En ny bästis

Ja i dag är det lördag och dags att åka och hälsa på Kilo bebisarna ❤

Alltså planen från början var inte att ta hem någon valp. Tre hundar här hemma är vad jag önskar mig och tycker är perfekt. Men med tanke på Oddens ben och Kilo som ju faktiskt fyllde 7 år vid nyår samt att jag väldigt mycket gillar den här kombinationen så blev det plötsligt rent idiotiskt att inte ta hem en liten pöjk. Ja så i dag skulle det alltså avgöras vilken av pojkarna som ska hamnar här i Ramstorp.

En favorit har jag så klart haft sedan de första bilderna jag fick se. När jag såg dem första gången kände jag mig lite tveksam men när jag såg dem för en vecka sedan kändes det ganska självklart och nu i dag så bestod känslan. Vit hane, som haft arbetsnamnet Bingo kommer att flytta hem till pappa Kilo och oss andra.

Här hemma kommer han att heta Best och det är också vad han kommer heta i stamtavlan. Jag gillar att ha det enkelt och har gärna stamtavlenamnet som det faktiska namnet också. Jag har visserligen sagt att alla mina hundar hädanefter ska heta Frisk men jag hittade helt enkelt ingen bra synonym till Frisk på B så då fick det bli plan b och en Best. Om han tänker leva upp till den svenska eller engelska betydelsen av namnet återstår att se 😛


Liten Best, snart 7 veckor.


Det var något med den här uppsynen redan från början.


Dags att köpa på sig ett gäng leggings nu när sylvassa valptänder kommer in i huset igen. Best till höger.


Löjligt söt så klart som alla bernervalpar i den här åldern

Lite vansinnigt

Att vara lite tokig är inget man dör av 😉 Snarare kan det liva upp livet en del.

Sedan några veckor har Lisa och jag funderat på om vi skulle ta oss en tur till Danmark för att kika på Yamas valpar där, och så klart passa på att umgås lite med våra danska vänner som har valparna. Sen kom Kilos skada och jag tappade lite fokus där ett tag men förra helgen så tog vi tag i det hela igen och gjorde i alla fall någon form av preliminär plan. Planen var att Lisa skulle komma ner hit och sova på fredagen och att vi skulle åka tidigt på lördagen för en tur till Danmark över dagen. På fredagen hade vi faktiskt inte bestämt oss ännu och när jag drog ett meddelande till Lisa och frågade om hon skulle stanna hemma eller om hon skulle dyka upp så var hon högst tveksam. Värme, där uppe brinner det ju dessutom om än inte precis där de bor, lång arbetsdag osv. Fast så stoppade Lisa huvudet i poolen och kläckte den nya idén att vi kanske skulle ta en tur till Tyskland om vi nu ändå skulle ut och åka? Ja spontana och galna infall är jag en mästare på att haka på så raskt blev det bestämt att Lisa skulle åka ner mot oss efter att ha käkat, att jag skulle möta upp i Norrköping och att vi skulle ta en sväng över till Tyskland direkt på morgonen för att sedan avsluta med valpmys innan hemfärd.

Ja vid midnatt skjutsade Henrik in mig till Norrköping och så rullade vi vidare söderut. Strax efter sex var vi nere i Rödby och strax efter nio stod vi vid färjelägret i Puttgarden igen på väg tillbaka till Danmark. Jo vi är snabba när vi shoppar 😉

En dryg timmes resa från färjan landade vi sedan hemma hos Christina och Fie och deras hundar. Jättetrevligt att träffa våra vänner och att se de vuxna hundarna så klart men mysigast var naturligtvis att mysa med de sex små valparna som var ca 5,5 vecka unga.


Alltså hur söt får man vara??


Tunnel är spännande på många sätt.


Pyrre valpen Kalle ser ju jättestor ut mot dessa småttingar. Duktig ”storebror” som gillade att hänga med sina små vänner ❤


Blå hane gillar att sova med badbaljan som huvudkudde 😛


Ser inte jätteskönt ut??


Söta flickorna.

Ja det blev några timmar tillsammans med valparna och deras ägare, mysigt. Men sedan var det ju dags att börja resan hemåt då. Vi är ju vana vid att köra och strax efter nio på kvällen rullade vi in på gårdsplanen här hemma. Hundarna gapade som idioter, helt övertygade om att det skulle finnas kompisar där bak i bilen… Nu var ju bilen fylld med klirrande saker i stället för kompisar så de fick besviket inse att det bara vara matte och Lisa som kom 😉

För min del blev det ju en liten nätt 21 timmars tur så jag kan väl säga att jag somnade ovaggad i går kväll.

I morse var första gången på många veckor som det var riktigt behagligt ute. Vi vinkade av Lisa strax före sex och så tog jag med mig Odden och Frisken på en timmes promenad, så skönt ute!! Efter det blev det en liten runda med Kilo också och sedan slappade vi hela förmiddagen. Tyvärr ser det inte ut att bli någon ändring på vädret än på ett tag, det är idel höga temperaturer så långt som prognosen sträcker sig 😦 Regnet finns inte inte ens med på kartan så det är väl bara att fortsätta att barrikadera sig inomhus och fortsätta med simning som motionsform. Jaja det var i alla fall riktigt skönt att få gå en ordentlig promenad i morse och morgondagen ser också ut att vara ganska sval på morgonen så jag räknar med att kunna gå en ordentlig promenad då med 🙂

Kilo fortsätter att se okej ut och vi förlänger ju försiktigt längden på de små promenader som han får gå. Skönt säger Kilo som varit rejält tjurig över att att han inte fått gå något. Det är väl den enda fördelen med att det är så varmt, det är lättare att inte förivra sig utan låta Kilo få vila och läka ut skadan när man ändå inte kan göra något pga vädret 😉

Som ny igen

I dag har Kilo fått sig en ordentlig genomgång hos både kiropraktor och hos fysioterapeut. Kilo har ett tag nu haft lite bekymmer kring höftböjaren, inget jätteallvarligt, han har varit med på promenader och även utställning utan bekymmer men jag har sett att han varit lite kort i steget bak och dessutom inte velat svänga lika snävt åt vänster som åt höger och valt att kolla upp det.

I oktober vet jag att Kilo gjorde en rejäl vurpa då han halkade på såpahalt längre gräs och snurrade runt ett par varv innan han fick stopp på sig själv. Efter det var han lite öm i några dagar men sedan syntes inget. Runt jul upptäckte jag som sagt att han var kortare i steget och Kilo fick efter My Dog hänga med till Marie där vi satte el på honom vilket gjorde en ganska stor skillnad. Helt bra blev han dock inte så i dag hade jag bokat stora artilleriet  med både kiropraktor och Marie alltså.

Eva började som vanligt med att titta på Kilo i rörelse ute, både på rakt spår och på böjt spår. Sen gick vi in och Kilo blev genomgången från nos till svans. Inget stort hittades men små låsningar vid bäcken och övergången bäcken/svans behandlades, dessutom tyckte Eva att Kilo var lite stum i höger triceps samt att han reagerade lite på vänster handled så där behandlade hon också med laser samt genom att skaka och böja handleden.

Därefter gick vi in till Marie. Marie fick veta vad Eva hade hittat och behandlat och sedan blötte vi ner Kilo för att kunna sätta el. Vid det här laget tyckte Kilo att det kunde vara nog med att ligga still och sköta sig och var som en mask att hantera… Nåja han vet att när matte använder ett visst tonläge är det bäst att skärpa sig men kvittra och pipa kan man alltid göra även när man ligger still…


Normalt brukar hundarna ligga och sova medan elen verkar men i dag var det tydligen inte aktuellt enligt Kilo.

Nu hoppas jag att dessa behandlingar plus att det nu blir några efterföljande lugna dagar för Kilos del gör att vi får ordning på detta och att han nu är som ny igen 🙂

Annars är väl dagens glädjeämne att Kilo i dag blev pappa igen. En tjej låg inne i mamma Winnies mage och gömde sig och i dag kom hon alltså ut. Jag är glad att det blev en tik åt Niina men det är ju synd att det bara var en valp där i magen även om vi ju misstänkt att det skulle vara så. Jag hoppas att vi få se prinsessan om ett gäng veckor 🙂

Under kvällen har jag sedan varit på avelsregionsmöte. Tyvärr dålig uppslutning och det är ju trist men vi som var där pratade ju på ändå.

I dag hade jag verkligen inga blogghundar!

Söndag och dags att spåra 🙂 Tyvärr sista spårträffen för vår del i år, 8 gånger går sjukt fort. Kilo var inte intresserad av att bli lämnad hemma så han fick hoppa in i bilen han också, även om det skulle bli en ganska tråkig dag för hans del.

Väl framme i Fårsum så blev vi tilldelade uppgifter men jag fick inga eftersom Frisken i dag skulle gå med domare bakom sig. Odden skulle få en riktig utmaning fick jag dessutom höra, det lät ju skoj.

Jag rastade hundar i väntan på att det skulle vara dags för Frisken och till slut svar det ju dags och vi åkte i väg. Osnitslat spår och det har jag ju inte gått med Frisken tidigare, spännande med andrar ord. Frisken nosade direkt reda på uppsparket och gav sig av några meter innan han tvärvände och gick åt andra hållet?! Eh jaha? Det var bara att hänga på och efter att han kollat vad det nu var han kollade så gick han på spåret igen. Nu tuffade han på bra, ringade lite i någon vinkel och var ute och kollade något annat men annars spårade han fint 🙂 Men det tog tid, ju länge tid vi höll på desto mer frågande blev jag. I dag var det dessutom rejält varmt och solig, något som Frisken inte tidigare stött på i ett spår och varje gång spåret gick där solen kom åt på marken så fick Frisken jobba hårt för att lösa det. Till slut tog bensinen verkligen slut på Frisken och han stannade lite uppgivet och tittade på mig. Med lite hejarop så försökte han igen men testade då att gå bakspår. Vi vände på honom och han försökte igen men nä, det var svårt sa Frisken och satte sig uppgivet ner och tittade på mig igen. Vi visade honom då ett ställe där vi visste att spåret gick och han tuffade snällt på igen och efter bara ca 50 meter så var ju klöven där 🙂

Duktiga lilla pojken som verkligen slet och jobbade i dag i 29 minuter, så länge har han verkligen aldrig spårat tidigare, eller ens varit i närheten av att spåra tidigare. Inte konstigt att orken till slut tog slut i värmen. Bus med klöven och sedan ett välförtjänt dopp i ett dike var han värd även om det ju inte är något godkänt prov.

Tillbaka vid grillplatsen så var det Oddens tur att få gå sitt spår. Vi skulle få testa ett alldeles nytt och som sagt mycket utmanade spår i dag, härligt tyckte jag. Det tyckte inte Odd! Inte alls faktiskt.

Han som älskar att spåra och som jag bara behöver gå bakom och hålla ordning på mina egna fötter när han spårar var inte alls på humör i dag. Han kissade, han kollade åt alla håll utom åt spåret, han åt gräs och han satte sig och kliade sig, typ allt han kunde komma på utom att spåra. Att han visste var spåret var syntes, han visade mig det flera gånger men hade ingen som helst lust att följa spåret? Efter kanske 200 m kom vi till ett gärde som man skulle korsa och då fick Odden syn på vår bil som en kille körde för att hämta oss vid spårslutet. Odden följde noga bilen och när jag frågade om han inte skulle spåra så gjorde han inte en min av att ens höra mig? Det var bara att sela av och gå bort till bilen och åka tillbaka, vad ska man göra när hunden inte är det minsta intresserad liksom?

Med huvudet fullt av frågor återvände vi till grillplatsen och ingen förklaring finns? Odden har aldrig visat något konstigt i spåret eller någon ovilja att spåra och allt var som vanligt fram till spårstart. En dålig dag? Ont någonstans? Den ständiga frågan om noskvalster? Jag har ingen förklaring.

Ringde Henrik på väg därifrån och bad honom att gå ut ett spår åt Odden på hemmaplan. Det är som sagt inte normalt beteende för Odden så jag kände att jag måste kolla upp om det var en tillfällighet eller om något faktiskt är fel på riktigt?

Nåja, någon längre tid att grubbla på det hade jag inte eftersom vi på vägen hem skulle stanna hos Angelica och Kricka för att bekanta oss med valparna och fota dessa 🙂 Lina W var redan på plats och Cittra blev inte ett dugg gladare av att jag kom med tre pojkar till… Mina grabbar var dock mycket nöjda över att få komma ut och nosa av hela tomten, uppvakta Emmy och Drutten tyckte att Frisken både behövde tuktas och uppvaktas på en gång 😉

Angelica skulle bjuda på lunch och precis när vi ska sätta oss så får vi syn på Cittra som kommer farande och är lerindränkt?! Hon hade hittat dammen som inte längre används och tagit sig ett gyttjebad. Hela hon var insmetad i lera och vi både skrattade och förfasade oss. Lina som skulle ha med Cittra på jobbet efter besöket hos valparna fick helt enkelt ställa sig och försöka spola av det värsta. Men när Cittra var nästan klar så kom Odden glatt skuttandes, han hade minsann också badat, men bara halva benen tack och lov. Jag spolade av honom och möts av Drutten och Frisk som gjort samma sak, suck. Nåja vi struntade helt enkelt i de två sista och lät dem torka i stället. Till slut var lugnet åter och vi kunde äta en mycket god lunch, lax 🙂

Lina åkte hemåt efter det och jag och Angelica hamnade på köksgolvet hos valparna. Tänk att köksgolv kan vara så mysiga 🙂 Lite senare kom Anne, Sofie och Cissi också för att kika och det blev en del prat och även fika innan vi till slut fick tummen ur och fotade valparna.


Löjligt söta små valpar ❤
Det här är hane 2 som sitter och ser go ut.

4 veckors valpar går fort att fota eftersom det gott och väl räcker med sittbilder på sådana småttingar 🙂 Om två veckor då jag hoppas kunna åka tillbaka och fota dem igen blir det dock ståbilder också så nu ska de ligga i hårdträning 😉

Mina hundar har visserligen inte gjort mycket i dag men de har haft fullt upp med att umgås med de andra hundarna. Drutten och Frisken har som sagt hängt ihop större delen av tiden, ja tills lilla dvärgschnauzern Hugo kom, då ägnade sig Frisken helhjärtat åt honom. Odden har försökt att uppvakta Emmy och Kilo har kissat in varje millimeter av tomten 😛 Hundarna har också fått kika på valparna. Frisken är verkligen jätteduktig med valpar, lugn och förståndig, vem hade kunnat tro det? Odden är den som verkligen INTE gillar valpar. Helst vill han inte ens se dem, samtidigt som han ju är nyfiken. En snabb sniff och sedan flydde han fältet. Kilo är nyfiken och både tittar och sniffar men det räcker fint så. Valparna är ju ännu ganska lugna av sig så då tycker Kilo att de är okej, när de börjar fara runt och nosa även på honom brukar han också säga tack och hej och gömma sig med Odden så långt bort som de bara kan 😉

Efter många timmar, stackars Angelica, så var det till slut dags att åka hemåt. Hemma så fick hundarna kvällsmat och sedan var det dags att åka och se om Odden fortfarande inte visste vad spåra var för något?

Vi tog med bara honom i bilen och åkte bort till spåret som Henrik lagt dryga 6 timmar tidigare. Jag hade både plan a, b och c i händelse av att Odden skulle bete sig som på förmiddagen. Trött var han ju Odden efter en heldag med intryck och andra hundar men han skuttade glatt ur bilen och visade att han var med på noterna, fast det gjorde han ju i förmiddags också…

Selen kom på och Odden försökte ge sig i väg redan innan jag knäppt fast linan, det var ju i alla fall positivt. Dessvärre var det inte där spåret gick.. Nåja vi gick till spårstarten och Odden gick långsamt ut och nosade extremt länge på starten och sedan gick han extremt långsamt ut en meter i taget. Efter ca 10 meter, som nog tog 1 minut?, så började han spåra och gick sedan hela spåret precis som han brukar, dvs utan minsta svårighet eller konstigheter. Skönt så klart även om det inte på något sätt gör att jag blir klokare när det kommer till förmiddagens ospårande?!


Nöjd Oddie med sin klöv efter spåret.

I morgon ska Henrik få gå ut ett spår till som får ligga ett dygn så testar vi det också och ser vad Odden säger om det?

My God(d)

Spår i dag igen och upp tidigt. Någon morgon människa är jag ju inte men upp kommer jag och i väg också. Kilo lika bedrövad i dag när han inte fick hänga med, det gör allt lite ont i mattehjärtat.

Vi började som vanligt med att gå ut spår. Frisken fick vara med ute och mingla lite innan vi gav oss av och det tycker ju han är trevligt. Lite konstigt att det var barn med tyckte han, han har ju knappt träffat några barn så det är kanske inte så konstigt att han tycker att så små människor är märkliga 😉

Jag var med och la ut två spår i dag tillsammans med en karl som jag inte träffat tidigare. När det sedan var klart så rastade jag hundar och när även det var klart så var det dags för frukost. Jag fick dock raskt äta upp för det var ju dags för Odden att få spåra. Odden var ensam om att få gå ett dygnspår eftersom alla andra var där för första gången för säsongen eller nybörjare. I dag fick vi med oss Lennart bakom oss i spåret och Odden skulle gå spår 8. Det spåret gick han förra året också och då hade han stora bekymmer i början där han snurrade och snurrade i många minuter innan han redde ut det. I dag var det dock inga bekymmer överhuvudtaget. Han spårade som en gud rent ut sagt och det är så jäkla skoj att gå bakom honom när han bara gör precis det han ska, med all säkerhet i världen.  Allt var enkelt, terrängövergångar, vinklar, återgångar och bloduppehåll, inga bekymmer 🙂 Visst fick han jobba lite hårdare bitvis men inga tapp och inte speciellt mycket ringningar, alltså hur stolt kan man bli över sin hund?!

Nöjd fick Odden hänga med vid grillplatsen en stund sedan och han fann sig i att både bli gosad med av främmande snubbar och klappad av en liten flicka, inte helt självklart då Odden har mycket integritet, inte är speciellt social och inte nödvändigtvis gillar alla som han möter. Men spårskogen är verkligen förknippad med trevligheter för Odden och han verkar tycka att det sociala liksom får hänga på av bara farten 😉

Jag gick sedan med på spår 20 och det är alltid intressant att se olika typer av hundar spåra. Sen var det då dags för Frisken att få testa igen. Att han kom ihåg vad det handlade om var helt klart, näsan gick ner i backen tämligen omgående. Det var inte lika läbbigt i dag heller utan han vågade gå ut några meter i linan till och med 🙂 Det som däremot helt klart var svårt i dag var störningar. Det är mycket som rör sig i en ettårings huvud och när vi i dag hade spår 6 som ligger precis vid grillplatsen och parkeringen så hörs det både skällande hundar, bilar som kör, folk som skrattar osv. Det blev lite väl intressant för Frisken som bara var tvungen att stanna upp och kolla och lyssna efter allt som hände. Fast det var säkert också en taktik från hans del, han orkar så här i början inte riktigt att koncentrera sig och vara tillräckligt motiverad för att ha näsan nere och jobba hela tiden så mellan varven måste han liksom upp och hämta andan och då kan han ju passa på att kolla in en massa annat 😉 Det var dock ett klart fall framåt i dag och glädjen över att hitta klöven var lika stor i dag. Det ska bli mycket spännande att se hur han beter sig nästa helg när vi köra igen? Förbättrar han sig lika mycket som han gjort till i dag så kommer han att bli en riktigt bra spårhund han också 😀

Vi stannade på vägen hem vid en stor hage så att hundarna fick springa och busa lite och rasta av sig i det vackra vädret.


Duktiga spårhundar och stiliga grabbar.

Hemma blev det en promenad med alla tre grabbar även om Kilo nästan precis hade kommit hem från en runda med Henrik. Fruktansvärt skitigt inne men härligt väder så det var bara att njuta. Sen hem och ta en dusch och snygga till sig för att åka vidare. Lite valptittande hemma hos Monika och Björn stod på eftermiddagens agenda och det är ju aldrig fel!

Fyra små brudar mötte oss i valphagen och något sötare än bernervalpar finns ju faktiskt inte så det gjorde inte det minsta ont att sitta där en bra stund och prata bort lite tid med Monika, Ann-Sofie och Anne 🙂


E
n av valparna poserar snällt och ser gräsligt söt ut.

När man kommer hem till sina egna hundar efter att ha varit och hälsat på valpar får man finna sig i att bli ordentligt genomsniffad, det är knappt att man kan få av sig ytterkläderna eftersom alla tre grabbar nogsamt sniffar igenom varje kvadratmillimeter av kläderna 😉

I morgon är det vardag igen då, hej och hå.

Eftermiddagar

Det är fullt upp på eftermiddagarna den här veckan. I tisdags tog jag med mig Kilo bort till Falla där Pia bor med sina tre vinthundar. De har ju varit här och gått några promenader med oss tidigare men nu var det vår tur att gå hemma hos dem.  Det var ganska varmt så av den anledningen tog jag bara med mig Kilo, dessutom är jag lite lat och går gärna med hundarna en och en när de ska vara kopplade 😉

Kilo tyckte nog att det var lite väl varmt på slutet och var nöjd över att få hoppa in i bilen där jag drog på acn på max. Annars var det skoj att se att farao tiken Kira som inte är överdrivet förtjust i andra hundar helt har konstaterat att Kilo sköter sig och därför låter honom nosa på samma fläckar och till och med snabbt på henne. Han må vara stor men han är skötsam i alla fall verkar hon tycka 😉

I går fick Frisken hänga med på eget äventyr. Anne, Jennie och jag åkte för att fota Virans valpar hon Monika och jag tyckte att det kunde vara bra för Frisken att få komma i väg själv till lite andra hundar. Monika har ju ett gäng så det blev många att hälsa på för Frisken som efter att först ha tyckte att det var en jäkla stor skara som kom och mötte honom sedan lugnt traskade in som om han var bosatt där. Han är rätt cool den här grabben måste jag säga.

Tik
Tiken i gänget, som blev fyra veckor i dag.

Frisken och 4 veckors valp
Frisken bredvid en av hanvalparna. Herrejösses så fort det går, Frisken ser ju enorm ut?!

En trött och nöjd Frisken blev sedan rejält genomsniffad när han kom hem av sina storebrorsor 😉

I dag fick Frisken hänga med på ytterligare ett äventyr. Ute har skaffat sig en appenzeller valp från Finland och ville ut och socialiserar och miljöträna lite och frågade om någon var sugen att hänga på? Jag tyckte att det var ett utmärkt tillfälle för Frisken att stadsträna lite så i dag mötte vi upp inne vid Louie De Geer hallen i Norrköping.

Julia var en aning avvaktade mot Frisken till att börja med men ganska snart blev de bästisar 🙂 Båda skötte sig mycket fint bland människor, främmande hundar, änder, gallertrappor, strömmen som dånar osv.

13606923_10205265089865862_6590979993547921398_n
Julia och Frisken vid strömmen i Norrköping. Duktiga småttingar 🙂

I morgon och hela helgen står det lydnadsläger på schemat. Fridaläger, typ det bästa man kan gå på. Jag känner mig dock helt oförberedd, har inte ens någon aning om vem av grabbarna som ska få köra? Men det löser sig säkert. I morgon får alla tre hänga med i alla fall men lördag och söndag kommer jag nog att lämna en eller två hemma, vi får se helt enkelt.

Sommarfest

Helgen verkligen bara flög förbi och jag som inte alls är sugen på att jobba i imorgon bitti igen…

Helgen har i alla fall bjudit på den årliga sommarfesten i vår ladugård, lika trevligt som vanligt. Färre till antalet i år då några hade förhinder just denna helg men vi som var där hade trevligt och roligt för dem som saknades också 🙂

Både fredagen och lördagen ägnades åt förberedelser. Mat ska helst förberedas, vem vill stå och slamra vid grytorna när man har trevliga gäster liksom?! Inte jag i alla fall. Under fredagen gjordes tre sorters förrätter i ordning, laxpanacotta till bubblorna, smörgåsstubbe och äpple/ädelost bakelser till förrätt. Varmrätten gick inte att förbereda så långt i förväg så den fixades till under lördagen. Det blev hjortfilé och rådjurssadel som grillades samt smördegsinbakad potatis med sallad till. Efterrätten hade jag ju tänkt börja med på fredagen men så blev inte fallet så den fick jag sno ihop på lördagsförmiddagen. Det blev i alla fall en vanilj och choklad glasstårta med toblerone.

13769402_10205201121866702_1419332552482806237_n
En av förrätterna.

13716012_10205201121986705_4648186141359134085_n
Marie och Henrik skötte grillen, här med lite glada tillrop från Ann-Sofie och Anne samt ett gäng hundar. Köttet blev perfekt 🙂

13697098_10205201119986655_2380694204146702151_n
Gästerna till bords 🙂

Det blev i vanlig ordning ingen som helst ordning på samtalsämnena utan allt från högt till lågt avhandlades. Skratten frodades och tårarna sprutade mellan varven, precis som det ska vara. Hundarna underhölls sig mest själva men var ute och tittade till oss då och då när vi var allt för högljudda 😉

13754310_10205201119866652_1118199067828607998_n
Festens två yngsta deltagare tog sig en välförtjänt lur när kvällen övergick i natt. Vad fort de växer, Frisken 19 veckor och Klara typ 10.

Någon gång efter två kom vi i säng och jag sov som en klubbad säl till åtta då Frisken beklagade sig över att frukosten var sen!! En efter en fick våra gäster på sig kläder och kom upp och vi fick med gemensamma krafter fram frukost som kunde intas ute. En gemensam promenad med Marie, Lisbeth och Pia blev det också innan huset återigen var tomt så när som på oss som ju faktiskt bor här 😉 En liten kort lur i soffan fick det bli när eftermiddagen rullade in sedan gjorde jag i ordning kantarellerna jag plockat under torsdagen och fredagen, det blev ju faktiskt några liter.

På kvällen tog Anne och jag oss en tur till Monika och Björn för att kika på Elviras valpar men framför allt pappan till valparna som var där på besök. Vare sig Anne eller jag hade ju sett honom live så det var skoj att få se honom och bekanta sig med honom. Valparna är ju ännu så små så de fick mest vara i fred så klart.

13730499_10205197894306015_1391925717_o
Några bilder på underverken blev det i alla fall lite snabbt. Här är det en av hanarna.

Ja som sagt helgen är över och det är bara att se fram emot nästa. Den är ju en dag längre eftersom vi tagit ledigt på fredagen. Dags att börja fundera på packning igen…

Valp, viltspår, vitsippor, allergi och allt annat

Oj oj nu är vi med valp igen 🙂 Fredagens arbete gick så långsamt, så långsamt men till slut kunde jag konstatera att klockan var fyra och det var dags att ge sig hem. Grabbarna fick sig en promenad och sedan även kvällsmat innan Henrik till slut kom hem så att vi kunde styra kosan mot Frisk 🙂

Det blev en helkväll hos Angelica och Kricka som bjöd på god middag och en massa prat. Klockan blev egentligen alldeles för mycket men det är svårt att bryta upp när man har trevligt. Frisken hann bli lite trött tillsammans med syskonen som var kvar innan han fick åka med hem i husses knä. Lite knorrande och undrande men i övrigt tyst och go på vägen hem. Det blev en liten rastning på tomten här hemma och sedan blev det ganska raskt kväller så vi tog med oss alla tre hundar upp och kröp ner i sängen. Kilo och Odd var lagom imponerade av den lilla grabben som hade fått följa med hem och båda de stora grabbarna knölade in sig bredvid min sänghalva och låg nära varandra för att söka stöd i denna hemska situation 😉 Frisk knorrade en del innan han kom till ro borta hos Henrik och sedan sov vi sött resten av natten.

Vid 5:30 på lördagsmorgonen vaknade jag och hörde att Frisk började röra på sig så jag tänkte att det var lika bra att ta ut honom. Vi hann röja runt lite på tomten sedan gick vi in och grabbarna fick frukost. Kilo åt som vanligt, Odden däremot pillade mest i maten till att börja med, det där med nyheter är inte hans grej när det kommer till aptiten… Lilleman däremot snaskade i sig nästan hela sin portion, jag hoppas att han fortsätter så! Vi gick ut en sväng till efter det men sedan fick lilleman gå upp till husse i sovrummet igen medan jag och de stora grabbarna åkte på viltspårkursen.

Det är klart att det är lite tråkigt att lämna den alldeles nya valpen redan första dagen men samtidigt måste ju de stora grabbarna få sin aktivering och vi gillar ju viltspåret alla tre så det var bara att åka. Väl på plats fick jag order om att inte gå ut någon annans spår för Oddens spår skulle gås tämligen omgående då det skulle användas till ett andra spår sedan också.

Odden spårade både bra och inte bra i dag. Bitvis så spårade han jättefint och visade verkligen att han hade full koll på vart spåret gick. Han hade det lite jobbigt vid ett fält med skvattram men till och med jag kände att skvattramen nu luktade rejält så jag kan förstå att hundarna har svårt att spåra genom det. Men han kämpade på och löste vinkel efter vinkel och återgången skötte han riktigt, riktigt snyggt. Men sedan kom vi till en vinkel direkt efter bloduppehållet och där fick Odden det riktigt svårt. Han fortsatte att jobba hela tiden men han var ute och snurrade en del, tog om, snurrade igen, tog om igen, snurrade, gick bakspår och grejade men till slut så redde han ut och kunde ta sig den sista biten bort till klöven. En trött Odden drack frisk efteråt så han tyckte nog att det var rätt jobbigt.

Efter Oddens spår hängde jag med bakom ett annat ekipage som spårade jättefint. Sen var det hög tid för frukost tyckte jag  men jag fick äta ganska raskt för Kilo stod på tur för att köra sitt spår. Kilo och jag fick med oss Evelin som ju är en av arrangörerna och som håller på att utbilda sig till domare. Kilo tuffade på bra redan från början, faktiskt bättre än han brukar?! Han är som sagt svår att läsa eftersom han så gott som aldrig doppar ner näsan i spåret men som vanligt kan man se när han inte är på spåret. Jag förklarade för Evelin att Kilo dessutom är lite lat i spåret, han går nästan alltid på stigen eller där det är bra terräng om det går. Han upptäcker visserligen snabbt om spåret vikt av i annan terräng men han testar alltid att gå där det är bra terräng först 😉 Men i övrigt spårade Kilo riktigt bra denna gång!

På vägen hem stannade vi och fotade lite i det hav av vitsippor som finns på vägen till Fårsum.

kilo
Kilo sitter fint bland sipporna.

odden
B
ästa Oddisen ❤

Men sen bar det av hem till den här lilla grabben 🙂

Frisk sitter 8 veckor
Låt mig presentera nytillskottet! Fruängens Frisk 🙂

Lilleman heter alltså Frisk och orsaken till det är väl given gissar jag? Vi hoppas att han blir vad han heter helt enkelt! Om han verkligen ska kallas Frisk har vi däremot inte bestämt ännu, det lutar nog kanske åt att det blir Fix men vi får se vad som känns rätt, just nu ropar jag på bebisen 😉

Bebisen är i alla fall en lättsam kille än så länge. Han äter som sagt som han ska, han gör de flesta pölarna utomhus, han kampar redan nu som en tok och han är nyfiken och tar för sig. Odden har i dag börjat tina upp allt mer mot honom. Faktiskt har lilleman nu fått ligga precis bredvid Odden med näsan i hans päls, det tar sig med andra ord! Odden vill även gärna leka när de är utomhus men han är en aning för hårdhänt än så länge så jag är med och styr lite för att det inte ska gå illa. Kilo är mer avvaktande mot nykomlingen. Han säger inget om Lilleman kommer för nära, han bara går 😉

Vi har som sagt varit ute mycket under helgen, vädret har ju slagit om och det har varit både fint och varmt! Nackdelen med det är att min allergi har kickat igång på alla cylindrar och näsan har i dag varit som ett konstant vatten fall trots nässpray och tabletter. Trött som satan blir jag av det också och känner mig som en urvriden trasa ungefär.

Frisk på språng
Pigg och glad kille.

Men nu ska vi lära känna den här gobiten och det blir säkert bra. I morgon har Henrik semester och har koll på grabbarna, tisdag och onsdag får vi lösa genom att åka hem på rasterna och kolla till läget och så har jag tänkt mig att sluta lite tidigare båda dagarna. På onsdagkväll åker vi mot Öland med husvagnen så resten av veckan kan vi bekanta oss rejält!

Viltspår och valpar

Ingen sovmorgon här inte, spår stod nämligen på dagens schema!

Det är så jäkla skoj att åka i väg med båda grabbarna och spåra, de är nämligen så vansinnigt olika i sitt spårande vilket så klart utvecklar mig som förare. I dag fick Kilo börja. Han är verkligen hur svår som helst i bland. Det ser inte ut som att han spårar, mer som att han är ute på en trevlig liten tur och strosar runt. Han har ändå full koll på spåret inser jag ju och det blir tydligt de gånger som han har tapp. När spåret ”plötsligt” försvinner för honom så blir han jätteintensiv och då syns det tydligt hur han jobbar tillbaka, när han sedan är på spåret igen fortsätter han att vara svårläst? I dag hade Kilo ett spår som gick över en grusväg och fortsatte på andra sidan vägen. Det tyckte han var jättekonstigt och han gick faktiskt tillbaka till den sidan han kom i från för att verkligen kolla så att klöven inte låg på den sidan 😉 Det gjorde den ju inte så då fortsatte han och hittade ju sedan sin älgklöv.

Sen var det Oddens tur och om Kilo är svår att läsa så är Odden precis hans motsatts. Han är så löjligt lättläst så att man bara går och flinar bak i linan 🙂 I dag fick han ett ganska långt spår och på slutet gick det över berg med vitmossa och då blev det lite svårt tyckte Odden som började bli trött. Men han jobbar så fint och metodiskt att det inte är några bekymmer att komma till klöven. När vi kom tillbaka till grillplatsen så bad jag Sören om att få testa skott på Odden till nästa gång för att se hur han reagerar på det? Det har jag nämligen ingen aning om men eftersom han spårar så bra så tänkte jag faktiskt testa på ett öppenklassprov på honom om inte allt för lång tid så då behöver jag ju veta hur han reagerar vid skott?

Efter spåret åkte vi till Angelica och valparna igen. Grabbarna fick ju ligga kvar ute i bilen men jag gick in och myste med de små gopropparna 🙂 Det blev mys, prat och så kom även Lisbeth dit så vi blev även bjudna på lunch, en jättegod pastasallad! Lisbeth hade med sig efterrätt, en kladdkaka med valnötter, mums!  Men mest tid tillbringade vi nere på golvet så klart. Valparna fotades också, nu är de ju fyra veckor så då fick det bli sitt bilder på gänget.

valpar
Fruängens F-kull.

Blå
Blåhane klättrar på röd tik tror jag.

grå
Grå hane tar sig en lur.

svart
S
vart hane sover sött.

Till slut var de dock dags att se till att ta hand om mina egna grabbar så jag sa att jag var tvungen att åka. Men då skulle Angelica och Lisbeth också rasta sin så vi tog en gemensam promenad i stället. En lätt rörig promenad eftersom alla grabbar bestämde sig för att Lallan luktade fantastiskt gott? Kilo var helt galen och höll på att driva mig till vansinne med sitt konstanta pipande och försök att stoppa in nosen i röven på Lallan… Odden var dock helnöjd med att få vara med och vara lite lös bland andra hundar 🙂

Efter promenaden åkte vi i alla fall hemåt och sedan har vi väl inte fått så mycket gjort resten av kvällen. Grabbarna fick tugga lite märgben och jag har plockat lite här hemma men nu blir det snart sängen så att vi orkar med morgondagen också!

Mys

I lördags rastade jag hundar på morgonen och sedan packade vi ihop och styrde bussen norrut, mot Ljusdal närmare bestämt. Valpmys och trevlig samvaro med vänner var målet. Resan upp gick bra, skoj att ligga och dra ut med E4:an är det ju knappast men den tuggar många mil i timmen.

Vid tre tiden var vi uppe och hundarna var helt galna när de kom ut ur bilen. De fick sedan roa sig med att sniffa av varje kvadratcentimeter på tomten medan vi tvåbenta gick in och omedelbart hamnade på golvet i köket. Det är väl märkligt att det där köksgolvet ska vara så trevligt? 😉

Nio små huliganer mötte oss och anföll friskt när man väl fått ner rumpan på golvet. 7 veckor unga och alldeles bedårande men med alldeles för vassa tänder 😉

12916746_10204554650425320_154974071619585000_o
Hur söt är inte den här lilla donnan?! Cerise tik.

När vi hälsat ordentligt på valparna fick vi en räkcheesecake samt lite att dricka och hann prata om ditt och datt  innan det blev mer valpmys. Under kvällen kom även Jeanette och Emily från England fram och vi fick byta över till det engelska språket i stället. Phu sa Henrik om det 😉

Odden fick sedan komma in och hälsa på valparna. Han var gräsligt nyfiken och näsan vibrerade av alla spännande lukter. Valparna fick för första gången träffa en annan hund utanför hemmaflocken och var lika fascinerade de med. Även Kilo kom in och hälsade på valparna och han som brukar tycka att valpar är jätteäckliga förvånade mig genom att stå där på andra sidan ”planket” och ivrigt nosa och hälsa på småttingarna?

Kvällen gick fort och till slut var det dags att gå ut och lägga sig i vårt lilla kryp in ute på gården. Hundarna somnade på två röda, det tär på krafterna att nosa sig igenom en hel trädgård!

På söndagen var jag uppe strax före sju och valparna var ivriga på en mysstud 😉 Hundarna fick sedan frukost och Odden var så där intresserad. Han åt lite men lämnade desto mer… Vi tog sedan med oss de flesta av de vuxna hundarna ut på promenad tillsammans med våra engelska vänner. Isigt och dant både på väg och i skogen men hundarna var glada och nöjda. Väl tillbaka så gick vi en kort runda till med mina grabbar och Jackpot eftersom han inte hade fått följa med på den första rundan då Yamasen fick klara sig på egna ben utan stöd av pappa när han träffade nya hanar 😉 Efter det var ju dock alla grabbarna presenterade för varandra och även om Jackpot hade det lite styrigt med att hålla ordning på alla de andra så sköter sig grabbarna fint tillsammans. Vi skrattade gott åt att Odden hade fullt styr med att hålla ordning på Yamas och Jackpot hade full upp med att kissa över alla ställen som Odden markerade på. Kilo däremot höll sig mest på sin kant och skötte sig själv.

När hundarna var promenerade blev det frukost för tvåbeningarna och sedan så klart mer valpmys.

12916789_10204554654545423_4821268933091696963_o
Världen är så stor och spännande när man är liten.

12513933_10204554650465321_8253116346005406139_o
Full fart!

12473805_10204554654465421_5752038562154430844_o
Vit tik, min favorit 😉 En riktig morrhoppa.

12419151_10204554650505322_8298159792396111765_o
C
erise tik spanar på syskonen.

Under dagen hann vi sedan mysa massor, fota, filma, fika och även ta det lite lugnt en stund. Det kommer och går folk mest hela tiden hos Lisa och Jörgen så sociala får både vi och hundarna vara.

Mina grabbar som var så nyfikna och intresserade av valparna dagen innan bytte helt åsikt när huliganerna kom ut och var lösa. Hu så äckliga de blev och närgångna?! Nä både Kilo och Odden flydde så långt de kunde 😉 Kilo la sig uppe på en avsatts dit valparna inte kan nå och där låg han bra tyckte han. Odden var lite mer nyfiken och gick ner och kollade läget några gånger då och då. Så länge det var han som nosade på valparna var det okej, men om någon valp ville nosa på honom nä då flydde han raskt 😉

12888714_10204554652905382_5049053075265295899_o
Öhh, hallå där, inte ska du nosa på mig?
Odden har full koll på vart de små är och hur nära de får komma 😉

12909544_10204554652985384_8131561498594649312_o
Nosa själv däremot går fint 😉

Vi hade egentligen tänkt åka hem på söndagseftermiddagen men vi hade ju stå trevligt så att vi blev kvar en natt till… Stackars Lisa och Jörgen, de är lite för gästvänliga för sitt eget bästa i bland tror jag bestämt 😉 Odden som nu varit med hela dagen gjort som storebror Kilo och fullkomligt slukade kvällsmaten! Vi avslutade kvällen med lite bubblor och engelskchoklad, mums! Hundarna slocknade sedan som stenar även denna natt men på morgonen vaknade jag av att Kilo satt fast under sängen? Alltså han är som en valp i bland?! Nu hade han väl rullat in under sängen, han gillar att vara under saker, och sedan skjutit sig längre och längre in. När han skulle ut gick det dock inte lika bra utan då satt han fast och det blev ett jäkla liv och rafsande där under min säng innan jag förstod vad som hänt och kunde hjälpa honom loss 😉

I dag blev det lite valpmys på morgonen, sedan en runda med hundarna och så frukost efter det. Vi avslutade sedan vistelsen med lite mer valpmys och jag är så avundsjuk på alla familjer som om bara några dagar får hem sina nya kompisar. Jag vill också ha valp! NU!!

12513925_10204554653105387_1518052660836720316_o
Ljuvliga små monster ❤

Annandagpåsk är väl typ den värsta trafikdagen på hela året så redan halv tio rullade vi i väg från Ljusdal och förväntade oss att det skulle kunna ta en rejäl stund att ta oss hem. Vi valde att åka över Falun-Borlänge-Örebro i stället för E4:an och det var nog ett klokt val. Förvånade kunde vi konstatera att det knappt var någon trafik alls?

Strax före fyra var vi hemma igen och grabbarna som hade sovit som klubbade sälar rastade av sig medan jag plockade ur bilen och sedan gick de och la sig igen. De fick fortsätta att vila tills vi strax efter sju packade in oss i bilen igen… Måndag betyder ju sim så det blev sim även i dag. Hundarna var lite matta så Odden fick simma 6+5 minuter och Kilo simmade i 25 minuter, alltså lite kortare än senaste gångerna. Att Odden fått vara med som vilken annan hund som helst hela helgen har fungerat fint men efter simmet kände jag att det finns en liten galla som var mer märkbar än tidigare så det har nog blivit lite för mycket av det goda den här helgen. Men vad tusan det har det varit värt! Odden måste få börja vara en vanlig hund igen, i alla fall kortare stunder. Hemma kylde jag armbågarna och så tror och hoppas vi att gallan gått ner till i morgon igen!

Senare och senare…

Oj vad dagarna bara springer i väg nu? Snart semester, hur gick det till och hur ska jag hinna allt som måste göras på jobbet?

I tisdags var det freestylekurs igen, näst sista gången. Odden fick hänga med för att försöka ge honom någon form av stimulans, går ju så där… Vi gick igenom eventuell låt till klass 1 och själv har jag tänkt göra det lätt och ha en tydlig låt med tydliga fraseringar! Vi pratade en del om övergångar och de andra övade på det men det var ju inga lämpliga övningar för Oddens del. Men sedan skulle vi öva på några positioner från HTM och då kunde faktiskt Odden också få vara med så det var vi så klart. Han blir ju så lycklig över att få göra något och snaskade glatt köttbullar när han var i rätt position (bredsidan framför mig med huvudet åt både höger och vänster tränade vi på). Nu är det bara en kurs gång kvar, synd för det här har varit jäkligt skoj och om Odden bara hade fått träna så hade vi nog satsat på att försöka bli startklara för en klass 1 i freestyle till hösten, nu får vi ju dock vackert vänta.

Måste dock berätta att jag testade att köra fyra slalom med honom. Vi tränade ju en hel del slalom mellan mina ben precis innan han opererade sig men sedan har vi ju inte gjort något. Döm av min förvåning när Odden utan handtecken smidigt som en vessla kör fyra ”portar” utan bekymmer?! Duktiga lilla huggormen har uppenbarligen minne i alla fall! Tänk så skoj när vi kan börja träna sådant på riktigt igen 🙂

Jag tyckte jag kom hem sent på tisdagen, klockan var kvart över tio innan vi var hemma. Onsdagen blev dock ännu senare. På onsdagar är det lydnadskurs och normalt är det ju Kilo som är med mig då. Den här onsdagen tog jag dock med mig Odden i stället, han behöver nämligen all stimulans han kan få! Att ha honom uppbunden och köra Kilo funkar ju inget vidare ännu då han blir alldeles i från sig och står och studsar så Kilo fick stanna hemma och bara Odden hängde med.

Det går ju inte att träna några mängder eftersom Odden ska vara stilla men stadga, omvänt lockande och lite annat smått kan vi ju göra. Dessutom blir det ju någon form av stimulering att vara på annat ställe och med några hundar att kika på.

1½ timme ungefär var Odden med nere på plan och man skulle ju kunna tänka sig att han skulle bli trött av det, men nä. När han fick gå in i bilen och vi skulle fika efter träningen så satt galningen och ylade…

Denna kväll var klockan visst strax över halv elva innan vi var hemma…

I dag har de varit full fart, igen. Jag flexade ut en timme på eftermiddagen för att åka till rehab med Maxen och Odden fick ju hänga med, så klart, han får ju hänga med på allt nu som inte innebär motion eller rörelse. Vi träffade Unix och Marie som simmade i dag också och Maxen surade ihop när jag gick in i bassängrummet för att prata med Marie, han hade nämligen ingen önskan om att simma i dag inte!

Sen gick vi in till nästa Marie som klämde igenom Maxen och hittade att han var lite besvärad i ländryggen, som vanligt höll jag nästan på att säga. Nä men det är ju mellan första och andra ländkotan som Maxen är försvagad och även om han inte visar någon smärta när Marie klämmer där så försöker han komma undan genom att sätta sig så nog är det inte helt bekvämt att bli klämd just där. Marie funderade därför på om vi skulle köra en elbehandling i dag men bestämde sedan att vi testar att traska, om han rörde sig bra skulle vi köra hela passet trask om han rörde sig mindre bra skulle vi avsluta med elbehandling. Maxen hälsade att röra sig har han inga bekymmer med och traskade på hela tiden. Faktiskt tror jag att han tycker det är både skönt och lite skoj att traska för han ser rätt nöjd ut där han går på bandet 🙂

Under tiden som Maxen traskade pratade Marie och jag så klart om Odden och hon kände lite på honom. Gemensamt har vi nu beslutat att vi påbörjar en lugn (hur nu det ska gå till?) och långsam rehab av honom. Under en vecka nu ska vi testa att promenera (läs skritta) på rakt och mjukt underlag ca 5-10 minuter 5 gånger om dagen. Jag tror att både Odden och jag sa ÄNTLIGEN tillsammans 🙂

Efter rehab styrde jag bilen norrut, tog färja vid Slagsta och hamnade i Svartsjö. Där fanns det 10 små knottar av lurviga slaget som var bedårande söta 🙂 Det blev två timmar valpmys, fotograferande (tycker nog att det hade blivit ännu bättre om du skött kameran Pia för din fick jag ingen riktig ordning på 😉 ) och så klart en massa prat. Lite käk fick vi också innan det var dax att rulla hemåt igen. Tack för att jag fick komma Björn och Svante!

Ja så i kväll kom vi hem ännu senare, faktiskt var klockan nästan halv tolv innan jag var hemma så nu är det hög tid att gå och sova!

Dax för en ny O pojke att inta våra liv

I lördags var det äntligen dax att åka och titta på valpar där det möjligen skulle kunna finnas en grabb till oss! I över ett år har jag letat och väntat på att just min/vår valp skulle ploppa ut men det har liksom gått så där. Inte dräktig eller komplikationer under dräktighet har satt käppar i hjulet men nu var det dax att åka och inspektera.

Ja och som alla som någon gång sett bernervalpar förstår så blir man ju såld samma sekund som man ser dem, men jag visste ju vad jag letade efter, vad jag ville känna och var helt på det klara med att om inte känslan fanns där så skulle vi få leta vidare efter en ny flockmedlem.

Men nä, det var ju inte mycket att bråka om, redan på tvåveckors bilderna fastnade jag för grabbens uppsyn och väl på plats på köksgolvet så var det lätt, grön pojke får bli Ramstorpebo 🙂

O2v grön
Två veckor ungefär.

141015grön3v
3 veckor ungefär.

Ja så nu är det bara att vänta och längta till den 18:e november då småttingarna blir 8 veckor och får flytta. Det där med att lösa det när valpen är hemma kanske det med andra ord är dax att ta tag i….

Nästa ”bekymmer” är ju att döpa lillgrabben. O är en svår bokstav. Olle var ju liksom ett perfekt namn, gulligt, lätt att säga, lätt för hunden att uppfatta osv. Men Olle kan vi ju inte gärna ta igen så då är frågan vad det ska bli?

Förslagen haglar…

  • Otto, Oliver, Oscar… alla fina namn men för mig alldeles för vanliga, gillar ju dock människonamn på mina hundar.
  • Odd, inte vanligt men lite halvknepigt att ropa, fast Odde funkar ju..
  • Oj, skoj tycker jag och lätt som en plätt att säga! Men det var ju det där med om man skulle fortsätta med människonamn?
  • O.M.G 😉
  • Ove… har många anhängare… Egentligen gillar jag det med men det är lite svårt att säga på ett bra sätt till en hund.

Vi funderar någon dag så får vi se vad det blir. Att få hem en ny O pojke känns i alla fall helt rätt vad det nu än blir för namn på den lille, det är liksom inte ett komplett hem utan en sådan i Gullbergsängen 😉

141102grönsitt 141102grönstå
Bernerdalens O.M.G Oj här kommer Ove….. 😛 Knappa sex veckor på bilderna.

141102vemärdu
M
ärklig rosa sak som brölar?

1901998_10201953533799030_7681285661070247677_n
H
ar diskussion med husse.

Ja och för den som undrar och inte har någon koll så är det här alltså en kull efter Bernerdalens Kalimera som då är kullsyster med allas våran KG 😉 Pappan heter Ridon Hennet Newman, kommer från estland men bor i norra Finland. Honom har jag sett/träffat några gånger och gillar vad jag ser och hur han var i sättet. Jag har även sett två kullsyskon till Newman (eller Hessu som han kallas till vardags) och gillar båda dessa också. Jag var även väldigt förtjust i Newmans pappa, Riccarron Kroisos Pennonen.

Att jag väljer denna kombination är inte det minsta konstigt för mig, jag gillar helt enkelt de Ninja avkommorna vi har sedan tidigare! Maxen som ju är barn till Ninja, Kilo är barnbarn och nu testar vi alltså med en liten opojke som är barnbarns barn, kan väl inte bli annat än bra va? 🙂

Jag hoppas att vi får en pigg och frisk pojke med en del motor så att vi kan jobba med det som passar honom bäst, vad det nu än kommer att bli. Blir han tillräckligt snygg för att kunna ställas ut är det så klart skoj men det är på inga sätt orsaken till att vi skaffar en till hund. Jag vill helt enkelt ha tre hundar på hemmaplan då det passar mig perfekt och med tanke på att vi har en veteran här hemma så är det hög tid att fylla på flocken. Nu hoppas jag att Maxen kan få  vara med och forma den här lille parveln till något lika fantastiskt som han själv är men att Maxen får avlastning när det gäller busandet av KG som troligen kommer att bli bästa lekbrorsan.

Det ska helt enkelt bara bli jäkligt skoj att få hem en ny individ att lära känna och älska!
(påminn mig gärna när jag svär över kisspölar och upptuggade biabäddar 😉 )

Dåligt men ändå bra :)

En slagen hjälte här… Fy för förkylningar! I går var jag verkligen helt väck på kvällen. Jag hade hoppats på att det skulle vara borta till i morse men jag vaknade vid halv fem med totalt stopp i möjligheten att andas genom näsan samt huvudvärken from hell, suck. Efter nässpray och en ipren somnade jag om men när Henrik gick upp skickade jag ett meddelande till chefen om att det blev en sjukdag för mig idag.

Henrik tog hand om hundarna på morgonen så jag fick sova vidare. Vid halv nio vaknade jag till igen men låg ändå kvar i sängen och halv slumrade till halv tio. Då tog jag mig dock upp, kastade i mig ytterligare Ipren och fick i mig lite frukost. En snabb kissrunda på tomten med hundarna fick dock i gång mig skapligt och det började kännas lite bättre.

Vid lunchtid tog vi oss en runda i skogen vilket var skönt men sen däckade jag en stund i soffan igen. Under kvällen har jag börjat frysa igen, undrar om febern är tillbaka? Henrik tog hundarna på en runda när han kom hem och jag snodde i hop lite middag. Tja och annars har jag väl typ bara sett på serier på tv och inte gjort ett jäkla dugg.

Jag hoppas ta mig till jobbet i morgon för det dyrt att vara sjuk och framför allt jäkligt tråkigt!

Bortsett från att det varit en dålig dag så har det varit en jäkligt bra dag 🙂 Nä jag har inte börjat svamla i feberångorna. I går började det nämligen ”ramla” ut valpar uppe i Ljusdal och fortsatte så under natten och morgonen. Ja så nu hoppas vi bara att någon liten pojke där i lådan har en adresslapp som det står Ramstorp på 😀

lycka
Kanske är det äntligen vår tur att få hem en liten valp igen 🙂 Foto Pia Magnusson

Valpmys och spår

Gahh Max höll mig vaken i natt med ett jäkla flåsande, det enda ljudet jag verkligen inte kan somna i från. Många timmar sömn blev det med andra ord inte och det var en sliten Lina som masade sig i väg till jobbet i morse.

Dagen rullade på med någon akututryckning och jag fick en hel del gjort, skönt. Åkte hem och plockade i ordning i köket och satte mig sedan på golvet och fortsatte att borsta eller snarare kamma igenom Maxens päls. Hu vad han fäller och hu vad trassligt det blir på nolltid. Skönt att få bort en massa död päls och hela Maxen ser mycket fräschare ut när man får bort den solblekta gamla pälsen.

Sen fick vi besök. Marie som förlorade Freija för några månader sedan har nu skaffat en ny liten valp 🙂 Spännande tycker jag för att inte tala om hur spännande Kilo tyckte att det var! Lilla Unix är 10 veckor och tyckte att det var lite jobbigt med två stora killar som ville sniffa igenom honom så fort han kom ut men sedan kaxade han till sig och tog för sig.

Det blev en massa prat, Marie hade med sig lite mat som vi lagade och så fixade vi till lite fruktsallad till efterrätt. Därefter var det dax för fotosession något som Marie var lite skeptisk till när jag drog ut trimbordet och ställde upp. Men Henrik och jag är relativt luttrade valpfotografer vid det här laget. Henrik fick fota och jag ställde Unix och visst kunde han!

Unix bloggen
Doremis Unix Kridd, söt och go kille som är nyaste medlemmen i östgötagänget 🙂

huvud
Sötnos

lek 1
Kilo var en jätteskojig lekfarbror tyckte Unix och tja Kilo är ju barnslig så han tyckte att det var jätteroligt att få busa lite.

lek
Duktig Kilo lekte väldigt bra med Unix, ingen risk för skador utan han var så försiktig och hade full koll på vart han kunde sätta tassarna.

lek3
Leksugen nakenfis.

Efter fotosessionen så påminde Henrik mig om att jag hade ett spår att gå med Kilo. Spåret hade legat i ca 23 timmar och var ca 550 meter långt. Marie hängde med ut i skogen och Henrik fick passa Unix.

Kilo imponerade på mig i dag igen! Jag hade verkligen ingen aning om vart spåret gick så det var bara till att lita på honom. Han hade två ordentliga tapp men jobbade tillbaka jättefint båda gångerna, han ger sig verkligen inte! Henrik hade satt några stödsnitslar denna gång också och jag kunde nöjt konstatera att jodå Kilo fixar verkligen det här med spår alldeles utmärkt! Skoj att han nu fixar dyngspår riktigt bra. Visst måste han bli säkrare på framför allt vinklar där han tenderar att ringa väldigt stort och även få tapp på grund av det. Men han visar verkligen att han vet vad det är han ska göra och han tar sig till klöven varje gång!

I natt hoppas jag få sova lite mer, det känner jag behövs!

Lugn och stillsam helg

Det blev visst lite bloggpaus.

Helgen har varit alldeles fantastiskt skön. I fredags kom Hanna hem till Ramstorp och det firade vi med grillat och lite bubbel, mums. Hela familen Nilsson med bihang var på plats, det var nog första gången denna sommar.

I går hade jag en toppen dag, alldeles lagom slappt. Började dock morgonen med att åka till skogen med Kilo och gå ett viltspår. Länge sedan vi spårade nu så jag var var lite tveksam till om Kilo skulle fixa ett spår som legat i ca 14 timmar i det varma och torra vädret?

När Kilo förstod vad som var på gång började han kvittra rätt hysteriskt, han kom i alla fall i håg att spåra var skoj! Han visade sig även komma ihåg hur man gör för så fort selen var på och jag släppte efter så tog han spåret utan påvis 🙂 Eftersom jag själv lagt spåret så visste jag ju vart det gått vilket är en trygghet samtidigt som jag ju inte behöver läsa eller lita på min hund, vilket jag ju borde. Kilo löste dock spåret fint. Spåret var ca 400 m med två vinklar. I vinklarna slog och ringade Kilo ganska rejält men han löste det själv och hittade sedan fram till klöven 🙂 Sjukt nöjd med sig själv var han sedan 😉

10399992_10201378182535608_2240441476236109568_n
Kilo är nöjd med sig själv efter avslutat uppdrag.

Vi tog en skogspromenad sedan på förmiddagen och sedan ägnade jag dagen åt att plocka lite här och där i huset och så åkte jag för att handla lite och därefter bakade jag bullar. Henrik var på rally under dagen och när han kom hem så åkte han i väg för att hjälpa en av sina pensionärer som fått fågelbon i skorstenen. Kvällen blev hur lugn som helst, skitskönt!

I dag började vi också dagen med ett viltspår. Den här gången hade jag dock ingen aning om hur spåret gick då det var Henrik som lagt ut det. Det var bara att lita på KG med andra ord och hoppas att han skulle ta oss runt. Spåret hade legat ca 16 timmar, var ca 500 m långt och gick i rejält kuperad terräng. Henrik hade satt några enstaka stödsnitslar för att jag skulle kunna ha lite koll om Kilo fick tapp men han gick verkligen som tåget! Han hade ett tapp precis innan klöven men jag tror faktiskt att det var ett val han gjorde för han gick av spåret, stod och tittade lite på mig, kissade och gick sedan upp och gick raka vägen till klöven.

Jag är sjukt nöjd med hans spårning dessa två dagar, han har verkligen vuxit i spårandet och visar att han kan. I morgon ska vi nog köra ut Henrik i skogen igen för ett nytt spår så att vi kan gå det på tisdag 🙂 Ja för nu ska vi försöka spåra lite mer kontinuerligt igen, inte vara så lata som vi varit senaste månaderna.

Det blev sedan en förmiddagsrunda i dag igen, det är på gränsen till för varmt men det gick. På eftermiddagen åkte jag iväg på en tur till Svärtinge för att ha riktigt söndagsmys!

10464408_10201388326509201_2452679779031418448_n
Tikarna i Bernervillans H-kull.

Uj vad gosigt det är med valpar och uj vad valpsugen jag blir!  Det är lätt att klockan rusar iväg när man sitter med famnen full av goproppar. Om två veckor ska jag försöka åka tillbaka för en ny fotosession och framför allt mer mys!

Hemma tog jag med mig grabbarna ut för att plocka lite skogshallon. Förra året var nästan alla hallon maskfria och fina, i år är det betydligt fler som är angripna 😦 Men en liter ungefär fick jag ihop denna kväll, det får bli påfyllning i morgon också tror jag bestämt för skogshallon är ju så gott!

Valpmys

I dag efter jobbet, som jag för övrigt slutade lite tidigare, så åkte jag till Ann-Sofie för lite valpmys. Läge sedan jag myste med valpar nu och valpbegäret är högt på alla sätt och vis!

Det blev några trevliga timmar tillsammans med A-S, valparna och de vuxna hundarna med en massa skratt och skvaller. Valparna skulle ju förutom att mysas med även fotas. Det är inte lätt att fota valpar alla gånger och det vill till att valparna är lagom trötta och dessutom gärna lite tränade om man vill ha ståbilder, hmm 😉

Sittbilder gick fint, valparna satt som små ljus. Ståbilder blev värre, det fick helt enkelt bli som det blev. Vi avslutade med att ta gruppbilder på de två kullarna.

10295192_10152246128706130_8420250657986000701_o
Tallsångens F kull, sjukt söta eller hur?
Bernervalpar är verkligen det finaste som finns!

Eftersom jag inte har någon dator så fick Ann-Sofie ladda över bilderna direkt till sin dator så själv har jag inte ”sett” bilderna ännu. Några har dock Ann-Sofie lagt ut på facebook så jag snodde den här därifrån så att det blir nån bild i bloggen.

Tiden gick som vanligt allt för fort så snart var det dax att ta sig hemåt. Eftersom klockan var mycket så hann jag inte på långa vägar allt jag skulle behövt göra i dag så på vägen hem ringde jag Henrik som var snäll och badade Maxen åt mig. Lagom till jag kom hem var de klara så jag kunde omgående börja föna till honom. Sen blev det en massa packande, allt i en total oordning, undrar jag vad jag egentligen lagt ner i väskorna?

Nåja, i stora drag är väl det mesta packat. Jag får ta det sista i morgonbitti och när jag kommer hem från jobbet men klockan ett börjar resan mot Danmark, jäklar så skoj det ska bli!

Saknad

Inte mycket tid tillsammans med mina egna hundar i dag inte 😦 En morgonrunda hann vi som vanligt med innan jobbet, sen var jag bara hemma i 40 minuter efter jobbet innan det var dax att åka i väg igen.

Det var uppfödarmöte för vår region i dag. Vi blev fyra stycken som kunde samåka, perfekt att spara lite på miljön. I dag skulle vi vara hos Ute och Markus så att vi kunde passa på att kika på deras entlebushervalpar samtidigt som vi hade möte. Rejäla bitar dom där korthåriga sakerna 😉 Lite nytt folk med i dag på mötet, skoj! Inga större saker att ta upp visserligen men lite fick vi väl ändå ventilera och det är alltid skoj att träffas.

Klockan var en bit efter tio innan jag var hemma igen och jag möttes redan i backen upp till huset att två lurviga saker. Ösregnade gjorde det ju och Maxen var rejält blöt så jag frågade Henrik om de precis hade varit ute, det hade de inte. Men Maxen vägrar tydligen så här på äldre dagar att ligga inne om inte jag är hemma, konstaterade Henrik lite småsurt. Som sagt, äldre hundar bli bara mer och mer egna och charmigare och charmigare. Nu när jag är hemma igen ligger Maxen nöjt inne och snarkar, knäppis. Han och Kilo hade annars fullt sjå med att sniffa igenom min kjol och leggins när jag kom hem, det luktar ju som vanligt väldigt spännande av valpar.

Mys

Efter jobbet blev det i dag en runda i skogen med grabbarna innan jag satte på mig vanliga kläder igen och åkte för att hämta upp Anne. Vi for sedan i väg till Svärtinge för att mysa med de här fyra godingarna 🙂

valpar
Bernervillans G-kull, fyra goa små pojkar 🙂

Åh man blir ju så valpsjuk. Trevliga, sociala valpar som alla ville vara i famnen samtidigt, inte mig emot 😉 En massa gos, lite prat och en snabb fotografering fick det bli innan det var dax att åka för att göra något betydligt mer trist, handla. Ja på lördag är det party hos Anne så vi åkte för att handla middagen i dag. Trerätters blir det minsann.

Meny lördag
Förrätt: Räkbakelse med ostbågar
Varmrätt: Älgrullader med potatispuré och lingonchutney
Efterrätt: Björnbär och champangetårta

Tårtan ska jag fixa i morgon är det tänkt… Ja det är väl bara att sätta i gång så fort jag kommer från jobbet.

Annars har kvällen ägnats åt att svära och vara förbannad. Routern till bredbandet krånglar och vill att vi ska göra en massa inställningar och jag får ingen ordning på det, grrr. Märkligt nog så funkade våra Iphons men inte våra lapptops? I morgon ringer jag pappa och ber om hjälp, för så här kan vi inte ha det!

Valpar

Ett dygn av valpgosande, det borde alla få då och då!

lycka

Vid det här laget har jag ju sett och klämt på ganska många valpar, undrar hur många egentligen? Men det är alltid lika skoj att se småttingar, att få den där känslan när man ser någon man tycker lite extra bra om. Vissa kullar kommer man ihåg lite extra bra, som de kullarna man själv köpt valp i från så klart.

Den här helgen fick jag ju mysa med fem småttingar. Åhh jag som är så valpsjuk kom till sjunde himmelen. Och som vanligt hittar man en favorit i kullen och naturligtvis var det en grabb som fångade mitt intresse. Det händer visserligen att jag hittar tikar som blir favoriter men det är inte ofta, jag föredrar hanar!

Den här gången var det denna lilla goding som jag föll pladask för.

Hane 2 sitter
Hane 2 blev en solklar favorit i denna kull. Faktiskt så mycket favorit så att jag nästan hade kunnat tänka mig att stoppa ner honom i väskan och ta med honom hem!

Jag väntar otåligt på att min valp ska födas och hitta hem till mig. Vem det blir vet jag ju ännu inte men visst måste det vara så att någon ulltuss har en adresslapp som det står Ramstorp på snart?!

1
Sötnöt! Hane 3 på väg att somna.

2
Blödige Bo 😉 ser mer än nöjd ut med en Flippan i knät och en valp som pockar på uppmärksahet.

3
Bildat hög och sover sött.

4 
Tre tikar delar på bian (Yaiya, Flippan och Santa) och Kilo ser till att hålla sig i närheten.

5
Oförstörda trampdynor, mjuka och gosiga och helt oemotståndliga.