Blandade uppdateringar

Men det är väl märkligt att det ska vara så svårt att få till några inlägg här när jag ju faktiskt främst skriver för att själv kunna gå tillbaka och se vad vi har styrt med? Nåja lite är bättre än inget så….

Vi hade en härlig semester och det var väl där någonstans som bloggandet försvann ut i kylan igen. Lofoten och norra Norge är både Henrik och jag överens om att vi vill besöka fler gånger, men det får väl gå något år eller så innan nästa besök. Vi avslutade ju semestern med en vecka på Böda, alltid lika skönt och avkopplande. Långa promenader, möjlighet till vattentraskande och oftast bra väder. Det är det där med när hundutställningen ska vara som vädret fullständigt tjurar i hop sig på Böda?

Odden drog ju under semestern ”upp” sin senskada igen och även om det så klart är jobbigt så vet jag ju nu på ett annat sätt hur vi ska hantera det så vi jobbar oss sakta, sakta tillbaka igen. Det är koppelpromenader, gärna på hårt underlag, kombinerat med ultraljud och laserbehandlingar som gäller för hans del för tillfället. Ca 5-6 km om dagen får han i motionsväg och även om jag tycker att det är lite så vet jag ju att det finns friska hundar som får mindre så speciellt synd om honom är det väl inte direkt. Det tråkiga är ju att det blir mycket promenader på samma ställen helt tiden så jag försöker att då och då åka i väg och gå på andra ställen. Vi kombinerar promenader ute med tid på löpbandet, jättetråkig motionsform enligt mig men hundarna gillar det. Ja eller Odden tycker att det är okej, övriga tre älskar löpbandet?

Helt obegripligt vad som kan vara så skoj med att gå på det där bandet men Kilo går hela sin tid med en viftande svans och om inte Frisken får gå först så försöker han att tränga sig upp på bandet medan de andra går… Ja nytta av det där bandet jag åkte och köpte i Norge för några år sedan har vi i alla fall haft!

Odden fyllde ju 5 år i september och det var väl långt i från alla (inklusive mig själv) som satsade pengar på att han skulle bli så gammal. Det känns väl tveksamt om han kommer kunna hänga med på flera mil vandring igen men så länge han är pigg och levnadsglad och kan komma tillbaka till att hänga med på våra vardagsrundor så känns det okej. Det tråkiga med senskador är ju att de tar sådan tid att läka och eftersom vi nu har gått på ett rejält bakslag så försöker jag verkligen att ta det långsamt med honom, men det är jäkligt svårt när han själv är så pigg som han är. Det är mycket kampande med kopplet i försök att få i gång matte och det är mycket ”men för fan Odden ta det lugnt” från mitt håll 😉 Nåja, man kan ju inte klaga när hunden bara är jäkligt glad även om det så klart är jobbigt att behöva begränsa honom.

Kilo har ju fått några flera barn under hösten. Fyra fanns i magen men tyvärr bara två överlevande. Fast med tanke på att Kilo blir 8 nu till årsskiftet så är det ju ändå bra att han har sprutt på simmarna 🙂 En hane och en tik blev det i alla fall och eftersom de växte upp utanför Norrköping så hann jag ju åka och kika på dem flera gånger. Valpmys tackar man ju sällan nej till. På bild fastande de också eftersom AnnCatrin och jag även i år sålt en väggalmanacka och vi hade lite funderingar på olika typer av bilder. Lillgrabben fick porträttera december och stå ut med att pälsfarmor satte upp julbelysning hade med sig tomteluvor. Nu hoppas vi att båda valparna får långa och friska liv tillsammans med sina ägare!


Grönbergas F-kull, 7 veckor unga

Frisken är som han heter, tack för det. Enkel och lättsam som alltid och sällan till något besvär eller till och med att man nästan glömmer honom mellan varven för att han inte gör något väsen av sig. Mer och mer lik Maxen i sättet blir han och vid flera tillfällen i höst har jag sagt just Max om honom. Nu är det ju bara en stor komplimang att man liknar Maxen så Frisken misstycker nog inte. Frisken har dock haft ett synnerligen oproduktivt år, men på Böda i september så dammade jag faktiskt av honom och han belönades med ett r-cert, inte så illa va?! Nåja han får stå på tillväxt ett tag till, som vanligt är mina grabbar lite sena i starten 😛

Det lilla monstret Best har precis fått börja på lydnadskurs! Plötsligt har suget efter lydnadsträning infunnit sig igen efter flera år och då gäller det att hugga direkt. Raskt anmälde vi oss på kurs och i onsdags var första tillfället. Besten imponerade stort på matte genom att vara uppmärksam och lyhörd trots att det var första gången. Lite synd att kalla det för lydnad kanske men följa godis ska ju bli fritt följ när vi är klara, uppsitt ska kombineras med snabba lägganden och springa efter godisar ska bli tempo, tempo. Och kors i taket så har vi faktiskt tränat en liten stund nästan varje dag sedan dess 🙂 Besten är på, han är ju den mest matskadade hund vi haft så när matte grabbar en näve godis och ber honom följa med är han så klart med på noterna. Kul som tusan är det i alla fall och jag hoppas att den känslan hänger i!

Annars närmar sig ju röntgen… Matten har lite ångest då hon tycker att höger bak är lite knasigt i bland. Ingen hälta men något som stör har det varit. Så Besten fick hänga med upp till kiropraktor Eva för en koll när ändå Odden skulle dit. Ja när jag ändå åkte fick även Kilo en genomgång faktiskt, lika bra om man nu ändå ska dra i väg upp till Stockholm. Kilo var glädjande nog fri från låsningar och fick mest laserbehandling i uppmjukande syfte, skönt eftersom han ju haft en skada som vi bråkat lite med tidigare men som alltså nu äntligen verkar vara under kontroll 🙂 Odden var som väntat påverkad på sin höger sida. Inga jättelåsningar dock men skönt att få honom genomgången och lossad på så att han inte går och snedbelastar, det finns ju liksom gott om andra saker som han har bekymmer med så några låsningar behöver vi inte dras med i onödan!

Besten sedan som jag tycker har varit underställd och kort i steget bak, främst höger, fick visa upp sig hos Eva. Hon såg så klart samma som mig, jag börjar faktiskt bli rätt bra på att diagnostisera mina egna hundar numera 😉 Någon jättelåsning fanns inte och det är ju både bra och dåligt. Det är ju klart att jag inte vill att min hund ska ha låsningar och gå och ha ont, samtidigt undrar jag ju då hur den där höften på insidan ser ut? Eva lasrade i alla fall områdena runt höft, höftböjare osv och lossade sedan på det lilla som fanns. Jag tycker att jag ser en skillnad på Besten efter det, han tar ut steget bättre och är inte längre underställd på samma sätt. Men helt nöjd är jag inte så det ska bli skönt att stöka undan röntgen så att jag får svar på hur det ser ut? Förhoppningsvis är det ”bara” en mjukdelsskada som bråkar med oss, eller så har han kanske någon anmärkning på höften? Så länge han inte har ont eller mår dåligt spelar inte det så stor roll om jag ska vara ärlig. Är det något som jag lärt mig genom Odden så är det att röntgenplåtar inte nödvändigtvis har något att göra med hur hunden mår och i min värld är det viktigast att Besten får må bra om det sedan står någon bokstav på ett papper som är mindre rolig så är inte det hela världen. Jag vet ju dessutom att Besten har gjort några vurpor så jag skulle egentligen inte vara förvånad om det är en mjukdelsskada som är problemet och självklart hoppas jag ju att han ska vara fri vid röntgen, det blir ju så mycket enklare då.

Ja vi fyller dagarna i alla fall med motion, lite träning och rehab, som vanligt alltså. Själv går jag och är sur över att det är konstant mörkt nu. Älskar hösten men hatar mörkret! Tjatet om att det snart vänder är ju direkt felaktig, någon märkbar skillnad är det långt kvar till så bespara mig det dravlet tack 😉 För att pigga upp mig har vi tagit möjligheten att hyra en stuga på Böda några dagar över nyår, det är verkligen något att se fram emot 🙂 Överhuvudtaget ser jag fram emot helgerna eftersom jag tänker vara långledig över jul och nyår, 17 dagar ledigt har jag verkligen inget emot!

En gång i månaden var det ja…

Ja så har det gått typ en månad igen och plötsligt är vi inne i sommarmånaderna? Det går för jäkla fort mellan varven. Jag är inte riktigt med i tanken ännu på att det är sommar men det är väl å andra sidan som vanligt.

Vardagar och helger rullar på, det är fullt upp som vanligt. Vi spårtränar och det är verkligen jätteskoj. Liten Best har förstått det här med att spåra och är riktigt duktig. Han är ju för ung för att gå något prov än så länge men fortsätter han i den här takten så bör ett anlag inte vara något som helst problem när han väl passerar nio månaders dagen. Frisken har också varit duktig och jobbar på bra. Sist var det ett rejält krävande spår där jag bland annat var tvungen att klättra så brant uppför att jag fick använda både händer och fötter för att kunna hänga med, torrt var det också, och långt, och spåret hade legat i nästan 24 timmar, men jodå Frisken tog sig runt 🙂 Vi får se om vi kan få till något litet prov för Friskens del kanske.

En tur till Hässleholm och Ängelholm blev det ju för ett tag sedan. Liten Best fick åka i väg på eget äventyr och lämna brorsorna hemma. Själv var han ju dock inte utan hade med sig både Zlatan och Zamantha som stöd i livet 😉 Nu verkar Besten ta det mesta som hans matte utsätter honom för med en klackspark och han plirar nyfiket omkring sig med en vaggande svans, skönt. Resultatmässigt blev han BIR-baby men det var ju inte så svårt då han var ensam babyvalp igen, vilket så klart är lite tråkigt. Matten fick i alla fall lite fnatt när hon kom hem från Skåne och anmälde raskt till Leksand dessutom, vet inte riktigt hur jag tänkte där? Långt som tusan att åka ju… Jaja det löser sig.

Best
Litet monster i Ängelholm.

Vi har ju haft sennenträff här hemma också, en långpromenad. Nästan 20 personer fick jag med mig ut i skogen, så skoj att så många ville hänga med! Lite väl varmt kanske om men ska klaga men det ska man väl inte 😉 Typ 15 härliga km fick vi ihop och en lång lunchrast vid Lillskiren blev det där Henrik och jag ”snodde ihop” lite viltskavsgryta och ris till alla.

I helgen som var blev det husvagnspremiär för året och premiär för Besten dessutom att leva husvagns liv. Även detta tyckte litet monster var helt okej och gillade både att det fanns mycket att titta på, många som ville prata med honom och dessutom fick han ju en ny bästis i form av leonbergervalpen Disa som är ca 2 månader yngre än Besten. Disa och Best tuggade friskt på varandra varje vaken stund men var duktiga valpar som inte for runt utan de lekte ganska lugnt och städat och fick därför hålla på. Vilda valplekar unviker vi helst med tanke på risken för skador.

Best och disa
Best och Disa tuggar lite på varandra.

Just nu är det annars full fart på jobbet, skolavslutningen närmar sig ju med stormsteg och då får jag massor att göra. Betyg ska fixas och grejas med och så ska alla förutsättningar för nästa års schema komma på plats. Jag jobbar hela sommaren som vanligt förutom att vi ju drar till Böda till midsommar och stannar där ett tag efteråt också. Sen ska jag faktiskt för första gången ha 4,5 veckor sammanhängande semester, det ska ju bli löjligt skönt. Jag tycker att vi ska spontan köpa en husbil och dra upp till nordnorge på semestern, Henrik är som vanligt lite mer svårövertalad… Nåja lite Norrland och Norge ska det nog bli på ett eller annat sätt, jag behöver fjälluft!

Kanske undrar någon över hur det går med Odden? Ja den hunden kastar ju sin matte mellan hopp och förtvivlan. Överlag ser det dock helt okej ut och han är med på i stort sätt alla promenader som Kilo och Frisken får och det är så klart helt underbart. Lite smågrejer gör att jag mellan varven får lite lätt ångest, som när han för en dryg vecka sedan plötsligt markerade rejält på vänster fram i stället för höger som ju är där senproblemet varit. Min egna diagnos är en lättare muskelbristning i halsmuskeln som fäster i bogen som ju Odden hade lite bekymmer med för några år sedan. Lite vila, lite laser, lite novafon och vi är nu tillbaka på banan igen. Målbilden är fortfarande att kunna ha en lös Odd på stranden på Böda!

Jag har dessutom fått tag i en elterapimaskin som jag i nästa vecka ska få hjälp med. Förhoppningen är att kunna använda den på främst Odden så klart men även på de andra hundarna. Kilo är ju ändå snart 7,5 år och har ju haft några muskelskador i sitt annars helt friska liv, och skulle absolut må bra av att få elbehandling med jämna mellanrum. Jag skojar om att jag nu har ett helt rehab här hemma så nu ska jag bara anställa Marie också så har jag allt jag behöver 😉

Något annat jättespännande som jag ska göra är att jag på lördag ska på en sagofotograferings workshop! Ja för ska man nu lära sig mer så får man ju ge sig ut och försöka få hjälp. Läskigt att som fullständig amatör åka i väg på något sådant här men förhoppningsvis lär jag mig massor och det här är min ”kompensation” till mig själv för att jag inte kom i väg till Lofoten i våras.

Med tanke på att vi som sagt ska dra till Böda så räknar jag faktiskt med att nästa blogginlägg kommer innan en hel månad till har gått 😉

När hoppet återvänder

Odden, min Odden.

Följetongen med Odden fortsätter och från att runt nyår känna mig full av ångest och inte se någon utväg till hur vi skulle kunna få tillbaka Odden i normalt bruksskick till att i dag 2½ månad senare åter ha fyllts med hopp om att vi faktiskt ska få ordning på honom, det är verkligen en berg och dalbana.

I januari fick vi ju den troliga diagnosen senskada på en sena som fäster i armbågen och mellanhanden typ. Så från att ha gått korta promenader på mjuka underlag övergick vi till att gå fortsatt korta promenader men på hårt och plant underlag. Snö och is hade vi i januari men tacksamt nog försvann båda sakerna i början på februari vilket har gjort att motionen av Odden har fungerat betydligt bättre. Viktigast under den här tiden har varit att Odden inte får halka eftersom det riskerar att ”slå upp” skadan igen. Jag har nog aldrig tidigare varit så glad över att vi haft en ganska snöfri vinter. Vidare har det alltså varit viktigt att gå på hårt och stabilt underlag. Mjuka skogsstigar, bye bye liksom… Att traska på asfalt är ju verkligen inte något skoj men om det är vad som krävs för att få ordning på hunden så gör man ju så klart det.

Ja och tro det eller ej men det har fungerat! Runt nyår var ju Odden verkligen rejält halt från och till och även när han inte var ordentligt halt så kunde man ändå se tydliga avlastningsmönster i rörelse. Sedan v 7 har Odden varit helt ohalt och vi har sakta men säkert ökat på motionen från ca 30-40 minuter om dagen till i dag mellan 60-90 minuter. Det känns helt ärligt mer eller mindre som ett mirakel och nu lever faktiskt hoppet om att Odden ska kunna gå normala promenader om några månader igen och ingen är gladare över det än jag så klart!

Jag har nu sakta under två veckors tid låtit Odden få hänga med på en normal promenad vissa dagar. Visserligen den kortaste varianten jag har som tar ca 40 minuter men ändå. Odden är så klart oerhört nöjd om än helt oförstående till varför han måste vara i koppel? Kilo och Frisken är också nöjda, de har utan tvekan saknat och tyckt att det är konstigt att Odden lämnas hemma när vi ska gå någon längre promenad. Ja och jag är så klart mer än nöjd över att vi kan börja återgå till mer normala rutiner och att det funkar utan att Odden mår dåligt av det. I går fick Odden för första gången sedan oktober gå en 5 km runda här hemma och peppar, peppar så funkade det fint. Pigg och glad Odden under promenaden och ingen stelhet eller andra symtom så här dagen efter, underbart!!

Senskador är långdragna och jag har verkligen försökt att läsa på men det finns inte jättemycket att hitta. Senskador på häst finns det gott om att läsa om men på hund är det i stort sätt bara böjsenor på tår som man kan hitta information om. Jag har med andra ord läst på om häst och även om människa och försöker så gott det går att översätta det till min hund. Något måste jag ju ändå ha uppfattat rätt eftersom det går åt rätt håll 😉

Men eftersom det är långdraget så förstår jag ju att det är lätt att släppa ner garden för tidigt och drabbas av bakslag. Jag tycker ju att de är redigt tråkigt att gå med kopplad hund hela tiden men har ställt in mig på att Odden ska gå kopplad i alla fall april ut som kortast. Odden är nämligen som en liten tickande bomb och skulle jag släppa honom skulle han utan tvivel springa som en idiot men stor risk att dra upp skadan. Men eftersom jag för så sent som två månader sedan inte ens vågade hoppas på att jag skulle kunna ha honom kvar så känns ”uppoffringen” att ha honom i koppel lätt som en plätt!

Naturligtvis har jag kontakt med rehab och veterinär. Inte heller de är vana vid den här typen av skada och får testa sig fram lite för att hitta rätt väg att gå. Odden fick under februari laser med ganska tät intervall och även om det är svårt att med säkerhet mäta om det gett resultat så skedde ju en ganska drastisk förbättring efter dessa behandlingar, så någon typ av slutsats kan man väl kanske ändå dra. Den rejäla svullnaden som funnits och som behandlades med kortison finns kvar men är betydlig mindre och nu stabil. Svullnaden blir alltså vare sig bättre eller sämre av motion i form av promenader. Ortopeden vi var hos i januari ville ju inte att Odden skulle simma. För mig känns det lite märkligt med tanke på att Odden svarade väldigt bra på simträningen. Framför allt svullnaden svarade positivt varje gång vi simmade. Marie och jag har därför diskuterat fortsatt träning för Odden. Det är ju liksom så att senan visserligen är jätteviktig att få ordning på men övriga kroppen måste ju också hållas i trim och med tanke på Oddens historik med sina leder så måste vi ju ha koll på att leder och muskler inte blir för hårt belastade nu. Att gå på asfalt är jättebra för senor, att gå på asfalt är inte alls bra för artrosleder, inte helt lätt med andra ord. Marie kan inte heller se orsaken till att simmet inte skulle vara bra för Odden så det lutar nog åt att vi kommer att smyga i gång med lite simträning igen. Hemma går vi på löpbandet, det funkar ju bra eftersom det är plant och stabilt och tämligen stumt. På rehab kör vi en mix av vattentrask och elbehandling. Jag är lite inne på att skaffa mig en hemmalaser. En sådan är ju inte alls lika effektiv som den som finns på rehab men är ju så klart bättre än inget. Novafonen kör vi så klart som vanligt för att hjälpa musklerna att hålla sig mjuka.

Målbilden nu är att Odden till midsommar när vi åker till Böda kommer att kunna få bada och röja runt på stranden som vanligt och faktiskt så känns inte den målbilden längre helt orealistisk ❤

 

Tungt och ångest med en liten gnutta hopp.

Ja här har det varit sorgligt tyst och det finns det så klart orsak till. Att orka gå igenom alla månader sedan mitten av oktober finns ingen lust till men vi ska väl kanske kunna göra några försök till bloggande igen. En eller två små människor där ute i cyberrymden vet jag ju har saknat oss så någon gör vi förhoppningsvis glad med det här inlägget.

Orsaken till att det varit tyst är min älskade olyckfågel Odd. I en längre tid nu har han inte varit bra i sitt högra framben och vi har gjort både det ena och andra för att försöka hjälpa honom, utan någon större framgång. Om vi kommer lyckas är fortfarande högst osäkert och humöret på den här matten är med andra ord allt annat än stabilt och på topp. Den långa julledigheten på 17 dagar ägnades åt att böla för allt och inget och ångesten har ett stabilt tag kring hjärtat så fort jag tänker på Odden, och det gör jag ju typ alla vakna timmar på dygnet… Som sagt på topp är jag verkligen inte.

Diagnosen har varit artros som nu skulle ha utvecklats så mycket att den inte längre går att hålla i schack men jag har hela tiden känt att det inte är, i alla fall, hela sanningen. Nog vet jag hur fula hans armbågar är och att han så klart har artros som påverkar, men jag har som sagt hela tiden hävdat att det är något annat eller mer som är orsaken till Oddens hälta. Efter nyår fick jag medhåll av Marie som tog emot en störtbölande Martinsson och en hund som när vi kollade rörelser ute just då inte visade någon hälta… Ja för så är det alltså, Odden är halt för att sedan inte vara det och jag har inte kunnat hitta några mönster för vad som är den utlösande faktorn. Marie höll nu med mig om att det inte kunde vara enbart artros som var problemet. Odden saknar nämligen dessutom flera klassiska artrossymptom. Nu har vi varit hos två veterinärer och i dag slutligen hos en ortopedspecialist och en trolig diagnos är en skadad sena.

Senskadan hänger så klart ihop med Oddens kassa armbågar och om det går att får ordning på det här vet vi inte, rent kasst vet vi ju inte ens med 100% säkerhet om vi ställt rätt diagnos heller. Men magkänslan hos mig säger att vi har hittat rätt. Enligt ortopeden är det här vanligt hos eddrabbade hundar i 3-5 års åldern. Hundar med edproblematik överbelastar senor som till slut i sig blir ett problem.

Ja och senskador har vi tack och lov inte någon erfarenhet av så nu är matten ute och famlar på okänt vatten. Jaja det är ju bara att börja läsa på och ta hjälp från expertisen. Tack gode gud för att jag har bästa Marie till hjälp! Ovärderlig med all sin erfarenhet och kunskap! Redan i morgon har vi en tid hos henne och jag kan få häva ur mig alla mina funderingar och ställa alla miljoner frågor, vad skulle Odden och jag göra utan henne???

Ångesten har fortsatt ett hårt grepp om hjärtat men jag har ändå ett litet hopp om att vi ska kunna få tillbaka Odden i en normalt bruksskick. Man kan så klart ha åsikter om hur mycket man ska låta en hund genomlida och tro mig den tanken snurrar i mitt huvud också. Odden är dock oerhört tydlig med vad han tycker, han har inga planer på att vilja lägga nosen i vädret! Skulle du som läser ha en annan åsikt så är det helt okej men inget jag kommer att bry mig om, jag är trygg i vetskapen om att jag gör det som är bäst för min hund oavsett vad andra har för åsikter.

Mina tre musketörer i mellandagarna. Vädret reflekterade mattens mående hela julledighetet mer eller mindre…

I övrigt då. Tja Kilo var inte helt okej i sitt röreslemönster innan jul han heller så man kan väl säga att jag var nära att kasta in handduken där ett tag. Jag var dock ganska säker på att Kilos lite korta rörelser hade med den gamla skadan att göra så första julledigadagen åkte vi upp till Stockholm till kiropraktor Eva. Helt ny verksamhet och nya lokaler har hon skaffat sig och fått med sig Marie ditt upp två dagar i veckan (okej jag gläds för Marie och Evas skull men för min egen del är det ju helt värdelöst med verksamhet i Stockholm i stället för Östergötland). Kilo fick en ordentlig genomgång och hade som jag misstänkte låsning både i vänster bog (skadan sedan i somras) samt höger höft/bäcken (skadan sedan hösten 2017). Så här en dryg månad efter behandlingen är Kilo tipp topp igen så resan till Stockholm gav utdelning och var helt rätt 🙂 Som grädde på moset så behandlade Eva även mig som i mitten på december fick något skit i höger skuldra och upp på högra sidan av nacken. Jag hade några dagar innan varit hos naprapaten här i Finspång och fått bort det värsta men när Eva hörde det så ville hon ändå kolla av min nacke. Knak och brak sa det både i nacke, skuldror och rygg och efter det så är även jag ”tipp, topp” 😛

Frisken rör sig tack och lov utan bekymmer, jag hade nog fått läggas in på psyk annars…

I helgen som var blev det ett besök i Nyborg, som vanligt får man väl säga efter att ha varit där i 6 år eller vad det nu kan vara. Vi gillar Nyborg som ofta bjuder oss på härliga resultat 🙂 Denna gång inget undantag. I bilen hade vi med oss Kilo, Zamantha och Zlatan. Att säga att Kilo och Zlatan blev bästisar är väl att ta i men de fick lära sig att acceptera den andres existens 😉 Lite muttrande där bak i bilen men det gick ändå bra.

Uppfödaren som anmält våra hundar har själv haft en tuff vinter med förlusten av Jackpot, ja det har ju inte fått mig heller att böla mindre under julledigheten direkt, och vi skyller på tillfällig förvirring då hon anmälde Kilo i öppenklassen i stället för championklassen. (Å andra sidan har hon anmält honom som schnauzer vid tidigare tillfälle så det här var ändå helt okej 😉 ) Fast med facit på hand så blev det alldeles lysande för Kilo slog till med klassvinst båda dagarna och var båda dagarna placerad som tredje bästa hane med r-cert. Vi hade naturligtvis gärna tagit ett vanligt cert och kvitterat ut en championat men certen la Zlatan beslag på och jag tycker att det är helt rätt, han är verkligen fantastiskt fin! Zamantha, som när som helst kommer odla ut en snopp och flytta hem till mig 😉 slog till med cert på lördagen. Angelica och Lisbeth som också var med men hade egen bil fick med sig två placeringar på Moa i en enorm öppenklass tikar båda dagarna. Ja svårt att klaga på den här Nyborgstrippen alltså 🙂


Kilo i ringen i Nyborg. Foto Caroline Lundmark

Ja och det bästa spar man ju till sist va?
Strax innan Polen trippen hade ju Kilo besök av Wilda och ljuv musik (läs hysteriskt kvittrande) uppstod. Resultatet blev 6 grabbar och 2 (3) tjejer hemma i Wildas valplåda. På självaste nobeldagen föddes de i ett raskt tempo av en mycket duktig mamma Wilda ❤

Vid två tillfällen har jag fått vara nere och hälsa på småttingarna och på lördag bär det av dit igen. Ja och en av de små pojkarna har fått en adresslapp i rumpan som det står Ramstorp på så om någon vecka blir det tre musketörerna här hemma fyra, vilket de ju egentligen i sagan också var 😉

Odden, fortsättningen

Odden är ju min lilla följetong här på bloggen men det var ett tag sedan jag skrev något om hans mående. Dags för det med andra ord. Mycket av det jag skriver ner här på bloggen är ju för min egen skull, för att jag ska komma ihåg och minnas alla turer. Om någon annan sedan kan ha någon nytta av att läsa om hur vi tar oss fram så är väl det bara en bonus.

Hur som, Odden är nu dryga 3,5 år gammal och har ju levt som vilken normal hund som helst i stort sätt sedan ca 2 år. Ja om man med normal menar med återkommande friskvårds insatser 😉 Han har fått motion precis som våra andra hundar, han har tränat lite allt möjligt och han hänger med på allt i vardagen. Sedan i julas har jag dock reagerat lite på att han vid mer motion än det vanliga, dvs om vi gått lite extra på helgen, har han kunnat vara lite stel dagen efter. Jag har också kunnat se en lite stelhet på morgonen. Inget alarmerande men ändå inte helt normalt. Så med denna utveckling så bestämde jag att det var läge att ta en check hos veterinären och faktiskt se vad vi hade att förhålla oss till?

Jag bokade en tid hos ”min” veterinär Therese som jag har bara goda erfarenheter av. En duktig veterinär som lyssnar på mig som ägare och som jag känner att jag kan diskutera med.

Väl hos Therese så fick Odden visa lite rörelser i gången, finna sig i att bli klämd och känd på och sedan blev det även röntgen. Tja rent kasst kan vi väl kort och gott säga som så att röntgenbilderna inte är något man blir glad över… Bogarna ser förvisso fina ut men armbågarna är allt annat än vackra.

Nåja det var väl kanske ingen överraskning men visst är det trist och jobbigt att få det svart på vitt igen. Det är nu det viktiga med en bra veterinär börjar. Tittar man bara på bilderna så skulle man naturligtvis kunna tänka sig att Odden har ett ganska bedrövligt liv, haltandes fram eller något. Fast det är ju då inte med verkligheten överensstämmande. Odden är en aktiv hund som gladeligen är först på de flesta av de normalt 10 km han går varje dag. Han hoppar gärna upp och ner i soffan, vilket han egentligen inte får men ändå högaktningsfullt skiter i… Han springer gärna och leker med både leksaker och sina brorsor och det finns faktiskt inget överhuvudtaget som tyder på att han skulle vilja slippa i från sitt tänkta ”lidande”. Ja och även om jag blir ledsen av att se Oddens bilder och naturligtvis inte var på något strålande humör när jag sett dem så är ju Therese helt med mig, det finns inget som tyder på att Odden skulle må dåligt när man tittar på hans kliniska tillstånd och vad några bilder nu än säger så är det ju faktiskt det kliniska tillståndet som betyder något!

Det är så skönt att ha en veterinär som inte bara tittar på bilder och drar en massa slutsatser utan faktiskt tittar på hela bilden och utgår från hur hunden beter sig och mår 🙂 Det kan så klart låta självklart men eftersom jag vet att så inte är fallet, faktum med att andra veterinärer har tittat på Oddens bilder och haft åsikter om att han borde avlivas (?!) och det alltså utan att ha sett Odden, ja det gör ju att man bli lite fundersam minst sagt…

Naturligtvis så ska inte Odden behöva ha ont och med tanke på att han visar lite stelhet så ska vi göra allt vi kan för att hjälpa honom att få fortsätta må bra! I samråd med Therese så kom vi fram till att vi skulle testa att ge Odden cartrophen injektioner och se om det hjälper honom. Odden har nu fått sina grundsprutor och jag är glad att det verkar som att de har avsedd effekt 🙂 Stelheten är borta på morgonen och jag kan inte heller se någon stelhet även om Odden får gå lite tuffare någon dag och det känns så klart fantastiskt skönt! Odden fick även smärtstillande under ett tag för att dämpa den inflammationen som vi kunde känna att han hade och som grädde på moset har vi även bytt tillskott till honom från Multiflex till Flexadin Advance. Allt detta tillsammans, det är ju lite svårt att veta exakt vad varje sak gör när man ändrar på flera saker samtidigt, gör att vi nu alltså återigen har en helt symtomfri Odden här hemma 😀 Och lugn bara lugn alla oroliga där ute, jag har full koll på karenstider för dessa preparat och kommer så klart att följa reglerna.

När nästa cartrophen injektion ska ges är inte bestämt ännu, vi låter helt enkelt Odden bestämma och ser på honom när det börjar bli dags. Cartrophen kan ge så ofta som en gång i månaden men det ska absolut inte behövas på Odden utan vi räknar med att det ska gå några månader, i bästa fall upp till ett halvår. Tillskottet fortsätter vi så klart med dagligen och den dagen som Odden behöver lite smärtstillande för att må bra så kommer han få det så klart!

Therese sa faktiskt något som jag tycker är väldigt klokt. Det är ett jäkla tjat om att våra djur aldrig får ha ont, men det finns gott om människor som går med kronisk värk men som ändå har en bra livskvalitet! Ja det sticker säkert i ögonen på någon att jag påstår att en hund kan ha ett bra liv trots lite smärta då och då, men som sagt fundera gärna på om någon med lindrig kronsik värk skulle vilja dö så kanske du får lite perspektiv på det hela. Och nej, jag kommer inte låta Odden få ha riktigt ont för att jag inte vill låta honom gå, den dagen vi inte längre kan hålla artrosen stången så kommer han att få somna och slippa i från, men så länge som hela han faktiskt sprutar av livslust så ser jag ingen orsak att inte fortsätta att hjälpa honom få leva livet fullt ut.

I dag var vi på rehab igen och vattentraskade. Vi kommer fortsätta som vi gjort tidigare, ha träffar ca var tredje vecka hos Marie och göra det som för dagen känns bäst på Odden. Vattentraska, vibba, elterapi eller något annat, Oddens kropp får berätta för oss vad den behöver och så utgår vi från det helt enkelt. Jag känner mig helt trygg i att jag dels själv kan Odden som ett rinnande vatten, men även i att jag har det bästa stödet och hjälpen i från Marie och Therese 🙂

Visst hade det varit roligare med en hel hund i stället för en trasig men oavsett så hade jag inte velat byta ut Odden mot någon annan hund i världen. Varje dag vi får med honom är liksom en vitamininjektion, galen och knasig och alldeles underbar som han är ❤

Knasigaste, trasigaste och allra bästaste Odden ❤

Som ny igen

I dag har Kilo fått sig en ordentlig genomgång hos både kiropraktor och hos fysioterapeut. Kilo har ett tag nu haft lite bekymmer kring höftböjaren, inget jätteallvarligt, han har varit med på promenader och även utställning utan bekymmer men jag har sett att han varit lite kort i steget bak och dessutom inte velat svänga lika snävt åt vänster som åt höger och valt att kolla upp det.

I oktober vet jag att Kilo gjorde en rejäl vurpa då han halkade på såpahalt längre gräs och snurrade runt ett par varv innan han fick stopp på sig själv. Efter det var han lite öm i några dagar men sedan syntes inget. Runt jul upptäckte jag som sagt att han var kortare i steget och Kilo fick efter My Dog hänga med till Marie där vi satte el på honom vilket gjorde en ganska stor skillnad. Helt bra blev han dock inte så i dag hade jag bokat stora artilleriet  med både kiropraktor och Marie alltså.

Eva började som vanligt med att titta på Kilo i rörelse ute, både på rakt spår och på böjt spår. Sen gick vi in och Kilo blev genomgången från nos till svans. Inget stort hittades men små låsningar vid bäcken och övergången bäcken/svans behandlades, dessutom tyckte Eva att Kilo var lite stum i höger triceps samt att han reagerade lite på vänster handled så där behandlade hon också med laser samt genom att skaka och böja handleden.

Därefter gick vi in till Marie. Marie fick veta vad Eva hade hittat och behandlat och sedan blötte vi ner Kilo för att kunna sätta el. Vid det här laget tyckte Kilo att det kunde vara nog med att ligga still och sköta sig och var som en mask att hantera… Nåja han vet att när matte använder ett visst tonläge är det bäst att skärpa sig men kvittra och pipa kan man alltid göra även när man ligger still…


Normalt brukar hundarna ligga och sova medan elen verkar men i dag var det tydligen inte aktuellt enligt Kilo.

Nu hoppas jag att dessa behandlingar plus att det nu blir några efterföljande lugna dagar för Kilos del gör att vi får ordning på detta och att han nu är som ny igen 🙂

Annars är väl dagens glädjeämne att Kilo i dag blev pappa igen. En tjej låg inne i mamma Winnies mage och gömde sig och i dag kom hon alltså ut. Jag är glad att det blev en tik åt Niina men det är ju synd att det bara var en valp där i magen även om vi ju misstänkt att det skulle vara så. Jag hoppas att vi få se prinsessan om ett gäng veckor 🙂

Under kvällen har jag sedan varit på avelsregionsmöte. Tyvärr dålig uppslutning och det är ju trist men vi som var där pratade ju på ändå.

Blandat

Det är då märkligt vad dagarna rullar på snabbt?

Upp, rasta hundar, jobba, rasta hundar, laga mat och så är det kväll och dags att sova för att sedan börja om? Men visst lite annat hinner vi ju trycka in mellan varven.

I tisdags var Odden på rehab och vattentrask stod på schemat. Odden gick alldeles fantastiskt bra och sträckte ut både framåt och bakåt, härligt. Efterföljande vibb uppskattar han inte lika mycket, skittråkigt är hans betyg om det 😉


Skittråkigt med vibbplattan

Vi hänger annars i svampskogen varje eftermiddag just nu. Jag älskar att plocka svamp! För någon vecka sedan var det enbart Karl Johan som fanns att plocka, ja av de sorterna som jag plockar alltså, och även om den är god så vill jag ju hitta gula kantareller. De har dock lyst med sin frånvaro och mina trogna ställen som ju till största del förstördes under vinterns avverkning har enbart levererat några enstaka svampar, skittråkigt. Så när jag härom dagen valde att gå in i en del av skogen som vi sällan vandrar i och då sprang på inte bara ett utan flera fält med gula så var lyckan hög! Ahh så härligt att få plocka skogens guld igen! Ca 5 kg fick jag ihop och det var inte utan att det värkte lite i armmusklerna när jag väl vara hemma igen. Dessutom har trattisarna kommit upp igen och även om de inte är lika roliga som de gula så är det ju ändå svamp. I går hittade jag förövrigt en blomkålssvamp också, mums! Hundarna älskar ju början av svampsäsongen, nya skogar, nya ställen att sniffa av, efter några veckor brukar de dock sucka och lägga sig ner när jag stannar och står med röven i vädret för att plocka 😉


Mina fyra favoritsvampar, blomkålssvamp, Karl Johan, trattisar och kantareller.

I dag bar det av en snabbsväng till veterinären med Frisken. Franska bernerklubben har ju 20% rabatt på SH-testet så här i slutet på september så jag passade på att ta ett rör blod och skicka i väg ett test. Vi får väl se vad resultatet blir, men oavsett bokstav på svaret så ska ju Frisken vara vad han heter, frisk!


Frisken hos veterinären, där hoppas jag att han bara kommer vara av liknande orsaker och  vaccinationer, i övrigt försöker vi att undvika att hamna här.

Frisken är även anmäld till WDS i Leipzig i november. Inte för att han har något på en sådan utställning att göra utan för att hans matte tycker det är tråkigt att åka utan hund. Dumt då att Frisken plötsligt började släppa päls? Det ingick inte i planen! Får väl hoppas och tro att det bara är en liten fällning så att han inte behöver åka till Tyskland helt näck 😛

Jag har ju annars lovat att jag ska anmäla till alla utställningar hädan efter och i alla fall till Sundsvall har jag skött mig och anmält. Växjö gillar jag ju egentligen inte men jag kanske borde dra en anmälan dit ändå? 😛

Vi hamnade i Slite

I går började jag dagen med att som vanligt rasta hundarna men sedan bar det av till Norsholm för att låta kiropraktor Eva kolla igenom Odden igen. Sist märkte jag ju en jätteskillnad dagen efter att Eva lossat på höger bäcken och även om Odden inte längre vrider ut och belastar bara insidan av baktassarna längre så kändes det som att en genomgång skulle kunna få bukt med det där lilla som jag fortfarande ser. Eva tittade som vanligt på Odden i rörelser först och höll ju med mig om att det var en stor skillnad mot sist. Efter rörelsekollen så kände hon igenom Odden och på samma ställen som han var ”låst” sist fanns det fortfarande lite spänningar, dvs i höger bäcken samt i främre ländrygg på höger sida. Innan detta åtgärdades så blev det dock laser behandling och sedan lossade alltså Eva på de låsningar som hon hade hittat. Odden tycker att Eva är en helt okej typ och låter sig villigt hanteras och verkar inte tycka att det är speciellt obehagligt när Eva lossar på låsningarna, skönt.

Nöjda och glada åkte vi tillbaka hem där operation packa var i gång igen, suck. Alltså jag gillar ju att vara ute på resande fot och se andra och nya ställen än hemma men just packandet är ju verkligen så jäkla aptrist! Framåt fyra på eftermiddagen var vi klara och började rulla, dags för semester del 2!

Denna gång har vi husvagnen med oss och drog till Gotland. Det var minst 20 år sedan någon av oss var där senast så det var liksom på tiden. Färjan över gick bra, vi hade en kvällsfärja som gick strax efter nio och var framme vid halv ett på natten. Hundarna skötte sig på färjan och vi var nästan helt ensamma i djursalongen, skönt. Väl över på Gotland skulle vi hitta någonstans att slå ner stödbenen men det var inte helt lätt. En rastplats vi hittade var full och eftersom det var kolsvart ute så var det inte lätt att se eventuella stickvägar. Till slut hamnade vi bredvid en kyrka där vi bara raskt slog ner stödbenen, lät hundarna kissa av sig och sedan gick och la oss.

I dag vaknade vi ganska sent, eller jag vaknade skapligt tidigt men somnade om vilket var skönt. Jag tog ut och rastade hundarna medan Henrik sov lite till och vårt val av nattläger visade sig vara ett toppenställe!? Här fanns det en stor yta som hundarna kunde rasta sig på  och när jag tittade närmre så fanns det även en stig som yppade sig alldeles utmärkt till att rasta hundar på. Tillbaka vid vagnen så fick vi liv i Henrik och hundarna fick frukost, fast Odden var inte det minsta intresserad… Vi lånade toalett vid kyrkan och fick i oss lite yoghurt innan vi började titta på kartan vart tusan vi var någonstans? Det visade sig att vi åkt lite nordöst om Visby och när vi nu ändå var åt det hållet så bestämde vi oss hastigt och lustigt att åka mot Slite och se om vi kunde hitta någon camping. I Slite hittade vi mycket riktigt en camping och bestämde oss för att stanna några nätter här.

När vagnen var på plats gick vi en sväng med hundarna i Slite och sedan fixade vi lite lunch i vagnen. Strax efter ett åkte vi i alla fall i väg på lite sightseeing på ön vi har dålig koll på.

Vi började åka norrut och hamnade först i S:t Olofsholm. Här tog vi ut hundarna och gick en runda. Först hittade vi lite små raukar, det är väl ändå Gotland! Vi fortsatte runt på kalkstranden och kom till slut upp till vad som varigt ett gammalt kapell och en kvarn, jättefint ställe.


Grabbarna kikar ut från kapellet och i bakgrunden syns den gamla kvarnen också.

Från S:t Olofsholm fortsatte vi norrut mot Lergrav. Här skulle det finnas en ihålig rauk, det är grejer det tycker jag och ville så klart dit och se. Jo då Lergravsporten som rauken kallas gjorde mig inte besviken.


Lergravsporten, ser ni Frisken där upp på kullen?


Grabbarna fick så klart posera i själva porten också.

Vi passade även på att ta oss en glass på cafét som ligger precis vid raukarna innan vi fortsatte över till Furilden. Här åkte vi runt lite med bilen innan vi stannade vid ett ställe och gick en runda på ca 2 km.


Promenad i naturreservatet.

När vi hade knallat klart så insåg vi att klockan faktiskt var ganska mycket så vi vände tillbaka mot campingen igen. Hundarna fick kvällsmat och vi lagade middag till oss själva också. I dag blev det något så lyxigt som KarlJohansvamp risotto med kyckling och sallad, mums. Fint väder var det med på kvällen så vi satt ute och njöt av utsikten över havet och solen. På kvällen fick vi även ett härligt ljus över vattnet när solen var på väg ner så då fick hundarna hänga med ner och fotas.


Odden vid strandkanten på campingen, vår vagn ligger nog bara ca 50 meter härifrån.

Nu drar vi ner

I dag var det dags för en tur till Norsholm igen. På vägen dit ringde Marie och undrade vart jag var någonstans? I hennes bokning stod det att jag skulle var där 16:30 men jag hade skrivit 16:45… Nåja det löste sig, vi hann det vi skulle ändå 😉

Det blev vattentrask för Odden så klart och han knallar ju på som han ska bara han får i en sådan där blå rulle på höger sida. Vänster sida försöker han aldrig att klättra runt på men höger testar han varje gång om vi inte stoppar i röret.

16508382_10206572290545062_8556027004020461006_n
Ny bild för dagen. Det är en jäkla skillnad på nya telefonens bilder!

Marie och jag hann avverka en hel massa samtalsämnen förutom så klart Odden och hans mående. Odden mår ju alldeles väldigt bra och i bland slår det mig att jag glömmer bort att Odden är skadad, det om något är väl ett jättebra tecken på hur bra Odden mår 😀

När Odden hade traskat klart, det blev 20 minuter i dag, så sköljdes han så klart av och sedan fick han ligga på vibben som avslutning.

16427668_10206572290585063_1947909650609119004_n
Odden har hört en liten hund utanför dörren och det var väl ungefär det mest spännande med att ligga där 😉

Nu drar vi dock ner på antalet besök på rehabavdelningen för Oddens del. Vi har ju sedan vi började med rehab efter första operationen varit där varannan till var tredje vecka, eller ett tag var vi ju där varje vecka… Men nu drar vi alltså ner på besöksfrekvensen. Dels för att spara pengar, det sticker jag inte under stol med, men framför allt för att Odden är i så pass bra skick så att han faktiskt inte behöver samma tillsyn av expertisen längre 🙂 Nu får matte klara sig lite mer på egen hand när det gäller övervakningen av Odden. Nästa besök hos Marie blir om en månad.

Återbesök

I dag var det dags att besöka kiropraktorn Eva igen. Eftersom jag tagit hela förmiddagen ledigt så började vi med en längre runda i skogen, visserligen kolsvart ute men ändå skönt. På Norsholm sedan började jag med att vara med på Stinas återbesök, intressant att se vad som hänt sedan sist och hur Eva hittade sådant som fanns kvar. Det var kanske inte helt praktiskt att Stina var där först dock eftersom hon löper, mina grabbar som skulle in efteråt tyckte att dammsugning av golvet var betydligt mer intressant än att fokusera på vad vi faktiskt höll på med 😉

I dag hade jag två tider bokade, en åt Frisk och en åt Kilo. Frisken fick börja och på honom var det bara så att jag tyckte det kunde vara bra att ha en genomgång för att se om det finns något som vi behöver jobba med? Lite stämma i bäcken med andra ord. Frisken hade förvisso inte tid att ta någon större notis om Eva, det luktade ju så fruktansvärt gott på golvet… Men han var tämligen samarbetsvillig i alla fall.

Som vanligt började Eva med att titta på rörelser, fram och tillbaka samt på böjt spår. Hon såg inga konstigheter och domarens kommentar i lördags om att Frisken vrider ut tassarna bak fnös hon bara åt 😉 Sen gick vi in för att klämma och känna. Hela Frisken gicks igenom men allt kändes bra. Mjuk och spänstig, inga knäppningar eller andra konstigheter i lederna. Frisken fick testa att stå på en stor peanutball vilket var lite läbbigt men något han snabbt vande sig vid. Eva tyckte att han hade bra stabilitet och att han belastade alla fyra benen lika mycket.  Sedan fick han stå på matta och bli genomgången där också med samma resultat. Skönt så klart och jag hade väl inte förväntat mig något annat. Det enda som Eva kunde hitta var att triceps muskeln på vänster sidan var en aning mer spänd så den behandlade vi med laser eftersom det var gott om tid kvar. Vi fortsätter i övrigt som vi har gjort och försöker att bygga lite mer muskler inför kommande röntgen helt enkelt.

Sen var det dags för Kilo och om Frisken tyckte att det var spännande med ett golv som luktade löptik så var Kilo sju resor värre… Nåja för Kilos del var det ju ett återbesök. För tremånader sedan behandlade ju Eva honom med ledmobilisering i höger bäckenled, höger höftböjare och mellan 3-4 ländkotan. I dag höll hon med mig om att Kilo rör sig med betydligt bättre påskjut än sist och att han är mer liksidig 🙂 Men hon höll även med mig om att han borde kunna ta ut steget ännu bättre bak, det verkar som om jag faktiskt börjar lära mig lite jag med om rörelser, jag tycker annars att det är svårt. Vi fortsatte, efter att ha tittat på rörelserna, inne där även Kilo fick testa att stå på peanutballen men helt ärligt så var den lite för liten för honom 😉 Han höll liksom på att glida av så vi fick fortsätta på mattan i stället. Inga konstigheter med hur Kilo belastar benen i stående och han har en skapligt bra stabilitet också. Pendelrörelsen som vi testade var dock lite lite spänd så den ska vi jobba vidare med. Sen gick Eva igenom Kilo och även om hon inte hittade några direkta låsningar så valde hon ändå att behandla höger bäcken igen (efter att ha mjukat upp musklerna med laser) för att se till att det inte kommer tillbaka där igen. Även ländryggen behandlades i förebyggande. Kilo var dock helt oberörd av ledmobiliseringen vilket han inte var sist så det visar ju att han inte har några stora bekymmer kvar, skönt!

Sist gick vi igenom lite övningar som vi kan pyssla med hemma för att fortsätta att hålla hundarna i bra form 🙂 Sen bar det av hemåt för att lämna hundarna och kasta i mig lite lunch innan det var dags för en halv dag med jobb.

Efter jobbet tog jag med mig alla hundarna på en runda i skitvädret. Blåst och snö som var som vassa pilar, hu. Eftersom Kilo ju var behandlad så fick en kortare 3 km runda räcka denna kväll. För de andra två var det ju dock inte riktigt nog men i dag hade jag planerat in löpbandsträning vilket ju passade fint i ruskvädret 🙂

Odden fick börja och i dag testade vi att höja bandet i framkant så att det blev lite uppförslut för första gången. Odden fick sedan skritta på 7+7 minuter och han rör sig fint 🙂 Frisken ville gärna vara med redan när Odden körde eftersom han är så godisfixerad så när det sedan var hans tur så skuttade han glatt upp på bandet och väntade på godisregnet. Han fick också gå i uppförslut i dag och 7+5 minuter för hans del.

15977454_10206415542306454_2030639520928310431_n
Taskig mobilbild på Odden på löpbandet.
Observera att han sätter i högerframben helt rakt i skritten 🙂 Detta jäkla högra fram som vi gjort på mycket med, så skönt att se det användas korrekt. I trav fladdrar det rätt bra i Oddens front 😉 och det kommer vi nog inte kunna jobba bort helt, men vi kan förhoppningsvis stärka upp honom och göra det bättre.

 

Att gå på band

Vilket fantastiskt vinterväder!! Strålande sol, 15 cm snö och 10 minusgrader. Synd bara att man måste jobba då…

Jag sov dåligt i natt. Grannens ena hund sprang bort i går och vad jag vet så har den inte hittats. Den är liten och korthårig och det är som sagt vinter, jag får rejält ont i magen av att bara tänka på det…. Vi var ute och letade i går kväll. Jag hade egentligen planerat in en kortare tur och att hundarna sedan skulle skritträna på löpbandet men nu blev det i stället en ganska lång tur och rejält med pulsande i snön, och det är ju en form av träning det med så klart. Till slut fick vi dock ge upp, hur mycket hjärtat än ville stanna kvar och leta vidare.

I dag har det dock blivit träning på band, Odden hade nämligen en tid i Norsholm. Han känns och ser fin ut just nu om än lite för mager för att jag ska vara helt nöjd. Han har dock börjat äta lite bättre och jag får i honom hela matgivan nu, om än med lite trugande i bland så han ska nog lägga på sig snart. Ja och efter sedvanlig kläm, känn, dra så var det då dags för att traska. Odden fick i dag gå med lite lägre vatten och ett lite längre pass och det fixade han fint. Bortsätt från sitt vanliga trams i början så traskade han sedan på ordentligt och just nu rör han sig förbaskat trevligt rent ut sagt.

Det är svårt att förklara känslan av att se den här hunden som ju faktiskt genomgått 4 stycken ledoperationer, traska på med rejält övertramp och med både takt och spänst, lycka och glädje räcker inte riktigt till för att rättvist beskriva det. Det känns i alla fall rätt ofattbart att vi kommit så här långt? Eller egentligen känns det mer overkligt att det faktiskt var vi som gick igenom alla dessa timmar, dagar och veckor med begränsningar, det verkar på ett sätt som så oerhört länge sedan.

Undertiden som jag och Odden var i Norsholm fick Kilo och Frisken deras vanliga lunchrunda tillsammans med Tommy så alla tre var nöjda med att få gå in i huset och vila lite medan jag åkte tillbaka till jobbet några timmar till.

Efter jobbet tog vi det lugnt en liten stund innan jag pälsade på mig kläder och klädde grabbarna i reflexvästar och gav oss ut. 4 dl foder fick hänga med i fickan också eftersom bästa sättet att få Odden att äta är att ge honom mat under promenader…. ja och alla 4 dl tog raskt slut där i skogen eftersom Odden då äter med god aptit och går och puffar på fickan för att få en näve till och en till och en till. Odd var namnet ja 😉

Vi tog däremot inte någon lång promenad i dag eftersom Odden ju redan fått ett träningspass i träsken och inte skulle ha så mycket mer i dag. Frisken höll däremot på att skrämma livet ur mig när vi var nästan hemma då han började halta och inte ville använda höger framben. Det visade sig dock vara en rejäl isklump mellan trampdynorna så hältan var lättbotad som tur var!

Under kvällen så har även Kilo och Frisk fått sig ett pass på bandet. Frisken fick börja och i dag hittade han tekniken mycket snabbare 🙂 5+5 minuter blev det för hans del och han var duktig.  Sen var det Kilos tur och han fick gå 6+7 minuter. Frisken tyckte att det var orättvist att Kilo fick lite godis och försökte gå upp på bandet han också… Det var så klart en dålig idé så jag fick raskt hejda honom 😉 Kilo är rolig för han går verkligen och viftar på svansen nästan hela tiden. I dag gick han riktigt bra och jag tyckte att han såg ganska liksidig ut, det ska bli spännande att se vad kiropraktorn säger nästa vecka när vi ska på återbesök? Det är dock skillnad på Kilo och de andra två, det syns ganska tydligt tycker jag att Kilo är mycket mindre vinklad bak än de andra när det kommer till hur mycket han trampar över och sträcker ut. Men nu ska vi ju jobba på att han ska kunna sträcka ut bättre, för säga vad men vill, att gå på band har sina fördelar även om vi gillar skogen bäst!

kudde
Grabben som gillar kuddar 😉
Nöjd och tillfreds med dagen, älskar att se hundarna på det sättet.

31:e december. Hej då 2016

Årets sista dag och det är ju alltid lite märkligt. För jag blir alltid lite tagen på sängen över att just nyår dyker upp så snart efter jul, borde ju rimligen lära mig…

När jag började försöka minnas något av år 2016 så var det inte mycket som dök upp till att börja med?! Ett riktigt mellan år verkar vi ha haft. Det bästa med året är utan tvekan att Frisken flyttade hit. Liten och efterlängtad och alldeles underbar på de flesta sätt. Att det har gått åt ett gäng skor får vi se som slarv från matten och hussens sida.

Frisk på språng
U
nderbar liten Frisk

I det stora hela har det nog varit ett bra år. Vi har inte förlorat någon riktigt nära och inga djur heller och vi har inte heller behövt operera någon… Däremot har flera av våra vänner förlorat både människor och hundar som de älskat och det är så klart oerhört ledsamt. Men vi har faktiskt kunnat återgå till ett relativt normalt liv utan att hela tiden behöva säga ”nej, stopp och sluta” hela tiden och det är oerhört skönt måste jag säga. Jag tänker så klart på Odden som numera lever och är som en frisk hund, sina trasiga ben till trots. Att han till och med har kunnat följa med på krävande fjällturer under året måste nog ses som ett smärre mirakel och ingen är tacksammare över det miraklet än jag!

I början av året var det ju dock tämligen strikt vila som gällde för Odden och i stället fick min alltid lika ivriga och pålitliga vandringspolare Kilo hänga med på diverse dagsturer. Många korta och några lite längre leder har vi utforskat tillsammans han och jag och många fler ska det förhoppningsvis bli under 2017.

på gång
Ut på tur. Här testade vi Östgötaleden runt Ågelsjön.

stig
I bland har vi haft sällskap, här släpade jag med mig ett gäng runt trakterna av Getåravinen.

puss
Vi har fikat och haft mysigt även om det bara varit Kilo och jag. Bjänleden.

solar
Och under våren började Odden få hänga med på de kortare lederna och då kunde vi verkligen passa på att njuta av att få vara ute i naturen 🙂 Dvardalaleden.

nästan framme
Övernattningstur tillsammans med Lisbeth och Örjan i maj. Första gången som Odden fick sova i tält. Sörmlandsleden vid Svartsjön.

3
Tillsammans med goda vänner vid Stendörrens naturreservat.

4
En härlig hösttur vid Stegeborg.

vid-vattnet
Sörmlandsleden i Oxelösund i höstas tillsammans med Hanna.

Rent tävlingsmässigt har det varit ett väldigt lugnt år. Lydnadstävlingar gjorde vi visst bara en i år och det är ju nästan pinsamt dåligt presterat av mig. Men fokus har legat på annat och den där enda tävlingen gjorde ju i alla fall att Kilo numera även kan titulera sig LPII 🙂 Utställningar har det blivit några fler av även om man inte kan säga att mina hundar varit allt för välrepresenterade på platser runt om i landet i jämförelse med många andra. För Kilos del blev det fyra excellent här hemma i Sverige och så var han med i Danmark i början av året där det också blev excellent.

Odden däremot fick ju glädjande nog göra debut i vänstervardandets konstart och inte mindre än 7 utställningar i Sverige hann han med! Excellent på samtliga, ett gäng med ck och faktiskt två klassvinster, det hade jag verkligen inte trott och jag är mer än glad över det. Dessutom fick han hänga med som en liten maskot till EDS i somras i Bryssel och även där blev de excellent, vilket ju faktiskt inte ens alla championhanar fick så nog är jag stolt över vår trasiga och knasiga Odd alltid.

Odden trav
Debuten i Sala i mars och det kom faktiskt en liten tår av glädje när domaren tyckte att Odden rörde sig fantastiskt. Foto AnnCatrin Uppfeldt.

Belgien3
Odden på vift i Europa tillsammans med Jackpot och Åke. Foto AnnCatrin Uppfeldt.

Ja och så lilla Frisken då. Debut i Byske och det skötte han ju som en liten dröm genom att bli BIR baby 🙂 Lite inoffer har han varit på men några SKK utöver Växjö hann vi inte med, där slutade det dock med BIM i stor konkurrens och det kan man inte vara annat än glad över. Ja och även om han nu var en dag för ung för att få debutera officiellt här hemma i Sverige så lyckades jag ju utan större svårigheter lura med mig lite folk till Finland för några veckor sedan vilket ju resulterade i två excellent och placering båda dagarna 🙂

bir baby
BIR baby på debuten är ju inte fy skam! Dessutom resulterade det i inte mindre än 48 kg foder så han har faktiskt varit ganska billig i drift än så länge den lille Frisken 😉

15400471_10206193537996485_8668149643605331021_n
Frisken ute på pensionärskryssning tillsammans med mormor Flisan och morfar Jackpot och så kompisen Qross 😉

Sommaren var lång och trevlig, sen semester är grejer det om ni frågar mig. Förutom den sammanhängande semestern passade jag på att ha trevliga saker inplanerade även på helgerna och jag måste nog säga att jag faktiskt har hunnit med rätt mycket i år 🙂

Turen till Norge och Trolltunga var tämligen oplanerad egentligen men blev nog en av årets absoluta höjdpunkter, på mer än just bara den faktiska höjden 😉

Lina trolltunga 1
Japp, jag var där och jag klev ut för den obligatoriska bilden 😀

DSC_1018
Och även om själva naturen var oerhört häftig så var nog det häftigast ändå att Odden kunde hänga med och utan att få minsta men av det 🙂 Vandringen var tuff så efter det här känner jag att han faktiskt klarar rätt mycket.

tillsammans
Mitt bästa fjällvandringssällskap. Jag ska bara få Hanna att gilla att sova i tält också så kan vi dra ut på långturer sedan 😉

Vi hann även med en långhelg i Idre tillsammans med familjen Nilsson och då blev det så klart lite mer vandring, om än inte lika krävande som i Norge. Debut för både Henrik och Frisken med fjällvandring och båda två skötte sig fint.

Henrik och Frisk
Husse Henrik med sin kompis Frisk i Idre.

alla
Hela familjen annorlunda.

Vi använde husvagnen en del under året. Började i mitten på april i Kolmården tillsammans med Anders och Annette och avslutade i september i Tranås tillsammans med Emil och Karin. Däremellan hann vi med tre turer till Öland, en till Degerfors  och en tur till västkusen också.

köket
Lilla Frisken, han hann knappt flytta in till oss innan han fick åkta i väg på sin första tur med husvagnen och till Öland.

bernergrabbar
Här var han i alla fall lite äldre och har slagit sig ner i skuggan i Degerfors tillsammans med Kilo, Odden och Musse.

frisken i sängen
Tillbaka på Öland för att fira midsommar och hussens 40 års dag och tydligen fick han vara i sängen dessutom?!

Öland är alltid Öland och där trivs vi alla som fisken i vattnet. Svårt att inte återkomma år efter år och dessutom bjuder Öland nästan alltid på trevligt väder.

i vattnet
Kristi himmelsfärdshelgen bjöd på närmare 30 gradig värme och vi var glada att ha tillgång till stranden och havet då!

13516339_10205071527346920_5532727253150418887_n
S
kön kvällspromenad på en tom strand, svårt att slå det faktiskt.

solnedgång alla tre
Solnedgång vid Neptuniåkrar.

En tur till västkusten blev det ju också ja och där kan man väl inte precis säga att vädret var lika strålande men nog fick vi njuta av lite finväder där med, mellan ösregnen i alla fall 😉

treklöver ute vid udden Marstrand 2016
Marstrand bjöd på väder som inte gick av för hackor i alla fall och vackra vyer fick vi också njuta av.

9
Smögen fick sig också ett besök.

Ja och så vår högst märkliga tur till Belgien där det inte finns någon mat att få tag i och till och med öl kan vara en svårighet i bland?! Värmen var hysterisk med upp till 39 grader, hotellet hade världens konstigaste parkeringsrutin och Belgiska bubblor lovar jag dyrt och heligt att aldrig mer dricka då det var vansinnigt äckligt men vi fick med oss en Europavinnare-16 hem. Tja det var nog en rätt bra tur ändå 😉

14183692_10205475332201789_8813018387436214516_n
Jag har aldrig sett två människor så lyckliga över lite pizza tidigare, men i Belgien var mat hårdvaluta 😉

Ja och så tog jag mig ju faktiskt i väg på en fjällvandring också, även om den blev kortare än planerat. Åska och spöregn är verkligen inget trevligt väder i vanliga fall och i fjällen är det ännu mindre tilltalande. Men trots en lite kortare tur så var det gött att komma ut på fjället och gött att ha både Kilo och Odden med mig. Faktum med att jag undrar hur tusan jag ska göra nästa år när jag ju har tre hundar som kan och vill hänga med ut på fjället? Ett tvåmanna tält är fullt med mig och två bernerhanar i och ett tremanna väger ju mer vilket jag inte är sugen på att släpa runt på. Nåja det löser sig när vi kommer dit.

framfor-taltet
Vårt hem, passande för en plus två men knappast för en sluss tre…

inne-i-taltet
Som sagt det funkar med två grabbar.

mot-helags
Livskvalitet!!!

solnedgang
Magiskt vackert med Ekorrdörren i solnedgång.

Men visst vi har inte bara varit ute på tur, även om det absolut är det vi ägnat oss mest åt under detta år. I början av året var jag på några kurser i Nosework tillsammans med Odden. Ett skoj sätt att aktivera honom som verkligen gillar att använda näsan. Odden var riktigt duktig och visade fallenhet för detta och det är väl bara mitt engagemang som skulle behöva ökas 😉 Men det kändes inte speciellt intressant att betala avgifter för att få godkänt doftprov och köra en del tävlingar som ändå bara var inofficiella. Kanske vi kan testa nästa år då tävlingsformen blir officiell?

fordonsök 3
F
ordonssök under första helgkursen vi gick, noggrann Oddie
🙂

Vi körde också viltspår under våren. Både Kilo och Odden är duktiga men Odden är utan tvekan den som har lättast för sig. Nästa år ska vi väl till slut ta oss för att faktiskt gå ett riktigt öppenklasspår är tanken.

Under hösten har Odden fått gå även på lydnadskursen. Det går framåt även om det går långsamt 😉 Att få Odden att förstå att han ska lyssna på mina kommandon, inte gå på mitt kroppsspråk har varit och är fortfarande en svår nöt att knäcka. Men det kommer väl om matten bara tar sig i kragen och faktiskt tränar honom….

Ja och så har vi ju ägnat oss åt rehab och friskvård. Vi har gjort det själva och vi har gjort det med hjälp av veterinär/fysioterapeut/kiropraktor. Vi har använt vattentrask, bassäng, sjöar, balansbollar, vibbplatta, novafon, elterapi, laser, stegar och löpband. Vi har gjort det på morgonen, på dagen, på kvällen, på vardagar och på helger. Vi har ta mig tusan rehabat och friskvårdat på alla tänkbara sätt och ställen och det har tack och lov gett resultat!

13232966_10204852681035899_1261421332147393068_n
Kilo får elterapi under övervakning av Marie som passar på att massera lite samtidigt.

hålla emot
Balansbollar.

stege
Cavaletti träning med hjälp av stege.

kocentrerad
Frisken har lärt sig att simma.

Ja så här när man sammanfattar det kanske jag inte ska kalla 2016 för ett mellanår, det har ju faktiskt varit ett ganska bra år 🙂

Nu ska vi strax ut på en rejäl runda i skogen med matsäck i ryggan och njuta av årets sista dag, även om den bjuder på blåst och 11 (?!?) grader varmt. Sen tror jag att hundarna kommer sova lugnt och tryggt resten av kvällen och förhoppningsvis är det ingen av dem som bryr sig om fyrverkerierna i år heller! Nu laddar vi om inför 2017 och hoppas att det blir minst lika bra som 2016!

22:e december

Vad märkligt det är att åka till jobbet så här dagen efter skolavslutningen. Det känns liksom som att även jag har gått på ledighet men så är ju inte fallet. Nåja i morgon går även jag på ledighet så jag överlever.

Jag fick flexa ut lite tid i dag dock då jag hade en tid på rehab med Odden. Eftersom vi är nära jul nu så passade jag på att åka förbi en blomsteraffär och inhandla en liten julgrupp till Marie som tack för det gångna året. Marie gör allt som oftast lite mer än hon skulle behöva för mig och framför allt mina hundar så hon är väl värd lite uppskattning.

Odden fick traska i dag och som vanligt så tramsade han en del. Han är verkligen så fånig för det är inte det att han inte vet vad han ska göra, han bara envisas med att hitta på lite olika hyss….

15665833_10206295402023022_9178829494782442223_n
Odden envisas bland annat med att stå med ett ben i luften när vattnet fylls på, som om det skulle hjälpa liksom? Frisken tittar fundersamt på och undrar vad storebror ska göra?

15622215_10206295402343030_890421126571074420_n
Som sagt, ett ben i luften så länge det bara går…

Odden fick traska på i två pass i dag och totalt 17 minuter. Han rör sig riktigt bra nu och det är så härligt att se. Under tiden som Odden traskade så fick Marie klämma igenom Frisken. Hon hittade inget att anmärka på och det trodde jag väl inte heller men det var ändå skönt att få det bekräftat.

Marie och jag la också upp en liten plan för hur jag nu ska låta Odden, och de andra två också, gå på löpbandet.

På vägen hem stannade jag och handlade lite saker till jul. Jag skulle bland annat ha varmrökt lax och man kan ju tycka att jag något år borde lära mig att handla det i tid så att jag slipper åka runt till femtioelva ställen, men nä. Å andra sidan kan man ju även tycka att affärerna borde lära sig att beställa hem tillräckligt någon gång?!

När vi kom hem igen så lagade jag middag och sedan fick Odden hänga med Henrik på en liten utflykt eftersom Marie sagt att han inte skulle motionera något mer i dag. Kilo och Frisken däremot fick hänga med mig på en tur i skogen. Ja det vill säga den lilla skog som nu finns kvar 😦

En halv dag kvar att jobba och sedan 9 dagar ledigt, det ser jag verkligen fram emot!

21:e december

Onsdag och skolavslutning. När man jobbar på en skola är det alltid lite konstig känsla när det är skolavslutning. Jag rycks liksom med i den allmänna ledighetsgläden trots att jag ju inte alls själv ska vara ledig på det sättet. Nåja att vara glad i onödan är ju inget bekymmer så det är bara att tacka och ta emot 😉 Arbetsdagen gick i alla fall ganska fort med den traditionella julrevyn på morgonen och sedan gemensam lunch på agendan.

Hemma var det ju mörkt i vanlig ordning, årets mörkaste dag liksom…. Hundarna fick vara ute i hundgården i eftermiddag och var sjövilda när jag släppte ut dem. Inne visade det sig att ”någon” också hade haft party. En femhundralapp var delad i två, fjärrkontrollen till tvn är numera ett minne blott och några värmeljuskoppar hade antagit en högst ovanlig form mot vad de brukar ha… Jaja jag får ju skylla mig själv, normalt stänger jag till vardagsrummet när jag åker till jobbet men det hade jag uppenbarligen missat i dag. Fast nog ifrågasätter jag Friskens smak alltid, metall, plast och kretskort, kan det verkligen vara gott att tugga på?!?!

Nåja vi tog oss en eftermiddagsrunda upp till Hagsjön i mörkret och sedan tyckte jag att det var dags att känna av löpbandet lite igen. I morgon ska vi ju till Marie på rehab och min tanke är ju att hon ska hjälpa mig att lägga upp ett bra träningsprogram. Men så här i början handlar det ju mer om att hundarna ska lära sig att gilla löpbandet och hitta tekniken så vi testade några minuter per hund.

Frisken fick börja och han verkar tycka att det är helt okej. I bland tittar han ner på bandet och då glömmer han bort att röra på benen vilket ju blir lite knasigt men annars trampade han på. Kilo var nästa hund ut och han tycker verkligen att det är ett jäkla påfund matte har släpat hem. Men Kilo skulle inte drömma om att inte gör som matte säger i en sådan här situation så han traskar på med svansen viftande i hopp om att matte ska säga det förlösande varsågod så att han får kliva av 😉

Odden som var sist ut borde ju vara den som kan det här bäst. Nu är han ju också den hunden vi har som är ”bäst” på att hitta på knasigheter och i dag tyckte han att han kunde få hoppa framåt och av bandet. Det här bandet är nämligen mer eller mindre omöjligt att ställa sig på kanten på som han gör i vattentrasken, men Odden är som sagt rätt påhittig. Jag ska nog sätta dit en grind av kompostgaller tror jag så att det inte är ett alternativ att hoppa framåt för påhittiga små hustomtar 😉

I övrigt så traskade han på riktigt bra. Jag ökade på takten lite mer på honom än de övriga två eftersom han som sagt har vanan inne att gå på band och då fick vi fram ett fint kliv med rejält övertramp 🙂

Under kvällen har jag sedan fixat till en variant av praliner. Svärmor ville att vi skulle fixa lax till julbordet och det var ju löjligt enkelt så jag undrade om det inte var fler saker vi skulle ta med? Praliner fick jag till svar då och jag som inte alls hittat motivationen till pralingjutande i år fick vackert bara se till att börja pensla formar 😉 Krävande svärmor jag har va? 😉 Nåja första varianten är färdig i kväll och en annan variant är påbörjad så tre-fyra stycken sorter ska jag väl få till i alla fall innan julafton.

15697315_10206283408203184_1794563744478109337_n
V
ita praliner med nutellafyllning, ja och så fick det bli botten av ljuschoklad för den vita chokladen tog visst slut
😉

17:e december

Jag har som jag nog skrivit här på bloggen någon gång varit lite på span på ett löpband till hundarna under en tid nu. Att hitta något i Sverige har inte gått. De få som kommer ut på köp- och säljsidor går som smör i solsken och dessutom till hutlöst höga priser. Så jag började snegla mot Norge där utbudet av löpband verkar vara större. Jag hade några som kändes okej men där jag inte hann med men i går fick jag syn på ett till ett högst överkomligt pris och tänkte att vad tusan, jag kan ju alltid fråga i alla fall.

Efter lite kontakt med säljaren på mejl under gårdagskvällen där löpbandet utlovades att vara i bra skick och fullt fungerande så började jag fundera på om jag inte bara skulle göra slag i saken och åka och hämta det? En bit att åka, jo absolut men priset var så pass lågt att det ändå skulle löna sig.

01:20 i natt fick jag bekräftat att det var okej att jag kom och tittade på löpbandet på eftermiddagen. När jag gick upp i morse gav jag därför bara hundarna mat och gick sedan i väg på en rejäl sväng i skogen med dem. Tråkigt att behöva ha pannlampa på sig även på helgen men men. Sen blev det en rask frukost för min egen del innan jag slängde in en flaska vatten och en påse bilar i bussen och rullade i väg. Henrik hade under tiden som jag var ute med hundarna tagit ut stolar och galler från bussen.

Holmestrand var adressen i Norge och milen rullade på. Jag hade igen exakt adress när jag åkte i väg men under tiden som jag rullade fick jag den på mejl så det löste sig ju. Dessvärre var gpsen inte helt samarbetsvillig? Den skulle promt åka färjan vid Moss-Horten och det var jag inte alls sugen på. Till slut åkte jag lite på känn där i Norge och gpsen gav slutligen med sig och tog mig genom Oslofjordtunneln i stället.

Jag kom fram ca 15 minuter före avtalad tid och vi fick direkt och tittade på löpbandet. Det fungerade och såg okej ut även om det var skitigt. Jag fick hjälp att bära ut det och baxa in det i bussen och åkte sedan tillsammans med säljaren till en minibank och tog ut pengar och betalade. Skjutsade tillbaka säljaren hem och vände näsan hemåt igen. Snabb och enkel affär där jag trots att vi bara träffades i typ 20 minuter ändå hann få reda på säljarens hela hundhistoria…. Ja det var ju verkligen rätt människa att berätta för 😉

Lite segt att åka hemåt eftersom det nu var kolsvart ute men lördagskvällar är det inte mycket trafik ute så det rullade på.

Ja så nu är vi ett löpband rikare och en tank diesel samt ett gäng kronor fattigare. Nu ska vi bara fundera på hur vi bäst lägger upp träningen med detta redskap?

Främst är det så klart Odden som ska traska. Skritträning är jättenyttigt på flera sätt och bygger dessutom muskler vilket Odden behöver. Löpbandet är ju bara ett komplement till våra vanliga promenader och ska inte ersätta dem på något sätt. Att komma ut i skogen är ju liksom det bästa både hundarna och jag vet så det kommer vi inte avstå för allt i världen. Men min tanke är ju att jag nu kan sköta en hel del av Oddens träning här hemma i stället. För hur det nu än är så är det dyrt att åka till Norsholm hela tiden. Det är absolut värt det men nu har vi kommit så långt i vår rehab och friskvård att jag känner att jag nog kan ta över lite själv. På torsdag ska vi dock till Marie igen och jag har flera gånger kvar på vårt senast inköpta kort så vi kommer fortsätta att gå där. Men nu tänkte jag att Marie kan hjälpa mig att lägga upp ett bra träningsprogram för Odden och att vi sedan kan komma på avstämmningar kanske en gång i månaden eller var sjätte vecka?

Sen kommer jag så klart att använda löpbandet även till de andra två. Kilo hade nog mått bra av att få traska efter kiropraktorn i oktober men det fanns liksom ingen möjlighet att köra även honom. Men nu finns alla möjligheter i världen 🙂

I morgon ska vi testa vita faran och se vad hundarna säger om den?!

99_-1968644323
Så här ser den ut, vår nya investering. Fast vår har inga grindar fram och bak utan bara på sidorna.

8:e december

Uj vad den här dagen bara rusade förbi?! En ganska bra dag på jobbet, fick mycket gjort och det är alltid skönt. Har ändå massor kvar att stå i innan jul men det brukar ju lösa sig så det gör det säkert den här gången också 😛

Sen var det lite logistikpyssel för att få till det på eftermiddagen. Odden skulle på rehab i Norsholm medan Kilo och Frisken skulle till veterinären för vaccination respektive avmaskning. Henrik fick assistera och ta med sig Kilo och Frisken till veterinären medan jag åkte till Norsholm med Odden då.

Odden känns fräsch just nu tycker jag och Marie höll med mig, skönt. I dag blev det därför vattentraskande igen och det var ett tag sedan. Odden traskade visserligen några minuter för två veckor sedan i vattenträsken men det var mer för att kolla hur han rörde sig efter ledmobiliseringen. Nu fick han träna lite och bortsätt från att han då och då tramsade med att ställa sig ute på kanten så skötte han sig bra. Och bäst av allt så klart, han rörde sig bra!! Kliver på bra och sträcker ut, precis som det ska vara 🙂

trask
Odden traskar på, fast just när jag skulle fota så slappade han lite och höll sig långt bak i trasken vilket han ju inte ska göra.

2*7 minuter fick Odden traska i dag och han fick faktiskt sköta sig lite själv för Marie och jag hade fullt upp med att boka nya tider och framför allt att boka tider hos Eva igen. Kilo ska på återbesök och så ska Frisken klämmas igenom innan det är dags att röntga senare i vår. Och eftersom tiderna inte hade släppts ännu så passade jag på att boka även till Ann-Sofie efter en snabb telefonkonsultation 😉

Efter trasken fick Odden gå och lägga sig på vibben, något som han verkligen tycker är aptrist 😉

vibb
S
å tråkigt att bara ligga där om man frågar Odden.

Sen bar det av hemåt men vi gjorde först ett snabbt stopp hos grannen och hjälpte till att klippa Henkes klor.

Nu ska kvällen ägnas åt att packa inför helgens äventyr, blä säger jag om packandet men skoj med äventyr 🙂

Kan man få en egen parkeringsplats kanske?

I dag var jag, surprise, surprise, i Norsholm igen. Tredje gången på fyra dagar, rätt bra jobbat va? 😉 Frågade om jag inte kunde få en egen parkeringsplats snart 😛

Jag fick flexa ut en timme på jobbet för att ta mig dit i dag och det som var bra med det var ju att jag kunde köra medan det var ljust ute ena vägen i alla fall. Ja och om nu någon undrar vad tusan jag gör på djursjukhuset vareviga dag typ så var det ju alltså sim i måndags, kiropraktor i går och i dag hade vi en vanligt rehabträff.

Eva tyckte ju att vi gott kunde lasra Odden i dag så det fick Marie göra. Skitskönt tyckte Odden och låg nöjt och vilade medan Marie körde, ja tills hon hittade en muskel som var lite öm, då tyckte inte Odden att det var riktigt lika trevligt längre 😉

15178267_10206073560837131_8184602294017482153_n
G
ött med laserbehandling tycker Odden och ligger och har det skönt.

När laserbehandlingen var klar tyckte Marie att vi skulle kolla Oddens rörelser i vattentrasken också så då gjorde vi det 🙂 Trams Odden skulle så klart upp och gå på kanten i vanlig ordning men han fick som vanligt även ge sig och faktiskt gå ordentligt. När han väl gick ordentligt så såg det bra ut. Ordentligt påskjut och han tar för sig, härligt!!

Jag skulle faktiskt vilja få tag i ett löpband för hundar att ha hemma. Inte för att motionera mina hundar på det sättet, det gör vi ju i skogen, utan för att jag vill kunna skritt träna dem. Om någon får höra talas om ett sådant som är till salu, begagnat alltså, så hör gärna av er! Ett nytt för 28 000 kändes lite väl mastigt för plånboken 😉

Väl hemma fick hundarna vila en stund vilket inte alls var uppskattat…. Kvällsmat fick de också och det var i alla fall Kilo och Frisken nöjda med, Odden tittade inte ens på matskålen, grrr. Men vi skulle ju ut och gå så jag stoppade ner några dl med hans foder i fickan och tänkte att jag nog kunde få honom att äta lite under promenaden. Det fick jag också men bara typ två dl. Nåja just nu väger Odden 50½ kg och det känns ganska lagom så någon fara på taket när han inte vill äta är det ju inte längre. Dessutom har vi ju ”farmor” som trugar i honom lunchen varje dag, vare sig Odden vill eller inte typ 😉

Kvällens promenad blev i Lunddalen tillsammans med Pia och hennes vinthundar samt Åsa. Skoj med sällskap och ABB varvet är trevligt att gå även om vi kortar av det lite på slutet och inte går riktigt hela varvet som det är tänkt. Kira fick upp spår och gick och fnös och pep mellan varven och det tyckte Frisken var jätteskoj eftersom han trodde att Kira ville leka, så var dock inte fallet. Veterandamen är inte överdrivet imponerad av fjanten Frisk 😉

I morgon ska jag inte till norsholm så den som vill kan få låna min parkeringsplats 😉

Kiropraktor igen

I dag var det dags att hälsa på kiropraktorn igen, denna gång med Odden. Odden kollades ju i somras av Eva men eftersom han senaste månaden har haft lite spänningar i ländryggen och jag vet att han och Frisk har slagit ihop ett antal gånger så valde jag alltså att kolla upp honom igen. Förebyggande friskvård är och kommer vara A och O för Odden resten av hans liv!

Eva frågade först lite om Oddens historia och jag uppdaterade vad vi sysslat med sedan sist och fräschade upp hennes minne om Odden. Sedan gick vi ut och visade upp rörelser, först fram och tillbaka i långsamt tempo och sedan fram och tillbaka i travtempo. Därefter skritt i cirkelform åt båda hållen. Efter den okulära kollen tyckte Eva att det möjligen såg ut att finnas något på höger bak eftersom Odden där var en aning kortare i steget.

Vi gick då in och började med att kontrollera Oddens stabilitet. Här var Eva nöjd med Odden och menar att han har skapligt bra coremuskler som hjälper honom att vara stabil i kroppen. Odden lägger inte över någon vikt eller avlastar något ben synbart mer än något annat men en liten, liten, liten skillnad fanns att se på höger fram vilket ju inte är så konstigt då det ju är Oddens svagaste sida och ben.

Därefter gick Eva igenom hela Oddens kropp och kände efter om det fanns något ställe som vi skulle behandla genom ledmobilisering. Några stora saker hittade hon inte men lite spänningar i höftböjaren på höger sida samt bakre kotorna av ländryggen tyckte hon att vi skulle behandla. Men innan själva ledmobiliseringen sker så mjukar Eva upp muskulaturen runt området som ska behandlas med laser. Odden njöt av både klämmandet och av laserbehandlingen och stod/satt helt avslappnat.

När det sedan var dags att faktiskt behandla honom så fick jag hålla i vid halsen i fall att Odden skulle tycka att det gjorde ont men Odden var verkligen helt avslappnad och såg mest ut att njuta av att Eva behandlade honom. Det var som sagt inga stora låsningar som skulle lossas men det är ändå skönt att se att hunden är bekväm med behandlingen.

När behandlingen var klar fick Odden gå ut till bilen och vila medan jag hängde med även på nästa hund som skulle behandlas av Eva eftersom det var Ann-Sofies Stina. Jag tycker ju att det är så rackarns intressant och när de nu ändå låg efter varandra i tid så passade jag på att lära mig ännu mer 🙂

Det blir en helt annan sak när man bara kan lyssna och lära sig och inte är där med sin egna hund som man ju då måste hålla lite ordning på och stötta. Nu kunde jag i stället titta på Stinas rörelser tillsammans med Eva och hon förklarade vad hon såg och lika så under behandlingen så är det lättare att förstå och se saker utan egen hund att ta hand om. Med andra ord hade jag en mycket lärorik tid och redan i morgon ska jag tillbaka och diskutera dagens ”fynd” på Odden med Marie eftersom Odden har sin vanliga rehabtid då. Jag hade egentligen tänkt att byta hund på den tiden men Eva tyckte att det var en bra ide att redan dagen efter en sådan här genomgång gå på med laser igen så då gör vi väl det helt enkelt 🙂

Eftersom Odden varit på behandling fick han avstå kvällens lydnadskurs och i stället tog jag med mig Kilo. Kilo var taggad till tusen och jag måste ju erkänna att det var förbaskat skoj att träna lite med en hund som kan en massa redan 🙂 Jag är verkligen inte en hundförare som gillar just inlärning av de stora grunderna, jag gillar när man har kommit en bit på vägen och har hittat den där kommunikationen med hunden! Kilo som inte fått vara på kurs på många månader och som får ganska lite träning på hemmaplan också kom i håg en hel massa och var riktigt på tårna. Han är ju uppflyttad till klass 3, eller snarare det som efter årsskiftet kommer vara klass 2 när de nya reglerna träder i kraft. Jag har verkligen noll koll på de nya reglerna eftersom det fram tills för någon vecka sedan inte har funnits några spikade regler att tillgå från SBK. Nu finns de dock och jag måste nog ta och läsa på lite så jag vet vad det faktiskt är vi ska träna på?

Under dagens kurs tränade vi alla fall en hel del backa i fria följet eftersom det är en ny del. Det visade sig Kilo vara en fena på och jag kunde först inte alls förstå hur tusan han lärt sig det? Men så insåg jag att det nog hänger ihop med alla vänstersvängar med steg bakåt som vi kört då Kilo gärna tränger i just den övningen. Nåja den delen känns med andra ord som att han redan kan.

Sen ska det tydligen vara en L formation med skiften i som kommer i den nya klassen. Stå och ligg kan ju Kilo men sättande har vi inte tränat medvetet eftersom Kilo på tävling haft svårt för just ligg och jag inte velat blanda ihop det. Nu är det dock dags att börja med det och efter några försök så tror jag inte att det ska vara något jättesvårt att lära Kilo.

Inkallning med ställande har vi ju kört ett tag i liten skala där vi ju tränat hopp/stå. Det nya med den nya regelrevideringen är att hunden ska utgå från liggande ställning så vi körde lite inkallningar från ligg, inga problem, och så körde vi våra hopp/stå övningar vid sidan av det. Kilo börjar faktiskt få kläm på det och han börjar även kunna utföra det korrekt på lite längre avstånd. Nu medan jag skriver inser jag att han behöver få börja träna på inkallningsdelen efter ställandet också 😉

Vi avslutade med lite apportövningar eftersom det är Kilos stora stötesten 😉 Hopp/apport med träapport fixade han helt okej (?), en rak apportering med träapport gick också fint och avslutningsvis körde vi en rak apportering med metallapport där Kilo visserligen tittade på mig vid upptaget och undrade om jag verkligen var säker på att han skulle stoppa den där äckliga saken i munnen, men sedan faktiskt gjorde det han skulle. Efter den avslutningen blev det ett helt grisöra i belöning 😉

fritt följ
Kanske är det lite mer ”avancerad” träning med Kilo som jag behöver för att hitta motivationen att köra på lite mer med Odden och Frisken?

Kiropraktor

För min egen skull ska jag ta och skriva några rader om Kilos historia i höst. Alltid bra att kunna gå tillbaka och läsa för minnet är inte alltid de bästa…

I slutet av sommaren reagerade jag på att Kilo blev kort i steget bak. Kilo är ju rak i knät men trots den exteriöra begränsningen har han ett helt okej steg bak. Nu blev steget dock kortare och kortare och efter ytterligare någon vecka började han passgå en del vilket inte alls är normalt för honom. Jag funderade på om jag inte skulle ta och boka en veterinärtid till honom men kände att det inte var riktigt rätt väg att gå i just det här fallet. Med risk för att vara lite fördomsfull så gissar jag nämligen att jag hade fått ordinationen vila och 10 dagar smärtlindrande från veterinären och jag kände att felet inte var en överansträngning eller lättare skada.

Av en slump hittade jag samma dag som jag satt och funderade på hur jag skulle göra en annons om att kiropraktorn Eva, som ju tittade på Odden i somras, skulle komma till Norsholm igen. Det tyckt jag lät som en mycket bättre ide än ett veterinärbesök i just de här läget så jag bokade en tid. Dessvärre så var dagen då Eva skulle komma en dag då jag inte kunde ta ledigt från jobbet och åka med Kilo så det fick helt enkelt bli Henrik som åkte.

Kilo hade fått börja med att visa rörelser, först fram och tillbaka och sedan på böjt spår. Just det här med böjt spår är intressant tycker jag. Inom hästvärlden så tittar man alltid på hästen både på rakt och böjt spår vid en hältutredning men jag har aldrig varit med om en veterinär som tittat på böjt spår när det kommer till en hund? Det finns det säkert veterinärer som gör men jag har som sagt själv aldrig varit med om det så det kan knappast vara något vedertaget. Faktum med att jag pratade med Marie om det och hon har gjort samma reflektion som jag om just det och tycker att det är lite konstigt.

Hur som så hade Eva sett att båda bakbenen hade kort steg men framför allt högerbak på Kilo var extra kort i påskjutsrörelsen och de hade gått in för att behandla honom. Kilo hade en ledlåsning i höger bäckenled, höger höftled samt i mellersta ländryggen vilka alla behandlades med kiropraktisk ledmobilisering. Därefter behandlades han även med laser på dessa områden för att mjuka upp omkringliggande muskler. Vi fick vidare order om att massera just dessa ställen lite intensivt under kommande dagar för att hjälpa musklerna att mjukas upp.

Eva trodde inte att Kilo hade gått länge med dessa låsningar och det stämde ju bra med min upplevelse av när problemet började. Vad som gjort att det blivit så här är så klart svårt att svara på men troligen så har Kilo fått sig en smäll när hundarna lekt och det har tagit lite illa. Låsningen i ländryggen trodde Eva var en kompensations låsning och att det egentliga och ursprungliga bekymret hade varit just höger bäcken och höft.

Skillnaden på Kilo var i alla fall på ett sätt omedelbar. Han blev betydligt piggare och gladare och även sitt vanliga matglada jag. Under slutet av sommaren/början av hösten hade han ju nämligen börjat äta sämre även om han alltid åt. Men det är skillnad på att äta och att ÄTA 😉

Rörelsemässigt däremot tog det lite längre tid att se förbättringen. Eva sa att vi inte kunde börja se någon skillnad fören efter 4-5 dagar. Efter dessa dagar såg jag visserligen en förbättring men inte fullt ut till hans normala rörelsemönster. Av den orsaken behandlade vi Kilo även med en kur smärtstillande i några dagar och efter det tycker jag att Kilo varit sig själv igen 🙂

Min magkänsla var med andra ord rätt, vi hade kunnat behandla honom med vila och smärtstillande från början och vi hade säkert sätt en liten förbättring men vi hade bara behandlat symtomen då, inte orsaken. Nu hoppas jag att Kilo får fortsätta att må bra igen och så tänker jag att vi i vår ska besöka Eva igen och se så att det inte har uppstått samma eller andra låsningar igen.

I dag, ett antal veckor senare, upplever jag inte längre att Kilo är kort i steget bak, han passgår inte heller och överlag ser han pigg och glad ut, som det ska vara med andra ord.

Däremot ska vi om någon vecka träffa Eva igen, men denna gång är det Odden som ska få träffa henne igen. Både Marie och jag upplever att han är spänd över ryggen och även i bogarna och det kan så klart bero på flera saker men för att utesluta att han fått låsningar så blir det ett besök hos Eva för hans del också. Jag ser besök hos kiropraktor som ett led i Oddens fortsatta friskvård och som något vi nog kommer att fortsätta att göra återkommande i den mån det behövs.

I dag var Odden hos Marie igen och redan för två veckor sedan valde vi ju att köra elterapi i stället för vattentrasken just för att ryggen kändes spänd. Odden visar fortsatt lättare obehag när Marie klämmer honom vid ländryggen och bakåt så i dag blev de laserbehandling av ryggen så får vi se om det hjälper honom att bli kvitt stelheten? Alltså obehaget han visar är att han sätter sig ner när Marie börjar klämma så det är inte så att Odden går och har rejält ont, men med hundar som Odden som gärna döljer sin smärta får man vara uppmärksam på det lilla. Det blir som sagt bra med ett besök hos Eva också för att se så att det inte är någon låsning som gör att det är spänt. För är det en låsning spelar det ju inte så stor roll hur mycket vi än behandlar, helt bra kommer vi ju inte att få det eftersom vi inte åtgärdar det underliggande bekymret.

Jag vill ju också att vi ska kunna få Odden att bygga mer muskler för att avlasta. Nu har han ju äntligen börjat lägga på sig så passa mycket igen så att det finns något att börja bygga muskler av (låg i dag på 49½ kg vilket visserligen gärna får öka med något kilo till men ändå är betydligt bättre än de ynka 44 kg som han vägde i slutet av augusti!) Men för att kunna bygga rätt muskler måste han ju också kunna röra sig utan inskränkningar annars kommer han ju inte att bygga muskler på de stället som han avlastar.

Ja det är mycket att tänka på och ta hänsyn till men jag när ändå ett gott hopp om att vi ska få behålla en pigg och glad Odden ett gäng år till. För pigg och glad är han och den allra goaste lilla Oddisen man kan tänka sig!

Om någon är nyfiken på vem Eva är så finns det här en länk till hennes hemsida, där man kan läsa mer om kiropraktik på hund men även på häst och människa.

Friskvård

Nu när vår värsta rehabresa är över så har vi ju snarare gått över till att friskvårda Odden. Jag har ju även börjat träna honom rent momentmässigt vilket gör att jag ser en del rörelser lite annorlunda på honom och även ser vilka styrkor men framför allt svagheter han har rent rörelsemässigt. Några saker har då dykt upp som jag känner mig lite fundersam över så det var skönt att i dag åka till Marie och kunna ventilera dessa funderingar.

Det jag känner är att Odden lägger mycket vikt bak, att han är svag i kroppen och därför gärna ”bebissitter” samt att han gärna ligger annorlunda mot vad jag sett andra hundar göra, nämligen med bakbenen långt fram under sig. Marie konstaterade att Odden är rejält musklad bak, det är han ju verkligen inte fram…. Inte så konstigt så klart, Odden har ju kompenserat sina dåliga framben med bakdelen. Marie fick titta lite på hur Odden rör sig under en ”fjärr” och när han går in i fotposition, dessutom mätte vi honom bak och kunde konstatera att vänster bak är mer musklad än höger. Inte heller det så konstigt eftersom Odden alltid har haft mer bekymmer med höger sidan.

Vi pratade lite om vad jag gör i dag, stegträningen, lite balansträning, motion. och även vad vi skulle kunna komplettera med. Jag ska testa att köra lite viktmanchetter på Odden, jag har ju ändå sådana hemma. Vi kommer även att öka på vattentraskandet igen. Sedan i början på sommaren har vi ju kört var tredje vecka, nu kommer jag att öka på till varannan vecka resten av året i alla fall.

Vattentraska gjorde ju Odden i dag också så klart. Marie provocerade lite och Odden fick börja gå nästan direkt utan vatten och jösses så vingligt och jobbigt det var. Odden fick sedan traska i 19 minuter och sista minuten fick han gå medan vattnet sjönk, då var han helt klart mer balanserad än när passet började.

12360271_10203938959473431_3266921349408663282_nEn gammal bild men Odden var lika förvånad över att han behövde gå innan vattnet kom upp på ”rätt” nivå som han var de första gångerna över att det kom vatten överhuvudtaget 😉

Ja och så hade Odden tack och lov fortsatt att gå upp i vikt!! I dag stannade vågen på 48 kg, mot 44 för dryga månaden sedan. Han är fortfarande för mager men 2-3 kg till så blir det lagom.

Resten av dagen har inte Odden fått göra något mer än att vara ute på tomten. Frisken har också fått en vilodag medan Kilo fick hänga med mig bort till Falla där vi mötte upp Pia och hennes hundar samt Åsa. Vi tog sedan en rejäl promenad och det var så klart jättespännande för lantisen Kilo att få nosa på lite andra ställen.

Nu ser vi fram emot att snart få ta helg, en helg som ska fyllas med en massa skojigheter 🙂

Att tänka nytt

Det har gått några månader sedan jag ”friskförklarade” Odden. Frisk i ordets rätta bemärkelse kommer han ju aldrig att bli men han är så frisk som han kan bli med sina förutsättningar. Sedan jag friskförklarade honom, med god hjälp av veterinär och fysioterapeut så klart, så har Odden fått leva ett mer eller mindre normalt hundliv hemma hos oss. Han är med på promenader, han är med på utflykter, han är med på vandringar och han är med på äventyr.  Det har varit vandring till Trolltunga, fjällvandring, lång resa till Belgien osv och allt har fungerat fint 🙂

Trots att det funkar fint så finns ju alltid en tanke om att förebygga på Odden och under början av sommaren kändes det som att Odden hade börjat muskla på sig lite till min stora glädje. Det är ju via muskler som avlastar lederna som vi ska klara oss igenom livet liksom. Men så i somras fick Odden en rejäl magsjuka, av vad vet jag inte. En vecka av diarré och en hund som åt typ inget och musklerna rasade av honom raskt. När han bara en månad senare återigen fick något tjall med magen så blev han rent anskrämligt mager 😦

Samma dag som vi åkte till Belgien vägde jag honom och han vägde ynka 44 kg, det är väldigt lite för en hane i hans storlek. Att få en hund att gå upp i vikt kan vara minst lika jobbigt som att få en att gå ner i vikt och i båda fallen behöver man skynda långsamt och ha tålamod för bästa resultat, inte min starkaste sida… Till Belgienresan fick Odden ett svindyrt magfoder, dels för att jag ogärna hade en hund som var dålig i magen under en resa men även för att jag ville få i honom nått överhuvudtaget! Odden har trilskat med maten sedan första operationen gjordes och matvägrande hundar kan verkligen få mig att börja tappa förståndet helt. Sedan Belgien har Odden dock ätit ganska bra. Det mesta av hans matranson hamnar faktiskt  i magen där den ska vara.

Som komplement  har jag börjat ge honom lite lunch. Av en slump fick jag tag i små lunchpatéer till ett väldigt bra pris och han har nu fått det i några veckor. Dessutom har jag testat att ge honom rent kycklingfett för att försöka att öka vikten ytterligare. Bara några matskedar så klart men en liten boost för att hjälpa honom att komma upp i vikt (tänk om matte hade haft samma delikata problem!! 😉 ) När vi var hos Marie senast, hade Odden tack och lov börjat gå upp i vikt och var uppe på dryga 46 kg och nu när det gått ytterligare nästan 1½ vecka så har han förhoppningsvis närmat sig 48 kg.

lunch
Paté till lunch, den slinker ner rackarns fort i alla fall 🙂

Odden ska så klart aldrig bli det minsta lilla gram överviktig men för att kunna bygga muskler måste det ju finnas något att bygga av och det gör det inte för tillfället. Musklerna ska byggas med promenader i rätt terräng och lite vattenträning så klart.

Nått jag också märkt nu när Odden får röra sig fritt och har tappat de få musklerna han haft är att han är snubblig igen. Han lyfter liksom inte riktigt på tassarna utan drar dem lite i rötter och annat när vi är ute. Det hänger alla gånger ihop med hans problem i lederna. Dels kan det vara så att lite nervtrådar har blivit skadade under operationerna, dels lär nervtrådarna ha blivit ”avtrubbade” under tiden som Odden inte fick göra något. Dessutom så är det ju så att Odden har lärt sig att kompensera för saker som gjort ont och därigenom skapat dåliga vanor i avlastningens tecken. Jag har funderat lite på hur vi skulle börja göra Odden lite mer uppmärksam på att han faktiskt har tassar där längst ner på benen 😉 och insett att lite hederlig cavalettiträning skulle vara bra för honom. I dag tog jag därför fram en lång stege, höjde upp den ca 15 cm och försökte få Odden att traska igenom den.

Först ville Odden gå på pinnarna, vi har ju tränat en del på pall och balans liksom. Men snart förstod han att han skulle gå i hålen mellan pinnarna. Vi gick fram och tillbaka och sedan nöjde vi oss. Jag tror att det är ganska jobbig träning så vi ska köra korta, korta pass men lite oftare i stället. Avstånden är inte optimalt för Odden men vi kör så här ett tag för att just få honom att bara lyfta på benen koordinerat.

stege
En köttbulle framför näsan och sedan försöker vi att ta oss fram över stegens pinnar. Det var svårt tyckte Odden men han är då inte främmande för att testa nya saker när jag vill det.

Det kommer vara en livslång resa att hålla Odden i sådant skick så att han kan fortsätta att leva utan symtom och fördelen med det jobbet vi lägger ner är så klart att vi får behålla vår lilla hustomte. Dessutom lär jag mig en jäkla massa på vägen och är tvingad att tänka nytt och annorlunda i bland, det är verkligen inte någon spikrak väg vi vandrar på men framåt kommer vi 🙂

Trask och sim

I dag var det dags för ett besök i Norsholm igen. Marie har ju haft semester så vi har inte varit där på några veckor. Under dessa veckor har Odden haft fri lek och belastats rejält! Han har varit på Böda och tagit ut sig både i vattnet och på stranden där han grävt. Han har fått många och långa rundor hemma i vår egen skog och han har debuterat på fjället. Men han har ju också fått bogen kollad av Krister med friskrivning.

Marie var nöjd med hur Odden kändes och efter lite kläm och känn så var det dags att traska in i buren för Odden. Första stunden grejade han och styrde i vanlig ordning, stod på kanten med ena bakbenet och fjantade sig men sedan skärpte han till sig och skötte sig fint. Vid något tillfälle utbrast Marie spontant ”men oj så fint han kliver på nu!” vilket så klart gör mig lite extra glad! På slutet var Odden lite trött och då ser vi att han kortar ner steget med vänster fram och jag undrar om det inte fortfarande är den där halsmuskeln som gör sig påmind? Den är visserligen skapligt mjuk och fin nu men det är det enda jag kan komma på som skulle kunna orsaka att vänster inte flexar lika bra.

Efteråt kylde vi vänster armbåge under tiden som jag spolade av och torkade Odden. Vi avslutade med att boka ytterligare några tider så att vi har. Lite semestrar för både min och Maries del gör att det blir var tredje vecka ett tag i stället för varannan men det går ju att komplettera med traskande i sjön här hemma så det gör inte så mycket.

På vägen hem stannade jag och handlade lite snabbt men sedan styrde vi kosan mot Gullbergsängen. Jag pysslade lite hemma innan jag tog med mig en liten halvlitershink ut och kombinerade hundpromenad med blåbärsplockande. Ett bra sätt att få hundarna att träna lågintensivt då det blir en hel del klivande i riset. Själv blev jag biten av en pissmyra på ena tån och svor långa ramsor, hatar pissmyror!

Efteråt var det svettigt och klibbigt. Odden hade fått motion så det räckte för dagen, Frisken också men Kilo var i behov av mer så jag packade ner bikini och flytväst och så åkte jag bort till sjön med Kilo. Först fick Kilo finna sig i att bli schamponerad. Han har ju fällt ur så dant som vanligt så här års men nu verkar fällningen vara över och jag hoppas att han vänder lite snabbt i päls nu! Lite renar päls får förhoppningsvis en positiv effekt om inte annat så luktar han fräschare nu.

Sen simmade vi. Faktiskt första ordentliga simträningen för den här sommaren? Vi har ju mest traskat eftersom det är bättre träning för Odden men nu fick det bli sim. Kilo var på, han simmar alltid 100 gånger bättre i sjön mot i bassäng. Ca 20 minuter låg jag i och blaskade medan Kilo simmade fram och tillbaka till mig med pipisen som jag kastade ut åt honom. Jätte skönt med ett dopp när det är så kvavt som det varit i dag.

 

NU! Just i dag….

… tar vi och startar ett nytt kapitel och säger bye, bye till det gamla, med glädje!!

I dag har jag varit på det sista återbesöket med Odden hos Krister. Jag har inget personligt emot Krister, är snarare väldigt tacksam mot honom, men nu vill jag ärligt talat inte se karln mer! 😉

Sista kollen alltså gjord. Vi kollade först lite rörelser och sedan blev det en plåt på bogen för att säkerställa att allt såg ut som det skulle där efter det senaste ingreppet för åtta månader sedan. Den bilden såg ut precis som den skulle och Odden fick en okejstämpel i rumpan.

Med detta lägger vi alla jäkla operationer bakom oss, likaså den tunga och jobbiga rehabresan, och fokuserar helt på att friskvårda och bygga muskler.! 🙂

Ja för även om allt ser ut som det ska nu, och Odden är ju checkad av både veterinär med röntgen, fysioterapeut och kiropraktor och har okej från alla instanser, så har vi så klart ett livslångt friskvårdande framför oss. Det har jag ju vetat hela tiden men det är fasiken så mycket lättare att hantera friskvård mot rehab kan jag lova!

Nu är som sagt planen att långsiktigt bygga muskler på Odden för att avlasta hans leder så mycket vi kan för att jobba mot artrosen som kommer att komma, förr eller senare. Men det gäller att skynda långsamt för att undvika andra skador på muskler, senor eller ligament, det är ingen lätt avvägning alla gånger men vi får göra vårt bästa.

När vi nu ändå var hos en veterinär passade jag på att få hundarnas pass stämplade med avmaskning inför helgens Norgetur. Min plan är att ta med Odden men jag kommer inte besluta mig fören på fredag om han verkligen kommer att hänga med eller inte, men nu finns i alla fall alla förutsättningar på plats om jag bestämmer mig för det.

Det är dags att packa i ordning vandringsryggsäcken igen 🙂 I dag ska jag fixa det som behöver handlas i matväg och försöka packa ryggan med det som alltid ska med, sovsäck, liggunderlag osv. Även hundarnas saker tänkte jag packa. Kilo slipper klövja denna vandring då det bara är en övernattning på fjället och jag lika gärna kan bära matten för en eller två hundar, det är ingen större vikt att bråka om. Trevligast är att jag får sällskap på turen av min, oftast trogna, fjällpolare Hanna 🙂 Nu är det två år sedan vi vandrade tillsammans senast så det är väl hög tid liksom. För den som undrar vad vi ska se så är ju den här videon helt fantastik som inspiration. Vi lär väl kanske inte få njuta av lika vackert väder om man ska tro prognosen men oavsett så kommer det bli en upplevelse utöver det vanliga!

Ja och ni kan vara lugna, jag har inga planer på att sitta och dingla med benen på kanten, göra konstiga hopp eller på något sätt utmana naturen, jag planerar att komma hem i samma skick som jag åker i väg i!

Vandringen kommer vara tuff med många höjdmeter på kort sträcka, snö som ligger kvar och säkert ganska lerigt med tanke på att vädret verkar ha varit ganska blött där senaste veckorna men det ska ändå bli gräsligt skoj och spännande 🙂

Second opinion

Jag ska väl lägga in lite text om vår second opinion hos kiropraktor kanske så att jag kommer ihåg vad som sas! Odden och jag fick ju ett erbjudande om att vara med som visningshund under en utbildning som fysioterapeuterna skulle ha i Norsholm för ett tag sedan och det kunde jag ju inte tacka nej till! Själv tyckte jag ju att det skulle bli väldigt spännande och intressant att höra vad denna kiropraktor hade att säga om Odden och även om jag kände mig relativt lugn så erkänner jag att det fanns några enstaka fjärilar i magen också…

Jag fick börja med en snabbresume om vad Odden behandlats för innan vi fick gå ut och visa upp rörelser. Först fick vi skritta fram och tillbaka och sedan trava fram och tillbaka. Sedan fick vi skritta i en ring åt båda hållen innan de var dags att gå in och klämma igenom Odden.

Utifrån rörelserna var det främst höger bak som väckte intresse och nu skulle då Odden gås igenom och vi skulle se hur han belastade sina ben samt om det fanns några spänningar i kroppen. Odden fick hoppa upp på den vanliga vadderade britsen och ställa sig där. Först tittade man på honom bara stående och kände ut med baktassarna för att se om han belastade det ena benet mer än det andra och i så fall om det var skillnad på in- eller utsida av tassen. Därefter lyftes ett bakben i taget och därefter så ”puttade” man på Odden för att se hur han höll emot och hur stark han är. Det var skillnad på höger och vänster bak, där då höger (ständigt denna högra sida 😉 ) var den svaga sidan. Det var ändå bättre än vad både kiropraktorn och de som var med på utbildningen hade förväntat sig utefter vad de sett i rörelse så det var ju positivt. Ytterligare positiva svar var att Odden inte vred ut i vare sig has eller knä för att stötta upp utan det enda som kom fram var en liten utåtvridning i tassen.

Sedan fick jag lyfta på ett framben i taget för att se hur bakbenen reagerade på det. Återigen konstaterades det att höger är svagare än vänster. Därefter klämdes rygg och bäckenet igenom och sedan gick kiropraktorn vidare med nacke, bogar och armbågar. Nacken visade det vi ju jobbat med sedan i mars, nämligen att vänstra sidan har högre stramhet, dock mestadels i mjukdelarna och inte i kotorna. Högerbogen kändes okej och hade bra rörlighet, fattas bara annat eftersom den ju är justerad 😉 Vänster bogen var mer stum och framför allt när hon roterade den inåt var det stumt och tog emot hos Odden. Det bestämdes därför att Odden skulle behandlas i nacken på en gång för att se vad det skulle göra för skillnad?

Jag har själv varit hos kiropraktor och naprapat och tycker att det låter gräsligt läbbigt när de knäcker till så jag var beredd på att hoppa högt men kunde snabbt konstatera att den här kiropraktorn inte knäckte så att det smällde i kotorna utan mer tryckte och pulserade. Odden såg helt avslappnad ut och protesterade inte det minsta utan verkade snarare att tycka att det var rätt skönt! Han var visserligen lite frågande när kiropraktorn klämde ihop hans nacke åt höger och kikade på både henne och mig under lugg för att kolla att det verkligen skulle gå till så här men i övrigt var han helt samarbetsvillig. När nacken var behandlad kunde vi konstatera att rörligheten för vänster sida av nacken som vi ju haft lite bekymmer med nu var bättre. Det som finns kvar är muskulärt och behöver fortsatt behandling med massage och novafon. Eftersom vänsterbog inte ville rotera lika fint som höger inåt så behandlades även ryggen en aning både vid länd- och vid brösrygg. Även detta tyckte Odden tydligen var rätt skönt för han rörde inte en min och var helt avslappnad. Rörligheten i vänsterbogen blev bättre om än inte lika bra som i höger efter denna behandling. Kiropraktorn var dock övertygad om att det är muskulärt och inte något ledmässigt och vi konstaterade att det troligen är en kompensation som gör att Odden är mer stum i vänster sidas muskulatur.

När det var färdigklämt så fick vi gå ut och visa rörelser igen och samtliga som var med var nöjda över att Odden nu såg bättre ut.

Ja så då är Odden genomgången av två duktiga kiropraktorer och båda två ansåg att Odden inte hade några låsningar, så jäkla skönt det är!!! Den första konsultationen var ju bara en snabb koll men den här andra var en undersökning på ca 45 minuter så Odden är verkligen genomgången från nos till svans och får alltså okejstämpel i rumpan även efter den genomgången 😀

RiG64X5oT

 

Nya besked?

Onsdag veckan innan skolavslutningen betyder mycket jobb, jobb med framför allt betyg. Det är ganska skoj om man undantar delen  med att se till att få kuverten fixade. Antingen ska jag skriva ut etiketter vilket brukar driva mig till vansinnets rand eftersom det aldrig blir rätt. Eller så ska man skriva föra för hand med kramp som följd, blä. Men i dag på jobbet fick jag ett samtal på min privata mobil.

Det var Marie som ringde eftersom vi i onsdags på förra rehabtiden pratade om att Odden skulle kunna vara ett lämpligt visningsobjekt på en undervisningsdag som kliniken ska ha nästa tisdag. Då kommer det nämligen en kiropraktor dit och ska ”föreläsa” en del för personalen samt visa övningar med balansbollar och liknande. När Marie berättade det och vi ju hade pratat om att Odden kanske skulle behöva en genomgång av en kiropraktor tyckte jag att de skulle använda Odden som visningshund. Dels för att det skulle kunna vara bra för Odden men även för att jag själv är så nyfiken på det här 😉 Marie lovade inget men skrev upp Odden som tänkbart objekt.

I dag ringde alltså Marie och frågade om jag fortfarande ville ha med Odden och jag berättade så klart då att Odden fått en snabb genomgång av Jörgen i går och vad han hade sagt. Jag förklarade sedan vidare att jag trots de positiva besked som jag fick av Jörgen gärna är med med Odden på deras utbildningsdag. Jag är som sagt nyfiken för egen del och sedan tänker jag att ett andra utlåtande aldrig kan vara skadligt?! Så nästa tisdag ska Odden vara med som försökshund och det ska bli väldigt spännande att se om denna kiropraktor har något annat besked att ge? Det hoppas och tror jag så klart inte men det ska som sagt ändå bli spännande 🙂

Nu är väl tisdagen före skolavslutningen ingen optimal dag att ta en halvdag ledigt på när man har mitt jobb men jag får helt enkelt jobba in den tiden i helgen. Det löser sig på ett eller annat sätt.

12113299_10203698931952893_8026269494892034337_o

Gråtande matte

Herregud vad jag har bölat i dag! Men vi tar det från början.

I dag var det dags att vaccinera Frisken eftersom han passerat 12 veckor. När nu det ändå skulle göras så passade jag på att fixa ett pass till honom och så fick han en rabiesvaccinering dessutom, då är han klar för att ge sig ut och resa om andan skulle falla på. Odden fick också ett pass samt rabiesvaccination, han har ju inte haft orsak att skaffa det tidigare men nu är det alltså gjort om vi skulle få för oss att dra till Danmark eller något liknande. Båda två skötte sig fint hos veterinären och Frisken som ju varit där och besiktigats kom veterinären ihåg, det finns fördelar med lite annorlunda namn 😉 Vid besiktningen hade ju Frisken bara en kula nere men nu ligger båda två där de ska, veterinären passade ändå på att kolla det själv när han nu ändå var där. Mest nöjd var jag annars över att Odden skötte sig fint, han är ju inte överdrivet förtjust i veterinärer längre, framför allt inte sådan som ger honom sprutor vilket i hans värld nog förknippas med att somna och vakna upp och ha jäkligt ont i en led… Men Odden skötte sig som sagt fint och veterinären tog det lugnt och fint med honom 🙂 Nöjda och glada men med lite fattigare plånbok kunde vi åka därifrån.

Efter jobbet var jag nästan bara hemma och vände. Odden har jag nämligen anmält till ytterligare en noseworkkurs och den startade i dag. Vi kom dit precis när klockan slog sex och det visade sig att vi i dag bara var två stycken? Vi fick köra behållarsök utomhus och stackars Odden har ju inte fått jobba med nosework sedan i mitten av mars och var minst sagt ringrostig… Han kände dock igen sig vilket säkert hjälpe honom att förstå vad vi skulle göra.

Vi fick börja med att göra ett tomsök, alltså söka men det fanns ingen doft. Egentligen var det kanske lite dumt eftersom Odden som sagt inte sökt på så länge men han fick belöning för att han gick igenom föremålen även om han ju då inte fick markera något.

Därefter fick vi söka efter en doft på banan, sedan två och svårigheten låg i att jag hela tiden var tvungen att röra mig, oavsett om hunden stannade för att undersöka något lite mer ingående. Detta för att hunden ska lära sig att det inte är där matte stannar som det finns en doft utan den ska lita på sina egna sinnen. Svårt och man känner sig lite fånig när man traskar runt 😉

Sen fick vi köra en annan övning utomhus där det låg tegelstenar med hål i på rad. Två av stenarna var upphöjda och bakom upphöjningen låg en sten där doften fanns. Det är svårt för hundar att gå ner och söka när nosen varit i högre läge men den här fixade Odden riktigt fint. Under den här övningen var han riktigt koncentrerad och jobbade bra. Vi passade på att förstärka doften med en bit köttbulle eftersom det som sagt var ett tag sedan han jobbade senast och det var nog en bra påminnelse. Vi körde sedan ytterligare en övning men nu var doften på en av de upphöjda stenarna, hundarna gick dock och nosade på de redan testade platserna innan de sökte ordentligt 😉

Vi återgick sedan till den andra ”banan” och nu låg doften i ett däck. Det tyckte Odden av någon anledning var jättekonstigt och han markerade visserligen att det var en doft där men stoppa ner näsan i däcket för att påvisa var var han inte lika sugen på. Det fick bli lite godisregn över den platsen för att han skulle släppa det. Vi gjorde lite andra sök i samma banan på olika föremål, bland annat en plastdunk utan botten samt en livboj. Vi fick även testa att byta underlag och gick från betong till gräs vilket tydligen brukar vara svårt, men både Odden och den andra hunden fixade det utan bekymmer 🙂

Eftersom vi bara var två och det var varmt ute så körde vi inte fulla tiden, hundarna blev rätt trötta ändå såg man. Så redan vid sju var vi klara och skulle packa ihop.

Till Hundia kommer dock en kiropraktor med jämna mellanrum och Marie och jag har ju pratat om att låta en sådan titta igenom Odden som ett komplement till den träningen som hon och jag ger honom. Just i kväll så var kiropraktorn på plats och jag passade på att fråga om när han skulle komma nästa gång och berättade att jag var lite intresserad av att eventuellt boka en tid då. Pirre som är kursledare och driver Hundia gick in och frågade Jörgen om han kunde ta en titt på Odden för att se om någon tid behövde bokas? Det visade sig gå bra och Odden fick gå in till Jörgen. Som sagt veterinärer eller andra som ska klämma och greja med Odden är inte hans favorit och när Jörgen skulle närma sig så visade Odden att han inte ville vara med. Nu är det ju inte som på ett Mh där han faktiskt får ”bestämma” så han fick bara finna sig i att Jörgen kände igenom honom och med lite stöttning från mig så gick det fint, dessutom så mutades han med torkad nötlunga av Jörgen 😉

Jag berättade så klart om de skador och operationer som vi gjort på Odden och Jörgen klämde igenom Odden när vi var kvar inne. Han sa inte så mycket mer än att han kände att han var spänd framme vid bogarna och runt om kring. Sedan ville han se Odden i rörelse så då gick vi ut och visade det. Därefter skulle Jörgen ”dra” i bakbenen igen och då gick han direkt till Oddens bakdel, nej tack sa Odden! Då slog det mig. Det är när någon går direkt på bakdelen som Odden verkligen inte vill vara med, det är ju nämligen så som opererande veterinär har gjort när han gett sederingssprutan. Så när Jörgen i stället började framme vid huvudet, klappade sig bak till rumpan så gick det fint att sträcka ut och klämma igenom bakdelen på Odden. Därefter säger Jörgen ”Nä du behöver inte boka någon tid till den här hunden, han rör sig bra och jag kan inte känna någon speciellt”.

Jag stod nog mest som en fågelholk och fattade ingenting? Det var knappt jag kom mig för att tacka och en mindre att erbjuda mig att betala eftersom han ju faktiskt lag ner en stund på min hund nu. Jag tror jag stammade fram ett tack och att jag blev väldigt glad av att höra de orden och sedan satte vi oss i bilen. När vi rullat en bit så började tårarna att spruta på den här larviga matten och det är faktiskt nästan så att de börjar rinna nu när jag skriver det här också. Jag tror jag bölade glädjetårar halva vägen hem, dvs 3½ mil!

Att få höra av en praktiserade kiropraktor som dessutom är veterinär att Odden, trasiga och flera gånger opererade Odden, inte behöver boka någon tid till honom utan känns bra är ju bara helt fantastiskt!

Jag är stolt över det som vi och Marie har gjort för Odden och vad vi faktiskt har lyckats med! Något måste vi uppenbarligen göra rätt eftersom Odden rör sig okej. Det är inte lätt, det går hela tiden fram och tillbaka, vi får bakslag men vi är på väg åt rätt håll! I morgon ska jag försöka få tag i Marie och berätta om det här, för hon är absolut en stor del i Oddens rehab, men nu ska jag njuta av en promenad i skogen tillsammans med min älskade, trasiga och knasiga hund och glädja mig åt att just nu, i dag, så mår både han och jag toppen! Vad morgondagen för med sig skiter vi i, nu lever vi i nuet och njuter av det 🙂

13116462_10204811882935972_1610624431764514028_o (1)❤ ❤ ❤

Säsongens sista sim inomhus

I dag när jag gjorde ett ärende åt jobbet så gick jag förbi jordgubbsståndet och bestämde mig för att köpa en halvliter. 35 kr för en halvliter, gräsligt dyrt men nu var det säsongens första och närproducerade så det fick det vara värt. Dyrgripen åkte med mig hem på lunchen men jag hade inte tid att njuta av dem där så jag bestämde mig för att äta dem när jag kom hem från jobbet, något att se fram emot helt enkelt.

Dagen har varit somrigt varm och skön och jag fick vara kvar en stund extra på jobbet för att bli klar med det jag höll på med så jag tyckte verkligen med rätta att jag hade gjort mig förtjänt av de hägrande jordgubbarna. Men när jag öppnade dörren hemma möttes jag inte av bara tre glada hundar utan även av en valp som haft bajsfest… Bara att torka och städa och det är bara att konstatera att efter det var jag inte längre så sugen på jordgubbarna 😉 Som grädde på moset skulle jag gå upp till övervåningen när jag städat undan efter bajsfesten. Vi ställer ett kompostgaller i trappen för att Frisk inte ska springa i trappen när vi inte är hemma men det hade han uppenbarligen tagit sig förbi och så hade han kissat i trappen. Av 17 trappsteg hade han prickan in 8… ja jag klev i det, ja jag var barfota.. kommentarer överflödiga 😉

Vi tog det ganska lugnt resten av eftermiddagen och början av kvällen, det var helt enkelt för varmt för någon längre runda. Henrik åkte och hämtade ut sin nya telefon, äntligen, då slipper jag att folk ringer till mig när det egentligen är Henrik de vill ha tag i 😉

På kvällen var det dags för säsongens sista inomhus sim. Odden fick börja och jag satte på honom en större flytväst för att underlätta lite för honom. Nackdelen med den är att jag inte kan dra åt lika hårt fram för att stötta honom, men den ger bättre flytkraft. Han fick simma 5+5+3 och skötte sig fint. Kilo fick gå i och simma samtidigt som Odden hans sista minut. Det var ju jättekonstigt tyckte Odden och hade fullt shå att hålla ordning på sig själv, pipisen i munnen, husse som höll i linan och matte som pratade med Kilo 😉 Kilo fick sedan simma 31 minuter med streamer i ca 20 av dessa. Eftersom det var sista gången på ett tag så passade jag på att fota lite.

oddenOdden simmar och sköter sig fint. Tänk att han som knappt ens ville gå in i rummet i höstas nu utan tvekan hoppar i poolen utan att jag behöver säga mer än varsågod?!

på kanten
Godis och mobil på bassängkanten. Odden vill inte ha godis i bassängen, men gärna till stretchningen. Kilo däremot byter gärna ut pipisen mot en bit köttbulle och tar i ordentligt om jag håller godisbiten framför honom så på honom varvar jag leksak och godis.

kilo och odden
Båda hundarna på en gång. Bara under en kort minut och det går inte att simma två så här stora hundar på ett bra sätt om man vill simma för att få ut träning av det hela. Men när en simmar av  och varvar ner och den andra ska värma upp kan man ju flyta runt tillsammans.

avspolning
När man simmat klart blir man avspolad så att kloret försvinner från hud och päls. Henrik brukar få ta hand om den hunden som först är klar och skölja, torka och föna medan jag simmar nästa hund.

frisken
Liten Frisk är med och svassar runt i lokalen och balanserar gärna på kanten för att kunna få bättre överblick…

kilo
Kilo är rutinerad simmare men en ganska lat sådan när vi är i bassäng. Han simmar betydligt bättre ute i sjöar.

från kanten
Odden snor pipisen för Kilo…

pipisar
Många pipisar med svans har vi och har vi förbrukat genom åren. De gula har jag dock fortfarande svårt att använda, den påminner allt för mycket om Emil och var ju hans absoluta favorit… ❤

 

Näst sista gången

Det blev visst sommar igen! Herregud vilken tryckande värme vi haft i dag. Vi gick vår vanliga runda på morgonen och det var helt okej. På lunchen tog vi också den vanliga rundan men då blev det långa tungor på hundarna och ingen av dem ville vara kvar ute utan alla tre gick raskt in och slängde sig ner på klinkersgolvet. Jag passade dock på att köra lite namnträning på Frisken under lunchrundan. Han måste ju faktiskt få lära sig vad han heter 😉 På eftermiddagen brukar vi ju gå en sväng men i dag var det för varmt. Hundarna fick komma ut på tomten och rasta sig och så lekte de lite i skuggan bakom huset innan de glatt gick in igen.

En dag som denna känns det bra att vi skulle åka och simma på kvällen så att hundarna fick lite motion i alla fall! I dag fick Kilo börja och han fick simma halva sitt pass. Sedan tog vi upp honom och schamponerade honom med klorhexidin eftersom han haft lite små plitor på kroppen och har kliat lite på dessa. Han fäller, så klart det är ju utställningssässong, och jag upplever att han är lite torr i huden. Minns att jag hade några kapslar som jag droppade på Maxen vid något tillfälle när han var så i huden som var återfuktande, ska nog försöka få tag i det till Kilo.

Under tiden som schampot verkade, det är ett sådant där tråkigt som ska sitta i under 10 minuter, så fick Odden simma. Han simmade först 3 minuter men då flytvästen han hade på sig var så dålig så fick han gå upp och byta och det gjorde faktiskt stor skillnad! Sedan simmade han 5+5 till efter det. Kilo körde sitt andra pass sedan efter att ha blivit avsköljd. Totalt blev det 15+15 för Kilo i dag.

kilo

Frisken bråkade med matte i dag 😉 Han fick för sig att springa åt andra hållet när jag ropade på honom så han fick öva ”inkallning” en hel massa under kvällen i Norsholm. Det var inte ett dugg trevligt att matte blev arg sa Frisken men att springa åt andra hållet när jag ropar är så klart något som är helt oacceptabelt, tänkt bara om det skulle ske vid en väg! Nu var vi ju inne och han kunde ju inte komma någonstans utan fick lära sig att när matte ropar då gör man bäst i att komma.

Nu är det bara en gång kvar på den här terminens sim så jag hoppas att värmen håller i sig så att sjöarna snabbt blir trask och badvänliga!

När vi kom hem igen var det äntligen lite dräglig temperatur ute och hundarna var jättepigga. Den lilla fåniga gröna leksaken som Odden vann i går har blivit jättepopulär och Kilo som ju inte är någon fantast av leksaker blir alldeles till sig när den finns framme? Så jag passade på att träna lite fjärr med uppsitt på längre avstånd, ut mot 10 meter, och belönade med denna gröna leksak då. Skitskoj sa Kilo och gjorde så snygga uppsitt att jag blir alldeles salig 🙂 Lite hopp/stå körde vi också eftersom Kilo var så på tårna samt lite fritt följ med mycket vänster halter som ju är Kilos svaghet.

Odden blir naturligtvis alldeles grön av avund när storebror får träna och får uppmärksamhet av matte och tillråga på allt har hans leksak! Så han fick lite korta fritt följ övningar. Jag borde verkligen ta tag i hans träning nu! Frisken fick öva lite mer inkallning och lite mer på sitt namn och det gick fint 🙂

5:e gången

Haha det är ju nästan löjligt, i dag var det femte gången som Frisken var med till rehabanläggningen i Norsholm. Då är det i morgon 3 veckor sedan han flyttade till oss… Som sagt vi hänger där mycket.

I dag var det dock en annorlunda gång, i dag var det nämligen Kilo som fick sig en genomgång. Han blev ju kollad av Marie i november senast och vi hittade lite små saker på honom då men inget av någon större natur, utan små saker som jag skulle tänka på. Det har vi också gjort men den senaste månaden har jag tyckt att Kilo varit lite stum i muskulaturen bak och valde därför att boka en tid åt honom för att ge honom en rejäl genomgång.

Odden och Frisken var ju med och Frisken verkar tycka att det är det naturligaste i världen att spatsera in på rehab 😉 Odden tyckte att det var jättemärkligt i dag att inte han fick någon uppmärksamhet? Att jag tog med honom berodde på att han i går var stel och när vi nu ändå skulle till Marie fick han helt enkelt hänga på.

Men som sagt vi la krutet på Kilo som först blev klämd på och stretchad. Fram är Kilo välmusklad, bak är han också välmusklad men inte i samma grad som fram. Han avlastar förmodligen en del vilket är naturligt för en hund som han, som har en rak knävinkel. Höger sida var mer stum i muskulaturen än vänster även om det i dagsläget inte är någon fara. Men jag ser ju vinning i att ta tag i sådana här ”problem” direkt innan det blir riktiga problem. Kilo fick därför elbehandling idag, första gången för honom! Lite konstigt tyckte han allt att det var men när han väl hade lagt sig på sidan och kände att det var skönt låg han nog mest och njöt. Under tiden masserade Marie baksida lår och hasen för hand.

13232966_10204852681035899_1261421332147393068_n
Avslappnad Kilo under elbehandlingen. Lika avslappnad som Olle och Maxen varit var han inte då han inte låg och blundade men att det var skönt visade han tydligt.

När Kilo var klar och jag fått diverse stretchövningar samt order om att vi i sommar ska vattentraska samt att vi ska dra i gång med cyklingen igen så fick Marie klämma och känna lite på Odden också. Vänster hals är bättre även om det finns lite spänning kvar och det jag kände i går när Odden var stel och jag körde med novafonen på honom visade sig vara tricepmuskeln som var spänd. Själv kan jag ju inte vad alla muskelgrupper på hundarna heter men jag börjar lära mig. Triceps och hamstring vet jag numera vart de sitter och att halsmuskeln fäster nere i bogen har jag ju också fått lära mig 😉 Vi tog ut hundarna efter att Marie klämt på Odden då hon ville se honom i rörelse. Kilo och Frisken fick sitta i bilen medan Odden fick röra sig på asfalten ute på parkeringen. Marie var väl inte helt nöjd med det hon såg och jag kan hålla med, Odden har rört sig bättre. Men någon större fara på taket är det inte utan vi kör på som vi har gjort den senaste tiden och så träffas vi ju nästa vecka då det är Oddens tur att ha rehabtiden som vanligt 😉 Fram tills dess kommer jag vara noga med att massera igenom Odden varje kväll och även köra med novafonen.

Att Odden får stumma muskler nu är inget konstigt. Dels får han göra mer och mer och kan därför lätt sträcka sig osv. Dels har han ju nu börjat muskla på sig och det betyder att det finns fler och fler muskler att skada 😉 Sen busar ju Odden gärna och när han sätter fart runt tomten är det så att jag sätter andan i halsen varje gång, han ligger ner i kurvorna… Naturligtvis försöker jag få honom att inte göra sådan tjuvrusningar men det är inte alltid jag lyckas. Men med tanke på att Odden faktiskt var med och gick i helgen som var så tyckte Marie inte att hans lilla stelhet var något att bekymra sig så mycket över.

Nu i kväll har jag i alla fall masserat igenom Odden ordentligt och märkte då att bicepsen på vänstersidan var rejält hård så den fick sig lite extra ompyssling. Odden tycker verkligen att det är skönt att få massagen och/eller novafonbehandling. Han ligger och sover mer eller mindre oavsett om jag puttar runt honom, lyfter på benen för att komma åt muskler på insidan eller helt enkelt rullar runt honom för att komma åt andra sidan.

Traskande

Arbetsdagarna ser ju en aning annorlunda ut nu när vi har valp hemma. Normalt åker svärfar hem till oss och tar ut hundarna på lunchen. Men med valp hemma så räcker det inte med att bara komma ut en gång under min arbetsdag. Visserligen jobbar jag ju nära hemifrån nu så jag har minimalt med restid och är inte borta mer än absolut nödvändigt men det blir ju ändå en del timmar. Så vi har löst det på samma sätt som när Odden var liten. Svärfar går upp på förmiddagen i stället och tar ut grabbarna en stund och sedan åker jag hem på luchen. Frisken får sin lunch då och sedan tar vi en liten promenad i skogen. Flextid är verkligen typ det bästa som hänt arbetsmarknaden och eftersom jag har en del tid sparat kan jag ju ta en timmes lunch i stället för de vanliga trettio minuterna och ändå komma hem som vanligt 🙂

Måste säga att Frisken är duktig här hemma. Någon liten pöl brukar det vara när jag kommer hem men inte mer än så och bajsar gör man ute hälsar han!

I dag var det dock lite synd om Kilo. Han fick nämligen vara kvar hemma när jag tog med mig Odden och Frisk till Norsholm för Oddens rehabtid. Frisken har ju redan varit i Norsholm två gånger trots att vi inte ens haft honom i två veckor ännu och nu den tredje gången kände han helt klart igen sig. Han knatade in som om han bodde där och tog huset i besittning 😉 Marie fick sig både en puss och glada svansviftningar, Frisken gillar som sagt folk. Sen blev det lite tråkigt eftersom Marie bara brydde sig om Odden 😉

Odden fick sig lite massage och blev genomklämd i halstrakten igen och jag berättade att jag tyckte att den spända halsmuskeln nu hade flyttat upp spänningen högre upp mot tidigare. Marie höll med och hittade en punkt där det verkligen var spänt. Nåja i dag satsade vi i alla fall på att traska igen, halsmuskeln fortsätter jag att jobba med på hemmaplan. Odden fick som sagt traska och han fick köra på lite lägre vatten i dag igen eftersom Marie höll med mig om att armbågarna kändes riktigt fina 🙂

Odden fick börja med 400 mm vatten och sedan sänkte vi till 385 mm. 5+4+4 minuter fick han gå och var allt lite trött på slutet.  Han fick dessutom hålla en hyfsat hög fart. Odden rörde sig i alla fall bra men jag gissar på att han kommer ha lite träningsvärk i morgon 😉

Men den tänker vi promenera bort. I morgon ska nämligen Odden få göra premiär som vandringskompis och få sova i tält! Det är med viss skäck jag ser fram emot att få dela tält med hustomten 😉 Jag hoppas att han blir trött av alla nya intryck så att han sover och inte ligger och vaktar hela natten! Det blir i alla fall en lite lagom tur som premiär där Lisbeth och jag ska gå från Nävekvarn mot Kolmården. Vi börjar i morgon kväll, vandrar ca 6-7 km innan vi slår läger och sedan vandrar vi vidare på lördagen så långt som det känns bra innan Henrik får komma och hämta upp oss 🙂 Blir förmodligen  alldeles fantastiskt trevligt och jag ser verkligen fram emot att tillbringa ett dygn ute i naturen igen!

Hemma igen efter rehaben så fick grabbarna busa lite på tomten och sedan var det äntligen Kilos tur. Det blev en tur runt Bysjön och Kilo njöt nog lite extra av att få egentid med matte. På vägen hem hittade vi Odden och Frisken hos Tommy och Anette eftersom Henrik var där just då. Odden fick syn på deras robotgräsklippare för första gången och blev klart nyfiken. Först tittade han bara på håll med lång svanhals men sedan kunde han inte hålla sig utan sprang efter. Han gick bakom en stund och nosade för att se vad det kunde vara men när gräsklipparen vände runt blev han fundersam och skuttade undan, märklig sak som kom emot honom 😉 Odden roade sig med gräsklipparen i flera minuter och det är skoj att se honom lösa problem på egen tass.

Vi gick sedan hem och även Frisk fick knalla på. På vägen upp mot huset kom givetvis hjortarna fram och jag blir tokig på att de inte har någon som helst respekt för vare sig hundarna eller mig? Odden gjorde en rusning men vände faktiskt och kom tillbaka när jag fräste som en ilsken katt att han basken mig inte fick springa efter vilt. Uppenbarligen har vår träning gett resultat även om jag ju vill att vi ska komma till samma läge som Kilo har, att han stannar och tar kontakt när det dyker upp vilt!

gänget
G
rabbarna tillsammans på sanddynorna
🙂

Dagarna rinner förbi

Dagarna rusar i väg och det är full fart hela tiden.

I måndags var det ju dags för sim igen. Odden fick simma som sist, dvs med hårt åtdragen flytväst fram och pipisen i munnen hela tiden. 5+5+3 minuter blev det också. Han kändes rätt okej i lederna men det var lite mer galla än sist när vi var klara. Dock ändå mindre än gångerna innan så jag tror nog att vi har hittat ett system som funkar för oss just nu. Det är bara tre gånger kvar i bassängen så vi fortsätter att testa oss fram under dessa gånger. Kilo simmade så klart också och simmade 30 minuter utan några konstigheter. Frisken var med och hängde i bassängrummet. Ganska onödigt och tråkigt om man ska fråga honom.

I tisdags fick vi besök av två kollegor till mig med tillhörande tre vinthundar. Vi gick på promenad här hemma först och Odden var mycket intresserad av de stora mysko typerna 😉 Till att börja med vrålade han som en stucken gris och då fick han bannor av matte, man får faktiskt bete sig om man ska få nya vänner! Men han lugnade sig snabbt och var sedan bara nyfiken och intresserad. Fausto och Gaspar tyckte nog som Odden att de där stora svarta lurviga sakerna var klart mysko, Kira som är lite mindre tycker att pojkar ska hållas kort! 😉 Odden var kopplad hela promenaden medan Kilo fick trava på lös. Tillbaka hemma blev det lite fika med fruktsallad och en massa prat, en trevlig kväll helt enkelt. Frisken var hos Tommy och Anette när vi var ute och gick eftersom Henrik skulle vara nere i maskinhallen, nyttigt för honom att vara lite själv utan stöd från storebrorsorna!

I dag var det dags för vårt sista tillfälle på viltspårkursen 😦 Tiden går alldeles för fort och dessa 8 gånger som vi spårat kunde gott fått vara några fler! Frisken fick hänga med till spårskogen idag då vi var tvungna att åka en bra stund innan Henrik kom hem.

Frisken fick först hänga med ut och bort till grillplatsen. När han kom ut ur bilen blev han utskälld av någon hund i en bil och det var faktiskt jätteläskigt tyckte han. Han fick gå med bort till lite folk i stället och det var ju jätteskoj, Frisken är en social liten grabb. När han varit med en bra stund vid grillplatsen var det dags för Kilo att gå sitt spår. I dag fick vi med oss en karl som skulle gå bakom och det har ju verkligen inte fungerat för Kilo under den här säsongen? Det är verkligen helt obegripligt för när han varit i väg på andra saker som på Böda tex så är han precis som vanligt och hälsar glatt och gärna på karlar? Nåja vi gjorde i alla fall ett försök och åkte bort till spår 19.

Kilo tittade misstänksamt på herren vi hade med oss men var inte alls lika påverkad som när Kjell var med senast vi testade. Ingen tryckt svans och ingen rädsla i blicken, bara ett klart avvaktande beteende. Så jag testade att släppa i väg honom på spåret och bortsett från att Kilo både kissade och bajsade i spåret så skötte han sig bra. Han stannade till några gånger i början och tittade bakåt för att se vart vår följeslagare var men eftersom han gick en bit bakom oss så tuffade Kilo på. Vad skönt! Nu var det här en herre i vanliga kläder och inga jaktkläder och det verkar som att det är en del av problemet? Vid två ställen tyckte Kilo att det blev lite jobbigt då följeslagaren kom lite nära när han ringade i vinklar och då testade han att gå åt ett annat håll för att komma undan men när jag påminde honom om vad det faktiskt var vi skulle gör så återgick han till spårandet. Som sagt ett steg i rätt riktning!

Sen fick Frisken komma ut en stund igen och framför allt fick han kvällsmat. Uj så han beklagade sig över att det var över tiden och oj så han åt när han väl fick maten. Odden och Frisk rastade jag sedan och så fick Frisk hänga med till grillplatsen och socialisera sig lite till. Nu fick han hälsa på en portugisisk vatten hund och det var jättetrevligt. Han fick även nosa och smaka lite på en rådjursskank, mycket spännande.

Sedan var det Oddens tur och vi fick med oss en kille med pistol då vi skulle testa att skjuta i spåret. Odden spårade försiktigt och noggrant. Han hade det lite snurrigt vid återgången där han ringade på rätt rejält men i övrigt löste han spåret fint. Skottet var inga bekymmer och han spårade raskt vidare när jag sa att han fick. Klöven gick han över och fick jobba lite för att komma tillbaka men som vanligt blev han mer än nöjd med att få bära den tillbaka sedan.

Frisken fick komma ut en sväng till och nu hälsade han på en tax och en cocker. Båda dessa ansåg Frisken var jätteskojiga och lekte för glatta livet. Nu lekar han rätt hårt och framför allt så biter han gärna i svansar och det uppskattas väl inte direkt.. 😉 Av den anledningen fick han nöja sig med att hälsa och leka lite kort och sedan fick han finna sig i att sitta i mattes knä.

Ja nu var det slutspårat för den här gången, trist. Jag hoppas dock att Sören har möjlighet att fixa med ett eller flera prov åt Odden och så hoppas jag att Evelin snart blir klar som domare så att Kilo kan få gå prov han med 😉 Nästa år ska väl Frisken få testa på viltspårandet, eller ja det ska han nog få tidigare än så, men i lite mer arrangerad form alltså.