Friska ben och sjuka ben

Besten röntgades förra veckan. Jag ogillar att sedera och söva mina hundar, det känns alltid lika olustigt, men det finns ju inget att välja mellan. Ja för röntga benen skulle Best så klart göra.

Ohalt har han ju varit men jag har ju haft mina funderingar på höger bak eftersom han varit ojämtmusklad. Kollad hos kiropraktor med ok i rumpan är han pga det men lite nervöst är det ju alltid. Det visade sig dock att Besten hade de bästa bokstäverna i sammanhanget och resultatet blev A höfter och UA på armbågarna. Jätteskönt så klart och det som finns kvar i ojämnheten mellan höger och vänster får vi alltså anta beror på en muskelskada för några månader sedan så det ska vi nog få ordning på 🙂

Extra roligt med bra resultat på lederna är det så klart eftersom Kilo är pappa och jag är minst lika ansvarig för den här kullen som uppfödare Cissi är. Än så länge har Kilo strålande resultat på sina avkommors leder med en ynka enkelsidig C höft och resten fritt. Håller tummarna för att resten får ha lika friska ben de med så klart!

Hunden med inte lika friska ben, dvs Odd, går det lite upp och ner med. Senskadan tror jag att vi äntligen fått bukt med men jag tycker mig se att artrosen nu slutligen har börjat ge sig till känna 😦 Pigg och glad är Odden som alltid och ute rör han sig helt okej. Inne kan jag dock se lite stelhet efter att han legat och att han avlastar höger fram en del. Det är ju ingen nyhet att det förr eller senare skulle bli så här så någon överraskning är det ju inte men inte blir det roligare för det. Så länge Odden fortsätter att visa att han vill vara med så får han det, make till hund med pannben har jag aldrig tidigare stött på! Men förr eller senare kommer så klart benen ta ut sin rätt och den dagen vill jag helst inte alls tänka på…. För tillfället går han mellan 6-8 km om dagen, fördelat på 3-4 rundor, och upp mot 5 km som längst i ett sträck. Jag påminner mig om att det ju faktiskt inte är alla friska hundar som får så mycket motion så det är egentligen inte någon katastrof att Odden inte är med på allt som de tre med friska ben får göra. Men visst är det jobbigt att inte ”få” ta med honom på längre turer när jag ju vet att han älskar att utforska nya stigar han också. Efter operationerna när Odden fick börja röra lite mer på sig åkte ju Odden, Kilo och jag runt till lite kortare leder och utforskade dessa, funderar på om jag kanske skulle ta och göra det igen? Det finns ju faktiskt många vackra leder som inte är mer än 3-5 km och att byta miljö att gå i är alltid skoj 🙂

Vi har haft lite blandade resultat på våra hundars röntgen.
Olle hade A höfter med en sketen 1:a fram, det var tack och lov inget som någonsin bekymrade honom eller visade sig.
Maxen hade B höfter och UA fram
Uno var ju en större katastrof än till och med Odd med sina D höfter och vad som skulle ha blivit 3 or fram. Någon officiell röntgen finns ju inte på honom men han hade behövt operera minst en armbåge och höfterna läste SKK av till D på båda sidorna.
Emil hade A höfter och UA fram.
Kilo har A höfter och UA fram. Hade jag obegränsat med pengar hade det varit lite intressant att röntga om honom för att se hur det ser ut nu när han är 8 år?
Odden har ju B/C på höfterna och 3:or fram eftersom han är opererad. Det hade varit intressant att veta vad avläsarna hade satt för siffra om de inte fått med att han var opererad?
Frisken var ju med sitt namn bara tvungen att ha A höfter och UA fram 😉
Ja och Best såg ju också han till att skaffa sig bästa resultatet.

Blandade uppdateringar

Men det är väl märkligt att det ska vara så svårt att få till några inlägg här när jag ju faktiskt främst skriver för att själv kunna gå tillbaka och se vad vi har styrt med? Nåja lite är bättre än inget så….

Vi hade en härlig semester och det var väl där någonstans som bloggandet försvann ut i kylan igen. Lofoten och norra Norge är både Henrik och jag överens om att vi vill besöka fler gånger, men det får väl gå något år eller så innan nästa besök. Vi avslutade ju semestern med en vecka på Böda, alltid lika skönt och avkopplande. Långa promenader, möjlighet till vattentraskande och oftast bra väder. Det är det där med när hundutställningen ska vara som vädret fullständigt tjurar i hop sig på Böda?

Odden drog ju under semestern ”upp” sin senskada igen och även om det så klart är jobbigt så vet jag ju nu på ett annat sätt hur vi ska hantera det så vi jobbar oss sakta, sakta tillbaka igen. Det är koppelpromenader, gärna på hårt underlag, kombinerat med ultraljud och laserbehandlingar som gäller för hans del för tillfället. Ca 5-6 km om dagen får han i motionsväg och även om jag tycker att det är lite så vet jag ju att det finns friska hundar som får mindre så speciellt synd om honom är det väl inte direkt. Det tråkiga är ju att det blir mycket promenader på samma ställen helt tiden så jag försöker att då och då åka i väg och gå på andra ställen. Vi kombinerar promenader ute med tid på löpbandet, jättetråkig motionsform enligt mig men hundarna gillar det. Ja eller Odden tycker att det är okej, övriga tre älskar löpbandet?

Helt obegripligt vad som kan vara så skoj med att gå på det där bandet men Kilo går hela sin tid med en viftande svans och om inte Frisken får gå först så försöker han att tränga sig upp på bandet medan de andra går… Ja nytta av det där bandet jag åkte och köpte i Norge för några år sedan har vi i alla fall haft!

Odden fyllde ju 5 år i september och det var väl långt i från alla (inklusive mig själv) som satsade pengar på att han skulle bli så gammal. Det känns väl tveksamt om han kommer kunna hänga med på flera mil vandring igen men så länge han är pigg och levnadsglad och kan komma tillbaka till att hänga med på våra vardagsrundor så känns det okej. Det tråkiga med senskador är ju att de tar sådan tid att läka och eftersom vi nu har gått på ett rejält bakslag så försöker jag verkligen att ta det långsamt med honom, men det är jäkligt svårt när han själv är så pigg som han är. Det är mycket kampande med kopplet i försök att få i gång matte och det är mycket ”men för fan Odden ta det lugnt” från mitt håll 😉 Nåja, man kan ju inte klaga när hunden bara är jäkligt glad även om det så klart är jobbigt att behöva begränsa honom.

Kilo har ju fått några flera barn under hösten. Fyra fanns i magen men tyvärr bara två överlevande. Fast med tanke på att Kilo blir 8 nu till årsskiftet så är det ju ändå bra att han har sprutt på simmarna 🙂 En hane och en tik blev det i alla fall och eftersom de växte upp utanför Norrköping så hann jag ju åka och kika på dem flera gånger. Valpmys tackar man ju sällan nej till. På bild fastande de också eftersom AnnCatrin och jag även i år sålt en väggalmanacka och vi hade lite funderingar på olika typer av bilder. Lillgrabben fick porträttera december och stå ut med att pälsfarmor satte upp julbelysning hade med sig tomteluvor. Nu hoppas vi att båda valparna får långa och friska liv tillsammans med sina ägare!


Grönbergas F-kull, 7 veckor unga

Frisken är som han heter, tack för det. Enkel och lättsam som alltid och sällan till något besvär eller till och med att man nästan glömmer honom mellan varven för att han inte gör något väsen av sig. Mer och mer lik Maxen i sättet blir han och vid flera tillfällen i höst har jag sagt just Max om honom. Nu är det ju bara en stor komplimang att man liknar Maxen så Frisken misstycker nog inte. Frisken har dock haft ett synnerligen oproduktivt år, men på Böda i september så dammade jag faktiskt av honom och han belönades med ett r-cert, inte så illa va?! Nåja han får stå på tillväxt ett tag till, som vanligt är mina grabbar lite sena i starten 😛

Det lilla monstret Best har precis fått börja på lydnadskurs! Plötsligt har suget efter lydnadsträning infunnit sig igen efter flera år och då gäller det att hugga direkt. Raskt anmälde vi oss på kurs och i onsdags var första tillfället. Besten imponerade stort på matte genom att vara uppmärksam och lyhörd trots att det var första gången. Lite synd att kalla det för lydnad kanske men följa godis ska ju bli fritt följ när vi är klara, uppsitt ska kombineras med snabba lägganden och springa efter godisar ska bli tempo, tempo. Och kors i taket så har vi faktiskt tränat en liten stund nästan varje dag sedan dess 🙂 Besten är på, han är ju den mest matskadade hund vi haft så när matte grabbar en näve godis och ber honom följa med är han så klart med på noterna. Kul som tusan är det i alla fall och jag hoppas att den känslan hänger i!

Annars närmar sig ju röntgen… Matten har lite ångest då hon tycker att höger bak är lite knasigt i bland. Ingen hälta men något som stör har det varit. Så Besten fick hänga med upp till kiropraktor Eva för en koll när ändå Odden skulle dit. Ja när jag ändå åkte fick även Kilo en genomgång faktiskt, lika bra om man nu ändå ska dra i väg upp till Stockholm. Kilo var glädjande nog fri från låsningar och fick mest laserbehandling i uppmjukande syfte, skönt eftersom han ju haft en skada som vi bråkat lite med tidigare men som alltså nu äntligen verkar vara under kontroll 🙂 Odden var som väntat påverkad på sin höger sida. Inga jättelåsningar dock men skönt att få honom genomgången och lossad på så att han inte går och snedbelastar, det finns ju liksom gott om andra saker som han har bekymmer med så några låsningar behöver vi inte dras med i onödan!

Besten sedan som jag tycker har varit underställd och kort i steget bak, främst höger, fick visa upp sig hos Eva. Hon såg så klart samma som mig, jag börjar faktiskt bli rätt bra på att diagnostisera mina egna hundar numera 😉 Någon jättelåsning fanns inte och det är ju både bra och dåligt. Det är ju klart att jag inte vill att min hund ska ha låsningar och gå och ha ont, samtidigt undrar jag ju då hur den där höften på insidan ser ut? Eva lasrade i alla fall områdena runt höft, höftböjare osv och lossade sedan på det lilla som fanns. Jag tycker att jag ser en skillnad på Besten efter det, han tar ut steget bättre och är inte längre underställd på samma sätt. Men helt nöjd är jag inte så det ska bli skönt att stöka undan röntgen så att jag får svar på hur det ser ut? Förhoppningsvis är det ”bara” en mjukdelsskada som bråkar med oss, eller så har han kanske någon anmärkning på höften? Så länge han inte har ont eller mår dåligt spelar inte det så stor roll om jag ska vara ärlig. Är det något som jag lärt mig genom Odden så är det att röntgenplåtar inte nödvändigtvis har något att göra med hur hunden mår och i min värld är det viktigast att Besten får må bra om det sedan står någon bokstav på ett papper som är mindre rolig så är inte det hela världen. Jag vet ju dessutom att Besten har gjort några vurpor så jag skulle egentligen inte vara förvånad om det är en mjukdelsskada som är problemet och självklart hoppas jag ju att han ska vara fri vid röntgen, det blir ju så mycket enklare då.

Ja vi fyller dagarna i alla fall med motion, lite träning och rehab, som vanligt alltså. Själv går jag och är sur över att det är konstant mörkt nu. Älskar hösten men hatar mörkret! Tjatet om att det snart vänder är ju direkt felaktig, någon märkbar skillnad är det långt kvar till så bespara mig det dravlet tack 😉 För att pigga upp mig har vi tagit möjligheten att hyra en stuga på Böda några dagar över nyår, det är verkligen något att se fram emot 🙂 Överhuvudtaget ser jag fram emot helgerna eftersom jag tänker vara långledig över jul och nyår, 17 dagar ledigt har jag verkligen inget emot!

En gång i månaden var det ja…

Ja så har det gått typ en månad igen och plötsligt är vi inne i sommarmånaderna? Det går för jäkla fort mellan varven. Jag är inte riktigt med i tanken ännu på att det är sommar men det är väl å andra sidan som vanligt.

Vardagar och helger rullar på, det är fullt upp som vanligt. Vi spårtränar och det är verkligen jätteskoj. Liten Best har förstått det här med att spåra och är riktigt duktig. Han är ju för ung för att gå något prov än så länge men fortsätter han i den här takten så bör ett anlag inte vara något som helst problem när han väl passerar nio månaders dagen. Frisken har också varit duktig och jobbar på bra. Sist var det ett rejält krävande spår där jag bland annat var tvungen att klättra så brant uppför att jag fick använda både händer och fötter för att kunna hänga med, torrt var det också, och långt, och spåret hade legat i nästan 24 timmar, men jodå Frisken tog sig runt 🙂 Vi får se om vi kan få till något litet prov för Friskens del kanske.

En tur till Hässleholm och Ängelholm blev det ju för ett tag sedan. Liten Best fick åka i väg på eget äventyr och lämna brorsorna hemma. Själv var han ju dock inte utan hade med sig både Zlatan och Zamantha som stöd i livet 😉 Nu verkar Besten ta det mesta som hans matte utsätter honom för med en klackspark och han plirar nyfiket omkring sig med en vaggande svans, skönt. Resultatmässigt blev han BIR-baby men det var ju inte så svårt då han var ensam babyvalp igen, vilket så klart är lite tråkigt. Matten fick i alla fall lite fnatt när hon kom hem från Skåne och anmälde raskt till Leksand dessutom, vet inte riktigt hur jag tänkte där? Långt som tusan att åka ju… Jaja det löser sig.

Best
Litet monster i Ängelholm.

Vi har ju haft sennenträff här hemma också, en långpromenad. Nästan 20 personer fick jag med mig ut i skogen, så skoj att så många ville hänga med! Lite väl varmt kanske om men ska klaga men det ska man väl inte 😉 Typ 15 härliga km fick vi ihop och en lång lunchrast vid Lillskiren blev det där Henrik och jag ”snodde ihop” lite viltskavsgryta och ris till alla.

I helgen som var blev det husvagnspremiär för året och premiär för Besten dessutom att leva husvagns liv. Även detta tyckte litet monster var helt okej och gillade både att det fanns mycket att titta på, många som ville prata med honom och dessutom fick han ju en ny bästis i form av leonbergervalpen Disa som är ca 2 månader yngre än Besten. Disa och Best tuggade friskt på varandra varje vaken stund men var duktiga valpar som inte for runt utan de lekte ganska lugnt och städat och fick därför hålla på. Vilda valplekar unviker vi helst med tanke på risken för skador.

Best och disa
Best och Disa tuggar lite på varandra.

Just nu är det annars full fart på jobbet, skolavslutningen närmar sig ju med stormsteg och då får jag massor att göra. Betyg ska fixas och grejas med och så ska alla förutsättningar för nästa års schema komma på plats. Jag jobbar hela sommaren som vanligt förutom att vi ju drar till Böda till midsommar och stannar där ett tag efteråt också. Sen ska jag faktiskt för första gången ha 4,5 veckor sammanhängande semester, det ska ju bli löjligt skönt. Jag tycker att vi ska spontan köpa en husbil och dra upp till nordnorge på semestern, Henrik är som vanligt lite mer svårövertalad… Nåja lite Norrland och Norge ska det nog bli på ett eller annat sätt, jag behöver fjälluft!

Kanske undrar någon över hur det går med Odden? Ja den hunden kastar ju sin matte mellan hopp och förtvivlan. Överlag ser det dock helt okej ut och han är med på i stort sätt alla promenader som Kilo och Frisken får och det är så klart helt underbart. Lite smågrejer gör att jag mellan varven får lite lätt ångest, som när han för en dryg vecka sedan plötsligt markerade rejält på vänster fram i stället för höger som ju är där senproblemet varit. Min egna diagnos är en lättare muskelbristning i halsmuskeln som fäster i bogen som ju Odden hade lite bekymmer med för några år sedan. Lite vila, lite laser, lite novafon och vi är nu tillbaka på banan igen. Målbilden är fortfarande att kunna ha en lös Odd på stranden på Böda!

Jag har dessutom fått tag i en elterapimaskin som jag i nästa vecka ska få hjälp med. Förhoppningen är att kunna använda den på främst Odden så klart men även på de andra hundarna. Kilo är ju ändå snart 7,5 år och har ju haft några muskelskador i sitt annars helt friska liv, och skulle absolut må bra av att få elbehandling med jämna mellanrum. Jag skojar om att jag nu har ett helt rehab här hemma så nu ska jag bara anställa Marie också så har jag allt jag behöver 😉

Något annat jättespännande som jag ska göra är att jag på lördag ska på en sagofotograferings workshop! Ja för ska man nu lära sig mer så får man ju ge sig ut och försöka få hjälp. Läskigt att som fullständig amatör åka i väg på något sådant här men förhoppningsvis lär jag mig massor och det här är min ”kompensation” till mig själv för att jag inte kom i väg till Lofoten i våras.

Med tanke på att vi som sagt ska dra till Böda så räknar jag faktiskt med att nästa blogginlägg kommer innan en hel månad till har gått 😉

Dagarna som går, det är livet va?

En blogg i månaden kanske man kan plita ner i alla fall. Grämer mig lite att jag inte får tummen ur oftare, jag gillar att kunna gå tillbaka och se vad vi har gjort men det blir ju lite svårt om jag inte skriver något 😉 Det händer ju saker i alla fall även om jag inte skriver och en del saker kan man ju passa på att få på pränt när man nu är i gång.

Odden hade en rejält bakslag för ungefär en månad sedan. För första gången på länge skulle Henrik åka hem på lunchen till hundarna. Allt hade varit som vanlig när jag var ute med dem på morgonen och mina svärföräldrar hade inte sett något konstigt när de var ute med hundarna på förmiddagen. Hundarna satt sedan i hundgården tills Henrik då kom hem och där har något hänt? Odden var i alla fall trebent när Henrik kom hem och han ringde så klart till mig som fick åka hem. När jag kom hem var Odden dock inte alls trebent men halt var han, han stödde dock på benet. Jag hittade inget speciellt på honom så efter att han fått kissa av sig så fick hundarna gå in och så åkte vi och fortsatte jobba. När jag kom hem på eftermiddagen hoppades jag mötas av bara en lite stel Odd men nä, nu var han verkligen trebent?

Med mycket möda fick jag ner honom för trappen och ut på tomten för att se om han liksom kom i gång om han fick röra lite på sig men nä, höger fram ville han helst inte stödja på alls. Han kissade i alla fall och sedan fick jag med stor möda upp honom för trappen och in i huset igen där jag stängde in honom i vardagsrummet. 1000 tankar hinner ju fladdra genom skallen så klart men jag bestämde mig för att försöka vara lite lugn för en gång skull och avvakta till dagen efter. Odden visade att han hade riktigt ont då han till och med pep till vid två tillfällen och han är normalt inte en hund som säger något. Kvällen gick, Odden låg mest där på vardagsrumsgolvet och jag tog in även Kilo dit eftersom Odden är lugnare när han får vara en del av flocken och inte vara utestängd. Vid halv tio på kvällen sa jag åt Henrik att vi måste försöka få ut Odden och kissa igen, vi får hjälpas åt att få ner honom för trappen. Döm av min förvåning när Odden då reser på sig och helt plötsligt använder benet? Utan några bekymmer går han fram till dörren, tar sig ner för trappen och tycker att ett litet rejs på gräsmattan skulle vara trevlig??

Ja nu fick han ju bara kissa och bajsa och sedan gick vi in. Morgonen efter syntes lite stelhet men ingen direkt hälta fanns kvar och sedan har han sakta återgått till att vara som vanligt igen? Vad det var vet i tusan? Helgen efter såg vi alla fall till att snygga till och göra i ordning hundgården ordentligt. Jag städade ur den, vi la dit störres stenar där hundarna grävt hål och fyllde igen och fixade till så att de inte gick att gräva under trappen länge.


Mattes olycksfågel Odd

Hur konstigt det än låter så har Odden alltså efter det här blivit bättre och bättre och vi har till och med börjat ha honom lös igen på promenaderna. Inte alla promenader och inte helt tiden men efter att ha varit kopplad sedan i oktober är det så klart oerhört skönt för både Odden och oss att vi nu kommit så långt i rehaben att vi kan ge honom lite frihet igen ❤ I går gick vi 5 km runt sjön här hemma vilket är en ganska kuperad runda och Odden var lös tillsammans med de andra. Det funkade fint och det är så skönt att vi är på väg mot ett normalt liv igen.

Helt bra kommer han ju aldrig att bli Odden, men han ska så klart få vara hund och få vara med som alla andra, annars är det ju inte mycket till liv. Nu ska vi fortsätta att bygga lite muskler, stärka senan och bygga upp kondition igen så kanske målbilden av en lösspringande Odd på stranden i Böda till midsommar faktiskt kommer att bli sann!

En sväng till Sundsvall/Ljusdal blev det över påsk. Svenskvinnarutställning på långfredagen där Kilo blev avtackad som 5:e bästa hane. Slappt på lördagen i Ljusdal med strålande sol och sommarvärme. Lite opraktiskt att vi denna helg hade 6 hanar och 2 tikar, som båda löpte… Jaja det gick det med. På söndagen var det special utanför Timrå och den var verkligen inte välbesökt? Litet monster gjorde debut och var sorgligt nog ensam bernervalp. Han skötte sig dock med den äran och gjorde allt matte bad honom om. Pappa Kilo blev 3:e bästa hane så han skötte sig även han.


Best på sin debut. Älskar hans svansföring!
Foto AnnCatrin Uppfeldt

Tisdagen efter påsk tog jag en semesterdag och åkte upp till Stockholm och kiropraktor Eva. Alla tre stora grabbar var inbokade på varsin behandling, lika bra när man nu ändå åker liksom. Kilo var först ut och han var ju hos Eva precis innan jul senast. Efter en parning i februari såg jag tecken på att allt inte var helt rätt hos Kilo, han har tex inte så gärna velat hoppa in i bilen själv utan velat ha hjälp. Lite låsningar i höften på båda sidor fanns men främst en ordentlig låsning i övergången bäcken-svans. Eva lossade på det och så här två veckor senare hoppar Kilo enkelt in i bilen igen.

Odden var nästa hund ut och hans kropp är ju som den är. Dock har den efter bakslaget och 10 timmars hältan som jag nyss skrev om tagit några ordentliga steg framåt igen. Odden visade sig ha en ordentlig låsning i höger bäcken? Det har inte jag märkt något av men Odden skrek faktiskt till och med till när Eva var där och kände första gången så nog var han påverkad där alltid.

Frisken var sist ut och han hade jag bokat åt eftersom han för någon månad eller två sedan började passgå en massa. Det brukar han inte göra på det sättet och även om det efter några veckor försvann så tyckte jag att en kolla kunde vara på sin plats. Men Frisken är vad han heter, frisk så han fick bara lite laserbehandling i förebyggande syfte.

Frisken får laserbehandling på ryggen i förebyggande syfte av Eva.

Under sista veckan i april ägnade jag kvällarna åt att fotografera hundar vid ett magnoliaträd i Finspångs slottspark. Alltså det är ju så vackert! Nu fick jag även möjlighet att öva lite på andra hundar än mina egna vilket är skoj.

Besten med de vackra magnoliorna, så fina!


Frisks mamma Emmy förevigades en av kvällarna, söt som en liten pralin

En söndag tog jag ledigt från både hem och hundar och åkte till Bronäs utanför Katrineholm och ägnade dagen åt att fota lure coursing. Det är faktiskt skojigt men jäkla svårt. En del bra och en del betydligt mindre bra foton blev det 😛 Den här är jag dock riktigt nöjd med, tyckte att den blev riktigt häftig!


Två afghaner har precis startat sitt första lopp. Jag är verkligen inte någon vinthundsmänniska men afghanerna är oerhört fräsiga att fota när de springer, bara en massa päls som kommer fladdrande över gärderna.

Vi spårar lite också. Frisken och Best går på årets spårkurs och Frisken visar varje gång att han minsann kan det här med att spåra. I går hade vi med oss spårledare Sören på Friskens spår och han konstaterade att Friskens spårning mycket väl håller för ett första pris i öppenklassen. Vi kanske ska försöka oss på ett sådant då? Vi får se om domaren har några tider?

Besten fattade ju nada första gången vi var och spårade, det var bara konstigt och äckligt alltihopa. Klöven däremot blev han ju oerhört förtjust i och högg direkt 😉 Andra gången fick han synretning och då trillade poletten ner och sedan testade vi samma sak två gånger hemma med lika lyckat resultat. I går var det tredje tillfället på kursen och Besten fick synretning även denna gång men fick nu vänta innan han fick gå på spåret, skittråkigt sa han och visade tydligt att han ville gå efter och hämta klöven som de slarviga människorna hela tiden tappar bort 😉 Efter en stund fick han ju då gå spåret och jodå, det ska nog bli spårhund av honom också för han fixade både att spåra och ta en vinkel nu 🙂

1:a maj var vi på en liten inoff i Motala Besten och jag. Där fick vi träffa syskonen Bingo och Bonnie också 🙂 Alla tre småttingar skötte sig med den äran och lät sig villigt kollas igenom av domaren och sprang fint i ringen 🙂 Den här pälsfarmorn är mycket stolt!


Best, Bonnie och Bingo 🙂

I dag har vi något så ovanligt som en helt oplanerad dag?! Lite häng i skogen och lite pyssel här hemma får det väl bli, dags att sätta fart nu alltså 😉


Fyrklövern där de trivs bäst, i skogen 🙂

När hoppet återvänder

Odden, min Odden.

Följetongen med Odden fortsätter och från att runt nyår känna mig full av ångest och inte se någon utväg till hur vi skulle kunna få tillbaka Odden i normalt bruksskick till att i dag 2½ månad senare åter ha fyllts med hopp om att vi faktiskt ska få ordning på honom, det är verkligen en berg och dalbana.

I januari fick vi ju den troliga diagnosen senskada på en sena som fäster i armbågen och mellanhanden typ. Så från att ha gått korta promenader på mjuka underlag övergick vi till att gå fortsatt korta promenader men på hårt och plant underlag. Snö och is hade vi i januari men tacksamt nog försvann båda sakerna i början på februari vilket har gjort att motionen av Odden har fungerat betydligt bättre. Viktigast under den här tiden har varit att Odden inte får halka eftersom det riskerar att ”slå upp” skadan igen. Jag har nog aldrig tidigare varit så glad över att vi haft en ganska snöfri vinter. Vidare har det alltså varit viktigt att gå på hårt och stabilt underlag. Mjuka skogsstigar, bye bye liksom… Att traska på asfalt är ju verkligen inte något skoj men om det är vad som krävs för att få ordning på hunden så gör man ju så klart det.

Ja och tro det eller ej men det har fungerat! Runt nyår var ju Odden verkligen rejält halt från och till och även när han inte var ordentligt halt så kunde man ändå se tydliga avlastningsmönster i rörelse. Sedan v 7 har Odden varit helt ohalt och vi har sakta men säkert ökat på motionen från ca 30-40 minuter om dagen till i dag mellan 60-90 minuter. Det känns helt ärligt mer eller mindre som ett mirakel och nu lever faktiskt hoppet om att Odden ska kunna gå normala promenader om några månader igen och ingen är gladare över det än jag så klart!

Jag har nu sakta under två veckors tid låtit Odden få hänga med på en normal promenad vissa dagar. Visserligen den kortaste varianten jag har som tar ca 40 minuter men ändå. Odden är så klart oerhört nöjd om än helt oförstående till varför han måste vara i koppel? Kilo och Frisken är också nöjda, de har utan tvekan saknat och tyckt att det är konstigt att Odden lämnas hemma när vi ska gå någon längre promenad. Ja och jag är så klart mer än nöjd över att vi kan börja återgå till mer normala rutiner och att det funkar utan att Odden mår dåligt av det. I går fick Odden för första gången sedan oktober gå en 5 km runda här hemma och peppar, peppar så funkade det fint. Pigg och glad Odden under promenaden och ingen stelhet eller andra symtom så här dagen efter, underbart!!

Senskador är långdragna och jag har verkligen försökt att läsa på men det finns inte jättemycket att hitta. Senskador på häst finns det gott om att läsa om men på hund är det i stort sätt bara böjsenor på tår som man kan hitta information om. Jag har med andra ord läst på om häst och även om människa och försöker så gott det går att översätta det till min hund. Något måste jag ju ändå ha uppfattat rätt eftersom det går åt rätt håll 😉

Men eftersom det är långdraget så förstår jag ju att det är lätt att släppa ner garden för tidigt och drabbas av bakslag. Jag tycker ju att de är redigt tråkigt att gå med kopplad hund hela tiden men har ställt in mig på att Odden ska gå kopplad i alla fall april ut som kortast. Odden är nämligen som en liten tickande bomb och skulle jag släppa honom skulle han utan tvivel springa som en idiot men stor risk att dra upp skadan. Men eftersom jag för så sent som två månader sedan inte ens vågade hoppas på att jag skulle kunna ha honom kvar så känns ”uppoffringen” att ha honom i koppel lätt som en plätt!

Naturligtvis har jag kontakt med rehab och veterinär. Inte heller de är vana vid den här typen av skada och får testa sig fram lite för att hitta rätt väg att gå. Odden fick under februari laser med ganska tät intervall och även om det är svårt att med säkerhet mäta om det gett resultat så skedde ju en ganska drastisk förbättring efter dessa behandlingar, så någon typ av slutsats kan man väl kanske ändå dra. Den rejäla svullnaden som funnits och som behandlades med kortison finns kvar men är betydlig mindre och nu stabil. Svullnaden blir alltså vare sig bättre eller sämre av motion i form av promenader. Ortopeden vi var hos i januari ville ju inte att Odden skulle simma. För mig känns det lite märkligt med tanke på att Odden svarade väldigt bra på simträningen. Framför allt svullnaden svarade positivt varje gång vi simmade. Marie och jag har därför diskuterat fortsatt träning för Odden. Det är ju liksom så att senan visserligen är jätteviktig att få ordning på men övriga kroppen måste ju också hållas i trim och med tanke på Oddens historik med sina leder så måste vi ju ha koll på att leder och muskler inte blir för hårt belastade nu. Att gå på asfalt är jättebra för senor, att gå på asfalt är inte alls bra för artrosleder, inte helt lätt med andra ord. Marie kan inte heller se orsaken till att simmet inte skulle vara bra för Odden så det lutar nog åt att vi kommer att smyga i gång med lite simträning igen. Hemma går vi på löpbandet, det funkar ju bra eftersom det är plant och stabilt och tämligen stumt. På rehab kör vi en mix av vattentrask och elbehandling. Jag är lite inne på att skaffa mig en hemmalaser. En sådan är ju inte alls lika effektiv som den som finns på rehab men är ju så klart bättre än inget. Novafonen kör vi så klart som vanligt för att hjälpa musklerna att hålla sig mjuka.

Målbilden nu är att Odden till midsommar när vi åker till Böda kommer att kunna få bada och röja runt på stranden som vanligt och faktiskt så känns inte den målbilden längre helt orealistisk ❤

 

Tungt och ångest med en liten gnutta hopp.

Ja här har det varit sorgligt tyst och det finns det så klart orsak till. Att orka gå igenom alla månader sedan mitten av oktober finns ingen lust till men vi ska väl kanske kunna göra några försök till bloggande igen. En eller två små människor där ute i cyberrymden vet jag ju har saknat oss så någon gör vi förhoppningsvis glad med det här inlägget.

Orsaken till att det varit tyst är min älskade olyckfågel Odd. I en längre tid nu har han inte varit bra i sitt högra framben och vi har gjort både det ena och andra för att försöka hjälpa honom, utan någon större framgång. Om vi kommer lyckas är fortfarande högst osäkert och humöret på den här matten är med andra ord allt annat än stabilt och på topp. Den långa julledigheten på 17 dagar ägnades åt att böla för allt och inget och ångesten har ett stabilt tag kring hjärtat så fort jag tänker på Odden, och det gör jag ju typ alla vakna timmar på dygnet… Som sagt på topp är jag verkligen inte.

Diagnosen har varit artros som nu skulle ha utvecklats så mycket att den inte längre går att hålla i schack men jag har hela tiden känt att det inte är, i alla fall, hela sanningen. Nog vet jag hur fula hans armbågar är och att han så klart har artros som påverkar, men jag har som sagt hela tiden hävdat att det är något annat eller mer som är orsaken till Oddens hälta. Efter nyår fick jag medhåll av Marie som tog emot en störtbölande Martinsson och en hund som när vi kollade rörelser ute just då inte visade någon hälta… Ja för så är det alltså, Odden är halt för att sedan inte vara det och jag har inte kunnat hitta några mönster för vad som är den utlösande faktorn. Marie höll nu med mig om att det inte kunde vara enbart artros som var problemet. Odden saknar nämligen dessutom flera klassiska artrossymptom. Nu har vi varit hos två veterinärer och i dag slutligen hos en ortopedspecialist och en trolig diagnos är en skadad sena.

Senskadan hänger så klart ihop med Oddens kassa armbågar och om det går att får ordning på det här vet vi inte, rent kasst vet vi ju inte ens med 100% säkerhet om vi ställt rätt diagnos heller. Men magkänslan hos mig säger att vi har hittat rätt. Enligt ortopeden är det här vanligt hos eddrabbade hundar i 3-5 års åldern. Hundar med edproblematik överbelastar senor som till slut i sig blir ett problem.

Ja och senskador har vi tack och lov inte någon erfarenhet av så nu är matten ute och famlar på okänt vatten. Jaja det är ju bara att börja läsa på och ta hjälp från expertisen. Tack gode gud för att jag har bästa Marie till hjälp! Ovärderlig med all sin erfarenhet och kunskap! Redan i morgon har vi en tid hos henne och jag kan få häva ur mig alla mina funderingar och ställa alla miljoner frågor, vad skulle Odden och jag göra utan henne???

Ångesten har fortsatt ett hårt grepp om hjärtat men jag har ändå ett litet hopp om att vi ska kunna få tillbaka Odden i en normalt bruksskick. Man kan så klart ha åsikter om hur mycket man ska låta en hund genomlida och tro mig den tanken snurrar i mitt huvud också. Odden är dock oerhört tydlig med vad han tycker, han har inga planer på att vilja lägga nosen i vädret! Skulle du som läser ha en annan åsikt så är det helt okej men inget jag kommer att bry mig om, jag är trygg i vetskapen om att jag gör det som är bäst för min hund oavsett vad andra har för åsikter.

Mina tre musketörer i mellandagarna. Vädret reflekterade mattens mående hela julledighetet mer eller mindre…

I övrigt då. Tja Kilo var inte helt okej i sitt röreslemönster innan jul han heller så man kan väl säga att jag var nära att kasta in handduken där ett tag. Jag var dock ganska säker på att Kilos lite korta rörelser hade med den gamla skadan att göra så första julledigadagen åkte vi upp till Stockholm till kiropraktor Eva. Helt ny verksamhet och nya lokaler har hon skaffat sig och fått med sig Marie ditt upp två dagar i veckan (okej jag gläds för Marie och Evas skull men för min egen del är det ju helt värdelöst med verksamhet i Stockholm i stället för Östergötland). Kilo fick en ordentlig genomgång och hade som jag misstänkte låsning både i vänster bog (skadan sedan i somras) samt höger höft/bäcken (skadan sedan hösten 2017). Så här en dryg månad efter behandlingen är Kilo tipp topp igen så resan till Stockholm gav utdelning och var helt rätt 🙂 Som grädde på moset så behandlade Eva även mig som i mitten på december fick något skit i höger skuldra och upp på högra sidan av nacken. Jag hade några dagar innan varit hos naprapaten här i Finspång och fått bort det värsta men när Eva hörde det så ville hon ändå kolla av min nacke. Knak och brak sa det både i nacke, skuldror och rygg och efter det så är även jag ”tipp, topp” 😛

Frisken rör sig tack och lov utan bekymmer, jag hade nog fått läggas in på psyk annars…

I helgen som var blev det ett besök i Nyborg, som vanligt får man väl säga efter att ha varit där i 6 år eller vad det nu kan vara. Vi gillar Nyborg som ofta bjuder oss på härliga resultat 🙂 Denna gång inget undantag. I bilen hade vi med oss Kilo, Zamantha och Zlatan. Att säga att Kilo och Zlatan blev bästisar är väl att ta i men de fick lära sig att acceptera den andres existens 😉 Lite muttrande där bak i bilen men det gick ändå bra.

Uppfödaren som anmält våra hundar har själv haft en tuff vinter med förlusten av Jackpot, ja det har ju inte fått mig heller att böla mindre under julledigheten direkt, och vi skyller på tillfällig förvirring då hon anmälde Kilo i öppenklassen i stället för championklassen. (Å andra sidan har hon anmält honom som schnauzer vid tidigare tillfälle så det här var ändå helt okej 😉 ) Fast med facit på hand så blev det alldeles lysande för Kilo slog till med klassvinst båda dagarna och var båda dagarna placerad som tredje bästa hane med r-cert. Vi hade naturligtvis gärna tagit ett vanligt cert och kvitterat ut en championat men certen la Zlatan beslag på och jag tycker att det är helt rätt, han är verkligen fantastiskt fin! Zamantha, som när som helst kommer odla ut en snopp och flytta hem till mig 😉 slog till med cert på lördagen. Angelica och Lisbeth som också var med men hade egen bil fick med sig två placeringar på Moa i en enorm öppenklass tikar båda dagarna. Ja svårt att klaga på den här Nyborgstrippen alltså 🙂


Kilo i ringen i Nyborg. Foto Caroline Lundmark

Ja och det bästa spar man ju till sist va?
Strax innan Polen trippen hade ju Kilo besök av Wilda och ljuv musik (läs hysteriskt kvittrande) uppstod. Resultatet blev 6 grabbar och 2 (3) tjejer hemma i Wildas valplåda. På självaste nobeldagen föddes de i ett raskt tempo av en mycket duktig mamma Wilda ❤

Vid två tillfällen har jag fått vara nere och hälsa på småttingarna och på lördag bär det av dit igen. Ja och en av de små pojkarna har fått en adresslapp i rumpan som det står Ramstorp på så om någon vecka blir det tre musketörerna här hemma fyra, vilket de ju egentligen i sagan också var 😉

Oddens dag

I dag är och har varit en bra dag 🙂

I dag blir Odden 4 år och det är med glädje jag kan säga det eftersom det inte alls har varit självklart att han skulle bli så ”gammal”. Det har varit en krokig väg och vi jobbar dagligen på att vi ska kunna fortsätta framåt och peppar, peppar, än så länge ser det ju ändå både lovande och helt okej ut 🙂

Odden är nog nöjd med sin dag i dag gissar jag. Vi började med frukost och just nu är vi inne i en bra period där Odden faktiskt äter så frukosten slank ner utan något tjafs. Strax efter halv nio knallade vi i väg hemifrån för att ta en långtur. Min tanke var att gå vår långgrunda här hemma som är 12 km ungefär och passerar Skärsjön, Bredsjön och Hagsjön. Till hundarnas stora lycka så fick de redan efter två km syn på en ekorre, deras stora favoritobjekt. Ja för de är ju spännande de där små snabba rackarna med sin buskiga svans.


Ekorre upptäckt och Odden skulle väldigt gärna lära sig konsten att klättra i träd!


Han gör sitt bästa för att komma så högt upp på stammen som han kan i alla fall 😉

När vi kom ut på grusvägen som tar oss till Bredsjön visade sid dock båda sidorna av vägen samt grässträngen i mitten vara fulla av kardborrebuskar och hur hundarna än gick så skulle de få kardborrar i pälsen. Ja det var bara att gå och hoppas på det bästa. Kilo och Odden lyckades ta sig igenom med bara några få kardborrar i pälsen men Frisken var fullständigt full av dem. Tog mig nästan 20 minuter att rensa honom ren…

Men när hundarna var utan kardborrar i pälsen igen fortsatte vi. Fast så fick jag en ide om att testa en stig som vi bara gått in några meter på tidigare. I dag fortsatte vi in och inte bara visade det sig vara en oerhört trevlig stig, den var full av kantareller också! Ja och svampkorgen var med så det var bara att börja plocka. Inte för att jag behöver så mycket som en endaste kantarell till i frysen, den är nämligen överfull redan, men låta dem stå kvar går bara inte!

Tyvärr tog stigen efter ett tag slut men när jag kollade på terrängkartan i mobilen så såg jag att det inte var så långt kvar till en stickväg som jag känner till så vi fortsatte på små rådjursstigar och i bland utan stigar alls och efter en stund var vi ute på stickvägen. Hundarna älskar ju det här, att få utforska nya vägar/stigar är absolut en av deras favoritsysselsättningar. Som grädde på måste så hittade vi även en hel del svarta trumpetsvampar.

Från stickvägen gick vi sedan på kända stigar igen och förstå hundarnas lycka när ekorre nr 2 för dagen uppenbarade sig 😉 Men efter det var det visst ganska svettigt så det blev stopp vid badstället vid Hagsjön så att hundarna kunde blaska och dricka.


Strax efter badpausen blev det en liten fotosession också.

Sista biten från vändplan vid Hagsjön över till vår skog är risig och dan sedan de fällde en massa sly tvärs över stigen, grr. Så när jag gått där och tjurat lite över allt ris och kom fram till ett ställe där vi normalt går genom höga ormbunkar bestämde jag mig för att ta av från stigen och i stället gå vid sidan om. Det visade sig vara ett lyckokast för nu sprang vi på ett helt fält med svart trumpetsvamp och korgen var nu full. Tanken i dag var visserligen att plocka trattisar men så blev det nu inte utan korgen fylldes av trumpetsvamp och gula kantareller i stället.


Jodå vi hittade trattisar också men de fick stå kvar i skogen.

Efter nästan fyra timmar ute i skogen var vi så hemma igen. Ingen vidare marsch fart men med flera fotostopp, karborrerensning, svampplockning och bad så blir det inte mer än ca 3 km i timmen.

Hundarna la sig nöjda tillrätta och tog en välförtjänt tupplur och jag försökte rensa svampen. Men så kom det en störtskur och jag satt ute så jag fick raskt springa in en stund och låta regnet dra förbi. Sen kom Tommy upp och hjälpte Henrik med lite röj i vår skog, det blåste ju i kull rätt mycket i fredags när någon tromb eller vad det nu var drog förbi. Anette var också med upp så hon räddade mig och tog lite gula kantareller så jag slapp rensa dem 😉

När hundarna piggat på sig lite fick de varsitt grisöra, för det ska man så klart få när man fyller år! Sen tog jag tog i städning av bussen, det var välbehövligt kan jag lova och skönt när det nu är gjort. Efter det bänkade jag mig vid tvn eftersom det var hoppning. Hundarna har varit lugna och nöjda hela dagen faktiskt, det tar på krafterna att vara ute i skogen och upptäcka nya stigar 😉

En lugn kväll har vi haft och nu laddar vi om för en ny vecka som består av bara fyra arbetsdagar, sen drar vi till Öland och skördefesten är tanken 🙂


Bästa Odden, fyra år ung, spanar efter ekorre nr 2 i dag

Odden, fortsättningen

Odden är ju min lilla följetong här på bloggen men det var ett tag sedan jag skrev något om hans mående. Dags för det med andra ord. Mycket av det jag skriver ner här på bloggen är ju för min egen skull, för att jag ska komma ihåg och minnas alla turer. Om någon annan sedan kan ha någon nytta av att läsa om hur vi tar oss fram så är väl det bara en bonus.

Hur som, Odden är nu dryga 3,5 år gammal och har ju levt som vilken normal hund som helst i stort sätt sedan ca 2 år. Ja om man med normal menar med återkommande friskvårds insatser 😉 Han har fått motion precis som våra andra hundar, han har tränat lite allt möjligt och han hänger med på allt i vardagen. Sedan i julas har jag dock reagerat lite på att han vid mer motion än det vanliga, dvs om vi gått lite extra på helgen, har han kunnat vara lite stel dagen efter. Jag har också kunnat se en lite stelhet på morgonen. Inget alarmerande men ändå inte helt normalt. Så med denna utveckling så bestämde jag att det var läge att ta en check hos veterinären och faktiskt se vad vi hade att förhålla oss till?

Jag bokade en tid hos ”min” veterinär Therese som jag har bara goda erfarenheter av. En duktig veterinär som lyssnar på mig som ägare och som jag känner att jag kan diskutera med.

Väl hos Therese så fick Odden visa lite rörelser i gången, finna sig i att bli klämd och känd på och sedan blev det även röntgen. Tja rent kasst kan vi väl kort och gott säga som så att röntgenbilderna inte är något man blir glad över… Bogarna ser förvisso fina ut men armbågarna är allt annat än vackra.

Nåja det var väl kanske ingen överraskning men visst är det trist och jobbigt att få det svart på vitt igen. Det är nu det viktiga med en bra veterinär börjar. Tittar man bara på bilderna så skulle man naturligtvis kunna tänka sig att Odden har ett ganska bedrövligt liv, haltandes fram eller något. Fast det är ju då inte med verkligheten överensstämmande. Odden är en aktiv hund som gladeligen är först på de flesta av de normalt 10 km han går varje dag. Han hoppar gärna upp och ner i soffan, vilket han egentligen inte får men ändå högaktningsfullt skiter i… Han springer gärna och leker med både leksaker och sina brorsor och det finns faktiskt inget överhuvudtaget som tyder på att han skulle vilja slippa i från sitt tänkta ”lidande”. Ja och även om jag blir ledsen av att se Oddens bilder och naturligtvis inte var på något strålande humör när jag sett dem så är ju Therese helt med mig, det finns inget som tyder på att Odden skulle må dåligt när man tittar på hans kliniska tillstånd och vad några bilder nu än säger så är det ju faktiskt det kliniska tillståndet som betyder något!

Det är så skönt att ha en veterinär som inte bara tittar på bilder och drar en massa slutsatser utan faktiskt tittar på hela bilden och utgår från hur hunden beter sig och mår 🙂 Det kan så klart låta självklart men eftersom jag vet att så inte är fallet, faktum med att andra veterinärer har tittat på Oddens bilder och haft åsikter om att han borde avlivas (?!) och det alltså utan att ha sett Odden, ja det gör ju att man bli lite fundersam minst sagt…

Naturligtvis så ska inte Odden behöva ha ont och med tanke på att han visar lite stelhet så ska vi göra allt vi kan för att hjälpa honom att få fortsätta må bra! I samråd med Therese så kom vi fram till att vi skulle testa att ge Odden cartrophen injektioner och se om det hjälper honom. Odden har nu fått sina grundsprutor och jag är glad att det verkar som att de har avsedd effekt 🙂 Stelheten är borta på morgonen och jag kan inte heller se någon stelhet även om Odden får gå lite tuffare någon dag och det känns så klart fantastiskt skönt! Odden fick även smärtstillande under ett tag för att dämpa den inflammationen som vi kunde känna att han hade och som grädde på moset har vi även bytt tillskott till honom från Multiflex till Flexadin Advance. Allt detta tillsammans, det är ju lite svårt att veta exakt vad varje sak gör när man ändrar på flera saker samtidigt, gör att vi nu alltså återigen har en helt symtomfri Odden här hemma 😀 Och lugn bara lugn alla oroliga där ute, jag har full koll på karenstider för dessa preparat och kommer så klart att följa reglerna.

När nästa cartrophen injektion ska ges är inte bestämt ännu, vi låter helt enkelt Odden bestämma och ser på honom när det börjar bli dags. Cartrophen kan ge så ofta som en gång i månaden men det ska absolut inte behövas på Odden utan vi räknar med att det ska gå några månader, i bästa fall upp till ett halvår. Tillskottet fortsätter vi så klart med dagligen och den dagen som Odden behöver lite smärtstillande för att må bra så kommer han få det så klart!

Therese sa faktiskt något som jag tycker är väldigt klokt. Det är ett jäkla tjat om att våra djur aldrig får ha ont, men det finns gott om människor som går med kronisk värk men som ändå har en bra livskvalitet! Ja det sticker säkert i ögonen på någon att jag påstår att en hund kan ha ett bra liv trots lite smärta då och då, men som sagt fundera gärna på om någon med lindrig kronsik värk skulle vilja dö så kanske du får lite perspektiv på det hela. Och nej, jag kommer inte låta Odden få ha riktigt ont för att jag inte vill låta honom gå, den dagen vi inte längre kan hålla artrosen stången så kommer han att få somna och slippa i från, men så länge som hela han faktiskt sprutar av livslust så ser jag ingen orsak att inte fortsätta att hjälpa honom få leva livet fullt ut.

I dag var vi på rehab igen och vattentraskade. Vi kommer fortsätta som vi gjort tidigare, ha träffar ca var tredje vecka hos Marie och göra det som för dagen känns bäst på Odden. Vattentraska, vibba, elterapi eller något annat, Oddens kropp får berätta för oss vad den behöver och så utgår vi från det helt enkelt. Jag känner mig helt trygg i att jag dels själv kan Odden som ett rinnande vatten, men även i att jag har det bästa stödet och hjälpen i från Marie och Therese 🙂

Visst hade det varit roligare med en hel hund i stället för en trasig men oavsett så hade jag inte velat byta ut Odden mot någon annan hund i världen. Varje dag vi får med honom är liksom en vitamininjektion, galen och knasig och alldeles underbar som han är ❤

Knasigaste, trasigaste och allra bästaste Odden ❤

SE UCH :)

Ja men det blev ju en alldeles lysande dag i går, både resultat och vädermässigt 🙂

Pigg var jag inte när det var dags att gå upp men upp kom jag och hundarna fick vara ute medan jag fixade till deras frukost och tog en dusch. Alla hundarna åt utan att bråka, ja alltså med det menar jag att även Odden åt 😉 Hundarna fick vara ute en stund till efter frukosten medan jag packade det sista och sedan prick 5:45 enligt plan rullade vi i väg Kilo, Odden och jag. Frisken var så klart inte alls nöjd med att bli lämnad men fick ju en heldag själv med hussen så det gick ingen nöd på honom.

Vi hämtade upp Anne och Mini i Finspång och sedan Lisbeth innan i Norrköping och kunde sedan köra mot Sala i lugn och ro. Det var faktiskt rätt halt på en del ställen men vi hade som sagt gott om tid så vi var framme redan vid halv nio, dvs en timme innan det skulle börja.

Som vanligt trevligt att träffa härliga sennenmänniskor och vackra hundar och så blev klockan dags att börja. Mini var ju först ut och hon skötte sig ju med den äran, blev bästa baby tik, sedan BIR baby och slutade till slut som andra bästa Berner valp 🙂 Vilken debut!


Tjofselinas UK Julie, aka Mini, på dagen fyra månader och gjorde en fin, fin debut i vänstervarandets konst 🙂

Själv undrade jag lite varför i hela friden jag hade anmält två hundar för? Nu skötte sig väl både Kilo och Odden helt okej men det blir ju lite trixigare med fler hundar så klart. Kilo var ju alla fall utleasad till Lisa och efter ett tag var det ju då dags för grabbana att gå innanför ringbanden och ställa upp i öppenklassen. Kilo skötte sig fint med Lisa och fick excellent och sedan var det dags för Odden. Odden gillar inte att man plockar med benen, han blir liksom som en ostbåge hela han och ser dessutom till att genast flytta tillbaka benet jag precis flyttat eller flytta ett annat ben… Vi har faktiskt tränat det här senaste tiden men att säga att vi gjort framsteg vore att ta i 😉 Så döm av min förvåning när han utan att konstra låter mig göra typ vad jag vill med hans ben när vi är i ringen?! Alltså den där hunden är precis vad han heter, annorlunda! Pigg som tusan var han också och ville gärna galoppera fram.. Nåja hur som helst så fick även Odden excellent 🙂

Till konkurrensen visade det sig att det bara var tre av nio som fått excellent och då var två av dessa mina 🙂 Det blev en del springande men till slut blev det Kilo som vann och Odden som god tvåa. Haha det hade jag verkligen inte räknat med men det var ju jäkligt skoj så klart. Kilo fick även ck men fru domare tyckte att Odden behövde bli stabilare fram och lät honom vara utan ck. Tja de har hon ju helt rätt i så jag kan inte säga något om det 😉

Det blev sedan snabba bud, lämna över Kilo och Odden till snälla vänner utanför ringen och så in med Jackpot och Yamas i championklassen. Yamasen lät hälsa att mina halvtorkade leverpastejbitar var smaskens och sprang på fint. Så fint att han placerade sig som två bakom pappa Jackpot. Ja och båda grabbarna fick ck så klart så då var det ju tre grabbar med ck på två handler, det går inte. Tursamt då att Emma var med denna dag och faktiskt fick jobba lite med sin grabb Yamas 😉 Själv tog jag Jackpot och Lisa fick fortsätta med Kilogrammet.

Till bästa hane, och bästa tik som gick innan, hade man gjort ringen dubbelt så stor. Jag gillar det men att springa i ridhuset är rätt tungt och det blev mycket springande, flås, flås 😉 Dessutom är ju Potten av det välgående slaget så det gäller liksom att hänga med. Ganska snabbt tackade domaren av hundar så att bara de fyra som skulle placera sig var kvar. Trevligt att alla tre pojkarna som vi har i ”familjen” var kvar.  Så sprang vi vidare och Yamasen blev nr 4 och ett varv senare så pekade domaren in juniorhanen på tredjeplats och då var det ju klart, ja att Kilo fick cert alltså 🙂 Att Jackpot vann var knappast förvånande för någon, men jag var så klart betydligt gladare över att Kilo nu stod som tvåa och med det tog certet och därmed fixade sitt championat! 😀


Han ser ju faktiskt lite mallig ut här KG 😉 Foto AnnCatrin Uppfeldt

Och det bästa med det är inte att Kilo nu är champion utan att han genom sin championattitel nu ska gå i en annan klass 😉 Jag har ju liksom tänkt att anmäla alla tre grabbar till Degerfors och det är ju klart besvärligt med tre hundar i samma klass, nu löste det sig fint genom att det bara blir två 🙂

Något annat skojigt är att jag i flera år sagt att Kilo kommer följa i sin farbror Max fotspår. De är lite sena grabbar som blommar sent. Det skojiga i kråksången är att Maxen tog sitt championat på en special, precis som nu Kilo, och det för samma domare som nu Kilo tog sitt championat för. Ja Yvonne Brink får helt klart tummen upp för att hon gillar mina grabbar 😉

Resultaten i Sala blev så här:

Bästa hanklassen:

  1. Benerdalens Jackpot
  2. Bernerdalens Kilo, cert och championat
  3. Maroussia Welcome To The Jungle, r-cert
  4. Kronblommas Yamas


Jackepotten ❤ Fast att han inte är min hund på pappret så vill jag nog påstå att han är lite min hund ändå, Potten älskar sin Lina och om inte annat så älskar han grisöronen som jag levererar 😉 Den här gången slutade han som BIS-1, igen.


LP I, LP II, SE UCH Bernerdalens Kilo, flott värre 🙂 Fast till vardags är han ju KG, samma kvittrande knasboll som alltid 😉

Bästa tikklassen:

  1. Kronblommas Rosalinda
  2. Kronblommas Yrsa, cert
  3. Doremis Yoshi Quott
  4. Michikos Emiko

Kronblommas Rosalinda, hon och Potten har ju stått BIR och BIM rätt många gånger nu!


Yrsapyrsa 🙂 Nu är det bara ett cert kvar så kan även hon kvittera ut sitt championat och så har hon ju ett vilande cert från Danmark också!

Ja det här var ju faktiskt sista gången som klubben arrangerade utställning i Sala och detta  ridhus. En epok går i graven liksom. Men det ska faktiskt bli väldigt skönt att slippa vara i det skitiga ridhuset.

När utställningen var över så fotade jag lite och sedan var klockan plötsligt massor. Egentligen skulle vi vara med på årsmötet men med valp i bilen så gjorde vi ett lappkast och bestämde oss för att åka hemåt istället. Vi tackade helt enkelt Sala för alla år vi varit där och rullade i väg, med de bästa hundarna i världen bak i bilen så klart 🙂

Glädje
Och som vanligt, delad glädje är dubbel glädje 🙂 Här var det två glada hundar också så det blir fyrdubbelglädje det! Foto AnnCatrin Uppfeldt

Kors i taket, vi tränar!!

Jamen visst, nu har vi tränat tre dagar i rad, det kanske börjar bli lite ordning på den här matten till slut igen 😉

I måndags var det som sagt kurs för Friskens del. I går passade vi på att köra ett litet kort noseworkpass hemma. Eftersom Frisken inte helt hundra förstod konceptet på kursen så får vi ju lägga lite krut på att lära honom det och vilka signaler jag vill använda nu i veckan till nästa kurstillfälle. Jag tog därför med mig lite plastbyttor, doft och köttbullar upp på övervåningen och la ut en litet behållarsök till Frisken. Vi repeterade allt vi gick igenom på kursen så vi började alltså med bara godis på alla behållare, sedan la jag på bara några stycken och passade på att belöna med både röst och mer godis när han hittade för att till slut då lägga ut en behållare med doft och godis på. Frisken sökte på bra och blev nog lite extra taggad eftersom både Kilo och Odden tydligt visade att de minsann också ville söka 😉

När jag tyckte att Frisken gjort tillräckligt med sök så fick Odden damma av sina kunskaper i ämnet och jag vet att jag brukar skryta om hans nos men alltså han är för jäkla duktig på just nosarbete! Trots att det nog är ett år sedan vi gjorde den här typen av övning senast eller han kände eukalyptusdoften så fanns inga tveksamheter, pang ner med näsan och markerade och markerade om och så om igen för att visa att här är det matte, det doftar här!! ❤ Odden fick kanske tre sök innan jag tyckte att han kunde avsluta.

Kilo fick också göra några få sök. Han har ju inte jobbat med nosework själv mer än några få gånger när jag tränade Odden på hemmaplan. Men han gillar ju godis och söker gärna efter det 😉

Frisken fick sedan avsluta med ytterligare ett sök innan vi avslutade för kvällen.

I dag är det onsdag och då är det lydnadskurs. Motivationen för lydnadsträning har ju under en lång, lång tid varit låg hos mig, av flera orsaker. Den främsta är helt enkelt att jag tappade lusten till lydnadsträning när Emil gick bort. Att vi sedan hållit på med rehab och sbk dessutom ändrat alla regler under den här tiden har inte ökat min motivation utan bara sänkt den ytterligare. Men jag försöker faktiskt att hålla i gång Odden nu i alla fall. Så i kväll åkte vi på kurs igen. Senaste veckorna har vi försökt börja jobba med apporteringen.

Apportering är ett sådant där hatkärleksmoment 😉 Alla mina hundar har haft svårt att lära sig apportering, med undantag från Emil, men alla har faktiskt lärt sig att apportera ganska bra till slut. Så det vore väl tusan om inte även Odden skulle lära sig det?!

Nu har Odden egentligen inget svårt för själva innebörden av apportering, dvs gripa, hålla och bära. Men han kan inte för sitt liv förstå varför han ska göra det när jag säger till och dessutom att han inte får springa i väg med apporten för att sysselsätta sig på egen hand 😉 Med andra ord, hanteringen av apporten tycker Odden inte är konstig eller jobbig, det är grejen med förståelsen för varför han ska göra det som är stötestenen, så klart liksom om man heter Odd 😉

Nåja vi börjar faktiskt sakta men säkert skapa den förståelsen hos Odd och förr eller senare ska vi nog få det att klicka till i hjärnan på honom så att han säger -”Jaha vad det bara det här du ville matte, varför sa du inte det?”

Det blev så klart inte bara träning med apporten utan även lite fritt följ, jättejobbigt när man är på ny plats med snygga brudar runt sig hälsar Odden, platsliggning och sitt i grupp och lite fjärr. Överlag så sköter sig Odden helt okej, det är uthålligheten som det främst brister i, han orkar helt enkelt inte koncentrera sig speciellt långa stunder men det blir hela tiden bättre. Det är också stor skillnad nu mot för ett år sedan när det kommer till att vi är på nya platser och det är nya hundar runt honom. Tidigare fick jag verkligen kriga för att få hans uppmärksamhet, numera behöver jag oftast bara säga hans namn för att han ska inse att det är jag som är viktig att ha koll på, inte omgivningen 😉

Nåja trött av träningen blir han i alla fall den goda Odden och han sov gott på vägen hem sedan . Hemma passade jag på att köra ett litet micropass nosework med Frisken igen, det gäller att hålla lågan brinnande liksom. I dag syntes det stor skillnad på förståelsen hos Frisken så i morgon ska vi nog utöka med lite andra behållare för att göra det lite mer utmanande.

 

 

Regn, träning och SH-test, allt i en salig blandning.

Men jösses vad hände med september egentligen? Min favorit månad på året som bara poff är borta och inte alls var så där vacker som jag älskar? Nåja får ju hopps att oktober blir en fin månad, även om den inte visat sig från sin bästa sida än så länge…

I måndags verkligen vräkte det ner hela eftermiddagen och kvällen, så tråkigt. Hundarna fick ju sin morgonrunda som vanligt och svärmor var ute med dem på lunchen men när jag kom hem så var det verkligen skyfall ute. Det fick helt enkelt bli snabbrastning på tomten och så använde vi löpbandet som motionsform i dag. Det stod visserligen på schemat ändå men den här dagen fick hundarna helt enkelt nöja sig med den motionsformen.

I går blev det inte heller överdrivet mycket motion. Ann-Sofie kom förbi på eftermiddagen med Tito och lilla Harry och det var ju trevligt och mysigt. Kilo fick någon knäpp och tyckte att Harry var ett bra substitut för en löptik… Odden tyckte att Harry var skitäcklig och att han gott kunde hålla ett rejält avstånd och Frisken är som han alltid är, bara med och gillar läget. En liten runda i skogen tog vi med alla hundarna men eftersom Harry var med så blev det ju bara en kortare sväng.


En liten gruppbild i skogen, dessvärre blev det ju nästan mörkt innan vi var tillbaka igen.

Kvällarna ägnas annars till stor del just nu med att jobba med SShKs jubileumsbok som jag på något konstigt sätt blev inblandad i. Min roll i det hela är att få folk att skicka in bilder till denna bok och det tycker jag väl än så länge går ganska bra.

I dag var det kursdags och jodå det började regna när jag passerade Norrköping, något jag inte var beredd på och därför inte hade med mig regnkläder. Nåja Odden som ju går kursen orkar ju inte fulla pass än så länge så det fick gå bra ändå.

Det var länge sedan vi tränade men förra onsdagen tog vi tag i det hela och åkte på kurs igen. Då överraskade Odden mig genom att gå riktigt fint och bra i ett ganska långt fritt följ med mycket belöning i. Under veckan har vi tränat sitt eftersom Odden har en förmåga att liksom välja bort att lyssna i bland och mer gå på mitt kroppsspråk så har jag använt veckan till att befästa sitt kommandot under marsch, det har faktiskt gått rätt bra hemma. Nu testade vi lite på kursen och då blev det så klart svårare men visst märks det att vi är på väg åt rätt håll. I övrigt la vi fokus på apportering och fjärr i dag. Apporteringen är en nöt att knäcka, som vanligt. Odden har inga bekymmer med att gripa och bära när han själv får välja hur och när han ska göra det. Att greppa för att jag ber honom om det däremot förstår han inte alls vitsen med och det är den nöten som nu ska knäckas. Vi får väl se vem som ger sig först, vi är ju rätt envisa både jag och Odden 😉 Fjärren överraskade Odden mig med att faktiskt utan tvekan fixa läggande från sitt på 5 meters avstånd? Vem lärde honom det? Dessutom börjar han förstå att ordet sitt även kan betyda att man ska sätta sig från liggande position, inte bara sätta sig från stående 😉

I övrigt så fick jag i dag Friskens provsvar på SH-testet. Han precis som Max och Kilo fick B som resultat. Då har vi dragit vårt strå till stacken även när det gäller det och kan bocka av det liksom.

Stora Älgsjön runt, en bra födelsedag

23:e september är ingen vanlig dag, det är nämligen Oddens födelsedag 🙂 Underbart att få fira den hundens födelsedagar, de andra tycker jag är självklart att jag får fira på något sätt men Odden har ju inte varit självklar att få fira så därför är det alltid extra trevligt.

Odden har nog haft en utmärkt födelsedag med mycket motion och som grädde på moset  äter han just nu ordentligt så båda målen mat har raskt slunkit ner i magen, fast det kanske mer är en present i mina ögon 🙂

Efter frukosten tog vi en promenad ute i skogen här hemma och hundarna fick jaga lite godisar. Blött och dimmigt väder ute men ganska varmt, det var i alla fall alldeles för varmt att ha regnjackan på sig.

Hemma fixade jag lite matsäck och grejade lite och vid tio fick grabbarna hoppa in i bussen för färd mot Norrköping. Där mötte vi upp Eva, Elton och Belle samt Ann-Sofie och Tito innan vi åkte vidare mot skogarna norr om Åby. En tur som heter Stora Älgsjön runt  hade vi sett ut och såg fram emot att få testa. Vi hittade parkering och kunde släppa ut lite halvgalna hundar, de visste alla precis vad denna dag skulle bjuda på.


Dagens hundsällskap, Tito, Elton Belle, Odd och så Frisken och Kilo på stenen bakom 🙂

Leden skulle vara ca 8,5 km och lättgången enligt beskrivningen. Lättgången håller vi med om att den var då leden går ganska mycket på grusväg. Vi knallade glada i hågen i väg i den fuktiga luften och hundarna var nöjda med att få sniffa runt på vägkanterna. Efter kanske 2 km fick vi gå en kort bit i skogen men sedan blev det grusvägen en bit igen. Vid en vändplan klev vi dock in i skogen och det är ju faktiskt härligare än att gå grusväg. Efter en stund tyckte vi att det var dags att inta matsäcken så vi hittade ett litet berg som lämpade sig för det och här hade fler än oss stannat för det fanns en liten eldplats. Det stod i beskrivningen att det skulle finnas vindskydd utmed leden men den fanns inte utmärkt när jag kollade. Men naturligtvis så låg vindskyddet bara några 100 meter från där vi stannade 😉 Ja det spelade ju ingen roll men Eva hade sluppit bli blöt om vi stannade vid vindskyddet, där hade hundarna nämligen inte kunnat bada 😉

Matsäck ute är alltid gott och varm choklad och äggmacka satt som ett smäck i duggregnet. Efter fikapausen fortsatte vi på skogstiger en bit innan vi kom ut på lite grusvägar och sedan på riktigt geggiga skogsvägar. Det blev lite hoppande mellan tuvor och över vattensamlingar men vi klarade oss ändå rätt bra. Sista biten gick på skogsstigar igen och plötsligt var vi tillbaka vid bilen igen.

Leden var välmarkerad  och enkel att hittar runt på och sträckan på ca 8,5 km stämde nog skapligt, möjligen att den var en aning längre. Blöta om fötterna var vi dock när vi kom tillbaka till bilarna, trampande genom ljung och vattenpölar har liksom den effekten.


En hel del knallande på grusvägar, enkelt och det går ganska fort men det är ju mysigare med…

.. knallande på skogsstigar 🙂


Välmarkerat och bra skyltat på den här slingan, tummen upp för det!


Blött och skitigt men det får man ju räkna med när vädret senaste tiden varit blött.


Trevligare med skogstigar även när det kommer till renhet.

Vi var ute i nästan 4 timmar trots att sträckan ju inte var speciellt lång. Men ska man kunna prata utan att flåsa så drar man ner på tempot och prata var vi så klart tvungna att göra, hela tiden 😉

På vägen hem sedan tänkte jag att jag skulle se om jag hittade något trevligt ställe att stanna och ta några bilder på Odden på, det gjorde jag ju 🙂


Odden under granarna. 3 års dagen ska så klart förevigas, fattas bara annat.

Jag brukar ju försöka ta stående bilder av hundarna när de fyller år men i det här blöjvädret är det ju helt meningslöst. I morgon ska vädret dock bli bättre säger prognosen så då ska vi göra ett försök att ta en vettig ståbild av Odden, det brukar inte vara det lättaste…. 😉

Hundarna verkar i alla fall nöjda med sin dag och just nu ligger alla tre utslagna och snarkar gott, precis som man önskar på kvällen.

Blandat

Det är då märkligt vad dagarna rullar på snabbt?

Upp, rasta hundar, jobba, rasta hundar, laga mat och så är det kväll och dags att sova för att sedan börja om? Men visst lite annat hinner vi ju trycka in mellan varven.

I tisdags var Odden på rehab och vattentrask stod på schemat. Odden gick alldeles fantastiskt bra och sträckte ut både framåt och bakåt, härligt. Efterföljande vibb uppskattar han inte lika mycket, skittråkigt är hans betyg om det 😉


Skittråkigt med vibbplattan

Vi hänger annars i svampskogen varje eftermiddag just nu. Jag älskar att plocka svamp! För någon vecka sedan var det enbart Karl Johan som fanns att plocka, ja av de sorterna som jag plockar alltså, och även om den är god så vill jag ju hitta gula kantareller. De har dock lyst med sin frånvaro och mina trogna ställen som ju till största del förstördes under vinterns avverkning har enbart levererat några enstaka svampar, skittråkigt. Så när jag härom dagen valde att gå in i en del av skogen som vi sällan vandrar i och då sprang på inte bara ett utan flera fält med gula så var lyckan hög! Ahh så härligt att få plocka skogens guld igen! Ca 5 kg fick jag ihop och det var inte utan att det värkte lite i armmusklerna när jag väl vara hemma igen. Dessutom har trattisarna kommit upp igen och även om de inte är lika roliga som de gula så är det ju ändå svamp. I går hittade jag förövrigt en blomkålssvamp också, mums! Hundarna älskar ju början av svampsäsongen, nya skogar, nya ställen att sniffa av, efter några veckor brukar de dock sucka och lägga sig ner när jag stannar och står med röven i vädret för att plocka 😉


Mina fyra favoritsvampar, blomkålssvamp, Karl Johan, trattisar och kantareller.

I dag bar det av en snabbsväng till veterinären med Frisken. Franska bernerklubben har ju 20% rabatt på SH-testet så här i slutet på september så jag passade på att ta ett rör blod och skicka i väg ett test. Vi får väl se vad resultatet blir, men oavsett bokstav på svaret så ska ju Frisken vara vad han heter, frisk!


Frisken hos veterinären, där hoppas jag att han bara kommer vara av liknande orsaker och  vaccinationer, i övrigt försöker vi att undvika att hamna här.

Frisken är även anmäld till WDS i Leipzig i november. Inte för att han har något på en sådan utställning att göra utan för att hans matte tycker det är tråkigt att åka utan hund. Dumt då att Frisken plötsligt började släppa päls? Det ingick inte i planen! Får väl hoppas och tro att det bara är en liten fällning så att han inte behöver åka till Tyskland helt näck 😛

Jag har ju annars lovat att jag ska anmäla till alla utställningar hädan efter och i alla fall till Sundsvall har jag skött mig och anmält. Växjö gillar jag ju egentligen inte men jag kanske borde dra en anmälan dit ändå? 😛

Vi hamnade i Slite

I går började jag dagen med att som vanligt rasta hundarna men sedan bar det av till Norsholm för att låta kiropraktor Eva kolla igenom Odden igen. Sist märkte jag ju en jätteskillnad dagen efter att Eva lossat på höger bäcken och även om Odden inte längre vrider ut och belastar bara insidan av baktassarna längre så kändes det som att en genomgång skulle kunna få bukt med det där lilla som jag fortfarande ser. Eva tittade som vanligt på Odden i rörelser först och höll ju med mig om att det var en stor skillnad mot sist. Efter rörelsekollen så kände hon igenom Odden och på samma ställen som han var ”låst” sist fanns det fortfarande lite spänningar, dvs i höger bäcken samt i främre ländrygg på höger sida. Innan detta åtgärdades så blev det dock laser behandling och sedan lossade alltså Eva på de låsningar som hon hade hittat. Odden tycker att Eva är en helt okej typ och låter sig villigt hanteras och verkar inte tycka att det är speciellt obehagligt när Eva lossar på låsningarna, skönt.

Nöjda och glada åkte vi tillbaka hem där operation packa var i gång igen, suck. Alltså jag gillar ju att vara ute på resande fot och se andra och nya ställen än hemma men just packandet är ju verkligen så jäkla aptrist! Framåt fyra på eftermiddagen var vi klara och började rulla, dags för semester del 2!

Denna gång har vi husvagnen med oss och drog till Gotland. Det var minst 20 år sedan någon av oss var där senast så det var liksom på tiden. Färjan över gick bra, vi hade en kvällsfärja som gick strax efter nio och var framme vid halv ett på natten. Hundarna skötte sig på färjan och vi var nästan helt ensamma i djursalongen, skönt. Väl över på Gotland skulle vi hitta någonstans att slå ner stödbenen men det var inte helt lätt. En rastplats vi hittade var full och eftersom det var kolsvart ute så var det inte lätt att se eventuella stickvägar. Till slut hamnade vi bredvid en kyrka där vi bara raskt slog ner stödbenen, lät hundarna kissa av sig och sedan gick och la oss.

I dag vaknade vi ganska sent, eller jag vaknade skapligt tidigt men somnade om vilket var skönt. Jag tog ut och rastade hundarna medan Henrik sov lite till och vårt val av nattläger visade sig vara ett toppenställe!? Här fanns det en stor yta som hundarna kunde rasta sig på  och när jag tittade närmre så fanns det även en stig som yppade sig alldeles utmärkt till att rasta hundar på. Tillbaka vid vagnen så fick vi liv i Henrik och hundarna fick frukost, fast Odden var inte det minsta intresserad… Vi lånade toalett vid kyrkan och fick i oss lite yoghurt innan vi började titta på kartan vart tusan vi var någonstans? Det visade sig att vi åkt lite nordöst om Visby och när vi nu ändå var åt det hållet så bestämde vi oss hastigt och lustigt att åka mot Slite och se om vi kunde hitta någon camping. I Slite hittade vi mycket riktigt en camping och bestämde oss för att stanna några nätter här.

När vagnen var på plats gick vi en sväng med hundarna i Slite och sedan fixade vi lite lunch i vagnen. Strax efter ett åkte vi i alla fall i väg på lite sightseeing på ön vi har dålig koll på.

Vi började åka norrut och hamnade först i S:t Olofsholm. Här tog vi ut hundarna och gick en runda. Först hittade vi lite små raukar, det är väl ändå Gotland! Vi fortsatte runt på kalkstranden och kom till slut upp till vad som varigt ett gammalt kapell och en kvarn, jättefint ställe.


Grabbarna kikar ut från kapellet och i bakgrunden syns den gamla kvarnen också.

Från S:t Olofsholm fortsatte vi norrut mot Lergrav. Här skulle det finnas en ihålig rauk, det är grejer det tycker jag och ville så klart dit och se. Jo då Lergravsporten som rauken kallas gjorde mig inte besviken.


Lergravsporten, ser ni Frisken där upp på kullen?


Grabbarna fick så klart posera i själva porten också.

Vi passade även på att ta oss en glass på cafét som ligger precis vid raukarna innan vi fortsatte över till Furilden. Här åkte vi runt lite med bilen innan vi stannade vid ett ställe och gick en runda på ca 2 km.


Promenad i naturreservatet.

När vi hade knallat klart så insåg vi att klockan faktiskt var ganska mycket så vi vände tillbaka mot campingen igen. Hundarna fick kvällsmat och vi lagade middag till oss själva också. I dag blev det något så lyxigt som KarlJohansvamp risotto med kyckling och sallad, mums. Fint väder var det med på kvällen så vi satt ute och njöt av utsikten över havet och solen. På kvällen fick vi även ett härligt ljus över vattnet när solen var på väg ner så då fick hundarna hänga med ner och fotas.


Odden vid strandkanten på campingen, vår vagn ligger nog bara ca 50 meter härifrån.

Fel men ändå rätt

Det var segt att komma upp i morse trots att jag inte gick och la mig så där vansinnigt sent. Men i dag stod det viltspår på schemat igen så det var bara att masa sig i väg till Fårsum till klockan åtta. Kilo var kvar hemma i vanlig ordning och fick egentid med husse. Något han tolkade som att han hade fri åtkomst till sängen då han hade krypit upp där vid halv åtta?! Våra hundar är inte i sängen så jag vet inte riktigt hur han tänkte där?

I spårskogen var det mycket folk som skulle spåra som vanligt och jag började dagen med att gå ut ett kort spår till en nybörjar hund vilket inte tog lång tid. När jag kom tillbaka fick jag order om att gå Oddens spår som för dagen var nr 33 och jag fick med mig två grabbar som skulle hänga på bakom.

Odden gjorde sitt jobb som vanligt även om han inte fäste i spåret lika bra i början som han brukar. Men resten av spåret skötte han snyggt med ett litet undantag. Vid återgången visade han mig tydligt innan han gått enda ut att han hade koll på vart spåret gick. Men noggrann som han är så gick han ut hela vinkeln och visade sedan återigen tydligt att spåret gick åt vänster. Men något luktade verkligen gott åt höger och han bara kunde inte låta bli att kolla upp det och tog sig en liten tur på ca 40 meter innan han gick tillbaka och tog sig ann spåret igen. Lugnt och fint gick det som vanligt och nu ska jag se till att boka in ett prov nästa gång jag träffar Sören så får vi se om det kan tänkas gå bra.

Efter lite väntan som innebar att jag hann få i mig lite frukost så var det dags för Frisken att gå sitt spår, nummer 6, och Evelin skulle hänga med bakom. Frisken var på och tyckte att det skulle bli skoj men han var väldigt velig i spårstarten. Efter förra veckans fina spårarbete så förväntade jag mig nog att han skulle göra något liknade men nä, Frisken var högst tveksam till att verkligen följa spåret och det var ju lite märkligt. Han nosade och visade mellan varven att han hade full koll på spåret men han gick också av och betedde sig lite märkligt genom att tex nosa igenom en buske mycket noggrant, eller genom att markera två av snitlarna? När vi kom fram till bloduppehållet fick han verkligen tvärstopp och nosade åt alla  håll utom där spåret gick och det var ju märkligt. Till slut visade jag på nere på marken och lite tveksamt tog han och följde spåret.  Resten av spåret spårade han helt okej men betedde sig ändå inte riktigt som jag vant mig vid. Vid spårslutet fick vi svaret på varför.  En hjortklöv hade försvunnit på avvägar efter att spåren hade gåtts ut på morgonen och Frisken som ju brukar spåra rådjur hade denna dag i stället fått spåra hjort. Ingen som helst fara men det förklarar ju varför han spårade men ändå inte.

Efter det fick Frisken hänga vid grillen med mig en stund innan vi till slut rullade hemåt. Det var tydligen jobbigt att stöta på ett nytt djur i spåret för Frisken var betydligt tröttare efter detta spår än han var förra veckan och då var det spåret längre.

På vägen hem fick jag rejält ont i nacke och skalle så när vi kom hem så slängde jag i mig en ipren och satte mig i solen. Hundarna fick gnaga på varsitt ben så länge och var mycket nöjda över det. Efter 1,5 timme var skallen med igen och jag bytte om och tog med mig hundarna på en löprunda som faktiskt kändes ganska okej. Som sagt jag tycker inte att det är så skoj att springa men varje vår får jag sådana idéer 😉

Efter detta tog vi en välförtjänt paus och slappade. Hundarna sov sött en stund och jag hann ta en dusch och sitta i soffan en stund. Strax före sextiden ville dock både hundarna och jag ut och röra på oss igen så vi gick i väg på en kvällsrunda runt sjön. Jag fick lite foto inspiration och hängde på mig kameran och tog även med mig fjärrkontrollen samt stativet och hade några tankar om vad jag ville ha. Men när vi kom fram till den delen av skogen där jag ville vara och jag fått kameran på stativet och skulle tårta fjärrkontrollen så funkade inte den ena delen? Förhoppningsvis är det bara batteriet som dött så att det är lättfixat. Men mina idéer får vänta till en annan gång. Jag fotade hundarna lite i alla fall men tappade lite gnistan när det inte blev som jag hade tänkt mig.


Odden i solen inne i storskogen.

Hemma blev det middag och nu ska jag ägna resten av kvällen åt lite pälsvård tror jag bestämt. Alla tre grabbar skulle behöva gås igenom med kammen men Frisken får nog vara först ut, ettårs fällningen är här med full kraft och det är lika bra att kamma av honom pälsen så att den kan komma tillbaka igen. Till Byske ska han väl vara i päls igen i alla fall 😉

Ner som en pannkaka och upp som en sol

Ja alltså jag vet att det heter tvärtom men i helgen hade vi rubrikens variant 😉

I fredag promenerade jag hundar och sedan fick vi besök på kvällen 🙂 Annette och Lisbeth dök upp för att umgås lite. Lite mat, lite vin och en massa prat, receptet på en bra kväll! På   lördagsmorgonen blev det tidig uppstigning för att ta sig till årets första rasspecial, Sala. Dålig uppslutning i år, har aldrig varit med om så låga anmälningssiffror på en special tidigare, men vi som var där hade trevligt.

Själv hade jag Frisken med mig och han var lika enkel som vanligt. Femtioelva utrop om ”oj, så stor han är!” fick vi visserligen men ja, han är stor och nej, jag kan inte gör något åt det 😉 Frisken inte bara är stor, han kände sig tydligen stor också och flaggade glatt med svansen till mattens stora irritation. Jaja, svansen är som den är, jag kan inte göra något åt det heller. Fru domare för dagen gillade inte Frisken alls och gav honom blått och sedan blev det en fjärde placering i juniorklassen. Muntligt var det verkligen bara hans rörelser som hon gillade, allt annat var det fel på… I kritiken var det dock inte lika illa skrivet, ja ja så är utställningar. Synd för domaren att hon inte gillade Frisken, för då har hon ju fel 😉 Matten tycker desto bättre om honom så han var lika glad för det eftersom det så klart blev grisöra efter väl utfört arbete av Frisk!

Snabbt gick det eftersom det var så få anmälningar och redan halv tolv var alla korthår och  berner hanar klara. Tikarna tog lite längre tid på sig men det var då inte mycket. Lite fotande efteråt och sedan lunch tillsammans med några andra hundtokar och sedan var Sala liksom över. Lite snopet när det går så fort.

Hemma blev det en kort runda i skogen så att Frisken också fick röra lite på sig och inte bara springa i en liten ring och sedan häckade jag i soffan med lite tv och lite bildredigerande som aktivitet.


Snygg hund den där Jackepotten 😉 Trevligt att få låna honom och få hänga på till en vinst i bästa hanklassen och jodå, morfar Potten fick sitt grisöra han också, så klart.

Det hade varit trevligt att få sovmorgon i dag men nä, det stod viltspår på schemat så det vara bara att masa sig upp i dag med.

I dag var det rekordmånga som skulle spåra, hela 29 hundar skulle gå spår i dag?!! Alltså det är en helt fantastik organisation kring den här spårcirkeln, år efter år. Jag började med att gå efter Sanna och Linus på deras spår och sedan var det dags för Odden att gå sitt. I dag hade han spår nr 3 och det har jag nog aldrig gått tidigare insåg jag. Ett ganska långt spår och ett dygn hade det ju legat. Odden hade fullt upp med att sniffa efter löptik på vägen till spåret men när jag väl hade satt på selen och bad honom gå i väg så koncentrerade han sig på spåret, duktig pojke!

Han var precis lika duktig i dag som senaste helgen med undantag för att det här spåret på ett ställe korsar med ett annat. Det andra spåret var precis nyblodat till ett tvåtimmars spår och Odden kunde inte riktigt motstå att byta och gå på det nyare spåret. Det var dock inga som helst problem att bryta honom och be honom göra rätt 🙂 Japp han är min spårstjärna den här helgen också!

Efter lite väntan var det dags för Frisken och han visade att han nu hade fattat vad det här med spår innebär 🙂 Det är fortfarande inte helt lätt men i dag jobbade han på på ett helt nytt sätt och gav sig verkligen inte. Inte heller var han lika lättstörd av saker runt omkring och tur var nog det eftersom jag hade med mig en tjej bakom som gärna både berömde min hund samt pratade med mig. Berömma hunden ska man så klart göra och Frisken behöver en hel del stöd fortfarande så klart. Men att berömma hundar som spårar är inte alltid helt lätt eftersom man faktiskt inte vet vad man berömmer.

Frisken tex har jag ju ingen som helst koll på om han faktiskt spårar/nosar efter just spåret som jag vill när han hittar rätt efter att han ringar, eller om han går på något annat? Av den anledningen är jag ganska tyst när mina hundar spårar, vid enstaka fall när jag ser att de är helt rätt brukar jag berömma med ett ”rätt, duktig pojke” men inte mycket mer än så. Alla mina hundar är dessutom sådan som när de spårar och får problem, vänder sig till mig och ber om hjälp. Jag kan ju omöjligt hjälpa dem i ett skarpt läge så jag väntar bara ut dem tills de tar tag i problemet själva. Odden löser det numera oftast helt på egen hand. Kilo måste jag ”tvinga” till att inte försöka få hjälp av mig och Frisken hjälper jag så klar inte alls med just den biten eftersom han måste lära sig att jobba självständigt, samtidigt måste jag ju stötta honom och se till att han inte tappar motivationen.

En duktig Frisk fixade i alla fall hela spåret med några vinklar och var som vanligt glad över att klöven till slut dök upp. När vi sedan kom tillbaka var alla spår mer eller mindre klara och klockan var bara elva. Som sagt snacka om bra organiserat!


Frisken kollar in utbudet av klövar efter väl utfört spårarbete 🙂

Eftersom klockan inte var mycket så åkte vi och gjorde Pia en tjänst. Lilla Hector skadade sig nämligen för en vecka sedan och fick en fraktur i knäleden. Som ägare till en hund som haft diverse problem och blivit opererad flera gånger så har jag full förståelse för hur jobbigt och hur låst man blir i en sådan situation. Nu var ju vi två som hjälptes åt att ta hand om Odden men Pia är ensam och har ju dessutom tre vuxna hundar som också behöver få komma ut. Så jag åkte helt enkelt och var valpvaktare en stund. Odden och Frisk fick ligga ute i Pias hundgård och jag satt inne hos Hector. Han var typ hur enkel som helst att vakta eftersom han sov större delen av tiden.


Jobbig valp 😉 

När valpvaktandet var över så åkte vi vidare hemåt men stannade hos Tommy och Anette där det blev middag 🙂 Övriga familjen Nilsson var också där så när vi käkat tog Hanna och jag oss i kragen och bokade lite saker till vår Islandsresa som det ju bara är två månader kvar till 🙂 Boenden och bil har vi nu bokat även om boendet nog kan tänkas bokas om om jag känner mig själv rätt… Vi kollade även upp blå lagunen och ska boka entrebiljetter dit samt kollade på några olika ställen där man kan göra ridutflykter. Vi ska dock kolla vidare på det och boka lite senare har vi tänkt.

När vi kände oss klara med resebokningar så var det dags att ta ut hundarna på en promenad. Vädret har ju varit helt ljuvligt i dag så jag valde att gå runt Skärsjön och hade inte ens på mig någon jacka, underbart.

Ja nu blir det slappande i soffan och ladda för nästa vecka. Sim, lydnadskurs, viltspår och sennenträff är det planerat för så den veckan ska nog gå den med.

Äta

I söndags hade Ann-Sofie med sig lite nordic färskfoder som hon inte hade användning för längre och som jag tänkte att jag kunde testa att ge Odden, som är inne i en sådan där tråkig ”vill inte äta något överhuvudtaget” period. Odden har fått testa färskfoder tidigare av alla möjliga slag och har tyckt att det är okej i några dagar för att sedan rata även det. Problemet med färskfoder och mattrilskande hund är ju att man inte kan spara det hur länge som helst, till slut måste man ju kasta det och det blir så klart dyrt.

Hur som i går morse skar jag upp den där stora korven och la upp en portion till Odden. Ropade sedan in hundarna som var ute och Odden hängde motsträvigt med in i köket… Väl i köket började dock näsan att vädra, något luktade annorlunda och tydligen luktade det även angenämt. När jag satte ner skålen så slukades maten i en rasande fart och Odden var färdig först av våra tre. Som sagt en gång, ingen gång men det är väldigt trevligt att inte behöva tjafsa om maten med honom.

På eftermiddagen när jag kom hem tog vi en runda i skogen och när det senare var dags för kvällsmaten att serveras så var Odden med ute i köket och uppenbart mycket sugen på en portion med det där som luktade gott. Hela portionen slank återigen ner i ett nafs och han hade uppenbarligen kunnat tänka sig lite mer.

På kvällen var det sim som vanligt men med den skillnaden att jag kände mig trött och sliten så vi valde att bara simma Odden och Frisk, Kilo fick faktiskt avstå. Avspolad blev Kilo i alla fall för fy tusan så skitiga hundarna är nu när allt bara är lera ute. Odden simmade 11+10 minuter utan några konstigheter och Frisken simmade 8-7 minuter.

I morse tyckte jag nästa att det var roligt att servera hundarna frukost för Odden visade tydligt att han ville äta. Han var klar först även denna morgon och både Kilo och Frisken ser lite fundersamma ut över att Odden inte står och pillar i sin skål när de är klara 😉 Och när jag slipper ägna tid åt att försöka få i Odden frukost så sparar jag plötsligt 15 minuter och den tiden la vi på att gå en längre morgonpromenad i dag. Skönt ute och hundarna får ju vara inne hela dagen på tisdagarna eftersom de är lite fuktiga i pälsarna efter simmet så då passade det extra bra att de fick lite extra tid ute.

I eftermiddags efter jobbet blev det så klart en tur i skogen igen. Inget vidare skönt ute då det blåste rejält och jag hörde knappt ljudboken på grund av blåsten. Men en timme ute blev det i alla fall. Hemma fixade jag med middag åt Henrik och mig och sedan var det dags att ge hundarna mat. Odden var genast med på noterna och kastade sig över maten även denna portion. Jag gissar visserligen att det kan komma en period inom kort där han återigen kommer vända bort huvudet och säga nej tack till även detta foder men så länge han äter så njuter jag! Oavsett så är nordic inte ett foder som Odden kommer fortsätta att få, det är helt enkelt alldeles för krångligt för mig att få tag i och dessutom är det i mina ögon för dyrt.


Trevligt att se Odden äta utan mankemang!

Det är faktiskt löjligt vad dyrt en helt del hundfoder är, både färskt och torrt. En 12 kg säck med flådig bild på för 800 kr eller färskfoder för 35 kr/kg, nej tack säger jag om det. Jag skulle däremot inte ha något emot att ge hundarna färskfoder, det har vi ju gjort tidigare, men det får inte kosta en förmögenhet och det måste ju vara rimligt att få tag i det. Men frys att förvara det i har vi redan och det känns faktiskt bättre att ge dem färskt än torrt om jag ska vara ärlig. Nåja vi får väl som sagt se om Odden fortsätter att tycka att färskfoder är en hit eller om det bara är nyhetensbehag och så fundera vidare utefter det.


Färskt eller torrt? Märkligt nog är det ju långt i från alla hundar som faktiskt gillar färskfoder och absolut inte alla sorter. Som vanligt får man titta på individen och gör det som passar den bäst.

Ska det bli någon träning?

I många år har lydnadsträningen med mina hundar varit det roligaste jag vet och därför känns det rätt konstigt att jag nu nästen helt tappat motivationen till den träningen?

I grunden började det när vi förlorade Emil, min lilla arbetsmyra som var en underbar träningskompis. Det tog lång tid efter att Emil var borta innan jag hittade någon form av glädje i att träna Kilo. Vi tränade men den här orättvisa matten jämförde Kilo med Emil hela tiden och det var inte schyst mot vare sig Kilo eller mig själv. Envist fortsatte jag dock att träna på och i rättvisans namn ska jag ju säga att Kilo är en duktig lydnadshund. Man får tänka och presentera uppgiften lite annorlunda för honom mot många andra hundar men gör man det bara på ett sätt som han förstår så är han egentligen ganska lättlärd.

Med Odden vaknade träningslusten till liv igen och jag hade en del storslagna planer, lydnad så klart men jag var även nyfiken på en del grenar som jag inte testat tidigare. Så blev det ju nu inte… I stället för att göra roliga saker fick vi göra tråkiga, operera och vara stilla… Egentligen borde jag ju kunnat träna vidare med Kilo ordentligt under den tiden men vare sig orken eller motivationen fanns till det.

Nu är ju dock Odden ”frisk” och just lydnadsträningen skulle inte på något sätt vara skadlig för honom, snarare tvärt om. Ändå har jag inte fått tummen ur och börjat ordentligt. Jag har tänkt en miljon gånger att jag ska och borde men som sagt inte gjort verklighet av det hela. Odden är inte alls obildbar, men har är definitivt annorlunda mot mina tidigare hundar 😉 Fast det är klart om man nu heter ”annorlunda” så vore det ju konstigt om man inte också var det…

Sista veckorna har jag tänkt att jag skulle träna Odden typ 5 minuter om dagen, bara för att liksom se om vi kan komma igång, inte ens det har jag lyckats med.

Nu har dock Odden tagit saken i egna tassar! Odden har nämligen plötsligt knäckt koden att gå fot ger godis och därför väljer han numer att efter den första rusningen och nosandet som alltid sker när man ska ut på promenad att komma in fot. Jag belönar så klart, dels för att han är duktig men även för att jag ju då får i honom lite extra mat vilket han behöver. Ja och märkligt nog så är det som Frida brukar predika, ”Det vi belönar får vi mer av!”.

Från att i några dagar bara ha ”slaskbelönat” för att han går där i rätt position med en trevlig attityd, tiggeri är en utmärkt utgångspunkt för rätt attityd i lydnadsammanhang 😉 så har jag nu i några dagar testat att göra raka halter och med det även starter och Odden tassar fint med med svansen vaggande av förväntan. I går blev det en sådan där försiktigt pirrande känsla i kroppen, den där känslan när man känner att hunden är helt 100% rätt, det var väldigt länge sedan jag kände det senast.

Att påstå att jag hittat tillbaka till träningsmotivationen vill jag inte påstå, men det finns ett litet pyrande intresse igen där långt inne, kanske, kanske kan jag komma igång igen?

fot-fran-sidan
Jag är i alla fall så motiverad så att jag raskt slängde ut kameran på stativ när jag kom hem i dag och försökte ta några bilder på Odden i fotgående. Synd att jag glömde bort att ställa in skärpan då… 😛 Jaja, positionen syns ju ändå.

fot
Matte älskar Odd, Odd älskar matte ❤

I helgen blir det dock vare sig lydnadsträning eller någon jakt efter sjöar utan det blir en tur till huvudstaden för att vara med på klubbens avelskonferens!

Nu drar vi ner

I dag var det dags för en tur till Norsholm igen. På vägen dit ringde Marie och undrade vart jag var någonstans? I hennes bokning stod det att jag skulle var där 16:30 men jag hade skrivit 16:45… Nåja det löste sig, vi hann det vi skulle ändå 😉

Det blev vattentrask för Odden så klart och han knallar ju på som han ska bara han får i en sådan där blå rulle på höger sida. Vänster sida försöker han aldrig att klättra runt på men höger testar han varje gång om vi inte stoppar i röret.

16508382_10206572290545062_8556027004020461006_n
Ny bild för dagen. Det är en jäkla skillnad på nya telefonens bilder!

Marie och jag hann avverka en hel massa samtalsämnen förutom så klart Odden och hans mående. Odden mår ju alldeles väldigt bra och i bland slår det mig att jag glömmer bort att Odden är skadad, det om något är väl ett jättebra tecken på hur bra Odden mår 😀

När Odden hade traskat klart, det blev 20 minuter i dag, så sköljdes han så klart av och sedan fick han ligga på vibben som avslutning.

16427668_10206572290585063_1947909650609119004_n
Odden har hört en liten hund utanför dörren och det var väl ungefär det mest spännande med att ligga där 😉

Nu drar vi dock ner på antalet besök på rehabavdelningen för Oddens del. Vi har ju sedan vi började med rehab efter första operationen varit där varannan till var tredje vecka, eller ett tag var vi ju där varje vecka… Men nu drar vi alltså ner på besöksfrekvensen. Dels för att spara pengar, det sticker jag inte under stol med, men framför allt för att Odden är i så pass bra skick så att han faktiskt inte behöver samma tillsyn av expertisen längre 🙂 Nu får matte klara sig lite mer på egen hand när det gäller övervakningen av Odden. Nästa besök hos Marie blir om en månad.

Återbesök

I dag var det dags att besöka kiropraktorn Eva igen. Eftersom jag tagit hela förmiddagen ledigt så började vi med en längre runda i skogen, visserligen kolsvart ute men ändå skönt. På Norsholm sedan började jag med att vara med på Stinas återbesök, intressant att se vad som hänt sedan sist och hur Eva hittade sådant som fanns kvar. Det var kanske inte helt praktiskt att Stina var där först dock eftersom hon löper, mina grabbar som skulle in efteråt tyckte att dammsugning av golvet var betydligt mer intressant än att fokusera på vad vi faktiskt höll på med 😉

I dag hade jag två tider bokade, en åt Frisk och en åt Kilo. Frisken fick börja och på honom var det bara så att jag tyckte det kunde vara bra att ha en genomgång för att se om det finns något som vi behöver jobba med? Lite stämma i bäcken med andra ord. Frisken hade förvisso inte tid att ta någon större notis om Eva, det luktade ju så fruktansvärt gott på golvet… Men han var tämligen samarbetsvillig i alla fall.

Som vanligt började Eva med att titta på rörelser, fram och tillbaka samt på böjt spår. Hon såg inga konstigheter och domarens kommentar i lördags om att Frisken vrider ut tassarna bak fnös hon bara åt 😉 Sen gick vi in för att klämma och känna. Hela Frisken gicks igenom men allt kändes bra. Mjuk och spänstig, inga knäppningar eller andra konstigheter i lederna. Frisken fick testa att stå på en stor peanutball vilket var lite läbbigt men något han snabbt vande sig vid. Eva tyckte att han hade bra stabilitet och att han belastade alla fyra benen lika mycket.  Sedan fick han stå på matta och bli genomgången där också med samma resultat. Skönt så klart och jag hade väl inte förväntat mig något annat. Det enda som Eva kunde hitta var att triceps muskeln på vänster sidan var en aning mer spänd så den behandlade vi med laser eftersom det var gott om tid kvar. Vi fortsätter i övrigt som vi har gjort och försöker att bygga lite mer muskler inför kommande röntgen helt enkelt.

Sen var det dags för Kilo och om Frisken tyckte att det var spännande med ett golv som luktade löptik så var Kilo sju resor värre… Nåja för Kilos del var det ju ett återbesök. För tremånader sedan behandlade ju Eva honom med ledmobilisering i höger bäckenled, höger höftböjare och mellan 3-4 ländkotan. I dag höll hon med mig om att Kilo rör sig med betydligt bättre påskjut än sist och att han är mer liksidig 🙂 Men hon höll även med mig om att han borde kunna ta ut steget ännu bättre bak, det verkar som om jag faktiskt börjar lära mig lite jag med om rörelser, jag tycker annars att det är svårt. Vi fortsatte, efter att ha tittat på rörelserna, inne där även Kilo fick testa att stå på peanutballen men helt ärligt så var den lite för liten för honom 😉 Han höll liksom på att glida av så vi fick fortsätta på mattan i stället. Inga konstigheter med hur Kilo belastar benen i stående och han har en skapligt bra stabilitet också. Pendelrörelsen som vi testade var dock lite lite spänd så den ska vi jobba vidare med. Sen gick Eva igenom Kilo och även om hon inte hittade några direkta låsningar så valde hon ändå att behandla höger bäcken igen (efter att ha mjukat upp musklerna med laser) för att se till att det inte kommer tillbaka där igen. Även ländryggen behandlades i förebyggande. Kilo var dock helt oberörd av ledmobiliseringen vilket han inte var sist så det visar ju att han inte har några stora bekymmer kvar, skönt!

Sist gick vi igenom lite övningar som vi kan pyssla med hemma för att fortsätta att hålla hundarna i bra form 🙂 Sen bar det av hemåt för att lämna hundarna och kasta i mig lite lunch innan det var dags för en halv dag med jobb.

Efter jobbet tog jag med mig alla hundarna på en runda i skitvädret. Blåst och snö som var som vassa pilar, hu. Eftersom Kilo ju var behandlad så fick en kortare 3 km runda räcka denna kväll. För de andra två var det ju dock inte riktigt nog men i dag hade jag planerat in löpbandsträning vilket ju passade fint i ruskvädret 🙂

Odden fick börja och i dag testade vi att höja bandet i framkant så att det blev lite uppförslut för första gången. Odden fick sedan skritta på 7+7 minuter och han rör sig fint 🙂 Frisken ville gärna vara med redan när Odden körde eftersom han är så godisfixerad så när det sedan var hans tur så skuttade han glatt upp på bandet och väntade på godisregnet. Han fick också gå i uppförslut i dag och 7+5 minuter för hans del.

15977454_10206415542306454_2030639520928310431_n
Taskig mobilbild på Odden på löpbandet.
Observera att han sätter i högerframben helt rakt i skritten 🙂 Detta jäkla högra fram som vi gjort på mycket med, så skönt att se det användas korrekt. I trav fladdrar det rätt bra i Oddens front 😉 och det kommer vi nog inte kunna jobba bort helt, men vi kan förhoppningsvis stärka upp honom och göra det bättre.

 

8:e december

Uj vad den här dagen bara rusade förbi?! En ganska bra dag på jobbet, fick mycket gjort och det är alltid skönt. Har ändå massor kvar att stå i innan jul men det brukar ju lösa sig så det gör det säkert den här gången också 😛

Sen var det lite logistikpyssel för att få till det på eftermiddagen. Odden skulle på rehab i Norsholm medan Kilo och Frisken skulle till veterinären för vaccination respektive avmaskning. Henrik fick assistera och ta med sig Kilo och Frisken till veterinären medan jag åkte till Norsholm med Odden då.

Odden känns fräsch just nu tycker jag och Marie höll med mig, skönt. I dag blev det därför vattentraskande igen och det var ett tag sedan. Odden traskade visserligen några minuter för två veckor sedan i vattenträsken men det var mer för att kolla hur han rörde sig efter ledmobiliseringen. Nu fick han träna lite och bortsätt från att han då och då tramsade med att ställa sig ute på kanten så skötte han sig bra. Och bäst av allt så klart, han rörde sig bra!! Kliver på bra och sträcker ut, precis som det ska vara 🙂

trask
Odden traskar på, fast just när jag skulle fota så slappade han lite och höll sig långt bak i trasken vilket han ju inte ska göra.

2*7 minuter fick Odden traska i dag och han fick faktiskt sköta sig lite själv för Marie och jag hade fullt upp med att boka nya tider och framför allt att boka tider hos Eva igen. Kilo ska på återbesök och så ska Frisken klämmas igenom innan det är dags att röntga senare i vår. Och eftersom tiderna inte hade släppts ännu så passade jag på att boka även till Ann-Sofie efter en snabb telefonkonsultation 😉

Efter trasken fick Odden gå och lägga sig på vibben, något som han verkligen tycker är aptrist 😉

vibb
S
å tråkigt att bara ligga där om man frågar Odden.

Sen bar det av hemåt men vi gjorde först ett snabbt stopp hos grannen och hjälpte till att klippa Henkes klor.

Nu ska kvällen ägnas åt att packa inför helgens äventyr, blä säger jag om packandet men skoj med äventyr 🙂

Kan man få en egen parkeringsplats kanske?

I dag var jag, surprise, surprise, i Norsholm igen. Tredje gången på fyra dagar, rätt bra jobbat va? 😉 Frågade om jag inte kunde få en egen parkeringsplats snart 😛

Jag fick flexa ut en timme på jobbet för att ta mig dit i dag och det som var bra med det var ju att jag kunde köra medan det var ljust ute ena vägen i alla fall. Ja och om nu någon undrar vad tusan jag gör på djursjukhuset vareviga dag typ så var det ju alltså sim i måndags, kiropraktor i går och i dag hade vi en vanligt rehabträff.

Eva tyckte ju att vi gott kunde lasra Odden i dag så det fick Marie göra. Skitskönt tyckte Odden och låg nöjt och vilade medan Marie körde, ja tills hon hittade en muskel som var lite öm, då tyckte inte Odden att det var riktigt lika trevligt längre 😉

15178267_10206073560837131_8184602294017482153_n
G
ött med laserbehandling tycker Odden och ligger och har det skönt.

När laserbehandlingen var klar tyckte Marie att vi skulle kolla Oddens rörelser i vattentrasken också så då gjorde vi det 🙂 Trams Odden skulle så klart upp och gå på kanten i vanlig ordning men han fick som vanligt även ge sig och faktiskt gå ordentligt. När han väl gick ordentligt så såg det bra ut. Ordentligt påskjut och han tar för sig, härligt!!

Jag skulle faktiskt vilja få tag i ett löpband för hundar att ha hemma. Inte för att motionera mina hundar på det sättet, det gör vi ju i skogen, utan för att jag vill kunna skritt träna dem. Om någon får höra talas om ett sådant som är till salu, begagnat alltså, så hör gärna av er! Ett nytt för 28 000 kändes lite väl mastigt för plånboken 😉

Väl hemma fick hundarna vila en stund vilket inte alls var uppskattat…. Kvällsmat fick de också och det var i alla fall Kilo och Frisken nöjda med, Odden tittade inte ens på matskålen, grrr. Men vi skulle ju ut och gå så jag stoppade ner några dl med hans foder i fickan och tänkte att jag nog kunde få honom att äta lite under promenaden. Det fick jag också men bara typ två dl. Nåja just nu väger Odden 50½ kg och det känns ganska lagom så någon fara på taket när han inte vill äta är det ju inte längre. Dessutom har vi ju ”farmor” som trugar i honom lunchen varje dag, vare sig Odden vill eller inte typ 😉

Kvällens promenad blev i Lunddalen tillsammans med Pia och hennes vinthundar samt Åsa. Skoj med sällskap och ABB varvet är trevligt att gå även om vi kortar av det lite på slutet och inte går riktigt hela varvet som det är tänkt. Kira fick upp spår och gick och fnös och pep mellan varven och det tyckte Frisken var jätteskoj eftersom han trodde att Kira ville leka, så var dock inte fallet. Veterandamen är inte överdrivet imponerad av fjanten Frisk 😉

I morgon ska jag inte till norsholm så den som vill kan få låna min parkeringsplats 😉

Kiropraktor igen

I dag var det dags att hälsa på kiropraktorn igen, denna gång med Odden. Odden kollades ju i somras av Eva men eftersom han senaste månaden har haft lite spänningar i ländryggen och jag vet att han och Frisk har slagit ihop ett antal gånger så valde jag alltså att kolla upp honom igen. Förebyggande friskvård är och kommer vara A och O för Odden resten av hans liv!

Eva frågade först lite om Oddens historia och jag uppdaterade vad vi sysslat med sedan sist och fräschade upp hennes minne om Odden. Sedan gick vi ut och visade upp rörelser, först fram och tillbaka i långsamt tempo och sedan fram och tillbaka i travtempo. Därefter skritt i cirkelform åt båda hållen. Efter den okulära kollen tyckte Eva att det möjligen såg ut att finnas något på höger bak eftersom Odden där var en aning kortare i steget.

Vi gick då in och började med att kontrollera Oddens stabilitet. Här var Eva nöjd med Odden och menar att han har skapligt bra coremuskler som hjälper honom att vara stabil i kroppen. Odden lägger inte över någon vikt eller avlastar något ben synbart mer än något annat men en liten, liten, liten skillnad fanns att se på höger fram vilket ju inte är så konstigt då det ju är Oddens svagaste sida och ben.

Därefter gick Eva igenom hela Oddens kropp och kände efter om det fanns något ställe som vi skulle behandla genom ledmobilisering. Några stora saker hittade hon inte men lite spänningar i höftböjaren på höger sida samt bakre kotorna av ländryggen tyckte hon att vi skulle behandla. Men innan själva ledmobiliseringen sker så mjukar Eva upp muskulaturen runt området som ska behandlas med laser. Odden njöt av både klämmandet och av laserbehandlingen och stod/satt helt avslappnat.

När det sedan var dags att faktiskt behandla honom så fick jag hålla i vid halsen i fall att Odden skulle tycka att det gjorde ont men Odden var verkligen helt avslappnad och såg mest ut att njuta av att Eva behandlade honom. Det var som sagt inga stora låsningar som skulle lossas men det är ändå skönt att se att hunden är bekväm med behandlingen.

När behandlingen var klar fick Odden gå ut till bilen och vila medan jag hängde med även på nästa hund som skulle behandlas av Eva eftersom det var Ann-Sofies Stina. Jag tycker ju att det är så rackarns intressant och när de nu ändå låg efter varandra i tid så passade jag på att lära mig ännu mer 🙂

Det blir en helt annan sak när man bara kan lyssna och lära sig och inte är där med sin egna hund som man ju då måste hålla lite ordning på och stötta. Nu kunde jag i stället titta på Stinas rörelser tillsammans med Eva och hon förklarade vad hon såg och lika så under behandlingen så är det lättare att förstå och se saker utan egen hund att ta hand om. Med andra ord hade jag en mycket lärorik tid och redan i morgon ska jag tillbaka och diskutera dagens ”fynd” på Odden med Marie eftersom Odden har sin vanliga rehabtid då. Jag hade egentligen tänkt att byta hund på den tiden men Eva tyckte att det var en bra ide att redan dagen efter en sådan här genomgång gå på med laser igen så då gör vi väl det helt enkelt 🙂

Eftersom Odden varit på behandling fick han avstå kvällens lydnadskurs och i stället tog jag med mig Kilo. Kilo var taggad till tusen och jag måste ju erkänna att det var förbaskat skoj att träna lite med en hund som kan en massa redan 🙂 Jag är verkligen inte en hundförare som gillar just inlärning av de stora grunderna, jag gillar när man har kommit en bit på vägen och har hittat den där kommunikationen med hunden! Kilo som inte fått vara på kurs på många månader och som får ganska lite träning på hemmaplan också kom i håg en hel massa och var riktigt på tårna. Han är ju uppflyttad till klass 3, eller snarare det som efter årsskiftet kommer vara klass 2 när de nya reglerna träder i kraft. Jag har verkligen noll koll på de nya reglerna eftersom det fram tills för någon vecka sedan inte har funnits några spikade regler att tillgå från SBK. Nu finns de dock och jag måste nog ta och läsa på lite så jag vet vad det faktiskt är vi ska träna på?

Under dagens kurs tränade vi alla fall en hel del backa i fria följet eftersom det är en ny del. Det visade sig Kilo vara en fena på och jag kunde först inte alls förstå hur tusan han lärt sig det? Men så insåg jag att det nog hänger ihop med alla vänstersvängar med steg bakåt som vi kört då Kilo gärna tränger i just den övningen. Nåja den delen känns med andra ord som att han redan kan.

Sen ska det tydligen vara en L formation med skiften i som kommer i den nya klassen. Stå och ligg kan ju Kilo men sättande har vi inte tränat medvetet eftersom Kilo på tävling haft svårt för just ligg och jag inte velat blanda ihop det. Nu är det dock dags att börja med det och efter några försök så tror jag inte att det ska vara något jättesvårt att lära Kilo.

Inkallning med ställande har vi ju kört ett tag i liten skala där vi ju tränat hopp/stå. Det nya med den nya regelrevideringen är att hunden ska utgå från liggande ställning så vi körde lite inkallningar från ligg, inga problem, och så körde vi våra hopp/stå övningar vid sidan av det. Kilo börjar faktiskt få kläm på det och han börjar även kunna utföra det korrekt på lite längre avstånd. Nu medan jag skriver inser jag att han behöver få börja träna på inkallningsdelen efter ställandet också 😉

Vi avslutade med lite apportövningar eftersom det är Kilos stora stötesten 😉 Hopp/apport med träapport fixade han helt okej (?), en rak apportering med träapport gick också fint och avslutningsvis körde vi en rak apportering med metallapport där Kilo visserligen tittade på mig vid upptaget och undrade om jag verkligen var säker på att han skulle stoppa den där äckliga saken i munnen, men sedan faktiskt gjorde det han skulle. Efter den avslutningen blev det ett helt grisöra i belöning 😉

fritt följ
Kanske är det lite mer ”avancerad” träning med Kilo som jag behöver för att hitta motivationen att köra på lite mer med Odden och Frisken?

Kiropraktor

För min egen skull ska jag ta och skriva några rader om Kilos historia i höst. Alltid bra att kunna gå tillbaka och läsa för minnet är inte alltid de bästa…

I slutet av sommaren reagerade jag på att Kilo blev kort i steget bak. Kilo är ju rak i knät men trots den exteriöra begränsningen har han ett helt okej steg bak. Nu blev steget dock kortare och kortare och efter ytterligare någon vecka började han passgå en del vilket inte alls är normalt för honom. Jag funderade på om jag inte skulle ta och boka en veterinärtid till honom men kände att det inte var riktigt rätt väg att gå i just det här fallet. Med risk för att vara lite fördomsfull så gissar jag nämligen att jag hade fått ordinationen vila och 10 dagar smärtlindrande från veterinären och jag kände att felet inte var en överansträngning eller lättare skada.

Av en slump hittade jag samma dag som jag satt och funderade på hur jag skulle göra en annons om att kiropraktorn Eva, som ju tittade på Odden i somras, skulle komma till Norsholm igen. Det tyckt jag lät som en mycket bättre ide än ett veterinärbesök i just de här läget så jag bokade en tid. Dessvärre så var dagen då Eva skulle komma en dag då jag inte kunde ta ledigt från jobbet och åka med Kilo så det fick helt enkelt bli Henrik som åkte.

Kilo hade fått börja med att visa rörelser, först fram och tillbaka och sedan på böjt spår. Just det här med böjt spår är intressant tycker jag. Inom hästvärlden så tittar man alltid på hästen både på rakt och böjt spår vid en hältutredning men jag har aldrig varit med om en veterinär som tittat på böjt spår när det kommer till en hund? Det finns det säkert veterinärer som gör men jag har som sagt själv aldrig varit med om det så det kan knappast vara något vedertaget. Faktum med att jag pratade med Marie om det och hon har gjort samma reflektion som jag om just det och tycker att det är lite konstigt.

Hur som så hade Eva sett att båda bakbenen hade kort steg men framför allt högerbak på Kilo var extra kort i påskjutsrörelsen och de hade gått in för att behandla honom. Kilo hade en ledlåsning i höger bäckenled, höger höftled samt i mellersta ländryggen vilka alla behandlades med kiropraktisk ledmobilisering. Därefter behandlades han även med laser på dessa områden för att mjuka upp omkringliggande muskler. Vi fick vidare order om att massera just dessa ställen lite intensivt under kommande dagar för att hjälpa musklerna att mjukas upp.

Eva trodde inte att Kilo hade gått länge med dessa låsningar och det stämde ju bra med min upplevelse av när problemet började. Vad som gjort att det blivit så här är så klart svårt att svara på men troligen så har Kilo fått sig en smäll när hundarna lekt och det har tagit lite illa. Låsningen i ländryggen trodde Eva var en kompensations låsning och att det egentliga och ursprungliga bekymret hade varit just höger bäcken och höft.

Skillnaden på Kilo var i alla fall på ett sätt omedelbar. Han blev betydligt piggare och gladare och även sitt vanliga matglada jag. Under slutet av sommaren/början av hösten hade han ju nämligen börjat äta sämre även om han alltid åt. Men det är skillnad på att äta och att ÄTA 😉

Rörelsemässigt däremot tog det lite längre tid att se förbättringen. Eva sa att vi inte kunde börja se någon skillnad fören efter 4-5 dagar. Efter dessa dagar såg jag visserligen en förbättring men inte fullt ut till hans normala rörelsemönster. Av den orsaken behandlade vi Kilo även med en kur smärtstillande i några dagar och efter det tycker jag att Kilo varit sig själv igen 🙂

Min magkänsla var med andra ord rätt, vi hade kunnat behandla honom med vila och smärtstillande från början och vi hade säkert sätt en liten förbättring men vi hade bara behandlat symtomen då, inte orsaken. Nu hoppas jag att Kilo får fortsätta att må bra igen och så tänker jag att vi i vår ska besöka Eva igen och se så att det inte har uppstått samma eller andra låsningar igen.

I dag, ett antal veckor senare, upplever jag inte längre att Kilo är kort i steget bak, han passgår inte heller och överlag ser han pigg och glad ut, som det ska vara med andra ord.

Däremot ska vi om någon vecka träffa Eva igen, men denna gång är det Odden som ska få träffa henne igen. Både Marie och jag upplever att han är spänd över ryggen och även i bogarna och det kan så klart bero på flera saker men för att utesluta att han fått låsningar så blir det ett besök hos Eva för hans del också. Jag ser besök hos kiropraktor som ett led i Oddens fortsatta friskvård och som något vi nog kommer att fortsätta att göra återkommande i den mån det behövs.

I dag var Odden hos Marie igen och redan för två veckor sedan valde vi ju att köra elterapi i stället för vattentrasken just för att ryggen kändes spänd. Odden visar fortsatt lättare obehag när Marie klämmer honom vid ländryggen och bakåt så i dag blev de laserbehandling av ryggen så får vi se om det hjälper honom att bli kvitt stelheten? Alltså obehaget han visar är att han sätter sig ner när Marie börjar klämma så det är inte så att Odden går och har rejält ont, men med hundar som Odden som gärna döljer sin smärta får man vara uppmärksam på det lilla. Det blir som sagt bra med ett besök hos Eva också för att se så att det inte är någon låsning som gör att det är spänt. För är det en låsning spelar det ju inte så stor roll hur mycket vi än behandlar, helt bra kommer vi ju inte att få det eftersom vi inte åtgärdar det underliggande bekymret.

Jag vill ju också att vi ska kunna få Odden att bygga mer muskler för att avlasta. Nu har han ju äntligen börjat lägga på sig så passa mycket igen så att det finns något att börja bygga muskler av (låg i dag på 49½ kg vilket visserligen gärna får öka med något kilo till men ändå är betydligt bättre än de ynka 44 kg som han vägde i slutet av augusti!) Men för att kunna bygga rätt muskler måste han ju också kunna röra sig utan inskränkningar annars kommer han ju inte att bygga muskler på de stället som han avlastar.

Ja det är mycket att tänka på och ta hänsyn till men jag när ändå ett gott hopp om att vi ska få behålla en pigg och glad Odden ett gäng år till. För pigg och glad är han och den allra goaste lilla Oddisen man kan tänka sig!

Om någon är nyfiken på vem Eva är så finns det här en länk till hennes hemsida, där man kan läsa mer om kiropraktik på hund men även på häst och människa.

Anticimex och träning

I går kom anticimex ut till oss. Damen jag pratade med i måndags på Anticimex hävdade bestämt att flugor kunde man minsann inte gör något åt men hon kunde ändå skicka en tekniker? Jag ifrågasatte så klart varför hon skulle skicka en tekniker om den ändå inte skulle gör något men det fick jag inget vettigt svar på. Men eftersom det ingår i villaförsäkringen att få hjälp från anticimex så tog jag glatt emot en tekniker.

Teknikern kom alltså i går och jo visst kunde man göra något åt fluginvasionen som vi drabbats av. Det sprayades och en sprayflaska för eventuella kommande bekymmer fick jag med. När killen skulle upp på krypvinden konstaterade han att vi hade möss dessutom (jo tack jag vet!) så han gick dessutom ut till bilen och hämtade en rejäl musdödare. Innan han åkte ville han promt ta en selfie med hundarna och valde så klart Odden som väl inte direkt uppskattade att en främmande karl skulle krama honom med en telefon uppkörd i nyllet 😉

Eftersom övervåningen nu var flugbehandlad var det hundförbud där uppe i ett dygn och eftersom det dessutom stank skarpt så var valet att sova ute i husvagnen en natt lätt! Innan det var dags att natta var dock Kilo och jag nere i Finspång tillsammans med några lärare från skolan och gick en runda för att reka vart Pia och jag ska ta med oss eleverna på fredag. På fredag är det nämligen aktivitetsdag på vår skola och ett av alternativen för elverna är att gå en hundpromenad 🙂 Japp, hundpromenad på betald arbetstid, det är helt min melodi 🙂 Faktum med att jag fick i hop 17 km promenerande i går, inte illa för en vanlig tisdag!

I dag har det inte blivit så många km däremot. Dels har jag varit gräsligt trött eftersom Odden var lite dålig i magen i natt och väckte mig typ varannan timme och ville ut. Dels är onsdag lydnadskursdag och då hinner jag inte promenera så mycket. För hundarnas del har det inte spelat någon roll, Odden som går på kursen har ändå fått ca 7 km promenad i dag så han klarar sig fint 😉

Kurs i dag ja och det känns som att Odden och jag börjar hitta varandra 🙂 Odden väljer aktivt mig flera gånger nu i stället för de andra hundarna eller alla spännande dofter på marken av tidigare kursare. Vi tragglar vidare med ligg och det kan ju verka enkelt men när den här matten har curlat trasiga Odden i två år så är det en svår vana att lägga sig av med. Odden kan med kroppshjälp från mig lägga sig med en jäkla smäll i backen, men när mina kroppssignaler försvinner så förstår han verkligen ingenting… Nåja nu har vi en plan för detta och vi ska verkligen försöka träna ordentligt kommande veckan och knäcka den här nöten.

Överlag är det så att Odden inte kan kommandon, han går på mitt kroppsspråk hela tiden. Jag känner mig dock ganska säker på att när han väl knäcker koden med att han ska lyssna på mina kommandon i stället för att läsa av min kropp så kommer det gå ganska fort att lära honom moment.

Jo Odden är curlad och gräsligt bortskämd, det vet jag och egentligen tycker jag väl inte om det. Men alltså Odden är Odden och han har mig lindad runt sin tass många varv 😉 ❤

odden-bland-lov
Bortskämde skrälle till hund

Friskvård

Nu när vår värsta rehabresa är över så har vi ju snarare gått över till att friskvårda Odden. Jag har ju även börjat träna honom rent momentmässigt vilket gör att jag ser en del rörelser lite annorlunda på honom och även ser vilka styrkor men framför allt svagheter han har rent rörelsemässigt. Några saker har då dykt upp som jag känner mig lite fundersam över så det var skönt att i dag åka till Marie och kunna ventilera dessa funderingar.

Det jag känner är att Odden lägger mycket vikt bak, att han är svag i kroppen och därför gärna ”bebissitter” samt att han gärna ligger annorlunda mot vad jag sett andra hundar göra, nämligen med bakbenen långt fram under sig. Marie konstaterade att Odden är rejält musklad bak, det är han ju verkligen inte fram…. Inte så konstigt så klart, Odden har ju kompenserat sina dåliga framben med bakdelen. Marie fick titta lite på hur Odden rör sig under en ”fjärr” och när han går in i fotposition, dessutom mätte vi honom bak och kunde konstatera att vänster bak är mer musklad än höger. Inte heller det så konstigt eftersom Odden alltid har haft mer bekymmer med höger sidan.

Vi pratade lite om vad jag gör i dag, stegträningen, lite balansträning, motion. och även vad vi skulle kunna komplettera med. Jag ska testa att köra lite viktmanchetter på Odden, jag har ju ändå sådana hemma. Vi kommer även att öka på vattentraskandet igen. Sedan i början på sommaren har vi ju kört var tredje vecka, nu kommer jag att öka på till varannan vecka resten av året i alla fall.

Vattentraska gjorde ju Odden i dag också så klart. Marie provocerade lite och Odden fick börja gå nästan direkt utan vatten och jösses så vingligt och jobbigt det var. Odden fick sedan traska i 19 minuter och sista minuten fick han gå medan vattnet sjönk, då var han helt klart mer balanserad än när passet började.

12360271_10203938959473431_3266921349408663282_nEn gammal bild men Odden var lika förvånad över att han behövde gå innan vattnet kom upp på ”rätt” nivå som han var de första gångerna över att det kom vatten överhuvudtaget 😉

Ja och så hade Odden tack och lov fortsatt att gå upp i vikt!! I dag stannade vågen på 48 kg, mot 44 för dryga månaden sedan. Han är fortfarande för mager men 2-3 kg till så blir det lagom.

Resten av dagen har inte Odden fått göra något mer än att vara ute på tomten. Frisken har också fått en vilodag medan Kilo fick hänga med mig bort till Falla där vi mötte upp Pia och hennes hundar samt Åsa. Vi tog sedan en rejäl promenad och det var så klart jättespännande för lantisen Kilo att få nosa på lite andra ställen.

Nu ser vi fram emot att snart få ta helg, en helg som ska fyllas med en massa skojigheter 🙂

Jag trodde vi skulle slippa

Bravecto har funkat fint för mina hundar. Odden har fått två doser under året och fästingarna har varit få och de som har satt sig har genast dött och skrumpnat. Kilo fick sin tablett första mars och har inte fått någon mer. På honom dör fästingasen fortfarande så det har inte funnits någon orsak att ge honom någon ytterligare tablett.

Frisken fick sin första när han var ca 11 veckor och den har fungerat fint på honom också. Men den senaste veckan har jag hittat fästingar på honom som inte varit döda och både i går och i dag har jag hittat fullgångna fästingas, grrr. Jag hade ju inte tänkt att stoppa i Frisken något mer i år men det finns ju inte så mycket att välja på med tanke på att vädret fortfarande är varmt nog för att asen ska fortsätta att frodas.

I dag blev det därför en tur till apoteket för att ta ut en ny tablett till Frisken. Jag var ute i god tid och knallade in på apoteket 12:58, dom stänger ju ändå inte fören 13:00…. 😉 Nu ska väl även Frisken klara sig i från fler fästingar det här året.

fasting
Otäcka, otäcka fästingar!!!
Den här jätten hittade vi ute i en skog 😉

Förmiddagen ägnade Frisken och jag dock till lite ringspring på en inoff i Örebro. Frisken skötte sig i vanlig ordning fint, han är verkligen lätt att ha med sig! Undrar om han har tänkt att ta igen sitt exemplariska valpuppförande genom att bli en väldigt stökig tonåring?!

Den här gången blev Frisken tvåa med ett litet hp och lika glada och nöjda var vi för det. Domaren hade gärna fått klämma och känna lite mer om jag fick önska, det är ju liksom därför vi åker på inoffar men å andra sidan verkar Frisken inte så brydd över att det kommer fram någon främmande och tittar på tänder eller klämmer på honom så…

Syster Freya blev denna dag BIR så vi stannade kvar till gruppfinalen för att heja, tyvärr blev Freya inte placerad. Sen åkte vi alltså hemåt och fick stampa hårt på gasen för att hinna till apoteket då 😉

Under eftermiddagen åkte vi ner till slottsparken med alla hundar för att fota. Odden fyllde ju två år förra fredagen men det har inte funnits tid eller tillfälle att föreviga det, men i dag så.

odden
Odden två år ung. Han är inte helt lätt att ställa upp alla gånger men till slut så.

frisk
Frisken gör sig helt klart bäst sittande eller liggande för tillfället för hu så han ser ut just nu! Tur att han är söt och go även fast bakbenen är gräsligt långa och han känns som en liten tarm.

Varför sa jag det högt?!

Så dumt att säga att Odden numera äter som han ska, han la nämligen omedel bums av med att äta, suck. Plötsligt duger inget. Jag har fyra olika sorters mat hemma (för att hundarna har vunnit, vi brukar inte ha så många sorter) och ingen faller herrn i smaken för tillfället. Inte heller blötmat går ner förutom lunchpatén som fortfarande är jättegod, alltid något…

Alltså matvägrande hundar, jag blir galen på det. Tursamt nog så äter Kilo typ alltid och Frisk skulle än så länge sälja sin själ för en halv kula så jag slipper att trilskas med dem i alla fall.

I dag har Odden i alla fall fått i sig lite köttbullar 😉 Onsdag betyder träningskväll och även om jag är gräsligt förkyld så masade jag mig i väg på kursen och var med en timme i alla fall innan vi åkte tillbaka hemåt.

Odden är fladdrig och förväntar sig löptikar varje gång vi kommer till Fyllingarum men jag är imponerad över hur pass bra han ändå jobbar?! Vi tragglar vidare med samma övningar och visst går det framåt om än lite långsamt i bland.

Vi håller på med tre moment egentligen, fritt följ, läggande och inkallning. Inkallningen har Odden startat lite dåligt på tidigare men i kväll var det full sula från första steget och ingen tveksamhet överhuvud taget 🙂 Läggandet börjar äntligen arta sig även när han bara får kommandot och ingen kroppshjälp, i kväll var det till och med pang ner i backen på bara kommandot några gånger, tjoho!!

Fria följet har Odden än så länge ingen förståelse för. Han har ju förstått att det kan löna sig att gå bredvid matte med ögonkontakt men position och att det är just följa mig som är grejen har nog inte riktigt ramlat ner ännu 😉 Att sväng är inte heller något vi gör ännu så vi har lång bit kvar att gå, men det ska nog ta sig. I dag körde vi en del bakdelskontroll med hjälp av pall och det köper Odden, det är ju något han minns från freestyle träningen vi gjorde innan skadorna. Vi testade faktiskt att göra en inkallning med pallen som avslut och jo då, Odden fattade och fixade det om än inte i den farten man skulle önska, men det var ju första gången.

Kommande veckan ska vi fortsätta traggla ligg på enbart kommando och fortsätta med fria följ övningar. Jag konstaterade att följa godis i hand inte är något som Odden tror på så det ska vi försöka belöna upp under veckan. Annars är ju Odden faktiskt mest en lekbelönings hund och föredrar att jag drar upp bitrullen mot att få godis men just här får han acceptera att följa köttbulle 😉

Det är i alla fall skitskoj att träna med Odden även om jag erkänner att jag tycker att det är lite jobbigt att träna in bara grunder. Odden kan bokstavligt talat inte ett enda kommando än (okej ligg och sitt börjar bli befästa men inte ens det är alltså helt befäst) och det tycker jag är lite tråkigt att träna oss igenom. Det är roligare att träna lydnad när man kommit en liten bit på vägen liksom, men för att ta sig dit så måste man ju igenom den första inlärningen. När Odden känns fladdrig försöker jag påminna mig om hur fruktansvärt fladdrig jag tyckte att Kilo var och han är ju numera ett under av stabilitet så det ska nog gå att få ordning på Odden med.

Planen i våras var att försöka oss på klass 1 nu under hösten. Nu har vi tränat alldeles för dåligt så den planen är reviderad. Om vi la manken till så skulle vi säkert kunna bli startklara på någon månad men eftersom det blir nya regler efter nyår och en helt ny klass med helt annorlunda moment i den så kallade startklassen så har jag bestämt att vi satsar på det i stället!

13891888_10205283800893626_123362939318907894_n
Leka är bättre än godis tycker Odden 😉
Bild från sommarens Fridaläger. Foto Ingela Karlsson

Att tänka nytt

Det har gått några månader sedan jag ”friskförklarade” Odden. Frisk i ordets rätta bemärkelse kommer han ju aldrig att bli men han är så frisk som han kan bli med sina förutsättningar. Sedan jag friskförklarade honom, med god hjälp av veterinär och fysioterapeut så klart, så har Odden fått leva ett mer eller mindre normalt hundliv hemma hos oss. Han är med på promenader, han är med på utflykter, han är med på vandringar och han är med på äventyr.  Det har varit vandring till Trolltunga, fjällvandring, lång resa till Belgien osv och allt har fungerat fint 🙂

Trots att det funkar fint så finns ju alltid en tanke om att förebygga på Odden och under början av sommaren kändes det som att Odden hade börjat muskla på sig lite till min stora glädje. Det är ju via muskler som avlastar lederna som vi ska klara oss igenom livet liksom. Men så i somras fick Odden en rejäl magsjuka, av vad vet jag inte. En vecka av diarré och en hund som åt typ inget och musklerna rasade av honom raskt. När han bara en månad senare återigen fick något tjall med magen så blev han rent anskrämligt mager 😦

Samma dag som vi åkte till Belgien vägde jag honom och han vägde ynka 44 kg, det är väldigt lite för en hane i hans storlek. Att få en hund att gå upp i vikt kan vara minst lika jobbigt som att få en att gå ner i vikt och i båda fallen behöver man skynda långsamt och ha tålamod för bästa resultat, inte min starkaste sida… Till Belgienresan fick Odden ett svindyrt magfoder, dels för att jag ogärna hade en hund som var dålig i magen under en resa men även för att jag ville få i honom nått överhuvudtaget! Odden har trilskat med maten sedan första operationen gjordes och matvägrande hundar kan verkligen få mig att börja tappa förståndet helt. Sedan Belgien har Odden dock ätit ganska bra. Det mesta av hans matranson hamnar faktiskt  i magen där den ska vara.

Som komplement  har jag börjat ge honom lite lunch. Av en slump fick jag tag i små lunchpatéer till ett väldigt bra pris och han har nu fått det i några veckor. Dessutom har jag testat att ge honom rent kycklingfett för att försöka att öka vikten ytterligare. Bara några matskedar så klart men en liten boost för att hjälpa honom att komma upp i vikt (tänk om matte hade haft samma delikata problem!! 😉 ) När vi var hos Marie senast, hade Odden tack och lov börjat gå upp i vikt och var uppe på dryga 46 kg och nu när det gått ytterligare nästan 1½ vecka så har han förhoppningsvis närmat sig 48 kg.

lunch
Paté till lunch, den slinker ner rackarns fort i alla fall 🙂

Odden ska så klart aldrig bli det minsta lilla gram överviktig men för att kunna bygga muskler måste det ju finnas något att bygga av och det gör det inte för tillfället. Musklerna ska byggas med promenader i rätt terräng och lite vattenträning så klart.

Nått jag också märkt nu när Odden får röra sig fritt och har tappat de få musklerna han haft är att han är snubblig igen. Han lyfter liksom inte riktigt på tassarna utan drar dem lite i rötter och annat när vi är ute. Det hänger alla gånger ihop med hans problem i lederna. Dels kan det vara så att lite nervtrådar har blivit skadade under operationerna, dels lär nervtrådarna ha blivit ”avtrubbade” under tiden som Odden inte fick göra något. Dessutom så är det ju så att Odden har lärt sig att kompensera för saker som gjort ont och därigenom skapat dåliga vanor i avlastningens tecken. Jag har funderat lite på hur vi skulle börja göra Odden lite mer uppmärksam på att han faktiskt har tassar där längst ner på benen 😉 och insett att lite hederlig cavalettiträning skulle vara bra för honom. I dag tog jag därför fram en lång stege, höjde upp den ca 15 cm och försökte få Odden att traska igenom den.

Först ville Odden gå på pinnarna, vi har ju tränat en del på pall och balans liksom. Men snart förstod han att han skulle gå i hålen mellan pinnarna. Vi gick fram och tillbaka och sedan nöjde vi oss. Jag tror att det är ganska jobbig träning så vi ska köra korta, korta pass men lite oftare i stället. Avstånden är inte optimalt för Odden men vi kör så här ett tag för att just få honom att bara lyfta på benen koordinerat.

stege
En köttbulle framför näsan och sedan försöker vi att ta oss fram över stegens pinnar. Det var svårt tyckte Odden men han är då inte främmande för att testa nya saker när jag vill det.

Det kommer vara en livslång resa att hålla Odden i sådant skick så att han kan fortsätta att leva utan symtom och fördelen med det jobbet vi lägger ner är så klart att vi får behålla vår lilla hustomte. Dessutom lär jag mig en jäkla massa på vägen och är tvingad att tänka nytt och annorlunda i bland, det är verkligen inte någon spikrak väg vi vandrar på men framåt kommer vi 🙂

Bryssel, kanske inte en stad jag ska besöka någon mer gång…

Så där då var vi hemma igen, Odden och jag. Vi har nu varit på vift sedan i onsdags och haft vår första långresa tillsammans 🙂

I onsdagskväll blev vi inskjutsade till Norrköping där vi mötte upp Lisa, AnnCatrin, Jackpot och Åkte. Bilarna packades ganska raskt om och under tiden fick Odden bekanta sig med Jackpot och Åke. Potten har han så klart träffat tidigare men Åke var en ny bekantskap. Odden var dock helt på det klara med att han var den lilla maskoten på den här resan och insåg snabbt att han inte hade mycket att hämta genom att vara kaxig mot dessa två betydligt större grabbarna 😉

Resan gick sedan söderut och det rullade på fantastiskt bra, skönt när det är flyt i åkandet. På morgonkvisten stannade vi vid en liten rastplats i Tyskland några mil från färjan och det visade sig vara en lyckokast då det bakom viltstängslet fanns vandringsleder och grabbarna kunde få sträcka ut ordentligt i bokskogen 🙂

Runt halv tre var vi så framme vid vårt hotell i Bryssel efter att vi hade åkt runt på en hela del smågator. Vid det här laget visade termometern 36 grader och alla tre kände oss lite lätt fundersamma över hur det här skulle gå med hundarna? Vi fick i alla fall checka in på hotellet trots att vi var lite tidiga, vi fick en parkering (om man åker tillräckligt långt fram så öppnar sig bommen lärde vi oss 😉 ) och installerade oss på vårt rum.

Lisa hade slagit på stort och tagit ett 6 bäddsrum, det kanske var så att Potten efterfrågat en egen säng?! 😉 Stort och bra var rummet i alla fall och kallt och bra golv sa hundarna och la sig tillrätta. När allt var inne på rummet och vi kände oss redo funderade vi på hur vi skulle kunna rasta hundarna? I Belgien är det gott om förbud för både det ena och det andra och med tanke på värmen så behövde vi hitta någonstans med skugga för att kunna rasta. I receptionen fick vi tips om en park och efter en del strul för att överhuvudtaget få in namnet i gpsen så skulle vi då ut från parkeringen. Det gick inte alls fören vi insåg att man var tvungen att ha ett ”coin” för att komma ut? Den där parkeringen var vår första antydan till att Bryssel inte var den allra mest organiserade staden…

Belgien22
Odden och Åke i vårt hotellrum. Foto AC Uppfeldt

Tillslut kom vi i alla fall i väg och rullade långsamt i väg på småvägar genom Bryssel. Det blev varmare och varmare och som mest var temperaturen denna eftermiddag/kväll uppe på hysteriska 39 grader!!!! Alltså vad är det för fel på lagom värme?! Vi kom i alla fall till en park som visserligen inte var den vi skulle till men det fanns parkering och det fanns skugga så vi stannade. Jag skulle försöka betala för parkeringen men det var ta mig tusan helt omöjligt?! Vare sig kort eller mynt gick det att betala med och jag blev rejält grinig där i värmen. Till slut sket vi helt enkelt i att betala, vi skulle ju ändå inte vara ute så länge med tanke på hundarna. Både Potten och Åke gjorde raskt vad de skull men Odden var envis och tänkte då inte slå ner rumpan… Vi gick en liten extra sväng han och jag medan de andra satte sig i bilens svalka men inte hjälpte det. Odden hade ju dagarna innan varit rätt kass i magen så egentligen var jag väl glad över att den nu verkade ha stabiliserat sig så bra att han inte kände att han behövde slå ner rumpan stup i kvarten 😉

När hundarna nu var rastade och vi var tillbaka vid hotellet skulle vi försöka hitta någonstans att äta och nu börjar den här resans ”förbannelse” 😉 Varmt var det och hungriga var vi eftersom vi bara ätit frukost och klockan nu var närmare 6 på kvällen. Vi gick raskt i väg från hotellet men det fanns inga restauranger?! Eller jo det fanns några men de serverade alla halalslaktat kött och det ville vi inte ha! Klädaffärer med allehanda märkliga och pråliga kreationer fanns men restauranger, näpp? Till slut hittade vi i alla fall en liten thairestaurang som vi kunde få mat vid men någon öl som vi sett fram emot fanns inte att beställa… Nåja det blev stekt ris för hela slanten med vatten till och sedan gick vi helt sonika tillbaka till hotellet som hade en bar och beställde varsin inhemsk öl där i stället, funkade ju det med. Vedett, gott ljust belgiskt öl 🙂

14102649_10205475329761728_1593868433808088407_n
S
tekt ris fick det bli för att vi skulle få någon mat i magen.

14064164_10205475330081736_4686998900915887447_n
AnnCatrin sa redan när vi började åka att målbilden var en kall belgisk öl när vi kom fram… Vatten var alltså inte vad hon hade tänkt sig till maten 😉

Det var dock inte speciellt skönt att sitta ute i den alldeles för varma luften så vi drog oss tillbaka till rummet igen, fast först fick grabbarna komma ut på en snabbrastning igen. Sen avnjöt vi en kall dusch innan vi öppnade en flaska champagne och käkade jordgubbar och vindruvor till innan resan tog ut sin rätt och det blev dags att gå och sova.

på rummet
Dags att natta. Grabbarna är duktiga och visar hur det ska gå till
😉 Det var som sagt varmt så när vi var på rummet tillsammans med hundarna hade vi dörren ut till korridoren öppen med kompostgaller för så att det skulle bli lite mer rörelse i luften. Rummet var skapligt svalt men när det är nästan 40 grader varmt ute är det ändå svårt att få till vettiga temperaturer inne.

Fredag och vi hade en helt fri dag. Den var väl tänkt att användas till lite sightseeing men eftersom vädret var mer än lovligt varmt så var det inte möjligt med tanke på hundarna som naturligtvis var vår första prioritering. Vi morgonrastade hundarna i närområdet, skönt att ha hanar som utan fundering lyfter på benet mot betongblock och lyktstolpar. Sedan käkade vi frukost innan vi ändå gav oss i väg på en liten tripp. Eftersom det som sagt var gräsligt varmt så var bilen och dess ac det absolut skönaste stället att vara på och vi hade fått tips om att det gick bra att sätta upp tältet till lördagens utställning redan efter lunch denna dag. Vi åkte därför i väg från Bryssel och förvånade oss över vilka kringelkrokar gpsen tog oss? När vi plötsligt skulle korsa vår egen väg blev vi väl både en aning irriterade och fulla i skratt, vad var det här för stad egentligen? Bryssel kan knappast kallas för pittoreskt eller charmigt om ni frågar mig, snarare sunkigt och slitet… Vi fick faktiskt inte kläm på hur staden var uppbyggd på hela tiden som vi var där och då åkte vi ändå runt en hel del.

Nåja vi lämnade Bryssel bakom oss och styrde mot Niljen där lördagens special skulle hållas. På vägen dit hittade vi en skog där man fick gå vilket inte är helt självklart i det märkliga landet Belgien 😉 Där blev det ett stopp för skog och träd betyder skugga. Hundarna var märkbart nöjda över att få röra på sig i en lite mer normal miljö mot en storstad.

lilla skogen
På väg ut i den lilla skogen. Det var redan runt 27 grader i luften men tack vare att det var lummigt i skogen så var temperaturen inne bland träden en aning svalare, skönt!

Vi kom sedan efter lite snurrande till platsen vi antog skulle hålla utställningen men vi var lite tidiga så det var ingen där och vi bestämde oss för att åka och se om vi kunde få någon lunch i närheten i stället? Inne i den lilla byn Niljen hittade vi lite affärer och eftersom vi var på jakt efter både inhemska bubblor samt naturligtvis lite belgisk choklad blev vi glada när vi hittade en liten chokladbutik och det dessutom fanns en skuggig parkering i närheten! Men Belgien är som Belgien är, när vi kom fram till butiken hade de stängt för lunch och skulle vara stängd i 1½ timme…  Jaha ja, vi gick tillbaka mot bilen när vi passerade en liten bistro som vi plötsligt insåg serverade den Belgiska specialiteten Musslor med pommes. AnnCatrin var klart skeptiskt men vi gick in och fick ett bord där vi hela tiden kunde se bilen vilket ju blev perfekt.

Efter att ha tittat på menyn så bestämde vi oss för att ta in bara en portion med musslor eftersom det skulle vara 1,2 kg(?!) och dela på den. Det visade sig vara ett bra drag då portionen verkligen var enorm!

14088544_10205475330601749_1352722837287481518_n
1,2 kg musslor och en stor skål pommes. Musselsås att dippa musslorna i och naturligtvis  majonnäs till pommesen.

Alltså smaken på musslorna var väl helt okej, men de ser ju verkligen inte aptitliga ut! Nåja Lisa och jag åt medan AnnCatrin konstaterade att några få räckte fint för hennes del 😉 Till efterrätt bestämde vi att ta in en varsin Belgisk våffla också så hade vi liksom gjort bort alla måsten i matväg i det här märkliga landet. AnnCatrin passade på att gå bort till bilen när hon ätit färdigt musslorna för att kontrollera att det fortfarande var okej med hundarna (hela bakluckan stod så klart öppen och bilen var i skuggan men man kan aldrig vara nog säker!) och Odden lät i vanlig ordning hälsa att folk göre sig inte besvär med att komma i närheten av hans bil…

När maten var uppäten kunde vi gå in i chokladbutiken och shoppa loss,  dvs läs jag shoppade loss 😉 Därefter åkte vi tillbaka till utställningsplatsen och nu fanns ringarna på plats och domartält och liknade var på väg upp. Vi fick veta vart det var okej att ställa vårt tält och fick upp det ganska raskt, värmen var nu nämligen tryckande. Efter att ha pratat lite med arrangörerna åkte vi vidare men gjorde först ett stopp i en matbutik där vi hittade en flaska med inhemskt bubbel, den hette till och med Belgian bubbles, tydligare än så kan det knappast bli 😉 AnnCatrin och jag fnittrade rätt hysteriskt när kassörskan undrade om vi hade stamgästkort och sedan om vi ville börja samla på stämplar, vi måste sett väldigt inhemska ut hur nu det gick till?! Därefter åkte vi tillbaka till den lilla skogen och lät grabbarna få ytterligare en liten runda men nu kortare då det var betydligt varmare ute, en bit över 30 grader igen. Att ta sig tillbaka till hotellet var inte helt enkelt då gpsen fortsatte att ta oss över småvägar mitt inne i smeten men hem till hotellet kom vi nu ändå till slut. Och hur det nu än var så hade vi fått nästan hela dagen att gå?

Någon vits med att byta om i hettan var det ju inte utan efter att ha sett till att hundarna kom ner i varv på rummet så gav vi oss av för att försöka hitta en restaurang att äta middag på. Vis av gårdagens letande hade vi kikat lite på en karta och gick åt andra hållet denna kväll. Jo visst fanns det lite restauranger men nu var alla i stället fulla?! Efter att ha gått runt betydligt mer än vi hade tänkt oss fick vi dock ett bord i skuggan på en uteservering och kunde se fram emot lite mat i magen. Servitrisen frågade om vi ville ha något att dricka före maten och vi tänkt att vi tar väl in en öl. Vi fick en frågan om vi inte ville testa Kriek som skulle vara typiskt tjejöl? Tja varför inte sa vi och fick in en öl som smakade körsbär? Gott var det konstigt nog men öl kan jag inte påstå att det kändes som att vi drack 😉 Mätta av maten blev vi alla fall, jag tog en husets caesarsallad som var lite märklig men ändå hel okej och de andra två tog något som hette typ farmors gryta av kalv och innehöll inte bara kött utan även små frikadeller? Som sagt det här med mat var återkommande märkligt i den här staden!

Tillbaka vid hotellet tog vi ut grabbarna på en kvällsrastning och sedan var det äntligen dags att få duscha av sig, kallt!, innan vi öppnade de belgiska bubblorna. De inhemska bubblorna var verkligen hemska, riktigt hemska! Hualigen så illa det smakade men i bland får man bara lida sig igenom saker för att få bra resultat 😉

bubblor på kylning
Vi hade inget minikylskåp på rummet så handfatet fick duga för att kyla bubblorna. Dessa belgiska hoppas jag dock aldrig mer få den tvivelaktiga glädjen av att behöva dricka igen!

Så blev det lördag och dags för utställning. Vi konstaterade redan på fredagen att vi inte orkade släpa in fönen och dessutom hade ju hela hotellrummet blivit fullt av päls om vi fönat hundarna där vilket inte känns okej, vi vill ju inte att hotellen ska få några orsaker att sluta ta emot hundar! Hundarna var ju badade i början av veckan och helt okej i pälsarna så lite OMG för att fukta ner den lite och så en borste genom pälsarna och så såg de ut som de skulle 🙂 Vi lät bara hundarna rasta på gräsmattan vid parkeringen innan vi åkte då vår plan var att stanna vid den lilla skogen för en längre rastning. Men denna morgon var gpsen rejält grinig och ville inte vara med alls?! Till slut drog jag i gång gpsen i min mobil för att vi skulle ta oss i väg. Eller iväg och i väg, det gick faktiskt först inte att ta sig ut från parkeringen då ”coinen” som man var tvungen att ha för att komma ut var slut?! Nyckel för att tömma boxen var tydligen borttappad så där stod vi och några till som ville i väg. Till slut bröt de strömmen eller nått så att vi kunde lyfta upp bommen med handkraft och ta oss ut, som sagt Belgien är långt i från organiserat ställe enligt oss!

Nåja till slut hoppade även gpsen i gång och vi rullade i väg. Men inte tusan tyckte gpsen att vi skulle åka samma väg i dag inte? Nä vi kom mot Niljen från ett helt annat håll så vår lilla skog passerade vi inte. Det löste sig dock fint då vi hittade någon form av kanalbank som vi kunde gå med hundarna vid så rastade blev dem så klart ändå.

Framme vid utställningen var det nu fullt med folk och tursamt nog var temperaturen än så länge bara runt 22 grader, skönt med andra ord. Det ingick frukost när man ställde så vi gick och hämtade det fast alltså croissant är inte min typ av frukost och inte heller någon annan bulle med choklad på?! Nåja till slut var det dags att börja och först ut av våra hundar var ju Odden. Han har ju sina fel och brister så varje gång som han får excellent blir jag lika glad 🙂 Odden skötte sig dessutom fint i ringen så matten var nöjd. Det blev en tredjeplacering i unghundsklassen och det är ju ett klart godkänt resultat för resans lilla maskot 🙂

Belgien36 (1)
Unghundsklassen där Odden var först ut. Fin topline på den här bilden 🙂 Foto: AC Uppfeldt

Belgien38
F
ramför domartältet. Foto: AC Uppfeldt

Belgien40
Japp, barfota i ringen, det var så jäkla varmt så skor var bara jobbigt att ha på sig! Foto AC Uppfeldt.

Jackpot gjorde oss sedan inte besvikna utan han vann championklassen och Åkte var sedan tvåa i veteranklassen. Vid det här laget var dock temperaturen uppe på över 30 grader igen så Åke och Odden fick direkt efter veteranerna var klara hoppa in i bilen som vi startat och njuta av acns kyla, bilen kunde vi nämligen ha stående precis bakom tältet.  Jackpot fortsatte sedan att göra det vi numera nästan förväntar oss av honom och gick helt sonika och blev BIR 🙂

bir och bim
BIR Jackpot och BIM Ina vom Gipfelfeuer tillsammans med paret Ramsing som var domare för dagen.

varmt
Varmt som sagt och vi gjorde vårt bästa för att hundarna skulle ha det så skönt som möjligt, Odden var dock inte helt nöjd med att ha kylduken på sig, att ligga med magen på den var däremot mer hans melodi.

åke
Å
ke njöt av att ha kyltäcket på sig en stund, underbart att vi fick ha med oss en veteran på resan
🙂

Belgien56
Åke nöjd med sin rosett
Foto AC Uppfeldt

Belgien61 (1)
Jag ser ju rätt nöjd ut jag med över rosetterna… Det här var verkligen hemskaste sorten om ni frågar mig som inte är någon rosettnörd. Skrikig färg, glitter, krås och blommor (?), hua, men skoj att vinna dem är det ju 🙂
Foto AC Uppfeldt

Belgien64
P
otten är en riktig mattegris men efter bedömningen vet han vem som är viktigast och det är inte matte utan jag 😉 Kan visserligen bero på att jag konstant i flera år mutat honom med grisöra vid dessa tillfällen men vi säger väl snarare att han älskar mig med lite 😉
Foto AC Uppfeldt

Utställningen drog verkligen ut på tiden trots att det ”bara” var lite över 80 hundar i två ringar? Klockan var över tre när vi kunde rulla från platsen och mot hotellet igen. Först stannade vi dock i vår lilla skog men det var verkligen jättevamt så det blev en ganska kort tur.

Vi enades om att vi bara skulle se till att hundarna kom till ro i rummet innan vi gav oss ut för att äta och sedan skulle vi slappa på rummet resten av kvällen, värmen tar verkligen musten ur en! Men medan vi väntade på att hundarna skulle komma till ro hann vi dela på en flaska bubbel och få i oss lite snax…. Eftersom vi sett en restaurang som bara låg några hundar meter från hotellet så gick vi dit och satte oss. Vi fick dock veta att det inte gick att beställa fören halv sju och klockan var nu kvart i sex… Vi frågade då om de kanske kunde ta vår beställning redan nu så att vi fick den så fort köket öppnade men se det gick inte för de kanske skulle tappa bort beställningen då?! Det var ju ett högst märkligt svar men vi valde i alla fall att sitta kvar, ta en aperol och vänta. Värmen var gräslig och framför allt vad luftfuktigheten helt vidrig, det rann konstant på ryggen, i nacken, i pannan osv, gräsligt. När klockan närmade sig halv sju kom servitrisen ut och beklagade att kortläsaren inte fungerade så vi kunde nog inte få någon mat? Vi sa att vi hade kontanter så det var inget problem, då var hon tvungen att gå ut och se vad för mat som fanns eftersom kortläsare var trasig? Hur det skulle kunna påverka råvarorna köket går ju inte att förstå och här tjurade jag ihop och konstaterade att här skulle man inte få några pengar av oss! Vi gick alltså i väg på jakt efter en annan restaurang vilket vi ju lärt oss inte är helt enkelt. Vi gick runt men hittade inget vettigt, tydligen äter man inte i Bryssel, vet liksom inte hur man ska tolka vår upplevelse annars?

Till slut så hittad vi en restaurang som precis öppnade och frågade om vi kunde slå oss ner men det kunde man inte svara på? Chefen tillkallades och vi fick tillåtelse att ta ett bord, alltså det började ju nästan bli skrattretande. När menyn kom in så visade det sig att vi hamnat på en fiskrestaurang och hur hungriga vi nu än var så var ingen sugen på fisk eller för den delen musslor så vi lämnade även detta ställe. Till slut började vi känna oss lite desperata, hur tusan gör man för att få mat i Bryssel?!? När vi passerade en liten pizzeria konstaterade vi att vi lika gärna kunde köpa med oss pizza till hotellet och äta den utanför vid baren där. Sagt och gjort på pizzerian jobbade en liten farbror som var dem första riktigt trevliga restaurangpersonalen vi träffat i Bryssel och han satte genast i gång med vår beställning, hurra!!

14183692_10205475332201789_8813018387436214516_n
Aldrig förr har väl några sett så lyckliga ut över några pizzor! 😉

14192040_10205475332921807_645977469938160355_n
M
AT, hurra! Pizzan var verkligen jättegod så det blev väl bra till slut men att äta i Bryssel var helt klart svårare än vad man hade kunnat föreställa sig?!

Inne på rummet igen var det nästan så att man inte ville ta ut hundarna och störa dem för ute var det gräslig temperatur. Men de fick komma ut och snabbkissa och sedan fick vi äntligen ta en dusch. Alltså att duscha under denna resa har verkligen varit något av dagens höjdpunkt. När alla var några grader svalare öppnade vi en flaska champagne och skålade glatt för både dagens och morgondagens resultat.

Söndagmorgon och dags för EDS. En aning svalare denna morgon, underbart. Vi packade det sista på rummet och gav oss sedan i väg mot Mässan. Vi stannade dock i en stor park på vägen och rastade hundarna som nöjt av att det var dagg och svalt i gräset samt av att de kunde springa lite lösa. Sedan skulle vi då få tag i parkeringsplats och ta oss in på mässan…. Vi åkte förbi den stora entren och kön ringlade sig lång med hundar, människor och burar och mitt i solen fick de stå, kändes inte lockande någonstans…. Men parkeringarna som fanns tog bara in bilar lägre än 2,20 m och eftersom vi hade takbox på så behövde vi mer höjd. Vi blev iväg skickade till en parkering på baksidan av mässan och det kändes som att vi skulle få gå fler km för att kunna ta oss in sedan. Men parkeringen var bra och det fanns en ingång på baksidan där mycket få gick in så vi slapp att köa och kunde raskt ta oss fram till rätt hall och leta efter en plats för vårt lilla gäng 🙂

EDS var väl som liknande stora utställningar brukar vara. Mycket folk, ganska trångt, hög ljudnivå och tyvärr domare som man inte kan begripa varför de tackar ja till att döma eftersom de ser så sjukt ointresserade ut av hundarna som kommer in i ringen? 😦

Bedömningen gick i en rasande fart eftersom det inte är några skrivna kritiker och snart var det dags för Odden som även denna dag var först ut i unghundsklassen. Domaren tittade på tänderna, kände lite oengagerat på honom över ryggen och på svansen och sedan fick vi springa fram och tillbaka, springa runt och så ställa upp två sekunder till och så var det klart. Det känns inte riktigt okej att det ska vara på det här viset med tanke på hur jäkla dyrt det är att anmäla 😦 Inte fick man veta vilket kvalitetpris som utdelades heller så en aning frågande gick jag ut med Odden utanför ringen tills det var dags för konkurrens. Eftersom ingen sa något så ställde jag mig först igen och det var tydligen rätt för ingen bad oss att ställa oss någon annan stans. I konkurrensen åkte Odden ut, inte något att gräma sig över även om jag inte tyckte att han var sämre än några av dem som placerade sig, men domaren dömer och jag var nöjd med hur Odden skötte sig, det var ju faktiskt första gången som han var med på någon så här stor mässa. Efter bedömningen gick jag in på liveresultatsidan och kunde konstatera att Odden fick excellent, märkligt att man ska behöva behöva gå in på en webbsida för att få reda på det kan man ju tycka…

Belgien71
Första gången på en stor mässa för Oddens del och faktiskt troligen även den sista gången 😉 
Foto AC Uppfeldt

Belgien72
Mattes lilla knasboll, bäst i hela vida världen vad nu någon domare än skulle ha för åsikt om honom. Foto AC Uppfeldt

Belgien73
H
är ser ju domaren faktiskt nästan lite intresserad ut av hundarna
😉 Odden springer fint med matte. Foto AC Uppfeldt

När domaren är så här ointresserad så sjunker ju förhoppningarna så klart för att det här ska gå bra men hur det nu än var så lyckades Potten återigen att vinna championklassen 🙂 Lisa kände sig dock helt slut efter det så jag sprang in i ringen med Åke och det är verkligen det bästa som finns när det kommer till utställning, att få visa veteraner ❤ Åke var lite piggare i dag när det inte var lika varmt och skötte sig fint även tillsammans med mig. I dag blev det en tredjeplats för hans del.

Belgien86
Snälla Åke som fick finna sig i ny handler lite hipp happ så där. Foto AC Uppfeldt

Lisa och Potten gick sedan hela vägen, fixade cacib och med det EUW-16 och sedan även BIR, tjoho!!

BIR
Andra europavinnartiteln för Potten är ett faktum 🙂

Vi stannade så klart till finalerna och det blev ju lite väntan tills dess. Hundarna rastades, vi såg till att få i oss lite mat, jo här på mässan fanns faktiskt några få ställen att hämta mat vid!! och så blev det någon kort shoppingrunda också. Själv fick jag med mig ett nytt halsband i form av en tass i silver.

Till slut tog vi dock vårt pick och pack och gick bort mot finalringen. Efter lite bråkande med en puckad funktionär så hittade vi ett okej ställe att ha buren på där vi ändå kunde se ringen och storbildstvn. AnnCatrin kände sig lite hungrig igen och gick för att köpa en korv med bröd. Förbannelsen med mat i Bryssel slog dock raskt till igen då brödet tog slut precis när hon kom fram och någon mat blev det inte för hennes del…. När Lisa och Potten gick bort för att kolla när de skulle vara vid förhandsgranskningen tog vi ut Odden och Åke på en liten rastning. Nu var vädret ganska drägligt ändå och AnnCatrin hittade en vagn som sålde hamburgare. Fast när hon försökte få köpa en så skakade gubben i vagnen bara på huvudet och ville inte sälja något mer? Ska man skratta eller gråta liksom?!

Vi hejade sedan så klart på Potten i gruppen men han blev tyvärr inte utplockad eller placerad och vi packade nu ihop och gick tillbaka till bilen. Men först stannade vi och fotade de tre fyrbenta med Anatomium i bakgrunden 🙂

Belgien3
Bästa och vackraste pojkarna ❤
Odden, Jackpot och Åke.
Foto AC Uppfeldt

Vid bilen packade vi om så att allt var där det skulle och så bytte vi om, gud så skönt det var att dra på sig mjukisbyxorna 😉 Sen rullade vi nöjda i väg från Bryssel och tja helt ärligt, det är inte en stad jag känner att jag måste besöka igen 😉

I Holland stannade vi vid ett Mc Donalds och hade tur för här fanns det en liten grusväg som tog oss till en skog där hundarna kunde få sträcka ut och göra i från sig. Lite mat i magen för oss och sedan rullade vi vidare. Inga stopp eller konstigheter genom Tyskland och vid halv två var vi framme i Puttgarden och kunde ta ut hundarna för en nattkiss medan vi väntade på att få åka på färjan. I Örkelljunga stannade vi för frukost för både två och fyrbenta  och sedan rullade vi på till Norrköping där Henrik mötte upp för att hämta mig och Odden.

Gött att få träffa sina andra grabbar igen och samtidigt lite trist att en trevlig resa var slut.

Men skadade som vi är så satt vi vid chatten i gårkväll och planerade in en ny tripp om några månader 😉 Henrik suckar och tycker inte att vi är kloka och det ligger kanske något i det men det är skoj att uppleva saker och man lever bara en gång, lika bra att köra fullt ut medan man kan 😀

Byske 2016

Det går verkligen alldeles fantastiskt illa att blogga just nu…. Men en liten sammanfattning av helgen ska jag väl kunna knopa ihop i alla fall.

I onsdags var det förberedelser. Alla tre hundar anmälda så alla tre skulle badas, vilket var välbehövligt. Frisken har aldrig badat hemma hos oss tidigare och han tyckte att det kunde fortsätta på den vägen 😉 Nu fick han dock inte bestämma i frågan utan blev både blöt och sedan torr igen vare sig han ville eller inte. Odden konstaterade jag har börjat fälla igen, suck. Han som ska med till Belgien om tre veckor, det var ju högst olägligt att börja fälla ur då! Så innan det blev bad för honom fick det bli en omgång med kammen och borsta av typ halva hunden, matte grät nästan krokodiltårar 😉 Till slut var han dock både borstad, badad och fönad i alla fall. KG fick avsluta badandet. Han är naken i vanlig ordning den här tiden på året så han gick rätt fort att blöta ner och föna torr.

På torsdagen tog vi en ordentlig morgonpromenad och sedan började jag packa. Tyckte jag höll på i en evighet men till slut kände jag mig färdig. Lika mycket packning i bilen som om vi skulle vara full bil och ändå var det bara jag och mina fyrfotavänner som skulle med, begriper inte hur det går till?

Nåja vid ett snåret rullade vi i väg och gjorde först ett stopp för att handla lite i matväg att ha med oss. Sedan fortsatte vi uppåt i landet i maklig takt, stannade och rastade på ett flertal ställen innan vi strax efter nio på kvällen rullade in i Ljusdal. Där fick Frisken hänga med in till husets hundar, hu sa han vad många de var. Men efter en stund var han sitt vanliga goa jag och man kunde tro att han alltid bott där. Enklare valp att ha omkring sig har jag då aldrig haft förr.

Odden och Kilo fick vara ute och nosa av hela tomten medan vi tvåbenta surrade lite så där på kvällskvisten. Sedan blev det sängdags och jag sov typ inte alls? Av någon anledning var jag klarvaken, väldigt irriterande! Nåja någon timme sömn blev det väl i alla fall innan det var dags att gå upp och se till att rasta hundarna. Lite stroppiga grabbar när man möts så där första gången på ett tag men ganska fort konstaterar både Lisas och mina egna pojkar att det inte är så mycket att muttra om, mattarna bestämmer och grabbarna får finna sig i att vara vänner vare sig de vill eller inte 😉

Efter frukosten gav vi oss av norrut och resan uppåt gick fint. Vid halv fyra rullade vi in på Byske havsbad och intog stugan som för året var en ny variant för oss. Bra golvutrymme åt hundarna där, skönt. Hundarna rastades efter resan och sedan kunde vi slå oss ner med en flaska bubbel i solen. Märkligt men härligt att solen alltid skiner i Byske?

the pack
T
he pack på plats i Byske. Vi fick låna skuggan från grannstugan att ha våra hundar i vilket gjorde att vi hela tiden hade uppsikt över dem, perfekt
🙂

Efter att en flaska var slut gick vi bort för att hjälpa till att ställa i ordning ring och domartält vid utställningsplatsen och även om vi kliade oss rätt rejält i skallen när tältets pinnar skulle monteras i hop så blev det till slut både rätt och bra. Kvällen avlutades med grillmiddag tillsammans med go vänner 🙂

ac grillar
AC grillar med beslutsam min.

tillsammans
”Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir!” 

vid bordet
S
venska, norska och en liten danska hade vi också vid bordet en stund. Nya och gamla vänner
🙂

martine och frisk
Frisken har fördelen av att vara en liten fjant och får vara med lite mer än de stora vovvarna. Här myser han och njuter av lite extra uppmärksamhet från Martine.

Lördagmorgon och hundarna skulle rastas så klart. Både Kilo och Odden har fått för sig att Lexie luktar smaskens och har inte riktigt tid att äta som de ska, klart irriterande tycker matten… Lite frukost för oss tvåbenta efter rastningen och sedan drog vi i gång fönen och snyggade till våra fyrbenta vänner innan det var dags att stövla över till utställningsplatsen.

Frisken var först ut av de våra och gjorde ju debut gudbevars. Liten skötte sig som en dröm, sprang fint och stod stilla utan att tramsa det minsta, stor guldstjärna i kanten till Frisken! Tre babyhanar i klassen och Frisken fick glädjande nog stå först i det gänget när domaren placerade, skoj! När det lite senare blev tävlan om BIR och BIM baby var Frisken så trött så trött, jag fick peta på honom där i buren för att han skulle vakna upp 😉 Men väl i ringen skötte han sig fint igen och blev belönad med BIR rosetten! Efter det fick Frisken tävla mot Bästa bernervalp och där fick han se sig slagen men vilket debut liten gjorde 🙂 Många kg foder snodde han åt sig också då han fick en säck för varje placering så totalt 48 kg foder, Friskens anmälan gick helt klart ihop sig!

framför domaren
Duktig kille som är fokuserad 🙂

frisken i trav
T
ravar fint också.

bir baby
BIR baby 🙂

Frisken
Liten tarm och ändå alldeles underbar.
Excellent size and porportion. Correct bite. Strong muzzle, could have a bit more stop. Nice dark eyes, excellent neck and topline. Good strong bone, promising forechest. Excellent body. Well anguleted in front and rear. Excellent tailset. Moves very well. Good coat and colurs. Nice temperament.

När Frisken nu var klar så gick han nöjt in i buren och sov vidare, jobbigt med utställning tydligen. Nu var det Oddens tur att försöka prestera och han var i vanlig ordning på tårna och far runt som ett torrt löv i vinden…. Lejonmanen stod rakt upp så matte försökte trycka ner den med en handduk runt halsen, det gick väl så där men en snygg cape blev det ju 😉 I Oddens klass kom bara ytterligare en till start och den fick vg. När det så var Oddens tur så blev jag lika glad som vanligt över ett excellent 🙂 Eftersom den andra i klassen fått vg så var klassvinsten därmed klar men Odden fick även ck från domaren och matte blir så glad så glad över sin Oddie.

odd
Mattes lilla vildhjärna.
Good size and proportion. Correct bite. Strong head, nice expression. Nice dark eyes. Good neck and topline, strong bone. Enough forechest. Could have a bit more body. Well angulated. Excellent tailset. Moves with excellent drive. Not in his best coat today.

Kilo, alias naken Janne, var det dags för direkt efter Odden och han hade jag leasat ut till Lisa. Domaren är inte överdrivet förtjust i höga svansar och det är ju inte jag heller… Kilo däremot gillar sin svans och även om den sitter där den ska så bär han den alldeles för högt när han går och spänner bland de andra grabbarna så när det blev excellent för hans del så blev jag riktigt glad 🙂 I konkurrensen blev Kilo tvåa men utan ck, bra jobbat ändå av naken Janne 😉

Kilo
N
ått år ska säkert även Kilo få lite päls…. och även om det är lite svårt att tro så har han faktiskt varit ännu mer naken ett annat år i Byske?!

Good size and proportion. Correct bite. Strong masculine head. A bit loose lips. Good neck and topline. Strong bone. Enough angulations. A bit high tail carriage. Move with excellent drive. Correct coat. Cood colours.

Det var faktiskt inte mer än 6 hanar som fick ck och då är det inte illa att Oddiesen är en av dem! I bästa hanklassen fick vi dock tacka för oss men som sagt, jag är mer än stolt över Odden!

Så här blev resultaten i Byske detta år.

Bästa hanklassen:

  1. Bernerdalens Jackpot, BIR
  2. Bernerdalens Å De Vie, BIR veteran
  3. Hickorys All Steamd Up, cert och championat
  4. Auralis Mambo Nr 5

Bästa tikklassen

  1. Bernerdalens Lexie, BIM
  2. Bernerdalens Katinka
  3. Bernerdalens Bouquet, BIM veteran
  4. Doremis Utopia Kridd, cert

I år hade Byskearrangörerna slagit på stora trumman när det gällde priser! Frisken fick som sagt tre 16 kg säckar med foder för sin insats. Odden fick en 18 kg säck för sin klassvinst och Kilo fick en 18 kg säck för sin andra placering! Dessutom fick vi lite skålar, en slowfeed matskål, tuggben och några andra småsaker, helt otroligt! Nästan så att Bysketrippen gick i hop sig 😉

Vi kunde ju inte vara annat än jättenöjda med resultaten denna utställning och när den var slut blev det till att försöka få in alla priser i bilarna och packa ner tält och burar. Hundarna fick sig även en rastrunda även om Frisken bestämt hävdade att han tyckte det räckte med typ 100 meter då han hade både kissat och bajsat 😉 Men därefter var det äntligen dags att sätta sig och slappa lite med ett glas bubblor eller två samt lite ost och kex, bästa stunden på dagen typ. Slappandet övergick sedan i middags fixande då det återigen blev grillkväll. Många samlades vid utställningsplatsen för att grilla tillsammans men då vi hade så många hundar och ville ha koll på dem valde vi att stanna och grilla vid stugan, några fler gjorde som oss så vi blev ändå ett gäng som fick en mycket trevlig kväll tillsammans.

Söndagsmorgon, och det är inte utan att man är lite sliten så där dagen efter utställningen. Jag var lite extra sliten då Frisken väckt mig två gånger för att han var dålig i magen. Andra gången letade jag upp lite canicur och gav honom och efter det lugnade magen ner sig och jag fick sova ostört. Duktig liten valp ändå som väcker mig!

Hundarna rastades, vi fick i oss frukost och sedan var det bara den tråkiga delen med att packa och städa ur stugan kvar. Fast mitt i det bestyret fick Lisa öppna upp ”Salong Otrevlig” och kapa av ett gäng cm av mitt hår eftersom det var så gräsligt slitet. Prick klockan 10:00 rullade vi ut från campingen och började färden hemåt. Att köra hela vägen i ett sträck är inte så hemskt som många tycker att det låter och hundarna som ju haft några intensiva dagar är skapligt nöjda trots många timmar i bilen. Färden gick bra även om det så klart var lite segt mellan varven. Biten mellan Skellefteå och Umeå är ju så tråkig att klockorna stannar och vägen mellan Västerås och Norrköping är inte mycket bättre. Men hem kom vi och tio över tio på kvällen stannade jag bilen på gårdsplanen här hemma.

I dag kände jag mig nästan bakfull när jag skulle upp och hade fortfarande vägbrus i öronen men upp kom jag och i väg till jobbet också. Eftersom det är första dagen för lärarna igen efter sommarlovet så fanns massor att göra och dagen gick ändå ganska fort. I kväll ska jag dock bara slappa och titta på OS! Hundarna har fått sin eftermiddagsrunda och alla tre var lite extra pigga efter gårdagens vilodag men nu är de ganska nöjda med tillvaron och låter mig nog slappa i fred 😉

En mycket trevlig Byskehelg är återigen avklarad, jag hoppas att det blir fler i framtiden!