Yes!! Kilo dansk champion :)

Det har blivit tradition att dra till Danmark och mer specifikt Nyborg i januari varje år. En orsak är så klart att det är så långt till utställninssässongen drar i gång och en liten resa i januari piggar ju alltid upp 😉

Lisa hade dock fått för sig att hon inte hade något att ställa detta år så det fick bli en liten övertalningskampanj för att det skulle bli av. Fast helt ärligt var hon väl kanske inte jättesvårövertalad 😛 Nåja i fredags var det dags och jag skulle ha med mig Kilo, nybliven veteran och allt, klart att han skulle få hänga med liksom. I Norrköping mötte vi upp Lisa som hade med sig Soya, Helena som hade med sig Zlatan och dessutom Carro. Fullt i bilen med andra ord. Resan till Nyborg gör bussen numera typ på autopilot så det flöt på bra.

I år hade vi däremot nytt boende eftersom vårt ”Fawlty tower” var fullbokat. Nu hamnade vi i stället på ett bed&breakfast och det var ett lyckokast! Jättefin lägenhet  fick vi med sovrum och sovloft samt ganska stort kök/vardagsrum, perfekt! Mindre perfekt var kanske vädret eller i alla fall underlaget, fy så blött och skitigt det var överallt. Hundarna bryr sig ju inte om det utan klafsar glatt runt men vi tvåbenta som snyggat till hundarna suckade och gnällde en del…

På boendet hade även Christina och Fie inkvarterat sig så vi hade en trevlig kväll tillsammans med lite bubblor så klart.

Lördag och dags för utställning. Hundarna rastades på morgonen och såg ut som skit efteråt. Vi undviker verkligen att använda hotell eller liknande ställens badrum för hundarna men den här gången hade vi inget val, vi var tvungna att spola av det värsta på ben och magar. Ja sen var det ju bara att städa efter sig vilket var lättare sagt än gjort. Till slut tog vi oss dock i väg och efter några minuter var vi på plats vid idrottshallen där vi ju varit rätt många gånger nu. Christina och Fie hade lyckats ta en bra plats till oss och hundarna och vi kunde installera oss och sedan gå bort och föna av hundarna så att det faktiskt såg respektabla ut.

Utställningen rullade sedan i gång och för tikarna gick det precis så som vi skålat för 😉 Zlatan och Kilo däremot nådde inte riktigt ända fram. Herr domare gillade inte riktigt kraftiga berner (?) och Zlatan fick nöja sig med en tredjeplats i championklassen. Kilo vann veteranklassen (yey!) och i bästa hanklassen blev han tredje bästa hane med sitt fjärde r-cert i Danmark. Ja alltså lite surt var ju det men samtidigt, hur bra gjort av min veteran?!

Alla bilder i inlägget är tagna av Carolin Lundmark 🙂

Kilo BIR veteran och Honnie (Tertzos Kazuya Kenta) BIM

Soya knep bästa tik med cert och vi kunde reta Lisa för att hon hade sagt att hon inte skulle åka och inte hade något att ställa 😉 Kilo blev dessutom BIR veteran och övriga tre tikar (Cheekie, Olga och Honnie) vann alla sina klasser plus att lilla Ellington blev BIR baby, inget att klaga på där alltså!


Bogart BIR och Soya BIM 🙂

Vi lämnade sedan utställningen, åkte och fixade lite ärenden och tog sedan ut hundarna på en runda. Lagom tills vi var klara med det kom Christina och Fie tillbaka och vi beställde pizza till vårt boende och ägnade kvällen åt skvaller, skratt och nya bubblor 🙂

Söndag och ny utställningsdag. Att domare Mia Sandgren gillar ”vår” typ av berner visste vi ju både innan och hade dessutom fått det bekräftat i går när hon dömde tikarna så att Zlatan i dag vann championklassen var vi inte så förvånade över. Kilo var tyvärr själv i veteranklassen i dag men fick ck och fick springa med i bästa hanklassen. Helena ville gärna att Lisa skulle visa Zlatan i bästa hanklassen så jag tog över snöret till Kilo själv. Cert ville jag så klart ha och när det bara var två championhanar, en juniorhane och Kilo kvar blev det ju spännande på riktigt. Mia tog en, för mig, gräsligt lång tid på sig och var framme och klämde på Kilo många gånger och efter lite spring och klämmande så blev Kilo till slut andra bästa hane med cert och därmed Dansk champion, tjoho!!


Kilo, Zlatan och Bogart i bästa hanklassen

Så jäkla skoj och Kilo var lite väl på tårna och vrålade som en mistlur… Skoj att han fortsätter att följa i farbror Max fotspår och även han tar sitt danska cert i veteranklassen ❤


Cert till Kilo, tackar, tackar 😀


Vi höll BIR och BIM inom familjen den här dagen 😀 
Zlatan BIR och Cheekie BIM!

Ja efter fina resultat går resan hem väldigt smidigt och det var bara att rulla på. Strax efter tio på kvällen mötte Henrik upp oss inne i Norrköping igen och så var Nyborgshelgen över för Kilos och min del. Övriga i resesällskapet hade ju en bit kvar att åka men det känns alltid bättre att skicka i väg dem på en nattresa när de är flera som kan dela på körningen. Tack och lov har alla kommit hem som de ska och nu kan vi sätta i gång och fundera över vart nästa tur ska gå? 😉

EDS 2018, Warszawa

Ja men då har vi ju varit ute och gjort vägarna osäkra i några dagar nu igen.

Torsdagsnatt klockan 01:00 mötte jag upp Lisa, AnnCatrin, Ulrika, Jackpot, Zamantha, Majken och Åskar inne i Norrköping och vinkade hejdå åt Henrik som varit snäll och skjutsat mig. Jag satte mig bakom ratten och rullade i väg söderut i några timmar. Med först ett avsnitt Historiepodden och sedan lite David Batra pod så var det inga bekymmer att vara vaken. Snarare väckte jag väl mina medpassagerare när jag satt och försökte hålla inne några asgarv 😉 Någon timme före Trelleborg lämnade jag över ratten till Lisa och sov i några minuter.

I Trelleborg fick hundarna frukost och blev rastade och tja även vi tvåbenta mådde nog bra av lite frisk luft så att skallarna vaknade till. Sen åkte vi på färjan och hängde där i de dryga fyra timmarna som överfarten till Sassnitz tar. Sedan började en lite seg och oinspirerande tur mot Warszawa. Jag säger som vanligt, Tyskland är både för stort och i vägen när jag ska genom Europa 😉 Nåja väl i Polen så blev vi glatt överraskade av vägstandarden. Nya fina vägar och hög hastighet får man hålla också!

Någon gång efter tio på kvällen hade vi hittat fram till hotellet och checkade in och fick en välbehövlig natts sömn.

Fredagen började med rastning av hundar så klart. Vi insåg att det faktiskt var ett rätt bra hotell vi hamnat på med bra rastnings möjligheter. Sen blev det frukost innan vi hoppade in i bilen igen… Vi började med att åka och reka vart mässområdet var, det har vi lärt oss är en bra grej då det ofta händer att adresser inte stämmer eller annat knas. Därefter styrde vi kosan mot centrala Warszawa och ett område med flera parker som vi sett ut, för att ge hundarna en ordentlig promenad. Ja det är inte helt lätt att hitta rätt alla gånger men vi hittade en parkering och gav oss i väg in i närmsta park.


På väg ut i parkerna.

Efter en stund så nådde vi en ny park som vi knallade in i. Jättefin, med härlig natur och små paviljonger, bänkar och annat. Gott om ekorrar var det också. Men se här fick man inte vara med hund fick vi erfara för rätt vad det var efter ett litet fotostopp dök det upp en vakt på en segway och motade ut oss. Ja och inte nöjde han sig med att säga att vi inte fick vara där, han åkte verkligen bakom oss tills vi var utanför grindarna 😛


Vi hann ta en bild inne i parken där vi inte fick vara i alla fall 😉

Gott om ekorrar var det i parken och rädda var de inte. Jag gissar att folk brukar mata dem.

Nåja, vi fortsatte till en ny park, tog en liten paus, fotade lite och till slut vände vi åter mot bilen, då hade vi nog varit ute i nästan två timmar och hundarna var nöjda och lite trötta för det var ganska varmt dessutom.


Gänget 🙂
Jackpot ser visserligen ut som om han sålt smöret och tappat pengarna men annars så 😉

Efter vårt parkpromenerande kändes det som att lite mat i magen skulle sitta fint och så skulle vi ju se gamla stan så klart. Ja och det var ju inget dåligt val. Vilken trevlig stad Warszawa visade sig vara! Rent och fint och att vädret visade sig från sin bästa sida fast det är oktober gjorde ju inte att intrycket blev sämre direkt 🙂 Hundarna hängde så klart med oss och vi spatserade i väg. En trevlig uteservering hittade vi där vi kunde slå oss ner och beställa in en tidig middag. Det blev traditionell soppa till förrätt, serverat i ett bröd. Alltså den såg ju inget vidare aptitlig ut, grå som den var med simmande kött, korv och kokt ägg i? Men smaken var helt okej så den får tummen upp. Till varmrätt blev det en öring för min del, riktigt gott!

Soppa i ett bröd. Inte så aptitlig look men god och det är väl vad som faktiskt räknas.

Att staden var full med hundfolk gick inte att missa då det gick förbi diverse olika raser  hela tiden och dessutom visade ju Jackpot vilken kändis han är då en tjej kom fram och frågade ”Jackpot?”. Ja om man som hund blir igenkänd på en stickgata i Warszawa, då får man nog säga att man räknas till kändis va?

Efter maten gick vi i riktning mot Royal castle och på torget där var det minsann uppsatt en stor scen och någon polsk kändis som tog i enda från tårna när han sjön. Ja vi gick ner på en gräsmatta nedanför slottet i stället så att hundarna kunde kissa. Sen gick vi in på borggården på slottet, fast det visade sig ju att där fick man inte heller vara med hund, så även där blev vi ivägkörda 😛


Jodå vi hann med en bild på borggården också innan vi blev bortkörda 😉

Därefter hittade vi Wishing bell. Ja det visste vi ju inte så vi fick googla lite. Det visade sig att man skulle runda denna klocka samtidigt som man önskade sig 1-3 saker. Ja det är klart att vi gjorde det liksom. Vad vi önskade oss? Det är hemligt 😉

Önskning pågår. 

Ja sen tyckte vi att det var läge för efterrätt faktiskt så efter lite velande hit och dit så slog vi oss ner på en uteservering på ett stort torg. Själv beställde jag in glass med frukt och blev väl lite förvånad när det kom in en pannkaka med frukt? Kyparen ursäktade sig och sa att kocken gjort fel, kunde det gå bra ändå? Ja det fick det ju göra då. Som plåster på såret fick jag i stället en rejäl snapps? Lite märkligt då jag var den enda i sällskapet som hade beställt in vatten när de andra tog en drink… Nåja AnnCatrin som var rejält kraxig i halsen fick häva i sig den, här låter vi inget gå till spillo 😉

Nåja efter detta var klockan runt sex på kvällen och det kändes som att det var dags att åka tillbaka till hotellet och förbereda sig inför morgondagen. Hundarna var rätt nöjda med att få sova en stund, de hade ju varit med hela dagen och vi var nöjd med att få dricka lite champagne 😀 Vi skålade som sig bör och sedan blev det en ganska tidigt uppbrott då AC som sagt var rätt hängig. Lisa och jag drack upp resten av flaskan och rastade hundarna och sedan blev det en tidig kväll för att vi skulle orka upp morgonen efter.

Lördag och dags för Eurodogshow! Förväntningarna var höga, själv har jag faktiskt inte varit på någon EDS utan att vi kommit hem med en titel eller två så jag förväntade mig så klart lysande resultat 😉 Men faktum med att Maxen tog veterantiteln 2013, Jackpot och Maxen tog varsin titel 2014, Jackpot fixade titel 2016 så varför skulle 2018 inte leverera liksom?


Maxen i Genevé 2013


Jackpot och Maxen i Brno 2014


Jackpot i Bryssel 2016

Ja vi var uppe ganska tidigt, fixade hundar (okej det var Lisas jobb, inte mitt) rastade, packade och käkade frukost och styrde sedan kosan mot mässhallen. Lite konstigt att inte ha någon egen hund med sig men också lite skönt eftersom jag kunde fokusera på att titta, fota och filma lite då.

Tyvärr gick Åskar i en helt annan hall så hans framfart fick vi ju inte se, men resultatet blev Europajunior vinnare, se där, då hade vi ju en titel detta år också 😀

I berner ringarna var flickorna först ut eftersom de båda gick i juniorklassen. En stor klass, nästan 30 tikar tror jag och både Majken och Z skötte sig fint och fick excellent. Medan domaren tackade av tik efter tik så stod båda våra kvar och slutligen blev Majken avtackad som nr 5 och Z blev trea i klassen. Verkligen inte illa pinkat av brudarna!!


Majken och matte AC i ringen.

Sen var det då strax dags för Jackpot och jag måste väl säga att jag inte direkt hade varit imponerad av domarens bedömning i övriga klasser så det var med viss bävan man undrade vad som skulle hända i championklassen? Men det gick ju bra även om domaren gjorde en liten luring och placerade bak Jackpot till andra platsen inför sista varvet, för att sedan ändå peka fram honom som vinnare 🙂 Ja han är ju bara otrolig den där hunden, finns inte mycket annat att säga. Ja och för att vara lite dryg så såg jag inte vare sig ugghundshanen eller öppenklasshanen som någon direkt konkurrent till Potten och mycket riktigt knep även Jackpot cacibet och därmed titeln 🙂 Även BIR blev det till slut och ja, han är fantastisk!!


Ja då var den tredje europavinnar titeln i hamn!

Bedömningen hade gått fort så nu hade vi lite tid att slå ihjäl innan det var dags att bege sig mot finalhallen. Vi fotade hundarna lite, jag fotade lite andras hundar också, jag hann se Fie och pyrren Katie fixa en titel de med och bli BIM!! och så fick vi faktiskt något i magen också.


Nöjd AC som hittat både något att äta och en öl! Inte någon självklarhet har vi lärt oss 😛


Z väntar på att hon också ska få något gott.

Till slut tog vi vårt pick och pack och gick till finalhallen. Åskar och Ulrika var redan inne på förhandsgranskning för juniorfinalen då och Lisa behövde ganska snart gå dit hon också. Majken och Z satte vi i varsin bur vid en lugn vägg vid sidan av finalringen, på så sätt kunde vi se dem samtidigt som ringen. Och det kanske var tur för plötsligt dök det upp en karl som vi tyckte betedde sig ganska skumt. Vi höll så klart koll på honom och till slut gick  AC bort till hundarna för att markera att vi hade sett honom. I slutändan tror jag faktiskt inte att han var ute efter att göra något dumt men better safe than sorry liksom.

Tyvärr var det bara in och ut för både Åskar och Jackpot i finalringen och vi fick avsluta dagen på mässan med att fota dem lite på ett vinnarpodie.


Ja här har vi den, titelbild nr 4 på europautställningar 🙂

Tillbaka på hotellet så tog vi lite bubblor för att fira och sedan skulle vi käka middag på hotellet tänkte vi. Hundarna var nöjda med att få sova efter en heldag på mässan. Men att ha med sig AC när det kommer till mat utomlands är någon sorts förbannelse 😉 Restaurangen på hotellet var just denna kväll fullbokad och stängd för alla utom det bokade sällskapet. Nåja vi knallade helt enkelt över till grannhotellet 50 meter bort och hade sådan tur att vi faktiskt fick bord där, trots att det var massor med folk där. Det visade sig dessutom vara ett lyckokast tror jag för vi fick in en god pasta och sedan en mycket god glass. Efter det kunde vi nöjda med dagen ta ytterligare lite bubblor och sedan snabb rasta hundarna och slutligen slänga oss i sängen.

Söndag och dags att checka ut från hotellet för att sedan åka tillbaka till mässan för ytterligare en utställning. Väldigt lite hundar anmälda och typ ingen polsk? Det var förmodligen inte det minsta konstigt med tanke på den überotrevliga domaren för dagen. Att domare inte dömmer som jag ”vill” är inget jag bråkar om men när domaren är otrevlig, dryg, oförskämd, står och himlar med ögonen och bara är ett redigt rövhål, nä då blir jag faktiskt sur.

När domaren placerade Jackpot sist i championklassen började faktiskt alla runt ringen att asgarva, vad ska man göra liksom? Men det är ju inte utan att man funderar på vad fru domare själv tänkte när hon fick den reaktionen på sin bedömning… Brudarna sedan föll inte heller de direkt domaren i smaken och ganska snart var det tämligen sorgliga bedömningen över. Juniorhanen som till slut blev BIR var i alla fall helt okej så då får man glädja sig åt det. Jag kan dock inte rekommendera någon att slösa bort sina pengar på denna domare, ja såvida ni inte vill bli dåligt bemötta så klart…


Söndagens BIR, Goldbears Frank Zappa, som här även blir BIS junior samma dag 🙂

Även om Berner snart var klart så hade vi en hel del tid att göra annat på eftersom Åskar skulle in sent i sin ring. Vi hann bland annat gå ut och packa om i bilen så att det var klart tills vi skulle åka hemåt och AC hann även gå och shoppa lite. Ja och så hann vi se pryrrarna igen och där blev Katie BIR denna dag 🙂

Domaren i Åskars ring hade inte det minsta bråttom, faktum med att han fortfarande höll på med sina raser när finalerna drog i gång… Nåja Åskar han vinna juniorklassen och springa bort till finalringen precis i tid för att hinna vara med. Tyvärr igen placering men jag fick ju då se bernern bli BIS junior i stället.

Vi avslutade vår vistelse i Warszawa med lunch, där vi faktiskt testade lite golonka, innan vi tog plats i bilen och började färden hemåt. Resan gick bra även om man får träsmak i rumpan av att sitta så länge. Jag tog passet efter färjan i Rödby vid halv två på natten och klarade av att köra ganska länge utan att bli trött. Över på svenska sidan lyckades jag dock köra på en älg, det är ju inte helt lyckat. Nu var det en redan död älg som någon annan krockat med och jag körde bara över typ klövarna på den där den låg mitt på min vägbana. Mina sovande vänner vaknade lite yrt så där när bilen skuttade till men fattade nog inte riktigt vad som hände. Vid Brahehus stannade vi för att rasta hundar, ge dem frukost och även få i oss själva lite frukost innan jag körde den sista biten till Norrköping där svärfar Tommy var snäll och kom med Ulrikas bil så att vi kunde byta.

Med det var denna resa över för min del och även om det är skoj att vara på äventyr så är det så klart skönt att komma hem till sina egna hundar och sin egen säng. Nu är det bara att sätta i gång och börja planera för nästa tripp 😉

Turistande i Åre

Vi hade lite sovmorgon i morse, skönt att sova lite extra faktiskt. Vaknade upp till ett dimmigt landskap och det gjorde ju att jag blev nyfiken på hur fallen såg ut i dimman? Det blev alltså en morgonrastning längs samma stig som vi gick i går kväll.


Ja det ser ju rätt trevligt ut även i dimman konstaterade jag.

Efter frukost och lite plock så rullade vi i väg på en liten turistdag i Åretrakten. Första stoppet bestämde vi skulle vara Tännforsen. Båda har varit där förut men vi konstaterade att det nog var runt 20 år sedan sist… Herregud vad åren går!

Framme vid parkeringen fick jag hjälpa en familj som glömd plånboken och inte kunde betala för parkeringen, telefonen och swish hade de däremot så det var ju inga problem att fixa till det. Vi valde sedan att gå mostolsvarv och alltså börja nedströms från fallen. Jag måste säga att det kändes som en bra idé!


När vi stod längst ner så bröt solen igenom och på en klippa en bit upp mot fallen klev det ut en dam och herre. Jag såg att det skulle kunna bli en fin bild så jag skickade dit Henrik med hundarna för att försöka få till det så som jag ville. Det blev ju rätt bra 🙂


Ja fast på den första bilden syns ju faktiskt. inte själva tännfallet så vi gick så klart uppåt och fotade på fler ställen 😉 Klart att hundarna ska förevigas även här som överallt annars där jag är 😉

Vi lyckades fördriva över en timme vid fallen. Jag säger ju att de är fascinerande! Men till slut rullade vi tillbaka mot Åre igen. Vi parkerade nere vid stationen, hundarna fick ligga och sova i bilen en stund och så knallade vi runt ett varv inne i Åre. Gott om affärer är det ju med diverse friluftsklädesmärken men det är ju så jäkla dyrt så det fick räcka med fönstershopping. En lunch kostade vi dock på oss innan vi åkte vidare till Åre Chokladfabrik för att provsmaka lite och shoppa en del också så klart 😉 Därefter var det dags att låta hundarna få lite motion och jag hade hittat en liten led på ca 5 km som inte skulle vara så kuperad utan ganska lättgången. Den utgick från Fröå gruva så då åkte vi dit.

Leden hette Kanalleden och gick första halvan utmed en liten kanal som tydligen ska vara handgrävd en gång i tiden! Jättetrevlig stig att knata runt på och konstant tillgång till vatten att blaska i för hundarna.


Stig utmed kanalen. Enkel att knalla fram på och väldigt trevligt 🙂


Ganska fina vyer fick vi också då och då och grabbarna poserar gärna om matte har frolic i fickorna 😉

Sista delen av leden gick visserligen på en ganska tråkig grusväg men överlag var det en väldigt trevlig och lättsam led att gå om man mest vill ge lite motion och ändå få njuta lite av både historia och fina stigar.

När vi lämnade Fröå skulle vi förbi Såå för där fanns det en djurbutik och det behövde vi besöka eftersom hundarnas foder var så gott som slut. Snopet då att butiken var stängd? Ingen lapp om när den skulle vara öppen under denna vecka så vi fick åka tillbaka mot campingen med ogjort ärende där.

I morgon ska vi ut på fjället igen, ska bli riktigt härligt och vädret ser ut att bli fint dessutom!

Siljan runt

Nu är vi i väg på semester och i går när vi hade packat klart och städat lite i huset (jag hatar att komma hem till ett rörigt hus, har dock inga problem med att bo i ett rörigt hus 😉 ) så rullade vi i väg norrut. Någon direkt plan för vår semester har vi inte mer än i stora drag men vi började med att åka till Leksand.

Vi gjorde ett stopp på Lundhags i Insjön där Henrik ekiperade sig med både byxor och tröja, själv hittade jag ”bara” en meriont-shirt. Ett stopp på Leksands knäcke blev det med där det också hängde med ett gäng saker ut ur butiken. Sedan skulle vi ju då hitta någonstans att placera husvagnen och det blev en camping strax utanför Leksand, Västanviksbadets camping. Liten och gullig för att inte tala om lugn. Efter ett besök i en affär släppte Henrik av mig och hundarna en bit från campingen och så gick vi till vagnen medan han själv fick börja laga middag.

I dag började jag dagen med att rasta hundarna. Jag hittade en runda på ca 2 km där hundarna kunde skutta i Siljan en sväng och ta ett morgondopp. Lite frukost på det och sedan packade vi in oss i bilen för att spendera dagen runt Siljan.

Vi började med att åka till en led som vi letade upp på nätet i gårkväll. Någon mil från Mora finns ett skogsmuseum precis utmed vägen och där finns även några olika korta leder att gå. Vi valde att gå leden upp på Harkenberget som var 5 km. En jättetrevlig led som var väl markerad och nästan uteslutande gick på skogsstigar 🙂


Som sagt trevliga stigar att knata på.


Frisken poserar lite på en stubbe.


Efter kanske 1,5 km kom vi fram till en liten bäck och hundarna gick ner för att svalka sig och dricka. Men strax efter att den här bilden togs så upptäckte Henrik att han eller någon av hundarna hade retat upp ett gäng getingar och vi fick springa därifrån för att bli av med de otäcka rackarna som inte alls var gästvänliga. Själv blev jag stungen i knävecket, Odden fick ett stick i typ ljumsken, Henrik och Kilo klarade sig helt och så stackars Frisken då som fick flera stick. Till saken hör att Frisken för kanske en månad sedan en kväll klev ner i ett jordgetingbo och blev rejält stungen så han fick naturligtvis lite panik när samma ska nu hände igen 😦


Frisken, stungen och dessutom fick han nog en allergisk reaktion när han kastade sig ner och gnodde med huvudet i mossan och marken och troligen gnodde sig mot något som han inte riktigt tålde 😦

Eftersom Frisken blev lätt stirrig av detta så fortsatte vi att gå så att han skulle få något annat att tänka på. Han fortsatte att vara stressad och kasta sig runt för minsta lilla  och dessutom började det bli ganska varmt så han blev ju ännu flåsigare av den orsaken så klart. Vi fortsatte upp till utsiktsplatsen i alla fall och där uppe tog vi en rejäl paus så att Frisken fick komma till ro igen och fick vila. Hundarna fick vatten och så satt vi bara där på en bänk och tog det lugnt och njöt av utsikten. Efter ett tag lugnade Frisken ner sig, kröp in under bänken och började bete sig lite mer normalt igen. Jag hoppas verkligen att Frisken inte behöver få någon mer närkontakt med några fler getingar på väldigt länge!


Kilo uppe vid utsiktsplatsen 


Vackra vyer och härliga stigar på väg ner igen.

Vi kom sedan till en skojig del av leden som gick på gamla cykelstigar! Ja på 1920 talet byggde man cykelvägar ut till skogen och det är i dag underbart härliga skogsstigar att vandra på 🙂


Skojigt


Mjuka och ganska raka stigar i dag som alltså kostat 25 öre per meter att göra i ordning 😉


Jo jag var ju med jag också i dag 😉

Efter vår tur i skogen tog vi en fika på cafét, till hutlöst dyrt pris, innan vi packade in oss i bussen och åkte vidare. Nästa stopp blev i Mora där vi tog oss en titta på Vasaloppsmålet men stoppet i Mora blev ganska kort. Vi åkte istället vidare till Nusnäs för att kika lite på Dalahäst tillverkningen. Ingen av oss har varit där tidigare så det kunde vara värt ett stopp tyckte vi.

Jag begrep aldrig varför det ligger två ”fabriker” bredvid varandra men vi kollade på tillverkningen, hur de målas och lackas osv och tog även en sväng i butikerna. Jäklar så dyra de små hästarna är!! Ska jag vara ärlig så tycker jag att hästarna innan de är målade är allra vackrast, eller möjligen de enfärgade. Själv köpte jag bara en provhäst eller vad det nu kallades för, en häst som är grovt utsågad ut trät men inte mer än så, den var det i alla fall ett okej pris på 😉


Hästar i långa rader i alla tänkbara färger.


Kilo fick posera lite bredvid den stora hästen!

Från Nusnäs rullade vi vidare mot Rättvik där vi stannade och tog oss en tur ut på långbryggan. Lite mysigt att gå ut där och fint väder hade vi ju också.


Grabbarna på långbryggan i Rättvik.


Längst ut tog vi en lite paus och njöt av sol och vatten. Friske var vid det här laget precis som vanligt igen, skönt!

Efter Rättviksstoppet rullade vi tillbaka till campingen. Satt en stund i solen och hade det gött med en öl medan hundarna sov sött. På kvällen fixade vi middag och tog sedan en liten runda med hundarna så att de var klara för natten.

I morgon lämnar vi Leksand och troligen bär det av mot Njupeskär för där har Henrik aldrig varit. Vädret ska bli sämre i morgon så planerna kan ändra sig på vägen, den som lever får se med andra ord 😉

Amsterdam

Gör ett försök att sammanfatta en sabbvisit i Amsterdam.

Fick gå upp okristligt tidigt för att ta mig till Arlanda i tid och det gick ju även om tidiga mornar inte är min grej. Hittade Lisa utanför säkerhetskontrollen och eftersom vi inte hade något att checka in så klev vi genom kontrollen. Undertecknad fick raskt vända när hon gick genom bågen då jag hade mobilen kvar i bh:n… Men sen blev det grönt att kliva in, tack för det. Lisa blev både stoppad och sedan fick hon även väskan genomsökt, det är verkligen inte vår sak det här med säkerhetskontroller!

Nåja lite frukost på det och sedan flyga över till Amsterdam då. Dagen var högst oplanerad, ingen av oss hade varit i Amsterdam tidigare och det enda som kommer upp när man googlar Amsterdam är Red Light District och hasch… Inte riktigt vad vi hade tänkte oss faktiskt 😛 Nåja vi lyckades i alla fall hitta en biljettautomat som sålde tågbiljetter så vi kunde ta oss från flygplatsen till centralstationen i Amsterdam och väl där traskade vi i väg. Lisa hade sett att Madame Tussauds fanns här och ingen av oss har besök det tidigare så med lite koll på kartan på mobilen stövlade vi i väg dit.


Jag väntar fortfarande på att Lisa ska använda den här som profilbild 😉

När vaxdockorna var avklarade, det var förövrigt ett trevligt besök, så stövlade vi vidare för att hitta någon plats att käka lunch på. Fast vi hamnade först i en ostbutik och där fanns det skyltar om ost och vinprovning, klart intressant. Det var dock inte i den butiken så bestämde oss för att inte boka något, än i alla fall. Restaurang hittade vi, bara där ligger ju Amsterdam på klart plus mot Bryssel 😉 öl fick vi in och sedan en god kycklingsallad med god ”gammal ost” i.

Efter lunchen tyckte vi att en stillsam tur på kanalerna kunde var något så vi gick och köpte biljetter till en båttur och fick sedan en guidad tur på ca 1 timme på några av alla kanaler.  Efter det stövlade vi vidare genom Amsterdam, jo det går undan när vi turistar, och fick för oss att det nog ändå skulle vara trevligt med lite ost och vinprovning. Sagt och gjort, ny koll på kartan och så bar det av till fots mot butiken som erbjöd det.


Vi passerade den här champagnebutiken, hade ju varit trevligt om det varit ost och champagneprovning 😉

Gott om träskor i den här staden.


Ost och vinprovning, gött skit! 


Lite ost fick följa med hem sedan också.

När osten och vinet var slut kände vi oss lite småsega så vi satte oss helt enkelt bara på en uteservering med en öl och kikade på folk. Efter det letade vi oss tillbaka till centralstationen, fick tag i biljetter tillbaka till flygplatsen och skulle därifrån ta en shuttelbuss till hotellet. Gick fin, fint, bussen kom ganska snart och vi kunde nöjda kliva in på hotellet…. som visade sig vara fel Best Western hotell… Då får man ta en buss tillbaka till flygplatsen och sedan vänta på rätt buss så att man hamnar på rätt hotell 😉 Ganska trötta och slitna kraschade vi i sängen och sa tack och hej till den här dagen.

Under natten vaknade jag med sådan där hemsk nack och huvudvärk men tursam nog så försvann den till morgonen. Det blev dock huvudvärk igen efter frukosten när vi skulle ta vår beställda taxi till seminariet som ju var själva orsaken till att vi faktiskt var här. Vi hade fått ett pris på 50€, vilket var ganska dyrt, men när taxin nu kom så skulle han ha 80€ (fast först hoppade vi faktiskt in i fel taxi också men det behöver vi ju inte prata högt om 😛 ). Nä några 80€ hade vi ingen lust att betala eftersom vi ju faktiskt fått ett pris redan. Taxichauffören var inne hos hotellpersonalen och pratade och till slut kom de ut och meddelade att de nog hade blivit något missförstånd för det kostade 80€ att åka dit vi skulle. Nu var det ju så att tjejen som beställt taxin hade fått adressen vi skulle till och också hade uppgett det till taxibolaget så hur något kan missuppfattas då är ju märkligt? Nåja taxichauffören prutade och kom ner till 65€ och jag tyckte då att hotellet kunde stå för övriga 15€ eftersom det var de som måste ha gjort fel men se det gick då rakt inte… Vi hade ju inte mycket att välja på för vi var ju tvungna att ta oss till seminariet så 65€ fick det bli, grr.

Nåja väl på plats på nästa hotell i en liten stad som jag omöjligt kan vare sig skriva eller uttala så mötte vi idel bekanta bernermänniskor från flera länder. Vi mötte också Toril som ju var där och representerade SShKs Avelsråd och hittade en plats i salen för att att invänta första föreläsningen.

Toril, redo att snappa upp vad som berättas för att ta med hem till Sverige 🙂

Det är ju några sådan här seminarier som jag/vi varit på nu. 2011, 2013, 2015, 2017 och så nu i år då. Det brukar alltid vara trevligt och alltid lärorikt. I början är man alltid lite fundersam över hur det ska gå att förstå allt eftersom det hålls på engelska men det brukar verkligen aldrig vara några bekymmer överhuvudtaget. Lite tråkigt är det dock att så få väljer att delta? Det är ungefär samma människor år för år som dyker upp och även om det är trevligt så måste väl ändå fler än dessa vara intresserade av att lära sig mer om hälsa på våra hundar? Om inte annat kan jag ju meddela att det är ett utmärkt sätt att knyta intressanta bekantskaper på!

Första föreläsningen i år handlade om levershunt på våra Berner. Toril, Lisa och jag tittade på varandra och förstod inte riktigt varför, är det här ett problem vi har i rasen? Ingen av oss tre har uppfattat det och flera länder med oss ställde sig lika frågande visade det sig sedan när vi pratade med dem på raster och lunchen. Men i Holland har man i alla fall tydligen haft några fall och tagit beslut om att samtliga valpar ska testas för att se hur många som har denna sjukdom och om det är mer än 1% av årskullarna? Vad man ska göra om så är fallet var däremot högst oklart… Som jag förstod det så var det en (1) valp som under första årskullen hade haft det. För mig känns det inte som ett problem i rasen utan kanske mer som att någon har drabbats och sedan slagit på stora trumman och lyckats skapa ett problem som inte riktigt finns där? Jag kanske har fel, men det var i alla fall den slutsatsen som jag själv drog.

Efter det var det en föreläsning som handlade om hur man faktiskt kan använda forskning på hundarssjukdomar för att sedan överföra den forskningen till människor. Intressant men kanske inte så specifikt.

Innan lunch fick vi en kort föreläsning om hur man har börjat ”klassindela” alla hundraser för att se vilka som är mest släkt med varandra sett ur ett genetiskt perspektiv. Det här har visat sig vara intressant eftersom man vet att Berner har problem med SH men att även Flattar i hög grad har problem med samma cancerform. Det har dock visat sig att även om det är samma typ av cancer så är det inte samma gener/ kromosomer/ mutationer som är inblandade. Med andra ord, forskning som görs för Berner nu med SH är inte direkt överförbar för de med flattar att använda sig av. Däremot så är Rottweiler och Berner nära varandra genetiskt och där ser man att det verkar finnas likheter när det kommer till SH. Ja  inte helt lätt att förklara i en kort text så här men det var en riktigt bra och intressant föreläsning och den hade gärna fått vara längre!

Efter lunch var det dags för den tyska herren Dr Bachmann att redovisa lite, igen. Rent kasst kan man väl säga att tyskarna nu själva har insett att deras test för SH kanske inte var så väl utvecklat som man först sagt och det verkade inte vara något man längre satsade på. Däremot pratade man om sitt levnadsålders index och indexet för höfter och armbågar som de använder sig av. Med risk för att låta lite hård så är jag inte jätteimponerad av de tyska testerna eftersom jag hört om dem i flera år men det inte verkar vara direkt pålitliga.

Sen var det dags för Dr André att prata om SH testet från Frankrike och för oss som var med förra året i Frankrike var det inga direkta nyheter som kom fram. Inget konstigt med det, ett år i forskarvärlden är ju en väldigt kort tid. Men man jobbar fortfarande på att försöka ta fram ett sätt att ta prov för att kunna ställa diagnos och i längden hoppas man ju fortfarande på att detta ska leda till att man kan hitta någon form av medicinering för att bromsa eller i bästa fall bota SH. Något roligt som vi ändå fick till oss var att avelsverktyget HSIMS troligen kommer att finnas tillgängligt från och med november i år 🙂 Detta tack vare att flera klubbar och enskilda givare har bidragit med så mycket pengar till detta projekt. Sverige har ju också varit med och bidragit genom Stiftelsen för Friskare hundar 🙂 Faktum med att det kom in så mycket pengar att det blev ett överskott och det överskottet överlämnades nu som en check till Dr André och hennes forskarkollegor som ett bidrag för att de ska fortsätta sin forskning. Om jag uppfattade det rätt så var det dryga 50 000 kr som nu överlämnades till forskarna.

Därefter fick vi en kort summering av vad domarna, som hade sin egen konferens dagen innan, hade pratat om. Man var där överens som att fronterna var Bernerns största problem men även att huvuden fortsatt var ett bekymmer. Man fortsatte även flagga för att overgroomade pälsar inte är önskvärt.

Därefter fick vi en liten föreläsning av just domaren Regula Bürgi om vad som var och inte var en Berner typ. Hon hade med en del bilder att visa upp på hundar med dåliga fronter där hon var bekymrad över långa skuldror men korta överarmar eftersom det ger en felaktig vinkel. Hon var även bekymrad över vinklarna bak och påtalade att våra hundar inte ska se ut som doberman med utdragna bakben och övervinklade bak. Hon pratade även om Schweiz nya regler för utställare som inte medger trimbord på utställning, inga sprayflaskor eller liknande och att det är viktigt att bemöta hundarna med respekt på en hundutställning. Regula var även väldigt tydlig med vad hon tyckte om hundar som var för groomade och klippta! (hon gillade det alltså inte om någon inte förstod det 😉 )

Sista föreläsningen handlade om hundar som av en eller annan orsak inte rör sig bra och vad orsaken till detta kan vara. Som vanligt när man är utomlands får man se, i mina ögon, hemska filmer med hundar som knappt kan ta sig fram och som efter någon form av behandling sedan är marginellt bättre. Jag har väldigt svårt att se dessa filmer och kan väl inte påstå att jag höll med om allt som sades i denna föreläsning men jag har ju skinn nog på näsan att inte ta till mig det jag inte tror på.

Så avslutades seminariet med att påminna om nästa seminarie som blir i England 2021. Vi kommer säkert vara där då med 🙂

Vi hade sedan tur och fick skjuts av den sista föreläsaren tillbaka till flygplatsen och sparade då in en rejäl slant på att slippa ta taxi. Och eftersom flyget var lite försenat så hann vi med god marginal käka lite kvällsmat och kika runt lite innan planet flög oss hem till Sverige igen. En snabb tur till Amsterdam är över och den var både trevlig och lärorik 🙂

Kjeragbolten och Preikestolen

Jamen vi har ju varit en sväng i Norge igen och det ska så klart avhandlas här i bloggen även om det nu är en dryg vecka sedan vi kom hem.

Redan på fredagsmorgonen var bussen packad med en massa saker och Frisken fick hoppa in. Odden och Kilo var inte nöjda med sin matte när de inte fick följa med 😉 I Butbro hämtade vi upp Hanna och hennes packning och sedan styrde vi kosan väster ut. Vi rullade på bra och även om vägarna i Norge lämnar en hel del i övrigt att önska så tog i ju oss framåt. Sista biten mot campingen i Haugen där vi bokat en liten stuga gick dock över fjället och var så smal att det inte gick att mötas utan man fick passa in i mötesfickorna som fanns för att ta sig framåt. Nåja fram kom vi och en stuga fick vi. Jag skulle gå och rasta Frisken och Hanna skulle börja med middagen. Det blev dock svårt då det inte fanns några husgeråd i stugan? Plattor och kyl fanns men inte några kastruller, tallrikar eller bestick?? Hanna lyckades dock få hyra en låda med husgeråd på campingen, udda system kan man tycka.


Frisken och jag på en liten rastrunda i närheten av campingen i Haugen.


Det var ett vackert ställe!


Hanna vid vår lilla stuga.

Ja middag blev det alltså och även lite bubblor efter maten men ganska snart så kröp vi ner i sängarna och laddade för morgondagen. Tyvärr hade vi inte någon vidare tur med lördagens vädret som var dimma och en del regnskurar. Vi bestämde oss ändå för att åka mot dagens planerade mål, Keragbolten, för att se om det skulle funka.

Vägen mot Kjerag och Lysebotn är liten och smal med härliga vyer. Tyvärr försvann vyerna mellan varven i dimman men eftersom vi var tidigt ute så mötte vi få bilar och kunde enkelt ta oss fram till parkeringen där man utgår för vandringen. På parkeringen möttes vi av en gladlynt parkeringsvakt som raskt konstaterade att nä vi skulle inte få någon utsikt i dag men att turen var trevlig så ville vi var det bara att knalla på. Ja så vi parkerade och betalade och började sätta på oss regnkläder och ryggsäckar. När Frisken fick hoppa ur blev parkeringsvakten på ännu gladare humör och ville genast prata mera samt fota lite. Han hade minsann haft en liten bernertik själv. När jag satte Frisken för att ta en första bild vid infotavlan var han genast där och fotade han också.


Dags att påbörja turen, Frisken är redo 🙂

Vandringen till Kerag börjar med en rejäl stigning uppför på ganska blanka klipphällar. Till hjälp har man satt dit kedjor att hålla i. Jobbigt att genast börjar med brant uppför och det blev till att justera klädvalen ganska snart då svetten började göra sig påmind. Frisken fixade klipphällarna fint och hade inga problem med att skutta uppför.


Dimman låg bitvis tät!

Lagom när man tagit sig upp bra många höjdmeter är det dags att göra tvärtom, då ska man ner en massa höjdmeter. Jag är värdelös på att gå brant uppför, flåsar som en jag vet inte vad. Men att gå nerför är om möjligt ännu värre. Inte för att man då flåsar utan för att det verkligen är jobbigt att ha full koll på vart fötterna ska sättas för att inte kana i väg. Nåja vi tog oss både uppför och nerför för att sedan ta oss uppför igen… och så nedför, för att slutligen gå mycket uppför. Ja ni fattar va?


Glada och nöjda på väg uppför.


Någon gång då och då lättade dimman och vi fick njuta av fantastiska vyer och vackra dalgångar, verkligen synd att vädret inte var på vår sida denna dag!

Tyvärr regnade det mellan varven en hel del vilket gjorde att kameran var tvungen att spendera tiden i en påse eller i ryggsäcken och då blir det inte många bilder tagna 😦 Men lite mobilbilder som Hanna och jag knäppte finns ju i alla fall.


Jag sa att det gick uppför va?


Ungefär halvvägs kommer man fram till en nödstuga och bakom den bredde en jättefin dal ut sig, som man så klart ska först ner i för att sedan ta sig upp på andra sidan 😉

Sista biten är däremot ganska flack och det gick ganska snabbt att ta sig framåt där. Så kom då en liten skylt där det stod Kjeragbolten 300 meter och det kändes ju som en pice of cake. Fast de sista 100 meterna går i en slags ravin och var inte alls lätt att ta sig fram genom på de blöta och lite halkiga stenarna. Den biten var också lite knepigare för Frisken att ta sig fram men det gick. Ja och så plötsligt där i dimman så hängde den ju, stenen i mellan klipporna.


Ja där är den 🙂
Inte lika imponerande i dimman som det hade varit om man hade sett lysefjorden där många hundra meter nedanför, men nu har vi ju sett den i alla fall 🙂

Eftersom vädret var som det var så var det väldigt lugnt på platsen. Kanske 20 människor som mest som var där. En hel del går ju ut och ställer sig på stenen och tar bilder och stenen i sig själv är ganska rejäl att stå på. Men för att ta sig ut så går man på en liten avsatts och den lutar lite. I det blöta och lite hala vädret var det verkligen inget som Hanna och jag ens övervägde att göra, lite mer rädda om livet än så är vi allt.


Hanna ser lite cool ut framför stenen 😉

Vi käkade lite matsäck, Frisken fick en paté, och hängde en liten stund där uppe vid platån. Som sagt, gräsligt synd att vi inte fick se utsikten men det var ju inget att göra något åt. Av den orsaken blev vi inte kvar där uppe så jättelänge utan började i stället vandringen tillbaka.

Bitvis hade vi nu ett väder som faktiskt sprack upp och vi kunde se lite vyer igen 🙂 Turen tillbaka kändes faktiskt jobbigare än att ta sig dit. Nerför sliter mer på mig tydligen 😛


Bitvis hade vi nästan fint väder. Dessvärre hade det inte spelat någon roll om vi varit kvar lite längre vid stenen, där verkade det vara dåligt väder hela tiden.


Hanna uppe bland molnen.

Konstigt nog så gick turen faktiskt snabbare än vad jag hade räknat med, vi som annars brukar ta rätt god tid på oss när vi är ute. Sista biten började jag dock känna av spänningar i nacken och huvudet och det är aldrig bra. Tillbaka vid bilen så hängde vi av oss packningen, stretchade och blev glatt hälsade av parkeringsvakten igen. Sedan var det dags att åka mot nästa boende men eftersom jag verkligen inte mådde något vidare vid det här laget så var Hanna den som fick ratta bilen.

Ipren intogs och sedan rullade vi i väg. Det var inte den trevligaste resan jag varit med om men det gick eftersom jag kunde sitta och blunda. Hanna lotsade oss ner mot Lauvik där vi tog färjan över Lysefjorden och sedan kom fram till hotellet jag hade bokat. Vid det här laget började skallen till slut ge med sig och det var redigt skönt att snubbla in på ett hotellrum och kunna ta en dusch!

Vi slappade ett tag  och tog oss sedan ut på byn för att inta en välförtjänt pizza och cola innan vi hängde resten av kvällen på rummet och kände oss nöjda med dagen. Ja Frisken rastades ju så klart också men han var rätt nöjd med dagen och gjorde inte så mycket väsen av sig.

På söndagen gick vi upp tidigt. Packade in i bilen och fick tacksamt nog smita in på frukosten innan de öppnade. Sedan rullade vi i väg den knappa milen vi hade till Preikestolens parkering. Att vi var där tidigt visade sig ju vara tursamt och skönt för vi hade en ganska lugn och trevlig tur upp till själva klippan. Jodå även här går det ju bitvis rejält uppför men stigen är tillrättalagd och det är inte klippor som man ska hasa sig över utan trappsteg byggda av sten.

Bild över hur stigningen upp till Preikestolen ser ut. Jo visst är det lite jobbigt att gå uppför men som sagt det var väldigt väl tillrättalagd stig så det var ändå lättgånget.


I början var det ganska brett och som synes fina stentrappor.


Frisken och jag spanar när vi kommit uppför den första stigningen, utsikten är vacker redan här.

En sträcka går över en myr men det är som synes inga problem att ta sig fram här heller. Observera att vi är helt själva här.


Här har vi kommit ytterligare en bit upp. Hela sträckan är full av pinnar som sticker upp och berättar hur långt det är kvar, respektive hur långt man gått, dessutom finns skyltarna som syns på bilden då och då.


Nu är det inte långt kvar innan vi är framme.


-” Vad säger du Friksen, ska vi gå ut på Preikestolen?” 
Nu är vi framme och ska bara gå ut den sista biten.


Ja men det är klart att vi gick ut 🙂
Absolut inte det minsta otäckt, men oerhört maffigt så klart. 


Vi hade som sagt väldig tur, det var inte alls mycket folk där när vi kom. Här står Frisken och jag i kö för att få gå och ta våra bilder och vi är som synes inte många där ute, än…


Hanna var så klart också ute och fick sina bilder.

Vi stannade uppe på hyllan ett tag, satte oss och fikade och tittade på utsikten och på folk. Den här lunchutsikten går inte av för hackor!!


Frisken och jag spanar ut mot Lysefjorden i all sin prakt. Gudomligt vackert!


604 meter ner till vattnet, då ser även färjor små ut 😉

Frisken verkar inte ha några som helst bekymmer med höjder, han ville gärna enda fram till kanten men det fick han så klart inte, vill inte ens tänka på vad ett felsteg skulle betyda. Under tiden som vi satt där och tog oss en macka och lite att dricka så kom det upp mer och mer folk. Kön för att ta bilder blev längre och längre och vi kände att vi nog hade sett tillräckligt och började vandringen tillbaka mot bilen.

Att det skulle vara mycket folk hade jag ju egentligen räknat med men vi hade ju haft en lugn tur upp och det var inte utan att det var lätt chockartat att möta den nu, i mina ögon, hysteriska ström av människor som ringlade sig upp för berget! Vi måste mött 1000-tals med människor och det var plötsligt trångt på stigen. Sträckan tillbaka till bilen blev rena transportsträckan där vi ”rusade” nerför berget för att stanna var liksom inte något allternativ när det var folk överallt. Nä har du några planer på att gå till Preikestolen så rekommenderar jag verkligen att gå upp tidigt!

Ja så var det här årets Norgeäventyr mer eller mindre över. Vi stretchade och jag bytte delvis om för att sedan rulla i väg hemåt.


Frisken stretchas så klart också efter vandringen.

Resan hemåt gick okej. Det går som sagt långsamt genom Norge eftersom vägarna är små och slingrande. Vi råkade återigen ut för ett stopp pga en olycka men det verkade ha varit en lycklig utgång och stoppet blev inte långvarigt. Vid ett tiden på natten var vi återigen i Ramstorp och kunde efter en välbehövlig dusch krypa ner i sängen och drömma sött om vackra norska vyer.

Nu har vi gjort Trolltunga, Besseggen, Kjeragbolten och Preikestolen, alla fyra ställen platser som verkligen används som Norsk marknadsföring. Vi pratade på vägen hem om det även i framtiden kommer vara platser som vem som helst kan åka till? Vallfärdandet till dessa platser sliter något oerhört på naturen och folk har ju inget vett utan kastar skräp, fimpar, tält (?!), matförpackningar och annat utan att bry sig det minsta om konsekvenserna. Ska man kunna bevara den här unika naturen känns det som att det i framtiden kommer bli begränsningar i hur många som kommer få gå upp om dagen eller att man kanske bara kommer få gå med guide i grupp? Jag är så klart själv en del av förstöringen av naturen eftersom jag nu gått där men jag är oerhört tacksam och ödmjuk över att jag fått sett och uppleva dessa platser på egen hand på det sättet som jag själv tycker är trevligt. Allt vårt skräp har vi självklart tagit med hem, fattas bara annat!

Nästa år blir det säkert ett tur till Norge igen, det finns ju miljoner ställen kvar att upptäcka och uppleva 🙂


Tänk att vi människor som är så små kan påverka naturen så oerhört? Vi är ju bara små fluglortar.

Sergey the Great

Ryssland, ett land med en kultur som är ganska annorlunda mot vår i många avseende. En kultur som jag tycker är spännande och som jag länge velat besöka för att göra mig min egen uppfattning. Vilken tur då att Lisa blivit inbjuden till Sennenfest några gånger och att jag i år lyckades övertala henne att faktiskt åka! 😉

Sennenfest i Sankt Petersburg är en festival för berner som bjuder på både utställning (inofficiell), parad och föreläsningar, ja och så en massa möjligheter att få träffa nya vänner. Den ”drivs” av Sergey Morozov som till detta år hade en idé om att tre olika uppfödare skulle komma och vara domare på utställningen. Generös som han är så bjuder han även in domarens respektive eller en vän och tursamt nog för mig så fick jag följa med 🙂

Att åka till Ryssland innebär en del planering som att skaffa visum. Det var inte helt enkelt då man till ansökan ska skicka med pass, ett nytaget foto, ett papper från sitt försäkringsbolag samt några anda små saker men vi fick ju i alla fall i väg en ansökan till slut. Något visum fick vi däremot inte tillbaka skickat tills Lisa ringde och frågade vad som var galet och fick veta att det väntade på betalningen för tjänsten (vi ansökte alltså med hjälp av en resebyrå). Att vi inte betalt berodde på att vi inte fått någon info om hur eller hur mycket vi skulle betala och därför hade antagit att man skulle betala mot postförskott. Fel av oss tydligen men det gick ju att rätta till.

Så kom dagen då det var dags att åka iväg mot Arlanda, inte utan lite fjärilar i magen kan jag erkänna. När väskan var incheckad, visumet kontrollerat redan där, så tog vi oss igenom säkerhetskontrollen, alltid lika ångestframkallande när vi är ute och åker. Men det gick ju ändå bra och vi kom ut på andra sidan och kunde börja försöka lokalisera våra norska vänner, Gro och Tone. Vi hittade dem och så var det dags att försöka hitta gaten också, den låg en bit bort men vi kom dit och hann med en styrkande öl innan det var dags att boarda. Tone som har full koll i vanliga fall hade plötsligt tappat bort boardingkortet och det blev lite riv och slit i väskan innan de återfanns 😉

Så for vi upp i luften. Lisa hade bokat finbiljetter så att vi fick lunch på planet och blev uppassade, trevligt värre. Så landade vi och skulle ta oss in i Ryssland, hua liksom. Men det gick ju bra. Det skulle visserligen visas pass och visum och grejas och ha sig men vi tog oss igenom alla fyra och väskor fick vi ju med oss också, finemang. Så gick vi ut genom dörrarna mot ankomsthall och där mötte Sergey oss med stora famnen och en bukett rosor till oss var. Ja vi blev gräsligt bortskämda denna resa, det kan vi erkänna utan omsvep. Vi blev lotsade bort till några bord där den tredje domaren/uppfödaren Teresa satt och väntade med sin man Florian. Vi fick vänta en stund och sedan anslöt även den sista domaren, som ju faktiskt är auktoriserad domare också, Lyn Brand  och hennes man Bill. Så var vi full styrka och tog oss ut för att hitta vår bil. Ja eller Sergey hade ju fixat en liten buss med tillhörande chaufför som hämtade upp oss och dessutom var det med en fotograf.

Okej jag erkänner det var lite märkligt att bli behandlad på det här sättet, allt fixat och allt ordnat. Dels är vi ju vana vid att klara oss själva och framför allt bestämma själva och dels känns det faktiskt lite märkligt att bli bjuden på precis allt? Som typisk svensk är man van att göra rätt för sig, vad jag gjort för att bli behandlad som en celebritet är högst oklart faktiskt?!

Resan gick in mot Sankt Petersburg och Sergey var en god värd som guidade oss och berättade om vad vi passerade. Ganska snart var vi inne i själva staden och vårt första stop blev vid Vinterpalatset, så klart liksom. Så stort, så mäktigt och så konstig färg? Här fick vi kliva ut och se oss omkring och självklart posera lite fint för fotografen. Ja eller fint och fint, men vi stod still i alla fall 😛


Vinterpalatset, ja eller en del av det snarare. Den här mintgröna färgen var ganska genomgående i Sankt Petersburg, någon form av stadsfärg. 

Efter att vi tittat runt lite och fått lite information om denna enorma byggnad så åkte vi en kortbit till och stannade för att få besöka Uppståndelsekyrkan. Nu snackar vi Ryssland på riktigt om ni frågar mig! Dessa torn och tinnar är liksom vad jag förknippar Ryssland med till viss del och det var så häftigt att få se det på riktigt. Inuti denna kyrka är det idel mosaik och allt glimmar. Vi frågade Sergey om det var bladguld eller någon form av förgyllning men han såg lite oförstående på oss och sa att ”allt som ser ut som guld är guld”, ja så klart liksom…


Jag älskar de här kupolerna, så häftiga 🙂


Det syns ju inte på så här långt håll och på bild men alla bilder på väggar och i tak är alltså mosaik, vilket jäkla jobb!

Efter denna upplevelse tyckte Sergey att det var dags att äta och tog oss med till en restaurang precis bredvid denna kyrka. En lätt överdådig middag med en massa smårätter till förrätt, en stor köttbit till varmrätt och så lite sorbé till efterrätt efter det var vi rätt spaka. Lyn och Bill som varit vakan i snart två dygn började se rätt mosiga ut av förklarliga skäl och vi satte oss nu i bussen för att bli körda till hotellet som låt en bit utanför Sankt Petersburg men nära stället där själva Sennenfesten skulle hållas. Resan dit blev minst sagt en upplevelse. Chauffören tog en spännande väg som väl inte riktigt kan klassas som väg… Jag har verkligen aldrig tidigare sett så stora kratrar i något som kallas för väg och att bussen inte slogs sönder undertill är någon form av mirakel. Maxhastigheten var låga 10 km i timmen och ändå skakade vi runt rätt friskt inne i bussen. Lite trötta och fnissiga började vi fantisera om slukhål och annat hemskt och var samtidigt helt fascinerade över hur mycket trafik som gick på denna obefintliga väg?

Till slut var vi i alla fall framme med en Sergey som inte var nöjd med vår chaufför, det fanns tydligen helt normala vägar till vårt hotell också. Nu skulle vi i alla fall checka in på hotellet och det blev en liten historia det med. Pass lämnades in till hotellet för att skriva i en massa papper och efter lite trassel där Sergey fick be om ursäkt för att de inte hade gjort som han bokat, nämligen gett enkelsängar till Lisa och mig och där vi berättade att det gick fint att dela dubbelsäng så ingen skada skedd, så gick receptionsdamen i väg med de två gifta paren i vårt sällskap. Efter ett litet tag kom hon tillbaka och så var det vår tur att följa med för att få våra rum.  Efter lite velande fick Gro och Tone sitt rum och sedan skulle då jag och Lisa få vårt. Damen satte nyckelkortet mot läsaren och öppnade dörren och där inne står det en karl i bara kalsongerna?!? Det visade sig nämligen vara Teresa och Florians rum, damen hade alltså på typ 5 minuter glömt bort att hon redan gett bort det rummet. Florian såg chockad ut, jag började asgarva och damen från hotellet slog förfärat igen dörren. Lisa och Sergey var frågande och eftersom jag omöjligt kunde få fram några vettiga ord där och då så tog det en stund innan de förstod varför dörren så bryskt slängdes igen. Nåja damen bad förläget om ursäkt, stirrade på nyckelkorten och stegade i väg till korridoren på andra sidan en hall. Men se där fungerad inte korten, vilket ju är rätt logiskt eftersom hon ju laddat dem till att fungera i Terasa och Florians rum uppenbarligen, så efter flera försök försvann hon ner till receptionen med miljoner ursäkter på ryska (inte ett ord engelska kunde hon). Medan vi står och väntar där så säger Lisa att hon tycker sig höra röster inne på rummet som vi antar ska bli vårt och efter lite övervägande så knackar vi på dörren. Inget händer. Men så knackar vi igen och jo då, visst öppnas dörren, någon bor där också. Om jag skrattade innan så utbröt nu fullständigt skrattkaos och när det visade sig vara Lyn och Bills rum så började vi ju fundera på hur dåligt minne den här damen i från receptionen kunde ha? Hon hade ju nyss varit uppe och släppt in två par och nu försökte hon placera oss i samma rum bara några minuter senare? När damen kom upp med nya kort som nu funkade i Lyn och Bills rum men som ju lik förbannat var helt fel för Lisa och mig så utbröt fullständig förvirring. Efter att Sergey, tack och lov så var ju han kvar, hade försökt förklara för henne vad som var galet så lyckades hon till slut få till det med nyckelkort och rum och vi fick kliva in i vårt hotellrum för de kommande fyra nätterna.

Hotellrummet var stort! Ett stort vardagsrum med soffor och fåtöljer samt ett sovrum med dubbelsäng då. Märkligt nog var det som en alkov från sovrummet till ett duschutrymme, man kunde alltså ligga i sängen och titta på den som duschade, ja för något att dra för fanns inte om man inte räknade med genomskinliga draperier? Toaletten fanns det dock dörr till, tack för det liksom, men den var märkligt placerad som en liten tron inne i det lilla badrummet? Nåja det var rent och funktionellt och som sagt stort så det gick då ingen nöd på oss. Men att bara sitt på rummet kändes inte helt aktuellt och när vi dessutom insåg att vi faktiskt inte hade fått något nyckelkort av damen att behålla så gav vi oss av ner i hotellet. Tack vare Teresa som kan ryska och som vi sprang på lyckades vi få till oss nyckelkort och dessutom lyckades vi få tag i öl i baren. Med varsin öl till oss och våra norska vänner samt Teresa så samlades vi i vårt rum för att prata om våra förväntningar inför den kommande helgen, mycket trevligt sätt att avsluta en ganska lång dag.

Fredagen var sightseeing dag. Vi var helt ovetandes om programmet mer än att vi skulle vara resklara vid en viss tid på förmiddagen. Ny buss och ny chaufför hämtade oss, den förra hade uppenbarligen inte fått fortsätta 😛 Denna dag fick vi uppleva Sankt Petersburg 🙂 En stad som verkligen inte är vad jag föreställt mig, eller jag vet egentligen inte vad jag föreställt mig? Sankt Petersburg är en vacker stad och det är oerhört rent överallt. Inget skräp, inget krossat glas som ligger på gatorna, om man jämför med tex england som jag upplever som oerhört skitigt. Vi fick under dagen se flera sevärdheter, ett antal kyrkor och katedraler, ett fort, vaxkabinett, ett militärt kryssningsfartyg mm. Dessutom sprang vi på inte mindre än fyra bröllop?! Det visade sig nämligen vara en rysk helgdag denna fredag som det var populärt att gifta sig på. Till lunch var det dags att testa rysk vodka… Hmm nja alltså ren vodka är inte gott oavsett vad någon säger! Ja men vi åt ju också så klart. Förrätt var en massa inlagda saker och små fiskar som var tillredda på olika sätt, stekta, friterade, rullade i nötter osv. Helt okej faktiskt. Varmrätt för min del blev en mycket god fisk med basilikapotatismos, väldigt gott!! Efter lunch fortsatte sightseeingen för att fram på kvällskvisten avslutas med en tur på en båt på några av Sankt Petersburgs många kanaler. Tyvärr var vädret trist annars hade nog båtturen varit en riktig höjdare!


Förmiddag, dags att lämna hotellet och åka på sightseeing.


Peter-Paul katedralen som uppfördes av Peter den store. Många maffiga byggnader i den här staden! Mer än 2000 palats finns det i Sankt Petersburg, det är ju faktiskt rätt sjukt!


Flådigt värre inuti! Lisa och Gro fotar.


Peter den store i vaxkabinettet. Det är väldigt mycket historia i den här staden och Lisa och jag konstaterade att vi inte riktigt hade koll på allt man någon gång läst i skolan. Vi fick helt enkelt googla lite när vi kom tillbaka till hotellet och uppdatera oss 😉


De små fiskarna som var förrätten till lunchen.


Besök på krigsfartygen Aurora.


Dags att åka lite båt, Gro och Tone är laddade. Båtarna är av typen paddan som finns i Göteborg och vi hade en hel båt för oss själva och naturligtvis en egen guide. Ska det va så ska det va liksom 😉

Efter en hel dag med sightseeing och mycket historia så blev vi tillbaka skjutsade till vårt hotell igen, denna gång på en betydligt bättre väg 😉 Väl ”hemma” så ville vi få tag i lite bubblor och kanske något salt att knapra på. Vi hade sett att hotellet hade en flaska bubblor i baren men eftersom Teresa sa att det skulle finnas en liten affär nära hotellet så chansade vi på det först. Jo vi hittade ju ”affären”, typ ett hål i en vägg med en konstig plansch med rått kött utanför… I den lilla, lilla affären fanns däremot typ allt? Leksaker, lite kläder, lite charkvaror, lite ostar, lite godis, några frukter och så en lång hylla med dricka. Damen bakom disken kunde så klart enbart ryska men med hjälp av Teresa så kunde vi få fram att det enbart var kontanter som gällde och det hade vi ju inte…. Men då dök Lyn upp som en räddande ängel och visade sig ha rubel, perfekt då kunde vi låna av henne. Lite chips, några öl och en flaska bubblor blev det för Lisas och min del. Vi valde den dyraste flaskan eftersom vår erfarenhet är att de lite billigare oftast är väldigt söta och inte det minsta goda, torra bubblor vill vi ha! Nu var den dyra flaskan inte det minsta dyr, typ 35 svenska kronor kostade den 😉 Övriga gjorde också diverse inköp för Lyns pengar och sedan återvände vi till hotellet. Det var rätt gött att byta om till mysbyxor och slänga sig i en fåtölj och sedan korka upp lite bubblor. Gro, Tone, Teresa och Lyn kom så småning om de  också till vårt rum och vi hade en trevlig kväll med mycket skratt och en hel del funderingar om kommande dag och framför allt den annorlunda bedömningen med poäng i stället för ex, vg, g osv.


Bubblor inhandlade i den konstigaste lilla affär jag varit i.


Bubblor och en massa skratt, en härlig kväll 🙂

Lördag och dags för Sennenfest! Ja nu var det då dags för det vi ju faktiskt kommit hit för. Eller vi och vi, snarare Lisa, Gro, Teresa och Lyn, vi andra var ju bara med som stöttepelare. Men nu skulle alltså dessa uppfödare få jobba som domare. Lyn var med som överdomare och vi skojade om att hon nog inte skulle behöva göra något under dagen eftersom hennes uppgift var att vara skiljedomare om några hundar skulle hamna på samma poäng, det kändes inte så troligt. Sennenfest går till som följer. Hundarna bedöms av tre domare i följd. Hund nummer 1 går in i ring nr 1 och döms av den domaren (Lisa), när första domaren är klar går hunden över till ring 2 för att bedömas av domare 2 (Teresa) och när den är klar så går hunden till ring 3 och döms av den sista domaren (Gro). När första hunden går till domare två så kommer hund två in till domare ett och så fyller det på. Hundarna bedöms inte på vanligt sätt utan utefter ett schema där varje punkt har en max poäng, tex päls och färg som kanske hade 5 som max poäng och som domaren utefter vad de tyckte om hunden kunde ge allt från 0-5 poäng då. Totalt kunde hunden få maximala 100 poäng, om det var en helt perfekt hund vill säga och det vet vi ju alla att det inte finns 😉

Det var lite spända och nervösa domare som anlände till anläggningen där vi skulle vara hela dagen. Det var en ridskola som vi var på och vi började dagen med en sorts parad. Här fick vi som representerade våra länder knalla runt till musik och vifta med flaggor och när vi var klara så fick alla från Ryssland gå utefter vilken stad de kom från, paraden avslutades med att en massa ballonger släpptes upp och så var Sennenfest 2017 i gång. Efter paraden blev det lite freestyle och heelwork to music uppvisningar och sedan var det dags för lunch. Efter lunchen var det till slut dags att börja själva utställningen och domarna fick gå till sina ringar och vänta in hundarna. Tone och jag lovade att ha koll utanför ringen så att våra vänner dömde i lagom takt, dessutom försökte vi så klart att se hundarna själva, fota lite och överlag har koll som på en vanlig utställning.


Parad, här är det Lyn och Bill som ju då representerar Australien.


Ballonger i luften, Sennenfest 2017 är i gång.


Freestyle uppvisning med bland annat detta berner ekipage.


Dags för Lisas första domaruppdrag. Jag vill nog påstå att hon skötte sig fint 🙂


Gro dikterar poäng och kritik.


Sergey, the great, när prisutdelningen ska börja. Han fick pris som bästa arrangör och det är han utan tvekan!


Lisa tillsammans med sin vinnarhund som ju då visade sig vara en son till Jackpot. Ja men det är ju tur att hon har koll på vad det är för typ hon faktiskt gillar 🙂


De fyra domarna fick spexa lite vid prisutdelningen och själva bli ”bedömda” 😉

En lång, ganska varm och härlig dag började närma sig sitt slut. Men först skulle det ju ätas middag. Innan middagen drog i gång hann vi dock dra oss undan till ett par bänkar vid området med en falska bubblor och skåla in domarnas goda arbete. Jag törs påstå att de både vara lättade över att den delen av över men också stolta över sig själva  för att de faktiskt lyckades! Tone och jag var i alla fall överens om att vi tyckte att både Lisa och Gro hade gjort ett bra arbete.

Nåja så blev det dags för middag och ja den intogs i paddocken där utställningen varit. Det dukades fram ganska hiskeliga mängder sprit i form av vodka (ja alltså vad annars) och vin. Stämningen var hög och skratten många, huruvida man pratade ryska, engelska eller något annat språk spelade mindre roll, alla pratade i mun på varandra och hade en trevlig stund 🙂


Nöjda och glada efter avklarat domaruppdrag. Naturligtvis firades det med bubblor!


Dags för middag, gulasch med tillbehör, och vodka, typ två flaskor var 😛 Tone ser ju ändå rätt nöjd ut med sin andel på fyra flaskor 😉

Det var förutom middag även lite som i Byske, lotterier och annat tjo och tjim. Sennenfest är ju något som har hållit på några år så de delas dessutom ut pins för varje år och det är så klart så att de som varit med varje år hyllas lite extra. Själva var vi ju så klart rediga blöjbarn i sammanhanget. När middag och lotterierna var klara blev vi skjutsade tillbaka till hotellet där vi i numera vanlig ordning samlades i Lisas och mitt rum för att avsluta dagen med lite bubblor. Herregud det låter verkligen som att vi var konstant dragna men så var faktiskt inte fallet.

Dags för den sista dagen och vi blev upphämtade och återigen körda till platsen där vi varit dagen innan på utställningen. I dag var det dags för föreläsningar och om Lisa och Gro var glada över att gårdagens bedömningar vara avklarade så blev det nog lite fjärilar i magen igen när det var dags att föreläsa tillsammans med tolk 😉 Lynn var först ut och pratade om vilka svårigheter avel och möjligheten att få tag i nytt avelsmaterial man har om man bor i ett land som Australien som har långt till allt och dessutom ganska knepiga införselregler.

Därefter var det Teresas tur och hon pratade lite om hur saker fort kan sprida sig genom hörsägen och att det alltid är viktigt att leta information med rätt källor. Hon pratade också en del om hur hon jobbar med inseminering och hur hennes tanke med avel ser ut.  Sen var det dags för Gro som pratade om hur hon tar hand om valpar och hur norsk forskning visar att det är viktigt att även unga hundar rör på sig. Sist ut var Lisa som pratade om hur vi i Sverige har hund, hur vår klubb jobbar med sjukdomar och lite sådant. Det var gott om frågor och åhörarna var mycket intresserade av de nordiska sätten att ha hund och hur mycket finns att hitta i öppna register.

Lynn föreläser och eftersom åhörarna pratade ryska så blev ju tolk nödvändigt. Tjejen som står bredvid Lynn var jätteduktig och det funkade bra att tolka både från engelska till ryska och tvärtom.

Efter föreläsningarna var det dags för avslutningsmiddag och nu jäklar kunde vi se att även vår värd Sergey släppte loss 🙂 Det blev en härlig middag där vi som blivit bjudna dit av Sergey tackade honom med diverse gåvor och naturligtvis så gjorde vi slut på en hel rad med bubbelflaskor.


Gåvor överlämnas till Sergey som tack för denna fantastiska resa vi fått vara med på.

Kvällen avslutades naturligtvis med fler bubblor på hotellrummet.

Så var det dags att åka hemåt. Vi blev så klart skjutsade till flygplatsen av beställd taxi, ja hela vägen in i kaklet blev vi uppassade som kungligheter. Vi var där i god tid, lika bra med tanke på att vi nu skulle igenom en massa säkerhetskontroller igen. Men vi blev utsläppta från Ryssland också och kunde säkert landa hemma i Sverige fram på eftermiddagen igen.

Det är med ett visst mått av surrealism jag tänker tillbaka på den här resan så här ett halvår senare. Jag ser det som en fantastisk ynnest att jag fått upplevt detta och att bli behandlad som en kunglighet var både ganska trevligt och väldigt, väldigt märkligt när man är van vid att klara sig själv och fatta egna beslut. Jag är i alla fall jäkligt nöjd med att jag efter några år lyckades övertala Lisa att faktiskt tacka ja till denna inbjudan och ännu mer tacksam så klart för att jag fick följa med 😉 Jag är dessutom helt säker på att Lisa nu så här i efterhand faktiskt håller med mig om att det var värt att resa och få uppleva Ryssland 😉

 

 

En helg i Finland

Ja det ska väl plitas ner några rader om helgens bravader för minnets skull, för minnas att Frisken tar cert vill jag ju så klart.

Resan började i torsdags med färd upp till Stockholm och Frihamnen, inga problem så långt. Jag var uppe ganska tidigt så Frisken fick käk och sedan gick vi en sväng för att rasta. Frisken är lättrastad de lux och gör både det ena och det andra utan mankemang oavsett omgivning, väldigt praktiskt när man är ute på resa. När vi var tillbaka vid bilen hade vårt resesällskap dykt upp och vi tog en liten runda till så att grabbarna Frisken, Jackpot och Yamas fick stämma av läget och hälsa på varandra, inga bekymmer. Sen åkte vi på färjan, hundarna lämnades i hytten och vi gick för att få mat i magen. Riktigt gott lamm käkade jag och var mer än nöjd. Vid taxfreen upptäckte jag dock att mitt kort inte längre var där det skulle. Eftersom jag hade betalat parkeringen med kortet kunde jag snabbt konstatera att kortet troligen satt kvar i parkeringsautomaten så det var bara att ringa och spärra det… Tur att jag hade ett annat kort med mig också. Bubblor inhandlades och naturligtvis skålades det på kvällen innan vi kröp till kojs. Sova på båten brukar ju gå så där, det är livat och det är varmt i hytterna men lite sömn fick vi väl i alla fall allihop.

Fredagmorgon och bilen rullade mot Helsingfors utan några bekymmer och in på mässan kom vi ju också utan några större bekymmer även om det är ett slit och släp med burar och grejor. Frisken hann lagom göras i ordning innan det var hans tur att springa in i ringen. Han skötte sig fint men domaren gillade typ inget med honom mer än att hon tyckte hans front var bra så det blev ett VG. I konkurrensen fick Frisken bli bäst av de ”fula” 😉 och därmed placerad som trea bakom de två med excellent. Jackepotten gjorde som vanligt och blev BIR 🙂 Yamasen fick excellent men var oplacerad i championklassen och Majken var denna dag bara med och minglade eftersom valparna bara gick på lördag och söndagen.


Potten i stora ringen.

Det blev ju en rätt lång dag på mässan eftersom vi så klart väntade på gruppfinalen, men där blev det tyvärr bara in och sedan ut för Jackpot. Efter det åkte vi dock mot hotellet som visade sig vara helt okej. Vi uppgraderade oss till ett superior rum och fick två stora dubbelsängar, märkligt kan jag tycka men det var ju ändå ganska praktiskt. Hundarna fick sig så klart en rastrunda runt hotellet i några små parker och somnade sedan sött in medan vi gick ner och käkade på restaurangen. Uppe på rummet igen kröp mina två vänner ner under täcket och ville sedan bli serverade champagne i sängen, latmaskar 😉 Nåja skålade gjorde vi så klart och god champagne var det.

På lördagen snabbrastade vi bara hundarna utanför hotellet och åkte sedan iväg till mässan igen. Väl där fick hundarna dock en längre runda och Frisken fortsatte att briljera 😉 i rastandets konst. I dag hade jag bestämt att jag faktiskt ville se hur min hund såg ut i ringen och därför fick Lisa visa Frisken, var sig hon ville eller inte typ 😉 Ja och alltså Frisken är faktiskt ganska fin med ett undantag i varje ände 😉 Den där svansen måste ner! och huvudet hade ju kunnat vara bättre på honom. Men tittar man bara på huvudet ur rätt vinkel så är det ändå helt okej 😉 Lisa och Frisken var så fina tillsammans och det tyckte domaren med som denna dag gav excellent och det var det bara två av sex som fick. Frisken fick sedan springa till första platsen med ck, skoj!


Det ser väl helt okej ut om man bara kunde få ner den där saken där bak 😉

Jackpot blev sedan ”bara” tvåa i championklassen och eftersom Yamas var oplacerad så tyckte jag att Lisa gott kunde se till att fixa ett cert på Frisken så jag tog Jackpot och Lisa fick fortsätta med Frisken. När domaren pekade fram championhanen som dagens bästa hane var knappast någon förvånad men när hon sedan pekade fram Frisk som tvåa blev vi ju mer överraskade 😉 Men inte tänker jag be om ursäkt för att domaren gillade min hund, det var ju bara jätteskoj. Nu blev det ju då ett cert och ett r-cacib och eftersom championahanen redan är C.I.B så blir det ju så småningom faktiskt ett cacib av det hela 🙂


Frisken fixar finskt cert 🙂

Majken hade på sitt håll skött sig med den äran och fixat vinst i den yngsta valpklassen och sedan även blivit bästa tikvalp mot den lite äldre tikvalpen och slutade sedan som BIM valp! 🙂 Eftersom vi denna dag inte hade någon hund till finalerna så bestämde vi oss för att låta hundarna gå ut och vila i bilen efter att vi fotat lite och sedan åka och rasta hundarna ordentligt. En sväng till ett område med bra rastvägar fick det bli och hundarna var nöjda med att få sträcka ut lite. Kvällen ägnades sedan åt middag med våra danska vänner och avslutades så klart med bubblor 😉

Söndag och tja det är faktiskt så att tre dagar med utställning är lite mastigt, både för två och fyrbenta. Dagen gick dock ganska fort då den här domaren var snabb. Frisken fick springa med Lisa även denna dag men domaren tyckte bara att han skulle ha VG, det går upp och det går ner kan man ju säga. Det var dock ingen annan i klassen som excellent heller så Frisken vann faktiskt klassen 😛 Jackpot höll dock fanan högt och återtog bästa hanhundsplatsen i dag. Yamasen var dessvärre återigen oplacerad i championklassen, vi hade ju liksom tänkt oss ett cert och championat på honom. Majken fixade återigen en klasseger men blev sedan slagen av tiken från den andra klassen.

Med det var utställningarna över och hundarna var rejält trötta på det hela nu. Jag hade dock lovat att fota lite vänners hundar så medan jag styrde med det så körde Lisa och AnnCatrin ut allt till bilen och lät även hundarna få gå ut dit och vila. När jag var klar lämnade vi Helsingfors och åkte mot Åbo och färjan. I Åbo blev det en promenad på nästan en och en halv timme, skönt för både oss och hundarna. Sen vad det dags att åka på färjan igen och åka hemåt.

Det är ju märkligt att en helg kan gå så fort men det beror ju högst troligt på att man har haft det trevligt. Nästa helg är det utställning igen, fast då är jag utan hund.

Ja det blev ju en kortfattad blogg det här, vill ni läsa om helgen lite mer utbroderat så kan ni kika in i AnnCatrins blogg och läsa 🙂

 

World Dog Show 2017, den glömmer vi nog aldrig!

Hepp så har vi varit ute på långresa igen. Inte första gången och absolut inte sista men den här resan lär vi knappast glömma i första taget!

Den här gången var det Lisa, AnnCatrin och jag som tog med oss Jackpot och Frisken ner till Leipzig och världsutställningen. Resan började natten till fredag då Henrik skjutsade in mig och Frisken till Norrköping där vi mötte upp de andra vid typ halv ett på natten. Vi packade om bilarna så att allt hamnade i vår buss och sedan tog Henrik med sig Lisas bil hem och vi fortsatte söder ut. Vid femtiden var vi framme i Trelleborg och eftersom det var tidigt så passade vi på att alla sova en dryg timme innan hundarna fick frukost och en liten rastrunda. Sedan åkte vi bort till hamnen och körde på färjan som skulle ta oss till Sassnitz. Fyra timmar att hänga på en färja är ju så där skoj men vi passade på att äta frukost och vila så gott det nu gick. Hundarna var med uppe på färjan och var först nyfikna för att sedan tycka att det var lika långtråkigt som vi tvåbenta tyckte att det var 😉


Långtråkigt på färjan.

Direkt efter att vi åkt av färjan tog vi oss ett litet stopp på bordershopen, så var den delen klar och vi behövde inte fundera mer på det. Hussen fick lön för att han var hemma och skötte ruljansen liksom 😉

Vi rullade sedan mot Leipzig och det som borde varit en ganska kort och snabb resa blev ganska seg och långsam eftersom det var vägbyggen till förbannelse rent ut sagt. Men fram kom vi ju och vi hittade till hotellet utan bekymmer. Vi checkade in och sedan var det dags för hundarna att få sträcka på sig. Det fanns hyfsat med rastningsmöjligheter kring hotellet så det blev bra och hundarna tyckte det var spännande med mycket nytt att nosa på.

Tillbaka på rummet så hade även Helena och Carro lokaliserats och de bodde lämpligt nog bredvid våra rum 🙂 Vid det här laget var vi hungriga så vi gick ner i restaurangen och fick i oss lite mat och en öl till det. Mätta och nöjda gick vi sedan upp på rummet och satt och pratade en stund innan hundarna fick sig en kvällsrastning och vi avslutade dagen.

På lördagen tog vi sovmorgon och gick inte upp fören vid halv åtta. Skönt att sova ut efter vägsurret natten innan. Hundarna fick sig en ordentlig rastning och sedan blev det frukost för vår del. Därefter skulle vi ut på äventyr tänkte vi oss. Första saken att ordna var ett miljömärke som man måste ha på bilen när man åker i Leipzig eftersom de kör med miljözoner. Vi fick en del olika bud om vad som gällde men efter att Lisa till slut stoppat en lastbilschaufför på gatan (?!) så åkte vi bort till en Mercedesåterförsäljare och även om killen i butiken nog undrade hur tusan vi kunde dyka upp där en lördagsförmiddag och störa så fick vi i alla fall till slut vårt märke på bilen och kunde rulla i väg.


Nöden har ingen lag heter det ju, helt normalt att stoppa lastbilschaufförer för att fråga om råd 😉 Foto AnnCatrin Uppfeldt

Första stoppet var vid ett monument som tydligen bör besökas när man befinner sig i Leipzig. Vi var lydiga och åkte alltså dit. Vi stämde även träff där med våra danska vänner och deras två hundar. Alltså själva monumentet var väl inte något man jublade över, stort och väldigt tyskt kändes det som. Men vi knallade i alla fall runt där en stund och hundarna var nöjd över att få komma ut och promenera.


Hundarna framför monumentet som hette Vökerschlachtdenkmal… enkelt att uttala eller hur 😛 Foto AnnCatrin Uppfeldt


Hela gänget samlat på baksidan av monumentet.

Eftersom vi faktiskt inte hade så mycket annat att göra efter det så såg vi ut en park som skulle vara fin och bestämde oss för att åka dit och promenera lite till, efter en hel dag i bilen dagen innan var hundarna värda att få röra ordentligt på sig denna dag tyckte vi. Sagt och gjort med vår buss i täten så försökte vi rulla i väg mot den tänkta parken. Vid ett ställe där vi skulle svänga visade sig dock vägen vara avstängd så fick fick lite hastigt svänga in på en parkering för att vända. Där blev det lite allmän förvirring då Helena och Carros hyrbil hade börjat ryka och lukta brand? Nåja det löste sig och vi kunde åka vidare och hittade till slut både parken och parkering.

Parken vi hittat var fin att ströva runt i men det visade sig ju senare att det inte var parken vi sett ut, nåja det spelade ju mindre roll, huvudsaken var att hundarna fick sträcka ut. Vädret var gråmulet men höstfärgerna var vackra och hundarna fick posera vid några tillfällen, så klart liksom 😉


Jackpot, Frisken och Cheekie på en bro i parken.


Morfar Jackpot och barnbarnet Frisk poserar tillsammans i fina höstfärger.


Härligt med vänner att ströva runt tillsammans med i en annan del av världen 🙂

Efter en ordentlig promenad tyckte vi att det var dags att få något i magen. Carro googlade restaurang och nämnde en som hade fått bra betyg men den tyckte vi var lite väl långt bort, 18 km stod det på Carros skärm. I stället siktade vi in oss på centrum och åkte dit. Vi hittade ett parkeringshus som var lugnt och bra och knallade i väg. Samtidigt så skrev våra engelska vänner att de märkligt nog bara vara två minuter därifrån så vi väntade in även dem och så gick vi i samlade trupp för att leta restaurang. Gissa om vi blev förvånade när den första vi hittade visade sig vara den som Carro googlat upp? Nåja då var det inget att tveka på, vi knallade in och slog oss ner. Härligt ställe med pizza som specialitet och vi lät oss väl smaka, det var bland det bästa vi ätit på länge var vi överens om 🙂

Efter trevlig samvaro med danska och engelska vänner var det dags att rulla tillbaka till hotellet. Det visade sig dock inte alls gå. Parkeringshuset vi åkt in i hade betalsystemet, ta en biljett, betala den biljetten när du ska åka och stoppa in biljetten vid bommen för att släppas ut. Synd då att vår biljett inte var läsbar när vi kom till bommen?!? Att ringa och få hjälp gick inte, det var bara öppet mellan 7-17 på vardagar? Vi försökte då med ett gäng varianter för att ta oss ut men se det gick inte. Till slut hittade vi en nödtelefon där vi fick tag i en människa men de tips som hon hade att ge fungerade inte heller och sedan la hon på och gick inte att få kontakt med?! Ja så vad gör man liksom? Till slut lyckades vi med hjälp av en trevlig tyskkvinna att få växla vår 20 eurosedel till mindre valörer och så fick vi snällt betala 15 euro i straffavgift för att vi ”tappat bort” vår biljett, vilket vi ju då inte hade, och fick då ut en ny biljett och tursamt nog så fick vi till slut åka ut ur parkeringshuset. Det blev en dyr parkering!

Tillbaka vid hotellet gick de andra tre och vilade en stund medan Lisa och jag gav hundarna kvällsmat och rastade dem. Sedan var det bara att stoppa hundarna i badkaret och skölja av dem eftersom de var riktigt skitiga efter vår promenad i parkerna. Egentligen tycker vi väl inte att det är okej att använda hotell för att bada hund men vi hade ju inte mycket att välja på och såg till att städa ordentligt efter oss så klart!

Hundarna var nu tillsnyggade inför morgondagen och våra vänner kom in på vårt rum för att skåla med oss och ha en trevlig kväll.

På söndagen började dagen tidigt, redan vid fem. Hundarna fick frukost och rastades och sedan packade vi ut så mycket som möjligt i bilen också. Sen blev det frukost så fort den öppnade vid sex innan vi skyndsamt åkte mot mässan. Vi hittade dit utan bekymmer och kom även in utan något problem. Hallen vår ring var i var enorm men ringarna var pyttesmå 😦 Nåja våra vänner snodde åt sig ett gäng stolar och vi fick upp en bur på ett okej ställe och sedan fick grabbarna vara med och mingla lite. Frisken var nog gladast när hans uppfödare Angelica kom, äntligen någon som verkligen ville gosa med honom 🙂

Men vid nio drog det ju i gång och Frisken skulle in direkt eftersom vår ring började med unghundshanar. 22 anmälda, jag tror det var typ 16 som kom. Frisken som är en grabb som är tämligen stolt över sin svans, till mattens förtret, skötte sig som vanligt fint och även om svansen var hög så var den ändå lite bättre än vanligt, jag tror jag har kommit på ett litet knep för att få ner den där skorpiontaggen 😉 Excellent blev det men Frisken var inte utplockad till någon placering. Det kan jag inte påstå att jag hade räknat med heller, men helt ärligt tycker jag kanske inte att alla de som domaren plockade ut var speciellt mycket bättre än min hund 😉


Rätt okej svans ändå med tanke på att Frisken i bland leker att han är skorpion 😉

Frisken fick så klart sin belöning för väl utfört arbete och lite att dricka medan vi kollade in Jackpots bedömning. Championhanarna gick nämligen märkligt nog efter unghundarna? Tyskarna är som tyskar är liksom 😉 När Jackpot hade fått sitt excellent fick Frisken komma ut och rasta sig en sväng och sedan gick han självmant in i buren och ville vila så då fick han så klart det och jag kunde bänka mig med svenskgänget vid ringsidan.

Jackpot har ju varit på en del utställningar och även på ett gäng av dessa stora som  Crufts, världs- och europautställningar, visst har det gått bra med bland annat två europavinnar titlar men just världsutställningar har han inte nått ända fram på. I år var Potten dock i fenomenalt slag med bra kondition på både flåset och pälsen. Enligt vår mening var han så klart en solklar vinnare men det är ju som bekant domaren som dömmer. Det blev en gräsligt spännande och rafflande konkurrensbedömning av championhanarna där domaren efter mycket om och men till slut hade kvar sina fyra favoriter som skulle placeras och en av dem var ju då Potten. Det var enormt trångt runt ringen och hysteriskt med folk så vi var glada att vi hade bra platser och fick se allt från första parkett. Lite lätt idiotglada blev vi så klart när det till slut stod klart att Potten faktiskt vann den enorma championklassen (35 anmälda)!


Vackra Jackpot som vinnare av championklassen.

Efter detta var det dags för öppenklassen och det var 49 anmälda så det skulle ta sin lilla tid. Vi passade därför på att rasta våra hundar och om man bara ansträngde sig lite så gick det faktiskt att få ut en 20 minuters runda och hundarna tyckte nog att det var skönt att komma bort från sorlet i hallen och få andas lite frisk luft, luften i hallen var nämligen väldigt torr. Vi tittade så klart på öppenklassen sedan och jag kunde inte se någon konkurrent till Potten blad dem och hade ju inte heller sett det i unghundsklassen, enligt mig var alltså världsvinnartiteln nu i hamn. Vilket tur då att domaren höll med mig och plockade fram Jackpot som CACIB vinnare och med det alltså World Winner-17 😀

Därefter skulle ju även BIR och BIM utses och det är ju lite annorlunda mot vanliga utställningar eftersom man nu tar in alla titelvinnare, det vill säga CACIB vinnarna, junior vinnarna och veteranvinnarna. Jag erkänner att jag gillar veteranhanen men i samma klass som Jackpot var han ju inte. Roligt nog så var tikarnas CACIB vinnare också svensk, Kronblommas Rosalinda! Domarens val föll dock på Potten som blev BIR och Rosalinda blev sedan BIM, ungefär som på vilken svensk utställning som helst de senaste åren 😉

Det är ju inte utan att man bli lite extra stolt när båda vinnarna är från Sverige. I bland tuggas det om att det är så tråkigt att det är samma hundar som alltid vinner, men i min värld är det logiskt. Bra hundar ska plockas fram av domarna och dessa två är utan tvekan bra hundar, med andra ord inte alls konstigt att de ständigt vinner!

Efter jubel och ståhej, där vinnaren Jackpot faktiskt inte brydde sig nämnvärt om något mer än att han fick sitt grisöra 😉 så tyckte vi att hundarna återigen var berättigade till en rastning. Därefter kunde vi sitta ner några minuter och försöka ta in det trevliga, att vi fick åka hem med en världsvinnare bak i bilen. Vi valde sedan att bära ut det mesta till bilen innan vi gick i väg till hall 1 där finalerna skulle vara. Jag överlämnade Frisken till AnnCatrin och gick i väg för att hitta något ben att köpa åt honom eftersom jag tänkte att han kunde få ligga i bilen sedan när det var dags för grupp 2 att tävla. När jag kom tillbaka så hade Lisa och AnnCatrin hittat ett bord och AnnCatrin gick i väg för att hitta lite mat eftersom hon var hungrig. Just då pågick grupp 2 juniorer och jag får på livestreamingen i telefonen lagom till att se Fie och Katie vinna gruppen!! Hur häftigt liksom?!? Vi satt sedan och slappade vid vårt bord i väntan på att Jackpot skulle bort till förhandsgranskningen.


Trött och lite slitna hundar väntar tillsammans med oss.

Till slut var det dags för Lisa och Jackpot att gå till förhandsgranskningen och då gick Frisk och jag tillbaka till bilen. Frisken fick sitt ben som han tog och hoppade in i bilen med, sedan spottade han ut det och la sig för att sova, det var uppenbarligen en trött och nöjd grabb som fick sova i bilen i fred en stund.

Vi andra bänkade oss på läktaren för att titta på finalerna och som vanligt är grupp 2 stor. Dagens gruppdomare höll dock inte alls med oss och Jackpot blev inte utplockad, dåligt jobb av den domaren säger vi 😉 Vi stannade så klart och hejade på Katie och Fie i junior BIS finalen också men tyvärr så blev inte heller de placerade.

Så var det då dags att åka hemåt. Nöjda hundar fick bara snabbt kissa en sväng innan de slog i hop bak i bilen och nöjda sov en bra stund. Vi vinkade hejdå åt Helena och Carro, som inte skulle åka hem fören dagen efter, och åt våra danska vänner och sedan började vi rulla. Regn och kolsvart ute men vad tusan gjorde det efter dagens resultat! Inte ett dugg faktiskt. Resan gick fint även om det var lite tungt i bland men genom att byta chaufför ganska ofta ändå så fungerar det faktiskt förvånansvärt bra. Som vanligt kom vi till färjan i Puttgarden mitt i natten och vi kan konstatera att 2:15 är det dåligt med passagerare på den färjan 😉 Det var faktiskt bara vi som hade personbil och så 10 lastbilar på hela färjan.


Ensam buss i väntan på att få åka ombord.

Även om den färjeturen är kort så är det bra segt där mitt i natten men vid tre tiden rullade vi in på dansk mark och jag försökte att lite snabbt bränna av Danmark medan Lisa och AnnCatrin försökte sova. Väl på svensk mark igen så fick det bli chaufförs byte och jag sov rätt okej i nästan två timmar innan vi vid sju stannade i Lagan för att ge hundarna frukost och rasta dem samt få i oss lite frukost själva. Resten av vägen körde jag hem så att mina vänner som ju har 50 mil kvar att åka när jag kliver av resan fick vila lite i alla fall.

Strax efter elva på måndagen mötte vi upp Tommy som var snäll och körde Lisas bil till Norrköping för att spara dem lite resetid och packade återigen om i bilarna. Så var ännu en långresa över och som jag började med, den här lär vi inte glömma i första taget!

Om några veckor bär det dock av igen, då till Finland, hoppas att den resan blir lika trevligt minnesvärd 😀

WW-17 Bernerdalens Jackpot 😀

Regn, sol och guld!

Vaknade upp till et inte alls strålande Visbyväder. Jag hann dock vara ute en sväng med hundarna innan det började regna rejält. Det regnade och det regnade och det regnade, blä liksom. Prognosen var dock att det skulle spricka upp på eftermiddagen så hundarna fick nöja sig med att ta det lugnt i stället för den inplanerade långpromenaden.

Större delen av dagen tillbringades alltså inne i vagnen och även om den inte är stor så funkar det utan bekymmer. Något som inte funkade helt utan bekymmer vara däremot wifi på campingen… Denna dag var det ju sista dagen på ryttar EM i Göteborg och en solklar guldchans till Peder i hoppningen, det ville jag INTE missa. Det var dock ett fasligt hackande och hoppande på sändningen men det var ju inte mycket att välja på utan bara att stå ut.

Henrik tog en förmiddags lur och åkte sedan och handlade lite samt fixade med lunch hem. Hundarna fick gå ut när det blev uppehåll korta stunder och var nog lite tjuriga på att de inte fick ligga ute hela tiden men dyngsura hundar i en husvagn är inte speciellt mysigt så de fick finna sig i att ligga inne.

Ja och även om det sedan faktiskt klarnade upp så inte kunde jag gå ut, nu skulle det ju avgöras, guld eller inte guld?! Ja och guld blev det ju och jäklar så imponerad jag är av Peder och hans häst!


Hallå matte, vädret är fint nu, kan vi göra något undrar Odden?

Ja när hoppningen var klar så bestämde vi oss för att rasta hundarna. Denna eftermiddag/kväll tog vi oss an Ringmuren! Vi valde helt enkelt att följa muren på utsidan hela varvet runt. En tur som från campingen och tillbaka tog lite mindre än två timmar för oss med diverse stopp. Gött att få röra på sig, gött att få rasta och nosa tyckte hundarna och gött eftersom vi passade på att ta en mjukglass nere vid hamnen 😉


Vandring längs med ringmuren, rekommenderas, det var en trevlig tur 🙂


Grabbarna framför muren.


Henrik testade en av hängmattorna som finns utmed strandpromenaden, trevligt att det finns möjlighet att låna det och ligga och njuta av utsikten!

Hundarna var nöjda med sin promenad och la sig tillrätta i hagen efteråt och Henrik och jag kunde sitta ute och njuta av en ny vacker solnedgång. Det är helt klart en fördel med den här sidan av ön, att man får se fina solnedgångar om vädret är okej 🙂

Hoburgsgubben, ska det vara nått?

I dag lämnade vi Slite. En jättefin plats att campa på men med servicehus under all kritik. Jag är inte rädd för spindlar men i ett av duschrummen backade jag ut för hela taket formligen kryllade av spindlar, äckligt!

Nåja vi rullade vidare söder ut på den västra sidan och ganska snart passerade vi en strumpfabrik, där måste man så klart stanna! Inte så mycket strumpor i den fabriken men massor med fina andra stickade ullsaker. Fast dyrt… Nåja jag hittade en halsduk som jag kommer använda som en buff så ett litet inköp blev det i alla fall. Vi rullade vidare och hamnade i Ljugarn där det skulle finnas en camping.

Alltså vad är det med campingar på Gotland? Platserna är fina men allt annat är sunkigt? Virrig dam i receptionen men till slut fick vi en plats och jösses så liten den var? Knappt att vår vagn fick plats och då är ju inte vår vagn någon jätte direkt. Bussen fick vi ha på platsen bredvid och hagen till hundarna blev minimal? Nåja vi valde att fixa lite lunch och sedan åkte vi vidare en sväng söderut. På vägen åkte vi förbi en skylt som sa Strömma å och så vandringssymbol. Jag googlade snabbt och konstaterade att det lät som ett bra ställe att rasta hundarna på så så fick det bli.

Vilket flyt vi måste haft för den här kulturstigen visade sig vara en pärla 🙂 En fin stig som gick vid något som varit en å men som för tillfället var mest uttorkad. Utmed stigen fanns skyltar med lite olika uppgifter om både sägner och naturen. Hundarna var jättenöjda med att få sträcka ut ordentligt och utan koppel 😉


Mysig stig att knalla fram på.


Små skyltar berättade om sägner och annat och på ett ställe så berättade skylten om småfolket, hundarna hittade dem så klart 😉


Stigen gick både inne i skogen och utmed åkrar.


Vid ett vackert vetefält kunde jag inte låta bli att fota hundarna. Och den som är orolig för vetet, vi trampade naturligtvis inte ner någon säd för att ta foton utan vi gick i traktorspåren och Odden sitter också i ett sådant spår, no harm done to the field 😉

Där leden vände låg en gammal kvarn som man kunde gå in och kika i. Ett litet rum låg även mjölnaren själv och sova, Frisken var så klart tvungen att hälsa 😉

Leden var ca 3 km så inte speciellt lång men lagom för att rasta av hundarna så att de skulle vara lite nöjda en stund i bilen. Efter promenaden fortsatte vi söderut med siktet instället på Hoburgen och den kustväg som skulle gå att åka dit. Kustvägen visade sig vara fin, om än lite kort, och plötsligt var vi framme vid Hoburgen. Här klev vi så klart ut och skulle spana in Hoburgsgubben och naturen. Själva gubben var väl ett jäkla antiklimax? Vilket skräp! Om man måste måla på stenen för att folk ska fatta att det ska likna en gubbe så blir inte jag imponerad i alla fall! Men naturen runt omkring får tummen upp, jättefint även om vi hade lite otur och det blåste ordentligt, eller det kanske det alltid gör där?


Det blåste som sagt…


Odden framför Hoburgsgubben.


Hoburgsgubben, alltså inte mycket att se om ni frågar mig 😛

Vi fortsatte tillbaka mot campingen efter detta och åkte förbi några riktigt fina gårdar och ställen. Vi stannad och handlade lite i Hemse typ och jag lyckades tappa bort min telefon, hemska tanke det är ju hela mitt liv. Den måste dock ha ramlat ur fickan i samma stund som jag satte mig i bilen igen så det var ingen fara på taket 😉

Tillbaka vid vagnen så bestämde jag mig för att ta en ordentlig promenad med hundarna, Henrik valde att avstå den här gången 😉 Vi knallade i väg utmed vattnet mot ett raukområde som skulle ligga ca 1,5 km från campingen. Jag hade inga stora förhoppningar på stället men fick mina förväntningar ställda på skam för jösses vilket fint och fräsigt ställe. Folhammar heter stället och det rekommenderar jag verkligen att besöka! Vi knallade runt bland raukarna en stund och gav oss sedan av in i skogen där det enligt kartan skulle finnas en stig som man kunde gå runt på. Det visade sig dessvärre vara omöjligt då vi blev stoppade av staket och skyltar med skyddsobjekt. Först trodde jag att vi skulle kunna gå runt men det visade sig vara ett jätteområde så det var bara att ända…

Tillbaka vid vagnen var hundarna nöjda med sin dag och när de även fick varsitt märgben under tiden som vi käkade middag så var fredagslyckan total 😉

Resten av kvällen ägnade jag åt att försöka följa EM hoppningen, vilket går så där eftersom  wi-fi uppkopplingen inte är något vidare. Nåja, heja Sverige!

Fårö

Glömde ju berätta i går att vi här på Slite har haft grannar med berner! Vad var oddsen för det liksom? Två grabbar från Gävletrakten med matte och husse i husbil, trevligt med likasinnade 😉

Campingen här i Slite är väldigt vacker, ligger precis vid vattnet och platserna är raka och fina. Hur stora platserna är är dock ett mysterium? Det finns elstolpar till förbannelse och hur vi än räknar så får vi det inte att gå ihop, det finns för många elstolpar mot hur många ekipage det går att få in? Servicehuset är ju inte heller något man skriver hem om, sunkigt och slitet. Nåja vi är ju inte så mycket på campingen så det spelar faktiskt ingen större roll den här gången.

I dag tog jag en ordentlig rastrunda med hundarna på morgonen medan Henrik fick vakna till och fixa frukost. Vädret var strålande och prognosen sa att det skulle fortsätta hela dagen så vi beslöt oss för att besöka Fårö i dag.

Vi hade väl ett jäkla flyt då vi faktiskt inte ens behövde bromsa utan bara kunde åka rakt på färjan, en bil till bakom oss fick plats och strax efter att vi hade stannat så gick färjan, flyt som sagt! Vad vi skulle göra på Fårö var tämligen oplanerat, vi fick ta det som det kom i alla fall. Vi började med att åka västerut och när vi åkte förbi en sevärhetsskylt med Gamle Hamn så googlade jag och tvingade sedan Henrik att vända 😉 Mutter, mutter, kan du inte säga till innan och så vidare men vad tusan jag kan ju inte säga till om något jag inte vet finns?! I Gamle Hamn skulle det finnas en rauk med hål i, japp här med, klart att vi skulle se den med! 😉


Grabbarna med rauken ”Hunden” bakom sig, visst är den häftig?


Frisken uppflugen på en rauk.


Kilo sitter fint vid hunden.

Vi spatserade runt lite där vid raukarna och det som var Gamle Hamn en gång i tiden en bra stund innan vi åkte vidare. Bara en bit därifrån blev det dock ett stopp till då man passerade en insjö som hade alldeles fantastiskt turkost vatten! Klart vi var tvungna att kika lite närmare på det.


Grabbarna vid Farnavik, häftigt turkost vatten. Visserligen beror ju det på att sjön är övergödd men som sagt visuellt blir det vackert värre.

Vi fortsatte sedan norrut och följde vägen utmed kusten och Digerhuvud naturreservat som är ett flera km långt område med raukar. Häftigt men hundarna var så där lagom imponerade av all sten 😉 Vi fortsatte norrut och hamnade till slut vid Langhammers raukar. Här tog vi en längre tur och hundarna kunde få röra sig lite mer fritt bara men kom bort från de stora raukarna där det var mycket folk.


Häftig hög rauk vid Langhammers. Att hundarna ser så oerhört alerta ut är för att de passerar en liten bjäbbig sak lite högre upp 😉

Vid det här laget hade vi hunnit bli hungriga så vi åkte i väg och käkade någonetanns mitt på ön. Hundarna låg kvar i bilen med luckan öppen så klart och naturligtvis så måste folk fram och glo… Nåja Odden ser till att de inte kommer närmre än någon meter, det är oförskämt att glo hälsar han och när han tar till brösttonerna så brukar folk lyssna 😉 Kan ju förtydliga att Odden inte säger något om folk bara går förbi och tittar men när de ställer sig och glor, då berättar Odden högljutt hur ohyfsat det är.

Vi fortsatte sedan runt vid Sudersand och hamnade till slut vid Holmudden där det finns en fin fyr. Här blev det rastning av hundarna då vi hittade en trevlig stig. Men först så blev det blaskande i havet för både oss och hundarna, visserligen bara med fötter och ben men skönt var det och hundarna hade jätteskoj.


Odden vid fyren.

Stigen vi sedan gick på var nästan ruskigt lik våra älskade stigar i tallskogen på Böda. Om jag inte visste att vi var på Gotland hade jag nog kunnat lurats att tro att vi befann oss på Öland.  Efter detta mycket trevliga stopp fortsatte vi vägen runt och när vi passerade ett bageri blev det stopp igen. Saffranspannkaka måste man väl äta när man är på Gotland va? Henrik tog en bulle eftersom han inte äter mandel men jag lät mig väl smakas av saffranspannkakan 🙂 Vad är det med Gotland och saffran förresten, varför hänger det ihop, någon som vet?


Mums! Ingen Salmbärsylt dock eftersom den tydligen var slut, björnbärssylt funkar dock fint för min del, det gillar jag bättre 😉

Klockan började nu bli ganska mycket igen så vi valde att rulla ner mot färjan igen och fick vänta säkert några minuter innan vi fick åka på. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det är finns många fördelar med att ha sen semester!

Tillbaka vid campingen slappade vi lite innan det var dags att dra i gång grillen och fixa lite middag. Hundarna käkar ganska bra (läs Odden, de andra två äter i stort sätt alltid bra) och på kvällen tog vi en runda i Slite igen för att låta hundarna kvällsrasta sig.

I morgon har vi tänkt att vi ska byta camping men riktigt vart vi ska har vi inte bestämt ännu, vi får se helt enkelt 😀

Lite nya ställen för oss från söder

Vi sov alla fem som klubbade sälar i natt tror jag bestämt. Gött att vara både varm och ren efter snöstormen på fjället i går 😉 Vid halv åtta gick jag i alla fall upp och gav hundarna frukost och tog ut dem på en rastning. Järnvägsparken i Kiruna rastade jag och Kilo i sist vi var i Kiruna och den ligger ju precis nedanför Scandic så det blev bra i dag med.


Vi konstaterade att hundarna nog är mer vana vid att sova på hotell än Henrik är… Hoppsan liksom.

Frukost på hotell är ju alltid trevlig och äggen fick godkänt 😉 Därefter var det bara att packa in oss i bilen igen och åka i väg på nya äventyr. Först gjorde vi dock ett stopp i Kiruna och kollade in kyrkan.


Hundarna och Henrik syns knappt där på kyrktrappan. Dessutom hittade ju Henrik så klart en snubbe att prata med så han fick också vara med på bilden.


Grabbarna vid Hjalmar Lundboms minnessten eller vad det nu kan kallas.

Efter kyrkbesök lämnade vi Kiruna och tänkte styra direkt mot Jokkmokk. Men så kom jag på att vi borde kunna dra en snabb sväng till Jukkasjärvi så så fick det bli. Ishotellet har jag ju velat se i många år men inte riktigt fått tummen ur. Nuförtiden finns ju hotellet även på sommaren, dvs de fina rummen finns även på sommaren och jo då de har vett att ta betalt för att man ska få gå in och titta på dem. 295 kr för en vuxen för att se på typ 14 hotellrum, men visst, de är gjorda i is och det är vansinnigt vackert och häftigt. Jag tog inte med mig kameran in utan det får bli mobilbilder.


Ishotellet utifrån sett. Inne i den här byggnaden är det minus fem grader, eftersom det tydligen är den temperaturen som isen trivs bäst i..


Henrik i baren. Nu var klockan strax efter 10 så någon drink var inte aktuell men häftigt ställe var det.


Väggprydnad i baren, vacker!


Den här söta lilla skallen stod på bardisken.


Henrik i hotellkorridoren.


Ett av rummen.


Prydnad i ett av rummen. Tänkte att Emma och Ante nog skulle velat ha det här rummet 😉


Jodå det finns sviter också, vad sägs om att ha ett rum med ett isbibliotek?


Kyligt ställe att kissa på 😉

Det var en häftig upplevelse att få se iskonsten och någon gång ska jag absolut hit och faktiskt sova där också! Nåja från Ishotellet rullade vi nu vidare söder ut. Efter Gällivare stannade vi och rastade hundarna på en liten parallellväg som visade sig ligga precis vid kanten till Muddus nationalpark. Nu gick vi ju aldrig in i parken men vi var ju ändå där 😉 Hundarna tyckte det var skönt att få sträcka ut lite och hittade dessutom ett myrhål att blaska runt i…


Frisken hittade STORA ben där på grusvägen, vet i tusan vad det är från för något djur, älg?

Utanför Jokkmokk stannade vi vid Harsprånget för att turista lite. Häftigt ställe även om jag inte lyckades fota det. Frisken som inte är helt bekväm med barn hittade en tyskgrabb vid utisktplatsen som han tyckte var helt okej, bra när hundarna får bygga på sig bra erfarenheter av saker de inte är helt bekväma med!


Hundarna vid naturen runt Harsprånget. Ett litet gulligt vattenfall där bakom 🙂

Vi fortsatte sedan söderut och är nu återigen söder om polcirkeln. Till slut har vi hamnat i Arvidsjaur där vi tagit in på en camping i en stuga. Vi fixade lite middag och handlade till frukost i morgon och sedan var det dags att låta hundarna få röra lite på sig. Tursamt nog så ligger campingen precis vid Rymmarstation så det är gott om spår att följa.

Nu ligger hundarna nöjda på golvet och sover, Henrik har nog somnat snart här i soffan och jag ska googla lite om vart vi ska ta vägen i morgon?

Odense 2017

I fredags var det dags för en liten tur igen, denna gång till Danmark. Jag jobbade några timmar först och åkte sedan hem för att rasta hundarna och packa det sista. Pia och Yrsa kom sedan hem till oss och eftersom Yrsa var i sluttampen på löp så fick grabbarna gå in. Yrsa placerades sedan bak i bussen och Frisken fick hoppa in i mitten och två tjuriga, läs Kilo och Odden, fick stanna hemma. Vi plockade upp Anne och Viran dessutom och sedan bar det av söderut.

Det flöt på bra trots ganska mycket trafik och vi skrattade och flamsade i bilen. Boende var bokat via Booking på Nyborg strand camping och Nyborg är ju nästan hemma vid det här laget så bilen åkte dit nästan av sig själv. Redan på plats fanns Eva och Conny och vi såg fram emot en trevlig kväll tillsammans med dem. Väl framme vid campingen kliver jag ut för att checka in medan de andra två sitter kvar hos hundarna. Men se någon stuga fick jag inte?! Damen i receptionen hävdade att hon hade mejlat mig att det inte gick att göra en reservation på mitt kort och eftersom jag inte svarat på mejlet så hade hon hyrt ut stugan till andra? Jag hade då inte fått något mejl och under tiden som vi stod där och diskuterade så gick jag in på mejlen och kollade. Kl 17:46 hade hon mejlat, SAMMA DAG! Men alltså det är ju en aning svårt att läsa mejl och köra bil samtidigt vilket jag också förklarade. Damen hade en miljon ursäkter och jag godkände inte en enda! Hon tyckte bland annat att vi kunde åka till en annan camping så var problemet löst, men när jag sa att vi ju hade vänner som bodde hos henne som vi skulle umgås med så insåg hon att inte heller den undanflykten skulle lyckas. Till slut erbjöd hon sig att fixa boende på annan camping åt oss för första natten och att vi sedan skulle få komma och bo på hennes camping natten efter, gratis. Ja hur det nu än var så måste vi ju ha någonstans att bo så jag fick ju godkänna den lösningen vare sig jag ville eller inte. Damen ringde till en annan camping och fixade en stuga åt oss och så åkte vi i väg, jag med ilskan pysande ut ur öronen.

Framme vid nästa camping blev vi däremot glatt mottagna och eftersom receptionen precis skulle stänga så fick vi stugan extra billigt?! Stugan visade sig dessutom vara riktigt fin med gott om plats åt oss, perfekt! Det blev inlastning av våra prylar och sedan var det dags att rasta hundar. Fina omgivningar med stora grönområden där hundarna kunde få sträcka ut ordentligt. Frisken konstaterade att Viran visserligen luktade trevligt men inte mer än så (hon hade nyss gått ur löp) och att Yrsa visserligen luktade godare men så där jäkla intressant var hon inte. Yrsa däremot tyckte att Viran var en läckerbit och försökte uppvakta henne i stället 😛


Skönt att få sträcka på benen efter många mil i bil. Stora bältbron syns i bakgrunden.


Fina grönområden att strosa runt på.

När hundarna var rastade och nöjda dukade vi fram lite godsaker åt oss själva i form av ostar och charkuterier, mums. Naturligtvis skålade vi i lite bubblor också.

Lördagmorgon och vi var ju tvungna att städa ut stugan eftersom vi skulle flytta, grr. När allt var klart styrde vi kosan mot Odense och dagens utställning. Vi hittade dit utan större problem men det visade sig att vi parkerade på den sidan där DKK utställningen var och vi skulle ju på special i dag. Det blev låååångt att gå med tält och bur men det gick ju. Väl framme blev vi som vanligt trevligt bemötta av en massa danska bernerägare och kunde hitta oss en plats.

Stugan vi fick ha första natten.

Utställningen tog en vansinnigt lång tid! Domare Marie Alice från USA tog vääääldigt lång tid på sig på varje hund så vi var verkligen där hela långa dagen. Själv visade jag ju Frisken till att börja med och då domaren inte var helt nöjd med dagens juniorer var jag väldigt glad över att Frisken fick excellent denna dag, det var bara två som fick det nämligen. Placeringen blev sedan nr 2 vilket jag ju inte höll med om men domaren dömer så klart!

Sen bytte jag raskt hund och gick in med Elton i stället. Han skötte sig fint men domaren hittade hans ena tand som med tiden flyttat sig och därför fick han bara good denna dag, tråkigt så klart. Sen blev det ju lite väntan innan våra tre medhavda svenska tikar skulle in alla i samma klass. Själv visade jag Yrsa och det gick ju strålande eftersom hon vann klassen 🙂 Mera väntan och sedan bästa tik och det är klart att vi ville ha det där danska certet och jodå cert blev det och även bästa tik! Yrsa avslutade dagen med att bli BIM 🙂


Kronblommas Yrsa BIM och Sennettas Columbo BIR 🙂

Som sagt utställningen tog lång tid och varmt var det. Vi flyttade tältet till ringen vi skulle vara i dagen efter och sedan rullade vi mot Nyborg Strandcamping för att se om damen i receptionen skulle hålla sitt löfte om att vi skulle få bo gratis 😉 När jag klev in så pratade damen i telefon och det var uppenbarligen någon hon inte var helt överens med… När hon fick syn på mig gick det dock oerhört fort, utan mankemang fick jag nycklarna till en stuga och en karta på vart stugan låg. Vi rullade in på campingen och kunde konstatera att stugan vi nu fått var en exakt kopia av den vi haft natten innan på den andra campingen. Eftersom den varit riktigt bra så var vi nöjda och glada. Trötta hundar slängde sig på altanen eller i gräset utanför stugan för att vila och vi kunde packa in och börja förbereda middagen. Conny och Eva rullade snart in på campingen de med och vi konstaterade att vi hade betydligt mer plats i vår stuga så kvällen tillbringades hos oss. Varje stuga hade en grill utanför så Anne fick vara grillmästare och tända den och sedan kunde vi sätta oss och ta lite bubblor för att fira dagens resultat 🙂 Middag intogs sedan och smakade mums och därefter var det dags att rasta hundarna lite.


Skönt att få sova en stund tyckte Frisken.
 
 
Middag 🙂


Rastar  hundar på stranden och hundarna var nöjda över att få springa lite lösa en stund.

Söndag och vi städade ur stugan och rastade hundarna innan vi återigen styrde näsorna mot Odense. Eftersom tältet redan var på plats behövde vi ju inte vara där så vansinnigt tidigt vilket var skönt. Dagen kan beskrivas som excellent om man ska tro domaren då samtliga hundar denna dag fick det… Ja kommentarer om det är överflödiga 😉
Frisken föll inte domaren i smaken och han placerades som fyra i klassen. Elton föll domaren bättre i smaken denna dag och han blev fyra med ck 🙂 Vira och Belle var oplacerade och Yrsa var även hon fyra i klassen med ck. Dagens domare hade dock den goda egenheten att han var ganska snabb, det blir ju lätt så om man inte tar i hundarna.. 😛 , så vi var klara betydligt tidigare denna dag. Skönt eftersom vi hade resan hem att stöka undan också. Innan vi lämnade Odense letade vi dock upp en Lidl affär eftersom Eva i en sådan hade fyndat prosecco för ca 50 kr flaskan, några sådana fick hänga med oss hem.

Resan rullade sedan på bra, om man undantar att vi stannade i Ljungby och skulle käka lite. Sibylla kändes som ett alternativ till Max eller Mc Donalds men det var det rörigaste vi varit med om och det gör vi nog inte om 😉

Ytterligare en härlig Danmarkstripp avklarad och jag ser redan fram emot att få återvända, Danmark är trevligt även när boendet strular 😉

Island

Nu har det ju gått ett tag sedan Hanna och jag var på Island och jag känner att jag nog måste få ner ett inlägg om denna resa.

Båda har pratat ett gäng år om att vi skulle vilja åka till Island men inte fått tummen ur. I julas fick vi plötsligt båda en feeling och bokade hastigt flygbiljetter och så var det ju då klart för resa 🙂 Ja och den 13:e maj drog vi alltså i väg. Våra flygbiljetter hade då ändrats så i stället för att landa vid lunchtid så landade vi nu vid fyra tiden på eftermiddagen, Isländsk tid. Som så många andra så planerade vi in ett stop vid Blå lagunen direkt efter att vi landat eftersom det ligger mellan flygplatsen och Reykjavik.

Blå lagunen är ett stort badområde och naturligtvis väldigt kommersiellt. Inte desto mindre var det väl värt de dryga 600 kr som det kostade att gå in där. Vattnet är ljuvligt varmt och eftersom det inte var högsäsong så var det lugnt och skönt i poolen. Vi började med att ta på oss ansiktsmaskerna som ingår i priset. Jo man är ju vansinnigt snygg i dem… Men vi enades om att vi blev 15 år yngre så det var det värt 😉

När vi utforskat poolen, som alltså är jättestor, så gick jag och hämtade mobilen för att kunna fota lite och så passade vi på att hämta ut vår drink som också ingick i entrépriset. Prosecco när man blaskar runt i varmt vatten är inte alls dumt kan jag meddela.


Hanna vid baren och bakom ser ni en tjej som har en snygg ansiktsmask på sig 😉


Solen som tittar fram, ångande varmt vatten, häftiga lavastenar och så lite prosecco på det, livet var rätt gött där och då!


Häftig miljö med lavastenar och det turkosa vattnet.

Efter några timmar i blöt kände man sig lagom mosig och vi gick upp för att duscha och sedan åka vidare till Reykjavik och vårt boende. Boendet visade sig vara en liten lägenhet  där allt vi kunde behöva fanns, lyxigt. Men det hjälpte ju inte att det fanns ett kök när vi inte hade någon mat så vi gav oss ut för att försöka få något i magen samt få tag i frukost till morgondagen. Vi var rätt imponerade av att man mitt i Reykjavik ser bergen och en extremt vacker vy, mitt i huvudstaden liksom! Vi hamnade till slut på Aktu Taktu vilket är typ Islands motsvarighet till Mc Donalds. Dyrt som satan men gott med mat i magen. Några affärer var inte öppna den här tiden på dygnet men på en mack hittade vi macka, skyr och juice och kände oss nöjda.  Eftersom Island ligger två timmar efter sverige med tiden så var klockan sängsax vid det här laget och även om tiden visade typ midnatt när vi släckte så var ju klockan alltså runt två enligt vår dygnsrytm.

Söndagen började ganska tidigt eftersom vi skulle i väg på äventyr och bli upplockade redan strax efter åtta. Denna förmiddag stod ridning på schemat och som de gamla hästtjejerna vi är så såg vi båda fram emot det. Vi blev alltså upplockade av en buss och körda till en farm ca 30 minuter från Reykjavik. Eldhestar hette anläggningen och hade tydligen ca 350 islandshästar! Vi fick lite information och blev uppdelade utefter vilken tur vi valt och sedan var det dags att även få hästar utdelade. Det var bra ordning på stället och vi fick berätta hur mycket hästvana vi hade innan vi fick varsin häst tilldelad. När alla var uppe på hästryggen så skrittade vi i väg och äventyret kunde börja.

Själv fick jag en häst som hette Filjar och som var en pigg rackare. Vi hamnade ungefär mitt i gänget som vi red med, vi var ca 10 stycken. När vi sedan efter en stund skulle testa att tölya så gick det ju så där. Filjar var med på noterna men de framför mig var det inte så det blev mest tre steg tölt, broms, tre steg tält, broms… Inget vidare skoj. När en av de två ledarna efter en stund red upp brevis mig och frågade om det gick bra så sa jag att det gjorde det men att det var svårt att få någon rytm när vi fick bromsa för de framför hela tiden. Kort därefter fick vi gå förbi de andra och hålla oss till ledaren som red längst fram och Hanna som också hade en häst som gärna ville vara i täten. Då blev det ju dessutom trevligare eftersom vi kunde prata med varandra också.

Turen tog oss genom en isländsk skog, dvs några träd som stod i en klunga 😉 och till slut kom vi fram till en plats där det verkligen rök ur marken. Här fanns det varma källor under marken och vi fick noggranna order om att hålla oss på rätt sida om ”staketet” eftersom vattnet är melon 80-100 grader, hot. Här blev det lite fotografering och även lite fika.


Uppe på hästryggen, det var ett ta sedan sist.


Hanna på sin häst med häftigt landskap framför sig.


De varma källorna där vi stannade en stund. Så häftigt att det ryker på det här sättet ur marken! Visste ni att Island har 98% grön uppvärmning, de får ju värmen från jorden på riktigt liksom. Dessutom är Island europas största bananproducent? Lite förvånande men det beror på att de använder den här värmen till bland annat växthus.


Min utsikt från Filjars rygg.


M
ysigt 🙂

Ska man vara kritiskt mot den här turen så var det att man reda samma sträcka fram och tillbaka, det hade så klart varit trevligare med en rundslinga. Sen är det ju inte helt optimalt att blanda de som aldrig tidigare ridit med de som ridit en hel del. Hanna och jag hade gärna dragit upp tempot lite mer men turen skulle ju passa alla så då blev det ju en lugnare ritt.

Tillbaka vid farmen så fick vi säga hej då till hästarna och sedan blev vi tillbaka skjutsade till vårt boende igen. Nu var klockan nästan ett och vi var hungriga. Det blev alltså ett besök i en affär där vi fick i hop varor för att kunna göra en pasta. Vi passade dessutom på att fixa frukost och lunch till morgondagen också.

Efter lunch och lite slappande så satte vi oss i vår lilla hyrbil och åkte en sväng för att se lite mer av Island. Vackra vyer fick vi njuta av och lite galet åkte vi.. som vanligt med andra ord. Tillbaka vid vår lägenhet igen så snyggade vi till oss och öppnade en flaska bubbel som vi köpt på flygplatsen, det var nämligen Hannas födelsedag denna dag. Lagom mosiga efter många timmar ute och en massa nya intryck så var det till slut dags att ge sig ut och äta. Jag hade sett recensioner om en fiskrestaurang som skulle servera världens bästa hummersoppa, det lät ju som något man inte vill missa. Så vi knallade i väg och med lite gps hjälp så hittade vi ju till slut restaurangen som låg ner mot hamnen. Det var kö! Det var varmt och det var ett trevligt litet hak. Inga fancy bord och stolar, inga dukar och maten fick att inspektera innan man beställde. Det blev så klart hummersoppa till förrätt och sedan beställde vi in ett spett med kotlettfisk och ett spett med pilgrimsmussla och till det lite grönsaker. Det låter ju verkligen inte så skoj men satan så gott det var! Födelsedagsmiddag med klass faktiskt!


Alltså Islands natur! Så häftig. Med på bild är också vår lilla hyrbil i form av en ford fiesta. Sprillans ny rackare fick vi och tog i alla fall skapligt hand om den…


Födelsedagsbarnet med världens godaste hummersoppa. Rejäla bitar med hummerkött i den och god som rackaren var den.

Vi promenerade sedan genom stadens shoppinggata och konstaterade att det fanns många ställen vi skulle kunna tänka oss att testa, synd då att vi inte hade så mycket tid till att göra det. Vi passade även på att gå förbi ett av Reykjaviks landmärken, Hallgrimskyrkan.


Häftig byggnad!

Måndagen var resedag. Nu skulle här utforskas 🙂 Vi packade ihop och lämnade nycklarna i boxen där vi hämtat dem. Lite märkligt att aldrig se vem man hyrde av men också lite skönt. Vi ställde in siktet på Golden cirkel som innefattar Þingvellir nationalpark, Geysir och Gullfoss. Första anhalten var Þingvellir nationalpark och vi hade väl inte riktigt koll på vad det innebar men det var ju ingen överdrift att det är en plats som man ska besöka 🙂 Efter att vi parkerat bilen så fick jag syn på ett vattenfall, ja och redan är var ju stället i hamn liksom 😉 Jag älskar vattenfall och det är var ett väldigt trevligt fall.

Öxarárarfoss. så vackert!


En vy över ravinen som uppstått som en spricka mellan två kontinentalplattor.


Vackert!

Efter några timmar i denna nationalpark så åkte vi vidare mot Geysir. Jag visste inte riktigt vad jag väntade mig men det var då inte det här? Själva området ligger verkligen precis vid vägen och dyker upp från ingenstans. Nåja vi parkerade  och passade på att käka lite lunch innan vi klev ur och stiftade bekantskap med dessa varma källor som ju då sprutar upp vatten.


Strokkur som är den gejsern som är aktiv just nu är här på väg att börja kasta upp sitt vatten.


Den kastar högt och ofta. Ungefär var 10:e minut står det att den ska kasta men när vi var där så var det lite oftare än så. Som mest kastar Strokkur upp vattnet ca 180 meter.


H
anna ville ha en selfi och jag lyckades ju nästan.


Det här är Geysir, den är dock inte längre aktiv utan ryker och puttrar bara lite numera.

Efter Geysir så rullade vi vidare mot Gullfoss. Som sagt vattenfall är en passion hos mig och på Island kan man ju verkligen få utlopp för denna passion! Gullfoss är enormt! Även denna sevärdhet dyker upp mitt i ingenstans och är ju så galet häftigt att det inte går att förklara. Bilder säger inget om hur mäktigt och fränt det är och dessutom blev bilderna ganska dåliga eftersom vattnet ryker så dant att linsen genast blev prickig eller suddig. Men vi var där och fotat har jag ju så klart ändå.


Det här är ju vad man kan kalla vattenfall! Enormt är nog rätt ord och en fantastisk upplevelse att få se.


Det andra fallet faller ner i en ravin och det ryker rätt bra om det.


N
öjd Martinssonska 🙂

Vi fick sedan konsultera gps:en för att se hur vi skulle ta oss vidare mot dagens boende som skulle ligga en bit innan Vik. Vi hittade en väg som vi tycke passade och lägligt nog så passerade vi då även ytterligare ett vattenfall 😉


Faxi, ser ju nästan litet ut i jämförelse med det enorma Gullfoss men egentligen var ju det här ett oerhört vackert fall.

På vägen mot vårt boende passerade vi även Skalhòlt som var Islands första biskopssäte. Vi stannade och fick med oss lite kulturpoäng även på denna resa 😉


Kyrkan i Skalhòlt.

Vi kom sedan ner på väg 1 igen och följde den väster ut. Vid femtiden på eftermiddagen passerade vi något som jag sett fram emot på denna resa, Sejlalandfoss! Ett fantastiskt vackert vattenfall som har den egenheten att man kan gå in bakom det 🙂 Det gjorde vi så klart och blöta blev vi ju men det var det helt klart värt!


Sejlalandfoss, vansinnigt vackert!

Bakom fallet 🙂

Så rullade vi vidare och vädret blev allt sämre. Det började regna lite men framför allts började det blåsa. Och vinden ökade i stryka så att vår lilla bil till slut fick bekänna färg ordentligt. Vårt boende visade sig ligga uppe på en höjd när vi väl kom fram och det var en brant grusväg upp dit. Fiestan var ju inte så stark i motorn så det blev till att gasa järnet för att komma upp men det gick. Vi checkade in och konstaterade att någon mer tur utomhus denna kväll inte var aktuellt. Det var verkligen storm ute och dessutom regnade det, eller snarare öste ner. Vilket tur då att boendet, som vi trodde skulle vara ett litet, visade sig vara ett ganska stort ”hotell” som hade restaurang! Vi tog oss raskt till restaurangen och beställde in en varsin öl och varsin fiskrätt. Fnittrande i den stora matsalen störde vi möjligen en del av de andra gästerna men men…

Ska man säga något om maten på Island så är den god och vällagad men vansinnigt dyr! Min torskrygg denna kväll kostade väl typ 350 kr och det var ju långt i från den dyraste varmrätten man kunde välja på. Mat överlag var dyrt och även drickbart var dyrt. Men som sagt god mat fick vi överallt där vi käkade så vi fick helt enkelt bara gilla läget.

Efter en löjligt varm natt, det fanns inget att justera värmen med och fönstren gick inte att öppna, så gick vi i väg till frukosten och när vi sedan checkade ut så klagade Hanna på värmen och prutade på så sätt ner priset någon hundring, pappa Tommy hade varit stolt hävdade jag 😉

Vi åkte i väg ganska tidigt och åkte direkt till Black Sand Beach som låg bara några km från vårt boende. Alltså vilket häftigt ställe! Vacker svart strand, häftiga klippformationer som ramar in och så lundefåglar som häckade på klipporna, man blir mållös av allt vackert. Vi spenderade ganska lång tid där, stod och tittade på de häftiga stenformationerna, de rytande vågorna och den vackra svarta färgen.


Black sand beach, vansinnigt vackert!


Svarta stenar och svart sand.


Stenformationer vid stranden. Häftiga och konstiga och oerhört stora!


Hanna vid grottan med det häftiga stenformationerna i taket.


Taket i grottan, visst ser det häftigt ut?


Stenar och sand och rytande vågor. Det är verkligen inte läge att bada här. Faktum med att en man dog här för bara något år sedan då han drogs ut av vågorna, man ska ha respekt för naturen.

Efter några timmar på stranden tog vi bilen bort till andra änden av denna strand till Dyrhólaey. Det gick att åka upp på en höjd men det visade sig vara lite vanskligt. Vägen var smal och dålig och brant. Hanna körde och fick göra sitt bästa för att ta oss upp utan att köra sönder den lilla fiestan.


Som sagt det var kraft i vågorna som slog emot klipporna.


På andra sidan klipporna fortsatte den svarta stranden men utan de vackra klipporna och grottorna. Visst skulle man vilja rida på en strand som denna?


Jag gillar dessa klippor med hål i.

När vi även hade tagit oss ner för den dåliga vägen så fortsatte vi tillbaka mot Reykjavik. Nu passerade vi vattenfallens vattenfall. Även om jag gillar Sejlandafoss bättre så är Skogafoss en fantastisk upplevelse och nästan löjligt vackert!


Skogafoss, så mäktigt att man inte riktigt kan ta in det.


Jag gillar som sagt vattenfall!


Här kan man få lite perspektiv på hur högt och stort fallet är, människorna ser ut som små fluglortar.

Från skogafoss åkte vi sedd vidare och bestämde oss för att göra ytterligare en avstickare innan vi var tillbaka i Reykjavik, nämligen till en vulkankrater. Men först behövde vi få i oss lite lunch och vi stannad i en liten by och handlade macka och skyr och så våra nya favoriter, Rice buff, en sorts chokladbitar med typ marshmallowkräm i. Vi ville så klart äta vid någon vacker vy så vi åkte en bit och stannade vid Uridafoss och det var ju ett trevligt ställe och vem tackar nej till att äta vid ett vattenfall? 😉


Lunch vid Uridafoss.


Och här är en liten del av fallen.

Efter lunch tog vi oss den sista biten till Vulkankratern som heter Kerid. Själva kratern kunde man gå runt samt att man kunde gå ner till sjön som numera finns i kratern. Vi gjorde så klart båda.


Vacker krater med de röda varma färgerna på väggarna och det gröna vattnet i botten. Uppe till höger ser man människor vilket ju kan ge lite perspektiv på storleken.


En trevlig amerikansk farbror erbjöd sig att fota oss så då fick vi ju ställa upp.

Nu åkte vi tillbaka och parkerade i Reykjavik och tog oss en tur i staden. Vi kollade in lite affärer och ja det är dyrt att köpa saker på Island. Det fanns mycket fina kläder i ull men det var som sagt rejält dyrt. Hanna köpte i alla fall ett par fina ullsockor. När vi kände oss klara med att titta i affärer letade vi upp en restaurang och satte oss en stund. Denna kväll fick det bli lamm, är man på Island så är man ju liksom. Det smakade mycket gott och mätta och nöjda strosade vi runt en stund och hamnade sedan på en liten creperia där vi tog oss en crêpe med nutella och glass till efterrätt. Vi avslutade vår tid i Reykjavik med att sitta nere vid strandpromenaden och titta på de vackra fjällen och njuta av solen, kvällen var verkligen fantastiskt vacker.

Till slut var det dock dags att åka till vårt sista boende som låg bara några km från flygplatsen. Även där fick vi klara oss själva och det höll på att gå dåligt eftersom nyckeln inte fanns där vi fått meddelande om att den skulle finnas. Tursamt nog var några andra gäster på plats och kunde släppa in oss. Vi sov ju bara några timmar på detta boende för vi fick sedan gå upp klockan 5 för att hinna lämna tillbaka bilen till uthyraren och checka in på flygplatsen. Resan till Island var liksom färdig.

Det var verkligen en oerhört trevlig resa som gav mersmak på Island. Både Hanna och jag är överens om att vi ska återvända hit och då gärna åka runt hela ön och inte bara som nu på en liten begränsad yta. Island har massor med underbar natur att uppleva, det finns möjligheter att rida flerdags turer, att vandra och det finns en jäkla massa fler vattenfall att upptäcka.

We will be back!!

10:e december, Helsinki winner

Sömnen blir det väl inte alltid så mycket med på färjor, men lite slumrade jag allt. Hundarna var lugna och sov sött trots att det var helttäckningsmatta och hade kunnat bli lite varmt för dem.

Vi käkade en rasande snabb frukost på färjan men saknade AnnCatrin? Anne hade knackat på men inte fått något svar, vi ringde men ingen svarade. Vi tänkte att hon kanske hade gått ut på däck med Qrossen och nog skulle dyka upp snart. Men ingen AC dök upp och vi ringde igen, utan att få tag i henne. Efter den snabba frukosten så gick Lisa och bankade på hennes dörr igen och då tittade AC ut. Hon hade gått på samma nit som vi också gjort tidigare och inte fått till det med den där timmen som man ska flytta fram 😉

Nåja med alla nu med på banan så tog vi oss av färjan och stannade utmed kanalen i Åbo för att snabbrasta hundarna och ge dem frukost. Jag tror aldrig jag sett en hund kissa så länge som Frisken gjorde denna morgon. Sen bar det av mot Helsingfors och tiden såg ut att bli alldeles lagom. Det var lite köer in mot mässan så AC, jag och våra smågrabbar blev avsläppta vid avlastningsplatsen för att vara säkra på att hinna i tid, vi skulle ju in först i ringen. Praktiskt nog så var bernerringen precis vid dörren så på två sekunder var vi på plats och kunde börja gör i ordning hundarna. Där inne hittade vi också lite kända människor och fick trevligt sällskap av både Jennie (som har Odds bror Rölli) och Crista, alltid trevligt att träffa folk som man oftast bara har kontakt med via facebook annars.

Men det var ju sedan debut officiellt för Friskens del och det kändes ganska skönt att det faktiskt var en svensk domare som jag har lite koll på vad hon tycker om. Qrossen var dock först ut och han skötte sig fint och belönades med excellent 🙂 Hunden mellan Qross och Frisken var en aning stökig och försökte hoppa på Frisken när vi sprang gemensamt så jag höll rejält avstånd både när vi sprang och när vi sedan väntade på vår tur enskilt. Jag behövde väl inte oroa mig för Friskens uppförande, han är som sagt extremt lätt att ha med sig på vad jag än erbjuder, men lite pirrigt är det så klart ändå. Frisken fick i alla fall excellent och med det kände jag mig nöjd och glad med dagen. Han är ju bara 9 månader och några dagar liksom. I konkurrensen blev Frisken sedan placerad som trea (av totalt 9 i klassen) och den muntliga kommentaren från domare Nina Lönner Andersson var att hon tyckte att han hade en fantastiskt trevlig exteriör men att han gärna fick hålla ner svansen 😉 Tänk det tycker hans matte också 😛 Sen ville hon se att huvudet kommer ifatt kroppen och där håller jag med, vi kallar honom för vår lilla fästing just nu eftersom huvudet är så litet i förhållande till kroppen 😉 Qrossen blev tyvärr oplacerad men AC var nog ändå glad över att ta ”revansch” på domaren som ju dömde honom även som valp i Degernäs.

15409969_10206210553861871_1538680580_o
Inga bilder av småpojkarna i ringen eftersom båda fotograferna var inne samtidigt, så dumt 😉 Men en bild på våra extremt lättsamma och skötsamma juniorer kunde jag inte låta bli att fånga på bild. Verkligen jättejobbiga att hålla ordning på 😉

Efter en stund sedan var det ju Pottens tur och att Nina gillar honom vet vi ju, men man kan ju aldrig vara säker på att det inte finns någon annan som hon gillar bättre just den dagen. Så var dock inte fallet så i dag blev det som vi önskade, bästa hane för Jackpot 🙂

Sen tog det ju ett tag innan Flisan skulle in i championklassen för tikarna. Vi passade på att rasta hundarna så klart och för Frisken är det här verkligen helgen då allt händer för första gången!

Första gången på färja, första gången utomlands, första gången officiellt, första gången på hotell och viktigast av allt! Första gången som han lyfte på benet!! Jojomensan, Frisken låter hälsa att han är en stor pojke nu 😉 Det var nog bara en en gångs företeelse men ändå.

Sen var det dags för Flisan och hon passade på att vinna en ganska stor championklass!!

15424407_10206210553461861_342874914_n
Söta mormor Flisan.

Så här blev det sedan i resultatlistan.

Bästa hanklassen:

  1. Bernerdalens Jackpot, BIR
  2. Ridon Hennet Quantus
  3. Mount Magic´s Xtra Fun, cert
  4. Charming Bear Tesefey

Bästa tikklassen

  1. Goldbears Angelina Jolie, cert
  2. Illisia Z Krainy Zeusa
  3. Charming Bear Barinya
  4. Tjofselinas Alisa

15515585_10206210555941923_127135116_oDagens BIR och BIM som också belönades med Helsinkiwinner -16 titlar 🙂

Ja sedan blev det ju lite väntan innan det var dags för gruppfinaler. Vi passade på att rasta hundarna en sväng ute och även ta lite bilder och sedan fick småpojkarna hoppa in i bilen och ligga och sova lite efter en lång dag på mässan. Flisan som luktar smaskens fick däremot hänga med in på mässan igen så att hennes öron inte skulle bli alldeles genomblöta igen. Anne satte sig att vänta vid tvn i förhandsgranskningen medan jag och AC kollade av shoppingutbudet. Det var klart bättre än Stockholm kan vi konstatera men eftersom vi inte saknade något så blev det inget shoppat. Ja förutom fudge till oss själva. Hiskeligt dyr men väldigt god skulle det sedan visa sig.

15400471_10206193537996485_8668149643605331021_nBästa resesällskapet!!
Flisan och Jackpot som ju då är morföräldrar till Frisken och sedan kompisen Qross.

Sen bänkade vi oss vid finalringen och hejade men tyvärr blev det ingen placering denna dag. Nöjda och belåtna kunde vi i alla fall rulla iväg mot hotellet som vi hittade utan större mankemang. Vid incheckningen fick vi dock vet att hotellrestaurangen var fullbokad och vi suckade för vi var vid det här laget rejält hungriga. Vi gick i alla fall till våra rum och hundarna rasade ihop på golvet och somnade gott. Lisa och jag baxade oss sedan ner till restaurangen för att höra om vi inte kunde få boka ett bord till kanske nio eller något men se det gick inte. Däremot kunde vi få sitta i soffan eller utmed barbord mot fönstret på rad om vi ville. Det ville vi så vi gick raskt och hämtade de andra två och så bort till restaurangen igen. En stor öl och en riktigt god köttbit med bakpotatis och sallad satt som ett smäck kan jag hälsa!

Efteråt var det dags att rasta hundarna men då de var både ganska trötta och det var bitande kallt ute så blev det ingen längre tur. Efteråt blev det i alla fall bubblor och fudge för hela slanten och efter det var det dags att inta sängen. Qrossen sov med de andra grabbarna hos oss så att Flisan fick en lugn natt tillsammans med Anne och AC, ja eller hur det nu blev med det och snarkandet 😉

Bryssel, kanske inte en stad jag ska besöka någon mer gång…

Så där då var vi hemma igen, Odden och jag. Vi har nu varit på vift sedan i onsdags och haft vår första långresa tillsammans 🙂

I onsdagskväll blev vi inskjutsade till Norrköping där vi mötte upp Lisa, AnnCatrin, Jackpot och Åkte. Bilarna packades ganska raskt om och under tiden fick Odden bekanta sig med Jackpot och Åke. Potten har han så klart träffat tidigare men Åke var en ny bekantskap. Odden var dock helt på det klara med att han var den lilla maskoten på den här resan och insåg snabbt att han inte hade mycket att hämta genom att vara kaxig mot dessa två betydligt större grabbarna 😉

Resan gick sedan söderut och det rullade på fantastiskt bra, skönt när det är flyt i åkandet. På morgonkvisten stannade vi vid en liten rastplats i Tyskland några mil från färjan och det visade sig vara en lyckokast då det bakom viltstängslet fanns vandringsleder och grabbarna kunde få sträcka ut ordentligt i bokskogen 🙂

Runt halv tre var vi så framme vid vårt hotell i Bryssel efter att vi hade åkt runt på en hela del smågator. Vid det här laget visade termometern 36 grader och alla tre kände oss lite lätt fundersamma över hur det här skulle gå med hundarna? Vi fick i alla fall checka in på hotellet trots att vi var lite tidiga, vi fick en parkering (om man åker tillräckligt långt fram så öppnar sig bommen lärde vi oss 😉 ) och installerade oss på vårt rum.

Lisa hade slagit på stort och tagit ett 6 bäddsrum, det kanske var så att Potten efterfrågat en egen säng?! 😉 Stort och bra var rummet i alla fall och kallt och bra golv sa hundarna och la sig tillrätta. När allt var inne på rummet och vi kände oss redo funderade vi på hur vi skulle kunna rasta hundarna? I Belgien är det gott om förbud för både det ena och det andra och med tanke på värmen så behövde vi hitta någonstans med skugga för att kunna rasta. I receptionen fick vi tips om en park och efter en del strul för att överhuvudtaget få in namnet i gpsen så skulle vi då ut från parkeringen. Det gick inte alls fören vi insåg att man var tvungen att ha ett ”coin” för att komma ut? Den där parkeringen var vår första antydan till att Bryssel inte var den allra mest organiserade staden…

Belgien22
Odden och Åke i vårt hotellrum. Foto AC Uppfeldt

Tillslut kom vi i alla fall i väg och rullade långsamt i väg på småvägar genom Bryssel. Det blev varmare och varmare och som mest var temperaturen denna eftermiddag/kväll uppe på hysteriska 39 grader!!!! Alltså vad är det för fel på lagom värme?! Vi kom i alla fall till en park som visserligen inte var den vi skulle till men det fanns parkering och det fanns skugga så vi stannade. Jag skulle försöka betala för parkeringen men det var ta mig tusan helt omöjligt?! Vare sig kort eller mynt gick det att betala med och jag blev rejält grinig där i värmen. Till slut sket vi helt enkelt i att betala, vi skulle ju ändå inte vara ute så länge med tanke på hundarna. Både Potten och Åke gjorde raskt vad de skull men Odden var envis och tänkte då inte slå ner rumpan… Vi gick en liten extra sväng han och jag medan de andra satte sig i bilens svalka men inte hjälpte det. Odden hade ju dagarna innan varit rätt kass i magen så egentligen var jag väl glad över att den nu verkade ha stabiliserat sig så bra att han inte kände att han behövde slå ner rumpan stup i kvarten 😉

När hundarna nu var rastade och vi var tillbaka vid hotellet skulle vi försöka hitta någonstans att äta och nu börjar den här resans ”förbannelse” 😉 Varmt var det och hungriga var vi eftersom vi bara ätit frukost och klockan nu var närmare 6 på kvällen. Vi gick raskt i väg från hotellet men det fanns inga restauranger?! Eller jo det fanns några men de serverade alla halalslaktat kött och det ville vi inte ha! Klädaffärer med allehanda märkliga och pråliga kreationer fanns men restauranger, näpp? Till slut hittade vi i alla fall en liten thairestaurang som vi kunde få mat vid men någon öl som vi sett fram emot fanns inte att beställa… Nåja det blev stekt ris för hela slanten med vatten till och sedan gick vi helt sonika tillbaka till hotellet som hade en bar och beställde varsin inhemsk öl där i stället, funkade ju det med. Vedett, gott ljust belgiskt öl 🙂

14102649_10205475329761728_1593868433808088407_n
S
tekt ris fick det bli för att vi skulle få någon mat i magen.

14064164_10205475330081736_4686998900915887447_n
AnnCatrin sa redan när vi började åka att målbilden var en kall belgisk öl när vi kom fram… Vatten var alltså inte vad hon hade tänkt sig till maten 😉

Det var dock inte speciellt skönt att sitta ute i den alldeles för varma luften så vi drog oss tillbaka till rummet igen, fast först fick grabbarna komma ut på en snabbrastning igen. Sen avnjöt vi en kall dusch innan vi öppnade en flaska champagne och käkade jordgubbar och vindruvor till innan resan tog ut sin rätt och det blev dags att gå och sova.

på rummet
Dags att natta. Grabbarna är duktiga och visar hur det ska gå till
😉 Det var som sagt varmt så när vi var på rummet tillsammans med hundarna hade vi dörren ut till korridoren öppen med kompostgaller för så att det skulle bli lite mer rörelse i luften. Rummet var skapligt svalt men när det är nästan 40 grader varmt ute är det ändå svårt att få till vettiga temperaturer inne.

Fredag och vi hade en helt fri dag. Den var väl tänkt att användas till lite sightseeing men eftersom vädret var mer än lovligt varmt så var det inte möjligt med tanke på hundarna som naturligtvis var vår första prioritering. Vi morgonrastade hundarna i närområdet, skönt att ha hanar som utan fundering lyfter på benet mot betongblock och lyktstolpar. Sedan käkade vi frukost innan vi ändå gav oss i väg på en liten tripp. Eftersom det som sagt var gräsligt varmt så var bilen och dess ac det absolut skönaste stället att vara på och vi hade fått tips om att det gick bra att sätta upp tältet till lördagens utställning redan efter lunch denna dag. Vi åkte därför i väg från Bryssel och förvånade oss över vilka kringelkrokar gpsen tog oss? När vi plötsligt skulle korsa vår egen väg blev vi väl både en aning irriterade och fulla i skratt, vad var det här för stad egentligen? Bryssel kan knappast kallas för pittoreskt eller charmigt om ni frågar mig, snarare sunkigt och slitet… Vi fick faktiskt inte kläm på hur staden var uppbyggd på hela tiden som vi var där och då åkte vi ändå runt en hel del.

Nåja vi lämnade Bryssel bakom oss och styrde mot Niljen där lördagens special skulle hållas. På vägen dit hittade vi en skog där man fick gå vilket inte är helt självklart i det märkliga landet Belgien 😉 Där blev det ett stopp för skog och träd betyder skugga. Hundarna var märkbart nöjda över att få röra på sig i en lite mer normal miljö mot en storstad.

lilla skogen
På väg ut i den lilla skogen. Det var redan runt 27 grader i luften men tack vare att det var lummigt i skogen så var temperaturen inne bland träden en aning svalare, skönt!

Vi kom sedan efter lite snurrande till platsen vi antog skulle hålla utställningen men vi var lite tidiga så det var ingen där och vi bestämde oss för att åka och se om vi kunde få någon lunch i närheten i stället? Inne i den lilla byn Niljen hittade vi lite affärer och eftersom vi var på jakt efter både inhemska bubblor samt naturligtvis lite belgisk choklad blev vi glada när vi hittade en liten chokladbutik och det dessutom fanns en skuggig parkering i närheten! Men Belgien är som Belgien är, när vi kom fram till butiken hade de stängt för lunch och skulle vara stängd i 1½ timme…  Jaha ja, vi gick tillbaka mot bilen när vi passerade en liten bistro som vi plötsligt insåg serverade den Belgiska specialiteten Musslor med pommes. AnnCatrin var klart skeptiskt men vi gick in och fick ett bord där vi hela tiden kunde se bilen vilket ju blev perfekt.

Efter att ha tittat på menyn så bestämde vi oss för att ta in bara en portion med musslor eftersom det skulle vara 1,2 kg(?!) och dela på den. Det visade sig vara ett bra drag då portionen verkligen var enorm!

14088544_10205475330601749_1352722837287481518_n
1,2 kg musslor och en stor skål pommes. Musselsås att dippa musslorna i och naturligtvis  majonnäs till pommesen.

Alltså smaken på musslorna var väl helt okej, men de ser ju verkligen inte aptitliga ut! Nåja Lisa och jag åt medan AnnCatrin konstaterade att några få räckte fint för hennes del 😉 Till efterrätt bestämde vi att ta in en varsin Belgisk våffla också så hade vi liksom gjort bort alla måsten i matväg i det här märkliga landet. AnnCatrin passade på att gå bort till bilen när hon ätit färdigt musslorna för att kontrollera att det fortfarande var okej med hundarna (hela bakluckan stod så klart öppen och bilen var i skuggan men man kan aldrig vara nog säker!) och Odden lät i vanlig ordning hälsa att folk göre sig inte besvär med att komma i närheten av hans bil…

När maten var uppäten kunde vi gå in i chokladbutiken och shoppa loss,  dvs läs jag shoppade loss 😉 Därefter åkte vi tillbaka till utställningsplatsen och nu fanns ringarna på plats och domartält och liknade var på väg upp. Vi fick veta vart det var okej att ställa vårt tält och fick upp det ganska raskt, värmen var nu nämligen tryckande. Efter att ha pratat lite med arrangörerna åkte vi vidare men gjorde först ett stopp i en matbutik där vi hittade en flaska med inhemskt bubbel, den hette till och med Belgian bubbles, tydligare än så kan det knappast bli 😉 AnnCatrin och jag fnittrade rätt hysteriskt när kassörskan undrade om vi hade stamgästkort och sedan om vi ville börja samla på stämplar, vi måste sett väldigt inhemska ut hur nu det gick till?! Därefter åkte vi tillbaka till den lilla skogen och lät grabbarna få ytterligare en liten runda men nu kortare då det var betydligt varmare ute, en bit över 30 grader igen. Att ta sig tillbaka till hotellet var inte helt enkelt då gpsen fortsatte att ta oss över småvägar mitt inne i smeten men hem till hotellet kom vi nu ändå till slut. Och hur det nu än var så hade vi fått nästan hela dagen att gå?

Någon vits med att byta om i hettan var det ju inte utan efter att ha sett till att hundarna kom ner i varv på rummet så gav vi oss av för att försöka hitta en restaurang att äta middag på. Vis av gårdagens letande hade vi kikat lite på en karta och gick åt andra hållet denna kväll. Jo visst fanns det lite restauranger men nu var alla i stället fulla?! Efter att ha gått runt betydligt mer än vi hade tänkt oss fick vi dock ett bord i skuggan på en uteservering och kunde se fram emot lite mat i magen. Servitrisen frågade om vi ville ha något att dricka före maten och vi tänkt att vi tar väl in en öl. Vi fick en frågan om vi inte ville testa Kriek som skulle vara typiskt tjejöl? Tja varför inte sa vi och fick in en öl som smakade körsbär? Gott var det konstigt nog men öl kan jag inte påstå att det kändes som att vi drack 😉 Mätta av maten blev vi alla fall, jag tog en husets caesarsallad som var lite märklig men ändå hel okej och de andra två tog något som hette typ farmors gryta av kalv och innehöll inte bara kött utan även små frikadeller? Som sagt det här med mat var återkommande märkligt i den här staden!

Tillbaka vid hotellet tog vi ut grabbarna på en kvällsrastning och sedan var det äntligen dags att få duscha av sig, kallt!, innan vi öppnade de belgiska bubblorna. De inhemska bubblorna var verkligen hemska, riktigt hemska! Hualigen så illa det smakade men i bland får man bara lida sig igenom saker för att få bra resultat 😉

bubblor på kylning
Vi hade inget minikylskåp på rummet så handfatet fick duga för att kyla bubblorna. Dessa belgiska hoppas jag dock aldrig mer få den tvivelaktiga glädjen av att behöva dricka igen!

Så blev det lördag och dags för utställning. Vi konstaterade redan på fredagen att vi inte orkade släpa in fönen och dessutom hade ju hela hotellrummet blivit fullt av päls om vi fönat hundarna där vilket inte känns okej, vi vill ju inte att hotellen ska få några orsaker att sluta ta emot hundar! Hundarna var ju badade i början av veckan och helt okej i pälsarna så lite OMG för att fukta ner den lite och så en borste genom pälsarna och så såg de ut som de skulle 🙂 Vi lät bara hundarna rasta på gräsmattan vid parkeringen innan vi åkte då vår plan var att stanna vid den lilla skogen för en längre rastning. Men denna morgon var gpsen rejält grinig och ville inte vara med alls?! Till slut drog jag i gång gpsen i min mobil för att vi skulle ta oss i väg. Eller iväg och i väg, det gick faktiskt först inte att ta sig ut från parkeringen då ”coinen” som man var tvungen att ha för att komma ut var slut?! Nyckel för att tömma boxen var tydligen borttappad så där stod vi och några till som ville i väg. Till slut bröt de strömmen eller nått så att vi kunde lyfta upp bommen med handkraft och ta oss ut, som sagt Belgien är långt i från organiserat ställe enligt oss!

Nåja till slut hoppade även gpsen i gång och vi rullade i väg. Men inte tusan tyckte gpsen att vi skulle åka samma väg i dag inte? Nä vi kom mot Niljen från ett helt annat håll så vår lilla skog passerade vi inte. Det löste sig dock fint då vi hittade någon form av kanalbank som vi kunde gå med hundarna vid så rastade blev dem så klart ändå.

Framme vid utställningen var det nu fullt med folk och tursamt nog var temperaturen än så länge bara runt 22 grader, skönt med andra ord. Det ingick frukost när man ställde så vi gick och hämtade det fast alltså croissant är inte min typ av frukost och inte heller någon annan bulle med choklad på?! Nåja till slut var det dags att börja och först ut av våra hundar var ju Odden. Han har ju sina fel och brister så varje gång som han får excellent blir jag lika glad 🙂 Odden skötte sig dessutom fint i ringen så matten var nöjd. Det blev en tredjeplacering i unghundsklassen och det är ju ett klart godkänt resultat för resans lilla maskot 🙂

Belgien36 (1)
Unghundsklassen där Odden var först ut. Fin topline på den här bilden 🙂 Foto: AC Uppfeldt

Belgien38
F
ramför domartältet. Foto: AC Uppfeldt

Belgien40
Japp, barfota i ringen, det var så jäkla varmt så skor var bara jobbigt att ha på sig! Foto AC Uppfeldt.

Jackpot gjorde oss sedan inte besvikna utan han vann championklassen och Åkte var sedan tvåa i veteranklassen. Vid det här laget var dock temperaturen uppe på över 30 grader igen så Åke och Odden fick direkt efter veteranerna var klara hoppa in i bilen som vi startat och njuta av acns kyla, bilen kunde vi nämligen ha stående precis bakom tältet.  Jackpot fortsatte sedan att göra det vi numera nästan förväntar oss av honom och gick helt sonika och blev BIR 🙂

bir och bim
BIR Jackpot och BIM Ina vom Gipfelfeuer tillsammans med paret Ramsing som var domare för dagen.

varmt
Varmt som sagt och vi gjorde vårt bästa för att hundarna skulle ha det så skönt som möjligt, Odden var dock inte helt nöjd med att ha kylduken på sig, att ligga med magen på den var däremot mer hans melodi.

åke
Å
ke njöt av att ha kyltäcket på sig en stund, underbart att vi fick ha med oss en veteran på resan
🙂

Belgien56
Åke nöjd med sin rosett
Foto AC Uppfeldt

Belgien61 (1)
Jag ser ju rätt nöjd ut jag med över rosetterna… Det här var verkligen hemskaste sorten om ni frågar mig som inte är någon rosettnörd. Skrikig färg, glitter, krås och blommor (?), hua, men skoj att vinna dem är det ju 🙂
Foto AC Uppfeldt

Belgien64
P
otten är en riktig mattegris men efter bedömningen vet han vem som är viktigast och det är inte matte utan jag 😉 Kan visserligen bero på att jag konstant i flera år mutat honom med grisöra vid dessa tillfällen men vi säger väl snarare att han älskar mig med lite 😉
Foto AC Uppfeldt

Utställningen drog verkligen ut på tiden trots att det ”bara” var lite över 80 hundar i två ringar? Klockan var över tre när vi kunde rulla från platsen och mot hotellet igen. Först stannade vi dock i vår lilla skog men det var verkligen jättevamt så det blev en ganska kort tur.

Vi enades om att vi bara skulle se till att hundarna kom till ro i rummet innan vi gav oss ut för att äta och sedan skulle vi slappa på rummet resten av kvällen, värmen tar verkligen musten ur en! Men medan vi väntade på att hundarna skulle komma till ro hann vi dela på en flaska bubbel och få i oss lite snax…. Eftersom vi sett en restaurang som bara låg några hundar meter från hotellet så gick vi dit och satte oss. Vi fick dock veta att det inte gick att beställa fören halv sju och klockan var nu kvart i sex… Vi frågade då om de kanske kunde ta vår beställning redan nu så att vi fick den så fort köket öppnade men se det gick inte för de kanske skulle tappa bort beställningen då?! Det var ju ett högst märkligt svar men vi valde i alla fall att sitta kvar, ta en aperol och vänta. Värmen var gräslig och framför allt vad luftfuktigheten helt vidrig, det rann konstant på ryggen, i nacken, i pannan osv, gräsligt. När klockan närmade sig halv sju kom servitrisen ut och beklagade att kortläsaren inte fungerade så vi kunde nog inte få någon mat? Vi sa att vi hade kontanter så det var inget problem, då var hon tvungen att gå ut och se vad för mat som fanns eftersom kortläsare var trasig? Hur det skulle kunna påverka råvarorna köket går ju inte att förstå och här tjurade jag ihop och konstaterade att här skulle man inte få några pengar av oss! Vi gick alltså i väg på jakt efter en annan restaurang vilket vi ju lärt oss inte är helt enkelt. Vi gick runt men hittade inget vettigt, tydligen äter man inte i Bryssel, vet liksom inte hur man ska tolka vår upplevelse annars?

Till slut så hittad vi en restaurang som precis öppnade och frågade om vi kunde slå oss ner men det kunde man inte svara på? Chefen tillkallades och vi fick tillåtelse att ta ett bord, alltså det började ju nästan bli skrattretande. När menyn kom in så visade det sig att vi hamnat på en fiskrestaurang och hur hungriga vi nu än var så var ingen sugen på fisk eller för den delen musslor så vi lämnade även detta ställe. Till slut började vi känna oss lite desperata, hur tusan gör man för att få mat i Bryssel?!? När vi passerade en liten pizzeria konstaterade vi att vi lika gärna kunde köpa med oss pizza till hotellet och äta den utanför vid baren där. Sagt och gjort på pizzerian jobbade en liten farbror som var dem första riktigt trevliga restaurangpersonalen vi träffat i Bryssel och han satte genast i gång med vår beställning, hurra!!

14183692_10205475332201789_8813018387436214516_n
Aldrig förr har väl några sett så lyckliga ut över några pizzor! 😉

14192040_10205475332921807_645977469938160355_n
M
AT, hurra! Pizzan var verkligen jättegod så det blev väl bra till slut men att äta i Bryssel var helt klart svårare än vad man hade kunnat föreställa sig?!

Inne på rummet igen var det nästan så att man inte ville ta ut hundarna och störa dem för ute var det gräslig temperatur. Men de fick komma ut och snabbkissa och sedan fick vi äntligen ta en dusch. Alltså att duscha under denna resa har verkligen varit något av dagens höjdpunkt. När alla var några grader svalare öppnade vi en flaska champagne och skålade glatt för både dagens och morgondagens resultat.

Söndagmorgon och dags för EDS. En aning svalare denna morgon, underbart. Vi packade det sista på rummet och gav oss sedan i väg mot Mässan. Vi stannade dock i en stor park på vägen och rastade hundarna som nöjt av att det var dagg och svalt i gräset samt av att de kunde springa lite lösa. Sedan skulle vi då få tag i parkeringsplats och ta oss in på mässan…. Vi åkte förbi den stora entren och kön ringlade sig lång med hundar, människor och burar och mitt i solen fick de stå, kändes inte lockande någonstans…. Men parkeringarna som fanns tog bara in bilar lägre än 2,20 m och eftersom vi hade takbox på så behövde vi mer höjd. Vi blev iväg skickade till en parkering på baksidan av mässan och det kändes som att vi skulle få gå fler km för att kunna ta oss in sedan. Men parkeringen var bra och det fanns en ingång på baksidan där mycket få gick in så vi slapp att köa och kunde raskt ta oss fram till rätt hall och leta efter en plats för vårt lilla gäng 🙂

EDS var väl som liknande stora utställningar brukar vara. Mycket folk, ganska trångt, hög ljudnivå och tyvärr domare som man inte kan begripa varför de tackar ja till att döma eftersom de ser så sjukt ointresserade ut av hundarna som kommer in i ringen? 😦

Bedömningen gick i en rasande fart eftersom det inte är några skrivna kritiker och snart var det dags för Odden som även denna dag var först ut i unghundsklassen. Domaren tittade på tänderna, kände lite oengagerat på honom över ryggen och på svansen och sedan fick vi springa fram och tillbaka, springa runt och så ställa upp två sekunder till och så var det klart. Det känns inte riktigt okej att det ska vara på det här viset med tanke på hur jäkla dyrt det är att anmäla 😦 Inte fick man veta vilket kvalitetpris som utdelades heller så en aning frågande gick jag ut med Odden utanför ringen tills det var dags för konkurrens. Eftersom ingen sa något så ställde jag mig först igen och det var tydligen rätt för ingen bad oss att ställa oss någon annan stans. I konkurrensen åkte Odden ut, inte något att gräma sig över även om jag inte tyckte att han var sämre än några av dem som placerade sig, men domaren dömer och jag var nöjd med hur Odden skötte sig, det var ju faktiskt första gången som han var med på någon så här stor mässa. Efter bedömningen gick jag in på liveresultatsidan och kunde konstatera att Odden fick excellent, märkligt att man ska behöva behöva gå in på en webbsida för att få reda på det kan man ju tycka…

Belgien71
Första gången på en stor mässa för Oddens del och faktiskt troligen även den sista gången 😉 
Foto AC Uppfeldt

Belgien72
Mattes lilla knasboll, bäst i hela vida världen vad nu någon domare än skulle ha för åsikt om honom. Foto AC Uppfeldt

Belgien73
H
är ser ju domaren faktiskt nästan lite intresserad ut av hundarna
😉 Odden springer fint med matte. Foto AC Uppfeldt

När domaren är så här ointresserad så sjunker ju förhoppningarna så klart för att det här ska gå bra men hur det nu än var så lyckades Potten återigen att vinna championklassen 🙂 Lisa kände sig dock helt slut efter det så jag sprang in i ringen med Åke och det är verkligen det bästa som finns när det kommer till utställning, att få visa veteraner ❤ Åke var lite piggare i dag när det inte var lika varmt och skötte sig fint även tillsammans med mig. I dag blev det en tredjeplats för hans del.

Belgien86
Snälla Åke som fick finna sig i ny handler lite hipp happ så där. Foto AC Uppfeldt

Lisa och Potten gick sedan hela vägen, fixade cacib och med det EUW-16 och sedan även BIR, tjoho!!

BIR
Andra europavinnartiteln för Potten är ett faktum 🙂

Vi stannade så klart till finalerna och det blev ju lite väntan tills dess. Hundarna rastades, vi såg till att få i oss lite mat, jo här på mässan fanns faktiskt några få ställen att hämta mat vid!! och så blev det någon kort shoppingrunda också. Själv fick jag med mig ett nytt halsband i form av en tass i silver.

Till slut tog vi dock vårt pick och pack och gick bort mot finalringen. Efter lite bråkande med en puckad funktionär så hittade vi ett okej ställe att ha buren på där vi ändå kunde se ringen och storbildstvn. AnnCatrin kände sig lite hungrig igen och gick för att köpa en korv med bröd. Förbannelsen med mat i Bryssel slog dock raskt till igen då brödet tog slut precis när hon kom fram och någon mat blev det inte för hennes del…. När Lisa och Potten gick bort för att kolla när de skulle vara vid förhandsgranskningen tog vi ut Odden och Åke på en liten rastning. Nu var vädret ganska drägligt ändå och AnnCatrin hittade en vagn som sålde hamburgare. Fast när hon försökte få köpa en så skakade gubben i vagnen bara på huvudet och ville inte sälja något mer? Ska man skratta eller gråta liksom?!

Vi hejade sedan så klart på Potten i gruppen men han blev tyvärr inte utplockad eller placerad och vi packade nu ihop och gick tillbaka till bilen. Men först stannade vi och fotade de tre fyrbenta med Anatomium i bakgrunden 🙂

Belgien3
Bästa och vackraste pojkarna ❤
Odden, Jackpot och Åke.
Foto AC Uppfeldt

Vid bilen packade vi om så att allt var där det skulle och så bytte vi om, gud så skönt det var att dra på sig mjukisbyxorna 😉 Sen rullade vi nöjda i väg från Bryssel och tja helt ärligt, det är inte en stad jag känner att jag måste besöka igen 😉

I Holland stannade vi vid ett Mc Donalds och hade tur för här fanns det en liten grusväg som tog oss till en skog där hundarna kunde få sträcka ut och göra i från sig. Lite mat i magen för oss och sedan rullade vi vidare. Inga stopp eller konstigheter genom Tyskland och vid halv två var vi framme i Puttgarden och kunde ta ut hundarna för en nattkiss medan vi väntade på att få åka på färjan. I Örkelljunga stannade vi för frukost för både två och fyrbenta  och sedan rullade vi på till Norrköping där Henrik mötte upp för att hämta mig och Odden.

Gött att få träffa sina andra grabbar igen och samtidigt lite trist att en trevlig resa var slut.

Men skadade som vi är så satt vi vid chatten i gårkväll och planerade in en ny tripp om några månader 😉 Henrik suckar och tycker inte att vi är kloka och det ligger kanske något i det men det är skoj att uppleva saker och man lever bara en gång, lika bra att köra fullt ut medan man kan 😀

Italien, en humörsänkare?

I dag var det dax att byta land. Vi rastade hundarna ordentligt på morgonen men det blev ganska varmt på slutet av rundan. De var alltså alla tre ganska nöjda med att få hoppa in i bilen och svalkan från acn 🙂

rullning
Maxen tog sin dagliga rullning på golfbanan innan vi lämnade Österrike.

När allt var packat rullade i väg mot Italien. När vi passerade gränsen åkte vi genom ett vackert landskap av spetsiga toppar och huvudena gick som på ugglor åt alla håll. Vi följde en flodbank som nu var uttorkad men som man förstod var breddfull när vårens smältvatten kom dånande ner från bergen, häftigt!

Temperaturen när vi kom ner på slätare mark ökade stadigt och när vi väl var framme vid målet, Verona, visade temperaturen ca 33 grader, pust! Nåja Henrik och Jörgen satt kvar i bilen för att hålla acn i gång och Lisa och jag gick in på hotellet för att checka in. Det visade sig dock vara en humörsänkare av sällan skådat slag när den otrevliga receptionisten började gapa (jo på italienares vis så var han rätt högljudd dessutom) och vifta om att vi minsann inte hade bokat för fyra personer, men ändå märkligt nog hade bokat två dubbelrum? Mer pengar ville de ha och en massa konstiga orsaker till det uppgavs. Till slut kom vi alla fall ”överens” och vi gick ut för att hämta packning och hundar. Herrarna bar upp första gången packning medans vi rastade av hundarna lite snabbt i värmen. Raskt tog vi sedan ner hundarna till hotellingången och gick in för att ta upp dem på rummen. Då blev det ramaskri i receptionen, vi hade minsann inte sagt till att vi hade hundar med oss. Nu hade vi naturligtvis både bokat med hund samt sagt det under den tidigare diskussionen så nu tröttnade vi rätt rejält på deras bemötande. Efter ny koll i papperna konstaterades att vi hade uppgett att det skulle vara hund med på bokningen men då var hundarna plötsligt för många? När inte heller den orsaken fick vare sig Lisa eller mig att vika oss en tum så var hundarna i stället för stora? Vi övervägde faktiskt där och då att helt enkelt byta hotell men tydligen kom chefen på bättre tankar och konstaterade att det var okej att vi hade hundar i den mängd och storlek som vi förde på rummen… Däremot fick vi inte lämna hundarna själva på rummen. Då höll både Lisa och jag på att få ett slaganfall tror jag och vi förklarade på ett mindre trevligt sätt att det inte direkt var något alternativ att ta med hundarna ut på stan i över 30 gradig värme! Efter mycket tjafs  fick vi till slut tillstånd att lämna hundarna på rummet om vi skulle ut och äta eller liknande.

Lätt irriterade (vilket är en klar underdrift) gick vi upp och vilade en stund. Värmen tär och när humöret åker ner i skoskaften behöver man ett litet break! Maxen kom relativt snabbt ner i andning och la sig för att sova en stund på vårt rum. Hundarna rastades sedan igen på en gräsmatta som fanns på baksidan av hotellet och sedan gav vi oss ut på stan för att få något i magen, vi hade faktiskt bara käkat frukost under dagen. Men vi var ju alldeles för tidigt ute så restaurangerna var inte öppna ännu. Vi hittade dock ett litet ruffigt cafe där vi bestämde oss för att ta en öl och kanske en macka. Det visade sig vara ett lyckokast för vi fick god öl, goda snacks och mackor med sallad till så att blodsockernivån hämtade sig till normala värden 😉 När tiden sedan var inne gick vi bort och beställde mat på en restaurang innan vi sedan återvände till hundarna på hotellet.

Kvällen avslutades med lite planering inför morgondagen med hundarna som nöjt sov runt fötterna på oss.

rummet

 

Maxen tuggar ben
Ben smakar lika bra i Italien som hemma i Sverige hälsar Maxen 😉

Borta

Ja här på vårt bonniga hotell har wifi uppkopplingen helt plötsligt fullständigt försvunnit? Klart irriterande om ni frågar mig eller Lisa 😉 Ska vi ha någon uppkoppling får vi vackert sitta nere i hallen vilket inte är helt praktiskt…

Nåja, vi lever och mår prima i alla fall. I dag har vi haft lite sightseeing. Bland annat har vi varit ute och åkt på en kostig och fick plötsligt möte med en timmerbil. Möjligheten att mötas var obefintlig och då sa Lisa snabbt upp sig som chaufför! ”Jag backar inte i 400 m konstaterade hon och vi slängde raskt in Henrik bakom ratten. Allt gick fint men upp till den där borgen som vi hade tänkt oss kom vi inte. 😉

I morgon drar vi vidare till Italien, första boendet blir i Verona. Själv har jag bara varit en sväng i Italien och käkat lunch en gång tidigare så jag tycker att det ska bli väldigt skoj att få besöka detta land.

Annars har vi fått rapporter från både Kilo och Odden och allt verkar fungera bra med dem, tur att vi har bra hundvakter!! 🙂

golfbanan
Lexie, Jackpot och Maxen på golfbanan som vi bor bredvid. Vackert med de snöklädda topparna i bakgrunden.

Österrikisk brut ska det va!

För den som har missat så kan jag meddela att det är värmebölja här nere i Österrike. Temperaturen ligger mellan 29-32 grader vilket om jag då får säga mitt är en aning för varmt. Framför allt är det ju lite väl varmt för hundarna!

Vi var med andra ord inte helt missnöjda när det i går dundrade i gång ett åskoväder som rensade upp luften rejält. Kanske inte helt optimalt att stå och föna hundarna ute då men åskan gick runt upp i bergen och var aldrig särskilt nära. Häftigt att stå uppe på balkongen och kika på blixtar lite senare var det i alla fall.

I morse var luften härligt frisk när hundarna skulle rastas. Solen sken men det var fortfarande inte särskilt hett, perfekt med andra ord. Vi bor verkligen mitt ute på landsbygden och det finns härliga cykelvägar att promenera med hundarna på, dessutom en golfbana.

österrike1
Utsikten från vår balkong, inte helt fel 🙂

I dag blev det dock inte någon långpromenad då vi ju skulle i väg på utställning. Klagenfurt var värd för en dubbel cacib utställning men vi fick ju nöja oss med dagens utställning, och det var nog ganska lagom. Gårdagens utställning hade tydligen varit rejält rörig och svårbegriplig men i dag var det skaplig ordning på det mesta. Inga mängder med hundar anmälda, 51 berner. Vi var lite oroliga för att det skulle bli väldigt varmt men det var helt okej. Ringen var stor och runt i kring var det luftigt, skönt.

Hundarna gjorde oss inte besvikna (nä det gör dem ju faktisk oss aldrig oavsett resultat). Jackpot blev bästa hane och Lexie slog till och blev bästa tik! Maxen vann veteranklassen men något BIR och BIM för veteranerna kör de inte (?). Jackpot blev sedan BIR och då var ju frågan om vi skulle stanna till finalerna. Båda han och tik veteran var också välkomna till finalringen men trots att vi alltså hade två hundar till final valde vi att lämna mässhallen. Ja för även om det inte var jättevarmt så blev hundarna ändå rätt trötta och det är ju faktiskt så att vi har två utställningar till den här veckan. Det kändes alltså dumt att göra hundarna trötta på utställning redan i dag, bättre att de är på tårna under kommande utställningar resonerade vi 🙂 Ja men vi kan väl knappast klaga på de inhemska bubblorna vi intog och skålade i i går med det här resultatet! 🙂

bir och bim klagenfurtDagens BIR och BIM i Klagenfurt, var ju bra drag i de Österrikiska bubblorna 🙂

I stället hängde vi med familjen Green från England till en restaurang som låg uppe på en bergstopp. Fantastiskt trevlig utsikt och god mat levererade de med! När vi ätit klart tog vi ut hundarna och gick utefter en led en bit nedåt och så fick Henrik och Jörgen hämta oss med bilen där vi kom ut och korsade bilvägen. Varmt var det, men leden gick i skogen så det var skugga och var alltså drägligt.

Kvällen har sedan varit lugn här ”hemma” då vi firat med bubblor, choklad och körsbär medan hundarna har legat utslagna på golvet. Det åskar i kväll också och är härligt svalt ute, mindre trevligt att det kom en rejäl störtskur när vi gick ut för att kvällsrasta hundarna.

Om dagen varit bra så fortsätter min packning att uppvisa fler och fler brister. I dag insåg jag att kabeln för att föra över bilder från kameran till datorn ligger kvar hemma den med, suck. Med andra ord så går det bara att leverera taskiga mobilbilder under hela denna tripp, jag får väl komplettera inläggen med bättre bilder när vi kommer hem igen i stället då, men lite surt är det allt.

I morgon har vi inget planerat, kan alltså bli precis vad som helst 😉

På vift i Europa

Ja men då är vi ju framme i Österrike, igen. Det börjar bli många turer nu och det finns det ju en anledning till, det är ju så jäkla skoj!

Nä det är inget problem att åka många timmar i sträck. Faktum med att vi nog alla helt tappat koncepten och tycker att 150 mil är ganska nära… 😉

Resan började lite illa med att vi var tvungna att åka till Mjölby vilket inte ingick i planeringen. Tommy var snäll och hängde på för att sedan ta hem vår bil och med den även Odden. När ärendet var utfört i Mjölby åkte vi till Öjebro och lämnade av Kilo. En aning fundersam såg han minst sagt ut när vi åkte utan honom men han kommer alla gånger att trivas med Annette och Anders!

Sen åkte vi till Herrbeta för att möta upp Lisa och Jörgen och väl där insåg jag hur mycket saker jag missat att packa! Fönen stod kvar hemma i hallen.  Handduk var inte packad, inte heller bikini och framför allt inte kudde och filt till resan?! Det var bara att ringa Annette och fråga om hon behövde sin fön närmsta veckan och om hon kunde avvara två kuddar och någon filt? Tursamt nog kunde hon det och vi återvände till Öjebro. 

Sedan bar det då av söderut. Vi har ju som sagt gjort det tidigare och har hittat fungerande rutiner för att få det att flyta på smidigt. Visst är det segt på natten men byter man bara chaufför ofta så rullar milen på lätt. 

Vid halv sju hittade vi en lämplig mack och kunde både tanka, ge hundarna frukost, rasta hundarna samt inhandla frukost åt oss själva, det gäller att vara effektiv! Tur hade vi också då vi kunde gå ut genom en grind och på andra sidan uppenbarade sig en trevlig stig i bokskogen, skönt sa hundarna om att få sträcka ut lite och få vara lösa. 

 

Suddig bild från bokkskogen. Svårt att tro att det är precis bredvid autobahn!


Vid halv fyra var vi framme vid vårt boende.  En miss  att det inte fanns någon ac trots att booking.com hade specificerat det och vädret här nere är rejält varmt. Stället är i övrigt riktigt trevligt, som en liten lägenhet med två sovrum och så ett litet kök och badrum. 

Vi rastade hundar och bar in packningen innan Lisa och jag åkte gör att handla lite. Sedan blev det till att pusta lite med en öl i handen innan hundarna rastades igen och efteråt gick vi bort till en restaurang en bit bort. Där beställde vi wienerschnitzel och blev inte det minsta missnöjda, jäklar så gott det var!

Tillbaka vid boendet lånade vi slang och blötte ber hundarna innan vi kopplade in fönen i ett uthus och fluffade till sitterumporna och övriga kroppsdelar. 

Dagen avslutades med österrikiska bubblor som dig bör för i morgon testar vi lyckan på utställningen i Klagenfurt. 

Föning och fix ute på gården tillsammans med en röd plast ko 😉

En österrikisk skål!

 

Att något roligt alltid måste föregås av något extremt tråkigt?

De flesta som följt bloggen eller känner mig vet vid det här laget att jag fullkomligt avskyr att packa! Normalt sätt har jag nada bekymmer med att fatta beslut, snarare fattar jag väl fler beslut än jag ibland borde… Men när det kommer till packning och framför allt mina egna kläder, ja då är jag en obeslutsam fjantig jäkel! Inte blir det bättre av att jag alltid gör det i sista sekund så att ångesten verkligen flyter runt i varje ådra heller.

Nåja under dagen har jag fått ordning på i stort sätt allt utom just mina kläder i alla fall. Maxen har dessutom laddat upp inför en ny långresa hos bästa Marie 🙂 Både vattentraskande, där vi tydligt kunde se att han har nått som fortfarande stör honom i höger bog, och elbehandling. Bogen blev bättre och bättre för varje steg han tog i trasken så att röra sig på det sättet är verkligen bra för honom. Att vi sedan gav kroppen en extra skjuts med elen gjorde ju bara det hela ännu bättre hoppas vi!

Under kvällen har jag sedan gjort tio saker samtidigt. Packat till alla hundarna eftersom alla på ett eller annat sätt ska i väg. Kilos saker var visserligen snabbt avverkade. En påse mat, en skål och så får han ta med sig ett varsitt grisöra till sig själv och kompisarna Musse och Alva. Han kommer att få några toppendagar hos Annette och Anders, det är jag helt säker på.

Odden fick packa lite mer, ett gäng märgben och grisöron som mutor för Tommy och Anette om han blir för jobbig att hålla lugn 😉 Grönläppad mussla som han numera får dagligen i maten samt en kylpåse, för att kunna kyla hans led. På kvällen åkte vi bort till Tommy och Anette som nu fått direktiv om hur Odden ska skötas under tiden som vi är borta. Jag är gräsligt tacksam över att de kan tänka sig att ta hand om den lilla huggormen så att vi kan åka i väg utan att behöva oroa oss, för jag vet att de tar hand om honom på bästa sätt. I morgon levererar vi dit en biabädd, frysfoder och en skål också och så är hans saker också färdiga.

Maxen har ju ännu fler saker, mat, skål och lite mussla, msm. Dessutom tar jag med mig sjuklådan med diverse medikamenter om olyckan skulle vara framme, klippta och hela grisöron, något tuggben och så lite borstar, saxar och dukar för att kunna fixa till honom inför utställning.

Ja sedan styrde jag upp så att Henrik kunde laga middag åt oss, slängde in några saker i tvättmaskinen i sista minuten, tog fram halva garderoben och la på sängen för att sedan lägga tillbaka det mesta och så dra fram det igen när jag ångrade mig en gång till….  Mitt i allt städade vi också eftersom jag tycker det är skitjobbigt att komma hem till ett stökigt hem efter en långresa.

Men det mesta närmar väl sig i alla fall att vara klart. Maxen fick med hjälp av Henrik ett bad på kvällen och medans jag fönade honom så fick Henrik dammsuga. Strax efter elva kom Henrik på att han behövde klippas så då åkte maskinen fram och hej och hå vad det gick undan. Själv skulle jag också behöva toppa mig men det får väl Lisa fixa på mig när vi är framme, det funkar ju att klippa sig med en hund sax också 😉

Ja lite jobb i morgon och sedan hem för att rasta Maxen och Kilo, packa det sista till mig och sedan är det dax att åka. Milano nu kommer vi 🙂

 

Ut i naturen

Jag sitter och drömmer mig bort med almanackan i högsta hugg.

Vart är den där trissvinsten när man behöver den som bäst? Ja för alltså jag har inte tid att jobba! Det finns ju alldeles för mycket skojigt att uppleva och det är bara att konstatera att jobbet liksom är i vägen för det.

Har under några kvällar suttit och läst en annan Linas blogg. En tjej som tillsammans med sin Bouvier har gjort långa vandringar,långa skidturer och långa cykelturer, ser helt fantastiskt ut! Jag vill jag med! Jag vill bort från vardag och en massa måsten, ut på fjället, ut på grusvägarna och bara få vara. Ägna tankeverksamheten åt var jag ska stanna för att rasta, vart jag kan hitta vatten, vart jag ska slå upp tältet, hur långt jag ska ta mig i dag men främst av allt få njuta av naturen och allt vackert som vårt land/värld kan erbjuda oss!

Härom dagen satt jag och googlade cykelkärror 😉 Jo men alltså om jag lurar med mig Henrik (okej oddsen är låga det medger jag) så kan vi ha varsin cykelkärra med varsin hund i. Ja för ska man cykla flera mil om dagen så kan så klart inte hundarna springa bredvid hela tiden. Cykla från Kiruna till Ystad, verkar inte det häftigt!!

kärra
Visst ser det härligt ut?! Bild från Linas blogg.

Ja och Grönabandet har jag inte på något sätt slagit ur hågen, snarare har jag blivit ännu mer taggad på det de senaste månaderna. Ja det skulle krävas mycket i form av planering och annat men jag SKA baske mig genomföra det någon gång i livet!

KG fjällen

Tror inte att KG skulle ha något emot en månad eller två i fjällen, tältandes  med matte 🙂

Men hur tusan gör de människorna som ger sig ut på en tur i två, tre, fyra månader? Vart får man pengarna i från, hur löser man allt på hemmaplan?

Jag hade gärna gått på vildmarksmässan i år men även denna gång krockar det med Crufts så jag missar den 😦 Får väl se om jag kan hitta någon annan friluftsmässa att åka på. För att trösta mig har jag ägnat lite tid i dag åt att surfa runt på lite friluftssidor och kolla in prylar och bra att ha saker 😉 Och som av en händelse så la sig några saker i en varukorg också…

Nu har jag ju inte bara suttit framför datorn i dag, nä vi har ju varit ute och knallat runt i snön också så klart. Odd hänger med på det mesta numera även om det är lite jobbigare för honom att pulsa runt i snön än för oss andra med sina korta ben 😉  Men trött blir han då inte den lilla huggormen, nä, utan så fort vi kommer hem så attackerar han sina storebröder och då främst KG som får stå ut med mycket hugg och slit från Odden.

lek 2
En vanlig syn, Odden som kastar sig på storebror Kilo och sedan biter sig fast i ett öra eller kanske i läppen…

I morgon funderar jag på att gå i väg och grilla korv eller kanske ta med trangiaköket och fixa lunch ute, det kliar nämligen i vandringsbenen!

Danmark och det märkligaste restaurangbesöket jag varit med om hittills!

Att åka till Danmark känns alltid lika bra! Helt enkelt för att vi alltid blir så väl mottagna där, alla är glad och trevliga och hälsar och välkomna med öppna armar 🙂

I fredags slutade jag vid lunch, åkte hem och rastade hundarna, packade det sista, lämnade av Odden hos svärfar och åkte till sist för att hämta upp våra resekamrater. Att lämna av Odden kändes lite spännande, första gången som han skulle vara själv hemma utan stöttning av sina storebröder under flera dagar.

Maxen och Kilo blev helt till sig i trasorna när Flisa och Emmy hoppade in i bilen. Flisan är ju nylöpt och luktade uppenbarligen extremt gott, eller så var grabbarna bara väldigt lättpåverkade… 😉 Angelica hämtade vi upp i Norrköping och sedan bar det av söderut. Resan ner gick bra, det blåste rätt rejält och bussen har ju ganska stort vindfång men fram kom vi. Framme vid hotellet, några mil innan Stora bält bron, rastade vi hundarna och grabbarna var helt väck i huvudet och skulle bara springa efter Flisan, Emmy verkade de inte ens se?! När hundarna var rastade blev det lite bubblor på rummet innan vi sedan kröp ner i varsin säng och försökte sova.

antvorskov
En liten skål på rummet. Som synes så har vi delat av rummet så att Flisan ska kunna freda sig från en kärlekskrank Kilo… 😉

För min del (och det var säkert lika för de andra två) gick det så där att sova. Hundra som flåsar går inte att somna i från och Kilo höll på och just flåsade efter Flisan större delen av natten. Trött är det minsta man kan säga att jag var när klockan ringde på lördagsmorgonen men det var inget mot stackars Anne som inte bara var trött utan dessutom hade åkt på migrän under natten 😦

Vi rastade hundar, köpte lite frukost och checkade ut och drog sedan till Nyborg och utställningen. Anne mådde verkligen inte alls bra så när vi hade fått upp burar och stolar gick hon i väg och satte sig i bilen för att få lite friskt luft samt kunna vila och dra en huva över ansiktet så att det blev mörkt. Angelica och jag hälsade på folk, gjorde i ordning hundar och oroade oss för Anne. Jag var ute hos Anne i bilen efter ett tag och kollade så att hon levde och det var väl knappt. Tursamt nog så berättade jag hur det låg till för några danska vänner och Christina kunde trolla fram en migräntablett som jag kunde gå ut och ge Anne. Ytterligare två timmar senare var Anne som ny igen och allt var som det skulle 🙂

Bedömningen på lördagen gick ganska långsamt så Anne kom in strax efter att championklassen hanar hade börjat, då hade jag ju redan hunnit springa lite med Kilo som fixade ett excellent men sedan var det stopp. Efter Kilo var det Maxens tur och han var så extremt på tårna över Flisan så det var en lite övertaggad farbror som klev in i ringen… Nåja det gick fint fint, excellent, vann klassen och ck och med det även ett klubbveterancert och eftersom det var hans tredje (han tog ju två i Hasmark i somras också) så blev han även Klubbveteranchampion 🙂 Precis som matte hade hoppats på alltså, duktiga, duktiga Maxen som alltid levererar ❤

Sen var det brudarnas tur. Flisan fixade excellent och var sedan 4a med ck, bra jobbat i en stor klass. Emmy fick ett VG och det kan vi väl inte riktigt hålla med om men domaren dömer så det är bara att gilla läget. Domare var förövrigt svenska Svante Frisk och vi pratade lite med honom efter utställningen och han sa då att han varit ganska hård under dagen men att de hundar som han gett ck var hundar som han verkligen gillat.

bir och bim lördag
F
örsta dagen fick jag inte ens upp kameran ur väskan… Men en mobilbild på BIR och BIM fick jag i alla fall till… BIR Sennettas Columbo och BIM Kjers Monny for nothing.

Maxen skulle ju in en sväng till mot veterantiken och där blev det ett BIM för vår del. Efter att utställningen var klar hade danska bernerklubben utdelning av sina årspremier för 2014. Till skillnad från oss träbockar i Sverige så görs alltså detta på en utställning när många är på plats och det delas ut till musik, hejarop och busvisslingar. Vi stannade kvar en stund och kikade innan vi beslöt oss för att åka till hotellet och checka in. Sen fick det bli en promenad med hundarna i Nyborg och vi spankulerade runt Nyborgs slott och njöt av fina omgivningar i skymningen.

nyborg
Promenad i Nyborg i skymningen.

Tillbaka på hotellet bjöd vi in våra danska vänner Christina och Fie och satt och pratade och läste kritiker samt delade på en flaska bubbel, så klart. Vi gav oss sedan ut på restaurang och det skulle bli ett besök ingen av oss någonsin kommer glömma…

Både Fie och jag hade varit på den här restaurangen innan och det hade varit helt okej, det finns ju inte så jättemycket att välja på så vi tog den här som låg nära hotellet. När vi kom in så var vi alla jättehungriga och alla utom Fie beställde oxfilé. Efter ett tag kommer servitrisen in igen och säger att köttet är slut (?), jaha då blev det fram med menyerna igen och leta något nytt. Det fick bli pasta för alla, de som skulle haft oxfilé med gorgonzola tog nu pasta med gorgonzola och jag tog en vanlig carbonara. Min och Fies mat kom in efter ett tag med de tre gorgonzolapastorna lös med sin frånvaro. Till slut kom de i alla fall och alla började äta. Först började Anne muttra om att det minsann inte smakade någon gorgonzola, sedan konstaterade Angelica att det smakade bränt, suck. Det blev till att skicka ut pastan och beställa nytt, igen?!? Den här gången valde de tre gorgonzolafantasterna en pizza med gorgonzola, det skulle bara ta 6 minuter att fixa lovade servitrisen. Det var ena jäkligt långa 6 minuter, mer 26 minuter, men till slut fick även resten av sällskapet sin mat. Ja det började alltså med oxfilé och slutade med en pizza, ingen bra dag för den restaurangen!

Den här natten blev i alla fall bättre än förra. Kilo hade upptäckt under kvällen att Flisan faktiskt inte alls luktade så där gott som han fått för sig och var den här natten helt avslappnad. Max däremot måste fått något nytt paket med hormoner levererat? Han har varit så på tårna och tagit alla chanser till att slicka Flisan i öronen eller för den delen bita henne i öronen, något som väl inte är direkt uppskattat… Under natten delade vi av rummet så att Flisan sov mellan Angelicas och Annes sängar och så fick grabbarna och Emmy var i den andra delen. Det gjorde det lite lugnare för alla i rummet och större delen av natten sov vi faktiskt lugnt.

I morse var det bara att masa sig ur sängen igen. Jag gick själv med mina grabbar för att det verkligen skulle göra i från sig och inte bara spana efter Flisan hela tiden… Sedan blev det frukost och Anne och Angelica krönte den med en varsin ”lilling”, hujeda mig för sprit så dags på dagen säger och kan lätt avstå och skylla på att jag ju ska köra 🙂

Eftersom allt redan var på plats sedan gårdagen så behövde vi inte vara där så tidigt utan vi tog det lugnt och skönt på morgonen. Hundarna var lite avslagna när de såg att det var utställningen i dag igen, ja alla utom Maxen som var på tårna hela tiden och som hade full koll på Flisan…. Under helgen fick jag träffa Odds ena syster i Danmark, Bernerdalens Oh Land. Ganska lik sin bror i sättet måste jag säga, ett litet glatt kvicksilver 🙂

Oh land
Bernerdalens Oh Land i ringen 🙂

I dag hade vi en dansk domare, Ole Staunskjer, och han gillade att höra sin egen röst 😉 Öppen kritik på alla hundar under dagen. Faktiskt blir det lite långdraget men visst är det bra med öppna kritiker, speciellt på en special! Kilo var först ut i dag med av våra hundar och fick excellent och blev sedan placerad som fyra. Maxen fick även han excellent men fick i dag nöja sig med en andra plats i veteranklassen. Med tanke på hur glad vinnande hunds matte blev så kändes det helt okej och dessutom hade vi ju redan fått det vi ville under helgen. Med det var mina grabbar klara, nu var det dax för tjejerna.

anne och angelica
Det är ju inte konstigt att man utan att tveka drar i väg många mil när man får umgås med de här tokstollarna 🙂

Både Flisan och Emmy fick excellent, vilket inte var självklart för denna domare som delade ut rätt mycket vg och ett gäng good också. Flisan blev inte placerad i dag men Emmy tog revansch från gårdagen och blev tvåa i klassen med ck. Surt med en andra plats visserligen men men. Ännu mer surt blev det när hon slutligen blev tredje bästa tik och fick ett snöpligt r-cert. Alltså det är ju så klart jättebra, men vi hade gärna tagit emot ett vanligt cert och åkt hem med en champion till 😉

emmy och angelica
Emmy och Angelica i ringen.

Flisan
A
nne och Flisan.

BIR och BIM söndag
Söndagens BIR och BIM.
BIR Sennettas Columbo och BIM Harthins Nobody like Nathalie.

Jag fotade lite innan vi plockade in allt i bilen. För att hålla Maxen lugn så fick Flisan åka bredvid matte i mitten av bilen och grabbarna och Emmy bak. Resan hem gick utan bekymmer och vi kunde hålla god fart upp genom landet.

Vi tackar Danmark och våra danska vänner för en härlig helg och funderar på när vi kan komma tillbaka igen 🙂

hej då
Tack och hej Danmark. Som avslutning fick vi en svenskflagga med oss hem 🙂 Och nej Anne försöker inte att slå Christina, det bara ser ut så.

Eurodogshow 2014, en resa att minnas!

I onsdags var det dax att dra i väg på nästa långresa för mig, Lisa, Maxen och Jackpot. Inte första gången vi gör en långresa tillsammans och troligen inte den sista heller 😉 Om vi skulle komma iväg denna gången var dock ganska länge skrivet i stjärnorna då vi hade lite saker som kom i mellan, som en valpkull, en sjuk Max och två gubbar som plötsligt inte skulle hänga med.

Men jag är evis och lyckades, visserligen utan några större problem, övertala Lisa att vi minsann skulle åka. Visst skulle det bli tufft att köra hela sträckan på bara två personer men jag var övertygad om att det skulle gå. Så strax efter elva i onsdagskväll möttes vi upp i Norrköping, packade över Lisas och Jackpots saker i vår buss och vinkade sedan hejdå till Henrik och Kilo. Det är nattpasset som är tufft när man är ute på långresor men det gick ganska bra trots att vi så klart blev trötta.

gps
Vis av tidigare erfarenheter körde vi denna gång med både bälten och hängslen, dvs två gpser 😉 En aning frustrerande dock när gpserna inte är sams… Det hände ett antal gånger och det var bara att chansa och välja en gps att köra efter 😛

1920255_10201931825856345_1848393032382058292_n
Pojkarna har som vanligt gott om plats och är vana att resa med varandra vid det här laget. Så skoj tycker de kanske inte att det är med ett dygns resa men finner sig snällt i det.

10391008_10201931826096351_5501325818832906074_n
Ja och så kom vi till Tjeckien och där tyckte den ena gpsen att vi skulle ge oss ut på landsbygden… Fast det var faktiskt ganska skoj att få se lite mer av naturen och byarna.

Vid sjutiden på kvällen var vi så framme i Mikulov där vi hade bokat hotell. Hotellet var helt okej och var tämligen nyrenoverat. Så nyrenoverat att…

485573_10201931827656390_2163120228573709916_n
.. det bara satt papperslappar på dörrarna till rummen 😉

Vi rastade hundarna på ett fält bakom hotellet och gick sedan och tog oss en bit mat och en öl. Ja för är man i Tjeckien ska man så klart dricka deras öl! Gott var det för att inte tala om billigt?! En stor stark för under 10 kr (!) och en god pasta med kyckling, champinjon och gräddsås för under 60 kr (!) Att åka till Tjeckien blir visserligen ganska dyrt när man bara är två som delar på soppakostnaden men att leva här var verkligen jättebilligt!

Ja det blev en ganska tidig kväll, man är rätt mosig i huvudet efter 170mil i bil..

Fredagmorgon och hundarna tyckte gott att vi kunde kliva upp och ge dem frukost 😉 Vi käkade frukost själv också så klart och så skulle hundarna rastas.

lek
Härligt att få springa lite lösa och få leka sa grabbarna.

max
G
amlingen var lite stel efter alla mil i bilen men blev snart mjuk i kroppen igen när han fick röra på sig.

Dagen skulle ju ägnas åt sightseeing och vi bestämde oss för att åka till Wien när vi nu ändå bara var ca 7 mil därifrån. Ingen av oss har varit i Wien tidigare så det var spännande att se lite nytt. Vi parkerade bilen och började sedan knalla runt i omgivningen runt Hofburg.Vi hann se en hel massa vackra gamla byggnader och hamnade dessutom mitt i en militärmässa (?) och kikade på helikoptrar och en uppvisning i kamp. Fast ärligt, det var fler som tittade på oss och framför allt hundarna än själva uppvisningen 😉 Vi hade glömt hur det var att gå i en storstad i Österrike med berner! Folk blir verkligen helt galna?! Mellan varven var hundarna fullständigt omringade av människor som ville klappa och framför allt, fotografera sig tillsammans med dem?! Tur att både Max och Jackpot är stabila grabbar men nog tittar de på sina mattar med en frågande min och verkar säga ”Måste jag verkligen stå ut med det här kladdandet?” 😉

militärmässa
Lisa funderade på att investera i en helikopter 😉

sevärdhet igen sevärdhet
S
om sagt, hundarna blev fullständigt överfallna mellan varven och nästa gång har jag sagt att jag ska ha med mig en skylt med priset 10€ och en kopp för att samla in resekassan, vi borde lätt kunna få in en 1000€ 😉

Min favorit i Wien var dock så klart Spanska ridskolan. Inte för att vi kunde gå in när vi hade hundarna med oss men vi kunde kika utanför och även kika in i stallet. Någon gång ska jag absolut in och se en föreställning där, det har jag nämligen haft som dröm sedan jag var väldigt liten.

spanskaridskolan
Jo men vi var ju i alla fall utanför Spanska ridskolan 🙂

spanska ridskolan
O
ch kika in i stallet gjorde vi också.

pinocchio
Kanske inte lika förfinat som lipizzanerhästarna men roligt hade vi 😉 Lisa poserar som Pinnocchio, snygg som få 😉

på vift i wien
P
å vift i Wien.

När vi kände oss klara med Wien tog vi bilen tillbaka till Mikulov där vi käkade en sen lunch (för under 120 kr för båda!) och sedan fortsatte vi till Brno för att reka vart utställningsplatsen var. Det är också något vi lärt oss med tiden på våra resor, det brukar nämligen aldrig vara så enkelt som man tror… Så inte heller den här gången så vi var glada att vi gjorde på detta sätt även om det blev några mil till i bilen. På vägen hem passade vi även på att turista lite i vår ”egen” by Mikulov. Det ligger ett fint slott där som vi knallade runt och kikade på och över huvudtaget så var hela byn väldigt gullig.

Mikulov slottMikulov slott

trött på turistande 
Max har tröttnat på sightseeingen och vill åka tillbaka till hotellet 😉

Innan vi åkte hem så passade vi även på att shoppa lite öl till gubbarna där hemma och så hittade vi ju även lite lokalt vin, Mikulov är nämligen ett vindistrikt, och naturligtvis lokala bubblor! Tillbaka vid hotellet såg vi till att fixa i ordning hundarna inför morgondagens utställning. Inte så mycket att göra visserligen, lite borstande, lite slutputsande på någon tass och så fönade vi igenom dem inne i duschen. Grabbarna fick sedan hänga med oss ner till baren, eller snarare, vardagsrummet vid baren där vi tog en öl. En fördel med att sitta där nere var att det fanns ett fungerande WIFI, på rummet var uppkopplingen allt annat än bra… Nåja efter att ölen var slut så gick vi upp på rummet och snaskade i oss lite nötter, lite choklad och naturligtvis skålade vi i bubblor!

 10628209_10201914667787404_5136328746727197727_n
T
revligt litet ”vardagsrum” i anslutning till hotellets bar.

10730814_10201931826656365_1323709819508881901_n
Maxen var inte så  jätteimpad av hänga i baren dock utan somnade sött, lite trött efter turistandet 😉

524112_10201931827376383_3991322487921521770_n
T
jeckiska bubblor och lite Lina choklad 🙂 De tjeckiska bubblorna visade sig inte bara vara lokala, de var riktigt goda också!

Lördagmorgon blev skapligt tidig. En dusch och så ge grabbarna frukost och naturligtvis rasta dem. Sen bar det av mot Brno och Eurodogshow. Frukost fick vi med oss i en påse från hotellet eftersom vi åkte innan frukostbuffen öppnade, praktiskt. Trots att vi rekat så hamnade vi lite galet när vi skulle till parkeringen men det löste sig utan större bekymmer. Sen skulle vi bara ta oss in till rätt hall också. Mässkomplexet var enormt och naturligtvis var det mycket folk i rörelse. Men vi hittade rätt, fick tag i katalog och kunde ställa upp en bur där Maxen nöjt kröp in. Nummerlapparna hämtar man ut i ringen hos ringsekreteraren men av någon anledning fanns inte Maxens nummerlapp där? Lisa fick i stället älga i väg till informationen i en helt annan hall och hämta den där? Varför fick vi aldrig något svar på?

109 hanar och 99 tikar var anmälda och eftersom Maxen är veteran så skulle han in sist, lång väntan med andra ord. Bedömningen är svår att följa på dessa utställningar och när man har egen hund med ägnar man mest tid åt att säkerställa att allt är bra för hunden och lite mindre tid till att kika på resultaten. Lite trist att man missar en massa så klart men något alternativ finns ju knappast. När Lisa var inne med Jackpot var jag helt inställd på att hon skulle ställa Maxen men eftersom Jackpot vann championklassen tyckte jag att det var bättre att hon koncentrerade sig på honom och att jag själv ställde Maxen.

Ringsekreteraren rörde till det lite och körde tävlan om cacib innan veteranerna men det spelade ju mindre roll eftersom veteranerna ändå inte kan tävla om cacibet och när nu Jackpot dessutom gick och vann cacibet så var vi mer än nöjda, Jackpot ny EUW-14! 🙂

Så var det dax för Maxen och han var lite väl mycket på tårna om ni frågar mig… Men springa det kan den här farbrorn och det gjorde han så bra att han vann klassen och med det alltså även i år blev VEUW 🙂

max brno 2
Bästa Maxelipaxen ❤

Sedan skulle ju då både Maxen och Jackpot in till BIRtävlingen och där vann Jackpot igen 😀 Vilken dag!! Två titlar och BIR!! Maxen skulle sedan tävla om bästa veteran och tja, låt oss bara säga som så att jag inte var enig med domaren i hans val 😉 Nåja BIM veteran är inte kattpiss så jag är så klart väldigt nöjd ändå!

Nu blev det lite väntan eftersom Jackpot så klart skulle in i gruppfinalen som gick sist på dagen. Vi passade på att gå och käka lite, gyros i tortillabröd smakade mums, och att kika lite på all shopping som fanns. Sen gick vi och köpte en sådan där kanelbullesnurra som vi käkade i Budapest förra året och tog en fika vid vårt läger. När vi var färdiga packad vi ihop och gick bort till finalhallen där vi satte upp ett nytt läger. Ja och så passade vi på att fota våra guldklimpar!

vinnare
Tjusiga pojkarna 🙂

Vi, eller åtminstone jag, hann ju se det mesta av finalerna som var lite småsega. Men så drog det i hop sig och Maxen fick ligga i buren medan jag gick för att kika på läktaren. När jag såg veteranerna svor jag lite för mig själv, Maxen hade absolut passat in i den här samlingen! Men så var det Jackpots tur. Grupp 2 är enorm och jag tror det var runt 50-60 deltagande hundar i gruppen. Ja så att då bli utplockad och sedan placerad som nr 5 är ju bara helt fantastiskt bra!

big 5
BIG 5 på Europautställningen, det är inte illa det!!

Så kunde vi packa i hop och åka till hotellet igen. Klockan hade sprungit i väg men vi hann förbi en butik för att handla lite mer bubblor och när hundarna var rastade och hade fått kvällsmat gick vi ner för att inta middag. Lyxade till det med efterrätt också men lyckades ändå inte göra av med mer än 100 per person. Kvällen avslutades med en flaska bubbel och tjeckisk tv..

Söndagmorgon och det var bara att fixa i ordning allt, ge hundarna frukost och packa ut allt i bilen. En rast runda blev det också så klart och sedan vinkade vi hej då till Mikulovby. Utställning denna dag med men bara för Jackpot. Jag anmälde ju bara Maxen för att han verkligen skulle få komma med in, jag trode ju faktiskt inte när jag anmälde att jag skulle kunna ställa honom. Men nu ville det sig tursamt nog så och jag är så oerhört tacksam över att få visa upp honom i fin form igen! Men denna dag fick han alltså vila, vilket han inte var så nöjd med, han gillar ju att visa upp sig 😉

Betydligt färre hundar anmälda denna dag, strax under 90 totalt tror jag. Jackpot gjorde som dagen innan och blev återigen BIR och gjorde den här helgen om möjligt ännu mer perfekt!

BIR söndag
BIR Potten 🙂

 tittut
Men hallå, får inte jag vara med i dag?”

skylt
Så var EuroDog Show 2014 över för vår del.

Så återstod bara den långa resan hem. Eftersom det var så få hundar så var vi ute och klara vid bilen redan vid 12 så vi kom i väg i god tid! Resan hem gick riktigt bra. Tjeckiska motorvägar är inget för klena då det är skarvade cementvägar men det var lite trafik så vi kunde köra på bra.  Vi försökte vila när den andra körde båda två men lite skratt hann vi så klart med mellan varven. Lite korta raster för att tanka, äta och rasta hundar men vi höll det till ett minimum och klockan fem i morse var Henrik inne i Norrköping och mötte upp oss.

Det är ju helt otroligt att få uppleva dessa saker gång på gång tack vare våra hundar och jodå, det blir garanterat fler långresor i framtiden. Kanske England (både Max och Jackpot är ju kvalificerade till Crufts igen), kanske Italien eller kanske något helt annat, vi får helt enkelt se 🙂

Max brno
Lp I, LP II, SE UCH, DK UCH, VEUW-13, VEUW-14 Bernerdalens Umax, snofsigt va?! 🙂

Att snöa in på saker och en tävling

I bland får jag en idé i huvudet och då har jag svårt att släppa den. Orsaken till att det blev en ensamvandring på Kungsleden beror på just en sådan sak. Jag bara kände att jag måste få uppleva det minst en gång i livet och så snöade jag helt in på det och hade ingen lust att vänta ytterligare ett år när Hanna fick förhinder.

I dag när jag hade ätit frukost satte jag mig och googlade runt på lite olika resmål som jag skulle vilja besöka och jag kan nu berätta att jag helt snöat in på tanken att besöka Skottland! Ahh det bara kliar i fingrarna efter att få besöka alla gamla slott och ruiner, få se den spektakulära naturen och få smattra loss med kameran 😉

skottland

Visst blir man sugen när man ser dessa bilder! Ett annat resmål som jag är väldigt sugen på är Island. Hanna och jag har pratat om att försöka ta oss dit, jag hoppas att vi får till det rent tidsmässigt för oss båda, gärna redan i vår, försommar!

Annars har vi haft en bra och ganska slapp dag. Henrik åkte ju till Hudik i går med jobbet så vi har rått oss själva, grabbarna och jag. Efter frukost, en morgonrunda, lite slappande och lite plockande tog vi strax efter tolv och packade en ryggsäck med lite varm choklad, äggsmörgås och lite snask till grabbarna och gav oss ut i skogen. Maxen ska ju fortfarande inte gå hur långt som helst så även om jag gärna hade tagit en riktig långpromenad i dag så fick jag hålla benen i styr och i stället satsa på att vara ute lite längre istället. Vi knallade bort till Hagsjön och där fick grabbarna ett litet godissök och jag käkade lunch vid sjökanten. Varm choklad är verkligen bland det godaste som finns om man dricker det i skogen!

kilo vid hagsjön
Kilo ligger och väntar på att jag ska tappa en smula från min lunch, han gillar också äggsmörgås 😉

Max vid hagsjön
M
axen spanar efter något som han hörde. Bra att han hör numera 🙂

När vi kom hem efter ca 2½ timme och även hade plockat en påse trattisar, fick jag fart under fötterna. Jag plockade i ordning i vår mycket röriga hall, körde tvättmaskinen och drog i gång en gryta med hjortkött. Vi har ganska mycket kött i frysen så jag tänkte att vi kanske skulle fixa lite ätbara middagar av det då… 😉 Jag har också installerat mitt fotoprogram i den nya datorn, så skönt att ha det igen! Grytan blev alldeles fantastiskt god och jäklar vad mört kött det var, det bara ramlade i sär, mums!

Förutom det så har vi alltså tagit det lungt i dag, skönt för man behöver sådana dagar mellan varven. Jag har dock skickat in en bild på Maxen till en fototävling så vill du hjälpa oss i den tävlingen så kan du rösta här. Röstningen sker bara genom att trycka på knappen ”Rösta” under bilden och du kan rösta en gång per dag fram till sista oktober, så ja jag kanske kommer tjata lite om det framöver 😉 Tack för din hjälp på förhand!