EDS 2018, Warszawa

Ja men då har vi ju varit ute och gjort vägarna osäkra i några dagar nu igen.

Torsdagsnatt klockan 01:00 mötte jag upp Lisa, AnnCatrin, Ulrika, Jackpot, Zamantha, Majken och Åskar inne i Norrköping och vinkade hejdå åt Henrik som varit snäll och skjutsat mig. Jag satte mig bakom ratten och rullade i väg söderut i några timmar. Med först ett avsnitt Historiepodden och sedan lite David Batra pod så var det inga bekymmer att vara vaken. Snarare väckte jag väl mina medpassagerare när jag satt och försökte hålla inne några asgarv 😉 Någon timme före Trelleborg lämnade jag över ratten till Lisa och sov i några minuter.

I Trelleborg fick hundarna frukost och blev rastade och tja även vi tvåbenta mådde nog bra av lite frisk luft så att skallarna vaknade till. Sen åkte vi på färjan och hängde där i de dryga fyra timmarna som överfarten till Sassnitz tar. Sedan började en lite seg och oinspirerande tur mot Warszawa. Jag säger som vanligt, Tyskland är både för stort och i vägen när jag ska genom Europa 😉 Nåja väl i Polen så blev vi glatt överraskade av vägstandarden. Nya fina vägar och hög hastighet får man hålla också!

Någon gång efter tio på kvällen hade vi hittat fram till hotellet och checkade in och fick en välbehövlig natts sömn.

Fredagen började med rastning av hundar så klart. Vi insåg att det faktiskt var ett rätt bra hotell vi hamnat på med bra rastnings möjligheter. Sen blev det frukost innan vi hoppade in i bilen igen… Vi började med att åka och reka vart mässområdet var, det har vi lärt oss är en bra grej då det ofta händer att adresser inte stämmer eller annat knas. Därefter styrde vi kosan mot centrala Warszawa och ett område med flera parker som vi sett ut, för att ge hundarna en ordentlig promenad. Ja det är inte helt lätt att hitta rätt alla gånger men vi hittade en parkering och gav oss i väg in i närmsta park.


På väg ut i parkerna.

Efter en stund så nådde vi en ny park som vi knallade in i. Jättefin, med härlig natur och små paviljonger, bänkar och annat. Gott om ekorrar var det också. Men se här fick man inte vara med hund fick vi erfara för rätt vad det var efter ett litet fotostopp dök det upp en vakt på en segway och motade ut oss. Ja och inte nöjde han sig med att säga att vi inte fick vara där, han åkte verkligen bakom oss tills vi var utanför grindarna 😛


Vi hann ta en bild inne i parken där vi inte fick vara i alla fall 😉

Gott om ekorrar var det i parken och rädda var de inte. Jag gissar att folk brukar mata dem.

Nåja, vi fortsatte till en ny park, tog en liten paus, fotade lite och till slut vände vi åter mot bilen, då hade vi nog varit ute i nästan två timmar och hundarna var nöjda och lite trötta för det var ganska varmt dessutom.


Gänget 🙂
Jackpot ser visserligen ut som om han sålt smöret och tappat pengarna men annars så 😉

Efter vårt parkpromenerande kändes det som att lite mat i magen skulle sitta fint och så skulle vi ju se gamla stan så klart. Ja och det var ju inget dåligt val. Vilken trevlig stad Warszawa visade sig vara! Rent och fint och att vädret visade sig från sin bästa sida fast det är oktober gjorde ju inte att intrycket blev sämre direkt 🙂 Hundarna hängde så klart med oss och vi spatserade i väg. En trevlig uteservering hittade vi där vi kunde slå oss ner och beställa in en tidig middag. Det blev traditionell soppa till förrätt, serverat i ett bröd. Alltså den såg ju inget vidare aptitlig ut, grå som den var med simmande kött, korv och kokt ägg i? Men smaken var helt okej så den får tummen upp. Till varmrätt blev det en öring för min del, riktigt gott!

Soppa i ett bröd. Inte så aptitlig look men god och det är väl vad som faktiskt räknas.

Att staden var full med hundfolk gick inte att missa då det gick förbi diverse olika raser  hela tiden och dessutom visade ju Jackpot vilken kändis han är då en tjej kom fram och frågade ”Jackpot?”. Ja om man som hund blir igenkänd på en stickgata i Warszawa, då får man nog säga att man räknas till kändis va?

Efter maten gick vi i riktning mot Royal castle och på torget där var det minsann uppsatt en stor scen och någon polsk kändis som tog i enda från tårna när han sjön. Ja vi gick ner på en gräsmatta nedanför slottet i stället så att hundarna kunde kissa. Sen gick vi in på borggården på slottet, fast det visade sig ju att där fick man inte heller vara med hund, så även där blev vi ivägkörda 😛


Jodå vi hann med en bild på borggården också innan vi blev bortkörda 😉

Därefter hittade vi Wishing bell. Ja det visste vi ju inte så vi fick googla lite. Det visade sig att man skulle runda denna klocka samtidigt som man önskade sig 1-3 saker. Ja det är klart att vi gjorde det liksom. Vad vi önskade oss? Det är hemligt 😉

Önskning pågår. 

Ja sen tyckte vi att det var läge för efterrätt faktiskt så efter lite velande hit och dit så slog vi oss ner på en uteservering på ett stort torg. Själv beställde jag in glass med frukt och blev väl lite förvånad när det kom in en pannkaka med frukt? Kyparen ursäktade sig och sa att kocken gjort fel, kunde det gå bra ändå? Ja det fick det ju göra då. Som plåster på såret fick jag i stället en rejäl snapps? Lite märkligt då jag var den enda i sällskapet som hade beställt in vatten när de andra tog en drink… Nåja AnnCatrin som var rejält kraxig i halsen fick häva i sig den, här låter vi inget gå till spillo 😉

Nåja efter detta var klockan runt sex på kvällen och det kändes som att det var dags att åka tillbaka till hotellet och förbereda sig inför morgondagen. Hundarna var rätt nöjda med att få sova en stund, de hade ju varit med hela dagen och vi var nöjd med att få dricka lite champagne 😀 Vi skålade som sig bör och sedan blev det en ganska tidigt uppbrott då AC som sagt var rätt hängig. Lisa och jag drack upp resten av flaskan och rastade hundarna och sedan blev det en tidig kväll för att vi skulle orka upp morgonen efter.

Lördag och dags för Eurodogshow! Förväntningarna var höga, själv har jag faktiskt inte varit på någon EDS utan att vi kommit hem med en titel eller två så jag förväntade mig så klart lysande resultat 😉 Men faktum med att Maxen tog veterantiteln 2013, Jackpot och Maxen tog varsin titel 2014, Jackpot fixade titel 2016 så varför skulle 2018 inte leverera liksom?


Maxen i Genevé 2013


Jackpot och Maxen i Brno 2014


Jackpot i Bryssel 2016

Ja vi var uppe ganska tidigt, fixade hundar (okej det var Lisas jobb, inte mitt) rastade, packade och käkade frukost och styrde sedan kosan mot mässhallen. Lite konstigt att inte ha någon egen hund med sig men också lite skönt eftersom jag kunde fokusera på att titta, fota och filma lite då.

Tyvärr gick Åskar i en helt annan hall så hans framfart fick vi ju inte se, men resultatet blev Europajunior vinnare, se där, då hade vi ju en titel detta år också 😀

I berner ringarna var flickorna först ut eftersom de båda gick i juniorklassen. En stor klass, nästan 30 tikar tror jag och både Majken och Z skötte sig fint och fick excellent. Medan domaren tackade av tik efter tik så stod båda våra kvar och slutligen blev Majken avtackad som nr 5 och Z blev trea i klassen. Verkligen inte illa pinkat av brudarna!!


Majken och matte AC i ringen.

Sen var det då strax dags för Jackpot och jag måste väl säga att jag inte direkt hade varit imponerad av domarens bedömning i övriga klasser så det var med viss bävan man undrade vad som skulle hända i championklassen? Men det gick ju bra även om domaren gjorde en liten luring och placerade bak Jackpot till andra platsen inför sista varvet, för att sedan ändå peka fram honom som vinnare 🙂 Ja han är ju bara otrolig den där hunden, finns inte mycket annat att säga. Ja och för att vara lite dryg så såg jag inte vare sig ugghundshanen eller öppenklasshanen som någon direkt konkurrent till Potten och mycket riktigt knep även Jackpot cacibet och därmed titeln 🙂 Även BIR blev det till slut och ja, han är fantastisk!!


Ja då var den tredje europavinnar titeln i hamn!

Bedömningen hade gått fort så nu hade vi lite tid att slå ihjäl innan det var dags att bege sig mot finalhallen. Vi fotade hundarna lite, jag fotade lite andras hundar också, jag hann se Fie och pyrren Katie fixa en titel de med och bli BIM!! och så fick vi faktiskt något i magen också.


Nöjd AC som hittat både något att äta och en öl! Inte någon självklarhet har vi lärt oss 😛


Z väntar på att hon också ska få något gott.

Till slut tog vi vårt pick och pack och gick till finalhallen. Åskar och Ulrika var redan inne på förhandsgranskning för juniorfinalen då och Lisa behövde ganska snart gå dit hon också. Majken och Z satte vi i varsin bur vid en lugn vägg vid sidan av finalringen, på så sätt kunde vi se dem samtidigt som ringen. Och det kanske var tur för plötsligt dök det upp en karl som vi tyckte betedde sig ganska skumt. Vi höll så klart koll på honom och till slut gick  AC bort till hundarna för att markera att vi hade sett honom. I slutändan tror jag faktiskt inte att han var ute efter att göra något dumt men better safe than sorry liksom.

Tyvärr var det bara in och ut för både Åskar och Jackpot i finalringen och vi fick avsluta dagen på mässan med att fota dem lite på ett vinnarpodie.


Ja här har vi den, titelbild nr 4 på europautställningar 🙂

Tillbaka på hotellet så tog vi lite bubblor för att fira och sedan skulle vi käka middag på hotellet tänkte vi. Hundarna var nöjda med att få sova efter en heldag på mässan. Men att ha med sig AC när det kommer till mat utomlands är någon sorts förbannelse 😉 Restaurangen på hotellet var just denna kväll fullbokad och stängd för alla utom det bokade sällskapet. Nåja vi knallade helt enkelt över till grannhotellet 50 meter bort och hade sådan tur att vi faktiskt fick bord där, trots att det var massor med folk där. Det visade sig dessutom vara ett lyckokast tror jag för vi fick in en god pasta och sedan en mycket god glass. Efter det kunde vi nöjda med dagen ta ytterligare lite bubblor och sedan snabb rasta hundarna och slutligen slänga oss i sängen.

Söndag och dags att checka ut från hotellet för att sedan åka tillbaka till mässan för ytterligare en utställning. Väldigt lite hundar anmälda och typ ingen polsk? Det var förmodligen inte det minsta konstigt med tanke på den überotrevliga domaren för dagen. Att domare inte dömmer som jag ”vill” är inget jag bråkar om men när domaren är otrevlig, dryg, oförskämd, står och himlar med ögonen och bara är ett redigt rövhål, nä då blir jag faktiskt sur.

När domaren placerade Jackpot sist i championklassen började faktiskt alla runt ringen att asgarva, vad ska man göra liksom? Men det är ju inte utan att man funderar på vad fru domare själv tänkte när hon fick den reaktionen på sin bedömning… Brudarna sedan föll inte heller de direkt domaren i smaken och ganska snart var det tämligen sorgliga bedömningen över. Juniorhanen som till slut blev BIR var i alla fall helt okej så då får man glädja sig åt det. Jag kan dock inte rekommendera någon att slösa bort sina pengar på denna domare, ja såvida ni inte vill bli dåligt bemötta så klart…


Söndagens BIR, Goldbears Frank Zappa, som här även blir BIS junior samma dag 🙂

Även om Berner snart var klart så hade vi en hel del tid att göra annat på eftersom Åskar skulle in sent i sin ring. Vi hann bland annat gå ut och packa om i bilen så att det var klart tills vi skulle åka hemåt och AC hann även gå och shoppa lite. Ja och så hann vi se pryrrarna igen och där blev Katie BIR denna dag 🙂

Domaren i Åskars ring hade inte det minsta bråttom, faktum med att han fortfarande höll på med sina raser när finalerna drog i gång… Nåja Åskar han vinna juniorklassen och springa bort till finalringen precis i tid för att hinna vara med. Tyvärr igen placering men jag fick ju då se bernern bli BIS junior i stället.

Vi avslutade vår vistelse i Warszawa med lunch, där vi faktiskt testade lite golonka, innan vi tog plats i bilen och började färden hemåt. Resan gick bra även om man får träsmak i rumpan av att sitta så länge. Jag tog passet efter färjan i Rödby vid halv två på natten och klarade av att köra ganska länge utan att bli trött. Över på svenska sidan lyckades jag dock köra på en älg, det är ju inte helt lyckat. Nu var det en redan död älg som någon annan krockat med och jag körde bara över typ klövarna på den där den låg mitt på min vägbana. Mina sovande vänner vaknade lite yrt så där när bilen skuttade till men fattade nog inte riktigt vad som hände. Vid Brahehus stannade vi för att rasta hundar, ge dem frukost och även få i oss själva lite frukost innan jag körde den sista biten till Norrköping där svärfar Tommy var snäll och kom med Ulrikas bil så att vi kunde byta.

Med det var denna resa över för min del och även om det är skoj att vara på äventyr så är det så klart skönt att komma hem till sina egna hundar och sin egen säng. Nu är det bara att sätta i gång och börja planera för nästa tripp 😉

Böda

Ja så var vi tillbaka på Böda, vårt andra hem. Resan söderut från Åre fick bli en sväng hem då Odden visade sig vara riktigt dåliga i magen och redigt hängig. Vi stannade i Borlänge för att köpa lite goda bakterier åt honom men när vi sedan stannade igen utanför Fornåsa var han verkligen både dålig i magen och hängig så då bestämde vi oss för att en natt hemma skulle göra honom gott. Fast någonstans mellan Fornåsa och hemma så kickade det goda bakterierna in och Odden skuttade ur bilen hemma och var pigg och glad igen. Jaja nu blev det lite snabb urplockning av det som inte behövde hänga med till Öland, vi hann köra någon maskin tvätt och så kunde jag ge mot ut i skogen och plocka lite svamp också 😉

På torsdagen rullade vi i alla fall i väg söderut och den vägen kan vi ju vid det här laget… Segt ner men väl framme så är det alltid lika skönt. Ja med undantag för att vi ju då inte får stå där på campingen som vi vill… Nåja vi rullade i på plats 5214 och på bara några minuter så var lägret på plats igen. Vi rullade även ut markisen som är ny för oss, en längre variant än den vi haft tidigare. Vädret var varmt och sommaren var tillbaka 🙂 Det blev en promenad med hundarna på stranden och i tallskogen så klart och sedan satt vi ute resten av kvällen och njöt av att ha semester. Själv satt jag faktiskt ute till halv tolv utan att frysa det minsta, härligt! Och lite skillnad mot för bara någon dag sedan då vi hade 8-9 grader på kvällarna 😉

Fredagen vaknade vi dock till ösregn. Jag har nog aldrig varit med om så hårt regn på Öland tidigare? Det var så jag trodde att det skulle bli hål i taket på husvagnen när dropparna kastade sig ner. Ja hundarna måste ju rastas så det var bara att dra på sig regnjacka och ge sig ut. Kan väl inte direkt påstå att vare sig jag eller hundarna var riktigt lika nöjda över att vara på Öland just nu 😉

Regnet fortsatte till och från hela dagen och det blev inte mycket gjort, vi satt mest och slappade. Någon gång vid ett kom Nina och lilla Freija förbi och snackade lite i väntan på att hundduschen skulle bli ledig. Mysigt att få hänga lite med pälsbarnbarnet. Själv åkte jag i väg och handlade lite efter det och undertiden jag var borta rullade Lisbeth in. När jag kom tillbaka var regnet äntligen borta och då passade jag på att ta en runda med hundarna och Lisbeth hängde på. Det fick bli tallskogen och stranden även denna dag 😉 Efter det blev det bad och föning av Frisken och Kilo som ju faktiskt skulle ställas dagen efter. Inte optimalt att bada dem så nära utställningen men det var liksom inte så mycket att välja på.

Under kvällen hängde vi med Ann-Sofie och Eva och deras hundar vid vår vagn, käkade lite och hann avhandla en massa ämnen, bland annat döden, döden, döden….

Lördag och dags för utställning. Faktiskt den första SKK utställningen för min del den här sommaren? Ja för jag har faktiskt inte ställt på någon SKK under hela sommaren utan bara på specialer. Utställningen är förlagd till kvarter 2 och med andra ord långt att gå till. Så lite fult tog jag bilen bort. Åkte in med koden till stugorna och kunde parkera 50 meter från ringen. Frisken fick hoppa ut och vara med ute för att landa lite bland alla hundar i förhoppning om att den där svansen skulle lägga ner sig 😉

Freija gjorde debut denna dag, skoj att få vara med då. Hon skötte sig fint och blev placerad som trea med hp. Sen var det bara en junior och en unghund innan Frisken skulle in. Frisken är som vanligt enkel att ha att göra med och skötte sig fint. Eftersom det var domarelev med så fick vi inte veta vad domaren gav oss för kvalitetsbedömning utan vi gick direkt bort till domareleven och fick visa upp oss igen och få ytterligare en kritik skriven. Här skulle sedan ringsekreteraren kommit bort till mig för att berätta vad vi fått men det glömde hon tydligen bort.. Så när det ropades in till konkurrens så var jag fräck nog att ta föregivet att Frisken fått excellent och det hade han ju 🙂 Efter något varv placerade domaren om oss och Frisken blev tvåa i öppenklassen med ck, skoj 🙂

Sen var det Kilos tur, taggad till tänderna som vanligt… Han sköter sig visserligen i ringen men han blir som en ihopspänd fjäder som när som helst kan skjuta iväg. Själv tyckte jag att han rörde sig kort och trippigt, domen tyckte däremot att han rörde sig fint… Även Kilo slutade som tvåa i klassen med ck så då fick Ann-Sofie ta över honom och så gick vi in i bästahanklassen. Frisken blev där trea med r-cert och Kilo fyra, inte illa pinkat 🙂

Det har ju varit lite diskussion på fb om det här med cert och r-cert och att en del inte tycker att man ska få ta fler än två cert innan man är två år. Det är tydligen surt att få en massa r-cert? Själv anser jag ju att den hund som domaren anser är bäst för dagen och inte fullcertad ska ha certet, oavsett om hunden har 10 sedan innan. Jag är i alla fall jättenöjd med Friskens r-cert, det visar ju att domaren tyckte att han var näst bäst av ej fullcertade hanar i dag, det är väl jättebra!! 🙂

Självklart tittade jag på tikarna efter det och Henrik tog hand om hundarna och åkte tillbaka till vagnen med dem. När tikarna var klara knallade jag tillbaka till vagnen jag med och käkade frukost, för det hade jag inte fått i mig tidigare. Jag hann sedan ta en ordentlig promenad med grabbarna på stranden innan jag återvände till utställningsområdet och kikade på finalerna 🙂

Kvällen tillbringades återigen utanför vagnen tillsammans med Ann-Sofie och Eva och denna kväll goda hamburgare och så klart en massa snack igen. Henrik hann med att gå bort till bastun och hänga lite med Niina och Tobbe dessutom.

Söndag och Böda visade sig från sin bästa sida. Jag tog en ordentlig promenad med grabbarna innan frukost och sedan satt vi och njöt av vädret ett tag. Jag knallade ner på stranden tillsammans med Eva och Ann-Sofie och fotade deras hundar lite innan Henrik och jag tog bilen bort till vårt kvarter 1 och tog en promenad med hundarna. När vi kom ner på stranden visade det sig krylla av nakenfisar… Jag som hade kameran med mig och skulle fota lite, men vem vill fota med nakenfisar som dyker upp i bakgrunden liksom…

Sen var det dags att plocka ihop lägret och börja rulla hemåt. För Henriks del är semestern nu slut medan jag har en vecka kvar att njuta av.


Frisken i vassen.


Belle i tallskogen.


R-cert tilll Frisken på lördagen, inget vi är missnöjda med.


Nöjd Odd på stranden


Belle, Elsa och Tito är också nöjda över att få springa på stranden.


Vår fina treklöver ❤


Kilo, den ständiga strandraggaren 😉

Förhoppningsvis dröjer det inte jättelänge innan vi är tillbaka på Öland och Böda igen 😉

Byske 2018

Alltså jag ligger uppenbarligen en vecka efter hela tiden?! Men några ord om Byske ska jag väl få ner för minnenas skull.

Henrik började sin semester samma dag som vi började resan mot Byske. Vi tog det ganska lugnt på morgonen och förmiddagen, packade, rastade hundarna ordentligt och kunde sedan vid lunchtid rulla iväg norrut. Ett första stopp redan i Norrköping för att handla lite och sedan ytterligare ett stopp i Uppsala för att lasta in lite rosetter som skulle upp till utställningen. Någon gång runt halv sju var vi framme i Ljusdal och hundarna var helt galna i bilen. Framför allt Odden vilket är lite konstigt för det är inte så att han sedan direkt gillar att vara hos sin uppfödare med en massa andra hundar 😉 Lite trevlig samvaro, lite käk, lite piff av hundar och sedan var det dags att krypa till sängs ute i vår bod.


Söt ny familjemedlem i Ljusdal som var en rackare på att smita ut genom dörren.

Fredagen började ganska tidigt med en ordentlig promenad för Lisa, mig och hundarna. Skönt eftersom hundarna sedan ska sitta i bilen ett bra tag igen.


Morgonpromenad.

Ja efter en dusch och lite frukost var det dags att rulla vidare norrut. Vi gjorde ett stopp utanför Övik för att rasta hundarna och där hittade Soya ett litet fynd… Fribajsare är det som sagt dödstraff på om du frågar mig! Vid det här laget hade tydligen Henrik och Jörgen tröttnat på sina bättre hälfter och kastade helt sonika över mig till Lisas buss så så att de kunde åka tillsammans i stället. Det gjorde att Lisa och jag kunde researcha lite inför Amsterdamsturen men det var ju bara sex och droger som gällde för hela slanten?

Fram på eftermiddagen var vi så framme i Byske och kunde för sista gången checka in i Aspen 3. Stugorna ska nämligen fraktas i väg och nya ska ställas dit. Inte en dag för tidigt för de är gräsligt slitna. Vi fick upp tältet vid ringsidan, packade in i stugan, gick och rastade hundarna och sedan kom det lite regnande? Regn i Byske?? Det har nog aldrig hänt oss på alla år faktiskt. Lite trist för den traditionsenliga grillningen uteblev ju och i stället satt vi i stugan och käkade plockamat, funkade ju det med.  Fast sedan knallade vi över till grannstugan och hängde tillsammans med lite goda vänner på kvällen. Fröken Romanova placerade sig omgående i knät hos mig och Lisa som satt i soffan och var så nöjd så nöjd.

Så blev det lördag och utställningsdags. Själv hade jag ju bara anmält Frisken och han är sorgligt naken så någon direkt tid att fixa till honom tog det ju inte… I år kändes utställningen lite avslagen, kanske för att domaren inte direkt bjöd på någon show… Så tråkigt när de plockar ut ettan i varje klass först, hur svårt kan det vara att göra de till en liten show och plocka ut fyran först liksom? Dagen rullade på och vi kan väl inte klaga på resultaten. Frisken fick faktiskt excellent och med en kritik som sa att han hade en bred skalle! Vet i tusan hur jag fick till den men det var ju bra då 😉 Placerad som trea blev han också och det kan jag inte vara annat än nöjd över.


Är man naken visar man sig bäst framifrån 😉


Jag tyckte att AnnCatrin skulle testa mitt nya objektiv, praktiskt eftersom jag då fick lite bilder på min egen hund 😉

Frisken var dock inte ensam om att vara naken, morfar Jackpot hade också tagit på sig badbyxorna och lika så Yamasen. Nåja med eller utan päls så vann Jackpot som vanligt, är man snygg har kläderna ingen större betydelse 😉 Yamasen masade sig runt med mig och blev fyra i championklassen. Sen var det dags för Zamantha och hon blev tvåa i juniorklassen innan det var dags för Majken att vinna unghundsklassen. I bästa tik slog Majken till med en andra plats och cert, skitskoj rent ut sagt 🙂


Bir Bernerdalens Jackpot, Bim Doremis Yoshi Quott


Cert till Bernerdalens Romanova, grattis AnnCatrin!!


Måste slänga in en bild på Molly också, eller Bernerdalens Oh My God som hon heter i stamtavlan. Oddens syster och mamma till Romanova 🙂

Ja så var utställningen klar och vi kunde packa i hop tält och grejer och sedan sätta sig för att ta den numera nästan obligatoriska snacksstunden med bubblor till. Även om väl en tredje plats inte direkt är något att fira kan man ju alltid fira sina vänners fina placeringar, för det är ju så mycket roligare att fira liksom 😉


Samvaro efter utställningen.

Vi rastade sedan hundarna och sedan var det dags att äta middag också, ett jäkla ätande på oss 😉 Vi avslutade kvällen med en Irish Coffee och sedan var det bara att krypa i säng igen.

Söndagen är ju resedag igen. Rasta hundar, äta frukost, städa ur stugan och sedan börja rulla hemåt. Det kändes både lite segt och gick ändå fort, vet inte hur det är möjligt? Det blev stopp i Övik igen, både för att rasta hundar och för att kika lite på Fjällräven outlet, jodå jag handlade lite. Mat i Sundsvall för oss tvåbenta och sedan stoppa norr om Sala för att ge kvällsmat och rasta hundarna innan vi till slut var hemma igen.

Byskehelgen går som vanligt ruskigt fort så nu är det bara att vänta på nästa tur om ett år igen 🙂

Jubileumshelger och en del annat

Ja här ekar det ödsligt minsann. Det betyder ju inte att livet är tomt och innehållslöst, snarare tvärtom.

I slutet av maj var det 50 års jubileum för vår rasklubb, Svenska sennenhundklubben. En helg som gick i värmens tecken med lätt hysteriska temperaturer?!  Själva drog vi dit husvagnen och gjorde storhage tillsammans med Anders och Annette och deras hundar. Skoj för det var faktiskt länge sedan vi gjorde det sist. Trevlig samvaro men helt ärligt så hann jag inte prata med ens hälften av de jag hade önskat byta några ord med, värmen knäckte mig nämligen fullständigt. Faktiskt så illa att jag till och med blev tjurig till slut och när det kom till fotograferande så la jag ner fullständigt. När skallen kokar är det liksom inte läge för att försöka ha tålamod och föröka komma överens med sin kamera.

Bortsätt från att jag kurkade ihop i värmen så var helgen jättetrevlig. Alla våra tre grabbar ställdes och även om det inte var några lysande resultat så skötte de sig alla tre bra med sina handlers. Ja för jag fick faktiskt dela ut mina hundar lite till höger och vänster för att få det att gå ihop. Kilo fick Annette ta ansvar för och det gjorde hon fint 🙂 Frisken leasade jag ut till Lisa och själv tog jag ju då Odden. Odden åkte på sina första VG någonsin, matten gav domarna onda ögat 😉 Frisken fick VG på fredagen men snyggade tydligen till sig över natten och fick excellent och ck på lördagen, dock oplacerad. Kilo gick ju i championklass för första gången och fick excellent första dagen utan ck, andra dagen blev han lite snyggare och fick även ck, men var oplacerad båda dagarna. Själv sprang jag med Yamas i championklassen och om det tyckte han inte. Yamasen tyckte att det var lika vidrigt varmt som jag och hävdade bestämt att han gjort roligare saker 😉


Är man snygg så är man, Jackpot BIS-1 på fredagen.


Odden fick ta en liten familjebild, till vänster syster Madam, nej Molly heter hon ju 😉 och till höger Mollys dotter Majken. 


Trevlig men varmt runt ringarna.

Jubileumsmiddagen hoppad vi över, inte för att vi inte trodde att det skulle bli trevligt, utan för att vi vet hur trött man är efter en heldag och eftersom vädret nu blev som det blev så är jag oerhört tacksam över att vi kunde sitta i slapparkläder med hundarna runt oss och ta det lugnt när andra knallade upp mot herrgården i lite finare kläder. Ja och vem hade väl kunnat tro att Degerfors skulle bjuda på högsommarvärmen i maj och att det bästa med helgen skulle bli att få hoppa i sjön och stoppa huvudet under vattnet?

Skönt också att kunna stänga kapitlet Jubileumsbok. I Degerfors delades de första ut och efter det så var vårt arbete med boken över och det stavas verkligen SKÖNT! Det har varit gräsligt mycket jobb med den där boken men jag är stolt över vad vi lyckades få ihop och än så länge har jag mest hört positiva omdömen om den. Ja och om någon nu inte är nöjd med den så, tja gör det bättre själv då! 😉

Jag är i alla fall jättenöjd med hela Jubileumshelgen överlag och det kändes allt lite snopet när vi på söndagen rullade ut från campingen och det hela var över.

Degerfors blev tyvärr även speciellt av en annan orsak också än att det var ett trevligt jubileum. Det blev dessvärre också den sista gången vi fick pussa på Fru Kanonkula eller Boquet då. Pigg och glad hela jubileumshelgen och lika mattefixerad som vanligt, herregud vad jag har bråkat med henne om att hon inte måste vara precis i knävecket på sin matte hela tiden 😉 Men bara några dagar senare sa Fru Kanonkula adjö till den här världen och tårarna fick rulla fritt på våra kinder. En knasig hund var hon och det har hon visst gett vidare genom generationerna. Sonen Kilo, barnbarnet Odd och barnbarns barnet Frisk har vi tack vare henne och det är vi henne för alltid tacksamma över ❤


Vardagen i övrigt har bjudit på en del spårande faktiskt. Ja i värmen. Vi avslutade spårkursen och vi har kört ett gäng träningsspår. Odden som ju är min spårgud har nämligen senaste spåren gjort något så märkligt som att bara kliva av spåret. Inte så att han inte vet vart det går, han bara ger tusan i det? Oerhört märkligt eftersom spårande är typ det bästa han vet? Jag fattar nada och inte heller Sören eller Evelin har kunnat hitta någon bra förklaring till hans beteende. Vi har testat att köra osnitslade spår och även om Odden är löjligt lättläst så hjälper det föga när han inte spårar… Men sista spåret vi gick den 5:e juni tror jag vi fick ett genombrott. Evelin hade varit snäll och gått ut ett träningspår åt oss på helt ny mark som var lagt som ett öppenklass prov. Odden tar upp spåret utan bekymmer i rutan och spårar sedan i ca 50 meter innan han väljer att gå av och se på mig ungefär som att han inte alls förstår varför han ska göra det här? Den här gången sa jag åt honom lite barskare att fortsätta och se på tusan, hunden spårar som den stjärna han är och går inte ett steg fel på resten av spåret. När han spårar på det sättet kan jag till och med se på vilken sida om en ormbunke som spåret är lagt, så löjligt lättläst och spårnoga är hundskrället. Skönt som tusan att efter tre ganska misslyckade spår nu få genomför ett riktigt, riktigt bra spår! Jag vet ju att han kan spåra i stort sätt var och hur som helst, vi ska bara få honom att förstå att han faktiskt förväntas göra det varje gång också 😛 Jaja, han heter ju inte Odd för inte liksom…

Direkt efter det spåret, som var klart vid åtta på kvällen, åkte vi och mötte upp Henrik, Kilo och Frisken och drog vidare till Ljusdal. Okej lite knasigt kanske men det fanns ju 8 småttingar som behövde bli gosade med. Halv två var vi framme och knallade raka vägen ut till ”vårt” lilla hus  och sov sött i några timmar innan vi vid sjutiden på morgonen knallade in i köket och sa god morgon till tvåbenta och fyrbenta vänner 😉

Det blev en härlig dag med valpmys och trevlig umgänge innan vi vid femtiden rullade tillbaka hemåt.  Ta det lugnt är för döingar 😉


Frisken och Zamantha testar att leka mamma, pappa, barn 😛


Z, en duktig liten barnvakt. Z ska förövrigt odla ut en snopp och flytta hem till mig om jag får bestämma 😉


Jobbigt att växa, bäst att ta en lur.


Är det månne en Sture som sitter här och väntar på sin matte? 😉


”Glöm inte oss!” Grabbana låg redo vid grinden för de tänkte då inte stanna hos valparna längre än nödvändigt.

Ja och eftersom jag inte tänker vara någon döing så jobbade jag järnet i två dagar för att på fredagen återigen sätta mig i bilen och dra på nästa tur… Den här gången fick bara Kilo hänga på och så tog vi med och Anne och Mini också innan vi mötte upp Lisa, Jackpot och Zamantha i Norrköping och åkte vidare till nästa jubileumsutställning, den i Danmark.

Ja Danmark är alltid lika trevligt och vi fick en skojig helg i grannlandet. Trevliga grannar i stugan bredvid hade vi också i form av Anna-Karin och Erica och de var dessutom snälla och tog både tältplats vid ringen åt oss och checkade in så att vi bara kunde åka rakt in på campingen, tusen tack!

En liten stökig första natt med gräsligt varmt uppe på loftet där vi tvåbenta låg och lite stirriga småflickor som boffade och tassade runt där nere, men vi orkade ju upp på morgonen och var ju redan på plats vid utställningen så det gick ingen nöd på oss egentligen. Lite väl varmt även denna utställningsdag men bättre än i Degerfors i alla fall. Hundarna skötte sig fint och tja vad ska man säga om Jackepotten? Han är fantastisk, kort och gott!


Jackpot, BIR både lördagen och söndagen i Hasmark 🙂


Mini slog till och var BIM valp på lördagen 🙂


Kilo, sötaste pralinen i lådan ❤ Hur tusan har han hunnit bli 6,5 år redan? Stoppa tiden någon!

Även denna gång skippade vi jubileumsmiddag och satt i stället vid stugan och tog det lugnt med lite gott i glasen och gott på tallriken, skönt även denna gång. Ja det var väl möjligen det där med att jag missade bröllopet då, jag ber om ursäkt Nicole 😛 Vi njöt i alla fall av att ta ett uppfriskande dopp i, vad vi till slut fick bekräftat var, Kattegatt. Geografi är konstigt nog inte vår starka sida, trots att vi far land och riken runt 😛


Vår pyttelilla stuga.


Skål, funkar i Danmark också.

Söndagen var gräsligt kvalmig till att börja med men övergick sedan till regn, otrevligt när man är på utställning. Det blir ju liksom lite avslaget när folk står och trycker i tälten i stället för att vara ute och prata med varandra. Duktiga hundar har vi som står ut med alla våra påhitt och hänger med på resor hit och dit och dessutom sköter sig utmärkt hela tiden ❤

Den här senaste veckan har i stort sätt enbart handlat om jobb och betyg. Men nu är det fredag och skolavslutningen har varit. Inte för att mitt jobb tar slut med det men lite lugnare blir det ju. Nu ska jag njuta av en helt ledig helg, har faktiskt inget inplanerat(?) och sedan är det bara fyra arbetsdagar innan vi drar mot Öland och en vecka på Böda 🙂

Långhelgen som tog slut

Bild

De där lediga dagarna försvann minsann i ett nafs.

I fredags utökade vi flocken tillfälligt då Musse kom hit för att hänga här ett gäng dagar. Han har ju varit här tidigare och brukar ju hänga med våra grabbar då och då när vi är ute med husvagnen så det var inga konstigheter att stoppa in honom i flocken.

I lördags bar det av till Västerås på utställning, utan egen hund dock. I stället fick jag låna Yrsa och springa lite, skoj. Tyvärr inte det resultatet som vi hade hoppats på men det går ju fler tåg. Det där sista certert ramlar nog snart in för henne. Jag passade även på att shoppa lite godis och ben samt en ny fäll till bilen. Testade faktiskt att köpa de så omtalade och omtyckta tuggbenen från Rauh. Svindyra men de ska ju hålla så mycket längre. Har man en bentuggare av rang som Kilo så är det ju en fördel om benen räcker mer än två minuter… Han fick så klart testa när jag kom hem och först var han lite tveksam till om benet var något att ha men sedan knaprade han på i vanlig stil. Tja det håller kanske lite längre det kan jag väl erkänna men så där extremt mycket längre kan jag inte påstå att det var. Nu fick han inte tugga helt färdigt själv utan faktiskt dela med sig till de andra i tur och ordning också.

I söndags var planen att städa. Det behövdes städas både ute och inne efter vintern. Fast så fick jag ett meddelande från Angelica på morgonen där hon undrade om jag inte kunde tänka mig att komma och fota valparna och det är ju inget svårt val att välja mellan städning eller valpfotande.

De växer så det knakar de små liven och söta som socker är de ju så klart som alla valpar.


Fruängens H-kull, ca 4,5 veckor unga.

Jag får väl erkänna att jag inte fick mycket städat på eftermiddagen/kvällen heller….

Måndagen var dagen det skulle ske, nu jäklar skulle det städas. Ja eller så kan man ju ta en lång morgonpromenad i stället 😉 Vi fick med oss kattrackaren ut på promenad vilket inte är ovanligt, han brukar hänga på på morgonrundan på vardagarna. Fast nu var det ju inte vardag så jag tog inte en vanlig kort morgontur utan det blev en 7 km runda. Inte riktigt vad Grå hade tänkt sig tror jag 😉


Grå går också att muta med frolic och få att posera 😉

Nåja sedan blev det faktiskt städat till slut. Bilen städades, altanen städades, köket plockades i ordning och vardagsrummet fick sig en uppfräschning och så dammsugning och skurning av golv. Kände mig ganska duktig faktiskt. Hundarna hade fått tugga lite ben under tiden och så tog vi en runda till i skogen på eftermiddagen och med det var alla fyrbenta nöjda med sin dag. Själv åkte jag en snabbsväng ner till Finspång och handlade lite och hämtade hem en säck med ben till hundarna som Pia sparat åt mig när de slaktade kalv. Nu hade ju hundarna redan fått ben under dagen så de fick nöja sig med att bara sukta lite i säcken när jag kom hem. Vi avslutade dagen med lite grillat.

Så dagen då. Faktiskt så fick jag sovmorgon. Tja eller det var väl kanske en sanning med modifikation eftersom jag var uppe vid halv fem och släppte ut hundarna eftersom jag tyckte att någon väckt mig och varit flåsig. Men ingen av de fyra gjorde något annat än kissade så jag gick och la mig igen och fick ju i alla fall sova till klockan åtta då.

Vi tog en morgonrunda och grå lyste med sin frånvaro i dag 😉 Förmiddagen ägnade jag sedan åt att stå och elda upp de sista nationella proven som var kvar, skönt att det nu är klart! Efter lunchen stoppade jag in hundarna i bilen och åkte till Rödgölen utanför Åby. Jag gillar verkligen det naturreservatet  och efter att ha stått i rök hela förmiddagen kände jag att jag vill andas lite riktig gammelskogsluft. Hundarna var inte svår övertalade och for i väg med svansarna i vädret.


Musse hade tröttnat på att posera här i slutet av promenaden så det fick bli mina vanliga treklöver som ställde upp 😉

På vägen hem började det att regna och under kvällen har det kommit några rejäla störtskurar. Mitt emellan dessa har vi dock lyckats pricka in ett litet spår åt Odden. Odden som skulle testa ett öppenklassprov för någon vecka sedan fick då spåra i 27,5 gradig värme (?) och fick jobba hårdare än han egentligen är tränad för. Så i dag hade jag bett Henrik att lägga ett enkelt spår som bara fick ligga i några timmar, allt för att Odden skulle få bygga lite självförtroende igen. Skoj och plättlätt sa Odden och fixade spårningen fint.

Nöjda hundar ligger nu och sover och det är väl dags för mig att knyta mig snart också. Hade gärna haft lite mer ledigt som vanligt men det är ju två kortveckor nu så jag ska väl klara mig skapligt.

 

SE UCH :)

Ja men det blev ju en alldeles lysande dag i går, både resultat och vädermässigt 🙂

Pigg var jag inte när det var dags att gå upp men upp kom jag och hundarna fick vara ute medan jag fixade till deras frukost och tog en dusch. Alla hundarna åt utan att bråka, ja alltså med det menar jag att även Odden åt 😉 Hundarna fick vara ute en stund till efter frukosten medan jag packade det sista och sedan prick 5:45 enligt plan rullade vi i väg Kilo, Odden och jag. Frisken var så klart inte alls nöjd med att bli lämnad men fick ju en heldag själv med hussen så det gick ingen nöd på honom.

Vi hämtade upp Anne och Mini i Finspång och sedan Lisbeth innan i Norrköping och kunde sedan köra mot Sala i lugn och ro. Det var faktiskt rätt halt på en del ställen men vi hade som sagt gott om tid så vi var framme redan vid halv nio, dvs en timme innan det skulle börja.

Som vanligt trevligt att träffa härliga sennenmänniskor och vackra hundar och så blev klockan dags att börja. Mini var ju först ut och hon skötte sig ju med den äran, blev bästa baby tik, sedan BIR baby och slutade till slut som andra bästa Berner valp 🙂 Vilken debut!


Tjofselinas UK Julie, aka Mini, på dagen fyra månader och gjorde en fin, fin debut i vänstervarandets konst 🙂

Själv undrade jag lite varför i hela friden jag hade anmält två hundar för? Nu skötte sig väl både Kilo och Odden helt okej men det blir ju lite trixigare med fler hundar så klart. Kilo var ju alla fall utleasad till Lisa och efter ett tag var det ju då dags för grabbana att gå innanför ringbanden och ställa upp i öppenklassen. Kilo skötte sig fint med Lisa och fick excellent och sedan var det dags för Odden. Odden gillar inte att man plockar med benen, han blir liksom som en ostbåge hela han och ser dessutom till att genast flytta tillbaka benet jag precis flyttat eller flytta ett annat ben… Vi har faktiskt tränat det här senaste tiden men att säga att vi gjort framsteg vore att ta i 😉 Så döm av min förvåning när han utan att konstra låter mig göra typ vad jag vill med hans ben när vi är i ringen?! Alltså den där hunden är precis vad han heter, annorlunda! Pigg som tusan var han också och ville gärna galoppera fram.. Nåja hur som helst så fick även Odden excellent 🙂

Till konkurrensen visade det sig att det bara var tre av nio som fått excellent och då var två av dessa mina 🙂 Det blev en del springande men till slut blev det Kilo som vann och Odden som god tvåa. Haha det hade jag verkligen inte räknat med men det var ju jäkligt skoj så klart. Kilo fick även ck men fru domare tyckte att Odden behövde bli stabilare fram och lät honom vara utan ck. Tja de har hon ju helt rätt i så jag kan inte säga något om det 😉

Det blev sedan snabba bud, lämna över Kilo och Odden till snälla vänner utanför ringen och så in med Jackpot och Yamas i championklassen. Yamasen lät hälsa att mina halvtorkade leverpastejbitar var smaskens och sprang på fint. Så fint att han placerade sig som två bakom pappa Jackpot. Ja och båda grabbarna fick ck så klart så då var det ju tre grabbar med ck på två handler, det går inte. Tursamt då att Emma var med denna dag och faktiskt fick jobba lite med sin grabb Yamas 😉 Själv tog jag Jackpot och Lisa fick fortsätta med Kilogrammet.

Till bästa hane, och bästa tik som gick innan, hade man gjort ringen dubbelt så stor. Jag gillar det men att springa i ridhuset är rätt tungt och det blev mycket springande, flås, flås 😉 Dessutom är ju Potten av det välgående slaget så det gäller liksom att hänga med. Ganska snabbt tackade domaren av hundar så att bara de fyra som skulle placera sig var kvar. Trevligt att alla tre pojkarna som vi har i ”familjen” var kvar.  Så sprang vi vidare och Yamasen blev nr 4 och ett varv senare så pekade domaren in juniorhanen på tredjeplats och då var det ju klart, ja att Kilo fick cert alltså 🙂 Att Jackpot vann var knappast förvånande för någon, men jag var så klart betydligt gladare över att Kilo nu stod som tvåa och med det tog certet och därmed fixade sitt championat! 😀


Han ser ju faktiskt lite mallig ut här KG 😉 Foto AnnCatrin Uppfeldt

Och det bästa med det är inte att Kilo nu är champion utan att han genom sin championattitel nu ska gå i en annan klass 😉 Jag har ju liksom tänkt att anmäla alla tre grabbar till Degerfors och det är ju klart besvärligt med tre hundar i samma klass, nu löste det sig fint genom att det bara blir två 🙂

Något annat skojigt är att jag i flera år sagt att Kilo kommer följa i sin farbror Max fotspår. De är lite sena grabbar som blommar sent. Det skojiga i kråksången är att Maxen tog sitt championat på en special, precis som nu Kilo, och det för samma domare som nu Kilo tog sitt championat för. Ja Yvonne Brink får helt klart tummen upp för att hon gillar mina grabbar 😉

Resultaten i Sala blev så här:

Bästa hanklassen:

  1. Benerdalens Jackpot
  2. Bernerdalens Kilo, cert och championat
  3. Maroussia Welcome To The Jungle, r-cert
  4. Kronblommas Yamas


Jackepotten ❤ Fast att han inte är min hund på pappret så vill jag nog påstå att han är lite min hund ändå, Potten älskar sin Lina och om inte annat så älskar han grisöronen som jag levererar 😉 Den här gången slutade han som BIS-1, igen.


LP I, LP II, SE UCH Bernerdalens Kilo, flott värre 🙂 Fast till vardags är han ju KG, samma kvittrande knasboll som alltid 😉

Bästa tikklassen:

  1. Kronblommas Rosalinda
  2. Kronblommas Yrsa, cert
  3. Doremis Yoshi Quott
  4. Michikos Emiko

Kronblommas Rosalinda, hon och Potten har ju stått BIR och BIM rätt många gånger nu!


Yrsapyrsa 🙂 Nu är det bara ett cert kvar så kan även hon kvittera ut sitt championat och så har hon ju ett vilande cert från Danmark också!

Ja det här var ju faktiskt sista gången som klubben arrangerade utställning i Sala och detta  ridhus. En epok går i graven liksom. Men det ska faktiskt bli väldigt skönt att slippa vara i det skitiga ridhuset.

När utställningen var över så fotade jag lite och sedan var klockan plötsligt massor. Egentligen skulle vi vara med på årsmötet men med valp i bilen så gjorde vi ett lappkast och bestämde oss för att åka hemåt istället. Vi tackade helt enkelt Sala för alla år vi varit där och rullade i väg, med de bästa hundarna i världen bak i bilen så klart 🙂

Glädje
Och som vanligt, delad glädje är dubbel glädje 🙂 Här var det två glada hundar också så det blir fyrdubbelglädje det! Foto AnnCatrin Uppfeldt