att bryta honom och be honom göra rätt 🙂 Japp han är min spårstjärna den här helgen också!

Efter lite väntan var det dags för Frisken och han visade att han nu hade fattat vad det här med spår innebär 🙂 Det är fortfarande inte helt lätt men i dag jobbade han på på ett helt nytt sätt och gav sig verkligen inte. Inte heller var han lika lättstörd av saker runt omkring och tur var nog det eftersom jag hade med mig en tjej bakom som gärna både berömde min hund samt pratade med mig. Berömma hunden ska man så klart göra och Frisken behöver en hel del stöd fortfarande så klart. Men att berömma hundar som spårar är inte alltid helt lätt eftersom man faktiskt inte vet vad man berömmer.

Frisken tex har jag ju ingen som helst koll på om han faktiskt spårar/nosar efter just spåret som jag vill när han hittar rätt efter att han ringar, eller om han går på något annat? Av den anledningen är jag ganska tyst när mina hundar spårar, vid enstaka fall när jag ser att de är helt rätt brukar jag berömma med ett ”rätt, duktig pojke” men inte mycket mer än så. Alla mina hundar är dessutom sådan som när de spårar och får problem, vänder sig till mig och ber om hjälp. Jag kan ju omöjligt hjälpa dem i ett skarpt läge så jag väntar bara ut dem tills de tar tag i problemet själva. Odden löser det numera oftast helt på egen hand. Kilo måste jag ”tvinga” till att inte försöka få hjälp av mig och Frisken hjälper jag så klar inte alls med just den biten eftersom han måste lära sig att jobba självständigt, samtidigt måste jag ju stötta honom och se till att han inte tappar motivationen.

En duktig Frisk fixade i alla fall hela spåret med några vinklar och var som vanligt glad över att klöven till slut dök upp. När vi sedan kom tillbaka var alla spår mer eller mindre klara och klockan var bara elva. Som sagt snacka om bra organiserat!


Frisken kollar in utbudet av klövar efter väl utfört spårarbete 🙂

Eftersom klockan inte var mycket så åkte vi och gjorde Pia en tjänst. Lilla Hector skadade sig nämligen för en vecka sedan och fick en fraktur i knäleden. Som ägare till en hund som haft diverse problem och blivit opererad flera gånger så har jag full förståelse för hur jobbigt och hur låst man blir i en sådan situation. Nu var ju vi två som hjälptes åt att ta hand om Odden men Pia är ensam och har ju dessutom tre vuxna hundar som också behöver få komma ut. Så jag åkte helt enkelt och var valpvaktare en stund. Odden och Frisk fick ligga ute i Pias hundgård och jag satt inne hos Hector. Han var typ hur enkel som helst att vakta eftersom han sov större delen av tiden.


Jobbig valp 😉 

När valpvaktandet var över så åkte vi vidare hemåt men stannade hos Tommy och Anette där det blev middag 🙂 Övriga familjen Nilsson var också där så när vi käkat tog Hanna och jag oss i kragen och bokade lite saker till vår Islandsresa som det ju bara är två månader kvar till 🙂 Boenden och bil har vi nu bokat även om boendet nog kan tänkas bokas om om jag känner mig själv rätt… Vi kollade även upp blå lagunen och ska boka entrebiljetter dit samt kollade på några olika ställen där man kan göra ridutflykter. Vi ska dock kolla vidare på det och boka lite senare har vi tänkt.

När vi kände oss klara med resebokningar så var det dags att ta ut hundarna på en promenad. Vädret har ju varit helt ljuvligt i dag så jag valde att gå runt Skärsjön och hade inte ens på mig någon jacka, underbart.

Ja nu blir det slappande i soffan och ladda för nästa vecka. Sim, lydnadskurs, viltspår och sennenträff är det planerat för så den veckan ska nog gå den med.

My God(d)

Spår i dag igen och upp tidigt. Någon morgon människa är jag ju inte men upp kommer jag och i väg också. Kilo lika bedrövad i dag när han inte fick hänga med, det gör allt lite ont i mattehjärtat.

Vi började som vanligt med att gå ut spår. Frisken fick vara med ute och mingla lite innan vi gav oss av och det tycker ju han är trevligt. Lite konstigt att det var barn med tyckte han, han har ju knappt träffat några barn så det är kanske inte så konstigt att han tycker att så små människor är märkliga 😉

Jag var med och la ut två spår i dag tillsammans med en karl som jag inte träffat tidigare. När det sedan var klart så rastade jag hundar och när även det var klart så var det dags för frukost. Jag fick dock raskt äta upp för det var ju dags för Odden att få spåra. Odden var ensam om att få gå ett dygnspår eftersom alla andra var där för första gången för säsongen eller nybörjare. I dag fick vi med oss Lennart bakom oss i spåret och Odden skulle gå spår 8. Det spåret gick han förra året också och då hade han stora bekymmer i början där han snurrade och snurrade i många minuter innan han redde ut det. I dag var det dock inga bekymmer överhuvudtaget. Han spårade som en gud rent ut sagt och det är så jäkla skoj att gå bakom honom när han bara gör precis det han ska, med all säkerhet i världen.  Allt var enkelt, terrängövergångar, vinklar, återgångar och bloduppehåll, inga bekymmer 🙂 Visst fick han jobba lite hårdare bitvis men inga tapp och inte speciellt mycket ringningar, alltså hur stolt kan man bli över sin hund?!

Nöjd fick Odden hänga med vid grillplatsen en stund sedan och han fann sig i att både bli gosad med av främmande snubbar och klappad av en liten flicka, inte helt självklart då Odden har mycket integritet, inte är speciellt social och inte nödvändigtvis gillar alla som han möter. Men spårskogen är verkligen förknippad med trevligheter för Odden och han verkar tycka att det sociala liksom får hänga på av bara farten 😉

Jag gick sedan med på spår 20 och det är alltid intressant att se olika typer av hundar spåra. Sen var det då dags för Frisken att få testa igen. Att han kom ihåg vad det handlade om var helt klart, näsan gick ner i backen tämligen omgående. Det var inte lika läbbigt i dag heller utan han vågade gå ut några meter i linan till och med 🙂 Det som däremot helt klart var svårt i dag var störningar. Det är mycket som rör sig i en ettårings huvud och när vi i dag hade spår 6 som ligger precis vid grillplatsen och parkeringen så hörs det både skällande hundar, bilar som kör, folk som skrattar osv. Det blev lite väl intressant för Frisken som bara var tvungen att stanna upp och kolla och lyssna efter allt som hände. Fast det var säkert också en taktik från hans del, han orkar så här i början inte riktigt att koncentrera sig och vara tillräckligt motiverad för att ha näsan nere och jobba hela tiden så mellan varven måste han liksom upp och hämta andan och då kan han ju passa på att kolla in en massa annat 😉 Det var dock ett klart fall framåt i dag och glädjen över att hitta klöven var lika stor i dag. Det ska bli mycket spännande att se hur han beter sig nästa helg när vi köra igen? Förbättrar han sig lika mycket som han gjort till i dag så kommer han att bli en riktigt bra spårhund han också 😀

Vi stannade på vägen hem vid en stor hage så att hundarna fick springa och busa lite och rasta av sig i det vackra vädret.


Duktiga spårhundar och stiliga grabbar.

Hemma blev det en promenad med alla tre grabbar även om Kilo nästan precis hade kommit hem från en runda med Henrik. Fruktansvärt skitigt inne men härligt väder så det var bara att njuta. Sen hem och ta en dusch och snygga till sig för att åka vidare. Lite valptittande hemma hos Monika och Björn stod på eftermiddagens agenda och det är ju aldrig fel!

Fyra små brudar mötte oss i valphagen och något sötare än bernervalpar finns ju faktiskt inte så det gjorde inte det minsta ont att sitta där en bra stund och prata bort lite tid med Monika, Ann-Sofie och Anne 🙂


E
n av valparna poserar snällt och ser gräsligt söt ut.

När man kommer hem till sina egna hundar efter att ha varit och hälsat på valpar får man finna sig i att bli ordentligt genomsniffad, det är knappt att man kan få av sig ytterkläderna eftersom alla tre grabbar nogsamt sniffar igenom varje kvadratmillimeter av kläderna 😉

I morgon är det vardag igen då, hej och hå.

Strålande!!

Vilken strålande dag, på flera sätt! Vädret först och främst, fantastiskt vackert med en stor strålande sol, underbart. Lite segt att gå upp var det dock eftersom jag fick gå upp lika tidigt som på vardagarna för att hinna i väg till dagens spårcirkel.

Men skojiga saker är alltid lättare att motivera en till att kasta benen över sängkanten så upp kom jag ju. Hundarna fick gå ut och så fick de sin frukost medan jag plockade fram det som skulle med och fixade matsäck till mig själv. Faktum med att vi kom i väg några minuter tidigare än jag siktat på till och med, det händer då inte ofta. Kilo var dock inte det minsta nöjd med att bli lämnad hemma hos husse men i år är det alltså Odden och Frisk som ska få spåra.

Framme i Fårsum var det bara att börja gå ut spår. Första träffen för året och första gången för Frisken, spännande. Odden som visserligen har varit min spårstjärna har inte fått spåra sedan maj förra året så det skulle bli spännande att se hur han skulle sköta sig också. Vid första tillfället för året så vill våra kursledare att även de mer rutinerade hundarna går ett typ av anlagsspår, dvs att det ”bara” legat i ca två timmar, allt för att bygga lite självförtroende på hundarna och låta dem få det lite enkelt när man drar i gång igen, klokt tycker jag 🙂

Men först ska ju spåren gås ut och jag fick sällskap av Cari i dag och vi började med att gå bort till spår 2 och lägga det. När vi kom tillbaka var det fler spår som behövde gås ut så vi kollade vilka som var kvar och eftersom både 33 och 34 var kvar så tog vi båda två, då de ligger inne på en stickväg båda två. Till slut var alla spår i alla fall lagda och då var det dags att rasta hundar. Odden kom definitivt ihåg vad vi brukar göra i den här skogen och var lite smågalen, Frisken å sin sida fattade nada men tyckte att det var väldigt spännande med alla nya dofter och nytt spännande ställe. När hundarna var rastade käkade jag matsäck och sedan var det dags att börja gå spår. Jag fick börja med att gå med Anki och Märta när de gick spår nr 2 som jag alltså gått ut. Märta skötte sig ypperligt och var jätteduktig.

Sen blev det Friskens tur och vi hade med oss kursledare Sören ut. Frisken har ju inte spårat tidigare och bara att få på sig selen var ju lite konstigt tyckte han. Men han vindade snyggt under tiden som jag satte fast den och när jag gick mot spåret så gick han tveksamt i väg. Det var faktiskt ganska äckligt hälsar Frisken, det luktade blod i den här skogen och det brukar det minsann inte göra i skogen här hemma 😉 Mycket tveksamt gick han framåt beredd på att möta ett monster där i ljungen. Jag peppade honom så klart en massa och det var tydligt att han faktiskt fattade att det var meningen att han skulle följa den där läbbiga lukten, men läbbigt var det verkligen 😉 Långsamt tog vi oss framåt och till slut kom vi ju fram till klöven. Klövar är bra saker hälsar Frisken och kastade sig över den 😉 Mycket nöjd bar han sedan klöven tillbaka till bilen och förhoppningsvis har han kopplat ihop att det läbbiga blodet leder till den fantastiska klöven och kommer tycka att det är lite mindre läbbigt i morgon 😉 För att vara första gången är jag klart nöjd med honom, han kan nog bli en liten spårare han med!


Jo klövar är bra saker hälsar Frisken! I morgon gör vi ett nytt försök 🙂

Ja sedan var det då Oddens tur. Frisken tjöt i högan sky när han blev lämnad i bilen men tystnade när han inte längre såg oss. Odden hann jag knappt sätta fast linan på innan han var i väg. Ja och han är en fullständigt strålande spårhund ❤ Lugnt, metodiskt och full koll på spåret hade han i dag och då gick han ändå ett spår som hade en del svårigheter, som att det korsade ett annat spår tex. Han är dessutom extremt nöjd med sig själv när han spårar och bara lyser av självförtroende. Det ska bli spännande att se hur han är i morgon då spåret ha legat i ett dygn och ju borde bli betydligt svårare.

Vid ett åkte vi hemåt igen men det blev ett stopp på CityGross för att handla lite små saker. En mycket glad Kilo mötte oss sedan där hemma och parkerade sig sedan omedelbart i bilen, han skulle minsann inte lämnas hemma något mer proklamerade han!


Kilo ligger och trycker i bilen, han har inte tänkt bli lämnad hemma om matte får för sig att åka någon mer stans!!

Hundarna fick varsitt märgben så då lämnade faktiskt Kilo bilen till slut och själv satte jag mig i solen i vår nya utesoffa och tittade klart på skidorna. Det blev lite fixande ute också men mest slappande. När skidorna var slut så fick det bli en promenad med hundarna. Jag hade visserligen gått en jäkla massa i dag men hundarna hade ju inte fått röra så mycket på sig (med undantag för Kilo som ju fått en promenad på förmiddagen med husse). Vi testade lite nya alternativ runt Skärsjön i dag och hittade en jättetrevlig variant mot vår vanliga, den ska vi gå fler gånger! Själv fick jag ihop dryga 16 km i dag, det får man ju vara nöjd med.

Hundarna var vansinnigt skitiga när vi kom hem igen så det fick bli en avspolning av dem alla innan de fick gå in i huset, hussen hade nämligen dammsugit och torkat golven medan vi var borta. Nöjda grabbar har sedan sovit resten av kvällen och nu är det snart dags att inta middag, älggryta, mums!

En riktigt strålande bra dag har vi haft och jag ser fram emot en repris i morgon!

Dagarna rinner förbi

Dagarna rusar i väg och det är full fart hela tiden.

I måndags var det ju dags för sim igen. Odden fick simma som sist, dvs med hårt åtdragen flytväst fram och pipisen i munnen hela tiden. 5+5+3 minuter blev det också. Han kändes rätt okej i lederna men det var lite mer galla än sist när vi var klara. Dock ändå mindre än gångerna innan så jag tror nog att vi har hittat ett system som funkar för oss just nu. Det är bara tre gånger kvar i bassängen så vi fortsätter att testa oss fram under dessa gånger. Kilo simmade så klart också och simmade 30 minuter utan några konstigheter. Frisken var med och hängde i bassängrummet. Ganska onödigt och tråkigt om man ska fråga honom.

I tisdags fick vi besök av två kollegor till mig med tillhörande tre vinthundar. Vi gick på promenad här hemma först och Odden var mycket intresserad av de stora mysko typerna 😉 Till att börja med vrålade han som en stucken gris och då fick han bannor av matte, man får faktiskt bete sig om man ska få nya vänner! Men han lugnade sig snabbt och var sedan bara nyfiken och intresserad. Fausto och Gaspar tyckte nog som Odden att de där stora svarta lurviga sakerna var klart mysko, Kira som är lite mindre tycker att pojkar ska hållas kort! 😉 Odden var kopplad hela promenaden medan Kilo fick trava på lös. Tillbaka hemma blev det lite fika med fruktsallad och en massa prat, en trevlig kväll helt enkelt. Frisken var hos Tommy och Anette när vi var ute och gick eftersom Henrik skulle vara nere i maskinhallen, nyttigt för honom att vara lite själv utan stöd från storebrorsorna!

I dag var det dags för vårt sista tillfälle på viltspårkursen 😦 Tiden går alldeles för fort och dessa 8 gånger som vi spårat kunde gott fått vara några fler! Frisken fick hänga med till spårskogen idag då vi var tvungna att åka en bra stund innan Henrik kom hem.

Frisken fick först hänga med ut och bort till grillplatsen. När han kom ut ur bilen blev han utskälld av någon hund i en bil och det var faktiskt jätteläskigt tyckte han. Han fick gå med bort till lite folk i stället och det var ju jätteskoj, Frisken är en social liten grabb. När han varit med en bra stund vid grillplatsen var det dags för Kilo att gå sitt spår. I dag fick vi med oss en karl som skulle gå bakom och det har ju verkligen inte fungerat för Kilo under den här säsongen? Det är verkligen helt obegripligt för när han varit i väg på andra saker som på Böda tex så är han precis som vanligt och hälsar glatt och gärna på karlar? Nåja vi gjorde i alla fall ett försök och åkte bort till spår 19.

Kilo tittade misstänksamt på herren vi hade med oss men var inte alls lika påverkad som när Kjell var med senast vi testade. Ingen tryckt svans och ingen rädsla i blicken, bara ett klart avvaktande beteende. Så jag testade att släppa i väg honom på spåret och bortsett från att Kilo både kissade och bajsade i spåret så skötte han sig bra. Han stannade till några gånger i början och tittade bakåt för att se vart vår följeslagare var men eftersom han gick en bit bakom oss så tuffade Kilo på. Vad skönt! Nu var det här en herre i vanliga kläder och inga jaktkläder och det verkar som att det är en del av problemet? Vid två ställen tyckte Kilo att det blev lite jobbigt då följeslagaren kom lite nära när han ringade i vinklar och då testade han att gå åt ett annat håll för att komma undan men när jag påminde honom om vad det faktiskt var vi skulle gör så återgick han till spårandet. Som sagt ett steg i rätt riktning!

Sen fick Frisken komma ut en stund igen och framför allt fick han kvällsmat. Uj så han beklagade sig över att det var över tiden och oj så han åt när han väl fick maten. Odden och Frisk rastade jag sedan och så fick Frisk hänga med till grillplatsen och socialisera sig lite till. Nu fick han hälsa på en portugisisk vatten hund och det var jättetrevligt. Han fick även nosa och smaka lite på en rådjursskank, mycket spännande.

Sedan var det Oddens tur och vi fick med oss en kille med pistol då vi skulle testa att skjuta i spåret. Odden spårade försiktigt och noggrant. Han hade det lite snurrigt vid återgången där han ringade på rätt rejält men i övrigt löste han spåret fint. Skottet var inga bekymmer och han spårade raskt vidare när jag sa att han fick. Klöven gick han över och fick jobba lite för att komma tillbaka men som vanligt blev han mer än nöjd med att få bära den tillbaka sedan.

Frisken fick komma ut en sväng till och nu hälsade han på en tax och en cocker. Båda dessa ansåg Frisken var jätteskojiga och lekte för glatta livet. Nu lekar han rätt hårt och framför allt så biter han gärna i svansar och det uppskattas väl inte direkt.. 😉 Av den anledningen fick han nöja sig med att hälsa och leka lite kort och sedan fick han finna sig i att sitta i mattes knä.

Ja nu var det slutspårat för den här gången, trist. Jag hoppas dock att Sören har möjlighet att fixa med ett eller flera prov åt Odden och så hoppas jag att Evelin snart blir klar som domare så att Kilo kan få gå prov han med 😉 Nästa år ska väl Frisken få testa på viltspårandet, eller ja det ska han nog få tidigare än så, men i lite mer arrangerad form alltså.

Valp, viltspår, vitsippor, allergi och allt annat

Oj oj nu är vi med valp igen 🙂 Fredagens arbete gick så långsamt, så långsamt men till slut kunde jag konstatera att klockan var fyra och det var dags att ge sig hem. Grabbarna fick sig en promenad och sedan även kvällsmat innan Henrik till slut kom hem så att vi kunde styra kosan mot Frisk 🙂

Det blev en helkväll hos Angelica och Kricka som bjöd på god middag och en massa prat. Klockan blev egentligen alldeles för mycket men det är svårt att bryta upp när man har trevligt. Frisken hann bli lite trött tillsammans med syskonen som var kvar innan han fick åka med hem i husses knä. Lite knorrande och undrande men i övrigt tyst och go på vägen hem. Det blev en liten rastning på tomten här hemma och sedan blev det ganska raskt kväller så vi tog med oss alla tre hundar upp och kröp ner i sängen. Kilo och Odd var lagom imponerade av den lilla grabben som hade fått följa med hem och båda de stora grabbarna knölade in sig bredvid min sänghalva och låg nära varandra för att söka stöd i denna hemska situation 😉 Frisk knorrade en del innan han kom till ro borta hos Henrik och sedan sov vi sött resten av natten.

Vid 5:30 på lördagsmorgonen vaknade jag och hörde att Frisk började röra på sig så jag tänkte att det var lika bra att ta ut honom. Vi hann röja runt lite på tomten sedan gick vi in och grabbarna fick frukost. Kilo åt som vanligt, Odden däremot pillade mest i maten till att börja med, det där med nyheter är inte hans grej när det kommer till aptiten… Lilleman däremot snaskade i sig nästan hela sin portion, jag hoppas att han fortsätter så! Vi gick ut en sväng till efter det men sedan fick lilleman gå upp till husse i sovrummet igen medan jag och de stora grabbarna åkte på viltspårkursen.

Det är klart att det är lite tråkigt att lämna den alldeles nya valpen redan första dagen men samtidigt måste ju de stora grabbarna få sin aktivering och vi gillar ju viltspåret alla tre så det var bara att åka. Väl på plats fick jag order om att inte gå ut någon annans spår för Oddens spår skulle gås tämligen omgående då det skulle användas till ett andra spår sedan också.

Odden spårade både bra och inte bra i dag. Bitvis så spårade han jättefint och visade verkligen att han hade full koll på vart spåret gick. Han hade det lite jobbigt vid ett fält med skvattram men till och med jag kände att skvattramen nu luktade rejält så jag kan förstå att hundarna har svårt att spåra genom det. Men han kämpade på och löste vinkel efter vinkel och återgången skötte han riktigt, riktigt snyggt. Men sedan kom vi till en vinkel direkt efter bloduppehållet och där fick Odden det riktigt svårt. Han fortsatte att jobba hela tiden men han var ute och snurrade en del, tog om, snurrade igen, tog om igen, snurrade, gick bakspår och grejade men till slut så redde han ut och kunde ta sig den sista biten bort till klöven. En trött Odden drack frisk efteråt så han tyckte nog att det var rätt jobbigt.

Efter Oddens spår hängde jag med bakom ett annat ekipage som spårade jättefint. Sen var det hög tid för frukost tyckte jag  men jag fick äta ganska raskt för Kilo stod på tur för att köra sitt spår. Kilo och jag fick med oss Evelin som ju är en av arrangörerna och som håller på att utbilda sig till domare. Kilo tuffade på bra redan från början, faktiskt bättre än han brukar?! Han är som sagt svår att läsa eftersom han så gott som aldrig doppar ner näsan i spåret men som vanligt kan man se när han inte är på spåret. Jag förklarade för Evelin att Kilo dessutom är lite lat i spåret, han går nästan alltid på stigen eller där det är bra terräng om det går. Han upptäcker visserligen snabbt om spåret vikt av i annan terräng men han testar alltid att gå där det är bra terräng först 😉 Men i övrigt spårade Kilo riktigt bra denna gång!

På vägen hem stannade vi och fotade lite i det hav av vitsippor som finns på vägen till Fårsum.

kilo
Kilo sitter fint bland sipporna.

odden
B
ästa Oddisen ❤

Men sen bar det av hem till den här lilla grabben 🙂

Frisk sitter 8 veckor
Låt mig presentera nytillskottet! Fruängens Frisk 🙂

Lilleman heter alltså Frisk och orsaken till det är väl given gissar jag? Vi hoppas att han blir vad han heter helt enkelt! Om han verkligen ska kallas Frisk har vi däremot inte bestämt ännu, det lutar nog kanske åt att det blir Fix men vi får se vad som känns rätt, just nu ropar jag på bebisen 😉

Bebisen är i alla fall en lättsam kille än så länge. Han äter som sagt som han ska, han gör de flesta pölarna utomhus, han kampar redan nu som en tok och han är nyfiken och tar för sig. Odden har i dag börjat tina upp allt mer mot honom. Faktiskt har lilleman nu fått ligga precis bredvid Odden med näsan i hans päls, det tar sig med andra ord! Odden vill även gärna leka när de är utomhus men han är en aning för hårdhänt än så länge så jag är med och styr lite för att det inte ska gå illa. Kilo är mer avvaktande mot nykomlingen. Han säger inget om Lilleman kommer för nära, han bara går 😉

Vi har som sagt varit ute mycket under helgen, vädret har ju slagit om och det har varit både fint och varmt! Nackdelen med det är att min allergi har kickat igång på alla cylindrar och näsan har i dag varit som ett konstant vatten fall trots nässpray och tabletter. Trött som satan blir jag av det också och känner mig som en urvriden trasa ungefär.

Frisk på språng
Pigg och glad kille.

Men nu ska vi lära känna den här gobiten och det blir säkert bra. I morgon har Henrik semester och har koll på grabbarna, tisdag och onsdag får vi lösa genom att åka hem på rasterna och kolla till läget och så har jag tänkt mig att sluta lite tidigare båda dagarna. På onsdagkväll åker vi mot Öland med husvagnen så resten av veckan kan vi bekanta oss rejält!

Men är det inte märkligt?

I morse ringde klockan lika tidigt som på vardagarna, blä. Men av någon anledning är det lättare att slänga benen över sängkanten när man ska ut i skogen och spåra än när man ska åka till jobbet 😉

Vi var på plats i Fårsum strax före åtta och jag började med att gå ut en spår själv först. Det blev spår 33 som jag gick ut och det spåret ligger inne på en liten stickväg så när jag var klar och tillbaka vid bilen passade jag på att ta ut hundarna och rast dem där i stället för att som vanligt utgå från grillplatsen. Sen hann jag mest bara parkera bilen och ta några andetag innan det var dax att spåra med någon av mina grabbar. Jag beslutade mig för att köra Kilo först och vi fick med oss en dam som sällskap. Kilo skulle i dag gå spår 19 och det har jag bara gått en gång tidigare och då med Odden förra året.

Kilo som brukar vara svårläst spårade i dag riktigt, riktigt fint 🙂 Han visade tydligt när han var på spåret och när han fick tapp så jobbade han snyggt tillbaka. Han hade det lite styrigt i återgången men löste det ändå fint till slut. Strax innan slutet så gick spåret ner till vägen och gjorde sedan en vinkel åt höger. Kilo kom uppenbarligen ihåg förra veckans spår som ju gick över en väg och hade klöven på andra sidan så han traskade nöjt över men blev sedan fundersam över vart spåret faktiskt hade tagit vägen? Han jobbade sig tillbaka och ganska snart var han vid slutet och fick så klart massor av beröm! Så som Kilo spårade i dag är helt klart det bästa han gjort på ett dygnspår 🙂

Jag hann faktiskt ta det lite lugnt och käka frukost innan det var dags för Oddens spår och eftersom Odden spårat så fantastiskt bra, jämt typ, så hade jag ju förra veckan sagt att jag tyckte att Sören skulle gå med bakom honom och se om vi inte skulle testa att gå ett öppenklassprov snart, dessutom skulle vi skjuta för Odden eftersom han aldrig hört skott på så nära håll.

Glada i hågen traskade vi bort till spår 8 och Odden tog spåret direkt och knallade i väg i sin vanliga takt. Men ca 100 m från starten så gick han av spåret? Det har ALDRIG hänt tidigare så jag blev lite fundersam? Det blåste visserligen en hel del men så här mycket brukar Odden aldrig gå bredvid spårkärnan, han är annars väldigt noga med att vara just i kärnan av spåret även om det blåser. Jag hängde i alla fall på, man ska lite på sin hund! och vi snurrade på. Odden jobbade och han spårade men vad tusan han spårade har jag ingen aning om? Antingen hade det gått något vilt där som stökat till spåret eller så var det helt enkelt blåsten som hade styrt till spåret?

Odden jobbade på i flera minuter och snurrade fram och tillbaka, gick på spåret några meter men vek sedan av och snurrade vidare? Till slut valde vi att visa på igen på ett ställe där vi såg att det fanns en blodfläck och Odden sniffade lydigt på fläcken och gav sig av igen. Han gick av spåret ytterligare en gång men jobbade tillbaka, kollade av ett bakspår igen och sedan hittade han rätt igen. Därefter kunde jag äntligen känna igen min hund i spårarbetet igen! Nu tuffade Odden på som han brukade, i kärnan och med noggrannhet! Han var klart påverkad av trasslet i början, mest för att han nog blivit rätt trött av att snurra runt och försöka reda ut vart spåret faktiskt gick.

Sören undrade nog i början vad tusan jag snackat om, skulle den här hunden vara en liten stjärna i spåret? Men nu fick även han se hur Odden brukar göra och Odden briljerade i återgången och i vinklarna. Men visst är det märkligt att första gången som Odden strular i spåret så är det när vi har en domare efter oss?! Nu var det ju inget prov i dag men när i kom till klöven så konstaterade Sören att vi absolut ska testa på något öppenklassprov i vår 🙂 Speciellt återgången var Sören mycket nöjd med hur Odden jobbat. Efter spåret så gick Sören en bit i förväg och så testade vi att skjuta och Odden kollade och blängde sedan lite på Sören men mer än så reagerade han inte, skönt!

Skönt också att Odden fått höra skott eftersom vi om två veckor ska göra MH. Eftersom jag inte på några sätt vi ha en skottberörd hund så kommer jag inte att chansa och utsätta Odden för skott om jag tycker att det ser ut som om han lagt på sig jobbiga erfarenheter under MH:t men om han känns okej så kommer jag inte att behöva fundera eftersom Odden i dag visade att ha i alla fall inte är rädd för skotten i normala lägen 🙂

Efter Oddens spår så gick jag och damen som hängt på Kilo och mig ut spår 14 som är rejält långt men vi hann avverka en hel drös med trevliga samtalsämnen så det var bara roligt. Som om inte det räckte så hängde jag även på  bakom Håkan och Molly och kollade in deras spår. Fem spår senare var spårdagen i alla fall färdig och jag rullade i väg med två nöjda grabbar bak i bilen. Vi åkte dock inte hem direkt utan första stoppet gjorde vi i Mogata där vi tog en snabbfika med Eva och Conny 🙂 Odden var så lycklig över att få busa lite med Belle och Belle i sin tur var nöjd över att få träffa Kilo som är hennes favorit. Elton var väl den som inte var lika nöjd med att det kom herrbesök 😉

Andra stoppet blev på Viberga för att handla lite småsaker och tredje stoppet blev hos Anne för att lämna av lite musslor. Hemma igen så städade jag ur bussen. Jag kan inte begripa hur snabbt det blir dammigt och skitigt i den? Hundarna fick tugga lite hjortben under tiden. När det var klart så tog vi en promenad i skogen och var tillbaka lagom till sextiden. Kvällsmat till grabbarna och sedan var det hög tid att laga middag till oss tvåbenta också. Henrik har åkt på en manlig förkylning och är väldigt nära döden om man ska tro honom 😉 Nu hävdar han bestämt att lite chips skulle göra honom piggare så det är visst bara att åka och handla….

I morgon är det dax för en ny spårdag 🙂

Viltspår och valpar

Ingen sovmorgon här inte, spår stod nämligen på dagens schema!

Det är så jäkla skoj att åka i väg med båda grabbarna och spåra, de är nämligen så vansinnigt olika i sitt spårande vilket så klart utvecklar mig som förare. I dag fick Kilo börja. Han är verkligen hur svår som helst i bland. Det ser inte ut som att han spårar, mer som att han är ute på en trevlig liten tur och strosar runt. Han har ändå full koll på spåret inser jag ju och det blir tydligt de gånger som han har tapp. När spåret ”plötsligt” försvinner för honom så blir han jätteintensiv och då syns det tydligt hur han jobbar tillbaka, när han sedan är på spåret igen fortsätter han att vara svårläst? I dag hade Kilo ett spår som gick över en grusväg och fortsatte på andra sidan vägen. Det tyckte han var jättekonstigt och han gick faktiskt tillbaka till den sidan han kom i från för att verkligen kolla så att klöven inte låg på den sidan 😉 Det gjorde den ju inte så då fortsatte han och hittade ju sedan sin älgklöv.

Sen var det Oddens tur och om Kilo är svår att läsa så är Odden precis hans motsatts. Han är så löjligt lättläst så att man bara går och flinar bak i linan 🙂 I dag fick han ett ganska långt spår och på slutet gick det över berg med vitmossa och då blev det lite svårt tyckte Odden som började bli trött. Men han jobbar så fint och metodiskt att det inte är några bekymmer att komma till klöven. När vi kom tillbaka till grillplatsen så bad jag Sören om att få testa skott på Odden till nästa gång för att se hur han reagerar på det? Det har jag nämligen ingen aning om men eftersom han spårar så bra så tänkte jag faktiskt testa på ett öppenklassprov på honom om inte allt för lång tid så då behöver jag ju veta hur han reagerar vid skott?

Efter spåret åkte vi till Angelica och valparna igen. Grabbarna fick ju ligga kvar ute i bilen men jag gick in och myste med de små gopropparna 🙂 Det blev mys, prat och så kom även Lisbeth dit så vi blev även bjudna på lunch, en jättegod pastasallad! Lisbeth hade med sig efterrätt, en kladdkaka med valnötter, mums!  Men mest tid tillbringade vi nere på golvet så klart. Valparna fotades också, nu är de ju fyra veckor så då fick det bli sitt bilder på gänget.

valpar
Fruängens F-kull.

Blå
Blåhane klättrar på röd tik tror jag.

grå
Grå hane tar sig en lur.

svart
S
vart hane sover sött.

Till slut var de dock dags att se till att ta hand om mina egna grabbar så jag sa att jag var tvungen att åka. Men då skulle Angelica och Lisbeth också rasta sin så vi tog en gemensam promenad i stället. En lätt rörig promenad eftersom alla grabbar bestämde sig för att Lallan luktade fantastiskt gott? Kilo var helt galen och höll på att driva mig till vansinne med sitt konstanta pipande och försök att stoppa in nosen i röven på Lallan… Odden var dock helnöjd med att få vara med och vara lite lös bland andra hundar 🙂

Efter promenaden åkte vi i alla fall hemåt och sedan har vi väl inte fått så mycket gjort resten av kvällen. Grabbarna fick tugga lite märgben och jag har plockat lite här hemma men nu blir det snart sängen så att vi orkar med morgondagen också!

Tänt var det här…

Men så plötsligt blev det ju påsk och långledigt, trevligt värre faktiskt!! Någon sovmorgon blev det dock inte utan klockan ringde i vanlig tid och det bar av till spårskogen för grabbarna och mig medan Henrik låg kvar och trynade i sängen 😉

Vi var ganska många i skogen i dag och jag fick börja med att gå ut ett långt spår tillsammans med en kille som var där för första gången.  När det var klart blev det rastning av hundarna och Odden markerade varje ”slut” med klöv som vi gick förbi. Han har full koll på vad vi ska göra och väntar ivrigt på att gå jobba. Efter rastning blev det lite frukost för mig och sedan blev vi i väg skickade ut på hundarnas spår. Cari fick hänga med bakom. 

Båda hundarna hade i dag dygnspår och jag var lite nyfiken på hur Kilo skulle fixa det, han har ju tyckt att långa liggtider är rätt jobbiga. Odden fick dock börja och han är verkligen en fantastisk liten spårare ❤️ Framför allt är han gräsligt lätt att läsa och eftersom han är noggran så går han väldigt sällan av spåret eller ens lämnar spårkärnan. I återgången fick han jobba lite men han löser det och klöven är ju mumsig att hitta. 

Kilo sedan var ivrig och har som vanligt lite svårare att fästa i spåret men i dag måste jag säga att han jobbade riktigt fint när han kom i gång! Bitvis gick spåret över stenhällar med vitmossa och där fick Kilo jobba rejält för att hitta rätt men han jobbade på hela tiden och sökte aldrig stöd hos mig vilket han annars gärna gjort när det blivit svårt. 

Båda hundarna fick med beröm godkänt i dag! När vi var klara och tillbaka vid grillplatsen fick jag hänga på en ny hund, en Norrbotten spets, så jäkla söt! Duktig spårare var hon också 😊 Sen var vi klara för den här gången och åkte hemåt. 

På vägen hem ringde jag och bad Henrik fjutta på en rishög jag lagt ihop i går. När vi sedan kom hem fortsatte vi att mata brasan med ris. Utmed vår lilla väg har det varit mängder med ris sedan Henrik tog ner träd och nu ser det äntligen lite snyggare ut igen även om det finns gott om ris kvar längre in på tomten. Dessvärre lyckades jag få en del gnistor på mig och min nya fleecejacka fick flera hål i sig 😢 Ja det var bara att beställa en ny senare på kvällen. Efter 2,5 timmar orkade vi inte släpa mer ris så då tog jag en promenad i skogen med grabbarna medan Henrik åkte och tvättade bussen. Därefter blev det till att kasta alla kläder i tvättmaskinen och ta en dusch för att sluta lukta som en rökt böckling 😉

På kvällen blev vi bjudna på middag hos Tommy och Anette. Hanna var också hemma så jag tjatade lite på henne om att vi ska ta oss till Island 😉

Glädjetårar i Sala

I fredags gav vi oss av mot årets första sennenspecial 🙂

Vi blev i år inte lika många som vi brukar men ett litet naggande gott gäng var vi i alla fall som bokat hotell i Västerås och tänkte umgås kvällen lång. Kilo var inte alls nöjd med matte när hon bara tog med sig Odden ut till bilen och jag får väl erkänna att jag gärna hade ställt Kilo också eftersom han, med hans mått mätt, har päls för en gång skull. Men eftersom jag bestämt att Odden behövde komma ut och socialiseras lite igen och att det inte skulle gynna vare sig Odden eller Kilo att matte stressade på utställningen med båda så fick Kilo bli hemma, till hans förtret alltså.

Odden däremot fick raskt sällskap i bilen. Diva hoppade in där bak hos honom medan Flisan fick åka i mittdelen av bilen, hon löper nämligen och Odden ska då inte göra några valpar! 😉 I Norrköping mötte vi upp Lisbeth och Örjan, Ann-Sofie, Marie, Stina och Unix och åkte raskt vidare till Västerås. Där checkade vi in och Anne hade plötsligt fallit bort från bokningen men Pias bokning som jag bokat av var fortfarande aktiv? Nåja Anne fick raskt byta namn och så bokade vi bord på restaurangen också för det var visst nästan fullt fick vi höra? Vi har bott på det här hotellet förr och då har vi varit nästan ensamma i restaurangen så vi var lite förbryllade över detta?

Nåja hundarna rastades och sedan samlades vi i mitt och Lisbeths rum för lite snax och bubblor. Vid sju begav vi oss ner till restaurangen och fick beställa mat och dryck. Drycken kom snabbt men sedan blev det stopp… Det tog en timme att få maten vilket även om det var relativt fullt ändå inte kan anses normal. Men åtminstone min mat, laxplanka, var god. Medan vi satt och väntade på maten så fick jag meddelande om att Annica som har Oddens brorsa Olof nu var på plats tillsammans med sin kompis Cissi och en halvsyster till Odden så när vi lite raskt hade rastat hundarna efter middagen så blev vi två till i vårt lilla gäng som kunde skåla in de resultat som vi önskade oss 😉

I lördags kunde vi ta det ganska lugnt. Lisbeth och jag tog en 40 minuters morgonrunda med Örjan och Odden innan det var dags att inta frukost och sedan packa ihop. Sen bar det av till Sala och åtminstone jag var mycket nöjd över att det var någon grad kallt vilket betyder att det är betydligt lättare att hålla hundarna rena!

Odden har inte varit på någon större utställning sedan förra året i Sala och då var han ju valp så det var faktiskt debut för honom i officiella sammanhang! Med allt vi gått igenom så var jag ju egentligen nöjd med att vi överhuvudtaget kan tänka oss att delta på en utställning. Odden var hur som helst på tårna och jodå han behöver verkligen komma ut och socialisera sig. Efter ungefär två timmar började han lugna ner sig så pass att jag kände att jag kunde sluta att vara 110% fokuserad på honom och i stället även kunna kika lite på allt runt omkring 😉

När jag anmälde tänkte jag att jag skulle välja unghundsklassen även om Odden faktiskt fortfarande kunde gå i juniorklassen. Men jag ville ge honom lite tid att få lugna ner sig och dessutom brukar det ju i unghundsklassen vara lite färre anmälda och jag tänkte att det kunde vara bra om det inte var så trångt för Oddens skull. Nu visade det sig att valparna och korthåren flyttades till hanhundsringen så det blev betydligt mer tid att lugna ner sig än jag trott, men det var ju bara positivt. När det kom till min tanke om färre i unghundsklassen visade sig den vara helt fel! 8 juniorer kom till start, 14 unghundar 😉

Nåja det spelar ju faktiskt ingen roll, mitt mål med dagen var att Odden skulle sköta sig i ringen och då framför allt springa fint, stå stilla vet jag att han kan. Det var ju inte utan fjärilar i magen som vi klev in i ringen, vad domaren skulle tycka om min hund i stort spelade inte så stor roll, men vad skulle hon säga om rörelserna? Odden skötte sig i alla fall första varvet som vi sprang tillsammans med andra hundar och då hade vi hundar både framför och bakom oss så det var ju skönt. Sedan skötte han sig faktiskt riktigt bra även när vi väntade på vår tur och stod snällt när domaren klämde igenom honom, även tandvisningen som vi ju nästan aldrig tränat på fick Odden betyg väl godkänt i av matten 😉

Jag hörde inte ett ord av vad domaren sa i kritiken men jag fick en känsla av att hon gillade Oddens uppsyn. Glädjen över att Odden faktiskt belönades med ett excellent var ändå total! Tjoho vad skoj! Efter lite mer väntan var det dags för konkurrens och av 14 hade 7 fått excellent. Domaren tackade ganska snabbt av de tre hon inte tänkte placera och Odden fick vara kvar konstaterade jag faktiskt en aning förvånad. Odden slutade på en andra plats vilket jag är mycket, mycket mer än nöjd över och som grädde på moset fick han även ck 🙂 Kritiken blev så här: ”Utmärkt storlek, maskulint präglad kraftfull skalle, bra bett. Kunde ha en aning mer stop. Tillräckligt vinklad fram, bra bak. Bra djup i sin bröstkorg men behöver breddas. Rör sig bra från sidan men behöver bli stabilare fram. Föredömligt presenterad, visas i tipp topp kondition.”

I den muntliga kritiken tyckte domaren att både vinnaren och Odd rörde sig fantastiskt trevligt och det var ju inte utan att det kom en liten tår av glädje hos matten då.

Så mycket tid och ork vi lagt ner på Odden för att han faktiskt ska kunna röra sig fritt och så som en frisk hund ska göra, det här blev i alla fall ett litet bevis på att vi är på väg åt rätt håll. För när folk inte kan se att Odden är opererad, jag då anser jag att vi verkar jobba på rätt sätt. Vi är inte klara och även om domaren tyckte att Odden visades i tipp topp kondition så är det inget jag håller med om. Han ska förhoppningsvis bli både mer musklad och i bättre päls med tiden men nog var det här en liten seger allt 😀

Odden trav
Odden i ringen i fin trav 😀 Foto AnnCatrin Uppfeldt

Odd
Officiell debut med excellent, 2 ck, matte är mer än nöjd över det resultatet!!

I bästa hanklassen var det som väntat bara in och ut, men ändå, vi fick vara med och springa lite till 🙂

Jag tror att jag flög runt på små rosa och puffiga moln resten av dagen, men alltså det var så jäkla skoj att få visa min lilla trasiga hund och att det fick gå bra. Jag skojade om att vi nu är färdiga med den här karriären, man ska sluta när man är på topp 😉 Nä då, om Odden fortsätter att röra sig bra så ska han nog få vänstervarva fler gånger, han har ju liksom en biten matte.

Något annat skoj var att vi fick träffa två kullsyskon, både Olof och Molly (Oh My God). Lika glada och buffliga som Odden och med samma busiga blick ❤

O barn
Från vänster, Olof, Molly och Odden.
Olof ex 4 i unghundsklassen, Molly ex, ck opl i juniorklassen 🙂

Det blev en väldigt trevlig dag och resultaten i övrigt blev så här:

Bästa hanklassen

  1. Bernerdalens Jackpot, BIR, BIS
  2. Berntiers On Demand
  3. Kronblommas Yamas, cert
  4. Bauernhofs Örjan av Hålagård

Bästa tikklassen

  1. Kronblommas Rosalinda, BIM
  2. Bernerdalens Bouquet, BIR veteran, BIS veteran
  3. Doremis Dubble-Nougat
  4. Tjofselinas Bianca, cert

Kvällen i går blev lugn, jag var jättetrött men i vanlig ordning kommer jag inte i säng och när klockan passerat halv tio så piggnar jag ju märkligt nog till och har jättesvårt för att komma i säng? Dumt för i dag ringde klockan tidigt igen. Men när det är skojiga saker som står för dörren är det ju enklare att ta sig upp.

I dag var det dags för årspremiär med viltspårandet 🙂 Ingen av hundarna har spåret sedan i början av oktober då vi ju äntligen hade fått börja igen efter Oddens operationer. Men så kom bogskadan och då blev det ju spårförbud igen… Nu är inte Marie överdrivet nöjd med att jag låter Odden börja spåra igen men ett spår i veckan tycker jag ändå att vi ska kunna fixa. Det är ändå lite mer än 5 månader sedan den operationen så nu börjar vi lite försiktigt.

Jag var faktiskt på plats redan vid kvart i åtta i morse och efter en snabb genomgång så fick jag i uppgift att gå ut spår 55 som ligger allra längst bort. Ja det är bil som gäller dit så jag tuffade iväg och hundarna pep förväntansfullt bak i bilen 😉 Nu fick ju de sitta kvar medan jag gick ut spåret och det var klart besvikna miner när matte bara öppnade luckan men inte grindarna.

Tillbaka vid grillplatsen igen så rastade jag hundarna en och en eftersom de bara hade kissat på morgonen där hemma. Sedan intog jag frukost och pratade lite med några av de andra på kursen innan jag hängde på en springer spaniel på dennes spår. En jätteduktig liten hund som spårade så fint och metodiskt.

Ingen rast och ingen ro sedan, tillbaka vid grillplatsen för att lämna in klöven kom det fram en herre och sa att han skulle hänga på mig i spår 15 så det var bara att ta bilen bort till det spåret. Det var tursamt nog Oddens spår, tror att han hade ylat i högan sky om han inte fått börja av mina grabbar 😉

Odden slog på näsan direkt innan jag fått på honom selen men när han väl fick klartecken att starta var han lite tveksam? Det var rejält risigt i spåret och han får ju normalt inte gå och hoppa över en massa sådant så han blev lite frågande och tveksam över om han verkligen fick? När han till slut förstod att det var okej snirklade vi oss i väg. Odden är så rolig, han spårar så extremt noggrant! Går han av spåret så vänder han sedan nogsamt tillbaka och ser till att inte missa minsta lilla meter. Fort går det inte men eftersom han är så noggrann så går han ju nästan aldrig fel och därför tar det inte för lång tid ändå. Spåret var ganska långt och gick genom flera blötmarker och en hel del ris men Odden löste det hela på ett snyggt sätt och han ringar så jäkla fint i vinklarna att jag blir nästan tårögd 😉 Klöven hittade han så klart och var så nöjd med sig själv där han fick gå och bära den tillbaka till bilen.

Så tillbaka till grillplatsen för att lämna av vår följeslagare och klöven och då skulle jag genast i väg till nästa spår med Kilo. Vi fick med oss springel spanielns matte den här gången och det var bra för det är verkligen något som är konstigt med Kilo när vi kommer till det här stället?

Redan förra året så betedde sig ju Kilo konstigt blad karlarna som hade jaktkläder på sig? Ville inte gå fram och hälsa och kunde ju verkligen inte spåra om någon sådan karl var med bakom i spåret? I dag såg jag samma tendenser när han som var med på Oddens spår tittade in bak i bilen. Kilo såg förskräckt på honom och satte sig längst bort i buren? Det är verkligen inte ett normalt beteende för honom och jag kan inte begripa vad som hänt? Det enda jag kan komma på är att det skulle vara lukten i kläderna på de som har jaktkläder för han har inget bekymmer med karlar i allmänhet utan bara just här och med de som har jaktkläder på sig?

Nåja det var ju bra att det blev en tjej som hängde med på hans spår. Vi måste så klart jobba på att han ska sluta vara rädd för vad det nu är han är rädd för men i själva spåret vill jag ju att han ska ha en positiv känsla så därför var det bra att han inte behövde bekymra sig över vem som var med i skogen.

Kilo är ju betydligt svårare att läsa i spåret men i dag jobbade han ändå väldigt fint. Han är ju mycket yvigare i sitt spårande och håller sig inte alls i kärnan på samma sätt som Odden men han tar sig fram och han jobbar på. Spåret var väldigt uppbökat av gris på sina ställen och vid ett tillfälle så blev Kilo väldigt låg och smygande. Ställde sig och spanade och fnös sedan, troligen hade det gått en gris förbi för inte allt för länge sedan där. Men han tog sig igenom det också och hittade fram till klöven utan några större bekymmer. Vid återgången fick han ringa och leta lite men han löste det bra.

Tillbaka vid grillplatsen igen var det bara arrangörerna kvar så vi pratade bara lite snabb och sedan var det bara att åka hemåt igen med två trötta och nöjda grabbar bak i bilen. Jag stannade och handlade lite på vägen hem och sedan fick grabbarna ligga ute en sväng med varsitt stort ben innan vi på eftermiddagen tog en vända i skogen. Odden verkar inte ha några sviter kvar efter de stumma halsmusklerna för nu är han smidig och mjuk igen 🙂

I kväll blir det inte mycket till aktivitet gissar jag, känner mig nämligen rätt trött och sliten och skulle gärna haft en ledig dag till. Men veckan som kommer är ju bara 4 dagars så jag ska nog överleva den kommande veckan också 🙂

Nosework steg 2 och panik

Den här helgen var Oddens helg. Det var väl rättvist eftersom Kilo nu fått hänga med på vandringar både här och där i flera veckor. Kilo däremot uppskattade inte alls mattes ”rättvisa” och tjöt i högan sky när ryggsäcken packades och ännu mer när han inte fick hänga med. Odden däremot förstod först inte att han faktiskt fick hänga med och höll sig i bakgrunden tills matte gav klartecken, det var det fullt ös ut genom dörren och in i bilen så att matte inte skulle få för sig att ändra sig kan jag lova 😉

Den här helgen var det dax för Noseworkkurs igen 🙂 Vi var återigen bara tre på kursen vilket ju känns väldigt lyxigt. Vi började dagen med att prata lite och vi fick beskriva vad vi ville jobba mer med? Ingen av oss var väl några rutinerade noseworkutövare men jag tror att jag och Odden var allra grönast. Vi kom i alla fall alla tre fram till att vi behövde mer markeringsträning, något som jag verkligen kände att vi behöver.

Första övningen blev dock en blindövning för oss förare. Skitsvårt tycker jag! Odden är visserligen ganska tydlig med att han hittar doft men sen är det ju det där med att jag ska lita på honom… Märkligt för i spåret litar jag på honom till 110% och är säker på att han ska lyckas klura ut det hela, i nosework däremot verkar jag inte ha något förtroende för att hans näsa ska visa oss rätt?!? Nåja matte fick lite bannor för att hon inte ”belönar” sin hund när han visar rätt men i övrigt gick det ganska okej. Tanken med övningen var även att vi skulle öva starter vilket har varit lite temat på hela helgen.

Andra övningen blev markeringsövningar. Vi fick innan beskriva hur vi ville att markeringen ska se ut och sedan fundera på hur vi vill lära in detta på hunden. Odden har ju haft naturliga frysmarkeringar så det kör vi ju på men jag vill att han fryser längre tid, så att jag hinner med 😉 Vi fick sedan köra med burkar där en hade godis i som hunden inte kunde komma åt och sedan fick vi belöna upp just markeringen samt utöka tiden lite som hunden skulle frysa med näsan. Det gick ganska bra ändå och den här övningen ska vi absolut fortsätta att jobba med hemma!

Nästa pass hade vi framme massor med lådor och plintar samt stolar och hundarna fick göra rumsök. Alltså jag är så imponerad över hur duktiga hundarna var! Odden skötte sig fint och rumsöket hade till stor del den planen att det skulle vara på lite högre höjd, alltså inte i golvnivå utan upp till noshöjd på Odden. Hundarna har ju lätt för att få ner näsan i golvet och i bland lite svårare att nosa på en höjd mellan golvet och deras noshöjd men alla hundarna fixade det fint! Det var hela tiden två gömmor på varje sök för att vi även skulle få hundarna att lära sig ett ”bra att du hittade den här men det finns fler så sök vidare” kommando. I mitt fall så har jag tänkt att ha ”Kör” som sökkommando. Sista söket så var gömmorna lagda i små hål i väggen. En strax ovanför golvet och den andra ungefär en halvmeter ovanför. Så fascinerande att se att hundarna lyckades lösa det här!

Sen blev det lunch och när jag hade ätit så tog jag ut Odden för att rasta honom. När Odden hoppar ut så ser jag att han landar galet och han haltar några steg vilket så klart gjorde mig orolig men det försvann så vi gick vår lilla tur och jag antog att han bara varit öm av den dåliga landningen. Ja för det fanns inget att känna när jag klämde igenom honom. Odden fick sedan vila i bilen en stund innan det var dax att köra igen. När jag tog ut honom ur bilen igen så var han återigen halt… Det försvann visserligen efter några steg men nog var han halt alltid 😦

Det går inte riktigt att beskriva vad jag kände där och då, panik, ångest, sorg, ilska och en hundra andra känslor som går i vågor genom kroppen. Jag minns inte vilket övning vi gjorde efter det här men under själva övningen så visade Odden inget, han är ju nämligen väldigt lugn och sansad när han jobbar med näsan. På vägen ut till bilen såg det inte heller så illa ut så jag lugnade väl ner mig lite i alla fall och försökte koncentrera mig på kursen igen.

Sista övningen var i en lada. När jag tar ut Odden ur bilen så är han återigen halt några steg i början och sedan ganska stel. Han får dock söka i ladan och fixar det fint. Vi avslutar sedan dagen och jag åker hemåt med en klump i magen…

Hemma syns det tydligt att Odden inte är som han ska i benet. Han håller upp det när han sitter och lägger ingen tyngd på det, han haltar när han går och dessutom så är han så trött efter kursen att han i kombination med smärtan blir tjurig och vill vara i fred. Henrik tar med sig Kilo på en timmes promenad, jag vill vara hemma med Odden och övervaka honom. Odden sover som en stock hela tiden som Henrik och Kilo är ute och jag sitter med all världens tankar och tjuter…

Jag lugnar ner mig lite när Henrik och Kilo varit hemma någon timme eftersom Odden då glupskt äter sin mat och ser betydligt piggare ut igen efter två timmar med djup sömn för hans del. Hundarna får varsitt märben som snask och tuggar och snaskar glatt på dem ett tag och när jag sedan tar ut Odden och rastar honom så rör han sig bättre, om än inte helt bra. När det är dax att sov tar jag med mig hundarna upp och sätter för trappen för att Odden ska hålla sig på ett plan under natten.

Vaknar i morse och lyssnar på tassandet som blir när jag slår upp ögonen, hör ingen hälta men vågar inte lita på det utan går upp och studerar Odden noggrant i trappen på väg ner, men det ser helt okej ut? Hundarna får frukost och jag tar sedan ut dem för att rasta och för att titta på Odden i rörelse, kopplad så klart. Odden visar ingen hälta och är minst lika galen som vanligt? Vi tar en kort runda i skogen men allt ser fortsatt okej ut. Jag som nästan räknat med att Odden ska vara fortsatt halt får plötsligt tänka om och styra upp för en ny kursdag. Odden blir eld och lågor när han ser väskan packas och Kilo som Henrik försöker locka upp till sig på övervåningen tjuter i högan sky och vägrar att lyssna på sin husse 😉 Odden och jag ger oss dock i väg och jag får stanna och fixa lunch på vägen eftersom jag inte hade förberett något kvällen innan.

Det känns som en rejäl bonus att vi kunde åka även på dag två med tanke på hur det såg ut i går så jag är taggad inför dagens kurs. Vi börjar inne i dag igen och ska öva på hängande föremål med doft. Ett snöre med ett gäng pappersmuggar hängs upp på rad i lokalen och så sätts det i doft på två av muggarna. Odden fick vara först ut i dag och han fick INTE hoppa ur bilen själv! Ingen hälta nu heller så jag börjar slappna av. Första söket visar Odden både tydligt och snabbt att det är i en av muggarna och även om jag inte visste att det var i den muggen som man satt doft i så ser jag till att belöna och det var ju tur 😉 Andra muggen satt lite högre och var lite svårare men Odden löste det bra 🙂 Hundarna får göra om söket två gånger och Odden tyckte att de hängade muggarna var skitroliga, de både doftade och rörde på sig! 🙂

Sedan är de dax att gå ut och jag lyckas komma ihåg att ta fram kameran också! Vi börjar ute med att göra fordonsök och i dag var fordonet en stor grävmaskin. Det sattes ut en massa magneter med doft på hela maskinen, både i, på och under saker och jag hade ingen aning om vart alla var. Vi fick sedan order om att låta hunden gå runt fordonet en gång och påvisa så många som den själv hittade, de som inte markerades skulle vi strunta i. Odden löser det hela ganska bra men är lite nyfiken på omgivningen i bland och nosar i väg på marken då och då. Han hittar dock ganska många och matte är faktiskt med och belönar friskt när han visar 🙂

12244751_10204417372033446_2984219108582336227_o
Här matte, bakom skopan sitter det en doft!

12841312_10204417371793440_6657466399867833979_o
J
app mitt på trappsteget satt det en doftmagnet och Odden har fryst med näsan där 🙂

Vi fick sedan gå över, dvs runt maskinen ett varv till och Odden hittade ytterligare några av doftarna och skoj tyckte han att det var! Vi filmade lite i dag och fick titta på filmerna efter varje övning. Dels för att se alla dumheter vi förare håller på med… men även för att verkligen kunna se vår egen hund. Jag ser tex inte ute på söket att Odden inte bara fryser med näsan när han hittar utan även svansen stelnar till och blir stilla, när han söker viftar svansen 🙂

Efter detta var det dax för lunch och Odden skulle så klart rastas. Han lyftes så klart ur bilen och jag tänkte att han skulle få gå en liten sväng på grusvägen i alla fall, rakt och mjuk grusväg, vad kan hända där liksom? Ja det gick ju bra och Odden var nöjd med att få röra lite på sig. Efter lunch var det dax för nytt utomhussök och nu skulle vi försöka få hundarna att stå kvar i markeringen medan vi rörde lite, lite på oss. Jättesvårt tyckte Odden som visserligen visade var doften var men när matte rörde sig så släppte han direkt för att följa med. Vi gjorde därför så att jag fortsatte att belöna honom med handen men mina fötter fick rör sig  under tiden för att Odden ska lära sig att vara kvar i markeringen även om hans matte inte riktigt har fattat att han markerar, en övning som vi verkligen har nytta av!

705404_10204417371913443_8862812499710620370_o
Sök ute.

Nästa övning gick ut på att dels arbeta i både med och motvind samt att det fanns jätte många doftare utlagda för att försöka få hunden att bli noggrann och inser att det lönar sig att leta överallt! Hundarna fick börja i motvind och de flesta gick raskt på för att de hela tiden hade doft i näsan men de tog sig inte tid att verkligen undersöka varje ställe utan gick över de flesta doftarna. Sedan vände vi och körde i medvind och då blev hundarna betydligt mer noggranna! En annan svårighet var att doften nu satt så att hunden inte riktigt kunde komma åt den utan de var tvungna att visa vart det doftade starkast. Efter denna övning såg jag att Odden började bli rejält trött igen 😉

10623778_10204417420594660_9084017313481677967_o
Påvis

Sista söket var inne i ladan igen och vi skulle gå in och styra hundarna lite mer genom att göra ett ”finsök”. Vi skulle gå framför hunden, nos mot näsa, och be den genom att föra handen över ett gäng uppställda pallar att söka igenom det området som vi visade. Det här tyckte Odden var lite klurigt och ville gärna ta sig förbi mig men vi fick väl till något så när till slut i alla fall. En mycket trött Odden hoppade sedan in i bilen och var nöjd med sin dag. Nöjd var även jag och jag hoppas att vi får tillfälle att återkomma till Hundia för fler kurser 🙂

Hemma möttes vi av ett tomt hus och det var ju lite av ett antiklimax för Odden som förväntat sig att möta storebror. Jag gick och plockade lite och slog mig sedan ner i soffan för att ladda över bilderna från kameran till datorn. När Henrik och Kilo kommer hem från skogen berättar Henrik att de träffat på den nya skogsägaren som köpt kyrkans skog som gränsar till bland annat vår tomt och som är den skogen som jag och hundarna använder dagligen. Henrik hade så klart pratat och markägaren som kände igen Henrik undrade om vi bara hade en hund nu? Henrik hade förklarat att Odden var i väg på nosarbete och att han gillar att spåra samt att vi då brukar använda den här skogen till viltspårsträning. Det var fortsatt okej och markägaren tyckte ju att det var lite intressant med två eftersökshundar i närheten av hans jaktmark 😉 När Henrik kommit så här långt i sin berättelse inser jag plötsligt att jag ska vara i Ringarum om 52 minuter på spårupptakt?!

Det tog mindre än en minut att byta om och kasta mig ut i polon och gasa i väg. På 51 minuter var jag i Ringarum och det är inte den tiden det brukar ta för att komma dit… Nåja nu är både Odden och Kilo anmälda till spårcirkeln igen och vi har lämnat in önskemål om när vi vill ha våra 8 spårtillfällen 🙂 Förhoppningsvis får vi köra första spåren redan nästa söndag! Gahhh det ska bli så skoj!

Nu är det dock en trött Lina som sitter och knackar på tangenterna här i soffan så nu är det dax att avsluta.

Helgen som bara försvann, igen?

Helgen är slut, blä för det!

I fredags åkte jag ner till Skåne och Ystad där mamma och syster väntade. Mamma har fyllt år och överraskades med en spadag på Ystad Saltsjöbad. Det visade sig vara en jättefin anläggning där man utan bekymmer kunde spendera många timmar. Vi började med lite bubblor och choklad på rummet drog sedan på oss bikini och badrock och gav oss bort till spa avdelningen. Där väntade en förbokad ”upplevelse” i deras Creek experience. Vi fick fotbad, olika bastu, ansiktsmask, pooler, hamam, lerinpackning, aromaterapi och en massa annat under två timmar, väldigt trevligt!

greek
Del av Creek experience på Ystad Saltsjöbad

ystad
Redo att gå in i Creek 🙂

Sen blev det lite häng i deras pooler utomhus samt några längder i en stor bassäng innan vi gick upp till rummet igen och bytte om för att sedan bege oss ner till matsalen där det blev trerätters. Allt smakade mycket bra och nöjda kunde vi sedan stupa i säng. Morgonen bjöd på god frukost och sedan checkade vi ut och sa hej då. Själv hade jag på vägen ner fått ett snilleblixt att jag ju faktiskt befann mig ganska nära Tyskland så jag tog polon och brände ner lite ”snabbt” för att inhandla lite dricka eftersom vi inte hade något hemma. Strax före halv tolv var jag i alla fall hemma igen och kunde slänga mig i sängen.

Söndagen började trevligt med sol, härligt efter två dagar med regn i Skåne och Danmark. Det blev en morgonrunda med hundarna i skogen och sedan packade jag snabbt ihop lite matsäck och tog med mig Odden och Maxen för att åka på Sennenträff, Kilo fick stanna hemma idag. Många glada möttes på parkeringen vid Löfstadslott för att gå en gemensam promenad. Dessvärre visade det sig vara jakt på den slingan som vi tänkt oss så det blev rask omplanering och en aning rörigt men med Kim i spetsen så kom vi i alla fall runt ett varv.

Odden fick som sagt hänga med och jag var lite fundersam på om det skulle bli för mycket ansträngning för honom men eftersom slingan nu blev lite kortare så var det ingen fara med det. Nyttigt för honom att komma ut och träffa andra hundar igen och lära sig att bete sig!! Liten fjant är rätt kaxig och kan behöva tas ner på jorden tycker matten… 😉 Maxen var mest med eftersom jag tyckte att det kunde vara lite lagom aktivering för hans del, han är ju mest intresserad av fikastunden, andra hundar är inte så där väldigt spännande liksom 😉 Efteråt så blev det en tur i parken med lite fotograferande men jag blir mest jäkligt trött på att skärpan blir så dålig på bilderna.

löfstad
Odden i slottsparken.

Kameran har visserligen både åkt i backen och tagit sig bad i både bäckar och dy så att den slits är kanske inte så konstigt men nu måste jag nog göra något åt det, grr. Nytt objektiv skulle jag också vilja ha då mitt vanliga blivit glappt och det fasta 50 är visserligen bra men innebär ju även viss begränsning  i bland. Ett 24-70 mm f2,8 skulle behöva flytta hem till mig känner jag 😉 men några 9000 kr för att köpa det för hade jag visst inte, eller tycker i alla fall att det är för dyrt för att lägga. Dessutom går vi mot en tid när det är så där lagom roligt att fota med tanke på att det snart är mörkt större delen av dygnet… Jaja nån gång ska jag också bli en duktig fotograf och ha både kunskap och material som jag önskar.

På vägen hem stannade jag på Arken Zoo för att inhandla en ny klotång då den jag gillar har fått fötter och stuckit någon annanstans och de som jag har kvar inte är tillräckligt vassa längre. Odden fick hänga med in för att bli ännu mera trött i huvudet och eftersom han skötte sig fint fick han välja ut ett litet tuggben också, ja och ett till Maxen också så klart. Odden var dock bara intresserad av att bära sitt medan Maxen glatt tuggade i sig sitt direkt. Vi gjorde ytterligare ett stopp på vägen då jag lovat att klippa klorna på grannens Henke. Han är ju lite larvig med att klippa klorna så Henrik fick möta upp oss där och så fick han hålla Henke medan jag klippte, fungerade fint 🙂

Hemma vilade vi en kortstund och så drog jag i gång en gryta till kvällen. Vi köpte rådjurskött i torsdags så det fick så klart bli en gryta på rådjur. Jag har inte ätit så mycket rådjur tidigare och tyckte att grytbitarna såg rätt knepiga ut med en del senor och tänkte att det nog måste koka länge för att bli mört så det var lika bra att dra igång grytan direkt.I grytan slängde jag i äpplejuce, curry, ingefära och vitlök enligt ett recept jag hittat på nätet som lät skojigt och så var det bara att vänta.

Henrik hade varit snäll och lagt ett spår åt Odden under förmiddagen och nu några timmar senare så kändes det lagom att ta det. Odden var som vanligt spårvillig och tuffade på. Spåret var inte så långt men i dag hade han lite bekymmer. Eller han missade klöven (rådjur eftersom vi fått nya) och gick förbi den, fortsatte sedan klockrent efter Henriks spår där han gått ut på vägen och såg sedan lite förvånad ut? Jag bestämde mig för att bara se vad han skulle göra nu och lät honom lösa det själv. Odden fortsatte att jobba, tog om och gick tillbaka för att sedan gå spåret igen och jodå efter en stund hittade han ju klöven och var mycket nöjd med sig själv, ja och matte var också mycket nöjd med honom! Härligt att se att han inte ger upp och att han jobbar vidare med ännu mer intensitet 🙂

Nu borde ju Odden vara trött tyckte jag och bestämde mig för att ta en längre runda med Kilo innan det blev kolsvart ute, Odden och Maxen fick stanna hemma med husse och ta en liten rastrunda på 10 minuter istället. Kilo var eld och lågor. Visserligen hade han fått en promenad med Henrik på förmiddagen när vi var borta på sennenträff men han behöver ju mer motion än så. Vi gick en rask runda runt Bysjön och visserligen hann det bli mörkt innan vi var hemma igen men det gjorde inte så mycket.

trött odd
Odden slappar efter en dag med många upplevelser.

Hemma fixade jag till köket och gjorde färdigt grytan medan Henrik fick dammsuga hela huset. Det är inte klokt vad skit hundarna drar in hela tiden nu. Fäller gör de ju också, framför allt Odden och pälsen ligger i drivor känns det som. Grytan blev i alla fall god och köttet blev jättemört 🙂 Helt klart en variant som jag kan tänka mig att göra fler gånger 🙂 Resten av kvällen tänker vi nu bara slappa i soffan, för det tycker jag att jag är värd!

Sörmlandsleden i höstskrud

Tidigare i veckan kontaktade Hanna mig och undrade om jag inte hade vandrat några etapper på Sörmlandsleden och hade några rekommendationer? Det hade jag ju dock inte gjort så någon rekommendation kunde jag inte komma med men jag erbjöd mig att hänga på i stället 😉

I dag var det så bestämt att vi skulle ut och vandra. Vi kollade lite etapper på varsitt håll och kom sedan gemensamt fram till att vi skulle gå halva etapp 56 och hela etapp 57, dvs vi började utanför Trosa och gick till Mörkö, en bit över 2 mil skulle det bli vilket lät lite lagom som en dagstur. Jag fick i uppdrag att skriva ut kartor och ledbeskrivningar och Hanna stod för lunch och fika, lite ojämn fördelning men…

Med tanke på hur långt vi ändå skulle gå så blev det bara Kilo som fick hänga med mig i dag. Odden får inte gå så långt och Maxen mår bättre av att gå flera kortare turer per dag än en jättelång. Lite trist att bara få med sig en hund men man måste ju tänka på vad som fungerar också.

Strax efter åtta i morse gav sig i alla fall Kilo och jag i väg för att möta upp Hanna. På vägen dit ringde Hanna och undrade om jag hade passerat Nyköping ännu, hon skulle nämligen bjuda på linsgryta men hade glömt linserna… Nåja det löste vi genom att efter att ha parkerat bussen vid parkeringen där leden tog slut, passerat Trosa och en ICA butik där Hanna sprang in och köpte linser innan vi åkte bort till platsen där vi tänkte börja vandra. Vi valde alltså att inte gå hela etapp 56 eftersom vi inte hade någon lust att gå genom Trosa, dessutom hade det blivit lite väl långt om vi skulle gå hela den leden.

Nu hängde vi i alla fall på oss ryggsäckarna och gav oss glada i väg. Första biten var lättgången och fin och vi kunde ägna oss åt att prata, prata och prata 😉 Efter några km kom vi fram till ett kors där man kunde välja att gå för att kika på en fornborg samt ett utsiktsberg ca 400 m åt ”fel” håll, det lät bra tyckte vi och knallade i väg… på fel väg. Jaja det var ju bara att vända när vi insåg det och sedan göra om och gå rätt. Utsikten uppe på berget var i alla fall värt de dryga 2 km extra som det nu blev 😉 Vi passade även på att ta en första fika där uppe på berget. Aldrig smakar mackor och choklad så gott som när man är ute!

DSC_5543_01
Uppe på utsiktsberget.

DSC_5545_01
Dax för lite fika.

DSC_5547_01
Kilo undrar lite ”diskret” om Hanna vill bjuda på ett Ballerinakex?

Sen fortsatte i att knalla på och relativt fort kom vi fram till Tullgarnslott. Här var vi så klart tvungna att gå och kika lite i parken och att fota lite.

DSC_5564_01
Tullgarnslott, ett vackert ställe.

DSC_5567_01
L
indallé på varje sida av slottet.

Vi fortsatte sedan på etapp 57 som alltså utgår från just Tullgarnslott. Leden gick först genom ädelskog och det var jättefint i hagar med stora ekar och lindar. Kilo var törstig men det fanns inget vatten så när vi gick förbi en hage med får gick vi in dit och Kilo fick dricka ur deras vattenho. Mattes lilla fårskalle 😉 Leden fortsatte en bit i skogen och sedan kom vi ut på mer åkermark. Här visade det sig att det var ett rejält blöttparti som vi skulle över och det blev en del klafsande (verkar ju vara min grej nuförtiden?) men över kom vi och att jag blev blöt om fötterna i skorna var ju inte så konstigt eftersom de är mer än lovligt slitna… Nåja vi fortsatte och ledbeskrivningen berättade om att man kunde gå av leden och gå upp på udden på Näset där det skulle finnas en fin rastplats, det lät bra tyckte vi och lyckades på lite krångliga vägar ta oss dit. Rastplatsens utsikt var verkligen jättefin och välbehövlig vila behövde vi nog också så vi drog i gång köket och började koka gryta.

DSC_5583_01
Vandring genom ädelskog.

DSC_5598_01
O
ch vandring på härliga grusvägar i vacker höstskrud.

Röda linser, morot, vitlök, chili, rökta korvar och salladslök kokades raskt i hop och blev förbaskat gott! Dessvärre visade det sig att närheten till vattnet vid rastplatsen gjorde att myggor och knott frodades och det blev kanske inte riktigt lika mysigt när man måste veva bort dessa odjur stup i kvarten.

DSC_5614_01
Hanna rör runt i grytan.

DSC_5615_01
Gott med linsgryta 😉

DSC_5621_01
K
ilo fick resterna och han gillade också linsgryta.

Man skulle sedan kunna gå på andra sidan av udden för att komma tillbaka till utgångspunkten, dvs Sörmlandsleden, och eftersom det där med att gå fram och tillbaka inte är något som tilltalar oss så lät ju det jättebra. Det var dock inte alls jättebra eftersom leden bara försvann och vi fick leta oss fram i hasselsnår i stället. Själv hade jag också bytt till foppisarna nu efter maten eftersom jag inte hade någon lust att sätta på mig blöta gympadojor. Till slut kom vi i alla fall rätt och kunde fortsätta på leden. Nu blev det omväxlande skog och grusväg som vi gick på och man måste vara uppmärksam för rätt vad det är så sticker leden i väg rakt in i skogen när man tror att man ska fortsätta på grusvägen eller så. Till slut började vi känna oss lite slitna i kroppen men då såg vi bron en bra bit bort och där visste vi ju att bussen stod och tyckte därför att nu var vi nära. Då svängde dock leden av upp i skogen. Ja och att gå i skogen är ju trevligare än grusväg så vi hängde på.

Det visade sig dock vara den värsta sträckan på hela dagen då sista två km gick konstant upp och ner för berget. Många höjdmeter blev det för trötta stumma lår att klättra upp för men vi fixade ju även det om än med lite sura miner och muttrande 😉

Ganska precis klockan sex på kvällen var vi tillbaka vid bussen och en mycket nöjd Kilo hoppade in i bussen, han var nog rätt trött han med efter att ha varit ute i friska luften i 8 timmar 🙂 Vi åkte tillbaka till startplatsen så att Hanna kom åt sin bil, vinkade hej då och sedan åkte Kilo och jag hemåt. Det var segt att åka hemåt i kolmörkret men det går ju ganska fort att ta sig fram på E4:an i alla fall.

Hemma möttes vi av två mycket glada bernerbrorsor som undrade var tusan Kilo varit hela dagen? Det blev dock ingen rast eller ro för mig eftersom jag hade bett Henrik att gå ut ett spår till Odden igen. Det var visserligen kolsvart ute men med hjälp av min utmärkta pannlampa så borde det ju fungera tyckte jag så vi gav oss i väg.

I dag var spåret lite snällare då det bara legat i 9 timmar, det var dock lite längre, ca 400 meter. Odden fattar ju direkt vad som är på gång och tar med liv och lust sig an spåret. Henrik och jag fick hänga på bäst vi kunde typ. Det märktes att det var lite lättare i dag eftersom Odden höjde tempot, annars spårar han ju väldigt långsamt och noggrant men nu börjar han uppenbarligen få både mer drag och mer självförtroende i spårarbetet 🙂 Själv hade jag ingen aning om vart vi var, det var som sagt kolsvart ute men Odden jobbade på fint och bortsätt från lite ringande i en vinkel så  höll han sig mer eller mindre i kärnan hela tiden. Klöven hittade han också utan bekymmer och nu börjar även älgklöven att vara rätt intressant och han bär den gärna hela vägen tillbaka till bilen 🙂 Jag längtar redan till nästa gång vi ska spåra!!

Efter denna heldag ute tänker jag nu inte göra ett skit mer än att gå och duscha i kväll. Over and out liksom 😉

DSC_5581_01

 

Lydnad, viltspår och blommor :)

I dag bar det av på tävling, det var ett bra tag sedan sist! I april tävlade jag och Kilo tydligen sist och sedan dess har vi vare sig tränat flitigt eller duktigt… Men vi har ju dragit i gång lydnadskursen igen efter sommaruppehållet så lite träning har vi fått till och rent kasst så kan Kilo klass två momenten riktigt bra så när jag fick frågan om vi skulle efteranmäla oss till Söderköping för två veckor sedan så slog vi till, det skulle ju bli ett bra träningstillfälle tänkte jag.

Tursamt nog hade vi inte samling för ens vid tio i dag så vi behövde inte stressa på morgonen utan kunde ta en morgonpromenad i lugn och ro. Väl på plats i Söderköping kunde vi konstatera att det var ganska få startande och att det nog skulle gå skapligt fort, skönt 🙂 Vi var fem i klassen och jag som gillar att starta tidigt drog startnummer 5… Nåja det spelar ju mindre roll egentligen och fördelen var ju att vi fick lägga platsen på en kant.

När det var dax för platsen kände jag mig knappast lugn, det gör jag aldrig med Kilo efter allt strul vi hade med just platsen i början av vår gemensamma karriär, men särskilt nervös är jag inte heller, det var ju faktiskt länge sedan han gick upp. När vi vände upp efter att ha lämnat hundarna ser jag först att Kilo ligger och nosar rejält, hans plats råkade nämligen sammanfalla med där tidigare klassen hade utfört sin fjärr så det luktade säkert spännande. Nästa sak jag såg var att hunden i mitten var uppe och gick omkring, tyvärr gick hunden även fram till hunden som låg närmast Kilo och då bröt domaren mycket riktigt. För vår del föll ju det ut bra eftersom jag kunde gå tillbaka och muttra lite på Kilo för att han nosade och när vi sedan la om så hamnade vi inte på samma plats och då var det heller inte lika intressant att nosa. Efter att vi ”löst upp” hundarna från platsen fick vi gå av plan och belöna om vi ville sa domaren men jag valde att i stället vara kvar på plan men busa lite med Kilo för att försöka visa att det var ju inne på plan som vi hade roligt. Vid omläggningen sedan låg Kilo inte speciellt tryggt eller bra, vickade på rumpan och nosade lite snabbt några gånger, dessutom fick han syn på Ing-Marie och Chili som skulle köra sitt klass 1 program och fick en väldig svanhals ett tag. Men låg gjorde han ju och för  mig är det fortfarande det viktigaste med tanke på problemen som vi tidigare haft. På vägen ut passade jag på att på nära håll passera rutan och förklara för Kilo att det var där den var 😉

Sen blev det ju lite väntan även om klass 2 programmet går ganska fort. Till slut var det i alla fall vår tur och Kilo som brukar ha lite dåliga ingångar på plan höll kontakten fint 🙂 Fria följet däremot kändes inte alls bra. Segt och dålig fokus, jag vet att det ser skapligt ut ändå och att Kilo har skaplig position även om jag tycker att han släpar, jag saknar helt enkelt den härliga attityden som Kilo visar upp på träning men som vi har tappat på tävling. Betyget blev i alla fall en åtta så det ser väl som sagt helt okej ut ändå. Men bättre kan vi 😉

Läggandet strulade ju som tusan i våras. Sedan dess har vi knappt tränat det men när vi nu dammade av momentet den här veckan så har Kilo gjort det fint. Men nu på tävlingen så sa han att han inte förstod i vanlig ordning? Jag vände mig därför om efter något steg när jag kände att han inte utförde momentet och fick honom att lägga sig. Nolla i betyg så klart men kanske att Kilo lärde sig att ligg betyder ligg även när det är tävling?

Inkallningen var som vanligt fin och med hans speciella avslut där han liksom backar in sista meterna. Betyg 10. Rutan kunde vi gå rakt emot ganska många meter innan startpunkten så vi fick till en riktigt bra förberedelse där jag verkligen såg på Kilo att han visste var rutan var någonstans. Skicket var därför inget problem utan han galopperade raskt ut och stannade skapligt på mitt stanna kommando, betyg 10.

Apporten sedan. Kilo var lite ofokuserad eftersom man vände upp mot publiken så när jag hade kastat kände jag att han inte var med så jag påkallade uppmärksamhet innan jag kommenderade. Kilo gick faktiskt ut i full galopp, fick till ett skapligt gripande men efter några meter på väg in så ”tappade” han apporten, kom snabbt på att det inte var rätt och tog upp den och kom tillbaka i galopp. Betyg 6,5 men jag är mycket nöjd med momentet eftersom han dels galopperade och dels själv insåg att apporten skulle med in.

kilo metall
Inte en bild från tävlingen men en bild på en apporterande Kilo i alla fall.

Så var det dax för hoppet och vi hade inte fått till ett enda bra uthopp på hela veckan?! På kursen i onsdags ville Kilo inte hoppa ut (vilket normalt är hans styrka?) och i går när vi körde hoppet hemma totalvägrade han att hoppa ut om han inte fick en puff av mig i nacken. Av den anledningen tog jag en köttbulle innan vi åkte hemifrån och samtidigt som jag sa hopp kastade jag köttbullen så att Kilo hoppade. Jag hade ändå inte några större förhoppningar om att Kilo verkligen skulle hoppa ut så en aning förvånad såg jag Kilo göra ett skitsnyggt uthopp och fortsätta några meter innan han vände upp, precis så som det ska vara. Satte sig gjorde han också (vilket ju ett tag var ett stort bekymmer) och återhoppet var inga problem, betyg 10 och helt klart dagens överraskning 🙂

Så återstod bara fjärren som ju Kilo kan göra helt fantastiskt bra, eller helt låsa sig och inte göra ett skit… Nedläggandet var fint men när jag gav första sitt kommandot så låg Kilo i sin egna lilla värld. Ett lite skarpare sitt ”väckte” honom dock och han satte sig fint upp, även om han kan lite bättre egentligen. Resten av skiftena var fina och jag var nöjd över att han höll ihop ett helt program med tanke på hur lite vi tränat. Betyg 9. På helheten fick vi också betyg 9.

I vanlig ordning ser jag inte ett endaste betyg under själva tävlingen och den här gången spelade det ju verkligen ingen roll, vi skulle ju bara träna! När vi gick av planen så kände jag mig nöjd och glad och det var ju målet med dagen, att känslan skulle vara bra och att det skulle bli en positiv upplevelse att lägga i minnesbanken för Kilo. Kilo fick sitt grisöra som belöning och sedan gick vi bort och väntade på prisutdelningen eftersom vi faktiskt var sista ekipaget ut för dagen. Domaren passerade oss när Kilo låg och tuggade grisörat och berömde honom för att han såg så trevlig ut på plan, sådant känns alltid härligt att höra! 🙂

Vi fick ryktesvägen höra att vi klarade förstapris redan innan prisutdelningen men jag såg aldrig listan själv så jag var inte alls beredd på att vi skulle ha fått ihop hela 174 poäng, det med ett nollat moment! Tvåa i klassen blev vi också slagna med bara några ynka poäng, inte illa pinkat av två som bara skulle träna och skaffa sig rutin!

Pallen
Pallplats 🙂 Foto: Ingela Karlsson

Nöjda kunde vi lämna bruksan. Dock åkte vi åt fel håll först då jag i flera veckor sett en jättefin blommande äng precis söder om Söderköping. Jag har aldrig haft tid eller för den delen kameran med mig när jag passerat men i dag hade jag alltså planerat in ett litet fotobesök 😉

blommor
3:e oktober, eller 3:e augusti?

blommor gula
Ser ju mer ut som en sensommarkväll på blomsterängen än en höstdag, men härligt var det att se alla blommorna 🙂

Hemma igen fick Henrik åka i väg och lägga ett spår till Odden och när han var klar med det tog jag med mig Maxen, Kilo och svampkorgen och gav mig ut i skogen. Det fina vädret gör att trattisarna har lite svårt att komma i gång men en halv korg fick vi med oss hem så i morgon har jag nog tänkt mig att fixa till en soppa 🙂

Sen åkte vi bort med Odden för att han skulle få gå sitt spår. Alltså han är så jäkla duktig! Det är en fröjd att spåra med honom och jag går bara med ett stort leende på läpparna där bakom 🙂 Inga bekymmer med tätningar, underlagsbyte eller vinklar. Nästa gång ska vi nog testa att lägga spåret dagen innan så att vi börjar nosa på öppenklasspåren i stället, spännande att se vad Odden säger om det?

DSC_5459_01
Det hann ju bli lite dunkelt ute i storskogen där vi bitvis var men några bilder lyckades Henrik ändå ta.

Odden spår
Nöjd Oddie efter upphittad klöv 🙂 Han är dock inte jätteförtjust i älgklöven, verkar gilla hjort/rådjur bättre så jag ska kanske försöka få tag i några sådana nu när det ändå är säsong.

Hundarna kändes ganska nöjda sedan och har legat och sovit större delen av kvällen. Det är väl Odden som mellan varven försöker dra igång brorsorna men nu när klockan är över elva så ligger även han och sover.

Ja och så tjatar vi som avslutning om fototävlingen, snälla gå in och rösta på vår bild, bilden hittar du här 🙂

Smått och gott

måne 2
Nattens måne förevigad, både superstor och blodröd vilket inte kan ha undgått någon 😉
Inte lätt att fota i kolmörker trots att jag ansträngde mig och plockade fram det sällan använda stativet och testade en massa olika slutartider. Nåja övning ger färdighet heter det ju, en vacker dag ska jag säkert lära mig hur en kamera fungerar på riktigt!

Oj, jag har visst inte riktigt hunnit med att blogga senaste dagarna? Det beror i alla fall till viss del på att vi passar på att njuta av den extremt vackra hösten vi har i år, sol och blå himmel, då vill man helst vara ute 🙂

Faktum med att jag i lördags var och vattentraskade Maxen och Odden i sjön, fast det nästan är oktober, och det utan att frysa speciellt mycket, underbart! Vi har även hunnit med att träna lite lydnad, både Kilo och Maxen. Maxen gillar fortfarande att träna och tjuvar friskt när han får chansen 😉

lycka
Jodå fritt följ har alltid varit Maxens paradgren och han kan fortfarande glimra till trots att vi inte tränar speciellt ofta.

I går la Henrik ett viltspår till Odden men av olika anledningar så var jag tvungen att göra en annan sak så Henrik fick spåra med Odden själv. Odden skötte sig utmärkt i vanlig ordning och spårade fin, fint. Åh vad jag längtar till vårens spårcirkel!

I går åkte jag runt och letade fina fält att fota på, vädret var som sagt underbart. Det kan driva mig till vansinne att jag ska vara så trög på att få till rätt inställningar i bland men någon tanke på att använda autofunktionen existerar inte 😉 Envis som en röd gris 😛

DSC_5232
Mina bästisar i ett underbart höstväder!

DSC_5238
Odden börjar verkligen bli stor? Jag som skulle ha en liten kille, vad hände liksom?

halmbal
Försökte hitta en bra åker med fina halmbalar på men det var inte lätt, solen ska vara i rätt läge osv men någon liten bild fick vi till slut till.

Nu hoppas jag att vi får fortsätta att njuta av fint höstväder ett tag till. Mörkret lurar ju runt hörnet så det känns som att man behöver ladda med lite ljus och positiv energi innan vi plötsligt står där mitt i november och det är kolsvart all ledig tid på vardagarna…

Ja och ni har väl inte glömt bort att rösta på vår bild i fototävlingen?! 😉

Underbara september

Vilken härlig helg det blev!

I går var vi hemma hela dagen, jag fick lite gjort och hann slappa en massa också. Hundarna fick motion och Odden fick ett spår för första gången på flera månader. Han spårade lika säkert och noggrant som alltid, underbara hund!

Maxen
Jag, Maxen och Kilo tog oss en svamprunda under eftermiddagen, prefekt typ av promenad för Maxens del. Inget traskande på stigar utan ut i riset och lyfta på tassarna. Och när matten hittar svamp kan man lägga sig ner och vila lite ❤

svamp
Älskar september och alla härliga färger som skogen fylls med!

ut i skogen
Ja kameran fick alltså hänga med ut i skogen i dag, det var inte i går precis 😉 
Här poserar grabbarna uppe på vitmossan.

Kvällen avslutades med middag tillsammans med Tommy och Anette, och det var faktiskt vi som bjöd denna gång 😉

I dag blev det en lugn morgon och sedan gick jag ut med hundarna på en morgonrunda. Maxen fick ha sina viktmanschetter på sig! Fast när vi gått i väg kom jag på att jag ju tänkt att åka på sennenträff i dag så vi fick skynda oss lite på. Odden fick ju dessvärre stanna hemma, han får inte gå riktigt så länge ännu 😦 Han som absolut skulle behöva hänga med en massa andra hundar, både för att lära sig hur man gör och för att bli lite trött. Nåja han hinner får vi ju hoppas!

Maxen och Kilo fick i alla fall raskt hoppa in i bussen, jag sprang in i huset och snodde i hop en snabb matsäck och sedan drog vi. I dag var träffen i Linköping vid Valla friluftsområde. Ganska många hade samlats för att promenera i det fina vädret, härligt!

Anette mfl
Fika time 🙂

max och christin
Maxen gör den klassiska puffen med nosen under armen på någon precis när denne någon har något i koppen, denna gång är det Christin som är någon 😉

promenad 1
P
romenad i fina Valla skogen.

Efter promenaden var vi några som slog oss ner i skuggan och pratade bort lite tid tillsammans, så skönt och skoj att hinna prata lite mer.

angelica och drutten
Angelica och Drutten slappar i skuggan.

Sedan bar det av mot Norrköping där jag sprang in påCityGross och handlade märgben och lite annat. Hemma fick hundarna varsitt ben och när de hade tuggat klart åkte Henrik, jag och Odden till skogen där Henrik två timmar tidigare hade lagt ett spår igen. Den här gången hade vi inget blod hemma så Henrik gick ut ett utan, första gången för Odden. Men han är verkligen en liten spårstjärna, han tuffade på utan bekymmer och naturligtvis hittade han klöven ❤

spår_redigerad-1 Taskig mobilbild men han är ju så duktig vår lilla superspårare!

odden hittar klöv
”T
itta vad jag hittade matte”

En liten runda i skogen har vi hunnit med också och nu är väl tyvärr helgen så gott som slut. Fler sådana här dagar önskas!

Ja och som vanligt så hoppas vi att ni går in och lägger er röst på vår bild i fototävlingen, vi behöver all hjälp vi kan få för att hålla oss kvar topp 10.

Slött och effektivt på en gång

Men jösses så trött jag var i morse? Trots att jag sovit ganska länge så kändes kroppen helt väck och huvudet verkade mest innehålla mos? Men upp kom jag efter att Odden och Kilo gemensamt påpekat att det var dax 😉

Efter att hundarna fått frukost tog jag en runda med Odden, vi tog hans längsta sväng redan så här på morgonen. Sen lämnades Odden hemma med husse och Maxen och Kilo fick hänga med ut i skogen tillsammans med svampkorgen. Det började redan bli ganska varmt ute så det passade perfekt att lulla runt i skogen i lite lägre tempo för hundarna och ändå vara ute ganska lång stund. En rejäl laddning kantareller kom med hem också.

Resten av förmiddagen och lunchen fick jag inget vettigt gjort, satt snarast och sov i soffan? Vid tre tog jag mig dock i kragen och tog med mig Odden bort till Bleken för att vattentraska lite. Han börjar faktiskt sköta sig riktigt fint i vattnet, trampar på ordentligt och det finns inte längre några tveksamheter kvar angående just vattnet, skönt! 2*5 minuter traskande blev det i dag. Nu hoppas jag att det kommer lite värme åter så att vi kan köra på onsdag igen.

När Odden var klar så skjutsade Henrik bort mig och Kilo till Blixtorpskorset. Där plockade jag först en halvliter smultron och sedan gick vi över skogen hem. Kilo behövde lite extra motion så därför fick han hänga med trots att det var ganska varmt. Hemma igen så åkte vi ner till sjön där Kilo och Maxen fick simma, ja och jag också då. Innan vi åkte hemåt fick Odden gå ett litet spår som Henrik lagt. Jag hade bett om ca 300 meter men Henrik och avstånd?! Knappt 150 meter var väl spåret…. Odden spårade i alla fall fint och bar stolt klöven till bilen och retade sina storebröder 😉

Ja faktiskt så har vi ju gjort en hel del saker i dag även om jag mest känner att det gått i ett töcken större delen av dagen. I morgon är det dock vardag och jobb som gäller igen och i morgon ska jag inte jobba hela dagen hemma så jag måste väl sätta på mig något annat än mysbyxor 😉

Degernäs och resten av helgen.

Alltså i bland är jag duktig på att planera in lite för många saker på en och samma helg. Men vad ska man annars göra då när det finns så mycket som man vill göra? Den här helgen har varit minst sagt fullbokad.

Natten till lördag kunde jag av någon anledning inte sova? Inte sova jag bättre av att Henrik ramlade in vid halv ett och var en aning överförfriskad efter att ha varit ute med arbetskamrater… När klockan ringde på morgonen och jag skulle upp kände jag mig extremt sliten men det var bara att bita ihop.

Hundarna snabbrastades och fick frukost och Odden fick sedan gå upp till husse och sova vidare med honom en stund till. Maxen, Kilo och jag däremot rullade mot Finspång för att hämta Anne. Båda hennes tikar som skulle med löper så vi fick styra om lite och i stället ha Enzo och Tok i min bil. Vad tusan sa Kilo när det hoppade in två grabbar i stället för de vanliga brudarna? 😉 Fantastiskt snälla är de i alla fall grabbarna, Enzo har de väl träffat någon gång tidigare men Toke var ju helt ny. Visst muttras det lite men det är verkligen inga problem att stoppa in nya hanar i bilen.

Degerforsutställningen blev dessvärre en blöt tillställning i år 😦 Mulet är ju helt okej men strilande regn som det var mellan varven är verkligen skittrist på utställning. Inte nog med att hundarna och förarna blir blöta, men i stället för att mingla så står ju alla och trycker i tälten, skittrist. Resultatmässigt är jag nöjd med grabbarna. Kilo kvittrade i vanlig ordning som en fågel, men det hör jag knappt längre… Däremot hade han några märkliga dinusaurievrål vilket fick både mig och säkert rätt många andra att fundera på vad tusan han håller på med? Kilo belönades i alla fall med excellent av domare Mia Sandgren och placerades sedan som nr 3 i öppenklassen med ck.

10463039_10152954623696274_462817369754408524_n
Kilo i ringen. Foto AnnCatrin Uppfeldt

Maxen var ensam i sin klass vilket alltid är lite tråkigt. Domare Mia har ju gillat honom tidigare så att han skulle få excellent kändes ganska troligt, men Maxen har ju blivit äldre så man vet ju aldrig. Själv tycker jag att han har åldrats mycket de senaste två månaderna bara och i utställningsringen gäller det ju faktiskt att vara rörlig och se fräsch ut.

Hur som så belönades även Maxen med excellent och fick ck 🙂 I bästa hanklassen var Annica snäll och ställde Kilo åt mig, vilket inte är helt lätt men hon gjorde det fint! Maxen blev faktiskt utplockad i bästahanklassen med kommentaren av domaren att hon behöll honom då han var i så god vigör och kondition 🙂 Man kan väl säga att han blev 7:e bästa hane, inte illa av en snart 10 årig gubbe på en rasspecial!

11229423_10152954626871274_7461611489935277483_o
Goa farbron ❤
En härlig bild där man tydligt ser att Maxen tycker att det här med att visa upp sig är ganska så skojigt 🙂
Foto AnnCatrin Uppfeldt.

Resultat annars
Bästa hanklassen

  1. Bernedalens Jackpot
  2. Nöklebyåsens Ådne
  3. Berntiers On Demand
  4. Berntiers Rider in the Sky, cert, championat

potten
Potten levererade igen och grisöra fick han så klart också 😉

Bästa tikklassen

  1. Nöklebyåsens Yenna
  2. Querida Qarmen av Hiselfoss, cert
  3. Benrerheims Daria
  4. Bernerdalens Lexie

För övrigt visade jag Örjan också i dag. Jag som knappt brukar visa mina egna visade alltså även någon annans i dag, vart ska det här sluta?! 😉 Örjan skötte sig fint och blev fyra i championklassen.

Det blev sedan en snabb färd hemåt för att bara raskt kasta av sig kläderna, hoppa in i duschen och sedan kasta på sig en klänning och dra i väg. Det var nämligen 3*40 års fest den här kvällen ute Grytgöl. Många vänner som vi inte träffat på många år var där så det blev en härlig kväll.

Odden fick hänga med eftersom jag inte vill lämna honom hemma med de andra i huset. Han fick komma ut och rasta lite mellan varven och var även med inne på festområdet en sväng och fick hälsa på lite folk. När festen var slut var det fyrverkerier så jag drog i väg med bilen och Odd då, även om vi inte riktigt hann innan det började. Men full volym på radion och så gjorde vi ingen sak av det. Odden har aldrig visat någon skott/fyrverkeri rädsla men tanken är ju att han aldrig ska göra det heller! Därför chansar jag inte utan låter honom inte få uppleva det om det inte är absolut nödvändigt. Han tittade lite förskräckt ut genom rutan när det började lysa på himlen men i övrigt var han helt oberörd, skönt!

Vi var hemma strax före två i natt och det var rätt skönt att krypa i säng eftersom jag inte sovit så mycket natten innan. Dessvärre blev det inte många timmar sömn eftersom jag dumt nog planerat in vår sista spårträff i dag… Vet inte riktigt hur jag tänkte?

Men upp kom vi i alla fall även om Maxen såg rätt nöjd ut när han gick och la sig igen..

Jag gick ut ett spår först och sedan hängde jag på en portugisisk vattenspaniel på ett spår innan det var dax för Kilo att spåra. Vi fick med oss samma man i spåret som förra onsdagen, det kändes bra eftersom Kilo inte brydde sig om honom överhuvudtaget då. Det gjorde han inte den här gången heller så kanske det där konstiga nu har släppt?!

Kilo fixade spåret utan några stora bekymmer men jag tycker att han blir svårare och svårare för mig att läsa? Han går inte särskilt lågt med näsan utan ser ungefär ut som Maxen när han spårade förr, som att han är ute och går en promenad och plötsligt hittar en skank? Han har ju full koll på spåret, det märker jag ju eftersom han när han går av raskt kastar sig runt och letar upp det igen, men som sagt han är ändå svår att läsa tycker jag. Det upplever jag inte att han varit tidigare så jag vet inte riktigt hur det blev så här? Hur som så tog han sig alltså runt spåret utan några större problem och blev lite förvånad när det bara låg en ynka rådjursklöv där i stället för den vanliga älgklöven 😉

Odden fick också spåra, trots att han ju alltså egentligen inte ska göra det… Men han är lugn och fin i spåret och han är utan tvekan den bästa spåraren vi har haft! I dag hade han en återgång för första ågngen i spåret, svårt tyckte Odden men uj så han jobbade och jodå nog redde han ut det 🙂 Efteråt sa jag åt spårledaren Sören att jag tro att han utan bekymmer fixar ett anlagsspår så han lovade att kolla om vi kunde klämma in ett när Odden passerat 9 månader, för så gamla måste de ju vara för att få registrera det officiellt.

Hemma igen så var jag mer än trött så efter lite pysslande här hemma så däckade jag på soffan, skönt men jäkligt svårt att komma igång sedan. Har väl inte fått så mycket gjort under resten av dagen men lite småplock blir det ju alltid.

I morgon är det juni och snorkallt ute, sommaren nu är du välkommen!

Blandat

I tisdags var det freestylekurs igen. Egentligen skulle ju Kilo hängt med men hemma var Odden helt gräsligt vild och energisk så efter lite funderande så ombestämde jag mig och tog med mig honom i stället. Nyopererad sedan dagen innan, ingen vidare bra kombination så klart.

För att ingen ska sätta kaffet i fel strupe, nä han fick så klart inte göra en massa trix men jag vill så klart fortfarande gå kursen och lära mig mer och dessutom finns det ju saker som vi kan köra utan att det påverkar armbågarna 🙂

Denna kväll skulle fokus ligga på att runda föremål samt tassarbete, inte lämpligt för Odden på något sätt så det gjorde vi så klart inte, men jag tittade och lärde mig ju ändå. För Oddens del blev det i stället nostarget arbete. Det där med target har aldrig varit mig grej men nu gör vi ett försök så får vi se om jag hänger i eller inte 😉

Första targeten var en pinne med lindad tejp ute i kanten där då Odden skulle sätta näsan. Det gick ganska bra första gångerna men på slutet tappade han lite intresset. Nåja vi får testa lite hemma och se om det fungerar. Den typen av target är ju tanken att man ska kunna använda för att styra hunden lite på håll eftersom min räckvidd blir längre när jag har tillgång till en pinne.

Andra targeten som vi testade var min hand. Odden skulle lägga hakan i hanflatan på mig. Det var riktigt svårt tyckte nog både Odden och jag men med lite lockande så fick vi till det några gånger, bara att träna vidare här med.

Någon som däremot är uppenbart är att tassarbete är något som Odden vill köra 😉 Han viftar friskt med tassarna i stället för att lägga hakan i handen på matte. I dagsläget olämpligt men med tiden kommer det att vara bra.

Lite korta följa frontövningar samt sitt stanna kvar blev det också och så var han ju med och tittade på de andra hundarna så lite, lite trött blev han ändå.

I dag onsdag skulle vi egentligen haft lydnadskurs men den blev inställd så då hittade vi på andra saker. Själv var jag i Stockholm hela arbetsdagen och svor över de förbannade bilköerna!

Hemma hämtade jag upp Odden hos Henrik och när han, Maxen och Kilo hade lugnat ner sig lite efter att ha återförenats (lika kära återseenden varje gång och lika jobbigt för matte att hålla dem på mattan varje gång) så åkte jag och la ett ängsspår till Odden som verkligen behövde få bli lite trött i huvudet! Jag hade lite problem med blodflaskan så någon sträcka blev faktiskt oblodad men det kan ju vara bra att träna på så klart.

Hemma var vi ute på tomten en sväng, Odden var inte alls nöjd med att matte hade honom kopplad och att han inte fick bråka med Kilo… Det är verkligen oerhört påfrestande att vakta honom hela tiden för även om jag är på honom som en hök så lyckas han ändå kasta sig och göra hopp i kopplet. Det är bara att hoppas att inget händer vid dessa tillfällen. I morgon ska jag till Marie med Maxen och då ska vi nog prata lite mer rehab för Oddens del så att jag får lite mer information att förhålla mig till när det gäller hur mycket vi ska begränsa hans rörlighet?

På kvällen när Henrik var hemma tog jag med mig Maxen och Kilo på en lite längre runda. Vi skulle gå runt skärsjön men när vi kommer dit så upptäcker jag att de har släppt ut kossorna i hagen. Jag har ju inget emot kor men när de är lösa har jag lite koskräck måste jag erkänna. Vi testade i alla fall att gå in eftersom kossorna var en bra bit bort, men vi höll oss så klart längs staketet så att vi skulle kunna smita ut snabbt om det behövdes. Ja och det behövdes för när kossorna fick syn på oss så blev de jättenyfikna och kom springandes. Hu sa jag och motade ut en motsträvig Kilo och Maxen till andra sidan staketet innan jag klättrade över själv.

kossor
Nyfikna kossor och så visade det sig att det visst var en tjur där i hagen också!

Nåja vi fick ge oss ut på kalhygget och in i snårskogen för genom hagen kom vi inte… Inte alls vad jag hade planerat för Maxen, som varit lite stel och kort i steget sista dagarna, att nu behöva trampa runt i ris och annan skit. Men han fixade det utan bekymmer, det var bara när vi skulle upp över en bergskam som jag behövde hjälpa honom med en liten puff i rumpan 😉

Nöjd Odd :)

Vi fortsätter vårt spårande, det är liksom det som fungerar bäst för att få Odden nöjd och nöjd vill vi så klart gärna att han ska vara!

Började dock dagen med att rasta alla grabbarna på tomten, ge dem frukost och sedan fick Odden en liten 500 m rastning i skogen själv. Därefter var det de stora grabbarnas tur att få promenera lite och vi passade på att vara ute en timme när Henrik kunde vara hemma och passa liten. Hemma blev det frukost och så passade jag på att få ner lite fröer i jorden. Persilja, både krusig och slät, dill och sallad fick det bli eftersom det är det som vi använder oss mest av.

Vi hängde sedan hemma. Jag plockade lite här hemma, vi var ute och plockade några högar med bajs på tomten, hundarna fick leta lite godis i gräset och så hade jag lite pälsvård med både Kilo och Odden. När Henrik kom hem fick han åka och lägga ett spår åt Odden. Själv drog jag igång ett bullbak under tiden som spåret skulle ligga.

Efter nästan 3 timmar var det dax att låta Odden ta sig an spåret. I dag blev det på ängen, ca 300 meter med fyra vinklar. Det blåste lite men Odden tuffade på utan bekymmer. Han är så duktig i spåret och det är så jäkla skoj att spåra med honom. Två gånger var jag säker på att spåret gick åt ett visst håll men Odden gick inte ditåt. Mycket riktigt visade det sig att jag hade fel och att Odden var helt rätt 🙂

odden spårar
O
dden spårar som en lite vessla 🙂 För fyra veckor sedan smög han runt i spåret, ett långsamt steg i taget. Nu går han raskt utan tvekan men är lugn och noggrann.

odden och matte
Nöjda över att klöven är hittad.

Odden fick sedan åka hem med hussen och så fick Kilo och Maxen som avundsjukt suttit i bilen och kikat när Odden spårade komma ut och gå en promenad. Det blev en tur över Björksätterhagarna och båda hundarna var pigg och sprang glatt runt. Hemma fick alla hundarna kvällsmat och sedan åkte vi bort till Tommy och Anette för middag igen. Grillspett smakade mums!

Odden har ”lekt”med Henry, Maxen tiggt gottis och Kilo har spanat ute på tomten, alla nöjda och glada. Ja i dag är faktiskt Odden riktigt nöjd och har kännts harmonisk igen, att få vara med är viktigt för honom. Jag hoppas att vi får en lika bra dag i morgon för sedan blir det två tuffa veckor igen, men vi ska nog klara av det med, vi har ju inget val!

Blod, klöv och spår är våra bästa vänner.

Vi spårar och spårar och spårar lite till nuförtiden.

På torsdagskvällen fick Henrik lägga ett spår på ängen. Ett U-spår med ca 75 m mellan vinklarna. Det blåste rejält så jag var lite rädd för att det skulle vara för svårt för Odden som ju ändå är nybörjare. Liggtiden däremot var inte så lång, knappt 1½ timme. Odden som haft en tråkig dag var eld och lågor och slog på näsan direkt. Han spårade verkligen jättebra och hade full koll på spåret trots vinden. Vinklarna fixade han snyggt och det verkar inte spela någon roll om det här höger eller vänster vinklar, annars brukar ju ett håll vara lättare än det andra är min erfarenhet. Klöven sedan är ju en jackpot belöning varje gång 😉

odden efter spår
Älskar att se en trött och nöjd Odd! Ja och just nu är det i stort sätt bara att spåra som kan göra honom så här nöjd.

I dag var det dax att åka på spårkurs igen. På plats började jag med att gå ut ett spår och sedan var det Kilos tur att gå sitt spår. VI fick med oss en kille som skulle gå bakom och när vi gick mot spåret så såg jag att Kilo gick och sneglade på honom vart och varannat steg? När vi sedan började spåra betedde sig Kilo jättekonstigt, sprang mest i väg och i vinklarna gick han med ”flit” bara rakt fram och försökte komma undan. Stannade och tittade på den stackars killen bakom och visade på alla sätt att han inte gillade honom. Vi försökte då att locka honom att hälsa, nej tack sa Kilo. Han kommer visserligen fram när jag säger åt honom men hade han fått välja hade han hellre sprungit åt andra hållet? Det här är inte alls likt Kilo som ju snarare är överdrivet social och sitter i knät på folk? Killen trodde att det kunde vara för att han luktade viltsvin om kläderna (han jagar) men jag vet inte ja? Till slut fick han gå tillbaka samma väg som vi kommit så satt jag och Kilo och tog det lungt ett tag innan vi gjorde ett nytt försök i spåret. Kilo var tveksam i början men sista 100 meterna spårade han fint.

Efteråt gick jag och pratade med Evelin och vi funderade på olika lösningar. Nu hade Kilo fått två spår i rad som gått riktigt dåligt och jag kände att jag ville bryta det mönstret. Två val fanns. 1 att vi gick ut ett nytt kortare spår eller 2 att vi gick ett andra spår, alltså gick ett spår som någon annan redan gått men att vi la dit en ny klöv så klart. Vi valde till slut alternativ 2 och fick med oss Lena att gå bakom. En något fundersam Kilo fick på sig selen igen och så gav vi oss av. Ja och att Kilo egentligen kan spåra behöver jag ju inte fundera på, han spårade fint och löste hela spåret utan några bekymmer.

Nu återstår ju frågan om det är att dygnspåren blir lite för svåra (vilket jag inte tror) eller om det möjligen var det här med att killens kläder luktade gris som var bekymmret (vilket jag också tycker är lite konstigt?). Nåja, vi ska nog försöka lägga något spår här hemma till Kilo igen och se vad som händer då?

Efter lite fika där Odden fick vara med ute så var det Oddens tur att spåra. Vi fick med oss Evelin att gå bakom och Odden tuffade i väg. Han är så häftig den här valpen!!! Spårnoga och så glad ❤ Han verkligen älskar att spåra och att höra hans sniffande och grymtande i spåret gör att jag också älskar att spåra.

Odden löste hela spåret, ca 400m, fin, fint. Ca 20 meter innan klöven så fick han ett tapp och vinglade ut på en runda men han gick tillbaka och löste det sedan med klöven som belöning så klart 🙂

Odden fick vara med ute en stund till men sedan började det att regna så då fick han hoppa in till Kilo i bilen medan jag hängde med Sanna och Linus och kikade på deras spår. Sedan var spårdagen slut och jag åkte vidare. Först åkte vi förbi Ingela och fick låna två armbågsskydd till Odden. Förhoppningsvis kan dessa hjälpa oss efter nästa operation så att vi slipper de klumpiga och svåra bandagen. Det fiffiga med dessa skydd är att de kan fästas över ryggen och alltså inte kan kana ner.

Sen fortsatte vi till CityGross för att inhandla lite mer märgben, det går åt ett gäng nu när bentuggande är ett viktigt verktyg för att hålla Odden stilla, lugn och nöjd 😉 Hemma mötte en yrvaken Max oss och grabbarna fick ett varsitt märgben direkt. Det verkligen ösregnade ute så de fick ligga på trappen eller inne vilket Maxen och Kilo tycker är lite konstigt, de vill helst ligga ute på gräsmattan. Under tiden som hundarna tuggade så plockade jag en massa här hemma men sedan tog vi och vilade en lite stund i soffan.

På eftermiddagen slängde jag på mig regnkläder och tog med mig Max och Kilo ut. Det är visserligen skönt att komma ut även när det regnar men efterarbetet är inte lika skoj. Hundarna behövde verkligen fönas av efteråt då det dröp om både dem och mig. En snabb dusch sedan för min del och sedan gav vi oss av bort till Tommy och Anette där resten av Henriks familj var samlad. Smaskig middag och hundarna höll sig nära Henry för det är ju där man kan få en smula eller två 😉

Tre nöjda hundar ligger nu och sover så vi ska bara ta en sista kissväng så är det nog dax att ta kväller för mig med.