Friska ben och sjuka ben

Besten röntgades förra veckan. Jag ogillar att sedera och söva mina hundar, det känns alltid lika olustigt, men det finns ju inget att välja mellan. Ja för röntga benen skulle Best så klart göra.

Ohalt har han ju varit men jag har ju haft mina funderingar på höger bak eftersom han varit ojämtmusklad. Kollad hos kiropraktor med ok i rumpan är han pga det men lite nervöst är det ju alltid. Det visade sig dock att Besten hade de bästa bokstäverna i sammanhanget och resultatet blev A höfter och UA på armbågarna. Jätteskönt så klart och det som finns kvar i ojämnheten mellan höger och vänster får vi alltså anta beror på en muskelskada för några månader sedan så det ska vi nog få ordning på 🙂

Extra roligt med bra resultat på lederna är det så klart eftersom Kilo är pappa och jag är minst lika ansvarig för den här kullen som uppfödare Cissi är. Än så länge har Kilo strålande resultat på sina avkommors leder med en ynka enkelsidig C höft och resten fritt. Håller tummarna för att resten får ha lika friska ben de med så klart!

Hunden med inte lika friska ben, dvs Odd, går det lite upp och ner med. Senskadan tror jag att vi äntligen fått bukt med men jag tycker mig se att artrosen nu slutligen har börjat ge sig till känna 😦 Pigg och glad är Odden som alltid och ute rör han sig helt okej. Inne kan jag dock se lite stelhet efter att han legat och att han avlastar höger fram en del. Det är ju ingen nyhet att det förr eller senare skulle bli så här så någon överraskning är det ju inte men inte blir det roligare för det. Så länge Odden fortsätter att visa att han vill vara med så får han det, make till hund med pannben har jag aldrig tidigare stött på! Men förr eller senare kommer så klart benen ta ut sin rätt och den dagen vill jag helst inte alls tänka på…. För tillfället går han mellan 6-8 km om dagen, fördelat på 3-4 rundor, och upp mot 5 km som längst i ett sträck. Jag påminner mig om att det ju faktiskt inte är alla friska hundar som får så mycket motion så det är egentligen inte någon katastrof att Odden inte är med på allt som de tre med friska ben får göra. Men visst är det jobbigt att inte ”få” ta med honom på längre turer när jag ju vet att han älskar att utforska nya stigar han också. Efter operationerna när Odden fick börja röra lite mer på sig åkte ju Odden, Kilo och jag runt till lite kortare leder och utforskade dessa, funderar på om jag kanske skulle ta och göra det igen? Det finns ju faktiskt många vackra leder som inte är mer än 3-5 km och att byta miljö att gå i är alltid skoj 🙂

Vi har haft lite blandade resultat på våra hundars röntgen.
Olle hade A höfter med en sketen 1:a fram, det var tack och lov inget som någonsin bekymrade honom eller visade sig.
Maxen hade B höfter och UA fram
Uno var ju en större katastrof än till och med Odd med sina D höfter och vad som skulle ha blivit 3 or fram. Någon officiell röntgen finns ju inte på honom men han hade behövt operera minst en armbåge och höfterna läste SKK av till D på båda sidorna.
Emil hade A höfter och UA fram.
Kilo har A höfter och UA fram. Hade jag obegränsat med pengar hade det varit lite intressant att röntga om honom för att se hur det ser ut nu när han är 8 år?
Odden har ju B/C på höfterna och 3:or fram eftersom han är opererad. Det hade varit intressant att veta vad avläsarna hade satt för siffra om de inte fått med att han var opererad?
Frisken var ju med sitt namn bara tvungen att ha A höfter och UA fram 😉
Ja och Best såg ju också han till att skaffa sig bästa resultatet.

När man är för snäll

”Lilla” Frisken är verkligen hunden här hemma som inte gör något väsen av sig. Snäll och go och en riktig mysråtta. Nackdelen med det är ju att han är lätt att glömma bort. Ja alltså jag glömmer ju inte bort att han finns men eftersom han aldrig ställer till med bekymmer och tack och lov alltid har varit vad han heter så behöver jag ju aldrig fundera så mycket på honom.

Kilo har ju ramlat upp i veteranåldern och få så klart lite extra saker pga det. Får han vara pigg och rask är väl tanken att han ska få hänga med på lite utställningar under året och på så sätt får han lite extra uppmärksamhet.

Odden är ju Odd och får alltid extra uppmärksamhet… Han tar en del tid den där bortskämda hjärtehunden ❤

Besten är ju ung och har behövt lite egentid som alla unga hundar behöver för att bli en trygg och trevlig individ. Nu går han ju dessutom på kurs och får egentid där plus att vi ju då tränar hemma också så klart.

Visserligen försöker jag faktiskt att köra ett kort pass med Frisken samtidigt som jag ändå tränar Best och Frisken älskar det. Men eftersom det inte är han som går på kurs så blir det ju inte riktigt lika mycket träning för honom. Funderar faktiskt på om jag skulle ha med mig två hundar till kursen men tycker samtidigt att det är bra för Besten att få åka i väg själv. I går när vi var på kurs var det tex löptik i hallen och det är ju jättenyttigt för honom att få lära sig att sortera bort, men oj så trött han blev 😉

Frisken är i alla fall anmäld till viltspårcirkeln igen och jag funderar på om jag kanske skulle leta efter något mer att göra med honom? Han är som sagt löjligt enkel att ha med att göra, hänger på på allt och ställer aldrig till med något men bara för att man är löjligt snäll ska man ju inte alltid behöva stå åt sidan för sina brorsor!


Är man stor måste man vara snäll! Frisken har tagit fasta på det ordspråket

Lunga

Hundarnas nya favoritgodis är utan tvekan torkad lunga!

I Växjö i november köpte jag torkad nöt- och lammlunga på prov. Det är inte alltid hundarna älskar den typen av produkter men i det här fallet sa alla fyra, även Odden alltså, att det var smaskigt värre.

Själv är jag också nöjd då lungan är praktisk att ha med till träning. Den väger knappast något och nötlungan är lätt att bryta av i småbitar. Lammlunga är visserligen det som Odden gillar bäst men den är lite svårare att dela då de bitarna är lite tjockare. Inte luktar det något heller och torkad som den är så kan man ha det i fickan utan att det blir något kladd, som sagt jag är nöjd!

Hur som så kan Frisk och Best sälja sin själ för en liten bit lunga och de slår verkligen knut på sig själva när vi tränar för att göra rätt och få sin belöning. Nu är ju ingen av dem kräsna men nog gör det skillnad med motivationen med riktigt gott godis.

I Växjö tyckte jag dock att det var ganska dyrt. Tre påsar med 90 g i kostade 100 kr. Så när godiset föll väl ut fick jag ju ge mig ut och leta och jag beställde först från ett ställe där jag fick 1 kg av nöt och 1 kg av lamm för 400 kr, betydligt billigare än i Växjö alltså 😉 När den laddningen nästan var slut nu i början av januari och jag skulle beställa mer var det dock slut även hos återförsäljaren. Trist och även om de lovade att det skulle vara tillbaka veckan efter när jag frågade så är det fortfarande slut i lager. Så jag googlade helt enkelt på stället som gjorde godiset, Smålandsfoder heter det. Och se där fanns det ju en webbutik och där kunde man få nötlunga, 2 kg för 299 kr, man tackar! Det blev omedelbart en beställning därifrån. Tyvärr verkar lammlunga var slut hos dem så Odden får nöja sig med nöt han också för tillfället 😉 Ja han är bortskämd till max den där rackaren ❤

Som grädde på moset så ska just lunga dessutom vara bra om hundarna har lite sura uppstötningar eller lätt för att kräkas galla om de går långt mellan måltiderna. Lunga ska tydligen suga upp ”överflödig” magsaft och därför dämpa sådana symptom. Om det är sant eller inte vet jag inte men faktum med att Odden som ju kan hoppa över mat både nu och då mellan varven inte har haft något sådant sedan de började få äta lite lunga varje kväll 🙂

Torkad nötlunga från Smålandsfoder 🙂

Mitt i sommaren

Ett inlägg under juli ska jag väl kunna få till i alla fall.

Vi jobbar ju på den här månaden eftersom vi föredrar att ha semester i augusti och september. För mig passar det bra eftersom jag i år återigen jobbar med schemaläggning och den kan jag lika gärna göra hemifrån. Så mina arbetsdagar består i att sitta på jobbet några timmar på förmiddagarna och sedan jobba klart hemifrån. Lyxigt värre faktiskt 🙂  Skönt också att kunna ge svärmor och svärfar lite semester från hundarna eftersom jag kan sköta hundarnas rastning själv när jag jobbar så här.

Dagarna rullar på med andra ord. Jag har haft fullständig kantarellmani senaste veckorna, som vanligt. Förra året var ju så torr så det var inte fören på slutet av säsongen som jag hittade skogens guld. I år har det dock varit god tillgång på kantareller och det är åtskilliga liter som följt med hem 🙂 Synd bara att det är så jäkla trist att rensa sen…

Hundarna mår bra. Besten är verkligen i garderobsåldern just nu och det är ta mig tusan tveksamt om han ska ställas i Byske så som han ser ut. Men han har ju två veckor på sig att rätta till den där fula rygglinjen 😛

Just nu är det rejäl värmebölja och hundarna är lagom rastlösa om dagarna. Det blir lite sim och vattentraskande så klart och så promenad på morgonen, men i övrigt är det vila i källaren som gäller. I går fick alla fyra halvfruset färskfoder till kvällsmat och Besten kunde knappt tro sina ögon. Matskadad som han är så trodde jag att han skulle sluka allt men han var duktig och låg och knaprade på fodret och försökte inte svälja hela korven på en gång.

Vi har haft sommarfest här hemma, vilket blev lite snabbt bestämt. Men spontana grejer är ju oftast det roligaste så det blev en härlig kväll med goda vänner ute i ladugården. 12 hundar och 10 människor var vi, bra fördelning 😉

Jag är inne i en period då jag är sugen på att fotografera massor men just i den här värmen funkar det ju dåligt. Lite fotande senaste veckorna har det i alla fall blivit och i morgon ska jag åka till Strömsholm och fota lite vinthundar 😛 Fördrar ju så klart att fota Berner men får ju erkänna att det är riktigt skoj att fota andra raser också. Ja och i Strömsholm vid slottet ska vi väl kunna hitta någon plats som är vacker att fota vid kan man ju tycka. Frågan är bara om jag står ut i 32 gradig värme och inte minst om hundarna gör det? Fast vinthundar verkar vara mer bekväma med värme än Berner.

Och snart är det semester och då är planen att låta kameran smattra på ordentligt eftersom vi planerat att dra norrut 🙂 Byske så klart men sedan vidare norrut direkt efteråt. Storforsen, Trollsjön och kanske något mer i Sverige och sedan är planen att dra över till Norge och besöka både Senja och Lofoten 😀 Vi får väl se hur mycket vi hinner och hur vädret är men det vore väl själva tusan om jag inte skulle hitta trevliga miljöer att fota i där va?


Tvingade Annette att komma med wachtlarna härom veckan så att jag fick fota lite bland blåklinten 😉


Ja och så hade jag lånat Emmy så henne stoppade jag ut i ett vete och vallmofält.


Odden fick posera bland lavendeln i Alvastra klosterruin och…
…lite uppe på en mur också.


Ja och Frisken ville inte vara sämre än mamma Emmy och fotade sig i vete och vallmofältet han också 😉

Jag längtar ut

Hela den här vintern har handlat om att motionera hundarna på ett lämpligt sätt. Odden behöver en viss typ av motion medan Kilo och Frisk behöver en annan typ och framför allt mycket mer motion. Ja eller Odden behöver ju egentligen också mer motion men det kan han ju inte få just nu 😦

Det är ett evigt planerande för att få till det på bästa sätt och jodå det går och det är värt det, vi har ju fortfarande tre glada grabbar här hemma hos oss.

Men nu har min abstinens för uteliv börjat ge sig till känna ordentligt. Jag vill ut och gå, ut och njuta av naturen. Sitta på en stubbe och dricka choklad, tända trangiaköket och värma soppa. Att det för tillfället yr snö utanför fönstret och blåser rejält gör ingen skillnad, jag längtar lik förbannat ut, nu!!!

Jag frossar i diverse naturserier för tillfället. Inte för att det på något sätt stillar abstinensen, snarare blir den ju bara värre… men vad tusan ska man göra liksom?!

Ge mig vår, ge mig pigga hundar, ge mig ledigt, please.

Oddens dag

I dag är och har varit en bra dag 🙂

I dag blir Odden 4 år och det är med glädje jag kan säga det eftersom det inte alls har varit självklart att han skulle bli så ”gammal”. Det har varit en krokig väg och vi jobbar dagligen på att vi ska kunna fortsätta framåt och peppar, peppar, än så länge ser det ju ändå både lovande och helt okej ut 🙂

Odden är nog nöjd med sin dag i dag gissar jag. Vi började med frukost och just nu är vi inne i en bra period där Odden faktiskt äter så frukosten slank ner utan något tjafs. Strax efter halv nio knallade vi i väg hemifrån för att ta en långtur. Min tanke var att gå vår långgrunda här hemma som är 12 km ungefär och passerar Skärsjön, Bredsjön och Hagsjön. Till hundarnas stora lycka så fick de redan efter två km syn på en ekorre, deras stora favoritobjekt. Ja för de är ju spännande de där små snabba rackarna med sin buskiga svans.


Ekorre upptäckt och Odden skulle väldigt gärna lära sig konsten att klättra i träd!


Han gör sitt bästa för att komma så högt upp på stammen som han kan i alla fall 😉

När vi kom ut på grusvägen som tar oss till Bredsjön visade sid dock båda sidorna av vägen samt grässträngen i mitten vara fulla av kardborrebuskar och hur hundarna än gick så skulle de få kardborrar i pälsen. Ja det var bara att gå och hoppas på det bästa. Kilo och Odden lyckades ta sig igenom med bara några få kardborrar i pälsen men Frisken var fullständigt full av dem. Tog mig nästan 20 minuter att rensa honom ren…

Men när hundarna var utan kardborrar i pälsen igen fortsatte vi. Fast så fick jag en ide om att testa en stig som vi bara gått in några meter på tidigare. I dag fortsatte vi in och inte bara visade det sig vara en oerhört trevlig stig, den var full av kantareller också! Ja och svampkorgen var med så det var bara att börja plocka. Inte för att jag behöver så mycket som en endaste kantarell till i frysen, den är nämligen överfull redan, men låta dem stå kvar går bara inte!

Tyvärr tog stigen efter ett tag slut men när jag kollade på terrängkartan i mobilen så såg jag att det inte var så långt kvar till en stickväg som jag känner till så vi fortsatte på små rådjursstigar och i bland utan stigar alls och efter en stund var vi ute på stickvägen. Hundarna älskar ju det här, att få utforska nya vägar/stigar är absolut en av deras favoritsysselsättningar. Som grädde på måste så hittade vi även en hel del svarta trumpetsvampar.

Från stickvägen gick vi sedan på kända stigar igen och förstå hundarnas lycka när ekorre nr 2 för dagen uppenbarade sig 😉 Men efter det var det visst ganska svettigt så det blev stopp vid badstället vid Hagsjön så att hundarna kunde blaska och dricka.


Strax efter badpausen blev det en liten fotosession också.

Sista biten från vändplan vid Hagsjön över till vår skog är risig och dan sedan de fällde en massa sly tvärs över stigen, grr. Så när jag gått där och tjurat lite över allt ris och kom fram till ett ställe där vi normalt går genom höga ormbunkar bestämde jag mig för att ta av från stigen och i stället gå vid sidan om. Det visade sig vara ett lyckokast för nu sprang vi på ett helt fält med svart trumpetsvamp och korgen var nu full. Tanken i dag var visserligen att plocka trattisar men så blev det nu inte utan korgen fylldes av trumpetsvamp och gula kantareller i stället.


Jodå vi hittade trattisar också men de fick stå kvar i skogen.

Efter nästan fyra timmar ute i skogen var vi så hemma igen. Ingen vidare marsch fart men med flera fotostopp, karborrerensning, svampplockning och bad så blir det inte mer än ca 3 km i timmen.

Hundarna la sig nöjda tillrätta och tog en välförtjänt tupplur och jag försökte rensa svampen. Men så kom det en störtskur och jag satt ute så jag fick raskt springa in en stund och låta regnet dra förbi. Sen kom Tommy upp och hjälpte Henrik med lite röj i vår skog, det blåste ju i kull rätt mycket i fredags när någon tromb eller vad det nu var drog förbi. Anette var också med upp så hon räddade mig och tog lite gula kantareller så jag slapp rensa dem 😉

När hundarna piggat på sig lite fick de varsitt grisöra, för det ska man så klart få när man fyller år! Sen tog jag tog i städning av bussen, det var välbehövligt kan jag lova och skönt när det nu är gjort. Efter det bänkade jag mig vid tvn eftersom det var hoppning. Hundarna har varit lugna och nöjda hela dagen faktiskt, det tar på krafterna att vara ute i skogen och upptäcka nya stigar 😉

En lugn kväll har vi haft och nu laddar vi om för en ny vecka som består av bara fyra arbetsdagar, sen drar vi till Öland och skördefesten är tanken 🙂


Bästa Odden, fyra år ung, spanar efter ekorre nr 2 i dag

Rista fallet

Nä i dag blev det inget rundat, hör och häpna 😉 I stället har vi haft en ganska lugn mellandag. Hundarna fick en ordentlig morgonrunda upp på Lisa och Jörgens berg men efter att Jörgen tryckt i oss frukost så vinkade vi hej då och rullade återigen norrut. Ja lite knasigt så klart att åka kors och tvärs på det här sättet men i bland får man kompromissa med vägvalet när man har olika intressen.

Målet denna dag var att ta oss till trakterna av Åre. Här har vi en liten vandring inplanerad om vädret tillåter, Tännforsen ska besökas och säkert några andra ställen också, Vart vi skulle ställa upp husvagnen var däremot inte klart. Vid Rista fallet vet jag ju att det är en camping men borde det inte vara ett jäkla oljud där med tanke på att campingen ligger precis vid forsen? Nåja vi konstaterade att den campingen låg bäst till för våra planer så det fick helt enkelt bli den, är det för jobbigt får vi väl byta nästa natt helt enkelt.

Hundarna har varit ganska nöjd med att ha en stillsam dag så när vagnen var på plats så slappade vi i solen som sken gött. Vi fixade sedan middag, färillakorv, stekt potatis och stekt ägg till Henriks stora glädje och så lite glass till efterrätt till min stora glädje.

Vid halv åtta tyckte vi ändå att det var dags att faktiskt ta och spana in Rista fallet. Jag har ju varit här tidigare men inte Henrik. Fallet är jättefint, vattenfalls fastast som jag är, och det är verkligen något trollbindande med vattenfall och eld, man kan liksom stå/sitta och titta på det hur länge som helst.

Henrik och grabbarna vid Rista fallet, bara ett knappt stenkast från campingtomterna.


Fallet sett från en bit nedströms.

Från campingen går det en liten stig utmed forsen i dryga kilometern så den knallade vi och lät hundarna rasta sig och jag fick utlopp för både vattenfall och fotograferande 😉 Vi vände sedan och gick samma sträcka tillbaka och fick se forsen från ett nytt håll. Som sagt, det är fascinerande med forsande vatten.


Kilo vid forsen.

Resten av kvällen har vi bara slappat och haft det gött. Det är rätt skönt med en lugn dag mellan varven också 😉

Gröntjärn runt

Hehe jodå jag lyckades runda något i dag med 😉

Vaknade till en fin daga och börjar dagen med en promenad upp på berget tillsammans med Lisa och alla hundarna. Friskt ute och vackert med lite dis och solen som strålade ner här och där i skogen.

Frukost efter det och sedan gav sig Henrik och Jörgen av till den där mässan. Vi damer hade i stället lite lugn tid, hann med att boka färja till Polentrippen som kommer inom några veckor och redde ut lite finanser. Sen packade vi in hundarna i bilarna och drog i väg på en liten tur.

En bit upp i skogen fanns ett trevligt litet ställe där vi kunde ta en promenad med hundarna och hundarna kunde få blaska lite i vattnet, Gröntjärn.


Gröntjärn, en tjärn som reglerar sitt vattenflöde enbart med grundvattnet. Den har alltså inget in- eller utflöde. Trevliga att blaska i var den dock hälsar hundarna.


I ordninggjort runt hela tjärnen med sittplatser och markerad led så att man då kunde gå runt den 😉


Liten Sonja (japp hon är omdöpt) passade på att simma lite, skönt sa hon om det.


Turen runt gick på ena sidan uppe på en ås, jättefin stig att tassa fram på.


Hela gänget samlat för en gruppbild uppe på åsen

Resten av dagen var hundarna rätt nöjda och låg mest och slappade och vi blev bortskämda av värdparet med god middag och när igen efterrätt fanns så snodde Emma raskt i hop en äppelkaka, mums! Ja så gick även denna semesterdag och runt något kom vi som sagt även denna dag.

Fjället runt

Ja varför inte köra fjället runt om man kör allt annat runt för tillfället?

Vaknade till smatter på husvagnstaket, helt enligt prognos. Men en stund senare slutade det så jag gick upp och snabbrastade hundarna medan det var uppehåll. Lite frukost på det och sedan tyckte jag att det var en bra ide att ta en ordentlig morgonpromenad, Henrik var inte lika taggad på det så han stannade kvar i vagnen.

Runt hela Idre fjäll går det en cykelled på 7,6 km och den tyckte jag kunde var trevlig att gå. Vi har gått den vid ett tidigare tillfälle så jag vet att den är ganska lättgången även om den är lite längre än vad vi normalt går på morgonen.


Runt är ordet.

Jag knöt regnjackan runt midjan när vi knallade i väg och det visade sig vara tur för strax efteråt började regnet att droppa och bitvis så regnade det ganska ordentligt. Men med en pod i örat och trevlig omgivning så gör inte regn så mycket faktiskt.


Här passerar vi backen Chocken, som ska ha 70 gradig lutning.

När vi kom tillbaka till vagnen packade vi ihop och städade ur den lite snabbt innan vi började rulla igen.

Henrik hade bestämt att han ville gå på en mässa i Ljusdal så då fick det bli så. Tur för oss då att vi har Lisa och Jörgen där som alltid ställer upp med övernattning, vare sig det är i lilla boden eller som nu med en plats för husvagnen. På vägen mot Ljusdal funderade vi dock på om det kanske fanns något att titta på utmed vägen. Det var väl kanske inte så jätte mycket som föll oss i smaken men Sveriges mittpunkt lät väl ändå som något lite skoj att besöka. Den skulle enligt Svegs kommun ligga utanför Ytterhogdal så vi styrde kosan ditåt. Lite googlade på vägen visade dock att Sverige tydligen inte bara har en mittpunkt, utan fyra?! Mitten är väl mitten kan jag tycka men tydligen inte alltså. Det går uppenbarligen att räkna på minst fyra olika sätt.

Nåja vi åkte i alla fall tlll Ytterhogdal där vi ställde av husvagnen på en parkering och sedan letade oss in i skogen till platsen man skulle utgå i från. En liten stig rakt in i skogen tog oss ca 1 km tills vi kom fram till en öppning i skogen och en plats med ett litet vindskydd och en flaggstång. Där skulle alltså en av Sveriges mittpunkter ligga. Ja vi skrev in oss i blocket som låg där, åt vår medhavda bulle och dricka och knallade efter en stund tillbaka till bilen igen.

Henrik och hundarna vid en av Sveriges mittpunkter 😉


Ja där ligger alltså mittpunkten enligt kartan på min telefon.

Vi rullade sedan vidare mot Ljusdal där vi ställde upp husvagnen utanför grinden och sedan klev in till Jörgen och Emma, ja och hundarna då. Yamas var övertygad om att vi hade en tik med åt honom och blev under kvällen när jag släppte ihop mina hundar med huset hundar klart besviken över att det bara var tre pojkar som kommit på besök 😉

Vi käkade lite thaimat till middag och på kvällskvisten kom ju då även Lisa hem efter jobbet. Då blev det lite bubblor också innan vi tar kväller och laddar för en ny semesterdag.

Mot Norge igen

Det närmar sig semester även för min del 🙂 Till nästa helg är planen att tjuvstarta lite och ta en tur till Norge tillsammans med Hanna. I år har vi, okej det är kanske mest jag som planerar och Hanna som glatt får hänga på vare sig hon vill eller inte 😉 , planerat in Kjeragbolten och Preikestolen och hoppas att vädrets makter är med oss och låter oss gå dessa turer. Några marginaler har vi inte utan det är en dag för varje ställe som gäller, bara att hoppas på det bästa med andra ord.


Vi fixade ju Trolltunga för två år sedan och…


Besseggen förra året så vi ska nog klara av årets norgeutmaningar också hoppas jag 🙂

Planen var så klart att ta med hundarna. Fast med Oddens lite knaggliga vår så bestämde jag mig redan då att han inte skulle få följa med. Det är inte vandring i egentlig mening vi ska ut på utan mer transport till sevärdhet och transporten kommer vara ganska brant både uppåt och nedåt. Direkt onödigt faktiskt att utsätta Odden för det även om han själv säkert skulle säga annorlunda om han kunnat tala…

Ja och så blev ju Kilo skadad för ett tag sedan. Det syns som jag skrivit tidigare inte längre något men en muskelskada tar tid på sig att läka helt och det är helt enkelt för nära inpå skadan för att han ska få följa med.

Ja så då blir det ju bara Frisken kvar. Han ska i alla fall få hänga med, för att åka utan hund känns ju helt meningslöst. Tid för avmaskning är bokad, pass och maskmedel ligger redo här hemma och Frisken är just frisk och pigg 🙂 Jag lovade Hanna att hon skulle slippa tält eller sova i bilen den här Norgeturen så jag har fått styra med lite logistik för att få till det hela. Inte helt lätt att lösa när det är kort tid som vi ska var där och det tar många långa timmar att åka på norska vägar 😉 Men nu tror jag att jag fått till det. En liten hytta på en camping i närheten av Kjerag första natten och så ett hotell i närheten av Preikestolen natten efter. Bekräftelse på att hund är välkommen har jag med så då ska väl allt vara ordnat så långt liksom 🙂

Lite planering av mat och packning som är kvar men det brukar ju lösa sig. Det ska bli skoj att vandra lite med Hanna igen, hon är dock i väg och fusktränar genom att vara på höghöjdsläger i Davos 😉 Löparresa minsann för att pricka in formtoppen lagom tills vi ska i väg förstår jag 😛 Jaja hon får väl springa i förväg om jag och Frisken är för långsamma 😉

Lite vansinnigt

Att vara lite tokig är inget man dör av 😉 Snarare kan det liva upp livet en del.

Sedan några veckor har Lisa och jag funderat på om vi skulle ta oss en tur till Danmark för att kika på Yamas valpar där, och så klart passa på att umgås lite med våra danska vänner som har valparna. Sen kom Kilos skada och jag tappade lite fokus där ett tag men förra helgen så tog vi tag i det hela igen och gjorde i alla fall någon form av preliminär plan. Planen var att Lisa skulle komma ner hit och sova på fredagen och att vi skulle åka tidigt på lördagen för en tur till Danmark över dagen. På fredagen hade vi faktiskt inte bestämt oss ännu och när jag drog ett meddelande till Lisa och frågade om hon skulle stanna hemma eller om hon skulle dyka upp så var hon högst tveksam. Värme, där uppe brinner det ju dessutom om än inte precis där de bor, lång arbetsdag osv. Fast så stoppade Lisa huvudet i poolen och kläckte den nya idén att vi kanske skulle ta en tur till Tyskland om vi nu ändå skulle ut och åka? Ja spontana och galna infall är jag en mästare på att haka på så raskt blev det bestämt att Lisa skulle åka ner mot oss efter att ha käkat, att jag skulle möta upp i Norrköping och att vi skulle ta en sväng över till Tyskland direkt på morgonen för att sedan avsluta med valpmys innan hemfärd.

Ja vid midnatt skjutsade Henrik in mig till Norrköping och så rullade vi vidare söderut. Strax efter sex var vi nere i Rödby och strax efter nio stod vi vid färjelägret i Puttgarden igen på väg tillbaka till Danmark. Jo vi är snabba när vi shoppar 😉

En dryg timmes resa från färjan landade vi sedan hemma hos Christina och Fie och deras hundar. Jättetrevligt att träffa våra vänner och att se de vuxna hundarna så klart men mysigast var naturligtvis att mysa med de sex små valparna som var ca 5,5 vecka unga.


Alltså hur söt får man vara??


Tunnel är spännande på många sätt.


Pyrre valpen Kalle ser ju jättestor ut mot dessa småttingar. Duktig ”storebror” som gillade att hänga med sina små vänner ❤


Blå hane gillar att sova med badbaljan som huvudkudde 😛


Ser inte jätteskönt ut??


Söta flickorna.

Ja det blev några timmar tillsammans med valparna och deras ägare, mysigt. Men sedan var det ju dags att börja resan hemåt då. Vi är ju vana vid att köra och strax efter nio på kvällen rullade vi in på gårdsplanen här hemma. Hundarna gapade som idioter, helt övertygade om att det skulle finnas kompisar där bak i bilen… Nu var ju bilen fylld med klirrande saker i stället för kompisar så de fick besviket inse att det bara vara matte och Lisa som kom 😉

För min del blev det ju en liten nätt 21 timmars tur så jag kan väl säga att jag somnade ovaggad i går kväll.

I morse var första gången på många veckor som det var riktigt behagligt ute. Vi vinkade av Lisa strax före sex och så tog jag med mig Odden och Frisken på en timmes promenad, så skönt ute!! Efter det blev det en liten runda med Kilo också och sedan slappade vi hela förmiddagen. Tyvärr ser det inte ut att bli någon ändring på vädret än på ett tag, det är idel höga temperaturer så långt som prognosen sträcker sig 😦 Regnet finns inte inte ens med på kartan så det är väl bara att fortsätta att barrikadera sig inomhus och fortsätta med simning som motionsform. Jaja det var i alla fall riktigt skönt att få gå en ordentlig promenad i morse och morgondagen ser också ut att vara ganska sval på morgonen så jag räknar med att kunna gå en ordentlig promenad då med 🙂

Kilo fortsätter att se okej ut och vi förlänger ju försiktigt längden på de små promenader som han får gå. Skönt säger Kilo som varit rejält tjurig över att att han inte fått gå något. Det är väl den enda fördelen med att det är så varmt, det är lättare att inte förivra sig utan låta Kilo få vila och läka ut skadan när man ändå inte kan göra något pga vädret 😉

Varmt, varmare, olidligt och en skada på det….

Ja jag vet att det är sommar och att det på sommaren förväntas vara varmt och soligt. Men helt ärligt är jag nog ingen riktigt sommarmänniska om det ska vara så som det är nu. Över  30 grader i skuggan hur många dagar som helst i sträck. Knappt att det går ner på natten till drägliga temperaturer.

Att motionera hundarna är ett helsike i denna värme. Det är simningen som är den främsta motionsformen men efter så här många varma dagar i sträck är det ju liksom ganska varmt i vattnet också, så någon direkt svalka erbjuds inte. Men visst det går ju att röra på sig i vattnet så som motionsform funkar det ju ändå. Annars är det att gå upp aptidigt för att kunna ta vanliga promenader. Tidiga mornar är inte min grej, jag har aldrig varit en morgonmänniska! Men det är bara att ställa klockan och ta sig upp, vad gör man inte för hundarna liksom. Inte för att det blir några långa promenader då heller, även om temperaturen är lite lägre vid fem på morgonen så är luftfuktigheten hög och svettig och flåsig blir man.

Fast även om jag tycker att det är aptråkigt att inte kunna vara ute i skogen på promenader som vanligt i den här värmen så är det inte det värsta. Det värsta är att jag blir så gräsligt rastlös! Det går ju inte att göra nått i värmen och att bara sitt och glo är inte min uppfattning av skön dag. Det är liksom olidligt att göra något överhuvudtaget och det kryper i kroppen på mig av rastlöshet. Inte ser det ut som om den här värmeböljan kommer att ge sig snart heller, nä väderprognosen visar fortsatta höga temperaturer.

Fast att jag är rastlös är så klart inget mot alla stackare som nu får gå från hem och hus pga alla bränder runt om i landet. Hemskt är bara förnamnet 😦 Nä nu hoppas jag verkligen att vädret slår om och att vi kan få hela nätter med härligt regn, för det behövs på alla håll och kanter!!


Många bad har det blivit den här sommaren! Snart har vi väl alla simhud mellan tårna.

Ja och som grädde på moset i den här hettan så har Kilo lyckats skada sig. Hunden som aldrig varit sjuk lyckades nu med en ordentlig skada i stället 😦 En ordentlig muskelbristning i bogen fick han förra onsdagen och han var trebent både onsdagen och torsdagen. Naturligtvis fick vi ta oss i väg till veterinären för att göra en koll och jag erkänner utan omsvep att veterinärens diagnos med ”bara” en muskelbristning inte kändes helt trovärdig, Kilo kraken kunde ju för tusan knappt stödja på benet. Men Kilo visade tydligt på böjprov att det var bogen som var utsatt och veterinären tyckte att med min historia om hur det gått till kändes som en muskelbristning och inte någon ledband, sen eller ledskada. Absolut vila blev rådet och med det fick vi åka hem.

Strikt vila har vi hållit och under fredagen och lördagen såg det inget vidare ut, Kilo började visserligen att stödja lite på benet men han var rejält halt. Så på söndagen var det lite som att vända på en hand, nästan timme för timme så försvann hältan mer och mer. I dag, en vecka efter att Kilo skadade sig så syns inte längre någon hälta. Muskelbristningar tar dock tid på sig att läka. 6-8 veckor ska man räkna med och det alltså även om hunden inte ser ut att ha några symtom kvar som i Kilos fall. Peppar, peppar har vi ju klarat oss i från liknande skador tidigare och det känns egentligen ganska konstigt med tanke på hur mycket hundarna är ute och hur mycket de far runt. Men utan erfarenhet så kände jag att jag behövde bolla idéer med någon som kan det här med hur man tar hand om muskelbristningar så jag har i dag haft kontakt med rehab. Marie har nämligen semester, annars hade jag nog terroriserat henne med tusen frågor, nu fick det i stället bli Matilda som fick svara på mina frågor. Vi har nu lagt upp en plan för Kilo för kommande veckor och från och med i dag så har Kilo fått klartecken att börja röra lite på sig. Inte mer än 10 minuters promenader men jämfört med att bara kissa på tomten så är det så klart rena himmelriket.

Jag tänker se till att ta det lugnt och vara mycket försiktig för den här muskelskadan ska läka ut ordentligt för vi vill inte ha några upprepningar av den här skadan! Har vi tur så är Kilo lagom läkt och klar för att kunna hänga med ut och vandra på min sista semestervecka. Skulle han inte vara det så får han så klart stanna hemma, viktigast är ju att han blir helt bra.

Det här var inte vad jag hade planerat för den här sommaren, vare sig med värmen eller med Kilos skada. Men planer är det ju bara att ändra på.

Så nu önskar vi oss alla regn och svalare väder några dagar, det behöver vår natur!

Jubileumshelger och en del annat

Ja här ekar det ödsligt minsann. Det betyder ju inte att livet är tomt och innehållslöst, snarare tvärtom.

I slutet av maj var det 50 års jubileum för vår rasklubb, Svenska sennenhundklubben. En helg som gick i värmens tecken med lätt hysteriska temperaturer?!  Själva drog vi dit husvagnen och gjorde storhage tillsammans med Anders och Annette och deras hundar. Skoj för det var faktiskt länge sedan vi gjorde det sist. Trevlig samvaro men helt ärligt så hann jag inte prata med ens hälften av de jag hade önskat byta några ord med, värmen knäckte mig nämligen fullständigt. Faktiskt så illa att jag till och med blev tjurig till slut och när det kom till fotograferande så la jag ner fullständigt. När skallen kokar är det liksom inte läge för att försöka ha tålamod och föröka komma överens med sin kamera.

Bortsätt från att jag kurkade ihop i värmen så var helgen jättetrevlig. Alla våra tre grabbar ställdes och även om det inte var några lysande resultat så skötte de sig alla tre bra med sina handlers. Ja för jag fick faktiskt dela ut mina hundar lite till höger och vänster för att få det att gå ihop. Kilo fick Annette ta ansvar för och det gjorde hon fint 🙂 Frisken leasade jag ut till Lisa och själv tog jag ju då Odden. Odden åkte på sina första VG någonsin, matten gav domarna onda ögat 😉 Frisken fick VG på fredagen men snyggade tydligen till sig över natten och fick excellent och ck på lördagen, dock oplacerad. Kilo gick ju i championklass för första gången och fick excellent första dagen utan ck, andra dagen blev han lite snyggare och fick även ck, men var oplacerad båda dagarna. Själv sprang jag med Yamas i championklassen och om det tyckte han inte. Yamasen tyckte att det var lika vidrigt varmt som jag och hävdade bestämt att han gjort roligare saker 😉


Är man snygg så är man, Jackpot BIS-1 på fredagen.


Odden fick ta en liten familjebild, till vänster syster Madam, nej Molly heter hon ju 😉 och till höger Mollys dotter Majken. 


Trevlig men varmt runt ringarna.

Jubileumsmiddagen hoppad vi över, inte för att vi inte trodde att det skulle bli trevligt, utan för att vi vet hur trött man är efter en heldag och eftersom vädret nu blev som det blev så är jag oerhört tacksam över att vi kunde sitta i slapparkläder med hundarna runt oss och ta det lugnt när andra knallade upp mot herrgården i lite finare kläder. Ja och vem hade väl kunnat tro att Degerfors skulle bjuda på högsommarvärmen i maj och att det bästa med helgen skulle bli att få hoppa i sjön och stoppa huvudet under vattnet?

Skönt också att kunna stänga kapitlet Jubileumsbok. I Degerfors delades de första ut och efter det så var vårt arbete med boken över och det stavas verkligen SKÖNT! Det har varit gräsligt mycket jobb med den där boken men jag är stolt över vad vi lyckades få ihop och än så länge har jag mest hört positiva omdömen om den. Ja och om någon nu inte är nöjd med den så, tja gör det bättre själv då! 😉

Jag är i alla fall jättenöjd med hela Jubileumshelgen överlag och det kändes allt lite snopet när vi på söndagen rullade ut från campingen och det hela var över.

Degerfors blev tyvärr även speciellt av en annan orsak också än att det var ett trevligt jubileum. Det blev dessvärre också den sista gången vi fick pussa på Fru Kanonkula eller Boquet då. Pigg och glad hela jubileumshelgen och lika mattefixerad som vanligt, herregud vad jag har bråkat med henne om att hon inte måste vara precis i knävecket på sin matte hela tiden 😉 Men bara några dagar senare sa Fru Kanonkula adjö till den här världen och tårarna fick rulla fritt på våra kinder. En knasig hund var hon och det har hon visst gett vidare genom generationerna. Sonen Kilo, barnbarnet Odd och barnbarns barnet Frisk har vi tack vare henne och det är vi henne för alltid tacksamma över ❤


Vardagen i övrigt har bjudit på en del spårande faktiskt. Ja i värmen. Vi avslutade spårkursen och vi har kört ett gäng träningsspår. Odden som ju är min spårgud har nämligen senaste spåren gjort något så märkligt som att bara kliva av spåret. Inte så att han inte vet vart det går, han bara ger tusan i det? Oerhört märkligt eftersom spårande är typ det bästa han vet? Jag fattar nada och inte heller Sören eller Evelin har kunnat hitta någon bra förklaring till hans beteende. Vi har testat att köra osnitslade spår och även om Odden är löjligt lättläst så hjälper det föga när han inte spårar… Men sista spåret vi gick den 5:e juni tror jag vi fick ett genombrott. Evelin hade varit snäll och gått ut ett träningspår åt oss på helt ny mark som var lagt som ett öppenklass prov. Odden tar upp spåret utan bekymmer i rutan och spårar sedan i ca 50 meter innan han väljer att gå av och se på mig ungefär som att han inte alls förstår varför han ska göra det här? Den här gången sa jag åt honom lite barskare att fortsätta och se på tusan, hunden spårar som den stjärna han är och går inte ett steg fel på resten av spåret. När han spårar på det sättet kan jag till och med se på vilken sida om en ormbunke som spåret är lagt, så löjligt lättläst och spårnoga är hundskrället. Skönt som tusan att efter tre ganska misslyckade spår nu få genomför ett riktigt, riktigt bra spår! Jag vet ju att han kan spåra i stort sätt var och hur som helst, vi ska bara få honom att förstå att han faktiskt förväntas göra det varje gång också 😛 Jaja, han heter ju inte Odd för inte liksom…

Direkt efter det spåret, som var klart vid åtta på kvällen, åkte vi och mötte upp Henrik, Kilo och Frisken och drog vidare till Ljusdal. Okej lite knasigt kanske men det fanns ju 8 småttingar som behövde bli gosade med. Halv två var vi framme och knallade raka vägen ut till ”vårt” lilla hus  och sov sött i några timmar innan vi vid sjutiden på morgonen knallade in i köket och sa god morgon till tvåbenta och fyrbenta vänner 😉

Det blev en härlig dag med valpmys och trevlig umgänge innan vi vid femtiden rullade tillbaka hemåt.  Ta det lugnt är för döingar 😉


Frisken och Zamantha testar att leka mamma, pappa, barn 😛


Z, en duktig liten barnvakt. Z ska förövrigt odla ut en snopp och flytta hem till mig om jag får bestämma 😉


Jobbigt att växa, bäst att ta en lur.


Är det månne en Sture som sitter här och väntar på sin matte? 😉


”Glöm inte oss!” Grabbana låg redo vid grinden för de tänkte då inte stanna hos valparna längre än nödvändigt.

Ja och eftersom jag inte tänker vara någon döing så jobbade jag järnet i två dagar för att på fredagen återigen sätta mig i bilen och dra på nästa tur… Den här gången fick bara Kilo hänga på och så tog vi med och Anne och Mini också innan vi mötte upp Lisa, Jackpot och Zamantha i Norrköping och åkte vidare till nästa jubileumsutställning, den i Danmark.

Ja Danmark är alltid lika trevligt och vi fick en skojig helg i grannlandet. Trevliga grannar i stugan bredvid hade vi också i form av Anna-Karin och Erica och de var dessutom snälla och tog både tältplats vid ringen åt oss och checkade in så att vi bara kunde åka rakt in på campingen, tusen tack!

En liten stökig första natt med gräsligt varmt uppe på loftet där vi tvåbenta låg och lite stirriga småflickor som boffade och tassade runt där nere, men vi orkade ju upp på morgonen och var ju redan på plats vid utställningen så det gick ingen nöd på oss egentligen. Lite väl varmt även denna utställningsdag men bättre än i Degerfors i alla fall. Hundarna skötte sig fint och tja vad ska man säga om Jackepotten? Han är fantastisk, kort och gott!


Jackpot, BIR både lördagen och söndagen i Hasmark 🙂


Mini slog till och var BIM valp på lördagen 🙂


Kilo, sötaste pralinen i lådan ❤ Hur tusan har han hunnit bli 6,5 år redan? Stoppa tiden någon!

Även denna gång skippade vi jubileumsmiddag och satt i stället vid stugan och tog det lugnt med lite gott i glasen och gott på tallriken, skönt även denna gång. Ja det var väl möjligen det där med att jag missade bröllopet då, jag ber om ursäkt Nicole 😛 Vi njöt i alla fall av att ta ett uppfriskande dopp i, vad vi till slut fick bekräftat var, Kattegatt. Geografi är konstigt nog inte vår starka sida, trots att vi far land och riken runt 😛


Vår pyttelilla stuga.


Skål, funkar i Danmark också.

Söndagen var gräsligt kvalmig till att börja med men övergick sedan till regn, otrevligt när man är på utställning. Det blir ju liksom lite avslaget när folk står och trycker i tälten i stället för att vara ute och prata med varandra. Duktiga hundar har vi som står ut med alla våra påhitt och hänger med på resor hit och dit och dessutom sköter sig utmärkt hela tiden ❤

Den här senaste veckan har i stort sätt enbart handlat om jobb och betyg. Men nu är det fredag och skolavslutningen har varit. Inte för att mitt jobb tar slut med det men lite lugnare blir det ju. Nu ska jag njuta av en helt ledig helg, har faktiskt inget inplanerat(?) och sedan är det bara fyra arbetsdagar innan vi drar mot Öland och en vecka på Böda 🙂

Långhelgen som tog slut

Bild

De där lediga dagarna försvann minsann i ett nafs.

I fredags utökade vi flocken tillfälligt då Musse kom hit för att hänga här ett gäng dagar. Han har ju varit här tidigare och brukar ju hänga med våra grabbar då och då när vi är ute med husvagnen så det var inga konstigheter att stoppa in honom i flocken.

I lördags bar det av till Västerås på utställning, utan egen hund dock. I stället fick jag låna Yrsa och springa lite, skoj. Tyvärr inte det resultatet som vi hade hoppats på men det går ju fler tåg. Det där sista certert ramlar nog snart in för henne. Jag passade även på att shoppa lite godis och ben samt en ny fäll till bilen. Testade faktiskt att köpa de så omtalade och omtyckta tuggbenen från Rauh. Svindyra men de ska ju hålla så mycket längre. Har man en bentuggare av rang som Kilo så är det ju en fördel om benen räcker mer än två minuter… Han fick så klart testa när jag kom hem och först var han lite tveksam till om benet var något att ha men sedan knaprade han på i vanlig stil. Tja det håller kanske lite längre det kan jag väl erkänna men så där extremt mycket längre kan jag inte påstå att det var. Nu fick han inte tugga helt färdigt själv utan faktiskt dela med sig till de andra i tur och ordning också.

I söndags var planen att städa. Det behövdes städas både ute och inne efter vintern. Fast så fick jag ett meddelande från Angelica på morgonen där hon undrade om jag inte kunde tänka mig att komma och fota valparna och det är ju inget svårt val att välja mellan städning eller valpfotande.

De växer så det knakar de små liven och söta som socker är de ju så klart som alla valpar.


Fruängens H-kull, ca 4,5 veckor unga.

Jag får väl erkänna att jag inte fick mycket städat på eftermiddagen/kvällen heller….

Måndagen var dagen det skulle ske, nu jäklar skulle det städas. Ja eller så kan man ju ta en lång morgonpromenad i stället 😉 Vi fick med oss kattrackaren ut på promenad vilket inte är ovanligt, han brukar hänga på på morgonrundan på vardagarna. Fast nu var det ju inte vardag så jag tog inte en vanlig kort morgontur utan det blev en 7 km runda. Inte riktigt vad Grå hade tänkt sig tror jag 😉


Grå går också att muta med frolic och få att posera 😉

Nåja sedan blev det faktiskt städat till slut. Bilen städades, altanen städades, köket plockades i ordning och vardagsrummet fick sig en uppfräschning och så dammsugning och skurning av golv. Kände mig ganska duktig faktiskt. Hundarna hade fått tugga lite ben under tiden och så tog vi en runda till i skogen på eftermiddagen och med det var alla fyrbenta nöjda med sin dag. Själv åkte jag en snabbsväng ner till Finspång och handlade lite och hämtade hem en säck med ben till hundarna som Pia sparat åt mig när de slaktade kalv. Nu hade ju hundarna redan fått ben under dagen så de fick nöja sig med att bara sukta lite i säcken när jag kom hem. Vi avslutade dagen med lite grillat.

Så dagen då. Faktiskt så fick jag sovmorgon. Tja eller det var väl kanske en sanning med modifikation eftersom jag var uppe vid halv fem och släppte ut hundarna eftersom jag tyckte att någon väckt mig och varit flåsig. Men ingen av de fyra gjorde något annat än kissade så jag gick och la mig igen och fick ju i alla fall sova till klockan åtta då.

Vi tog en morgonrunda och grå lyste med sin frånvaro i dag 😉 Förmiddagen ägnade jag sedan åt att stå och elda upp de sista nationella proven som var kvar, skönt att det nu är klart! Efter lunchen stoppade jag in hundarna i bilen och åkte till Rödgölen utanför Åby. Jag gillar verkligen det naturreservatet  och efter att ha stått i rök hela förmiddagen kände jag att jag vill andas lite riktig gammelskogsluft. Hundarna var inte svår övertalade och for i väg med svansarna i vädret.


Musse hade tröttnat på att posera här i slutet av promenaden så det fick bli mina vanliga treklöver som ställde upp 😉

På vägen hem började det att regna och under kvällen har det kommit några rejäla störtskurar. Mitt emellan dessa har vi dock lyckats pricka in ett litet spår åt Odden. Odden som skulle testa ett öppenklassprov för någon vecka sedan fick då spåra i 27,5 gradig värme (?) och fick jobba hårdare än han egentligen är tränad för. Så i dag hade jag bett Henrik att lägga ett enkelt spår som bara fick ligga i några timmar, allt för att Odden skulle få bygga lite självförtroende igen. Skoj och plättlätt sa Odden och fixade spårningen fint.

Nöjda hundar ligger nu och sover och det är väl dags för mig att knyta mig snart också. Hade gärna haft lite mer ledigt som vanligt men det är ju två kortveckor nu så jag ska väl klara mig skapligt.

 

Paddla, plåtis, preikestolen och andra önskemål inför sommaren

Nu när våren kom i en jäkla fart börjar tankarna inför sommaren också dyka upp i huvudet på mig.

Som vanligt snurra mitt huvud i väg på nya äventyr direkt och det finns en del saker jag önskar att man hade både råd och tid med. En sak som jag plötsligt fick för mig härom dagen när vi pratade på jobbet var att jag vill testa att ut och paddla med, till att börja med i alla fall, någon av hundarna. Ja alltså jag tänkte väl att Henrik ska med också. Jag har visserligen inte helt klart för mig hur det ska gå till men tänker att det väl måste gå?

Vi har ju kanotuthyrning på nära avstånd och sjöar i Finspång finns det ju oerhört gott om så nog skulle väl en liten paddlingsdag kunna fixas till tycker jag. Jag ser framför mig hur man lättsamt paddlar fram med en nyfiken hund som ligger och spanar. Stannar för att gå i land och käka lunch vid något mysigt ställe och låter hunden få rasta av sig för att sedan sakta paddla tillbaka. Jag inser ju så klart att den där lugna rofyllda bilden jag har i huvudet tämligen raskt kan ändras till fullständigt kaos eftersom ingen av våra nuvarande hundar har varit ombord på någon båt mindre än typ finlandsfärjorna och en kanot nog får räknas som en aning mer vinglig 😉 Men i alla fall. Någon som har paddlat med hund och framför allt med hund i storleksklassen av en berner? Berätta gärna om vad som var bra/dåligt med det.

En något mer stadig plan inför sommaren är att åka till Norge igen. I år är det Preikestolen och Kjeragbolten som jag släpar med mig Hanna till 😉 Ja för har vi nu betat av Trolltunga och Besseggen ska vi så klart även uppleva dessa två också! Jag har dock lovat Hanna att hon ska slippa tält så jag måste väl börja leta efter någon hytta i Stavanger området att boka in oss i förstår jag. Eller ska jag vara helt ärlig så vill jag ju ha en husbil… Alltså det är många annonser som jag kikat på vid det här laget. Det var ju bara det där med att en husbil kostar en hel del då…

Jag är sjukt sugen på en plåtis, eftersom jag då själv kan köra den och den även skulle funka utmärkt att åka i väg i själv. Problem ett är att plåtisarna som finns är helt hutlöst dyra?? En ny för upp mot miljonen, nä tack liksom. Några begagnade verkar vara oerhört svårt att få tag i dessutom Andra problemet är ju att jag så klart vill ha en lösning för mina tre lurviga vänner. I går fick jag en lysande idé om hur jag skulle vilja ha just min plåtis, men jag får ju erkänna att jag inte ens skulle kunna börja bygga den själv. Kan man kanske tvinga svärfar att bygga en plåtis till sig?? 😉

Annars blir det så klart en tripp till Böda som vanligt, för första gången någonsin har jag bokat en plats där. Det var nog både första och sista gången dock för knappt hade jag väl hunnit trycka på boka knappen innan Böda gick ut med en kampanj… Suck liksom.

Byske är också bokat, eller ja jag har ju inte bokat något men Lisa har. Det blir dock bara en tur upp och ner som ”vanligt” i år.  Sen har vi två gemensamma veckor till Henrik och jag där i slutet av augusti, vi får väl se vad vi ska hitta på då? Min sista semestervecka funderar jag på att vandra lite. September är ju min favorit månad att vandra i så det verkar dumt att inte göra det när man ändå är ledig.

Ja fullt med planer som sagt och vilken tur att jag i år får 6 extra semesterdagar att förfoga över, det gör ju det hela betydligt enklare 🙂


Ge mig liksom!!

Gott och blandat över påsken

I fredags tog vi en tur söderut och hamnade i Kristdala hos Niina och Tobbe. Här fick vi mysa med Kilos lilla prinsessa i några timmar och även med hennes kompisar i en annan kull så klart.

”Lilla” sessan visade sig vare en rejälbit och såg mer eller mindre leveransklar ut trots att hon bara var dryga 6 veckor. Söt som socker så klart och tämligen lik pappa Kilo ❤

Ett litet hjärtegryn

Det är skoj att få följa ”barnbarnen” så klart och det ser väl ut som att lilla sessan, som ska heta Freja i någon form av stavning, kommer stanna hos mamma Winnie och uppfödaren. Det vore så klart extra skoj eftersom jag då får möjlighet att träffa henne.


Tillsammans med mamma Winnie.

Resten av påsken var ganska lugn. En del plock här hemma, en massa tvätt, bortplockande av det som tinar fram nu när snön försvinner, sköna skogspromenader och så lite gott käk på kvällarna tillsammans med svärföräldrar och Henriks syskon med tillhörande familj.

På måndagen var det dock dags att ställa klockan då det stod spår på agendan. Kilo så klart oerhört besviken på att inte få hänga med och Odden och Frisken var taggade. Det var första gången som Frisken skulle testa ett dygnspår och han fick gå ut direkt när vi hade haft samling. Vickan hängde med bakom och Frisken visade att han var sugen på att spåra när vi knallade i väg bort till spårstarten. Jag trodde att han skulle tycka att det kanske var lite svårt när spåren nu legat betydligt längre tid än han varit van vid men nä, Frisken tuffade på i ett högre tempo än vanligt? Ja det är ju också en variant så klart… En förvånad matte såg honom lösa allt som kom i hans väg på ett bra sätt och konstaterade efteråt att det kanske är dags att jag börjar lita på Frisken som spårhund!

Hundarna fick sedan en liten rastning, Odden var mer än lovligt taggad eftersom han fått se lillebror komma tillbaka med klöv 😉 Grabbarna fick sedan vila i bilen medan jag hängde på bakom ett annat ekipage innan det sedan efter en kort fika var dags att åka bort till Oddens spår. Frisken protesterade högljutt när i gav oss av och fortsatte under hela tiden vi var borta?!

Odden skiter dock i att lillebror sitter och skäller, han tuffar på i spåret precis som vanligt. Denna gång hade vi med oss en kille som var på spårcirkeln för första gången och jag försökte visa lite angående snislar och liknande under tiden. Odden hade spår 15 denna dag och den går över riktig sumpmark på ett ställe. Nu var det ju fruset så vi kunde ta oss över ganska torrskodda, men fokus blev att hålla kolla på vart man satte fötterna i stället för vad Odden gjorde… När jag tittade upp så ser jag att det sitter snitsel som markerar en vinkel och är helt säker på att spåret ska gå åt höger. Odden däremot har tagit av vänster och jag ser att han markerar ett hyfsat färskt spår av något hjortdjur. Jag tror med andra ord att han är fel ute och säger åt honom att sluta kolla på det störande spåret och i stället följa det som vi ju är där för. Odden blänger lite på mig men kommer snällt tillbaka mot mig och med en blick över axeln på mig så går han återigen åt vänster?? Ja så tittar jag upp lite och inser att jo, spåret går ju faktiskt där där Odden går, dahh liksom. Jag vet verkligen inte varför jag inte litade på Odden, han går ju typ aldrig fel?!? Korkad matte!

Efter Oddens spår fick jag hänga med bakom ytterligare en hund innan spårdagen var slut. Jag pratade lite med Evelin om att jag gärna vill testa lite skott i spåret inför kommande prov både för Oddens och Friskens del. Ingen av dem brukar visa något vid skott men Odden tenderar att tjura i hop lite på skytten då han tycker att det är ett jäkla sätt att stå där och försöka skrämmas med höga ljud. Ja han heter som sagt Odd… Frisken har vad jag kan komma på aldrig hört skott på så nära håll så han behöver vi ju vänja in så att han inte lägger sig till med några rädslor.

På vägen hem från spårträffen så konstaterade jag som vanligt att det är oerhört välorganiserat eftersom klockan inte alls var mycket och jag redan var på väg hem. När jag skulle åka ut på E22:an grusades dock mina planer på en lugn eftermiddag hemma då bussen skar ihop och inte längre ville köra mig. Klart obra att stå med nosen på bussen halvvägs ut på e22:a i påsktrafiken men jag lyckades i alla fall rulla den bakåt så att vi stod precis vid stopplinjen och därmed utom direkt risk för att bli påkörda. Jag ringde så klart Henrik som fick släppa det han hade för händerna och åka mot Fängebo för att hämta upp mig och grabbarna.

Usch vad tråkigt det är med bilar som inte går som de ska. Henrik och jag puttade bort bussen till i en närliggande grusplan och lämnade den där, den är för stor att ta på bilkärran och att bogsera den i 7 mil i påsktrafiken är ju inte heller något att föredra… Ja så hem kom vi ju om än ganska mycket senare än jag trott. Henrik fick sedan låna en lastbil senare på dagen och åka tillbaka och hämta hem bussen. Tursamt nog har det visat sig vara en ganska billig sak att åtgärda så kommer bara delarna hem som de ska så är nog bussen snart på rull igen 🙂

Tiden går

Tiden rusar i väg och vi är halvvägs in i mars. Fast tittar man ut kan man mer tro att det fortfarande är januari eller nått. Snön verkar inte ha några planer på att försvinna och jag som vill börja spåra tjurar lite över det. Alltså egentligen gillar jag snö, det är rent och fint och mysigt, men som sagt nu vill jag faktiskt ha vår och kunna dra igång spårandet igen. Och vandrandet. Visst kan man vandra även i snö men det är vääääldigt mycket jobbigare.

Spårandet är i alla fall på planeringsstadiet nu. Vi har haft upptakt i spårcirkeln och vi har fått våra datum. Första gången för oss är den 24:e, men just nu känns det inte troligt att vi kommer kunna starta då för även om det just i dag är någon grad plus och snön sjunker i hop så ska det ju bli rejält kallt om någon dag igen och kylan ska enligt prognos vara kvar någon vecka.

Frisken håller sig sysselsatt även utan spår då han går noseworkkurs. Det är skojigt som tusan, men svårt. Hemma kör jag både Odden och Frisken när vi tränat och Odden är betydligt tydligare i sina markeringar. Båda hundarna verkar tycka att behållarsök är rätt tråkigt medan fordonssök är jätteskoj? Friskens kurs nu är inriktat på just behållarsök och inomhussök så jag hoppas att vi kan hitta lite knappar att trycka på för att få upp intresset även för dessa typer av sök.

Annars går det åt en jäkla massa tid till Jubileumsboken. Det ska korras och det ska fixas med beställningar. Den som tror att boken gör sig själv eller för den delen säljer sig själv tror gräsligt fel! Nu ser jag dock ljuset i tunneln då boken ska skickas på tryck i början av april och sista dag att beställa den är den sista mars.

Till helgen är det rasspecial i Sala. Inte för att jag ser fram emot att vistas i det allt annat än mysiga ridhuset men skoj ska det bli. Kilo och Odden är anmälda. Frisken som ju fyllde två år för en dryg vecka sedan får hålla sig hemma med hussen. Han behöver inte slåss med de stora pojkarna i öppenklassen redan nu tänkte jag. Odden är dock allt annat än medgörlig när det kommer till att låta matte flytta på hans ben så det här med utställning kan ju bli spännande… Anne som ska ha med sig Mini på hennes första utställning, på dagen 4 månader, skrattade och sa att hon skulle skämma ut sig Mini inte ville stå still. Jag kontrade med att en 4 månaders får bete sig, en 3½ åring däremot kan man väl ha lite högre krav på 😛


Frisken på sin tvåårs dag, stor kille nu minsann

Något som jag ser fram emot är att vi ska åka och titta på Kilos lilla prinsessa i påsk, mysigt värre 🙂 Dessutom så även om snön ännu ligger kvar så börjar husvagnssässongen att närma sig och semestrar och annat skoj. En tid av planering alltså och jag gillar ju att fundera på allt skoj man kan hitta på 🙂

Sennenträff i Vallaskogen

I dag var det dags för sennenträff igen. Fast dagen började ju så klart med att titta på OS och herrarnas skiathlon. Ja det var ju visserligen spännande men så mycket svenskt att heja på fanns det ju kanske inte… Sen var det bara att sätta fart och börjar fixa lite matsäck till dagens träff. Ja och väcka Henrik 😉

Hundarna förstod att något var på gång när ryggsäcken åkte fram och trampade otåligt runt tills de fick hoppa in i bilen. Där ligger de lugna och stilla eftersom de känner sig säkra på att få hänga med 😉

Vid tjugo i elva var vi på plats vid parkeringen och det var ett gäng som kommit dit före oss till och med. När klockan var 11 så hade 16 hundar samlats och vi kunde ge oss av. Tursamt nog så kunde Christin och Lina guida oss runt på en trevlig tur. Vi började med att gå i Vallaskogen i lite kringelkrokar. När vi varit ute i kanske 40 minuter passerade vi en grillplats så då beordrade jag halt och det blev fika 😉 Vi fortsatte sedan genom skogen tills vi kom ut mot nybyggda Vallastaden, då sadlade vi om och det blev lite stadspromenad i stället. Mina hundar som inte är vana vid att gå långa promenader i koppel undrade nog lite vad tusan det där snöret skulle hindra dem från att härja fritt men de skötte sig ändå helt okej. Efter dryga två timmar var vi tillbaka vid parkeringen igen och efter lite prat så vinkade alla hej då och rullade i väg.


Marie och Henrik i Valla skogen. Henrik ser väl ut att ha lite si så där ordning på Kilo 😉


Fika är så klart viktigt så det ägnade vi oss också åt.


Gruppbild på alla 16 deltagande vovvar, 15 Berner och en springer.


Ja och så en tur i nybyggda Vallastaden som avslutning.

Efteråt åkte vi förbi Media Markt och inhandlade en ny mus till min dator eftersom den gamla har ballat ut helt. Ett stopp på XXL blev det också för att inhandla nya sittunderlag eftersom de tre vi har verkar ha gått upp i rök? Det blev även ett par nya långkalsonger åt mig, Devold i merinoull för trevliga 250 kr 🙂

Här hemma har det sedan varit ganska slappt. Hundarna har varit nöjda med dagen och mest legat och sovit. Nu laddar vi om för en ny vecka och hoppas att den innehåller en massa skojiga saker och gärna ett gäng med härliga OS tävlingar 🙂

2017, året som gick

Dags att summera året som gått, igen? Det måste ha med åldern att göra va? Att tiden går så fort?

Året började som vanligt i Göteborg med My Dog och för första gången hade jag hund med mig! Frisken fick hänga med och världsvan som han redan då var så hängde han på mässan och hotellet som om det vore det naturligaste i världen. Resultatmässigt var det inget att skryta om men skojigt hade vi 🙂 Några veckor senare drog vi, det vill säga jag och Frisken, vidare söderut ut till Nyborg, det har ju också blivit lite tradition. Vi fick sällskap av ett helt gäng både två och fyrbenta vänner och tja det blev ju en löjligt bra resa 🙂


Tjocka släkten i Nyborg, Danmark. Svårt att klaga på både utdelningen och sällskapet 😀

Början av året bjöd annars på ganska mycket härliga turer ute i naturen. Jag ”jagade” sjöar och det var skoj, fast jag har ju varit helt värdelös på det sedan resten av året. Dags att ta tag i det igen kanske? 55 sjöar hann vi i alla fall jaga rätt på under de första månaderna på året.

Henrik vid en av de 55 besökta sjöarna i kommunen. Bara typ 310 kvar då 😛

Men inte bara sjöar besöktes, vi hann med en hel del vandringsleder också 🙂 Det är underbart att få upptäcka nya leder både på egenhand och i bland med sällskap. Vilket tur jag har som har vänner som gärna hänger med på mina turer och som litar på att jag hittar runt 😉 Det brukar ju faktiskt lösa sig på bästa sätt även om det händer att vi går lite galet i bland.


Ann-Sofie och jag testade att vandra vid Västanvik utanför Motala i januari, vi gick fel flera gånger men en härlig tur var det. Tyvärr var det sista gången som jag fick vara på tur med Stina som bara några veckor senare blev sjuk och sedan lämnade oss 😦

Utsiktsrundan i Kolmården lurade jag med mig Ann-Sofie och Marie på utan att upplysa dem om att leden betraktades som svart, dvs svår 😉 Det man inte vet lider man inte av tänkte jag. Det gick så klart jättebra och även det här var en härlig led. Lunchstopp med soppa och gosaker hör så klart till när man är ute på tur.


Eva missade att hänga med på Rödgölenleden så hon och jag tog en sväng där. Rödgölen är en favoritplats, så underbar skog att vandra i!


Vi testade lite mer södra delar av Östgötaleden också och vandrade utmed Kinda kanal bland annat.


Hanna hängde med mig och grabbarna på Östgötaleden kring Rejmyre. Fika är favoritstunden 🙂


Och naturligtvis har vi vandra själva också när ingen har kunnat hänga med oss eller när jag faktiskt känt att jag behöver vara ensam med hundarna i skogen och ta till mig energin genom tystnaden.

Under våren var vi för fjärde året tror jag med på viltspårcirkeln i Fårsum. Frisk och Odden fick vara med detta år också och skötte sig med beröm godkänt de flesta spårningarna. Nu när 2018 står för dörren så är det förhoppningsvis snart dags att vara med i samma spårcirkel igen, längtar!!

Runt Valborg tog vi ut husvagnen och åkte på första svängen med den. Det blev Gränna camping tillsammans med Annette och Anders. Ganska kallt och blåsigt där vid Vätterns strand men vi fick fin väder också. Även här lyckades jag lura med mig både Henrik och våra vänner ut på tur och den blev kanske lite mer strapatsrik än vad jag hade väntat mig 😉 Anders, jag och hundarna var nöjda, Henrik och Annette hävdar att man inte ska behöva dra sig upp med rep när man är ute och vandrar 😉


Vandring utmed Vätterns kant, mycket härligt och här vara alla fortfarande nöjda och glada.


Här har vi dragit oss upp för stup med hjälp av rep och tar en liten välbehövlig paus, nu är inte alla längre lika nöjda 😉

I maj var det sedan dags för årets första resa och inte vilken resa som helst utan till ett riktigt drömresemål för mig. Hanna och jag hade äntligen tagit tag i den länge önskade Islandsresan och nu blev det 3½ dag på denna fantastiska ö. Vilken underbar natur vi fick uppleva! Berg och vattenfall i mängder kombinerat med härliga stränder och söta islandshästar, Island kan inte riktigt beskrivas, det måste upplevas!


Blå lagunen. Dyrt och säkert trångt under högsäsong men helt klart ändå ett måste!


Klart att Hanna och jag skulle testa att rida på Island när vi nu var där.

Vattenfall, alla dessa helt fantastiska vattenfall ❤


Jag framför Gullfoss, trots kyla och väta, jag hade kunnat stå där i flera dagar och tittat!


Black sand beach med sina häftiga stenpelare.


Skogafoss, vattenfallens vattenfall.

Ja Island hoppas jag verkligen att jag snart får återvända till och då vill jag ha husbil och kunna resa runt hela ön 🙂 Det enda obra med Island är jag jag inte kan ha med mig hundarna.

I slutet av maj var det dags för andra husvagnsturen och då åkte vi hem till Böda några dagar. Sol, värme och strandhäng, som vanligt på Böda alltså 😉 Några dagar arbete och sedan var det i mitten på juni dags för årets andra resa. Helt nytt resmål även denna gång och lika spännande som Island, för nu åkte vi till Ryssland 🙂

Alltså vem hade kunnat tro när vi köpte vår första hund för 15 år sedan att jag och Lisa skulle åka till Ryssland tillsammans och bli behandlade som kungligheter?! En otroligt häftig och trevlig resa med både hundar, annorlunda kultur och sevärdheter.


Ryskt så det förslår!


Internationellt i vårt vardagsrum på hotellet, australiensiskt, norskt, svenskt och även om Teresa inte är med på bild så även polskt. Det är inte utan att man måste säga att det är häftiga saker man får uppleva tack vare hundintresset!


Naturligtvis hundutställning i Ryssland också.

Knappt kom vi hem från Ryssland så var det dags att lufta husvagnen igen. En dryg vecka på Böda över midsommar, gött rätt och slätt!


Slappt liv på stranden.


Underbara sandstrand både i strålande sol och på kvällen i solnedgång.

Första juli åkte Pia och jag åt Katrineholmshållet och testade att gå viltspårsprov med våra grabbar. Jag hade med mig Odd och Frisk och Odden fick börja. Mattes lilla spårgud imponerade på domaren och fixade ett första pris i öppenklassen, härligt! Frisken fick sedan köra ett anlagsprov och jodå, han redde ut det och fick godkänt han med! Fausto och Gaspar tränade på öppenklassspår och skötte sig fint och Hector testade viltspår för första gången och skötte sig även han fint 🙂

Under juli slängde vi annars in lite helgutflykter för att liva upp det hela lite. En helg bar det av till Köping tillsammans med Anders och Annette. Utställning i dagarna två och god mat på kvällarna, det är livet på en pinne det! Förutom att det var väldigt trevligt att Beccie fixade till cert, cabib och BIR så fick vi en oförglömlig upplevelse med en husvagnsgranne som sladdade in på campingen, rev ett staket och när vagnen sedan var på plats lyckades få ihop en grill på under två minuter 😉

Någon helg efter Köping bar det av till Norge för en dagsvandring på Besseggen. Det sägs att alla norrmän ska göra det någon gång så frågan är väl om Hanna och jag är lite halvnorska nu då? Odden fick stanna hemma med Kilo och Frisk fick hänga på. Lite jobbigt vid den brantaste biten att få en plötsligt höjdrädd Kilo att baxa sig uppåt men i övrigt gick vandringen som en dans och det var så klart lätt värt all svett och träningsvärk i benen efteråt!


Vandring i Norska fjäll kan bara beskrivas som underbart (och lite jobbigt 😉 )


Grabbarna med Besseggen som bakgrund.


Dags att börja klättra uppför eggen.


Kilo mitt på Besseggen och med Jotunheimen som bakgrund, vackert så det förslår!


Framme vid bilen igen och Frisken tar ett uppfriskande bad innan vi börjar resan hemåt igen. Den här turen var ju faktiskt Friskens debut som fjällvandrare och han skötte sig som vanligt perfekt 🙂

Vad passar bättre efter en Norge tur än att åka till Danmark strax efter? 😉 Så jobbar jag i alla fall och första helgen i augusti bar det av till Odense tillsammans med Pia och Anne. Tanken var att vi skulle umgås hela helgen med Eva och Conny också men campingvärden hyrde ut vår stuga varpå jag fick ett redigt utbrott vilket resulterade i gratis boende natten efter, första natten fick vi dock ta in på annan camping. Frisken var med även denna gång med blygsamma resultat. Jag fick dock låna Yrsa också och hon slog på stort första dagen och blev bästa tik med cert! 🙂


Yrsa bästa tik med cert och BIM, BIR Sennettas Columbo i Odense.


Ju mer vi är tillsammans ju gladare vi blir 🙂 Här ser vi dock ut att vara mest fokuserade på maten, det är slitsamt att vara på utställning i bland.

Några dagar med arbete blev det efter Odense men sedan var det då till slut dags för semester, äntligen! Vår vana trogen så inledde vi den med en tur till Byske och rasspecialen.  Alla hundar anmälda (hur tänkte jag där?) och alla fick excellent. Kilo nöjde sig dock inte med det utan slog även till med sitt första cert, tjoho vilken smakstart på semestern!


Cert smakar aldrig fel 🙂 Foto AnnCatrin Uppfeldt


Odden på sin första och enda utställning under året. Excellent och avtackad som nummer sex är ju helt okej. Foto AnnCatrin Uppfeldt

Efter Byske fortsatte vi norr ut. Det var dags att fjällvandra för första gången för Henrik! Det blev Björkliden som fick besök av oss och första dagen, eller snarare eftermiddagens, vandring gick fint. Trevlig miljö, raska hundar och även hussen såg ut att njuta. En natt i tält blev det också där vädret vände och bjöd på regn och ganska hård blåst. Dagen efter fortsatte vi i regn som sedan övergick till snöstorm och hussen såg inte längre lika nöjd ut 😉 Det blev lunch i Låkktatjåkka fjällstation och sedan tog vi beslutet att vända tillbaka till bilen då vädret såg ut att bli fortsatt dåligt. Lite synd så klart men vi fick ett dygn ute på fjället och gör nog ett nytt försök nästa år.


Hussen på sin livs första fjällvandring. Torneträsk i bakgrunden.


Lägret uppe och hundarna njuter.


Andra dagen och hussen är inte längre så nöjd… 😉 Det var väl jäkligt typiskt att det skulle bli snöstorm just den här dagen.


Sista biten tillbaka mot Björkliden blev dock trevligare vädermässigt och vi fick njuta av vackra vyer.

Efter Björkliden landade vi i Kiruna en natt och hussen var mycket nöjd med att sova i hotellsäng i stället för i tält 😉 Dagen efter åkte vi till ett annat av mina drömresemål, Ishotellet i Jukkasjärvi! Så häftigt att ha fått se, nu ska jag bara ta mig dit och bo någon gång också!


Ishotellet som i år för första gången är öppet året runt.

Vi fortsatte sedan vår resan söderut och hamnade i Arvidsjaur där vi tog in på camping för att sedan fortsätta ner mot Vildmarksvägen som vi följde. Stannade på en massa olika ställen och njöt av vacker natur och spännande sevärdheter.

Vi hann sedan vara hemma en hel dag, packade om och tog sedan med oss husvagnen mot Oskarshamn där en färja förde oss över till Gotland. Där fick vi en vecka i mestadels sol och hann överblicka det mesta.


En jäkla massa raukar besökte vi så klart.


Grabbarna vid rauken Hunden uppe på Fårö.


Gött liv i husvagnen i Visby.


Naturligtvis spanade vi in ringmuren också.

Från Gotland drog vi sedan direkt till Öland för säga vad man vill, Öland är och förblir vår favorit ö. Tjurigt att vi inte fick bo där vi ville på campingen visserligen men Böda är ändå Böda. Sällskap fick vi också och vi avslutade semestern med utställning på campingen i ösregn…


Pia försöker hålla mig och Frisken torra i finalringen för dagens bästa juniorer.

Ja sen blev det höst och vardag. Efter en hiskeligt torr sommar så kom det faktiskt lite regn och det blev en del svampplockning, underbart! En del små vandringar fick vi också till.


Odden firade sin födelsedag genom en vandring med Ann-Sofie och Eva runt Stora Älgsjön.


Eva, Anne och Marie hängde med på en tur runt Glotternleden, makalöst vacker gammelskog där! 


Marie och Ann-Sofie vågade sig ut på en tur som jag själv hade skapat efter kartor, det gick bra och vi hittade runt och tillbaka till bilarna 😉 Grillning av korv hann vi också med vid vindskyddet vid Getsjön.

Fast visst var jag ute och reste även i september 😛 I mitten av månaden bar det av till Frankrike där det var B-IWG möte samt rasspecial. Intressant som vanligt att ta del av andra länders erfarenheter och att få höra föreläsare/forskare berätta om sina upptäckter. Fransk special var också spännande att närvara vid, kaos är väl det ordet som främst dyker upp i huvudet när jag tänker tillbaka på den tillställningen…


Ett härligt gäng från 13 olika länder var representerade i Frankrike
🙂

I månadskiftet sep/okt tog vi en sista tur med husvagnen och gissa vart? Ja till Öland så klart. Det blev vårt första besök på skördefesten men förmodligen inte vårt sista för det var mycket trevligt 🙂 Vi kom hem med en massa ostar ett muminhus i plåt och naturligtvis några pumpor. Ja och självklart hann vi med ett besök uppe på Böda också.


Ja inte bara vi tvåbenta älskar Böda, de fyrbenta är rätt förtjusta de med.

I början av oktober fick Kilo hoppa in bak i bussen och vi åkte först för att fota omslagsbild till SShKs jubileumsbok nästa år och sedan vidare till Ljusdal och vårt ”eget” lilla rum som nästan alltid står öppet för oss 😉 Dagen efter var det utställning i Sundsvall och Kilo knep sitt andra cert så med andra ord var det värt att åka lite över 100 mil ensam så där över ett och ett halvt dygn 😉


Kilo åkte med till Sundsvall och fixade till cert nummer två!

I november bar det av på nästa långresa och även denna gång fick Frisken hänga med, jösses vad han har flängt och farit i år! Nu var det Tyskland och Leipzig som skulle besökas med världsutställningen i fokus. Att Frisken skulle utföra några stordåd hade jag inte räknat med men att Jackpot skulle göra det var vi rörande överens om. Vilken tur då att vi fick rätt och Jackpot inte bara fixade cacib och därmed WW- 17 titeln utan även blev BIR!! Häftigt är ju bara förnamnet!


Laddar inför världsutställningen med höstiga promenader genom några av Leipzigs många parker.


Ny världsvinnare och påfyllnad av den redan långa titelraden 🙂

Ja vi hann ju bara vara hemma några veckor så bar det av på en ny resa, denna gång till Finland och därmed har jag avverkat samtliga nordiska länder under ett år, heja mig 😉 Ja och Frisken var så klart med mig och bortsett från Island så har ju han visst också avverkat alla våra nordiska grannländer, berest grabb det där.  I Finland slog han dessutom på stort och fixade cert den ena dagen, ja men så trevligt liksom, det var väl ett utmärkt sätt att avsluta unghundsklassen med 🙂


Cert gör som sagt aldrig ont och Frisken kan nu stoltsera med ett finskt 🙂

Ja 2017 har verkligen varit året då jag rest. Kors och tvärs och till både gamla favoriter och nya platser, jag gillart! Lite dåligt med fjällvandring med tanke på att det bara blev en natt ute på fjället men det får vi ta igen ett annat år. Några stordåd på lydnadsfronten har vi inte gjort. Odden har gått på kurs lite sporadiskt eftersom matte har lagt fokus på en hel del annat, men vi gör det i alla fall och sakta går det ju framåt. Frisken har avslutat året med att gå på Noseworkkurs och efter en lite tveksam start har han nu börjat förstå och varit duktig, vi fortsätter med en ny kurs som börjar i januari.


Frisken söker eukalyptusdoft på fordon.

Vår familj har klarat sig från olyckor och inte ens Odden har behövt mer än sin vanliga rehab 🙂 Han lever till största del som vilken hund som helst numera med undantag för att han ju med jämna mellanrum besöker rehab för att underhålla hans kropp.  Än så länge ser lederna ut att hålla fint men den inte alltid helt lugna och behärskade Odden har lätt för att dra på sig muskelskador så det gäller att alltid försöka vara steget före.


Odden på vibbplattan, skittråkigt tycker han men nyttigt är det.

Vår familj har också fått vara intakt under hela 2017 vilket jag så klart är oerhört tacksam för. Tyvärr har flera av våra nära vänner inte haft samma tur och flera fyrbenta vänner har lämnat oss. Det är alltid lika jobbigt 😦

Nu sätter vi punkt för 2017 och det gör vi så klart på vår favorit ö, Öland. Här firar vi med två andra familjer som vi aldrig skulle ha mött om det inte vore för hundarna, visst är det rätt fantastiskt?!


Solen går ner över 2017 och vi välkomnar 2018, vi ses där
🙂

Sennenträff i skitväder

I natt och på morgonen skulle det kunna komma snö sa prognosen, men att det skulle bli sådant skitväder som det blev hade jag inte riktigt räknat med. Nåja hundarna var nöjda med vädret när vi strax efter åtta stövlade i väg ut i skogen. En timme i snöslask blev det och det var ganska skönt ute om man bortsåg från att det just var blött.

Hundarna fick sedan komma in och torka lite medan jag käkade frukost och sedan var det bara att börja fixa till lite matsäck och förbereda sig för dagens sennenträff. Denna gång testade vi ett nytt ställe, Bergkulla ovanför Svärtinge. Jag har gått där några gånger tidigare men vi har alltså aldrig haft träff där. I det vädret som rådde så tänkte jag att vi nog inte skulle bli speciellt många men se där misstog jag mig. Innan det till slut var dags att knalla i väg hade hela 17 hundar dykt upp med tillhörande mattar och hussar 🙂 Några valpar var med och dessa och någon mer med dem valde att gå 2,5 km slingan medan vi andra knallade runt 5 km slingan. Bortsätt från att det var lika blött och geggigt i den här skogen som den här hemma så var är det en jättetrevlig slinga.


Gruppfoto i skogen innan våra vägar delade sig beroende på hur långt man ville gå för dagen.


Skönt i skogen trots blötan.

Tillbaka vid bilarna igen så valde några att åka vidare direkt och så var vi några som stannade och fikade tillsammans. Det var ju inte läge att sätta sig och fika men en fika på stående fot fungerar det med.


Stående fika funkar det med.

Efter ca två timmar vinkade vi hejdå till varandra och nöjda hundar somnade bak i bilen efter att de nu hade gått ca 1 mil under dagen. Jag åkte och handlade lite eftersom vi inte hade något schampoo hemma överhuvudtaget och sedan slappade vi här hemma en stund. Ruggigt hela dagen som sagt så det fick bli ett varmt bad och en film på eftermiddagen, gött.

Efter det var det dags för hundarna att få lite att göra igen och i dag stod traskande på bandet på schemat. Alla tre fick gå ett pass och undertiden som någon av dem gick fick de andra träna lite kort. Eftersom Kilo är så jäkla gapig när man tar ut honom ur hundgården och han har lärt Frisken att gapa i samma anda som han själv så håller jag nu på att försöka lära dem kommandot ”Tyst”, vi får väl se om jag lyckas.

Nu laddar jag dock för Allt för Sverige men innan dess ska vi köra ett kort pass med nosework, Frisken har ju läxa gudbevars 😉

Glotternleden

Riktig gammelskog, det är nog bland det vackraste som finns att promenera i om du frågar mig. Jodå fjäll är så klart både vackra och underbara att vandra vid men gammelskog är lika vackert på sitt sätt.

I dag hade jag bestämt träff med Anne, Eva och Marie med tillhörande hundar för att reka en lite kortare led inför en sennenträff. Glottern har jag både hört talas om varit närheten av förut men när jag för några veckors sedan kollade upp tänkbart aktuella leder i Naturkartan så såg jag att den här leden var nytillagd och verkade trevlig. Ca 6 km skulle den vara och det såg ut som att det bara var skogsstigar, det gillar jag. Rundslinga var det också och man kunde även korta av den vilket kan vara praktiskt om man ska ha sennenträff då det kan komma både valpar och äldre hundar som inte kan gå så långt. Med andra ord klart värt att kolla upp.

Vi mötes upp vid samåkningsparkeringen för gemensam färd till parkeringen. Naturkartan är en bra app för den kan även visa vägen till vart lederna börjar så jag ställde in appen på att visa det och så åkte vi i väg. Anne och jag tyckte att guidningen var lite konstig men vi följde så klart anvisningarna, tills vi kom till en vägbom och inte längre kunde följa anvisningarna. Jaha bara att ställa om appen till en annan entre och göra ett nytt försök. Den här gången gick det bättre och vi kom fram till en parkering. Som var nästan full? Hoppsan populärt ställe det här alltså. Det är inte alltid jätteskoj när man ska gå med ett gäng hundar, då har man gärna leden för sig själv liksom 😉

Nåja vi hängde på oss ryggsäckar och knallade i väg. Första biten var en bred stig men ganska snart blev det mysig skogsstig i lite mindre format att knalla på. Leden gick genom riktig gammelskog, så jäkla vacker och härlig att vandra genom. Hundarna var så klart lyckliga över att få nosa på nya ställen och att ha kompisar med sig, det är ju mycket mer spännande än att gå hemma i vår vanliga skog. Mattarna njöt rätt frisk de med 😉


Djup fin gammelskog, det är bland det bästa som finns att vandra genom!


Hundarna njöt lika mycket av skogen som vi.

Leden var väl markerad, även om mina vänner som är helt utan lokalsinne ändå trampade iväg på andra stigar mellan varven 😉 , men det var inte alla gångar helt enkelt att ha koll på åt vilket håll vi skulle vid korsningar. Tur då att man har appen i telefonen och kan kontrollera om vi gick åt rätt eller fel håll. Det var ett evigt tjat om fika men vi knallade på kanske två tredjedelar av leden innan vi kom ner mot sjön och det skulle finnas lite rastplatser att stanna vid. Den första skulle ligga vid ett vindskydd. Men det var massor med folk där tyckte vi så vi valde att gå vidare. Det visade sig dock att det inte alls var vid vindskyddet det var en massa folk, det var vid bastun. Nåja eftersom vi valde att fortsätta en bit till så hittade vi vad vi tyckte var den bästa rastplatsen för oss i dag. Uppe på en liten kulle precis vid vattnet och där solen kom åt att lysa.


Fika är viktigt när man är ute på tur.

Efter fikat fortsatte vi utmed sjön en bit och sedan gick leden upp i skogen igen och ganska snart var vi tillbaka vid den första korsningen vi varit vid när vi började. Men i stället för att gå tillbaka direkt till bilen så valde vi att fortsätta på en slinga som vi missade när vi började.


Pigga och glada efter fikat.


Underbara gammelskog! Frisken, Odden, Kilo och Belle.

Den sista slingan gick först en del uppåt och man kunde även göra en avstickare upp på ett berg för att titta på utsikten, det gjorde vi så klart. Stigen dit var lika fin som all annan stig i det här området men upp på berget var det lite knepigare att ta sig och väl uppe var det kanske inte någon fantastisk utsikt. Ner visade sig sedan vara ännu värre att ta sig för mina vänner men de fixade det och vi fortsatte den sista biten också.


Det gick lite uppför mellan varven.


På led

Efter ca 3 timmar var vi tillbaka vid bilarna igen och kunde konstatera att vi gått ca 7 km. Ingen vidare marschfart med andra ord 😉 Men det är ju att njuta som är det viktiga och det hade vi verkligen gjort!

Glotternleden var fin och kan verkligen rekommenderas men det är tveksamt om jag lägger någon sennenträff här. Det var lite liten parkering och det verkar vara ett välbesökt område, inte helt praktiskt om man kommer med många hundar. Nåja jag hinner ju reka vidare i någon vecka så det löser sig alltid och vi som var med i dag fick ju gå en fantastisk skogspromenad så det var verkligen inte bortkastad tid!


Dagens hundar, från vänster: Belle, Elton, Odd, Kilo, Viran, Frisken och Unix.

Regn, träning och SH-test, allt i en salig blandning.

Men jösses vad hände med september egentligen? Min favorit månad på året som bara poff är borta och inte alls var så där vacker som jag älskar? Nåja får ju hopps att oktober blir en fin månad, även om den inte visat sig från sin bästa sida än så länge…

I måndags verkligen vräkte det ner hela eftermiddagen och kvällen, så tråkigt. Hundarna fick ju sin morgonrunda som vanligt och svärmor var ute med dem på lunchen men när jag kom hem så var det verkligen skyfall ute. Det fick helt enkelt bli snabbrastning på tomten och så använde vi löpbandet som motionsform i dag. Det stod visserligen på schemat ändå men den här dagen fick hundarna helt enkelt nöja sig med den motionsformen.

I går blev det inte heller överdrivet mycket motion. Ann-Sofie kom förbi på eftermiddagen med Tito och lilla Harry och det var ju trevligt och mysigt. Kilo fick någon knäpp och tyckte att Harry var ett bra substitut för en löptik… Odden tyckte att Harry var skitäcklig och att han gott kunde hålla ett rejält avstånd och Frisken är som han alltid är, bara med och gillar läget. En liten runda i skogen tog vi med alla hundarna men eftersom Harry var med så blev det ju bara en kortare sväng.


En liten gruppbild i skogen, dessvärre blev det ju nästan mörkt innan vi var tillbaka igen.

Kvällarna ägnas annars till stor del just nu med att jobba med SShKs jubileumsbok som jag på något konstigt sätt blev inblandad i. Min roll i det hela är att få folk att skicka in bilder till denna bok och det tycker jag väl än så länge går ganska bra.

I dag var det kursdags och jodå det började regna när jag passerade Norrköping, något jag inte var beredd på och därför inte hade med mig regnkläder. Nåja Odden som ju går kursen orkar ju inte fulla pass än så länge så det fick gå bra ändå.

Det var länge sedan vi tränade men förra onsdagen tog vi tag i det hela och åkte på kurs igen. Då överraskade Odden mig genom att gå riktigt fint och bra i ett ganska långt fritt följ med mycket belöning i. Under veckan har vi tränat sitt eftersom Odden har en förmåga att liksom välja bort att lyssna i bland och mer gå på mitt kroppsspråk så har jag använt veckan till att befästa sitt kommandot under marsch, det har faktiskt gått rätt bra hemma. Nu testade vi lite på kursen och då blev det så klart svårare men visst märks det att vi är på väg åt rätt håll. I övrigt la vi fokus på apportering och fjärr i dag. Apporteringen är en nöt att knäcka, som vanligt. Odden har inga bekymmer med att gripa och bära när han själv får välja hur och när han ska göra det. Att greppa för att jag ber honom om det däremot förstår han inte alls vitsen med och det är den nöten som nu ska knäckas. Vi får väl se vem som ger sig först, vi är ju rätt envisa både jag och Odden 😉 Fjärren överraskade Odden mig med att faktiskt utan tvekan fixa läggande från sitt på 5 meters avstånd? Vem lärde honom det? Dessutom börjar han förstå att ordet sitt även kan betyda att man ska sätta sig från liggande position, inte bara sätta sig från stående 😉

I övrigt så fick jag i dag Friskens provsvar på SH-testet. Han precis som Max och Kilo fick B som resultat. Då har vi dragit vårt strå till stacken även när det gäller det och kan bocka av det liksom.

Blandat

Det är då märkligt vad dagarna rullar på snabbt?

Upp, rasta hundar, jobba, rasta hundar, laga mat och så är det kväll och dags att sova för att sedan börja om? Men visst lite annat hinner vi ju trycka in mellan varven.

I tisdags var Odden på rehab och vattentrask stod på schemat. Odden gick alldeles fantastiskt bra och sträckte ut både framåt och bakåt, härligt. Efterföljande vibb uppskattar han inte lika mycket, skittråkigt är hans betyg om det 😉


Skittråkigt med vibbplattan

Vi hänger annars i svampskogen varje eftermiddag just nu. Jag älskar att plocka svamp! För någon vecka sedan var det enbart Karl Johan som fanns att plocka, ja av de sorterna som jag plockar alltså, och även om den är god så vill jag ju hitta gula kantareller. De har dock lyst med sin frånvaro och mina trogna ställen som ju till största del förstördes under vinterns avverkning har enbart levererat några enstaka svampar, skittråkigt. Så när jag härom dagen valde att gå in i en del av skogen som vi sällan vandrar i och då sprang på inte bara ett utan flera fält med gula så var lyckan hög! Ahh så härligt att få plocka skogens guld igen! Ca 5 kg fick jag ihop och det var inte utan att det värkte lite i armmusklerna när jag väl vara hemma igen. Dessutom har trattisarna kommit upp igen och även om de inte är lika roliga som de gula så är det ju ändå svamp. I går hittade jag förövrigt en blomkålssvamp också, mums! Hundarna älskar ju början av svampsäsongen, nya skogar, nya ställen att sniffa av, efter några veckor brukar de dock sucka och lägga sig ner när jag stannar och står med röven i vädret för att plocka 😉


Mina fyra favoritsvampar, blomkålssvamp, Karl Johan, trattisar och kantareller.

I dag bar det av en snabbsväng till veterinären med Frisken. Franska bernerklubben har ju 20% rabatt på SH-testet så här i slutet på september så jag passade på att ta ett rör blod och skicka i väg ett test. Vi får väl se vad resultatet blir, men oavsett bokstav på svaret så ska ju Frisken vara vad han heter, frisk!


Frisken hos veterinären, där hoppas jag att han bara kommer vara av liknande orsaker och  vaccinationer, i övrigt försöker vi att undvika att hamna här.

Frisken är även anmäld till WDS i Leipzig i november. Inte för att han har något på en sådan utställning att göra utan för att hans matte tycker det är tråkigt att åka utan hund. Dumt då att Frisken plötsligt började släppa päls? Det ingick inte i planen! Får väl hoppas och tro att det bara är en liten fällning så att han inte behöver åka till Tyskland helt näck 😛

Jag har ju annars lovat att jag ska anmäla till alla utställningar hädan efter och i alla fall till Sundsvall har jag skött mig och anmält. Växjö gillar jag ju egentligen inte men jag kanske borde dra en anmälan dit ändå? 😛

Att få tummen ur

Just nu är jag gräsligt trött på schemat jag försöker få ihop på jobbet. Det går nämligen inte… Nåja det löser sig säkert på ett eller annat sätt tillslut. Det är hur som helst en lyx att kunna jobba hemifrån så här på sommaren, om inte annat för att vi då inte behöver någon hjälp med hundarna på dagarna. Fast helt ärligt så är hundarna inte direkt sugna på att göra något på dagtid, det är alldeles för varmt. I dag tyckte jag inte att det var så jättevarmt på lunchen så vi knallade iväg på en lite längre runda. Det var ju inte helt rätt för satan så varmt det var i skogen! Hundarna försvann ner i källaren när vi kom hem och jag såg inte röken av dem på nästan två timmar. Jag fick jobba i fred i alla fall 😉

När Henrik kom hem från jobbet så åkte vi in till Norrköping en snabbsväng. Skor till Henrik stod på agendan, det är nämligen ett faktum nu att det blir en liten fjällvandring efter Byske 🙂 Efter lite letande hittade Henrik ett par som satt bra och det gjorde jag med? Jag skulle ju inte ha några skor men men. Varsitt merinoull underställ blev det också eftersom det var rea på dessa och underställ alltid går åt. Skönt att Henrik fått tummen ur och fått tag i ett par skor nu i alla fall. På vägen hem hämtade vi varsin sallad, åkte hem och hämtade hundarna och åkte ner till sjön. Grabbarna fick simma och vi fick lite kvällsmat.


Odden har blivit en duktig simmare och jagar gärna efter pipisarna med svans.


Frisken simmar numera gärna men har en bit kvar innan han är lika duktig som Kilo och Odden. Han har dessutom lite svårt i bland med att få tag i pipisen eftersom han på något sätt ofta puttar den framåt med tassarna samtidigt som han försöker få tag i den med munnen 😉

Det blev ingen längre simstund för hundarna men lite motion är bättre än ingen motion så klart.

Jag borde verkligen packa i kväll eftersom Hanna och jag drar till Norge för att vandra Besseggen i morgon, ja alltså själva vandringen ska ske på lördag, men det är ju så tråkigt att packa. Dessutom är det ju en kort tur så jag räknar med att mest slänga i hop sakerna lite snabbt 😉


Tre nöjda grabbar efter lite sim i kväll 🙂 Nackdelen med att hundarna simmar nästan varje dag just nu är att de verkligen luktar surt i pälsarna…. 

Hot, hot, hot

Hoppsan i dag blev det varmt värre igen. Nu jobbade ju jag och satt faktiskt på jobbet i nästan 5 timmar men på eftermiddagen har vi passat på att njuta lite av värmen. När jag stämplade ut efter att ha svurit över schemat jag jobbar med, helt ärligt det kommer inte gå att få till något bra i år, så tog jag med mig hundarna ner till sjön för att motionera dem lite.

Det var alldeles för varmt för att promenera men simträning funkar ju toppen. Odden har gjort något med sin halsmuskel igen och är lite stel så för hans del passar det också fint att simma för att motionera utan att direkt belasta. Nåja vi gick ju i alla fall ner till sjön så att hundarna kunde rasta sig på vägen och sedan blev det sim för alla tre. Dessvärre har jag ju bara två flytvästar vilket gör att en hund får vänta på sin tur. I dag fick det bli Frisken men han hade helt andra planer. Han som jag för två veckor sedan fortfarande hade lina på i vattnet för att han inte skulle simma upp hela tiden är nu lika badtokig som de andra två och efter att han snällt väntat på bryggan de första 5 minuterna som Odden och Kilo simmade så blev han allt för frustrerad och visp så kom han simmande ut till oss, utan flytväst. Alltså simma utan kan han så klart men eftersom det var tänkt som träning så fick han snällt simma tillbaka in och vänta lite till, lilla tokstollen. Men skoj att han gillar att simma och vara i vattnet nu 🙂

Efter ca 14 minuter fick Odden gå upp och vila och byta så att Frisken fick på sig flytvästen och sedan fick Frisken simma i ungefär 15 minuter innan Odden fick på sig flytvästen igen och simmade ytterligare 7 minuter. Kilo simmade hela tiden så han fick ihop lite över en halvtimme och det fick ju jag med då eftersom jag simmar med hundarna när det är så här varmt. Nöjda låg de sedan med mig och Hanna på bryggan ett tag innan vi knallade hemåt igen. Under kvällen har vi sedan kunnat ta en 5 km runda utan att fullständigt smälta bort och det var ju skönt.

Det är annars mycket på gång nu. Dels har vi tänkt oss att byta bil, dels håller jag på med planering för både nästa helgs norgetripp och för kommande norrlandstur i samband med Byske. I dag skulle jag passa på att boka tid för att få avmaska hundarna i nästa vecka. Tänkte mig först att göra det i Norsholm när jag ändå ska till rehab men 265 kr per hund för att få en stämpel i passet, nä det har jag faktiskt igen lust att betala. Det får bli en tur till Norrköping i stället där jag inte behöver betala mer än 150 kr per hund vilket egentligen också är ett helt galet pris för att någon ska se på när jag stoppar i mina hundar tabletter och sedan stämpla i passet, men men…

Ja och i morgon blir det en en liten helgtur med vagnen till Köping 🙂 Inte för att jag har anmält någon hund men dit ska jag, två dagar dessutom, blir nog trevligt värre!

Sommardag

Ahh en härlig sommar dag i dag 🙂

Jag gick upp och gav hundarna frukost som vanligt men drog sedan i väg och handlade lite snabbt. Skönt på morgonen då man är nästan helt själv i affären, snabbt och smidigt! Sen hem och käka frukost själv. Kilo hade sedan en date på besök för en andra träff och även han är snabb, inget onödigt kurtiserande när tiken är med på noterna utan pang på och på två minuter så satt han fast. Jaja det är ju bra när det funkar som det ska och hundarna sköter det själva. När tiken åkt hemåt igen så förberedde jag lite till lunch och sedan kom Ann-Sofie med Tito hit.

Hundarna trodde att det var en tik igen men Kilo konstaterade tämligen direkt att så inte var fallet och var nöjd så. Odden och Frisken däremot var tvungna att kontrollera både en, två och tre gånger att Tito inte var en tjej som luktade gott? Nåja när det var klart så gick vi ner till sjön. Där blev det bad för oss alla, jätteskönt att plaska runt i värmen. Henrik kom också ner till sjön en stund senare och då drog vi i gång grillen också. Grillade nektariner, lime och halloumi skulle det vara i den salladen som jag sett ut, dessutom grillade vi majs och zucchini också. Till maten testade vi ett alkoholfritt rosévin, det var faktiskt helt okej och framför allt inte så där sött som många alkoholfria produkter annars är.


Alla utom Henrik i sjön, även om Tito är på väg att simma ur bild.


Grillad lunch 🙂 Foto Ann-Sofie Nordh.

Till efterrätt blev det vattenmelon och jordgubbar och efter det var magen mätt! Henrik fick sedan ta med sig all vår ”packning” hem medan Ann-Sofie och jag tog med oss hundarna på en runda i skogen. Satan vad varmt det blev! Nöjda hundar sov sedan ett tag när Ann-Sofie och Tito åkt hemåt igen och jag slappade ett tag jag med. När det sedan var dags att ta tag i middagen insåg jag att vi inte hade någon potatis hemma så jag fick åka ner och handla igen, orutinerat! Nåja sedan fick vi i oss middag och efter det var det tillräckligt svalt ute för att jag skulle kunna ta en andra runda med hundarna i skogen. Fast vi fick stanna vid sjön och svalka av tassar och dricka lite för varmt är det ju fortfarande.

Gött liv i dag får man ju säga, fler sådana dagar önskas!

Planer

Ja här var det ju dött. Jag sitter faktiskt och försöker få ihop ett inlägg om rysslandsresan och det tar tid! Jag använder ju bloggen som min egen dagbok och vill så klart komma ihåg så mycket som möjligt, samtidigt är det inte rimligt att få med allt, puh, men en dag kommer det där inlägget i alla fall.

Annars rullar ju sommaren på. Jag jobbar för fullt till skillnad från många andra men det är som vanligt ett eget val. Tycker att jag har lite lyxtillvaro ändå eftersom jag bara är på plats på jobbet 2-3 timmar på morgonen, sedan jobbar jag resten hemifrån. Ägnar nu nästa all arbetstid åt att lägga schema och årets schema var verkligen något att bita i… Nåja jag har två veckor till på mig att lösa alla problem jag redan nu ser så nått ska jag väl kunna få till hoppas jag.

Sommaren så här långt har annars varit trevlig. Lagom varmt för att man ska kunna röra på sig men ändå så varmt så att det går fint att gå ner och lägga sig på bryggan och att bada också. Planerna inför kommande semester är också i full gång.

Redan nästa helg blir det en liten tur med vagnen till Köping. Utställning är det och ingen hund har jag anmäld, men dit ska vi i alla fall 😉 Vi får sällskap av Anders och Annette och gör det till en trevlig helg helt enkelt.

Sedan blir det en minitur till Norge för att tillsammans med Hanna och hundarna gå Besseggen 🙂 Det ser jag verkligen fram emot även om det ”bara” är en dagstur. 17 km gåendes över en bergskam, härligt! Ska jag gnälla över något så är det väl att det blir dyrt att avmaska alla tre hundarna för att bara göra en snabbtur i Norge men men.

En tur till Danmark blev det också hastigt och lustigt, men det är ju nästan som hemma numera så det ska bara bli trevligt. Frisken får hänga med trots avsaknad av päls, det är roligare att åka med hund än utan!

Byske är bokat och klart och alla tre hundar är anmälda, nakna eller inte liksom. Det blir nog bra och trevligt oavsett pälsstatusen gissar jag. Min plan efter Byske är att vi ska fortsätta norr ut, mot Nikkaluokta. Henrik har inte riktigt nappat på den planen än… Tanken är två-tre nätter i tält i fjällen och sedan färd söderut igen med stopp i Ljusdal för någon stor mässa som Henrik vill på, vi får väl se hur det blir 😉

Sen har vi ju två veckor kvar av semestern och det lutar åt att detta är året när vi tar oss i väg till Gotland. Det har vi pratat om länge men nu verkar det alltså vara dags. Ingen färja bokad ännu men vi ska väl ta tag i det snart om vi ska komma i väg.

Vi avslutar nog semestern på Öland även om jag gnisslar tänder av ilska över att campingen inte låter oss ligga på den delen som vi vill. Utställningen på Böda är ju vår sista semesterhelg så vi åker nog dit även om campingen är korkad 😉


Besseggen i Norge. Jag har fått frågan om jag tror att hundarna klarar den här vandringen, det hyser jag inga tvivel om. Däremot är jag lite nervös för Hanna som är rätt höjdrädd… Nåja hon kom ju ut på Trolltunga efter lite övervägande så det ska nog gå bra det här med, ett steg i taget liksom 🙂

Av med vinterpälsen

Åh vilken skön helg vi haft. Inget inplanerat och vackert väder, läge för att slappa med andra ord.

I går drog Henrik på rally medan jag och grabbarna fick besök av Ann-Sofie och Anne med hundar. En promenad och lite lunch blev det i sommarvärmen. Hundarna tyckte det var i varmaste laget för att promenera så vi gick ”bara” ca 6 km. Desto trevligare tyckte det att det var att hänga med ner till sjön och bryggan. Där intog vi tvåbenta varmrökt lax och en hemmagjord potatissallad och så lite färsk ananas och melon till efterrätt, gött i solen. Skönt att få muntra upp Ann-Sofie lite och härligt att få skratta lite tillsammans.

En kvällsrunda tog grabbarna och jag i går kväll också men höll inget vidare tempo då det fortfarande var varmt ute.

Sovmorgon i dag tyckte jag, det tyckte inte Frisk… Alltid trevligt att vakna av en stor nos i örat 😛 Efter lite tragglande fick även Odden i sig frukost i dag och vi gick i väg på en promenad innan det skulle bli för varmt ute. En timme var vi ute och när vi kom hem så var det äckligt klibbigt ute, som att gå runt i en blöt filt, hu. Grabbarna la sig och vilade och jag gick och plockade lite här hemma. Massor med tvätt lyckades jag få ordning på, alltid lika skönt. Passade sedan på att åka i väg med pant, glas och batterier, älskar att få i väg sådant och känner mig så duktig när det är gjort 😉 Passade på att handla lite också men det enda som jag verkligen behövde glömde jag bort att köpa, huvudet under armen som vanligt.

Hemma igen var det lika gräsligt tryckande ute så det kändes som att det var dags för årets första dopp. Jag rotade fram hundarnas flytvästar och en bikini och drog i väg ner till sjön. Eftersom jag bara har två flytvästar så fick Kilo och Odden börja. Kilo gapar som en tok, måste vara något i generna där för Maxen var ju lika dan… Odden skulle till att börja med inte gå i. Eller gå i gör han ju men inte längre ut än att han har bottenkänning. Till slut fick jag honom att simma ut och efter det var det lögn i helvete att få upp honom i stället… Odd var namnet… Simma ute är skitskoj tycker Odden och han hade ingen som helst lust att ta det lugnt. Jag hade tänkt att han bara skulle simma lite och sedan byta så att Frisken fick på sig hans flytväst men Odden hade en helt annan åsikt i den frågan så det blev Kilo som fick ta av sig flytvästen och dela med sig till lillebror. Onödigt tyckte Frisken som är husses hund och därmed en badkruka 😉 För att få i honom och simma var jag tvungen att hoppa i själv och väl i vattnet så var det riktigt skönt. Frisken fick simma i tre omgångar tillsammans med mig och med en galen Odden som simmar i åttor runt oss och en gapande Kilo på bryggan, verkligen lugnt och harmoniskt…


Frisken nöjd när han var klar, det där med att simma är bra jäkla onödigt enligt honom. Klättra på bordet däremot är en favorit sysselsättning vid sjön…

Förhoppningsvis sjunker temperaturen om en stund så att vi kan ge oss ut i skogen en stund igen. För tillfället ligger hundarna nere i källaren och svalkar sig så de har inga planer på att röra på sig i den här hettan just nu i alla fall.

Fyra arbetsdagar kvar innan det är dags för lite semester. 10 dagar över midsommar har vi ledigt som vanligt och ett besök på Böda igen blir det. Den här gången tillsammans med lite goda vänner och fler hundar 🙂 Kan ju inte bli annat än bra!

Friska ben och lite sjöar

Ja i lördags var vi ju och röntgade Frisken och tre syskon och i går kom resultatet på hunddata. Alla fyra fria runt om, så jäkla härligt!!!

Frisken heter ju Frisk av en anledning, att jag ville ha en frisk hund, än så länge lever han upp till det och jag hoppas så klart att han fortsätter på den inslagna banan. Som jag skrev i lördags så har egentligen avläsningen ingen större betydelse, så länge han inte visar några symtom eller har några bekymmer så är han ju faktiskt frisk. Men visst är det skönt att bilderna såg bra ut och att även avläsningen bjöd på ett bra resultat. Och som grädde på moset är det så klart underbart att inte bara Frisk utan även syskonen hade fina leder. Tre brorsor kvar att röntga i kullen, vi hoppas att det blir lika fina resultat för dem!!

I dag har påsken börjat och jag passade på att inte jobba full dag. På eftermiddagen passade vi i stället på att besöka några sjöar igen. Det var lääänge sedan sist och vi ligger rejält efter men nu fick vi i alla fall till det igen. Grabbarna och jag åkte bort mot Ysunda där jag hade sett ut en lagom runda som skulle leda förbi två sjöar. Sagt och gjort jag parkerade på ett lämpligt ställe och släppte ut hundarna som så klart var ivriga att få undersöka ett nytt ställe. Vi hann bara gå en kort bit så hamnade vi på någons gårdsplan. Men när jag vill kan jag faktiskt vara tämligen social så det blev en pratstund med de som bodde på det lilla torpet 😉  Vi fortsatte sedan och fick gå över ytterligare en gårdsplan innan vi kom ut på en vanlig grusväg. Promenaden var inte någon lång, gissningsvis runt 6 km. Men med lite stopp för att fota och för att ta oss fram till sjöarna så tog det 1,5 timmar.


Frisken vid dagens första sjö, Lillsjön som då är sjö nummer 45.

Vi passerade ett naturreservat med gammelskog och det såg verkligen jättefint ut 🙂 Vi passade på att spatsera lite där i utkanten.


Kilo vid Skrän, sjö nummer 46.

Sista biten tillbaka till bilen gick på en trevlig liten skogsväg, underbart att vandra på.


Mjuka skogsvägar, det är fint att vandra på det!

Tillbaka vid bilen kollade jag kartan igen och insåg att vi borde kunna passera ytterligare en sjö på vägen hem. Sagt och gjort, jag styrde in på en annan grusväg och ganska snart var vi framme vid nästa sjö. Fast det gick inte att vända någonstans där så jag fortsatte att åka och huxflux så var vi vid ett torp igen och jag tänkte att det nog skulle gå fint att vända där. Det visade sig dock vara rejält slirigt i leran på den pyttelilla vägen vi åkte på och ett tag trodde jag faktiskt att vi skulle sätta oss fast. Men med lite mickel lyckades jag både vända och ta oss därifrån och kunde sedan stanna vid sjön.


Odden vid dagens tredje sjö, Skiren som är sjö nummer 47.

Efter detta sliriga äventyr så åkte vi hemåt och även om vi fortfarande ligger långt efter när det gäller ”dagens sjö” så bättrade vi ju på resultatet lite i alla fall. Kanske kan vi även fixa lite fler sjöar nu när vi har ledigt i fyra dagar?

Blötlagda

I går var det dags att åka på Spa! I julas köpte vi en spavistelse till Henriks föräldrar som tack för att de alltid hjälper oss med hundarna. Vi passade även på att köpa samma sak till oss själva, i bland ska man helt enkelt skämma bort sig själv.

Jag gick upp skapligt i går och tog ut hundarna på en runda på lite över en timme. Vid nio plockade vi sedan upp Tommy och Anette och åkte vidare till Anne där vi lämnade av hundarna. Tur att man har hjälpsamma vänner när man korkat nog tar med sig hundvakten samtidigt som man själv ska bort 😉

Vid tretiden var vi nere i Ystad och framme vid Ystad Saltsjöbad. Jag var ju där för ungefär 1,5 år sedan och gillade stället så det var lätt att välja det igen. Då var det ganska lugnt där, när vi kom nu var parkeringen nästan full och det var kö för att checka in. Nåja incheckade blev vi och kunde gå till våra rum.


Incheckade.

Vi började med att dela på en medhavd flaska bubbel och sedan bytte vi om och gjorde som alla andra, flanerade runt i badrock.  Vi hann med ett flertal pooler, de som gillar bastu  bastade (gäller alltså inte mig som tycker bastu är blä) och så blev det en öl eller två dessutom.


Efter ca 2 timmar i olika bad gick vi upp och tog oss en paus på land . Tommy hittade något inglasat hus där vi kunde sitta själva och slappa med en öl och lite nötter. Gött liv liksom.


J
a eller så kan man sitta vid baren och ta en öl där också 😉

Inga badbilder eftersom kamera/telefon inte är någon bra kombo med just bad. Vi avslutade med lite mer bastu/bad och strax efter sju återvände vi till rummen för att byta om till något annat än badrock. Klockan åtta var det dags för middag. Trerätters där alla var nöjda med sina val. Efter det var det paltkoma och tack och godnatt.

Jag vaknade skapligt i dag men Henrik sov och snarkade och fick väl göra det då. Det blev dock fart på honom när hans föräldrar, som brukar sova länge, knackade på och ville gå och käka frukost 😉 På med kläder och sedan bort till frukosten och den går inte av för hackor. Bra ägg hade de med så det är tummen upp för det här hotellet 😉

Efter frukosten valde vi att checka ut och ta en liten tur på strandpromenaden. Det hade gått bra att hänga i spaavdelningen även denna dag men efter alla timmar i badrock i går så kände vi oss alla nöjda.


En tur på strandpromenaden som går precis utanför hotellet.

När vi kom tillbaka till bilen så kläckte jag idén att vi kunde åka förbi Kivik på vägen hem så vi rullade i väg åt det hållet. Men så plötsligt kommer jag på att vi måste vara nära Ale stenar och där har jag aldrig varit men alltid velat se så jag knappade raskt in en ny rutt i gps:en och övriga fick liksom bara hänga med på mitt infall.

Det blåste halv storm och var inget vidare skönt ute men jäklar vilket häftigt ställe Ale stenar var! Och oj så jag saknade att ha hundarna med mig så att jag hade fått fota dem här. Det får bli en tur till hit helt enkelt och då med hundarna!


Ale stenar och mitt resesällskap i snålblåsten.


Eftersom inte hundarna var med fick Henrik vara ersättare som fotoobjekt.

På vägen tillbaka till bilen så valde vi att gå vägen ner till hamnen. Där fanns det ju en fiskaffär/rökeri och jag som är löjligt förtjust i varmrökt lax passade på att titta in och se vad som erbjöds. Varmrökt fjällröding och lax, en sås och ramslökssalt fick hänga med hem. I morgon blir det alltså en av mina absoluta favoriträtter här hemma, längtar redan 😉

Vi åkte sedan vidare mot Kivik där vi ”fyndade” lite dricka och kikade på alla rader med äppleträd innan vi till slut vände hemåt igen. Strax efter sex var vi hemma hos Anne och möttes av glada hundar. Kilo har snackat, Odden har kors i taket faktiskt ätit lite och Frisken har myst med Anne, med andra ord har de haft det fin, fint 🙂 Stort, stort tack för hjälpen Anne!!

Hemma packade vi upp och jag bytte om och drog sedan till skogen. Det fick bli en joggingrunda och fy så tungt det var. Men vi genomförde även detta pass och kör väl kanske en vecka till?…

I morgon är det jobb igen men veckan blir ju kort med bara tre arbetsdagar, gött 🙂

Andra dagen i skolan

I dag var det dags för Friskens andra dag i skolan, ja i skolan jag jobbar alltså. Dagen före lov så det var aktivitetsdag för eleverna igen. Det fanns önskemål om hundpromenad och det är ju skoj att eleverna tycker att det är så trevligt så att de önskar det igen 🙂 Förra gången inför höstlovet hade jag ju bara med mig Frisk men i dag fick alla tre grabbar hänga med.

Eleverna fick skjuts ut till Lunddalen där Pia och jag mötte upp med våra 6 vuxna hundar. Tre elever hade också med sig hundar så totalt blev det 10 hundar som skulle med ut i skogen. Till det så blev det till slut 12 elever och så Pia och jag då. Lite roligt i det hela är att vi fick med oss några grabbar som hundrädda? Hur de tänkte när de valde den här aktiviteten kan man ju undra men vi knallade i alla fall iväg.

En del av eleverna har hundvana sedan tidigare men då flera av dem kommer från andra länder så ser väl sättet man har hund på inte riktigt lika dant ut  där som vi har det i Sverige. Pia och jag måste med andra ord vara med och kolla så att både hundarna och eleverna sköter sig på ett snyggt sätt mot varandra. Frisken och Kilo lämnade jag över kopplena på till två grabbar redan från början men Odden fick fortsätta att gå med mig. Yviga, stojiga och höjljudda grabbar som inte är så duktiga på hundspråk är liksom inte det optimala att utsätta alla typer av hundar för och Odden behöver tid på sig för att vänja sig vid sådant.

Frisken tyckte nog att det var lite konstigt i början han med och såg till att hålla sig nära matte medan Kilo slog på dövörat och struntade fullkomligt vad eleverna sa eller när de försökte få kontakt med honom, han fokuserade på de små hundarna som några elever hade med sig i stället, små läckerbitar tyckte han 😉

Eftersom Kilo dessutom är stor så vill ju alla grabbar hålla i hans koppel och när de som var hundrädda såg att Kilo var fullkomligt ointresserad av dem så vågade de en efter en testa att hålla i kopplet de med. Efter det vågade några även hålla i Frisken och en del testade att klappa även Odden. Hundarna tycker som sagt att det är ganska konstigt bara att de plötsligt måste gå kopplade och även att det är olika, för dem främmande, människor som ska hålla i dem? Men de har verkligen skött sig med beröm godkänt!

Några av de som var/är hundrädda skötte sig också väldigt bra och hade bra hand med hundarna. En var faktist så duktig att han på slutet fick ta över kopplet på Odden från mig vilket gick alldeles utmärkt 🙂


Frisk och Odd är ute och promenerar tillsammans med elever. Båda dessa grabbar var rädda när de träffade hundarna men här efter 6 km promenad vågar de alltså gå med dem på egen hand 🙂

Ca 6,5 km blev det och Kilo som fick gå med de lite mer ”yviga” eleverna har nog sprungit det dubbla. Trötta och nöjda kom vi tillbaka till Lunddalen och då fick grabbarna lägga sig och vila vid sidan av alla människor. Det var många elever på plats som inte gått med oss utan som i stället gått från skolan till Lunddalen, vissa blev överförtjusta över att få se hundarna, andra var rädda, så det passade bra att låta mina hundar ligga ner och ta det lugnt. Det fotades rätt friskt av eleverna under promenaden, framför allt ville ju de som var hundrädda från början gärna ha bevis på hur modiga de nu blivit 😉 Det blev en hel del fotande även vid Lunddalen och många är de elever som nu har en bild på en av mina hundar och sig själva i sin mobil.

Efter tre timmar var det dags att åka hemåt och trötta hundar hoppade in i bilen och kan med rätta känna sig nöjda med dagens arbete 🙂

Efter att jag lämnat hundarna hemma återgick jag till en normal arbetsdag och även om det kändes rätt slappt så här på en fredag när halva arbetsdagen faktiskt gått åt till något så trevligt som att få promenera i skogen så fick jag en del gjort. Ja tills jag såg på telefonen och ser en nyhetsping om ev terrordåd i Stockholm. Ekot känns pålitligt så den sista stunden av min arbetsdag ägnade jag åt att lyssna på radion och försöka förstå vad som hade hänt?

Jag hade redan förra veckan bestämt med våra kursansvariga på spårkursen att jag skulle åka till Fårsum direkt efter jobbet och hjälpa till att lägga ett gäng med dygnspår till morgondagens kurs. Det kändes rätt futtigt att ens bli irriterad över köerna genom Norrköping eller köerna i Söderköping i jämförelse med det som hänt i Stockholm. Det kändes ännu mer surrealistiskt att gå i skogen, dra en klöv, njuta av fantastiskt väder och samtidigt lyssna på ekot och höra om allt som hänt?

Jag njuter alltid av att vara i skogen och känner mig trygg där, i dag njöt jag lite mer än annars och kände mig lyckligt lottad över att ha den möjligheten.
Människor är onda – skogen är god.
Ta hand om er och snälla, snälla, var källkritiska när ni nu under lång tid kommer matas med nyheter om denna händelse. Bara för att något står på sociala medier så är det inte alltid sant, dela inte uppgifter om du inte vet att uppgifterna är sanna och framför allt, använd ditt sunda förnuft, det behövs nämligen extra mycket i en tid när världen är fullständigt galen.