2017, året som gick

Dags att summera året som gått, igen? Det måste ha med åldern att göra va? Att tiden går så fort?

Året började som vanligt i Göteborg med My Dog och för första gången hade jag hund med mig! Frisken fick hänga med och världsvan som han redan då var så hängde han på mässan och hotellet som om det vore det naturligaste i världen. Resultatmässigt var det inget att skryta om men skojigt hade vi 🙂 Några veckor senare drog vi, det vill säga jag och Frisken, vidare söderut ut till Nyborg, det har ju också blivit lite tradition. Vi fick sällskap av ett helt gäng både två och fyrbenta vänner och tja det blev ju en löjligt bra resa 🙂


Tjocka släkten i Nyborg, Danmark. Svårt att klaga på både utdelningen och sällskapet 😀

Början av året bjöd annars på ganska mycket härliga turer ute i naturen. Jag ”jagade” sjöar och det var skoj, fast jag har ju varit helt värdelös på det sedan resten av året. Dags att ta tag i det igen kanske? 55 sjöar hann vi i alla fall jaga rätt på under de första månaderna på året.

Henrik vid en av de 55 besökta sjöarna i kommunen. Bara typ 310 kvar då 😛

Men inte bara sjöar besöktes, vi hann med en hel del vandringsleder också 🙂 Det är underbart att få upptäcka nya leder både på egenhand och i bland med sällskap. Vilket tur jag har som har vänner som gärna hänger med på mina turer och som litar på att jag hittar runt 😉 Det brukar ju faktiskt lösa sig på bästa sätt även om det händer att vi går lite galet i bland.


Ann-Sofie och jag testade att vandra vid Västanvik utanför Motala i januari, vi gick fel flera gånger men en härlig tur var det. Tyvärr var det sista gången som jag fick vara på tur med Stina som bara några veckor senare blev sjuk och sedan lämnade oss 😦

Utsiktsrundan i Kolmården lurade jag med mig Ann-Sofie och Marie på utan att upplysa dem om att leden betraktades som svart, dvs svår 😉 Det man inte vet lider man inte av tänkte jag. Det gick så klart jättebra och även det här var en härlig led. Lunchstopp med soppa och gosaker hör så klart till när man är ute på tur.


Eva missade att hänga med på Rödgölenleden så hon och jag tog en sväng där. Rödgölen är en favoritplats, så underbar skog att vandra i!


Vi testade lite mer södra delar av Östgötaleden också och vandrade utmed Kinda kanal bland annat.


Hanna hängde med mig och grabbarna på Östgötaleden kring Rejmyre. Fika är favoritstunden 🙂


Och naturligtvis har vi vandra själva också när ingen har kunnat hänga med oss eller när jag faktiskt känt att jag behöver vara ensam med hundarna i skogen och ta till mig energin genom tystnaden.

Under våren var vi för fjärde året tror jag med på viltspårcirkeln i Fårsum. Frisk och Odden fick vara med detta år också och skötte sig med beröm godkänt de flesta spårningarna. Nu när 2018 står för dörren så är det förhoppningsvis snart dags att vara med i samma spårcirkel igen, längtar!!

Runt Valborg tog vi ut husvagnen och åkte på första svängen med den. Det blev Gränna camping tillsammans med Annette och Anders. Ganska kallt och blåsigt där vid Vätterns strand men vi fick fin väder också. Även här lyckades jag lura med mig både Henrik och våra vänner ut på tur och den blev kanske lite mer strapatsrik än vad jag hade väntat mig 😉 Anders, jag och hundarna var nöjda, Henrik och Annette hävdar att man inte ska behöva dra sig upp med rep när man är ute och vandrar 😉


Vandring utmed Vätterns kant, mycket härligt och här vara alla fortfarande nöjda och glada.


Här har vi dragit oss upp för stup med hjälp av rep och tar en liten välbehövlig paus, nu är inte alla längre lika nöjda 😉

I maj var det sedan dags för årets första resa och inte vilken resa som helst utan till ett riktigt drömresemål för mig. Hanna och jag hade äntligen tagit tag i den länge önskade Islandsresan och nu blev det 3½ dag på denna fantastiska ö. Vilken underbar natur vi fick uppleva! Berg och vattenfall i mängder kombinerat med härliga stränder och söta islandshästar, Island kan inte riktigt beskrivas, det måste upplevas!


Blå lagunen. Dyrt och säkert trångt under högsäsong men helt klart ändå ett måste!


Klart att Hanna och jag skulle testa att rida på Island när vi nu var där.

Vattenfall, alla dessa helt fantastiska vattenfall ❤


Jag framför Gullfoss, trots kyla och väta, jag hade kunnat stå där i flera dagar och tittat!


Black sand beach med sina häftiga stenpelare.


Skogafoss, vattenfallens vattenfall.

Ja Island hoppas jag verkligen att jag snart får återvända till och då vill jag ha husbil och kunna resa runt hela ön 🙂 Det enda obra med Island är jag jag inte kan ha med mig hundarna.

I slutet av maj var det dags för andra husvagnsturen och då åkte vi hem till Böda några dagar. Sol, värme och strandhäng, som vanligt på Böda alltså 😉 Några dagar arbete och sedan var det i mitten på juni dags för årets andra resa. Helt nytt resmål även denna gång och lika spännande som Island, för nu åkte vi till Ryssland 🙂

Alltså vem hade kunnat tro när vi köpte vår första hund för 15 år sedan att jag och Lisa skulle åka till Ryssland tillsammans och bli behandlade som kungligheter?! En otroligt häftig och trevlig resa med både hundar, annorlunda kultur och sevärdheter.


Ryskt så det förslår!


Internationellt i vårt vardagsrum på hotellet, australiensiskt, norskt, svenskt och även om Teresa inte är med på bild så även polskt. Det är inte utan att man måste säga att det är häftiga saker man får uppleva tack vare hundintresset!


Naturligtvis hundutställning i Ryssland också.

Knappt kom vi hem från Ryssland så var det dags att lufta husvagnen igen. En dryg vecka på Böda över midsommar, gött rätt och slätt!


Slappt liv på stranden.


Underbara sandstrand både i strålande sol och på kvällen i solnedgång.

Första juli åkte Pia och jag åt Katrineholmshållet och testade att gå viltspårsprov med våra grabbar. Jag hade med mig Odd och Frisk och Odden fick börja. Mattes lilla spårgud imponerade på domaren och fixade ett första pris i öppenklassen, härligt! Frisken fick sedan köra ett anlagsprov och jodå, han redde ut det och fick godkänt han med! Fausto och Gaspar tränade på öppenklassspår och skötte sig fint och Hector testade viltspår för första gången och skötte sig även han fint 🙂

Under juli slängde vi annars in lite helgutflykter för att liva upp det hela lite. En helg bar det av till Köping tillsammans med Anders och Annette. Utställning i dagarna två och god mat på kvällarna, det är livet på en pinne det! Förutom att det var väldigt trevligt att Beccie fixade till cert, cabib och BIR så fick vi en oförglömlig upplevelse med en husvagnsgranne som sladdade in på campingen, rev ett staket och när vagnen sedan var på plats lyckades få ihop en grill på under två minuter 😉

Någon helg efter Köping bar det av till Norge för en dagsvandring på Besseggen. Det sägs att alla norrmän ska göra det någon gång så frågan är väl om Hanna och jag är lite halvnorska nu då? Odden fick stanna hemma med Kilo och Frisk fick hänga på. Lite jobbigt vid den brantaste biten att få en plötsligt höjdrädd Kilo att baxa sig uppåt men i övrigt gick vandringen som en dans och det var så klart lätt värt all svett och träningsvärk i benen efteråt!


Vandring i Norska fjäll kan bara beskrivas som underbart (och lite jobbigt 😉 )


Grabbarna med Besseggen som bakgrund.


Dags att börja klättra uppför eggen.


Kilo mitt på Besseggen och med Jotunheimen som bakgrund, vackert så det förslår!


Framme vid bilen igen och Frisken tar ett uppfriskande bad innan vi börjar resan hemåt igen. Den här turen var ju faktiskt Friskens debut som fjällvandrare och han skötte sig som vanligt perfekt 🙂

Vad passar bättre efter en Norge tur än att åka till Danmark strax efter? 😉 Så jobbar jag i alla fall och första helgen i augusti bar det av till Odense tillsammans med Pia och Anne. Tanken var att vi skulle umgås hela helgen med Eva och Conny också men campingvärden hyrde ut vår stuga varpå jag fick ett redigt utbrott vilket resulterade i gratis boende natten efter, första natten fick vi dock ta in på annan camping. Frisken var med även denna gång med blygsamma resultat. Jag fick dock låna Yrsa också och hon slog på stort första dagen och blev bästa tik med cert! 🙂


Yrsa bästa tik med cert och BIM, BIR Sennettas Columbo i Odense.


Ju mer vi är tillsammans ju gladare vi blir 🙂 Här ser vi dock ut att vara mest fokuserade på maten, det är slitsamt att vara på utställning i bland.

Några dagar med arbete blev det efter Odense men sedan var det då till slut dags för semester, äntligen! Vår vana trogen så inledde vi den med en tur till Byske och rasspecialen.  Alla hundar anmälda (hur tänkte jag där?) och alla fick excellent. Kilo nöjde sig dock inte med det utan slog även till med sitt första cert, tjoho vilken smakstart på semestern!


Cert smakar aldrig fel 🙂 Foto AnnCatrin Uppfeldt


Odden på sin första och enda utställning under året. Excellent och avtackad som nummer sex är ju helt okej. Foto AnnCatrin Uppfeldt

Efter Byske fortsatte vi norr ut. Det var dags att fjällvandra för första gången för Henrik! Det blev Björkliden som fick besök av oss och första dagen, eller snarare eftermiddagens, vandring gick fint. Trevlig miljö, raska hundar och även hussen såg ut att njuta. En natt i tält blev det också där vädret vände och bjöd på regn och ganska hård blåst. Dagen efter fortsatte vi i regn som sedan övergick till snöstorm och hussen såg inte längre lika nöjd ut 😉 Det blev lunch i Låkktatjåkka fjällstation och sedan tog vi beslutet att vända tillbaka till bilen då vädret såg ut att bli fortsatt dåligt. Lite synd så klart men vi fick ett dygn ute på fjället och gör nog ett nytt försök nästa år.


Hussen på sin livs första fjällvandring. Torneträsk i bakgrunden.


Lägret uppe och hundarna njuter.


Andra dagen och hussen är inte längre så nöjd… 😉 Det var väl jäkligt typiskt att det skulle bli snöstorm just den här dagen.


Sista biten tillbaka mot Björkliden blev dock trevligare vädermässigt och vi fick njuta av vackra vyer.

Efter Björkliden landade vi i Kiruna en natt och hussen var mycket nöjd med att sova i hotellsäng i stället för i tält 😉 Dagen efter åkte vi till ett annat av mina drömresemål, Ishotellet i Jukkasjärvi! Så häftigt att ha fått se, nu ska jag bara ta mig dit och bo någon gång också!


Ishotellet som i år för första gången är öppet året runt.

Vi fortsatte sedan vår resan söderut och hamnade i Arvidsjaur där vi tog in på camping för att sedan fortsätta ner mot Vildmarksvägen som vi följde. Stannade på en massa olika ställen och njöt av vacker natur och spännande sevärdheter.

Vi hann sedan vara hemma en hel dag, packade om och tog sedan med oss husvagnen mot Oskarshamn där en färja förde oss över till Gotland. Där fick vi en vecka i mestadels sol och hann överblicka det mesta.


En jäkla massa raukar besökte vi så klart.


Grabbarna vid rauken Hunden uppe på Fårö.


Gött liv i husvagnen i Visby.


Naturligtvis spanade vi in ringmuren också.

Från Gotland drog vi sedan direkt till Öland för säga vad man vill, Öland är och förblir vår favorit ö. Tjurigt att vi inte fick bo där vi ville på campingen visserligen men Böda är ändå Böda. Sällskap fick vi också och vi avslutade semestern med utställning på campingen i ösregn…


Pia försöker hålla mig och Frisken torra i finalringen för dagens bästa juniorer.

Ja sen blev det höst och vardag. Efter en hiskeligt torr sommar så kom det faktiskt lite regn och det blev en del svampplockning, underbart! En del små vandringar fick vi också till.


Odden firade sin födelsedag genom en vandring med Ann-Sofie och Eva runt Stora Älgsjön.


Eva, Anne och Marie hängde med på en tur runt Glotternleden, makalöst vacker gammelskog där! 


Marie och Ann-Sofie vågade sig ut på en tur som jag själv hade skapat efter kartor, det gick bra och vi hittade runt och tillbaka till bilarna 😉 Grillning av korv hann vi också med vid vindskyddet vid Getsjön.

Fast visst var jag ute och reste även i september 😛 I mitten av månaden bar det av till Frankrike där det var B-IWG möte samt rasspecial. Intressant som vanligt att ta del av andra länders erfarenheter och att få höra föreläsare/forskare berätta om sina upptäckter. Fransk special var också spännande att närvara vid, kaos är väl det ordet som främst dyker upp i huvudet när jag tänker tillbaka på den tillställningen…


Ett härligt gäng från 13 olika länder var representerade i Frankrike
🙂

I månadskiftet sep/okt tog vi en sista tur med husvagnen och gissa vart? Ja till Öland så klart. Det blev vårt första besök på skördefesten men förmodligen inte vårt sista för det var mycket trevligt 🙂 Vi kom hem med en massa ostar ett muminhus i plåt och naturligtvis några pumpor. Ja och självklart hann vi med ett besök uppe på Böda också.


Ja inte bara vi tvåbenta älskar Böda, de fyrbenta är rätt förtjusta de med.

I början av oktober fick Kilo hoppa in bak i bussen och vi åkte först för att fota omslagsbild till SShKs jubileumsbok nästa år och sedan vidare till Ljusdal och vårt ”eget” lilla rum som nästan alltid står öppet för oss 😉 Dagen efter var det utställning i Sundsvall och Kilo knep sitt andra cert så med andra ord var det värt att åka lite över 100 mil ensam så där över ett och ett halvt dygn 😉


Kilo åkte med till Sundsvall och fixade till cert nummer två!

I november bar det av på nästa långresa och även denna gång fick Frisken hänga med, jösses vad han har flängt och farit i år! Nu var det Tyskland och Leipzig som skulle besökas med världsutställningen i fokus. Att Frisken skulle utföra några stordåd hade jag inte räknat med men att Jackpot skulle göra det var vi rörande överens om. Vilken tur då att vi fick rätt och Jackpot inte bara fixade cacib och därmed WW- 17 titeln utan även blev BIR!! Häftigt är ju bara förnamnet!


Laddar inför världsutställningen med höstiga promenader genom några av Leipzigs många parker.


Ny världsvinnare och påfyllnad av den redan långa titelraden 🙂

Ja vi hann ju bara vara hemma några veckor så bar det av på en ny resa, denna gång till Finland och därmed har jag avverkat samtliga nordiska länder under ett år, heja mig 😉 Ja och Frisken var så klart med mig och bortsett från Island så har ju han visst också avverkat alla våra nordiska grannländer, berest grabb det där.  I Finland slog han dessutom på stort och fixade cert den ena dagen, ja men så trevligt liksom, det var väl ett utmärkt sätt att avsluta unghundsklassen med 🙂


Cert gör som sagt aldrig ont och Frisken kan nu stoltsera med ett finskt 🙂

Ja 2017 har verkligen varit året då jag rest. Kors och tvärs och till både gamla favoriter och nya platser, jag gillart! Lite dåligt med fjällvandring med tanke på att det bara blev en natt ute på fjället men det får vi ta igen ett annat år. Några stordåd på lydnadsfronten har vi inte gjort. Odden har gått på kurs lite sporadiskt eftersom matte har lagt fokus på en hel del annat, men vi gör det i alla fall och sakta går det ju framåt. Frisken har avslutat året med att gå på Noseworkkurs och efter en lite tveksam start har han nu börjat förstå och varit duktig, vi fortsätter med en ny kurs som börjar i januari.


Frisken söker eukalyptusdoft på fordon.

Vår familj har klarat sig från olyckor och inte ens Odden har behövt mer än sin vanliga rehab 🙂 Han lever till största del som vilken hund som helst numera med undantag för att han ju med jämna mellanrum besöker rehab för att underhålla hans kropp.  Än så länge ser lederna ut att hålla fint men den inte alltid helt lugna och behärskade Odden har lätt för att dra på sig muskelskador så det gäller att alltid försöka vara steget före.


Odden på vibbplattan, skittråkigt tycker han men nyttigt är det.

Vår familj har också fått vara intakt under hela 2017 vilket jag så klart är oerhört tacksam för. Tyvärr har flera av våra nära vänner inte haft samma tur och flera fyrbenta vänner har lämnat oss. Det är alltid lika jobbigt 😦

Nu sätter vi punkt för 2017 och det gör vi så klart på vår favorit ö, Öland. Här firar vi med två andra familjer som vi aldrig skulle ha mött om det inte vore för hundarna, visst är det rätt fantastiskt?!


Solen går ner över 2017 och vi välkomnar 2018, vi ses där
🙂

En helg i Finland

Ja det ska väl plitas ner några rader om helgens bravader för minnets skull, för minnas att Frisken tar cert vill jag ju så klart.

Resan började i torsdags med färd upp till Stockholm och Frihamnen, inga problem så långt. Jag var uppe ganska tidigt så Frisken fick käk och sedan gick vi en sväng för att rasta. Frisken är lättrastad de lux och gör både det ena och det andra utan mankemang oavsett omgivning, väldigt praktiskt när man är ute på resa. När vi var tillbaka vid bilen hade vårt resesällskap dykt upp och vi tog en liten runda till så att grabbarna Frisken, Jackpot och Yamas fick stämma av läget och hälsa på varandra, inga bekymmer. Sen åkte vi på färjan, hundarna lämnades i hytten och vi gick för att få mat i magen. Riktigt gott lamm käkade jag och var mer än nöjd. Vid taxfreen upptäckte jag dock att mitt kort inte längre var där det skulle. Eftersom jag hade betalat parkeringen med kortet kunde jag snabbt konstatera att kortet troligen satt kvar i parkeringsautomaten så det var bara att ringa och spärra det… Tur att jag hade ett annat kort med mig också. Bubblor inhandlades och naturligtvis skålades det på kvällen innan vi kröp till kojs. Sova på båten brukar ju gå så där, det är livat och det är varmt i hytterna men lite sömn fick vi väl i alla fall allihop.

Fredagmorgon och bilen rullade mot Helsingfors utan några bekymmer och in på mässan kom vi ju också utan några större bekymmer även om det är ett slit och släp med burar och grejor. Frisken hann lagom göras i ordning innan det var hans tur att springa in i ringen. Han skötte sig fint men domaren gillade typ inget med honom mer än att hon tyckte hans front var bra så det blev ett VG. I konkurrensen fick Frisken bli bäst av de ”fula” 😉 och därmed placerad som trea bakom de två med excellent. Jackepotten gjorde som vanligt och blev BIR 🙂 Yamasen fick excellent men var oplacerad i championklassen och Majken var denna dag bara med och minglade eftersom valparna bara gick på lördag och söndagen.


Potten i stora ringen.

Det blev ju en rätt lång dag på mässan eftersom vi så klart väntade på gruppfinalen, men där blev det tyvärr bara in och sedan ut för Jackpot. Efter det åkte vi dock mot hotellet som visade sig vara helt okej. Vi uppgraderade oss till ett superior rum och fick två stora dubbelsängar, märkligt kan jag tycka men det var ju ändå ganska praktiskt. Hundarna fick sig så klart en rastrunda runt hotellet i några små parker och somnade sedan sött in medan vi gick ner och käkade på restaurangen. Uppe på rummet igen kröp mina två vänner ner under täcket och ville sedan bli serverade champagne i sängen, latmaskar 😉 Nåja skålade gjorde vi så klart och god champagne var det.

På lördagen snabbrastade vi bara hundarna utanför hotellet och åkte sedan iväg till mässan igen. Väl där fick hundarna dock en längre runda och Frisken fortsatte att briljera 😉 i rastandets konst. I dag hade jag bestämt att jag faktiskt ville se hur min hund såg ut i ringen och därför fick Lisa visa Frisken, var sig hon ville eller inte typ 😉 Ja och alltså Frisken är faktiskt ganska fin med ett undantag i varje ände 😉 Den där svansen måste ner! och huvudet hade ju kunnat vara bättre på honom. Men tittar man bara på huvudet ur rätt vinkel så är det ändå helt okej 😉 Lisa och Frisken var så fina tillsammans och det tyckte domaren med som denna dag gav excellent och det var det bara två av sex som fick. Frisken fick sedan springa till första platsen med ck, skoj!


Det ser väl helt okej ut om man bara kunde få ner den där saken där bak 😉

Jackpot blev sedan ”bara” tvåa i championklassen och eftersom Yamas var oplacerad så tyckte jag att Lisa gott kunde se till att fixa ett cert på Frisken så jag tog Jackpot och Lisa fick fortsätta med Frisken. När domaren pekade fram championhanen som dagens bästa hane var knappast någon förvånad men när hon sedan pekade fram Frisk som tvåa blev vi ju mer överraskade 😉 Men inte tänker jag be om ursäkt för att domaren gillade min hund, det var ju bara jätteskoj. Nu blev det ju då ett cert och ett r-cacib och eftersom championahanen redan är C.I.B så blir det ju så småningom faktiskt ett cacib av det hela 🙂


Frisken fixar finskt cert 🙂

Majken hade på sitt håll skött sig med den äran och fixat vinst i den yngsta valpklassen och sedan även blivit bästa tikvalp mot den lite äldre tikvalpen och slutade sedan som BIM valp! 🙂 Eftersom vi denna dag inte hade någon hund till finalerna så bestämde vi oss för att låta hundarna gå ut och vila i bilen efter att vi fotat lite och sedan åka och rasta hundarna ordentligt. En sväng till ett område med bra rastvägar fick det bli och hundarna var nöjda med att få sträcka ut lite. Kvällen ägnades sedan åt middag med våra danska vänner och avslutades så klart med bubblor 😉

Söndag och tja det är faktiskt så att tre dagar med utställning är lite mastigt, både för två och fyrbenta. Dagen gick dock ganska fort då den här domaren var snabb. Frisken fick springa med Lisa även denna dag men domaren tyckte bara att han skulle ha VG, det går upp och det går ner kan man ju säga. Det var dock ingen annan i klassen som excellent heller så Frisken vann faktiskt klassen 😛 Jackpot höll dock fanan högt och återtog bästa hanhundsplatsen i dag. Yamasen var dessvärre återigen oplacerad i championklassen, vi hade ju liksom tänkt oss ett cert och championat på honom. Majken fixade återigen en klasseger men blev sedan slagen av tiken från den andra klassen.

Med det var utställningarna över och hundarna var rejält trötta på det hela nu. Jag hade dock lovat att fota lite vänners hundar så medan jag styrde med det så körde Lisa och AnnCatrin ut allt till bilen och lät även hundarna få gå ut dit och vila. När jag var klar lämnade vi Helsingfors och åkte mot Åbo och färjan. I Åbo blev det en promenad på nästan en och en halv timme, skönt för både oss och hundarna. Sen vad det dags att åka på färjan igen och åka hemåt.

Det är ju märkligt att en helg kan gå så fort men det beror ju högst troligt på att man har haft det trevligt. Nästa helg är det utställning igen, fast då är jag utan hund.

Ja det blev ju en kortfattad blogg det här, vill ni läsa om helgen lite mer utbroderat så kan ni kika in i AnnCatrins blogg och läsa 🙂

 

World Dog Show 2017, den glömmer vi nog aldrig!

Hepp så har vi varit ute på långresa igen. Inte första gången och absolut inte sista men den här resan lär vi knappast glömma i första taget!

Den här gången var det Lisa, AnnCatrin och jag som tog med oss Jackpot och Frisken ner till Leipzig och världsutställningen. Resan började natten till fredag då Henrik skjutsade in mig och Frisken till Norrköping där vi mötte upp de andra vid typ halv ett på natten. Vi packade om bilarna så att allt hamnade i vår buss och sedan tog Henrik med sig Lisas bil hem och vi fortsatte söder ut. Vid femtiden var vi framme i Trelleborg och eftersom det var tidigt så passade vi på att alla sova en dryg timme innan hundarna fick frukost och en liten rastrunda. Sedan åkte vi bort till hamnen och körde på färjan som skulle ta oss till Sassnitz. Fyra timmar att hänga på en färja är ju så där skoj men vi passade på att äta frukost och vila så gott det nu gick. Hundarna var med uppe på färjan och var först nyfikna för att sedan tycka att det var lika långtråkigt som vi tvåbenta tyckte att det var 😉


Långtråkigt på färjan.

Direkt efter att vi åkt av färjan tog vi oss ett litet stopp på bordershopen, så var den delen klar och vi behövde inte fundera mer på det. Hussen fick lön för att han var hemma och skötte ruljansen liksom 😉

Vi rullade sedan mot Leipzig och det som borde varit en ganska kort och snabb resa blev ganska seg och långsam eftersom det var vägbyggen till förbannelse rent ut sagt. Men fram kom vi ju och vi hittade till hotellet utan bekymmer. Vi checkade in och sedan var det dags för hundarna att få sträcka på sig. Det fanns hyfsat med rastningsmöjligheter kring hotellet så det blev bra och hundarna tyckte det var spännande med mycket nytt att nosa på.

Tillbaka på rummet så hade även Helena och Carro lokaliserats och de bodde lämpligt nog bredvid våra rum 🙂 Vid det här laget var vi hungriga så vi gick ner i restaurangen och fick i oss lite mat och en öl till det. Mätta och nöjda gick vi sedan upp på rummet och satt och pratade en stund innan hundarna fick sig en kvällsrastning och vi avslutade dagen.

På lördagen tog vi sovmorgon och gick inte upp fören vid halv åtta. Skönt att sova ut efter vägsurret natten innan. Hundarna fick sig en ordentlig rastning och sedan blev det frukost för vår del. Därefter skulle vi ut på äventyr tänkte vi oss. Första saken att ordna var ett miljömärke som man måste ha på bilen när man åker i Leipzig eftersom de kör med miljözoner. Vi fick en del olika bud om vad som gällde men efter att Lisa till slut stoppat en lastbilschaufför på gatan (?!) så åkte vi bort till en Mercedesåterförsäljare och även om killen i butiken nog undrade hur tusan vi kunde dyka upp där en lördagsförmiddag och störa så fick vi i alla fall till slut vårt märke på bilen och kunde rulla i väg.


Nöden har ingen lag heter det ju, helt normalt att stoppa lastbilschaufförer för att fråga om råd 😉 Foto AnnCatrin Uppfeldt

Första stoppet var vid ett monument som tydligen bör besökas när man befinner sig i Leipzig. Vi var lydiga och åkte alltså dit. Vi stämde även träff där med våra danska vänner och deras två hundar. Alltså själva monumentet var väl inte något man jublade över, stort och väldigt tyskt kändes det som. Men vi knallade i alla fall runt där en stund och hundarna var nöjd över att få komma ut och promenera.


Hundarna framför monumentet som hette Vökerschlachtdenkmal… enkelt att uttala eller hur 😛 Foto AnnCatrin Uppfeldt


Hela gänget samlat på baksidan av monumentet.

Eftersom vi faktiskt inte hade så mycket annat att göra efter det så såg vi ut en park som skulle vara fin och bestämde oss för att åka dit och promenera lite till, efter en hel dag i bilen dagen innan var hundarna värda att få röra ordentligt på sig denna dag tyckte vi. Sagt och gjort med vår buss i täten så försökte vi rulla i väg mot den tänkta parken. Vid ett ställe där vi skulle svänga visade sig dock vägen vara avstängd så fick fick lite hastigt svänga in på en parkering för att vända. Där blev det lite allmän förvirring då Helena och Carros hyrbil hade börjat ryka och lukta brand? Nåja det löste sig och vi kunde åka vidare och hittade till slut både parken och parkering.

Parken vi hittat var fin att ströva runt i men det visade sig ju senare att det inte var parken vi sett ut, nåja det spelade ju mindre roll, huvudsaken var att hundarna fick sträcka ut. Vädret var gråmulet men höstfärgerna var vackra och hundarna fick posera vid några tillfällen, så klart liksom 😉


Jackpot, Frisken och Cheekie på en bro i parken.


Morfar Jackpot och barnbarnet Frisk poserar tillsammans i fina höstfärger.


Härligt med vänner att ströva runt tillsammans med i en annan del av världen 🙂

Efter en ordentlig promenad tyckte vi att det var dags att få något i magen. Carro googlade restaurang och nämnde en som hade fått bra betyg men den tyckte vi var lite väl långt bort, 18 km stod det på Carros skärm. I stället siktade vi in oss på centrum och åkte dit. Vi hittade ett parkeringshus som var lugnt och bra och knallade i väg. Samtidigt så skrev våra engelska vänner att de märkligt nog bara vara två minuter därifrån så vi väntade in även dem och så gick vi i samlade trupp för att leta restaurang. Gissa om vi blev förvånade när den första vi hittade visade sig vara den som Carro googlat upp? Nåja då var det inget att tveka på, vi knallade in och slog oss ner. Härligt ställe med pizza som specialitet och vi lät oss väl smaka, det var bland det bästa vi ätit på länge var vi överens om 🙂

Efter trevlig samvaro med danska och engelska vänner var det dags att rulla tillbaka till hotellet. Det visade sig dock inte alls gå. Parkeringshuset vi åkt in i hade betalsystemet, ta en biljett, betala den biljetten när du ska åka och stoppa in biljetten vid bommen för att släppas ut. Synd då att vår biljett inte var läsbar när vi kom till bommen?!? Att ringa och få hjälp gick inte, det var bara öppet mellan 7-17 på vardagar? Vi försökte då med ett gäng varianter för att ta oss ut men se det gick inte. Till slut hittade vi en nödtelefon där vi fick tag i en människa men de tips som hon hade att ge fungerade inte heller och sedan la hon på och gick inte att få kontakt med?! Ja så vad gör man liksom? Till slut lyckades vi med hjälp av en trevlig tyskkvinna att få växla vår 20 eurosedel till mindre valörer och så fick vi snällt betala 15 euro i straffavgift för att vi ”tappat bort” vår biljett, vilket vi ju då inte hade, och fick då ut en ny biljett och tursamt nog så fick vi till slut åka ut ur parkeringshuset. Det blev en dyr parkering!

Tillbaka vid hotellet gick de andra tre och vilade en stund medan Lisa och jag gav hundarna kvällsmat och rastade dem. Sedan var det bara att stoppa hundarna i badkaret och skölja av dem eftersom de var riktigt skitiga efter vår promenad i parkerna. Egentligen tycker vi väl inte att det är okej att använda hotell för att bada hund men vi hade ju inte mycket att välja på och såg till att städa ordentligt efter oss så klart!

Hundarna var nu tillsnyggade inför morgondagen och våra vänner kom in på vårt rum för att skåla med oss och ha en trevlig kväll.

På söndagen började dagen tidigt, redan vid fem. Hundarna fick frukost och rastades och sedan packade vi ut så mycket som möjligt i bilen också. Sen blev det frukost så fort den öppnade vid sex innan vi skyndsamt åkte mot mässan. Vi hittade dit utan bekymmer och kom även in utan något problem. Hallen vår ring var i var enorm men ringarna var pyttesmå 😦 Nåja våra vänner snodde åt sig ett gäng stolar och vi fick upp en bur på ett okej ställe och sedan fick grabbarna vara med och mingla lite. Frisken var nog gladast när hans uppfödare Angelica kom, äntligen någon som verkligen ville gosa med honom 🙂

Men vid nio drog det ju i gång och Frisken skulle in direkt eftersom vår ring började med unghundshanar. 22 anmälda, jag tror det var typ 16 som kom. Frisken som är en grabb som är tämligen stolt över sin svans, till mattens förtret, skötte sig som vanligt fint och även om svansen var hög så var den ändå lite bättre än vanligt, jag tror jag har kommit på ett litet knep för att få ner den där skorpiontaggen 😉 Excellent blev det men Frisken var inte utplockad till någon placering. Det kan jag inte påstå att jag hade räknat med heller, men helt ärligt tycker jag kanske inte att alla de som domaren plockade ut var speciellt mycket bättre än min hund 😉


Rätt okej svans ändå med tanke på att Frisken i bland leker att han är skorpion 😉

Frisken fick så klart sin belöning för väl utfört arbete och lite att dricka medan vi kollade in Jackpots bedömning. Championhanarna gick nämligen märkligt nog efter unghundarna? Tyskarna är som tyskar är liksom 😉 När Jackpot hade fått sitt excellent fick Frisken komma ut och rasta sig en sväng och sedan gick han självmant in i buren och ville vila så då fick han så klart det och jag kunde bänka mig med svenskgänget vid ringsidan.

Jackpot har ju varit på en del utställningar och även på ett gäng av dessa stora som  Crufts, världs- och europautställningar, visst har det gått bra med bland annat två europavinnar titlar men just världsutställningar har han inte nått ända fram på. I år var Potten dock i fenomenalt slag med bra kondition på både flåset och pälsen. Enligt vår mening var han så klart en solklar vinnare men det är ju som bekant domaren som dömmer. Det blev en gräsligt spännande och rafflande konkurrensbedömning av championhanarna där domaren efter mycket om och men till slut hade kvar sina fyra favoriter som skulle placeras och en av dem var ju då Potten. Det var enormt trångt runt ringen och hysteriskt med folk så vi var glada att vi hade bra platser och fick se allt från första parkett. Lite lätt idiotglada blev vi så klart när det till slut stod klart att Potten faktiskt vann den enorma championklassen (35 anmälda)!


Vackra Jackpot som vinnare av championklassen.

Efter detta var det dags för öppenklassen och det var 49 anmälda så det skulle ta sin lilla tid. Vi passade därför på att rasta våra hundar och om man bara ansträngde sig lite så gick det faktiskt att få ut en 20 minuters runda och hundarna tyckte nog att det var skönt att komma bort från sorlet i hallen och få andas lite frisk luft, luften i hallen var nämligen väldigt torr. Vi tittade så klart på öppenklassen sedan och jag kunde inte se någon konkurrent till Potten blad dem och hade ju inte heller sett det i unghundsklassen, enligt mig var alltså världsvinnartiteln nu i hamn. Vilket tur då att domaren höll med mig och plockade fram Jackpot som CACIB vinnare och med det alltså World Winner-17 😀

Därefter skulle ju även BIR och BIM utses och det är ju lite annorlunda mot vanliga utställningar eftersom man nu tar in alla titelvinnare, det vill säga CACIB vinnarna, junior vinnarna och veteranvinnarna. Jag erkänner att jag gillar veteranhanen men i samma klass som Jackpot var han ju inte. Roligt nog så var tikarnas CACIB vinnare också svensk, Kronblommas Rosalinda! Domarens val föll dock på Potten som blev BIR och Rosalinda blev sedan BIM, ungefär som på vilken svensk utställning som helst de senaste åren 😉

Det är ju inte utan att man bli lite extra stolt när båda vinnarna är från Sverige. I bland tuggas det om att det är så tråkigt att det är samma hundar som alltid vinner, men i min värld är det logiskt. Bra hundar ska plockas fram av domarna och dessa två är utan tvekan bra hundar, med andra ord inte alls konstigt att de ständigt vinner!

Efter jubel och ståhej, där vinnaren Jackpot faktiskt inte brydde sig nämnvärt om något mer än att han fick sitt grisöra 😉 så tyckte vi att hundarna återigen var berättigade till en rastning. Därefter kunde vi sitta ner några minuter och försöka ta in det trevliga, att vi fick åka hem med en världsvinnare bak i bilen. Vi valde sedan att bära ut det mesta till bilen innan vi gick i väg till hall 1 där finalerna skulle vara. Jag överlämnade Frisken till AnnCatrin och gick i väg för att hitta något ben att köpa åt honom eftersom jag tänkte att han kunde få ligga i bilen sedan när det var dags för grupp 2 att tävla. När jag kom tillbaka så hade Lisa och AnnCatrin hittat ett bord och AnnCatrin gick i väg för att hitta lite mat eftersom hon var hungrig. Just då pågick grupp 2 juniorer och jag får på livestreamingen i telefonen lagom till att se Fie och Katie vinna gruppen!! Hur häftigt liksom?!? Vi satt sedan och slappade vid vårt bord i väntan på att Jackpot skulle bort till förhandsgranskningen.


Trött och lite slitna hundar väntar tillsammans med oss.

Till slut var det dags för Lisa och Jackpot att gå till förhandsgranskningen och då gick Frisk och jag tillbaka till bilen. Frisken fick sitt ben som han tog och hoppade in i bilen med, sedan spottade han ut det och la sig för att sova, det var uppenbarligen en trött och nöjd grabb som fick sova i bilen i fred en stund.

Vi andra bänkade oss på läktaren för att titta på finalerna och som vanligt är grupp 2 stor. Dagens gruppdomare höll dock inte alls med oss och Jackpot blev inte utplockad, dåligt jobb av den domaren säger vi 😉 Vi stannade så klart och hejade på Katie och Fie i junior BIS finalen också men tyvärr så blev inte heller de placerade.

Så var det då dags att åka hemåt. Nöjda hundar fick bara snabbt kissa en sväng innan de slog i hop bak i bilen och nöjda sov en bra stund. Vi vinkade hejdå åt Helena och Carro, som inte skulle åka hem fören dagen efter, och åt våra danska vänner och sedan började vi rulla. Regn och kolsvart ute men vad tusan gjorde det efter dagens resultat! Inte ett dugg faktiskt. Resan gick fint även om det var lite tungt i bland men genom att byta chaufför ganska ofta ändå så fungerar det faktiskt förvånansvärt bra. Som vanligt kom vi till färjan i Puttgarden mitt i natten och vi kan konstatera att 2:15 är det dåligt med passagerare på den färjan 😉 Det var faktiskt bara vi som hade personbil och så 10 lastbilar på hela färjan.


Ensam buss i väntan på att få åka ombord.

Även om den färjeturen är kort så är det bra segt där mitt i natten men vid tre tiden rullade vi in på dansk mark och jag försökte att lite snabbt bränna av Danmark medan Lisa och AnnCatrin försökte sova. Väl på svensk mark igen så fick det bli chaufförs byte och jag sov rätt okej i nästan två timmar innan vi vid sju stannade i Lagan för att ge hundarna frukost och rasta dem samt få i oss lite frukost själva. Resten av vägen körde jag hem så att mina vänner som ju har 50 mil kvar att åka när jag kliver av resan fick vila lite i alla fall.

Strax efter elva på måndagen mötte vi upp Tommy som var snäll och körde Lisas bil till Norrköping för att spara dem lite resetid och packade återigen om i bilarna. Så var ännu en långresa över och som jag började med, den här lär vi inte glömma i första taget!

Om några veckor bär det dock av igen, då till Finland, hoppas att den resan blir lika trevligt minnesvärd 😀

WW-17 Bernerdalens Jackpot 😀

Är huvudet dumt…

Det ska väl kanske plitas ner några rader om helgens utflykt för att minnet ska få lite hjälp vid något senare tillfälle 😉

I lördags packade jag och funderade allvarligt på hur det kan bli en lika stor väska när man ska vara borta en natt som när man ska vara borta en vecka?! Nåja när det var nerslängt kläder och necessär så fick hundarna frukost och sedan tog vi en sväng i skogen. En dusch efter det och sedan fick Kilo hoppa in i bussen medan de andra två stod med slokande öron och undrade varför inte de fick hänga med, det gör alltid lite ont i mattehjärtat att lämna dem hemma.

Kilo och jag hade stämt träff på vägen norrut så vår första anhalt blev Stendörren, ett naturreservat utanför Nyköping. Där mötte vi upp Ute och Corinna och deras hundar för att försöka oss på att fota alla fyra sennenraser tillsammans. En utmaning så klart men vi fick nog till något skapligt tror vi 🙂

Sen rullade Kilo och jag vidare norrut och landade vid halv sex på kvällen i Ljusdal. Kilo nosade av tomten och matte fick middag 🙂 Lite skålande också, så klart liksom, och sedan gick Kilo och jag ut i ”vår” stuga och nattade.

Söndag började med rastning av hundar, lite frukost och sedan bar det av ytterligare en bit norrut, Sundsvall var målet. Jag skojade ju i somras om att jag skulle anmäla Kilo till allt så att han kunde ta lite cert eftersom jag inte vill ha tre hanar i öppenklassen när Frisk om några månader lämnar unghundsklassen. Man kan ju inte bara prata men man måste göra också så Sundsvall fick det bli och Lisa lovade att visa Kilo och jag krävde att hon skulle fixa cert, helst två 😉

Det var inte många hundar anmälda, 33 tror jag och och av dem bara 11 hanar varav 10 kom. Två unhundar, 5 öppenklasshanar och 3 championer. Kilo skötte sig okej i ringen  och även om herr domare Kurt Nilsson inte uppskattade att alla hanar hade höga svansar så plockade han faktiskt fram Kilo till första platsen och ck fick han med, hoppet levde med andra ord 😉 Ingen han unghanarna hade fått ck så det var några som gratulerade mig till cert men eftersom jag sett att en av championhanarna som var med inte hade något svenskt championat så var det inte läget att jubla ännu.

I championklassen ställde jag Yamas åt Lisa och hon ställde ju Jackpot och så var det då en finsk hane med som så klart ville ha ett cert och ett nytt championat. Så länge den finska hanen inte skulle vinna championklassen så hade Kilo lika goda chanser som championhanen tänkte jag. Lämpligt nog så vann Jackpot championklassen och så skulle vi då mobilisera om oss till bästa hanklassen. Jim fick snabbt rycka in och ta Jackpot, jag fortsatte med Yamas och Lisa tog Kilo.  Gött mos när domaren visserligen vinkade fram Jackpot före Kilo men han sedan fick stå kvar på andra platsen och där med ta cert 😀

Ja så snabbt var cert nummer 2 i hamn och det är nu man ska ge sig ut och jaga va? Vi får väl se hur det blir med den saken, men till Växjö är Kilo i alla fall anmäld men där brukar det ju vara måååånga anmälda.

Ja även om jag tyckte att jag var bra dum i huvudet när jag bestämde mig för att åka till Sundsvall så får jag väl ändå säga att det var väl liksom värt en resa på dryga 100 mil ensam när men får det som man åkte för 😉


Kilo i Sundsvall.

Byske 2017

Semester!! Härligt och hela 3,5 veckor ledigt ska vi ha, det vet jag inte om vi någonsin haft tidigare tillsammans? Vi rivstartar semestern med en tur norrut och Byske står förstås för första anhalten.

I torsdags rastade jag hundar, vi packade in en massa saker i bilen och sedan började vi rulla norrut. Som vanligt blev vårt första stopp hos Lisa och Jörgen i Ljusdal. Inte nog med att de får erbjuda sängplatser och mat, Lisa fick dessutom snygga till mina hundar, speciellt haserna på dem eftersom jag är värdelös på det. Som om inte det räckte så fick Lisa även snagga håret på mig, jo här utnyttjar vi våra kontakter fullt ut minsann 😉 Tror inte ens att jag sa tack efteråt?! Säger det nu i stället, TACK!

Fredagsmorgonen började med att ge hundarna frukost och Odden var inte det minsta sugen… Nu hade jag ju med mig färskfoder så det är lätt att ”tvinga” i honom så frukosten hamnade i magen på honom till slut. Sen blev det en tur upp på berget bakom huset för att se till att hundarna var rastade ordentligt innan färden vidare norrut. Vi kom i väg strax efter åtta, ungefär som vi brukar med andra ord. Rast i Övik för att inhandla spork till Henrik och en buff till mig åkte viss också ner i korgen. Vid halv fyra på eftermiddagen rullade vi in i Byske och kunde inkvartera oss i stugan.

Rastning av hundar, urpackning från bilarna och sedan till slut sätta sig en stund med lite bubblor och lite korvar, ahhh så ska Byske vara. Fredagskvällen var vi som vanligt ett gäng som grillade ihop. AnnCatrin och Björn hade hyrt en grill på campingen och den fick jobba för att förse oss alla med kött. Liten Majken fick vara med och mingla och satt gärna i knät hos mig, kan kanske, kanske berott på att hon blev mutad med lite ostbågar 😉


Dags för lite samvaro och käk!

Lördagmorgon och Lexie och Frisk tyckte att vi skulle gå upp, NU!!! Ja upp kom vi och efter frukost till hundarna och rastning av dem så blev det frukost även för oss och sedan var det dags att snygga till hundarna. Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag anmälde alla tre grabbar?! Utställningen var som vanligt välordnad och allt flyter på bra. Vi hade 6 hundar till start  och Frisken var först ut. Excellent och placerade trea av tre, inte mycket att jubla över men Frisken var så klart överlägset bäst i klassen enligt min mening 😉 Dags för Kilo och Odden som ju båda går i öppenklassen. Kilo var utleasad till Lisa eftersom jag omöjligt kan ställa två på en gång och hon hade fått noggranna order om att fixa ett cert på KG 😉 De började med ett excellent så så långt var det ju bra. Odden gjorde faktiskt debut i öppenklassen, han är ju inte ställd på nästan ett år. Även Odden, som inte är direkt lättställd, fick excellent, skoj. I konkurrensen sedan så stod Odden som sexa tror jag men Kilo han slog till med klassvinst, tjoho 😀


Frisken i ringen. Foto AnnCatrin Uppfeldt


Du och jag Odden, du och jag ❤ Foto AnnCatrin Uppfeldt


Lisa och Kilo. Bilder framifrån är bra, så syns det inte hur naken han är 😛 Foto AnnCatrin Uppfeldt


Herrarna har koll och ordning på all markservice 🙂 Foto AnnCatrin Uppfeldt

Sedan var det dags för championklass och där var det min tur att hjälpa Lisa i stället genom att visa Yamasen. Han står ju med ett ben i varje hörn så det är inte speciellt svårt att visa honom det är när man ska springa själv som han behöver lite övertalning 😉 Jackepotten vann i alla fall championklassen och Yamas stod som trea i klassen, det måste ju vara godkänt. Men det innebar ju ett bekymmer eftersom vi nu hade tre hundar med ck och bara var två personer. Jim fick raskt rycka in och ta Yamas åt Lisa och jag tyckte nog att Lisa skulle fortsätta med Kilo i stället för Jackpot och så fick det bli, med andra ord tog jag Jackpot i stället. Ja och det blev ju toppen, Jackpot blev bästa hane, Yamas blev fjärde bästa hane och Kilo han slog till med tredje bästa hane och cert!!! Haha vad härligt och vad bra jag skålade i går 😉


Tjoho, Kilos första cert i hamn, extra skoj när det är på en rasspecial dessutom 🙂 Foto AnnCatrin Uppfeldt

Efter hanhundsklasserna var det en liten paus vilket var skönt så att vi kunde pusta ut lite, det var nämligen som vanligt varmt och soligt i Byske. Tikklasserna drog sedan i gång och vi hade ju bara en tik med oss i form av Lexie. Hon fick nöja sig med att stå som trea i championklassen och avslutade sedan som fjärde bästa tik. I uppfödarklassen skulle Jackpot, Calle, Kilo och Katinka in. Kilo hade nu helt tappat huvudet tror jag och visst inte längre vad stå var, han skulle bara sitt och helst snaska syrran Katinka i öronen, grrr. Trots Kilos inte alls samarbetsvilliga sida så blev vi bästa uppfödargrupp 🙂


Dagens BIR blev Jackpot och BIM blev juniortiken Doremis Yoshi Quott som ju då också tog tik certet, grattis!


Henrik knallar tillbaka till stugan med BIS hunden och certhunden, han ser dock inte så imponerad ut av att ha dessa gossar i kopplena 😛

Jag avslutade som vanlig med att fota lite hundar som placerat sig innan vi packade ihop allt på utställningsplatsen och sedan kunde sätta oss utanför stugan med en massa gott. Äkta champagne hade jag så klart med mig, jag hade ju beställt ett cert 😉 och sedan en massa ostar, kex och korvar, mums!


Massor med godsaker och så uppfödaren som håller vad hon lovat, att fixa cert 🙂

Det blev som vanligt grillning på kvällen också, hundarna rastades så klart men de var ärligt rätt trötta efter en hel dag på utställning i varmt väder, och i övrigt så hade vi en härlig och skojig kväll, jag med Majken i knät så klart 😉 I dag åt vi östgötsk älg hon och jag, det föll damen i smaken så nu är vi bästisar Majken och jag 😉

Söndagmorgon och dags att packa ihop. Jörgen och Henrik fixade det mesta medan Lisa och jag rastade hundarna. Vid tio var vi klara och rullade ut från Byske för den här gången, nästa år är vi säkert tillbaka där igen 🙂

Naturligtvis är det jätteskoj att Kilo nu fick ta sitt första cert. Han brukar gå bra i Byske, även om pälsstatusen brukar vara mer än dålig på honom varje gång vi är här. Jag har nu skojat om att han alltså behöver åka hit två gånger till för att fixa ett championat 😉 Nästa år är väl klar att Byske ska hållas men året efter är väl ännu oklart, vi hoppas så klart att det nya Bykskegänget vill fortsätta så att vi får återkomma fler år, Byskehelgen är alltid trevlig oavsett vad hundarna får för resultat 🙂


Avslutar denna blogg med fina Kilo 🙂

Odense 2017

I fredags var det dags för en liten tur igen, denna gång till Danmark. Jag jobbade några timmar först och åkte sedan hem för att rasta hundarna och packa det sista. Pia och Yrsa kom sedan hem till oss och eftersom Yrsa var i sluttampen på löp så fick grabbarna gå in. Yrsa placerades sedan bak i bussen och Frisken fick hoppa in i mitten och två tjuriga, läs Kilo och Odden, fick stanna hemma. Vi plockade upp Anne och Viran dessutom och sedan bar det av söderut.

Det flöt på bra trots ganska mycket trafik och vi skrattade och flamsade i bilen. Boende var bokat via Booking på Nyborg strand camping och Nyborg är ju nästan hemma vid det här laget så bilen åkte dit nästan av sig själv. Redan på plats fanns Eva och Conny och vi såg fram emot en trevlig kväll tillsammans med dem. Väl framme vid campingen kliver jag ut för att checka in medan de andra två sitter kvar hos hundarna. Men se någon stuga fick jag inte?! Damen i receptionen hävdade att hon hade mejlat mig att det inte gick att göra en reservation på mitt kort och eftersom jag inte svarat på mejlet så hade hon hyrt ut stugan till andra? Jag hade då inte fått något mejl och under tiden som vi stod där och diskuterade så gick jag in på mejlen och kollade. Kl 17:46 hade hon mejlat, SAMMA DAG! Men alltså det är ju en aning svårt att läsa mejl och köra bil samtidigt vilket jag också förklarade. Damen hade en miljon ursäkter och jag godkände inte en enda! Hon tyckte bland annat att vi kunde åka till en annan camping så var problemet löst, men när jag sa att vi ju hade vänner som bodde hos henne som vi skulle umgås med så insåg hon att inte heller den undanflykten skulle lyckas. Till slut erbjöd hon sig att fixa boende på annan camping åt oss för första natten och att vi sedan skulle få komma och bo på hennes camping natten efter, gratis. Ja hur det nu än var så måste vi ju ha någonstans att bo så jag fick ju godkänna den lösningen vare sig jag ville eller inte. Damen ringde till en annan camping och fixade en stuga åt oss och så åkte vi i väg, jag med ilskan pysande ut ur öronen.

Framme vid nästa camping blev vi däremot glatt mottagna och eftersom receptionen precis skulle stänga så fick vi stugan extra billigt?! Stugan visade sig dessutom vara riktigt fin med gott om plats åt oss, perfekt! Det blev inlastning av våra prylar och sedan var det dags att rasta hundar. Fina omgivningar med stora grönområden där hundarna kunde få sträcka ut ordentligt. Frisken konstaterade att Viran visserligen luktade trevligt men inte mer än så (hon hade nyss gått ur löp) och att Yrsa visserligen luktade godare men så där jäkla intressant var hon inte. Yrsa däremot tyckte att Viran var en läckerbit och försökte uppvakta henne i stället 😛


Skönt att få sträcka på benen efter många mil i bil. Stora bältbron syns i bakgrunden.


Fina grönområden att strosa runt på.

När hundarna var rastade och nöjda dukade vi fram lite godsaker åt oss själva i form av ostar och charkuterier, mums. Naturligtvis skålade vi i lite bubblor också.

Lördagmorgon och vi var ju tvungna att städa ut stugan eftersom vi skulle flytta, grr. När allt var klart styrde vi kosan mot Odense och dagens utställning. Vi hittade dit utan större problem men det visade sig att vi parkerade på den sidan där DKK utställningen var och vi skulle ju på special i dag. Det blev låååångt att gå med tält och bur men det gick ju. Väl framme blev vi som vanligt trevligt bemötta av en massa danska bernerägare och kunde hitta oss en plats.

Stugan vi fick ha första natten.

Utställningen tog en vansinnigt lång tid! Domare Marie Alice från USA tog vääääldigt lång tid på sig på varje hund så vi var verkligen där hela långa dagen. Själv visade jag ju Frisken till att börja med och då domaren inte var helt nöjd med dagens juniorer var jag väldigt glad över att Frisken fick excellent denna dag, det var bara två som fick det nämligen. Placeringen blev sedan nr 2 vilket jag ju inte höll med om men domaren dömer så klart!

Sen bytte jag raskt hund och gick in med Elton i stället. Han skötte sig fint men domaren hittade hans ena tand som med tiden flyttat sig och därför fick han bara good denna dag, tråkigt så klart. Sen blev det ju lite väntan innan våra tre medhavda svenska tikar skulle in alla i samma klass. Själv visade jag Yrsa och det gick ju strålande eftersom hon vann klassen 🙂 Mera väntan och sedan bästa tik och det är klart att vi ville ha det där danska certet och jodå cert blev det och även bästa tik! Yrsa avslutade dagen med att bli BIM 🙂


Kronblommas Yrsa BIM och Sennettas Columbo BIR 🙂

Som sagt utställningen tog lång tid och varmt var det. Vi flyttade tältet till ringen vi skulle vara i dagen efter och sedan rullade vi mot Nyborg Strandcamping för att se om damen i receptionen skulle hålla sitt löfte om att vi skulle få bo gratis 😉 När jag klev in så pratade damen i telefon och det var uppenbarligen någon hon inte var helt överens med… När hon fick syn på mig gick det dock oerhört fort, utan mankemang fick jag nycklarna till en stuga och en karta på vart stugan låg. Vi rullade in på campingen och kunde konstatera att stugan vi nu fått var en exakt kopia av den vi haft natten innan på den andra campingen. Eftersom den varit riktigt bra så var vi nöjda och glada. Trötta hundar slängde sig på altanen eller i gräset utanför stugan för att vila och vi kunde packa in och börja förbereda middagen. Conny och Eva rullade snart in på campingen de med och vi konstaterade att vi hade betydligt mer plats i vår stuga så kvällen tillbringades hos oss. Varje stuga hade en grill utanför så Anne fick vara grillmästare och tända den och sedan kunde vi sätta oss och ta lite bubblor för att fira dagens resultat 🙂 Middag intogs sedan och smakade mums och därefter var det dags att rasta hundarna lite.


Skönt att få sova en stund tyckte Frisken.
 
 
Middag 🙂


Rastar  hundar på stranden och hundarna var nöjda över att få springa lite lösa en stund.

Söndag och vi städade ur stugan och rastade hundarna innan vi återigen styrde näsorna mot Odense. Eftersom tältet redan var på plats behövde vi ju inte vara där så vansinnigt tidigt vilket var skönt. Dagen kan beskrivas som excellent om man ska tro domaren då samtliga hundar denna dag fick det… Ja kommentarer om det är överflödiga 😉
Frisken föll inte domaren i smaken och han placerades som fyra i klassen. Elton föll domaren bättre i smaken denna dag och han blev fyra med ck 🙂 Vira och Belle var oplacerade och Yrsa var även hon fyra i klassen med ck. Dagens domare hade dock den goda egenheten att han var ganska snabb, det blir ju lätt så om man inte tar i hundarna.. 😛 , så vi var klara betydligt tidigare denna dag. Skönt eftersom vi hade resan hem att stöka undan också. Innan vi lämnade Odense letade vi dock upp en Lidl affär eftersom Eva i en sådan hade fyndat prosecco för ca 50 kr flaskan, några sådana fick hänga med oss hem.

Resan rullade sedan på bra, om man undantar att vi stannade i Ljungby och skulle käka lite. Sibylla kändes som ett alternativ till Max eller Mc Donalds men det var det rörigaste vi varit med om och det gör vi nog inte om 😉

Ytterligare en härlig Danmarkstripp avklarad och jag ser redan fram emot att få återvända, Danmark är trevligt även när boendet strular 😉

Helgen i en annan del av Köping

Denna helg hängde vi i Köping och hade det trevligt, och varmt, och myggigt.

I fredags när Henrik kom hem från jobbet så drog vi raskt mot Köping och Malmöns camping. Vi hängde egentligen med på ett bananskal eftersom det var Annette som hade fixat och bokat allt och väl framme var det bara att installera sig på vår plats. Vi möttes av mygg i mängder men eftersom både vi och våra campingvänner hade en varsin thermacell så klarade vi oss skapligt.  Lite sura miner innan allt var på plats från alla håll och kanter tror jag men bara lägren var uppe så dök även det goda humöret upp 🙂 Annette och Anders fixade kvällens middag som intogs i deras vagn tillsammans med lite vin och glada skratt.


Lägret över helgen. Inte den mysigaste campingen vi besökt men för en helg funkade det fint.

På lördagsmorgonen rastade jag hundarna och fick i dem frukost innan det var dags att rulla i väg. Henrik fick skjutsa mig och Annette bort till utställningen medan han och hundarna sedan fortsatte mot Märsta för att kolla på en bil. Väl inne på utställningsområdet visade det sig bli varmt och bedömningen gick tämligen fort. Alltså det är ju för trist att det är så få anmälda på utställningarna. Nåja jag ska väl inte säga något som ju inte själv hade anmält någon av mina denna helg… 😉

Pia lät mig springa med Yrsa i dag och Yrsa skötte sig fint om än lite seg i värmen, vi får ladda med något riktigt smaskens att muta damen med tills vi ska till Danmark 😉 När berner var klara i ringen fick vi vänta en stund innan det var dags för en annan Pia att visa sina Galgo i samma ring. Jag hade lovat att ställa upp som hundhållare så det gjorde jag så klart. Mina bernervänner har mycket skojigt åt mig när jag står med dessa magra vovvar i stället för mina egna 😉


BIR Berntiers On Demand och BIM Nobelhalls Alfa Aquilae.

När även Galgona var klara blev det en shoppingrunda för mig och Annette. En ny klotång stod på min lista av saker jag måste ha och det hittade jag så klart rätt snabbt. Lite godis till grabbarna blev det också och så ett rengöringsmedel? Ja vi testar så får vi se om det är så bra som försäljaren påstod 😉

Jag höll sedan Pias hundar igen en stund så att hon också kunde kolla in shoppingen och hämta ut priser och sedan var det dags att bli upphämtad av Henrik och mina egna vovvar. Bilen hade tyvärr inte varit något för oss, skit också.

Tillbaka i vagnen blev det ett litet sitt innan det var dags att låta hundarna få rasta sig. Värmen var tryckande så att motionen inte blir som vanligt när man är hemma var det nog ingen av hundarna som direkt misstyckte. När hundarna låg utslagna i hagen igen så var det oerhört skönt att gå och duscha och bli av med all svett efter dagen.

Kvällen blev härlig då vi kunde sitta ute i t-shirt och shorts till midnatt. Henrik och jag stod för middagen denna kväll och det blev helt okej. Men kvällens överraskning blev våra nya grannar som mer eller mindre sladdade in på campingen, började backa in mot platsen, höll på att riva ett staket eftersom backandet inte gick så bra men flera grannar erbjöd sig att hjälpa till att putta in vagnen i stället så det slutade ju väl. Mannen lyckades sedan på två sekunder montera ihop en grill och tända den och de hade ätit färdigt för oss?!?

Söndag och det var dags att åka på utställning igen, i dag var det dags för Beccie att vänstervarva lite i stället för att jaga i skogen. På lördagskvällen skålade vi så klart för önskade resultat men jag får väl erkänna att mina medskålare var en aning skeptiska när jag drog till med cert och BIR? Men bubblornas kraft ska inte förringas, cert och BIR blev det mycket riktigt för Beccie 🙂


Nöjd matte, Beccie räcker ut tungan 😉

Under själva utställningen var vädret alldeles lagom men tillbaka vid vagnarna igen så var det värmebölja på nytt. Vi pustade och stånkade lite i värmen och sedan fixade Annette lite lunch i form av hamburgare innan det var dags att börja plocka i hop lägret. Det tog sin lilla tid i värmen men till slut var det klart och vi fick säga hejdå till Annette och Anders för den här gången.

 

Ner som en pannkaka och upp som en sol

Ja alltså jag vet att det heter tvärtom men i helgen hade vi rubrikens variant 😉

I fredag promenerade jag hundar och sedan fick vi besök på kvällen 🙂 Annette och Lisbeth dök upp för att umgås lite. Lite mat, lite vin och en massa prat, receptet på en bra kväll! På   lördagsmorgonen blev det tidig uppstigning för att ta sig till årets första rasspecial, Sala. Dålig uppslutning i år, har aldrig varit med om så låga anmälningssiffror på en special tidigare, men vi som var där hade trevligt.

Själv hade jag Frisken med mig och han var lika enkel som vanligt. Femtioelva utrop om ”oj, så stor han är!” fick vi visserligen men ja, han är stor och nej, jag kan inte gör något åt det 😉 Frisken inte bara är stor, han kände sig tydligen stor också och flaggade glatt med svansen till mattens stora irritation. Jaja, svansen är som den är, jag kan inte göra något åt det heller. Fru domare för dagen gillade inte Frisken alls och gav honom blått och sedan blev det en fjärde placering i juniorklassen. Muntligt var det verkligen bara hans rörelser som hon gillade, allt annat var det fel på… I kritiken var det dock inte lika illa skrivet, ja ja så är utställningar. Synd för domaren att hon inte gillade Frisken, för då har hon ju fel 😉 Matten tycker desto bättre om honom så han var lika glad för det eftersom det så klart blev grisöra efter väl utfört arbete av Frisk!

Snabbt gick det eftersom det var så få anmälningar och redan halv tolv var alla korthår och  berner hanar klara. Tikarna tog lite längre tid på sig men det var då inte mycket. Lite fotande efteråt och sedan lunch tillsammans med några andra hundtokar och sedan var Sala liksom över. Lite snopet när det går så fort.

Hemma blev det en kort runda i skogen så att Frisken också fick röra lite på sig och inte bara springa i en liten ring och sedan häckade jag i soffan med lite tv och lite bildredigerande som aktivitet.


Snygg hund den där Jackepotten 😉 Trevligt att få låna honom och få hänga på till en vinst i bästa hanklassen och jodå, morfar Potten fick sitt grisöra han också, så klart.

Det hade varit trevligt att få sovmorgon i dag men nä, det stod viltspår på schemat så det vara bara att masa sig upp i dag med.

I dag var det rekordmånga som skulle spåra, hela 29 hundar skulle gå spår i dag?!! Alltså det är en helt fantastik organisation kring den här spårcirkeln, år efter år. Jag började med att gå efter Sanna och Linus på deras spår och sedan var det dags för Odden att gå sitt. I dag hade han spår nr 3 och det har jag nog aldrig gått tidigare insåg jag. Ett ganska långt spår och ett dygn hade det ju legat. Odden hade fullt upp med att sniffa efter löptik på vägen till spåret men när jag väl hade satt på selen och bad honom gå i väg så koncentrerade han sig på spåret, duktig pojke!

Han var precis lika duktig i dag som senaste helgen med undantag för att det här spåret på ett ställe korsar med ett annat. Det andra spåret var precis nyblodat till ett tvåtimmars spår och Odden kunde inte riktigt motstå att byta och gå på det nyare spåret. Det var dock inga som helst problem att bryta honom och be honom göra rätt 🙂 Japp han är min spårstjärna den här helgen också!

Efter lite väntan var det dags för Frisken och han visade att han nu hade fattat vad det här med spår innebär 🙂 Det är fortfarande inte helt lätt men i dag jobbade han på på ett helt nytt sätt och gav sig verkligen inte. Inte heller var han lika lättstörd av saker runt omkring och tur var nog det eftersom jag hade med mig en tjej bakom som gärna både berömde min hund samt pratade med mig. Berömma hunden ska man så klart göra och Frisken behöver en hel del stöd fortfarande så klart. Men att berömma hundar som spårar är inte alltid helt lätt eftersom man faktiskt inte vet vad man berömmer.

Frisken tex har jag ju ingen som helst koll på om han faktiskt spårar/nosar efter just spåret som jag vill när han hittar rätt efter att han ringar, eller om han går på något annat? Av den anledningen är jag ganska tyst när mina hundar spårar, vid enstaka fall när jag ser att de är helt rätt brukar jag berömma med ett ”rätt, duktig pojke” men inte mycket mer än så. Alla mina hundar är dessutom sådan som när de spårar och får problem, vänder sig till mig och ber om hjälp. Jag kan ju omöjligt hjälpa dem i ett skarpt läge så jag väntar bara ut dem tills de tar tag i problemet själva. Odden löser det numera oftast helt på egen hand. Kilo måste jag ”tvinga” till att inte försöka få hjälp av mig och Frisken hjälper jag så klar inte alls med just den biten eftersom han måste lära sig att jobba självständigt, samtidigt måste jag ju stötta honom och se till att han inte tappar motivationen.

En duktig Frisk fixade i alla fall hela spåret med några vinklar och var som vanligt glad över att klöven till slut dök upp. När vi sedan kom tillbaka var alla spår mer eller mindre klara och klockan var bara elva. Som sagt snacka om bra organiserat!


Frisken kollar in utbudet av klövar efter väl utfört spårarbete 🙂

Eftersom klockan inte var mycket så åkte vi och gjorde Pia en tjänst. Lilla Hector skadade sig nämligen för en vecka sedan och fick en fraktur i knäleden. Som ägare till en hund som haft diverse problem och blivit opererad flera gånger så har jag full förståelse för hur jobbigt och hur låst man blir i en sådan situation. Nu var ju vi två som hjälptes åt att ta hand om Odden men Pia är ensam och har ju dessutom tre vuxna hundar som också behöver få komma ut. Så jag åkte helt enkelt och var valpvaktare en stund. Odden och Frisk fick ligga ute i Pias hundgård och jag satt inne hos Hector. Han var typ hur enkel som helst att vakta eftersom han sov större delen av tiden.


Jobbig valp 😉 

När valpvaktandet var över så åkte vi vidare hemåt men stannade hos Tommy och Anette där det blev middag 🙂 Övriga familjen Nilsson var också där så när vi käkat tog Hanna och jag oss i kragen och bokade lite saker till vår Islandsresa som det ju bara är två månader kvar till 🙂 Boenden och bil har vi nu bokat även om boendet nog kan tänkas bokas om om jag känner mig själv rätt… Vi kollade även upp blå lagunen och ska boka entrebiljetter dit samt kollade på några olika ställen där man kan göra ridutflykter. Vi ska dock kolla vidare på det och boka lite senare har vi tänkt.

När vi kände oss klara med resebokningar så var det dags att ta ut hundarna på en promenad. Vädret har ju varit helt ljuvligt i dag så jag valde att gå runt Skärsjön och hade inte ens på mig någon jacka, underbart.

Ja nu blir det slappande i soffan och ladda för nästa vecka. Sim, lydnadskurs, viltspår och sennenträff är det planerat för så den veckan ska nog gå den med.

Nyborg 2017

En härlig helg är över, få se nu vad jag minns av de senaste dagarna?

I torsdagskväll fick vi hem Friskens syster Freya. Systeryster fick bo hos oss en natt då hon skulle med oss på äventyr i Danmark på fredagen. Hon skötte sig utan bekymmer även om hon nog tyckte att det var lite konstigt att matte försvann och hon blev själv bland en massa fyrbenta grabbar?

Fredagen jobbade jag några få timmar på morgonen och sedan bar det av hemåt för att rasta hundar och packa klart. Hundarna blev gräsligt skitiga men ut måste de ju även om det står utställningar för dörren. Väl hemma igen var det bara att slita fram fön och borste och försöka snygga till syskonen bus, Odden och Kilo fick vara lite skitiga då jag inte hann ta alla fyra. Packa är som vanligt skittråkigt men till slut fick jag ner lite kläder och kunde bära ut väska och prylar till bilen.

Odden och Kilo var inte alls nöjda med att få vara hemma medan Frisken och Freya nog tyckte det var ganska spännande att få åka på äventyr. Vi hämtade upp Tommy på vägen och åkte sedan och hämtade Anne och Flisan nere i Finspång innan vi rullade mot Norrköping för att packa om och styra upp bilarna. I Norrköping fick Tommy ta Lisas bil hem till oss så att den stod säkert och fint och så stuvade vi in sakerna från hennes bil i min. Det fick bli en grabb och en tjejbil, där Frisken, Jackpot och Yamas var grabbarna som åkte hos mig och Freya, Flisan, Emmy och Yrsa åkte med Angelica. Lugnt och skönt för hundarna och nej det är inga bekymmer att stoppa in Frisken till de större pojkarna, de är ju vana vid att ha diverse olika pojkkonstellationer när vi ska ut på äventyr 😉

Så började vi rulla söderut. Ett stopp för att kissa och ett stopp för att äta annars rullade vi på hela vägen till Nyborg. Anne och Angelica lyckades få ett gult kort av brobizzen när de skulle in till Danmark men annars flöt det på fint 😛

Hotell Villa Gulle har vi bott på förr och det funkar bra. Vi kom dit ganska sent på fredagskvällen så vi bar bara upp sakerna på våra rum och gick sedan för att rasta hundarna. Lite stimmiga och stojiga hundar där inte alla hade riktigt ro att göra det de skulle men bättre pigga och glada än ledsna och tråkiga. Väl inne på rummen igen så blev det naturligtvis lite bubblor innan det var dags att försöka få några timmar med sömn.

Lördagsmorgon och som vanligt sover jag inte så jättebra första natten borta. Men vi knallade upp, rastade hundar, gjorde oss i ordning, gick och käkade frukost (stort antiklimax, snapsen som alltid brukar finnas fanns inte?!?!) och sedan åkte vi då bort till hallen där utställningen är. Det är väl fjärde gången jag är där så jag börjar kunna det här nu 😉

Burar och väskor kom på plats och sedan rastade vi hundar. Skitigt som jag vet inte vad ute så när vi tog in hundarna så såg de ut som lerinpackade skitgrisar mer än vackra utställningshundar. Fönen var som tur med så vi hittade ett eluttag och kunde snygga till dem igen 🙂 För hur det nu än är så är det ju faktiskt viktigare att hundarna får rasta sig och må bra än att de är perfekta i pälsarna.

Frisken och Freya var först ut från vårt gäng eftersom de går i juniorklassen. Frisken skötte sig fint och domaren från skottland frågade hur gammal Frisken var. 10 månader svarade jag och han konstaterade att ”Oh, he is a BIG boy”. Ja Frisken är stor, fast hos oss är han ju lilleman ändå. Det blev excellent och i konkurrensen sedan blev Frisken placerad som fyra. Systeryster Freya skötte sig också, fick excellent och blev även hon placerad som fyra i klassen (som var stor, 17 st tror jag!) och hon fick dessutom ck 🙂

frisk
F
risken har nu testat Finland, Sverige och Danmark inom loppet av en dryg månad. Nu blir det nog lite vila från ringspringandet ett tag så han får smälta det här. 

freya
Syrran Freya 🙂

Sen var det Yamas och Yrsas tur, syskonen skötte sig strålande, vann båda två sin klass med ck 🙂 Därefter var det Jackpots tur och han som brukar skämma bort oss med idel vinster fick denna dag nöja sig med en andra plats i championklassen. Han lyckades dock bjuda matten på en flygresa i stället så att hela hallen höll andan. Ja om man undantar oss som var närmast som mest skrattade. Lisa hälsar att hon landade mjukt och inte gjorde sig illa och dessutom att det var mitt fel eftersom Jackpot hade lite väl hög förväntan på att få sitt utlovade grisöra 😉 Som ”straff” fick jag springa med Potten i bästa hanklassen sedan.

16196826_10206500925080970_492546670_o
Yrsa gjorde debut utomlands och skötte sig med den äran! Två * klassvinst med ck och avtackad som 5:e bästa tik båda dagarna.

I tikringen var det dags för Flisan och Emmy, mor och dotter som brukar följa varandra, i championklassen. Det gick alldeles lysande med vinst för Flisan och en tredje plats för Emmy.

Ja och så här blev det då resultatmässigt

Bästa hanklassen:

  1. Senettas Columbo, BIR
  2. Bernerdalens Jackpot
  3. Kronblommas Yamas, cert 🙂
  4. Kjaer´s Dancing With Charlie, r-cert

Bästa tikklassen:

  1. Tjofselinas Alisa, cert och championat 😀 😀
  2. Amazing tiklo´s Balu Magic
  3. Bernervillans Erina Emmy, r-cert
  4. Kristianslyst Becca

Ja det var ju så jäkla skoj och härligt att Flisan fick ta det där danska certet nu. Hon har ju varit med till Danmark ett antal gånger men haft lite stolpe ut vid några tillfällen men nu var det hennes tur 🙂 Ja och så har ju Yamas då ett cert som ligger och vilar tills han har passerat två år och kan börja jaga sista svenska certet för att få championat i bägge länderna.

16265848_1346961291990816_2652505361785903391_n
Anne och allas våran Flisan 🙂

Vi passade på att fota lite hundar innan vi packade in oss i bilarna igen och rullade tillbaka mot hotellet, eller ja först shoppade vi lite drickbart 😉 Vi gick sedan en runda med hundarna så att de och vi fick lite luft, det var rejält varmt i hallen denna dag och svetten rann på oss tvåbenta när vi sprang med hundarna. Nöjda och rastade hundar slängde sig sedan på golvet och sov sött medan vi tvåbenta korkade upp bubblor och skålade för alla våra fantastiska hundar ❤

Vid sju hade våra danska vänner bokat bord på en restaurang tvärs över vägen så vi gav oss av och mötte upp dem. Det blev en herrans massa skratt och tämligen högljutt, faktiskt så högljutt att de andra två sällskapen som var i samma rum som oss lämnade… Lite pinsamt så klart men skoj hade vi 🙂 God mat fick vi också.

16265220_10206499689170073_3319227771571492258_nVärdelösa mobilkamera, jag måste verkligen skaffa mig en ny! Men glada och nöjda är sällskapet i alla fall 🙂

Efter middagen fick hundarna komma ut en sväng igen och sedan avslutade vi dagen på rummet med mera bubblor tillsammans med Christina och Fie.

Natten till söndagen sov jag betydligt bättre. Lisa däremot hörde fyrverkerier? Men själv sov jag som sagt sött. Söndagen började med sedvanlig rastning och fix av oss själva samt packning eftersom vi skulle hem efter utställningen och alltså skulle checka ut. Mitt i allt det kom jag på att Lisa skulle ha trimmat till mig lite så Pia fick rota fram en sax och så blev det trimning av mitt risiga hår, skönt att få det gjort. Till frukost fanns det sedan snaps på plats och ordningen var återställd på Villa Gulle 😉

16265677_10206499689330077_2663851747957676506_nEn liten skål till frukost? 

Nåja sedan lastade vi ut allt i bilarna och rullade till utställningshallen igen. Hundarna rastades och sedan fick de fönas igen men ganska snart var det så dags att börja i ringarna. Färre hundar denna dag och det var ju bra när man har en lång resa hem.

Frisken var först ut och dagens domaren var inte förtjust i honom och gav ett VG. Det i sig har jag inga problem med men jag håller då inte med om allt i kritiken. Det var dock bara tre av åtta som fick excellent så Frisken fick vara med i konkurrensen ändå och eftersom han tydligen var bäst av de som fick VG så blev det återigen en fjärde plats. Syrran Freya gjorde samma lika, dock med excellent 🙂

Yamas och Yrsas klasser krockade så jag visade Yrsa denna dag. Hon skötte sig fint även med mig och vann klassen även denna dag med ck, så gjorde även Yamasen. Jackpot var denna dag tillbaka i de vanliga rullarna och vann championklassen och så var det då dags för championtikarna. Denna dag höll vi ju på Emmy eftersom Flisan redan gjort sitt dagen innan 😉

Ja och Emmy och Fie skötte sig strålande tillsammans och vann klassen med mamma Flisan tätt i hälarna på en andra plats, kunde ju inte bli bättre!  Ja och så här blev söndagens resultat:

Bästa hanklassen:

  1. Bernerdalens Jackpot, klubbchampion, BIR
  2. Senettas Columbo
  3. Harthins Magic Mojo
  4. Lady Xieras Pepsi, cert

Bästa tikklassen

  1. Bernervillans Erina Emmy, cert, championat, BIM 🙂
  2. Tjofselinas Alisa
  3. Werner Wix Xtra Special, r- cert
  4. Banehavens Fillis Filura

16251061_10206501404332951_1134258033_o
En trevlig syn tycker vi svenskar 🙂

16231430_10206501196207748_601762530_o
Bernervillans Erina Emmy, nybliven dansk champion 🙂 
Friskens fina mamma

Jamen det blev ju hur bra som helst det här 🙂 Vilka fantastiskt vackra och framför allt snälla hundar vi har som glatt hänger med på deras mattars alla infall. Åker land och riken runt, finner sig i att få nya kompisar i alla tänkbara konstellationer, snällt väntar på sin tur, med viftande svansar accepterar vilken handler som än tar dem i snöret och bara tycker att det är skojigt att få vara med ❤

Innan vi åkte hemåt var vi ju faktiskt tvungna att ta en riktig skrytbild med alla rosetter från helgen med hundarna 😉

16325802_10206507966737007_1352629830_o
Skryt 😉
Alldeles hysteriskt mycket rosetter fick vi med oss hem, alla syns inte ens där bakom hundarna! Men så placerade sig ju faktiskt alla sju hundar sig i sina klasser båda dagarna.
Lite roligt att alla är släkt! I bilen sitter Flisan och Jackpot som tillsammans har skapat Emmy som sitter som andra från vänster. Bredvid Emmy sitter hennes barn Frisken och Freya och från höger sitter Yamas och Yrsa som ju båda har Jackpot som pappa 🙂

Ja sedan rullade bilarna hemåt. Något stopp för att rasta hundar och för att äta själva men annars rullade milen på. I Norrköping lastade vi om bilarna och vinkade hejdå och så var denna resa slut.

Dags att göra nya planer med andra ord 😉