Lunga

Hundarnas nya favoritgodis är utan tvekan torkad lunga!

I Växjö i november köpte jag torkad nöt- och lammlunga på prov. Det är inte alltid hundarna älskar den typen av produkter men i det här fallet sa alla fyra, även Odden alltså, att det var smaskigt värre.

Själv är jag också nöjd då lungan är praktisk att ha med till träning. Den väger knappast något och nötlungan är lätt att bryta av i småbitar. Lammlunga är visserligen det som Odden gillar bäst men den är lite svårare att dela då de bitarna är lite tjockare. Inte luktar det något heller och torkad som den är så kan man ha det i fickan utan att det blir något kladd, som sagt jag är nöjd!

Hur som så kan Frisk och Best sälja sin själ för en liten bit lunga och de slår verkligen knut på sig själva när vi tränar för att göra rätt och få sin belöning. Nu är ju ingen av dem kräsna men nog gör det skillnad med motivationen med riktigt gott godis.

I Växjö tyckte jag dock att det var ganska dyrt. Tre påsar med 90 g i kostade 100 kr. Så när godiset föll väl ut fick jag ju ge mig ut och leta och jag beställde först från ett ställe där jag fick 1 kg av nöt och 1 kg av lamm för 400 kr, betydligt billigare än i Växjö alltså 😉 När den laddningen nästan var slut nu i början av januari och jag skulle beställa mer var det dock slut även hos återförsäljaren. Trist och även om de lovade att det skulle vara tillbaka veckan efter när jag frågade så är det fortfarande slut i lager. Så jag googlade helt enkelt på stället som gjorde godiset, Smålandsfoder heter det. Och se där fanns det ju en webbutik och där kunde man få nötlunga, 2 kg för 299 kr, man tackar! Det blev omedelbart en beställning därifrån. Tyvärr verkar lammlunga var slut hos dem så Odden får nöja sig med nöt han också för tillfället 😉 Ja han är bortskämd till max den där rackaren ❤

Som grädde på moset så ska just lunga dessutom vara bra om hundarna har lite sura uppstötningar eller lätt för att kräkas galla om de går långt mellan måltiderna. Lunga ska tydligen suga upp ”överflödig” magsaft och därför dämpa sådana symptom. Om det är sant eller inte vet jag inte men faktum med att Odden som ju kan hoppa över mat både nu och då mellan varven inte har haft något sådant sedan de började få äta lite lunga varje kväll 🙂

Torkad nötlunga från Smålandsfoder 🙂

Det kommer tillbaka

Jajemen suget efter att träna hundarna har plötsligt slagit till ordentligt igen. Det är ju 5½ år sedan nu sedan det var så där vansinnigt skoj att träna med hundarna, helst hela dagarna liksom 😉 Visst har vi tränat efter att Memilutten försvann men samma sak har det inte inte varit och den där glädjen och pirret över att få träna tillsammans med hundarna har varit nertryckt i skoskaften.

Men så i höstas så började det lite kittla och jag anmälde Besten till kurs och hamnade i samma grupp som jag ju var i i så många år, skoj så klart även om det är en del nya personer och i stort sätt bara nya hundar, det känns ändå väldigt hemma.

Vi hann med två tillfällen innan det var uppehåll i december och Best förvånade mig med att vara riktigt duktig! Ja alltså han kan ju inget men han är ju ett fullständigt matskadat monster så han väljer, än så länge, bort andra hundar och störningar för att vara med matte och hennes godisficka 😛

Vi påbörjade lite små saker som sitt fint för kommande uppsitt, läggande som ju också utgår från sitt fint och så klart lite början till det som någon gång ska bli fritt följ. Vi testade även lite låga hopp och några inkallningar.

Jag hade tänkt att vi skulle träna en del under julledigheten men tråkigt väder och dåligt med inspiration gjorde att det enda vi tränade på var egentligen sitt fint. Ja och så att sitta fot innan man får ta sin mat.

I söndags hade vi kurs igen och då inne i LarsA hallen. Fin hall och så klart oerhört spännande för ett litet monster att få snoka runt i. Mattan luktade tydligen jättespännande och hade Besten fått bestämma hade han nog helst fått gå och snusa av hela mattan i stället för något annat. Nu är ju det något jag inte alls gillar så det blev i stort sätt inget nosande alls för den lilla herren utan han fick ha näsan i vanlig höjd och jobba tillsammans med mig 😉

Och återigen imponerade han på mig genom att faktiskt genomföra en fin träning. Han blir förvisso snabbt trött men det är helt förståeligt, Besten har knappast behövt koncentrera sig mer än två sekunder i taget tidigare. Nu gjorde vi i alla fall sitt fint som faktiskt fungerar mer eller mindre 100% med bara muntligt kommando nu! Lägganden som börjar ta form. Det är svårt att bara kasta sig i backen tycker Besten men han är på god väg och för riktigt gott godis gör han verkligen så gott han kan. Sen började vi också lite mer ordentligt att titta på ingångar. När jag visar med handen har Besten ändå lite koll på sin bakdel och kan svänga in snyggt men någon vidare förståelse för det hela har han inte. Så därför pratade vi om att börja använda pall på honom så det har vi nu några kvällar testat.

Första kvällen handlade bara om att få honom att förstå det lönar sig att gå upp på pallen med frambenen, mycket konstigt tyckte Besten. Dessutom stod ju de andra tre och gjorde sitt bästa för att försöka sno uppmärksamheten från honom. En bisats i det hela är att Odden är en skojig hund. Han fick ju träna på pallen för ett gäng år sedan och har han väl lärt sig en sak så sitter det verkligen benhårt? Trots att pallen inte varit framme på säkert närmare två år så placerade han sig raskt där så fort han fick chansen och kunde sedan enkelt visa de andra hur man flyttar sig både i höger och vänster varv. Mattes hund ❤ Det är likadant med slalom mellan mina ben som han lärde sig som valp, det sitter fortfarande. Det är för jäkla synd att han aldrig fick en chans att bli min träningskompis…

Nåja tillbaka till Best. Andra dagen fick vi så klart repetera det där med att faktiskt gå upp med frambenen på pallen men det snappade han ändå fort. Men så skulle vi ju då försöka röra på bakdelen och nu var det tvärstopp. Herregud så vi höll på i några minuter han och jag där i köket. Med lite mer handgriplig hjälp från mig så kunde jag till slut i alla fall belöna några små förflyttningar med bakbenen och då avslutade vi där när Best kunde få mycket beröm.

Tredje dagen och nu visste Best vad pallen stod där för, den skulle man kliva upp på! Ja om han fick en chans, för nu trängdes både Odd och Frisk där också.. Nåja när storebrorsorna var placerade i annat rum så klev Best med bestämda steg upp på pallen och sedan skulle vi ju då också försöka flytta bakbenen runt igen. Ja det behövdes fortfarande hjälp från mig så klart men den här gången så började Besten förstå att det var något med att han rör sig som gör att matte jublar och det ramlar in godisbitar i munnen 😉  Dessvärre är ju Bestens svar på det mesta att veva med frambenen så när han blir lite frustrerad över att inte förstå vad jag vill så far det ut ett framben på direkten. Nåja det beteendet släcker vi nog ut när han aldrig får någon belöning för det så det löser sig nog. Denna gång gick även läggandet mycket bättre, det börjar plötsligt likna den typen av liggande som jag vill ha. Hur vi ska få bort handhjälp och annat tar vi senare 😛

Ja men det roliga är ju att jag nu verkligen är sugen på att träna hund igen! Det är till och med så att jag kan sitta på jobbet och fundera på hur vi ska komma vidare i pallträningen eller vad vi ska lägga till för nytt 🙂 Ja och hundarna är verkligen med på noterna. Alla fyra trängs och vill vara den som får träna och alla fyra får så klart träna något litet så att alla blir nöjda även om fokus ligger på Besten. Den enda nackdelen jag kan se är väl att godiskontot för hundarna plötsligt kommer sticka i höjden igen för bortsett från Odd så är ju de övriga tre riktiga godismonster och tar helst godis som belöning. Ja och även Odd vill ju ha vissa typer av godisar, torkad lunga är just nu favoriten för alla fyra så matte har naturligtvis beställt hem två kilon av denna vara som jag hoppas kommer i nästa vecka.


Besten på sin födelsedag i december.

Kors i taket, vi tränar!!

Jamen visst, nu har vi tränat tre dagar i rad, det kanske börjar bli lite ordning på den här matten till slut igen 😉

I måndags var det som sagt kurs för Friskens del. I går passade vi på att köra ett litet kort noseworkpass hemma. Eftersom Frisken inte helt hundra förstod konceptet på kursen så får vi ju lägga lite krut på att lära honom det och vilka signaler jag vill använda nu i veckan till nästa kurstillfälle. Jag tog därför med mig lite plastbyttor, doft och köttbullar upp på övervåningen och la ut en litet behållarsök till Frisken. Vi repeterade allt vi gick igenom på kursen så vi började alltså med bara godis på alla behållare, sedan la jag på bara några stycken och passade på att belöna med både röst och mer godis när han hittade för att till slut då lägga ut en behållare med doft och godis på. Frisken sökte på bra och blev nog lite extra taggad eftersom både Kilo och Odden tydligt visade att de minsann också ville söka 😉

När jag tyckte att Frisken gjort tillräckligt med sök så fick Odden damma av sina kunskaper i ämnet och jag vet att jag brukar skryta om hans nos men alltså han är för jäkla duktig på just nosarbete! Trots att det nog är ett år sedan vi gjorde den här typen av övning senast eller han kände eukalyptusdoften så fanns inga tveksamheter, pang ner med näsan och markerade och markerade om och så om igen för att visa att här är det matte, det doftar här!! ❤ Odden fick kanske tre sök innan jag tyckte att han kunde avsluta.

Kilo fick också göra några få sök. Han har ju inte jobbat med nosework själv mer än några få gånger när jag tränade Odden på hemmaplan. Men han gillar ju godis och söker gärna efter det 😉

Frisken fick sedan avsluta med ytterligare ett sök innan vi avslutade för kvällen.

I dag är det onsdag och då är det lydnadskurs. Motivationen för lydnadsträning har ju under en lång, lång tid varit låg hos mig, av flera orsaker. Den främsta är helt enkelt att jag tappade lusten till lydnadsträning när Emil gick bort. Att vi sedan hållit på med rehab och sbk dessutom ändrat alla regler under den här tiden har inte ökat min motivation utan bara sänkt den ytterligare. Men jag försöker faktiskt att hålla i gång Odden nu i alla fall. Så i kväll åkte vi på kurs igen. Senaste veckorna har vi försökt börja jobba med apporteringen.

Apportering är ett sådant där hatkärleksmoment 😉 Alla mina hundar har haft svårt att lära sig apportering, med undantag från Emil, men alla har faktiskt lärt sig att apportera ganska bra till slut. Så det vore väl tusan om inte även Odden skulle lära sig det?!

Nu har Odden egentligen inget svårt för själva innebörden av apportering, dvs gripa, hålla och bära. Men han kan inte för sitt liv förstå varför han ska göra det när jag säger till och dessutom att han inte får springa i väg med apporten för att sysselsätta sig på egen hand 😉 Med andra ord, hanteringen av apporten tycker Odden inte är konstig eller jobbig, det är grejen med förståelsen för varför han ska göra det som är stötestenen, så klart liksom om man heter Odd 😉

Nåja vi börjar faktiskt sakta men säkert skapa den förståelsen hos Odd och förr eller senare ska vi nog få det att klicka till i hjärnan på honom så att han säger -”Jaha vad det bara det här du ville matte, varför sa du inte det?”

Det blev så klart inte bara träning med apporten utan även lite fritt följ, jättejobbigt när man är på ny plats med snygga brudar runt sig hälsar Odden, platsliggning och sitt i grupp och lite fjärr. Överlag så sköter sig Odden helt okej, det är uthålligheten som det främst brister i, han orkar helt enkelt inte koncentrera sig speciellt långa stunder men det blir hela tiden bättre. Det är också stor skillnad nu mot för ett år sedan när det kommer till att vi är på nya platser och det är nya hundar runt honom. Tidigare fick jag verkligen kriga för att få hans uppmärksamhet, numera behöver jag oftast bara säga hans namn för att han ska inse att det är jag som är viktig att ha koll på, inte omgivningen 😉

Nåja trött av träningen blir han i alla fall den goda Odden och han sov gott på vägen hem sedan . Hemma passade jag på att köra ett litet micropass nosework med Frisken igen, det gäller att hålla lågan brinnande liksom. I dag syntes det stor skillnad på förståelsen hos Frisken så i morgon ska vi nog utöka med lite andra behållare för att göra det lite mer utmanande.

 

 

Regn, träning och SH-test, allt i en salig blandning.

Men jösses vad hände med september egentligen? Min favorit månad på året som bara poff är borta och inte alls var så där vacker som jag älskar? Nåja får ju hopps att oktober blir en fin månad, även om den inte visat sig från sin bästa sida än så länge…

I måndags verkligen vräkte det ner hela eftermiddagen och kvällen, så tråkigt. Hundarna fick ju sin morgonrunda som vanligt och svärmor var ute med dem på lunchen men när jag kom hem så var det verkligen skyfall ute. Det fick helt enkelt bli snabbrastning på tomten och så använde vi löpbandet som motionsform i dag. Det stod visserligen på schemat ändå men den här dagen fick hundarna helt enkelt nöja sig med den motionsformen.

I går blev det inte heller överdrivet mycket motion. Ann-Sofie kom förbi på eftermiddagen med Tito och lilla Harry och det var ju trevligt och mysigt. Kilo fick någon knäpp och tyckte att Harry var ett bra substitut för en löptik… Odden tyckte att Harry var skitäcklig och att han gott kunde hålla ett rejält avstånd och Frisken är som han alltid är, bara med och gillar läget. En liten runda i skogen tog vi med alla hundarna men eftersom Harry var med så blev det ju bara en kortare sväng.


En liten gruppbild i skogen, dessvärre blev det ju nästan mörkt innan vi var tillbaka igen.

Kvällarna ägnas annars till stor del just nu med att jobba med SShKs jubileumsbok som jag på något konstigt sätt blev inblandad i. Min roll i det hela är att få folk att skicka in bilder till denna bok och det tycker jag väl än så länge går ganska bra.

I dag var det kursdags och jodå det började regna när jag passerade Norrköping, något jag inte var beredd på och därför inte hade med mig regnkläder. Nåja Odden som ju går kursen orkar ju inte fulla pass än så länge så det fick gå bra ändå.

Det var länge sedan vi tränade men förra onsdagen tog vi tag i det hela och åkte på kurs igen. Då överraskade Odden mig genom att gå riktigt fint och bra i ett ganska långt fritt följ med mycket belöning i. Under veckan har vi tränat sitt eftersom Odden har en förmåga att liksom välja bort att lyssna i bland och mer gå på mitt kroppsspråk så har jag använt veckan till att befästa sitt kommandot under marsch, det har faktiskt gått rätt bra hemma. Nu testade vi lite på kursen och då blev det så klart svårare men visst märks det att vi är på väg åt rätt håll. I övrigt la vi fokus på apportering och fjärr i dag. Apporteringen är en nöt att knäcka, som vanligt. Odden har inga bekymmer med att gripa och bära när han själv får välja hur och när han ska göra det. Att greppa för att jag ber honom om det däremot förstår han inte alls vitsen med och det är den nöten som nu ska knäckas. Vi får väl se vem som ger sig först, vi är ju rätt envisa både jag och Odden 😉 Fjärren överraskade Odden mig med att faktiskt utan tvekan fixa läggande från sitt på 5 meters avstånd? Vem lärde honom det? Dessutom börjar han förstå att ordet sitt även kan betyda att man ska sätta sig från liggande position, inte bara sätta sig från stående 😉

I övrigt så fick jag i dag Friskens provsvar på SH-testet. Han precis som Max och Kilo fick B som resultat. Då har vi dragit vårt strå till stacken även när det gäller det och kan bocka av det liksom.

Blandade träningsformer

Hua, dagarna bara rusar på och inget blir gjort känns det lite som.

I måndags var det sim som vanligt. Jag erkänner att det börjar kännas rätt seg nu efter många veckor. Främst är det nog för att jag faktiskt inte har någon hund som ”måste” ha den typen av träning och då tappar man den där gnistan lite. Ja för att knalla bredvid bassängen med glada tillrop till hundarna är väl kanske inte det allra roligaste man kan göra 😉 Hur som så kämpar vi på de sista veckorna nu så klart. Denna gång fick dock Frisken stå över och vi körde bara Odden och Kilo. Odden först och halleluja han har fortsatt att hålla sig över 50 kg sträcket!! Simma fick han göra 10+11 minuter och han skötte sig bra. Sedan var det då Kilos tur och han fick simma i 25 minuter och det gjorde han okej, även om han testar att fuska lite mellan varven 😉

I tisdag fick jag vårfeeling och då kommer som vanligt känslan av att vilja göra något mer än bara det vanliga och löpskorna snörades på 😉 Jag gillar inte att springa, det är tråkigt men lik förbannat så får jag sådana infall varje vår? Nåja sagt och gjort när skorna var på så startade jag en app för lite intervall träning och gav mig av ut i skogen. Kilo har varit med förr och springer precis framför mig men de andra två har inte varit med om att matte springer och var klart fundersamma på vad jag höll på med? 😉 Frisken trodde först att matte hade fått syn på något spännande och skenade glatt i förväg för att hinna först till vad det nu kunde vara. En aning snopet insåg han ju efter ett tag att det inte fanns något och blev mycket konfunderad över vad det här var för nymodigheter som matten hittat på? Odden trodde att matte ville leka och skuttade runt benen på mig varvat med att skälla och göra lekinviter… När det inte fick någon respons travade han mest med och blängde lite på mig. Vi avslutade det här infallet med att gå som vanligt sedan och hundarna fick nosa runt och busa som de brukar.

På kvällen fick Kilo och Frisken gå på löpbandet vilket de skötte alldeles utmärkt. 10 minuter för Frisken och 20 minuter för Kilo.

I dag var det dags för lydnadsträning igen. Vi har faktiskt tränat lite små saker varje morgonpromenad främst, så som ingångar, läggande och lite fot. Hemma gör Odden det riktigt bra men när vi kommer i väg på kurs så har han fullt upp med att bry sig om andra och tappar lite av den fart och fläkt som jag vill ha och som han normalt sätt också besitter. Det är lätt att känna sig lite uppgiven då, när han hellre vill slänga ner näsan i backen och nosa eller stå och titta på de andra ekipagen, men det är bara att jobba på. Vi höll oss lite på vår kant och lite saker kan han faktiskt göra nu.

Till nästa vecka ska vi träna vidare på att lägga sig under rörelse, vilket är extremt svårt och obegripligt i Oddens värld, och så ska vi jobba med ett system där Odden själv ska komma och söka upp mig i fotposition från rörelse. Hemma gör han ju det på promenaderna men nu behöver vi jobba in ett system där det inte bara är spontant utan något som han kan förstå och hjälpa honom att fokusera även när det finns störningar.

Jag märker en oerhörd skillnad på Odden på att träna hemma och att träna på kurs. Hemma är han med mig, vill jobba och fokuserar på mig. På kurs är han inte alls med mig, vill helst styra med egna saker och lägger fokus på en massa annat. Steget mellan hemma och kurs blir så väldigt stort och jag ska därför försöka att åka i väg någonstans med honom. Tanken är då att hitta en plats som ingen annan är på för tillfället, dvs vi ska vara ensamma, men det ska ändå vara en plats med dofter som störning. Jag tänker mig typ en park eller bruksan när ingen annan är där. Att göra det lite lättare för honom att fokusera men ändå göra det svårare än hemma liksom. Vi får väl se om jag lyckas 😉

Vi pratade om det på träningen i dag mina kurskompisar och jag, att den nya regelrevideringen känns jobbig. Själv har jag fortfarande inte ens läst reglerna eller har koll på de nya momenten… Att komma ut på tävling igen känns extremt avlägset och min motivation till det är dessutom låg. Lik förbaskat vill jag inte sluta träna mina hundar. Att träna lydnad med dem har nämligen så många andra fördelar som inte hänger ihop med att bli tävlingsklara eller inte.


Kilogrammet som nog också vill träna lite igen, för godis är gott hälsar han 😉

Ska det bli någon träning?

I många år har lydnadsträningen med mina hundar varit det roligaste jag vet och därför känns det rätt konstigt att jag nu nästen helt tappat motivationen till den träningen?

I grunden började det när vi förlorade Emil, min lilla arbetsmyra som var en underbar träningskompis. Det tog lång tid efter att Emil var borta innan jag hittade någon form av glädje i att träna Kilo. Vi tränade men den här orättvisa matten jämförde Kilo med Emil hela tiden och det var inte schyst mot vare sig Kilo eller mig själv. Envist fortsatte jag dock att träna på och i rättvisans namn ska jag ju säga att Kilo är en duktig lydnadshund. Man får tänka och presentera uppgiften lite annorlunda för honom mot många andra hundar men gör man det bara på ett sätt som han förstår så är han egentligen ganska lättlärd.

Med Odden vaknade träningslusten till liv igen och jag hade en del storslagna planer, lydnad så klart men jag var även nyfiken på en del grenar som jag inte testat tidigare. Så blev det ju nu inte… I stället för att göra roliga saker fick vi göra tråkiga, operera och vara stilla… Egentligen borde jag ju kunnat träna vidare med Kilo ordentligt under den tiden men vare sig orken eller motivationen fanns till det.

Nu är ju dock Odden ”frisk” och just lydnadsträningen skulle inte på något sätt vara skadlig för honom, snarare tvärt om. Ändå har jag inte fått tummen ur och börjat ordentligt. Jag har tänkt en miljon gånger att jag ska och borde men som sagt inte gjort verklighet av det hela. Odden är inte alls obildbar, men har är definitivt annorlunda mot mina tidigare hundar 😉 Fast det är klart om man nu heter ”annorlunda” så vore det ju konstigt om man inte också var det…

Sista veckorna har jag tänkt att jag skulle träna Odden typ 5 minuter om dagen, bara för att liksom se om vi kan komma igång, inte ens det har jag lyckats med.

Nu har dock Odden tagit saken i egna tassar! Odden har nämligen plötsligt knäckt koden att gå fot ger godis och därför väljer han numer att efter den första rusningen och nosandet som alltid sker när man ska ut på promenad att komma in fot. Jag belönar så klart, dels för att han är duktig men även för att jag ju då får i honom lite extra mat vilket han behöver. Ja och märkligt nog så är det som Frida brukar predika, ”Det vi belönar får vi mer av!”.

Från att i några dagar bara ha ”slaskbelönat” för att han går där i rätt position med en trevlig attityd, tiggeri är en utmärkt utgångspunkt för rätt attityd i lydnadsammanhang 😉 så har jag nu i några dagar testat att göra raka halter och med det även starter och Odden tassar fint med med svansen vaggande av förväntan. I går blev det en sådan där försiktigt pirrande känsla i kroppen, den där känslan när man känner att hunden är helt 100% rätt, det var väldigt länge sedan jag kände det senast.

Att påstå att jag hittat tillbaka till träningsmotivationen vill jag inte påstå, men det finns ett litet pyrande intresse igen där långt inne, kanske, kanske kan jag komma igång igen?

fot-fran-sidan
Jag är i alla fall så motiverad så att jag raskt slängde ut kameran på stativ när jag kom hem i dag och försökte ta några bilder på Odden i fotgående. Synd att jag glömde bort att ställa in skärpan då… 😛 Jaja, positionen syns ju ändå.

fot
Matte älskar Odd, Odd älskar matte ❤

I helgen blir det dock vare sig lydnadsträning eller någon jakt efter sjöar utan det blir en tur till huvudstaden för att vara med på klubbens avelskonferens!

1:a december

Äntligen är vi förbi den där hemska november månaden, så skönt!!

Nu hoppas jag att december får bjuda på lite lagom kyla, lagom med snö och så njuter jag redan av att trädgårdar och fönster är pyntade med adventsljus 🙂 De som pyntar med hiskeliga blå ljus, eller ännu värre, blå ljus som blinkar är inte kompis med mig i december! 😉 Hualigen.

Snön dök i alla fall upp lite lägligt i dag på eftermiddagen? Frisken hade mycket skoj på promenaden när det snöade lappvantar som han försökte fånga, goda rackare tydligen 😉

En annan bra sak med december är att det alltid är lite extra lediga dagar då. I dag räknade jag ut att jag bara jobbar 14½ dag denna månad, det ska jag väl kunna stå ut med?! 😉 I morgon är det ledigt eftersom det bär av till Stockholm. Nästa fredag bär det av till Finland så då jobbar jag bara halvdag och måndagen efter är jag ledig eftersom vi lägger an i Stockholm på morgonkvisten. Ja och sedan är jag ledig i mellandagarna, 9 ljuvligt lediga dagar, underbart!

Hundarna är pigg och fräscha. Kilo rör sig som han ska igen efter att vi fick loss låsningen i höger bäckenet. Odden är ovanligt mjuk och spänstig för tillfället och Frisken är Frisken, vilar inga ledsamheter där inte. I går var alla med på lydnadskursen. Frisken var med ute och minglade innan vi började. Odden fick köra på kursen, bara fokus på fritt följ egentligen och det börjar ändå likna det momentet i alla fall. Första passet var bra, andra var han lite mer trött och då blir koncentrationen också sämre. Kilo fick sedan komma ut och köra lite fritt följ och lite hopp/stå i några minuter innan vi avslutade kursen inomhus. Då fick Frisken vara med och mingla igen.

Min adventskalender i år får vara bloggen och jag ska försöka att lägga in ett nytt foto varje dag, vi får väl se om jag lyckas. Att fota på vardagarna är ju en utmaning i mörkret liksom så det kan nog bli någon bild från tidigare tillfällen både nu och då.

Jag har förövrigt förhoppningsvis köpt mig ett nytt objektiv. Inget värsting och jag gillar ju mitt fasta 50mm men ibland önskar man ju att det gick att zooma ut eller in lite. Nu hittade jag ett billigt och begagnat 28-75 mm 2,8 på blocket och hoppas som sagt att säljaren håller sin del av dealen… Det borde komma i början på nästa vecka så då får det hänga med till Finland 🙂

I går gjorde jag ett försök att fota stjärnorna. Hehe det var inte lätt. Att jobba med långa slutartider har jag alltid tyckt är knepigt och det här var då ingen enkel match. Men skam den som ger sig, får det fortsätta att vara stjärnklart framöver så ska jag nog ut och försöka förbättra mig, för det är rätt skoj att testa nytt och utmana sig själv! Bilderna är dessvärre fortfarande kvar i kameran så något bildbevis blir det inte denna dag.

15194536_10206108797998038_3606618762419329118_o
Redan första dagen fuskar jag och tar en bild från helgen som var 😉 Djupa storskogen med solen som försiktigt strålar ner mellan granarna, ljuvligt.

Kiropraktor igen

I dag var det dags att hälsa på kiropraktorn igen, denna gång med Odden. Odden kollades ju i somras av Eva men eftersom han senaste månaden har haft lite spänningar i ländryggen och jag vet att han och Frisk har slagit ihop ett antal gånger så valde jag alltså att kolla upp honom igen. Förebyggande friskvård är och kommer vara A och O för Odden resten av hans liv!

Eva frågade först lite om Oddens historia och jag uppdaterade vad vi sysslat med sedan sist och fräschade upp hennes minne om Odden. Sedan gick vi ut och visade upp rörelser, först fram och tillbaka i långsamt tempo och sedan fram och tillbaka i travtempo. Därefter skritt i cirkelform åt båda hållen. Efter den okulära kollen tyckte Eva att det möjligen såg ut att finnas något på höger bak eftersom Odden där var en aning kortare i steget.

Vi gick då in och började med att kontrollera Oddens stabilitet. Här var Eva nöjd med Odden och menar att han har skapligt bra coremuskler som hjälper honom att vara stabil i kroppen. Odden lägger inte över någon vikt eller avlastar något ben synbart mer än något annat men en liten, liten, liten skillnad fanns att se på höger fram vilket ju inte är så konstigt då det ju är Oddens svagaste sida och ben.

Därefter gick Eva igenom hela Oddens kropp och kände efter om det fanns något ställe som vi skulle behandla genom ledmobilisering. Några stora saker hittade hon inte men lite spänningar i höftböjaren på höger sida samt bakre kotorna av ländryggen tyckte hon att vi skulle behandla. Men innan själva ledmobiliseringen sker så mjukar Eva upp muskulaturen runt området som ska behandlas med laser. Odden njöt av både klämmandet och av laserbehandlingen och stod/satt helt avslappnat.

När det sedan var dags att faktiskt behandla honom så fick jag hålla i vid halsen i fall att Odden skulle tycka att det gjorde ont men Odden var verkligen helt avslappnad och såg mest ut att njuta av att Eva behandlade honom. Det var som sagt inga stora låsningar som skulle lossas men det är ändå skönt att se att hunden är bekväm med behandlingen.

När behandlingen var klar fick Odden gå ut till bilen och vila medan jag hängde med även på nästa hund som skulle behandlas av Eva eftersom det var Ann-Sofies Stina. Jag tycker ju att det är så rackarns intressant och när de nu ändå låg efter varandra i tid så passade jag på att lära mig ännu mer 🙂

Det blir en helt annan sak när man bara kan lyssna och lära sig och inte är där med sin egna hund som man ju då måste hålla lite ordning på och stötta. Nu kunde jag i stället titta på Stinas rörelser tillsammans med Eva och hon förklarade vad hon såg och lika så under behandlingen så är det lättare att förstå och se saker utan egen hund att ta hand om. Med andra ord hade jag en mycket lärorik tid och redan i morgon ska jag tillbaka och diskutera dagens ”fynd” på Odden med Marie eftersom Odden har sin vanliga rehabtid då. Jag hade egentligen tänkt att byta hund på den tiden men Eva tyckte att det var en bra ide att redan dagen efter en sådan här genomgång gå på med laser igen så då gör vi väl det helt enkelt 🙂

Eftersom Odden varit på behandling fick han avstå kvällens lydnadskurs och i stället tog jag med mig Kilo. Kilo var taggad till tusen och jag måste ju erkänna att det var förbaskat skoj att träna lite med en hund som kan en massa redan 🙂 Jag är verkligen inte en hundförare som gillar just inlärning av de stora grunderna, jag gillar när man har kommit en bit på vägen och har hittat den där kommunikationen med hunden! Kilo som inte fått vara på kurs på många månader och som får ganska lite träning på hemmaplan också kom i håg en hel massa och var riktigt på tårna. Han är ju uppflyttad till klass 3, eller snarare det som efter årsskiftet kommer vara klass 2 när de nya reglerna träder i kraft. Jag har verkligen noll koll på de nya reglerna eftersom det fram tills för någon vecka sedan inte har funnits några spikade regler att tillgå från SBK. Nu finns de dock och jag måste nog ta och läsa på lite så jag vet vad det faktiskt är vi ska träna på?

Under dagens kurs tränade vi alla fall en hel del backa i fria följet eftersom det är en ny del. Det visade sig Kilo vara en fena på och jag kunde först inte alls förstå hur tusan han lärt sig det? Men så insåg jag att det nog hänger ihop med alla vänstersvängar med steg bakåt som vi kört då Kilo gärna tränger i just den övningen. Nåja den delen känns med andra ord som att han redan kan.

Sen ska det tydligen vara en L formation med skiften i som kommer i den nya klassen. Stå och ligg kan ju Kilo men sättande har vi inte tränat medvetet eftersom Kilo på tävling haft svårt för just ligg och jag inte velat blanda ihop det. Nu är det dock dags att börja med det och efter några försök så tror jag inte att det ska vara något jättesvårt att lära Kilo.

Inkallning med ställande har vi ju kört ett tag i liten skala där vi ju tränat hopp/stå. Det nya med den nya regelrevideringen är att hunden ska utgå från liggande ställning så vi körde lite inkallningar från ligg, inga problem, och så körde vi våra hopp/stå övningar vid sidan av det. Kilo börjar faktiskt få kläm på det och han börjar även kunna utföra det korrekt på lite längre avstånd. Nu medan jag skriver inser jag att han behöver få börja träna på inkallningsdelen efter ställandet också 😉

Vi avslutade med lite apportövningar eftersom det är Kilos stora stötesten 😉 Hopp/apport med träapport fixade han helt okej (?), en rak apportering med träapport gick också fint och avslutningsvis körde vi en rak apportering med metallapport där Kilo visserligen tittade på mig vid upptaget och undrade om jag verkligen var säker på att han skulle stoppa den där äckliga saken i munnen, men sedan faktiskt gjorde det han skulle. Efter den avslutningen blev det ett helt grisöra i belöning 😉

fritt följ
Kanske är det lite mer ”avancerad” träning med Kilo som jag behöver för att hitta motivationen att köra på lite mer med Odden och Frisken?

Vi behöver komma igång.

Att det ska vara så svårt att komma i gång med hundträningen igen? Jag kan konstatera att jag inte är något vidare på att träna mina hundar när de är helt nya. Att lära in de där första grunderna är uppenbarligen inte min grej, jag tycker helt enkelt inte att det är så där jätteskoj?  När hunden kan lite grundläggande saker, börjar förstå fotgående, ligg, sitt, hit då blir det något helt annat och mycket roligare enligt mig.

Men nya hundar måste så klart få lära sig från början, de brukar ju liksom inte fatta fotgående på egen hand 😉 Nu har jag dessutom två nya hundar eftersom Odden ju inte har tränat något egentligen fören sista tiden och tja Frisk är ju fortfarande en bebis enligt mig som sällan brukar börja tidigt med mina valpar.

Odden gillar att jobba men han och jag hittar inte riktigt rätt knappar för att kunna kommunicera på det sättet som vi måste. Rena kommandon är tydligen knepigt enligt Odden och jag tycker uppenbarligen att det är svårt att bara ge kommandon och inte samtidigt göra något med kroppen? Nåja vi försöker ju jobba på det och visst går det framåt men det går sakta, sakta. Inte Oddens fel så klart utan det beror så klart på bristen av träning. Vissa saker försöker jag faktiskt vara lite duktig och träna på. Fotgåendet till exempel kör vi mikroträningar på varje dag eftersom Odden ofta kommer upp spontant vid min vänstra sida och erbjuder rätt beteende. Vid dessa tillfällen passar jag så klart på att belöna och förstärka och visst ger det resultat, men det behöver bli mer och längre pass om vi ska komma vidare.

Ligg vet jag inte hur länge vi har tränat på och nu äntligen börjar det faktiskt ge resultat! Odden kan kasta sig ner i backen på det sättet som jag vill ha det på en lydnadsplan, men att göra det på kommando har inte fungerat för fem öre. Så nu har jag backat på utförandet och i stället lagt fokus bara på att Odden faktiskt ska utföra läggandet på kommando, även om det inte är så snabbt eller snyggt som jag vill ha det. Jag överdriver inte om jag säger att kommandot ligg verkligen har fått Odden att se ut som en fågelholk och han har inte förstått nått? Han har heller inte bjudit på beteendet eller ens gjort en antydan till att göra det så jag har slitit mitt hår och funderat på hur tusan jag ska göra. Men som sagt nu börjar det ändå lossna.

Inkallningen har ju faktiskt fungerat okej. Odden sitter stadigt kvar och kommer numera i god fart så nu ska vi bara ta och fixa till lite ingångar också. Apportering vet jag inte riktigt hur vi ska träna in. Odden har föremålsintresse och har inga bekymmer med att bära, det är liksom det där med att göra det på kommando som återigen ställer till det.

Kilo är ju inte på något sätt pensionerad men jag har inte tänkt att tävla honom på ett tag eftersom jag känner att vi har en bra bit kvar tills vi är tävlingsklara i nästa klass. Nu blir det ju dessutom nya regler efter nyår så jag måste läsa in mig på vad det faktiskt är vi ska kunna 😉 Det lilla som Kilo får träna är oftast fjärren. Det är så klart ett moment som man typ aldrig kan nöta för mycket på och eftersom Kilo har haft svårt för det så är det ett bra moment att köra mycket av. Faktum med att det bara är skiftet från stå till sitt som vi nu behöver nöta in rent rörelsemässigt och sedan kommer det se riktigt bra ut. Ja sedan ska det ju funka när jag kommer ut på avstånd också men en sak i taget. Kilo är däremot i en fas där jag tycker att han är skoj att träna. Kanske ska jag se till att komma i gång med hans träning först för att även få lite mer motivation till Odden och Friskens träning?

Frisken har som sagt knappt ens fått börja med nått. Jag har börjat titta lite på läggande med honom också men av någon anledning så verkar jag inte längre kunna lära in ligg på mina hundar? Att följa en godis och lägga sig är inga konstigheter så klart när man är ett matvrak som Frisk. Men att bara släppa frambenen  och ”slå” i backen nä det bara går inte att få honom att göra? Att hitta in till vänstersidan är väl i alla fall något som vi lite smått börjat med och ska fortsätta att nöta på inför kommande fotgående.

I dag har dock Frisken fått testa något nytt, att använda näsan. Vi har inte kört godissök på väldigt länge här hemma. Vi körde det ju så mycket när Odden var konvalescent så att jag tröttnade lite. I dag fick jag för mig att jag skulle testa med Frisken som aldrig har fått söka godis på det sättet tidigare. Lite taskigt kanske med tanke på hur snorig han är men vi försökte i alla fall. Och  Frisken visade sig vara en liten talang! Han sökte  jättefint och inte bara på en höjd utan han sökte aktivt både högt och lågt och fixade det jättefint 🙂 Blev allt lite sugen på att testa nosework med honom nu.

Friskens snorande ja. Han är verkligen snorig men inget annat? Ingen hosta, inga nysningar (fast han nös några gånger i lördags), ingen feber, inget annat alls faktiskt, bara jättesnorig. Otäckt grönt snor dessutom men eftersom han alltså i alla andra avseenden är precis som vanligt så fortsätter vi att avvakta och räknar med att de går över av sig självt om några dagar. Det är tydligen hundar som drabbats av kennelhosta efter Växjöutställningen och det ligger ju nära till hand att misstänka just det på Frisken men som sagt symtomen stämmer inte riktigt. Nåja vad det nu än är så hoppas vi att det snart är borta, jag tycker faktiskt att han är lite bättre i kväll än han var i morse.

På Odden märktes i alla fall en rejäl skillnad i dag, inte alls lika mycket passgående utan i dag såg han ut som han ska igen så det var helt enkelt träningsvärk i går. Jag får väl fundera lite på hur vi ska lägga upp simmet på måndag så att vi inte har det så här varje tisdag.i-skogen Det har blivit mycket friluftsliv senaste året och det är jätteskoj men det är det ju även att träna lydnad bara jag kommer i gång igen, dags att skärpa till mig!

Anticimex och träning

I går kom anticimex ut till oss. Damen jag pratade med i måndags på Anticimex hävdade bestämt att flugor kunde man minsann inte gör något åt men hon kunde ändå skicka en tekniker? Jag ifrågasatte så klart varför hon skulle skicka en tekniker om den ändå inte skulle gör något men det fick jag inget vettigt svar på. Men eftersom det ingår i villaförsäkringen att få hjälp från anticimex så tog jag glatt emot en tekniker.

Teknikern kom alltså i går och jo visst kunde man göra något åt fluginvasionen som vi drabbats av. Det sprayades och en sprayflaska för eventuella kommande bekymmer fick jag med. När killen skulle upp på krypvinden konstaterade han att vi hade möss dessutom (jo tack jag vet!) så han gick dessutom ut till bilen och hämtade en rejäl musdödare. Innan han åkte ville han promt ta en selfie med hundarna och valde så klart Odden som väl inte direkt uppskattade att en främmande karl skulle krama honom med en telefon uppkörd i nyllet 😉

Eftersom övervåningen nu var flugbehandlad var det hundförbud där uppe i ett dygn och eftersom det dessutom stank skarpt så var valet att sova ute i husvagnen en natt lätt! Innan det var dags att natta var dock Kilo och jag nere i Finspång tillsammans med några lärare från skolan och gick en runda för att reka vart Pia och jag ska ta med oss eleverna på fredag. På fredag är det nämligen aktivitetsdag på vår skola och ett av alternativen för elverna är att gå en hundpromenad 🙂 Japp, hundpromenad på betald arbetstid, det är helt min melodi 🙂 Faktum med att jag fick i hop 17 km promenerande i går, inte illa för en vanlig tisdag!

I dag har det inte blivit så många km däremot. Dels har jag varit gräsligt trött eftersom Odden var lite dålig i magen i natt och väckte mig typ varannan timme och ville ut. Dels är onsdag lydnadskursdag och då hinner jag inte promenera så mycket. För hundarnas del har det inte spelat någon roll, Odden som går på kursen har ändå fått ca 7 km promenad i dag så han klarar sig fint 😉

Kurs i dag ja och det känns som att Odden och jag börjar hitta varandra 🙂 Odden väljer aktivt mig flera gånger nu i stället för de andra hundarna eller alla spännande dofter på marken av tidigare kursare. Vi tragglar vidare med ligg och det kan ju verka enkelt men när den här matten har curlat trasiga Odden i två år så är det en svår vana att lägga sig av med. Odden kan med kroppshjälp från mig lägga sig med en jäkla smäll i backen, men när mina kroppssignaler försvinner så förstår han verkligen ingenting… Nåja nu har vi en plan för detta och vi ska verkligen försöka träna ordentligt kommande veckan och knäcka den här nöten.

Överlag är det så att Odden inte kan kommandon, han går på mitt kroppsspråk hela tiden. Jag känner mig dock ganska säker på att när han väl knäcker koden med att han ska lyssna på mina kommandon i stället för att läsa av min kropp så kommer det gå ganska fort att lära honom moment.

Jo Odden är curlad och gräsligt bortskämd, det vet jag och egentligen tycker jag väl inte om det. Men alltså Odden är Odden och han har mig lindad runt sin tass många varv 😉 ❤

odden-bland-lov
Bortskämde skrälle till hund

Varför sa jag det högt?!

Så dumt att säga att Odden numera äter som han ska, han la nämligen omedel bums av med att äta, suck. Plötsligt duger inget. Jag har fyra olika sorters mat hemma (för att hundarna har vunnit, vi brukar inte ha så många sorter) och ingen faller herrn i smaken för tillfället. Inte heller blötmat går ner förutom lunchpatén som fortfarande är jättegod, alltid något…

Alltså matvägrande hundar, jag blir galen på det. Tursamt nog så äter Kilo typ alltid och Frisk skulle än så länge sälja sin själ för en halv kula så jag slipper att trilskas med dem i alla fall.

I dag har Odden i alla fall fått i sig lite köttbullar 😉 Onsdag betyder träningskväll och även om jag är gräsligt förkyld så masade jag mig i väg på kursen och var med en timme i alla fall innan vi åkte tillbaka hemåt.

Odden är fladdrig och förväntar sig löptikar varje gång vi kommer till Fyllingarum men jag är imponerad över hur pass bra han ändå jobbar?! Vi tragglar vidare med samma övningar och visst går det framåt om än lite långsamt i bland.

Vi håller på med tre moment egentligen, fritt följ, läggande och inkallning. Inkallningen har Odden startat lite dåligt på tidigare men i kväll var det full sula från första steget och ingen tveksamhet överhuvud taget 🙂 Läggandet börjar äntligen arta sig även när han bara får kommandot och ingen kroppshjälp, i kväll var det till och med pang ner i backen på bara kommandot några gånger, tjoho!!

Fria följet har Odden än så länge ingen förståelse för. Han har ju förstått att det kan löna sig att gå bredvid matte med ögonkontakt men position och att det är just följa mig som är grejen har nog inte riktigt ramlat ner ännu 😉 Att sväng är inte heller något vi gör ännu så vi har lång bit kvar att gå, men det ska nog ta sig. I dag körde vi en del bakdelskontroll med hjälp av pall och det köper Odden, det är ju något han minns från freestyle träningen vi gjorde innan skadorna. Vi testade faktiskt att göra en inkallning med pallen som avslut och jo då, Odden fattade och fixade det om än inte i den farten man skulle önska, men det var ju första gången.

Kommande veckan ska vi fortsätta traggla ligg på enbart kommando och fortsätta med fria följ övningar. Jag konstaterade att följa godis i hand inte är något som Odden tror på så det ska vi försöka belöna upp under veckan. Annars är ju Odden faktiskt mest en lekbelönings hund och föredrar att jag drar upp bitrullen mot att få godis men just här får han acceptera att följa köttbulle 😉

Det är i alla fall skitskoj att träna med Odden även om jag erkänner att jag tycker att det är lite jobbigt att träna in bara grunder. Odden kan bokstavligt talat inte ett enda kommando än (okej ligg och sitt börjar bli befästa men inte ens det är alltså helt befäst) och det tycker jag är lite tråkigt att träna oss igenom. Det är roligare att träna lydnad när man kommit en liten bit på vägen liksom, men för att ta sig dit så måste man ju igenom den första inlärningen. När Odden känns fladdrig försöker jag påminna mig om hur fruktansvärt fladdrig jag tyckte att Kilo var och han är ju numera ett under av stabilitet så det ska nog gå att få ordning på Odden med.

Planen i våras var att försöka oss på klass 1 nu under hösten. Nu har vi tränat alldeles för dåligt så den planen är reviderad. Om vi la manken till så skulle vi säkert kunna bli startklara på någon månad men eftersom det blir nya regler efter nyår och en helt ny klass med helt annorlunda moment i den så kallade startklassen så har jag bestämt att vi satsar på det i stället!

13891888_10205283800893626_123362939318907894_n
Leka är bättre än godis tycker Odden 😉
Bild från sommarens Fridaläger. Foto Ingela Karlsson

Näst sista gången

Det blev visst sommar igen! Herregud vilken tryckande värme vi haft i dag. Vi gick vår vanliga runda på morgonen och det var helt okej. På lunchen tog vi också den vanliga rundan men då blev det långa tungor på hundarna och ingen av dem ville vara kvar ute utan alla tre gick raskt in och slängde sig ner på klinkersgolvet. Jag passade dock på att köra lite namnträning på Frisken under lunchrundan. Han måste ju faktiskt få lära sig vad han heter 😉 På eftermiddagen brukar vi ju gå en sväng men i dag var det för varmt. Hundarna fick komma ut på tomten och rasta sig och så lekte de lite i skuggan bakom huset innan de glatt gick in igen.

En dag som denna känns det bra att vi skulle åka och simma på kvällen så att hundarna fick lite motion i alla fall! I dag fick Kilo börja och han fick simma halva sitt pass. Sedan tog vi upp honom och schamponerade honom med klorhexidin eftersom han haft lite små plitor på kroppen och har kliat lite på dessa. Han fäller, så klart det är ju utställningssässong, och jag upplever att han är lite torr i huden. Minns att jag hade några kapslar som jag droppade på Maxen vid något tillfälle när han var så i huden som var återfuktande, ska nog försöka få tag i det till Kilo.

Under tiden som schampot verkade, det är ett sådant där tråkigt som ska sitta i under 10 minuter, så fick Odden simma. Han simmade först 3 minuter men då flytvästen han hade på sig var så dålig så fick han gå upp och byta och det gjorde faktiskt stor skillnad! Sedan simmade han 5+5 till efter det. Kilo körde sitt andra pass sedan efter att ha blivit avsköljd. Totalt blev det 15+15 för Kilo i dag.

kilo

Frisken bråkade med matte i dag 😉 Han fick för sig att springa åt andra hållet när jag ropade på honom så han fick öva ”inkallning” en hel massa under kvällen i Norsholm. Det var inte ett dugg trevligt att matte blev arg sa Frisken men att springa åt andra hållet när jag ropar är så klart något som är helt oacceptabelt, tänkt bara om det skulle ske vid en väg! Nu var vi ju inne och han kunde ju inte komma någonstans utan fick lära sig att när matte ropar då gör man bäst i att komma.

Nu är det bara en gång kvar på den här terminens sim så jag hoppas att värmen håller i sig så att sjöarna snabbt blir trask och badvänliga!

När vi kom hem igen var det äntligen lite dräglig temperatur ute och hundarna var jättepigga. Den lilla fåniga gröna leksaken som Odden vann i går har blivit jättepopulär och Kilo som ju inte är någon fantast av leksaker blir alldeles till sig när den finns framme? Så jag passade på att träna lite fjärr med uppsitt på längre avstånd, ut mot 10 meter, och belönade med denna gröna leksak då. Skitskoj sa Kilo och gjorde så snygga uppsitt att jag blir alldeles salig 🙂 Lite hopp/stå körde vi också eftersom Kilo var så på tårna samt lite fritt följ med mycket vänster halter som ju är Kilos svaghet.

Odden blir naturligtvis alldeles grön av avund när storebror får träna och får uppmärksamhet av matte och tillråga på allt har hans leksak! Så han fick lite korta fritt följ övningar. Jag borde verkligen ta tag i hans träning nu! Frisken fick öva lite mer inkallning och lite mer på sitt namn och det gick fint 🙂

Kilotid

I dag var det dags att ge Kilo lite egen tid. Det är inte utan att jag lite grann har dåligt samvete för att han fått stå tillbaka rätt mycket under det senaste året. Det mesta av vår tid har lagts på Oddens rehabilitering och Kilo har mest fått hänga med som den stora snälla björn han är ❤ Visst han har fått egna promenader i hög grad när Odden inte fick gå alls och en del kortare och längre vandringar har han fått under året men som sagt det mesta av vårt fokus har legat på Odden. Nu har Kilokraken dessutom fått en lillebror till att dela uppmärksamheten med och tillråda på allt är han ju äldst nu och försöker hitta sin position som flockens överhuvud, inte lätt när han fortfarande tror att han är lillpojken.

Men i dag var det alltså hans dag! Onsdag betyder i mångt och mycket lydnadsträning även om vi missat ganska många tillfällen i vår. Det var nog tre-fyra veckor sedan vi var i väg sist men i dag var det dags 🙂 Kilo såg lite smånöjd ut över att få gå ut själv genom dörren och lämna småglinen hemma och hoppade glatt in i bilen. Framme i Fyllingarum kände han så klart igen sig och visste vad som var på gång.

Dagens träning gick ut på att stärka Kilos självförtroende. Vi gick igenom samtliga klass 2 moment med fokus på fria följet och fjärren. Vi började dock med gruppmomenten. Sitt i grupp la han sig på en gång men i övrigt så är det ganska lugnt. Kilo valde att rulla sig (?) efter ca 4 minuter på platsen så jag fick gå tillbaka och fråga vad han höll på med? Inte det bästa gruppmomenten vi gjort med andra ord 😉

I övrigt skötte han sig fint på träningen. Bra attityd och han verkligen försökte hela tiden. Att vi inte kört på länge märktes främst på att han inte riktigt orkar köra så länge som vanligt. Han blir trött i huvudet och behöver pauser för att få andas ut och tänka på annat. Det fick han också och han skötte sig som sagt bra under hela passet. När jag kom hem anmälde jag honom till en klass två tävling. Han har ju bara ett första pris kvar till LP så vi testar väl och ser om vi kan få till det då 😉

kilo i vindskyddet
Goa Kilobjörnen

Justering av position

Uj uj vad dagarna går fort och rusar förbi? I tisdags vid lunch åkte jag i väg med jobbet till Sandvik utanför Rejmyre där vi jobbade med rutinplan och sedan ägnade kvällen åt bubbelpoolen och middag. Till förrätt fick vi en alldeles fantastisk persiljerotssoppa med halstrad pilgrimsmussla, mums. Varmrätt och efterrätt var helt okej de med men förrätten blev verkligen min favorit! I går var vi tillbaka på jobbet efter lunch, jobbade färdigt och sedan åkte jag och hämtade ut min nya fleecejacka eftersom jag ju eldade upp min förra…

Hemma möttes jag att två strålande glada hundar i hundgården 🙂 Vi tog en liten kort runda i skogen och sedan fick de lite revben av hjort att gnaga på som jag hittade i frysen. Tidigare kunde jag ju inte ge dessa mjukare ben till hundarna eftersom Maxen inte kunde hantera det. Men både Kilo och Odden gnager och tuggar ordentligt på dem  och flisar sönder benen innan de sväljer och då är ju faktiskt de mjukare benen att föredra. Märgben kan ju som vi tyvärr fick uppleva ha sönder tänder och det är ju inte så skoj. Nu får hundarna märgben också då och då men jag tycker som sagt att det är praktiskt att kunna ge revben, bogblad, nackar och liknande också. Dessutom känns det bättre att ge vilt än nöt… Jag hoppas att jag kan få tag i en hjort eller två till hösten att slänga i frysen, både till oss tvåbenta och till fyrbeningarna 😉

Sedan bar det av till Söderköping med Kilo medan Odden fick stanna hemma, vilket han så klart inte var det minsta nöjd över. Men Henrik mötte vi på vägen när vi åkte så Odden var inte själv många minuter. Oddens leder känns förövrigt torrare nu igen efter helgen så det känns väldigt skönt! Henrik fick ändå order om att kyla bägge armbågarna efter att de varit ute och i morgon ska vi till Marie igen vilket känns skönt.

Kilo och jag tränade i hop med vårt vanliga gäng. I Kilos värld löper typ alla tikar och han är mellan varven gräsligt ofokuserad och tråkig att träna med. Men mellan varven så glimrar han till och jobbar fint. Vi började med gruppmomenten och de gör Kilo faktiskt riktigt bra, jag undrar fortfarande vem som lärt min hund sitt i grupp? Sedan la vi nästan hela träningen på fritt följ. Vi har ett problem med att Kilo hamnar för långt fram i svängar och halter till höger/vänster och grunden till det är så klart att han tycker att det är positionen för långt fram som är rätt position. Nu har vi börjat rodda och försöker fixa till det här men Kilo tycker att det är svårt och blir lite frågande till varför han inte längre ska vara på samma ställe som han brukar vara? Mellan varven får han dock till det och då blir det så klart jubel och massor med klappar och godbitar. Vi avslutade med att köra några raka inkallningar, några skick till rutan (där Kilo har bra tempo ut och hittar rutan fint men däremot har vi under vinteruppehållet tappat vart i rutan som han ska stanna) och så lite bus och fjant för att avsluta ett, för Kilo, mentalt jobbigt pass med rätt känsla.

Vi pratade lite om tävlingar och jag skulle gärna köra en klass två eller fler för att ta det där sista första priset i klassen för LP. Men jag har ju ingen tid över för det?! Nåja någon gång under året ska vi väl få till det hoppas jag. Sedan blir det ju nya regler i lydnaden nästa år och jag får erkänna att jag inte satt mig in så mycket i hur de är utformade. Att det blir ganska stora skillnader i class tre (det som i dag är elitklassen) har jag förstått men i det andra tre klasserna är jag dåligt uppdaterad. Min fundering är om jag ska se till att fixa Kilos LP i tvåan och han sedan får lämna över just lydnadsträningsplatsen åt Odden i stället? Inte så att Kilo inte ska få träna men att jag kanske ska ägna just kurstiden åt Odden i första hand och att Kilo mer får jobba på när vi är själva.  Ja vi får väl se, jag planerar och tänker ofta att jag ska göra på ett sätt och sedan så slutar det ändå på ett helt annat sätt så den som lever får se.

Efter träningen passade jag på att stanna till hos Angelica och ta en snabbkik på Emmys valpar 🙂 Småttingar som tultar runt på golvet och som nu börjar utforska världen, underbart! På lördag stannar jag till igen eftersom jag ändå passerar när vi ska hem från spårträningen och då ska vi ta veckobilder.

Ja vem vet kanske är det en liten grabb i det gänget som har en adresslapp som det står Ramstorp på? Hoppas kan man i alla fall alltid!

fritt följFritt följ, knepigt men roligt att träna.

Dags att dra i gång träningen!

I tisdags när jag kom hem så hittade jag en Kilo som hoppade på tre ben i hundgården? Han var ohalt när jag gick med dem på morgonen och svärfar hade inte hört av sig under dagen och sagt att något var galet med Kilo så jag blev lite misstänksam över om hundarna busat lite väl hårt tillsammans? Jag kollade så klart igenom Kilo och hittade inga sår, ingen värme och ingen svullnad någonstans men däremot reagerade han han rejält när jag undersökte tassen.

Faktum med att det räckte med att jag tittade på tassen för att Kilo skulle börja gnälla lite ynkligt och att han tyckte synd om sig själv var det ingen tvekan om! Jag blir lite full i skratt över att han är en sådan dramaqueen när det kommer till saker som gör ont, en kardborre på fel ställe kan få Kilo att låta som någon som torteras, lite lätt överdrivet så där 😉

Vid närmare undersökning av tassen hittades ett pyttelitet sår som jag tvättade rent och fönade torrt runt. Såret i sig själv verkade svida så det var nog det som gjorde Kilo ynklig och inte att det skulle göra så förbaskat ont. Hur som, ut och gå skulle han ju inte så han fick stanna inne och så tog jag med mig Odden ut. När det nu var som det var så bestämde jag mig för att Odden och jag skulle ta en ”stadspromenad” nere i Finspång. Sagt och gjort, vi gav oss av och tog sedan en runda där Odden skötte sig fint. Mycket spännande att lukta på, en del märkliga människor att titta på och så lite hundar att hålla koll på. Gladast blev jag när vi mötte en liten boston terrier. Odden som blivit påflugen några gånger av småhundar är en aning reserverad och misstänksam mot dessa men den här verkade han enbart nyfiken på, viftade glatt på svansen och hade gärna gått fram och hälsat (vilket han inte fick, men det var ju ändå bra att han ville). Bostonterriern var också trevlig och svarade med samma signaler så det blev ett bra möte 🙂

I dag var det dags att dra i gång lite lydnadsträning igen! Det var visst väldigt länge sedan vi tränade sist… Nåja vi möttes upp ett gäng på bruksan i Söderköping för gemensam träning och kommendering. Kilo fick vara med eftersom hältan nu var borta och det lilla såret såg fint ut. Han fick dock ha en ballongsko på sig, något han inte uppskattade 😉 Sin vana trogen så är Kilo ”obrukbar” första träningspasset efter en lite längre vila? Han går helt upp i lukter och annat och är mellan varven inte riktigt kontaktbar. Vid det här laget har jag ju börjat lära mig det här och tar ganska lätt på det, jag vet ju att han nästa gång vi tränar tillsammans med andra så har nyhetens behag lagt sig och Kilo är som vanligt igen.

Med andra ord blev det inte mycket vettigt gjort förutom en sak. Vi började med gemensamma gruppmoment, först sitt i grupp och sedan platsliggning. Kilo fixade det jättefint?! Platsen kan jag väl förstå, det är både mer befäst och mer tränat men sitt i grupp har han ju aldrig riktigt förstått men det här gången satt han utan tendens till att lägga sig? Ja det var ju jättebra och Kilo fick så klart beröm i massor. Vi körde lite fritt följ samt lite fjärr och Kilo bestämde sig för att han i dag inte kunde lägga sig?! När han väl begrep att lägga sig var han tvungen att göra så började han vrida på sig och la sig åt vänster i stället för det mer normala rakt fram. Alltså den hunden om jag kunde få läsa hans tankar 😉

Vi blev sedan lite kommenderade och Kilo var helt borta. Kunde vare sig sitta eller lägga sig på kommando plötsligt och till slut tröttnade jag och band upp honom vid sidan om och så fick han helt enkelt ta en paus, samarbeta med mig hade han ju uppenbarligen ändå inte tänkt göra. Efter en stund gjorde vi ett nytt försök och då gick det i alla fall lite bättre. Vi avslutade med att bli kommenderade igenom ett fritt följ av Lotta och då var Kilo plötsligt med på noterna igen och gick riktigt fint. Nåja nu har vi stökat igenom den här första träningen så härifrån kan det bara bli bättre!

Tanken är att försöka ta ett sista första pris i klass två för Kilos del under våren/sommaren, det är bara så svårt att hitta någon helg som vi kan ge oss ut och tävla på?

Odden var med i bilen så när jag tyckte att Kilo var klar fick liten komma ut en sväng och vara med han också. Hej och hå, där vilar inga ledsamheter utan allt är väldigt spännande hela tiden. Någon direkt träning för Oddens del handlade det inte om utan han fick vara med ute på plan en stund, kika och titta på de andra hundar men även kampa lite med kopplet vilket han mer än gärna gör 😉 Det är skoj att ha en hund som jag kan belöna med kamp igen! Några gånger ”snodde” jag kopplet för Odden och så fick han komma in i en flygande start på ett fritt följ, när han gått några steg med fin kontakt så fick han kampa igen. Tror att det kan vara ett bra sätt att få fram både intensitet och koncentration från Oddens sida. Odden fick även genomföra en tandvisning eftersom vi ju faktiskt snart ska på utställning och tandvisning är något vi tränat sorgligt lite på. Cari ställde i alla fall upp och gjorde en koll på tänderna och pillade runt med honom och det var ju perfekt eftersom Odden inte känner henne.

Ja nu har vi sparkat igång en ny träningsperiod och det ska bli skoj att jobba lite med grabbarna igen!

11:e december

I dag såg Kilo helt normal ut när vi gick ut på morgonrundan, skönt. Odden däremot är inte normal nånstans… Men det är väl bra det med, livsglädje har vår liten i alla fall! Fast att leka känguru vid halv sju på morgonen är ju i min värld rätt onödigt 😉

På jobbet hade jag en skitdag eftersom något jag jobbat med i en vecka visade sig ha helt fel ingångsvärden. Sjukt irriterande och med en risk för att det i stället blir övertid nästa vecka så var jag på rätt dåligt humör när jag lämnade jobbet i dag. Desto skönare då att komma ut i skogen med hundarna, dra ett djupt andetag av frisk luft och känna att all irritation rinner av. Trots kolmörker så är det alltid lika skönt att komma ut i skogen! Fast jag hade ju gärna gått en rejäl runda i stället för våra 20 minuter då… Nåja vi hoppas att vi en dag faktiskt kan gå så långt som vi önskar och har lust med just där och då utan några begränsningar.

Hemma igen så gjorde jag nya praliner, i dag med apelsinsmak. Jag har inte testat någon än så om de blev bra eller inte återstår att se? När Henrik kom hem så drog jag på mig regnkläderna, pannlampa och reflexer och tog med mig Kilo på en tur så att både han och jag fick gå lite mer än 20 minuter. Högst otrevligt väder ute med snöblandat ösregn, men regnkläder och stövlar på kroppen och en ljudbok i örat så funkar det ändå.

I kväll har Kilo sedan fått en omgång med novafonen på hela kroppen. Marie ville ju att vi skulle köra en del runt höftböjaren efter Kilos fyskoll för ett tag sedan och dessutom körde jag en del fram med tanke på senaste dagarnas stelhet. Kilo som ju egentligen aldrig har varit sjuk är inte riktigt van vid att behandlas på det här sättet och jag erkänner att jag aldrig ens försökt att lära honom att lägga sig på sidan för att hanteras, inte ens för att kammas igenom?! Men det borde vi ju faktiskt ta tag i. Med andra ord är Kilo som en spänd fiolfjäder när jag ber honom om något så konstigt som att lägga sig på sidan och det är inte helt lätt att få honom att förstå vad jag vill. Märkligt med den surrande novafonen tycker han också att det är men när han sedan känner hur skönt det är så slappnar han ju av.

Hundarna fick även ett litet godissök i dag för det var några dagar sedan. Odden är som en liten stridsvagn som far fram mellan möblerna och tränger sig fram där det inte borde att gå fram? Att lugnt och fint snoka runt är inte alls hans melodi men att använda näsan älskar han verkligen och det är en fröjd att höra hans nos arbeta ❤

Lite träning har det blivit också, några minuter i alla fall. Marie tycke att vårt upplägg med stå-liggskiftet i fjärren var bra, den typen av rörelse stärker Odden. Ingångar och baka tyckte hon också att vi kan göra så det ska vi jobba lite mer med nu har jag tänkt. Ingångar kör vi visserligen några varje dag när vi är ute så där är vi på gång. Odden förstår hur han ska röra sig men han har inte helt greppat att det är en rak position jag vill ha så han får fortfarande en del hjälp av mig för att hamna rätt. Backa började vi ju lite med på freestylekursen men det la vi ju sedan av med när vi hade opererat. Nu ska vi damma av det och se dels vad Odden kommer ihåg och så klart försöka utveckla det 🙂

behandling
Innan det är dax att avsluta den här dagen ska även Odden få sig en liten genomgång med novafonen har jag tänkt. 

7:e december

Ny vecka, förhoppningsvis utan förkylning men med ström!

Om en vecka till fyller jag även år. Nu är inte det något jag firar men om man inte fyller år så är man ju död och det känns som ett betydligt sämre alternativ mot att acceptera att man blir äldre så…

Födelsedagar innebär ju att man får önska sig saker och det brukar jag ha svårt för. Helt enkelt för att de saker som jag vill ha köper eller sparar jag till själv och de saker som jag inte kan köpa eller spara till är uppenbarligen väldigt mycket för dyra för att få i present 😉 Men i år har jag faktiskt två saker som jag ännu inte fått tummen ur och köpt.

Den ena är en vandringsgrej. Ett lifestraw 🙂 Lifestraw är en vattenrenare som fungerar som ett sugrör, litet, lätt och praktiskt. I fjällen behöver man ju aldrig eller i alla fall sällan att rena något vatten, men här på hemmaplan är det knepigare att få tag i vatten att dricka och tungt att släpa på allt vatten i ryggsäcken så då är det här en fiffig lösning 🙂

ac3e442c0181f042f385e736ec4cc177
Fiffig grej 🙂 Finns att läsa mer om här.

En annan sak som jag skulle vilja ha är ett smidigt stativ till kameran. Jag har en stativ men att kalla det smidigt är en grov överdrift! Den här varianten skulle jag kunna ha med mig i ryggsäcken utan bekymmer och utan ett kilo extra i vikt!

jobygorillaslrkulled_r
Smart liten sak som går att klämma fast runt stolpar, stenar och annat 🙂 Finns att läsa mer om här.

För övrigt har jag redan fått en present, ett årsabonnemang på Moderskeppet, så nu ska jag faktiskt ta tag i det här med att lära mig bildbehandla har jag tänkt! En hel del har jag redan hunnit plöja igenom men det är ju det där med att få det att fungera även praktiskt utan en ”videolärare” som tjatar i örat på en… Nåja några saker lär jag väl snappa upp och jag har som sagt ett helt år på mig att förbättra mig 🙂

Annars har det varit en helt vanlig måndag. Hundarna har fått motion och lite träning. Vi fortsätter på inslagen bana med fjärrskiften för båda hundarna och för Oddens del även att lägga sig på sidan. Just att lägga sig på sidan fungerar faktiskt riktigt fint nu även om jag ju visar med handen, men det spelar ju mindre roll eftersom det inte direkt är något tävlingsmoment 😉 Nu har vi i alla fall gått över och kräver även lite mer stadga i övningen, det vill säga han ska ligga kvar på sidan även om jag rör mig eller reser mig upp och det roliga med det är att jag verkligen kan se hur Odden ligger och koncentrerar sig och att han har förstått att det är just att ligga och ”trycka” sig ner mot golvet som ger utdelning. Överlag är han rackarns snabb på att snappa upp vad det är jag är ute efter och han skulle verkligen kunna bli en väldigt, väldigt rolig hund att träna och tävla med men om vi verkligen kommer så långt är jag fortfarande osäker på. Lite surt så klart men egentligen inte viktigt, kan vi bara få Odden att fungera i vardagen, att han kan vara lös och få springa så kommer jag vara nöjd med det i många år. Hellre en hund som klarar vardagslivet än en tävlingshund om jag nu måste välja.

På kvällen bar det av till Norsholm med Kilo för sim. I dag blev det 16+6 minuter och Kilo simmade faktiskt riktigt bra även med bakbenen 😉 Med oss hem fick vi även en leverans av ekologiska ägg samt en doftbana. Nu är tanken att vi ska testa den för att försöka få Kilo att lite bättre förstå vittringsapporteringen och min tanke är nog att lära in det på Odden också eftersom han behöver aktiveringen. Banan går ju att höja upp och inte ligga på marken så det funkar ju bra även för Odden 🙂 Jag har aldrig tidigare använt en liknande bana så det ska bli lite spännande att testa.

Smått och gott

måne 2
Nattens måne förevigad, både superstor och blodröd vilket inte kan ha undgått någon 😉
Inte lätt att fota i kolmörker trots att jag ansträngde mig och plockade fram det sällan använda stativet och testade en massa olika slutartider. Nåja övning ger färdighet heter det ju, en vacker dag ska jag säkert lära mig hur en kamera fungerar på riktigt!

Oj, jag har visst inte riktigt hunnit med att blogga senaste dagarna? Det beror i alla fall till viss del på att vi passar på att njuta av den extremt vackra hösten vi har i år, sol och blå himmel, då vill man helst vara ute 🙂

Faktum med att jag i lördags var och vattentraskade Maxen och Odden i sjön, fast det nästan är oktober, och det utan att frysa speciellt mycket, underbart! Vi har även hunnit med att träna lite lydnad, både Kilo och Maxen. Maxen gillar fortfarande att träna och tjuvar friskt när han får chansen 😉

lycka
Jodå fritt följ har alltid varit Maxens paradgren och han kan fortfarande glimra till trots att vi inte tränar speciellt ofta.

I går la Henrik ett viltspår till Odden men av olika anledningar så var jag tvungen att göra en annan sak så Henrik fick spåra med Odden själv. Odden skötte sig utmärkt i vanlig ordning och spårade fin, fint. Åh vad jag längtar till vårens spårcirkel!

I går åkte jag runt och letade fina fält att fota på, vädret var som sagt underbart. Det kan driva mig till vansinne att jag ska vara så trög på att få till rätt inställningar i bland men någon tanke på att använda autofunktionen existerar inte 😉 Envis som en röd gris 😛

DSC_5232
Mina bästisar i ett underbart höstväder!

DSC_5238
Odden börjar verkligen bli stor? Jag som skulle ha en liten kille, vad hände liksom?

halmbal
Försökte hitta en bra åker med fina halmbalar på men det var inte lätt, solen ska vara i rätt läge osv men någon liten bild fick vi till slut till.

Nu hoppas jag att vi får fortsätta att njuta av fint höstväder ett tag till. Mörkret lurar ju runt hörnet så det känns som att man behöver ladda med lite ljus och positiv energi innan vi plötsligt står där mitt i november och det är kolsvart all ledig tid på vardagarna…

Ja och ni har väl inte glömt bort att rösta på vår bild i fototävlingen?! 😉

Senare och senare…

Oj vad dagarna bara springer i väg nu? Snart semester, hur gick det till och hur ska jag hinna allt som måste göras på jobbet?

I tisdags var det freestylekurs igen, näst sista gången. Odden fick hänga med för att försöka ge honom någon form av stimulans, går ju så där… Vi gick igenom eventuell låt till klass 1 och själv har jag tänkt göra det lätt och ha en tydlig låt med tydliga fraseringar! Vi pratade en del om övergångar och de andra övade på det men det var ju inga lämpliga övningar för Oddens del. Men sedan skulle vi öva på några positioner från HTM och då kunde faktiskt Odden också få vara med så det var vi så klart. Han blir ju så lycklig över att få göra något och snaskade glatt köttbullar när han var i rätt position (bredsidan framför mig med huvudet åt både höger och vänster tränade vi på). Nu är det bara en kurs gång kvar, synd för det här har varit jäkligt skoj och om Odden bara hade fått träna så hade vi nog satsat på att försöka bli startklara för en klass 1 i freestyle till hösten, nu får vi ju dock vackert vänta.

Måste dock berätta att jag testade att köra fyra slalom med honom. Vi tränade ju en hel del slalom mellan mina ben precis innan han opererade sig men sedan har vi ju inte gjort något. Döm av min förvåning när Odden utan handtecken smidigt som en vessla kör fyra ”portar” utan bekymmer?! Duktiga lilla huggormen har uppenbarligen minne i alla fall! Tänk så skoj när vi kan börja träna sådant på riktigt igen 🙂

Jag tyckte jag kom hem sent på tisdagen, klockan var kvart över tio innan vi var hemma. Onsdagen blev dock ännu senare. På onsdagar är det lydnadskurs och normalt är det ju Kilo som är med mig då. Den här onsdagen tog jag dock med mig Odden i stället, han behöver nämligen all stimulans han kan få! Att ha honom uppbunden och köra Kilo funkar ju inget vidare ännu då han blir alldeles i från sig och står och studsar så Kilo fick stanna hemma och bara Odden hängde med.

Det går ju inte att träna några mängder eftersom Odden ska vara stilla men stadga, omvänt lockande och lite annat smått kan vi ju göra. Dessutom blir det ju någon form av stimulering att vara på annat ställe och med några hundar att kika på.

1½ timme ungefär var Odden med nere på plan och man skulle ju kunna tänka sig att han skulle bli trött av det, men nä. När han fick gå in i bilen och vi skulle fika efter träningen så satt galningen och ylade…

Denna kväll var klockan visst strax över halv elva innan vi var hemma…

I dag har de varit full fart, igen. Jag flexade ut en timme på eftermiddagen för att åka till rehab med Maxen och Odden fick ju hänga med, så klart, han får ju hänga med på allt nu som inte innebär motion eller rörelse. Vi träffade Unix och Marie som simmade i dag också och Maxen surade ihop när jag gick in i bassängrummet för att prata med Marie, han hade nämligen ingen önskan om att simma i dag inte!

Sen gick vi in till nästa Marie som klämde igenom Maxen och hittade att han var lite besvärad i ländryggen, som vanligt höll jag nästan på att säga. Nä men det är ju mellan första och andra ländkotan som Maxen är försvagad och även om han inte visar någon smärta när Marie klämmer där så försöker han komma undan genom att sätta sig så nog är det inte helt bekvämt att bli klämd just där. Marie funderade därför på om vi skulle köra en elbehandling i dag men bestämde sedan att vi testar att traska, om han rörde sig bra skulle vi köra hela passet trask om han rörde sig mindre bra skulle vi avsluta med elbehandling. Maxen hälsade att röra sig har han inga bekymmer med och traskade på hela tiden. Faktiskt tror jag att han tycker det är både skönt och lite skoj att traska för han ser rätt nöjd ut där han går på bandet 🙂

Under tiden som Maxen traskade pratade Marie och jag så klart om Odden och hon kände lite på honom. Gemensamt har vi nu beslutat att vi påbörjar en lugn (hur nu det ska gå till?) och långsam rehab av honom. Under en vecka nu ska vi testa att promenera (läs skritta) på rakt och mjukt underlag ca 5-10 minuter 5 gånger om dagen. Jag tror att både Odden och jag sa ÄNTLIGEN tillsammans 🙂

Efter rehab styrde jag bilen norrut, tog färja vid Slagsta och hamnade i Svartsjö. Där fanns det 10 små knottar av lurviga slaget som var bedårande söta 🙂 Det blev två timmar valpmys, fotograferande (tycker nog att det hade blivit ännu bättre om du skött kameran Pia för din fick jag ingen riktig ordning på 😉 ) och så klart en massa prat. Lite käk fick vi också innan det var dax att rulla hemåt igen. Tack för att jag fick komma Björn och Svante!

Ja så i kväll kom vi hem ännu senare, faktiskt var klockan nästan halv tolv innan jag var hemma så nu är det hög tid att gå och sova!

Varför nöja sig med en sjuk hund när man kan ha två?

Jodå, Odden fick hägna med Kilo på lydnadskurs i dag, det gick väl så där kan vi konstatera…

Liten hade faktiskt inga planer på att vare sig ta det lugnt eller att snällt sitta/ligga och titta på medans storebror tränade. En något frustrerad matte fick ha koncentrationen på annan än Kilos träning vilket inte direkt är optimalt. Nåja det lilla som Kilo och jag gjorde under kvällen var faktiskt rätt okej. Fokus i dag låt på apporteringens olika delar och ni som följt oss vet att just apportering inte har varit vårt bästa moment….

Men i kväll skötte sig alltså Kilo riktigt bra, gjorde flera saker som faktiskt indikerar att det här momentet nog kan bli betydligt roligare i framtiden.

Odden då, ja han band jag upp vid kanten av plan och tänkte i mitt stilla sinne att det ju måste vara bättre att vara med och få ligga och spana, Odden höll inte alls med sin matte i den frågan. Han försökte därför friskt att kasta sig i kopplet för att ta sig till matte, studsa upp och ner för att påkalla uppmärksamhet allt ackompanjerat till läckra gläfs och skall, suck. Ja det var inte mycket att välja på, antingen skulle han få ligga i bilen eller så fick han komma ut och ”träna”. Jag valde det sista.

Träna är så klart en sanning med modifikation, men Odden fick köra lite positionsövningar och sedan var vi med och störde Nice och Indra under en sitt i grupp samt platsliggning. Nä Odden kan vare sig kommando sitt, ligg eller stanna kvar men nu fick vi i alla fall börja med stanna övningar. Svårt tycker Odden som har myror i rumpan men på slutet av passet satta han tungt på rumpan när matte drog i kopplet så han förstod ganska snabbt vad övningarna gick ut på 🙂

Vi avslutade med lite fika inne i stugan och Odden fick vara med där också för att förhoppningsvis bli lite mer trött i huvudet. Faktum med att alla min tid som jag inte är på jobbet går ut på att fundera över saker som kan fungera för att få Odden trött… Någon som har lite lugnande att låna ut till en desperat matte? 😉

Ja och som om det inte räckte med Odden så slåss vi även med en kraftig UVI hos Maxen för tillfället. Veterinärbesök förra veckan för att lämna in prov för resistensbestämning. Svar i dag och lika nedslående som förra gången, bakterieuslingen är resistent mot det mesta i antibiotikaväg 😦 Nåja den här veterinären hade några trumf i rockärmen så vi ska testa ett annat antibiotikum som tydligen ska fungera, märkligt att tidigare veterinären aldrig nämnt det? En sten föll från mitt hjärta då tidigare uppgifter har varit att om inte Baytril tar så har vi inget annat att ge. Men som vanligt kan saker inte gå smärtfritt, att få tag i detta nya antibiotikum visade sig vara lättare sagt en gjort, lägg dessutom in en röd dag på fredag och ni kanske kan börja förstå min frustration. Jag hoppas i alla fall att det löser sig till det bästa och att vi nu blir av med den förbannade bakterien, helst för gott så klart!

Proteus_mirabilis_01 (1)
Proteus mirabilis,en gram negativ bakterie som håller på att driva mig till vansinne, nu ska skiten bort!!!!!!  Bild från Wikipedia.

Maxen är dock ganska obrydd över sin UVI, tack och lov, men det är klart att det aldrig kan vara nyttigt att gå med en UVI någon längre stund. Veterinärerna är lika brydda som mig över att han ligger rätt i ph men ändå får skiten i tid och otid? På människor kommer bakterien oftast från att man torkar sig i rumpan åt fel håll. Nu torkar sig ju Maxen inte alls så det kan vi inte skylla på i det här fallet 😉 Den enda vettiga förklaringen till vart bakterien kommer i från är ju att den kryper upp bakvägen genom fisteln. Ni anar inte vad jag önskar att jag inte gått med på den där förbannade operationen! Och mest förbannad är jag över att veterinären struntade i att ta upp den här biverkningen (alltså att bakterier har en förmåga att krypa upp i urinvägen genom fisteln) eftersom jag i efterhand har kunnat konstatera att just denna biverkning är känd. Det är möjligt att jag hade fattat samma beslut även med den informationen men det är urdåligt att inte berätta om biverkningar från ingrepp av veterinären.

Men vi hoppas som sagt att det här löser sig inom kort, bara vi får tag i rätt medicin.

Det går framåt trots blåsten

Jösses vad det blåser i dag! Helt hysteriskt mellan varven faktiskt.

I går stod en tripp till Ullared på schemat. Det gick ganska fort och vi var hemma redan innan det blev mörkt, det har nog aldrig hänt tidigare? Dagens höjdare var annars att vi mötte en bäver när vi åkt ca 2 km hemifrån.  Men visst lite grejer fick jag så klart med mig hem sedan från shoppningmeckat. Mest nöjd blev jag över att jag fick tag i en billig lättvikts dun jacka igen eftersom jag tappade min förra i typ Tyskland eller Belgien…

I dag var det dock dags att dra i väg för att viltspåra igen. Det blåste som sagt och det var inte utan att jag funderade på hur det här skulle gå i dag, vind kan ju liksom göra spårandet betydligt svårare. Trött var jag i alla fall när vi var framme strax före åtta i morse men det var bara att ramla ur bilen och dra i väg för att lägga ett spår. När jag sedan var tillbaka så frågade jag vilka spår som mina egna hundarna skulle gå och det var visst tur då det visade sig att det hade missats att gå ut spår till dem. Det berodde på att jag egentligen skulle ha varit och spårat i går också men förra helgen bytte jag den tiden och trots att både Sören och jag kollade så att det såg rätt ut i hans pärm så blev det ändå galet då hundarnas spår var utlagda i går. Nåja det var ingen ko på isen, mina vovvars spår blev raskt utlagda och själv gav jag mig av för att titta på en, för mig, ny hund. Trots vinden så spårade hunden jättebra, det kändes bra 🙂

Jag rastade sedan Kilo och Odden och Odden fick sedan hänga med bort till grillplatsen och kolla på folk och hundar samt tigga lite korv. Jag hängde sedan på Cari och Sipa på deras spår och kunde imponeras av Sipas spårande. Sen var det dax för Kilo.

Kilo skulle egentligen haft ett dygnsspår eftersom det är öppenklassen som gäller för hans del, men eftersom det blev en miss blev det ju bara ett spår som legat lite drygt två timmar. Svårigheten i dag blev i stället längden och naturligtvis vinden då. Vinden var inte något större bekymmer för Kilo heller, hundarnas näsor är verkligen helt fenomenala! Längden på spåret var däremot lite mer utmanande. Eftersom spåret inte legat så länge så doppade inte Kilo näsan så djupt i spåret men han visade tydligt hela tiden att han var på spåret. Ca 100 meter innan slutet kom vi ut mot ett hygge och där tog bensinen lite gran slut på Kilo, fram dit spårade han riktigt fint men nu blev det jobbigt sa han varpå han snurrade lite och blev lite avvaktande. Med lite peppning så kom han i alla fall i gång igen efter att han även tagit ett dopp i ett riktigt surhål… Klöven var också lite klurig att hitta tyckte Kilo men jodå, till slut gjorde han ju det med 🙂 På vägen tillbaka till bilen fick det däremot bli ett dopp i en renare pöl för att få bort den sura leran från surhålet 😉

Direkt efter var det dax för Odden att testa igen. Han var ju så väldigt försiktig förra veckan men gillade ju verkligen klöven. Vi hade med oss Sören i dag och det känns bra att ha lite erfarna viltspårare med när vi nu testar oss fram.

Odden var försiktig i dag också, bitvis ser han ut som en smygande panter 😉 Men han tog för sig mer i dag än sist och var betydligt mer målmedveten. I dag var det även med en vinkel i spåret och den tog han faktiskt fint?! Han visade i dag tydligt att han har koll på spåret och vart det är, han är däremot fortfarande lite osäker på om det verkligen är meningen att han ska följa spåret? När han hittade klöven blev det dock en jäkla intensitet i honom, klövar är toppen, toppen hälsar Odden 🙂

Nästa helg kan vi tyvärr inte spåra något då jag ska vara på MH hela helgen så därför kom Sören och jag överens om att vi ska försöka spåra lite på hemmaplan tills nästa gång. Sagt och gjort i kväll skickade jag ut Henrik med en skank och blodflaska så han har lagt ett spår till Kilo som nu får ligga över natten och så ska jag gå ut ett spår till Odden när jag kommer hem från jobbet har jag tänkt.

På vägen hem stannade jag en snabbsväng på Söderköpings bruksa och lät Kilo köra igenom klass två momenten, fast med belöningar. Vi var visserligen själva men vi körde ändå en plats och sedan resten av momenten. Fria följet kändes ovanligt bra, inkallningen och rutan är stabila och även apporteringen var fin i dag. Läggandet däremot strulade (?) och hoppet kändes lite svajigt, likaså fjärren. Det finns att jobba vidare med alltså 😉 Intressant att han i dag var helt tyst, ett jobbigt spår är tydligen en bra uppladdning inför lydnadsträning…

Hemma igen så var både Kilo och Odden trötta men vi mötte en mycket pigg och glad Max. Själv kände jag mig också trött så vi vilade lite på eftermiddagen innan jag rastade Odden och sedan tog en längre runda med Maxen och Kilo. Kilo fick bära klövjeväskan i dag, det börjar nämligen bli dax att börja träna för vandring igen.

1
Söta huggormen Odd ❤

Ja så var även den här helgen slut, det är väl tusan vad fort de lediga dagarna går hela tiden?

Inte roligt

Onsdag och normalt betyder det lydnadskurs för mig och Kilo, den här veckan var de dock påskov så någon kurs blev det inte. Vi som går kursen bestämde dock att vi skulle ses ändå och köra en liten träning och det passade mig och Kilo bra, vi behöver komma ut på andra platser och träna.

Kilo var taggad när vi var framme i Söderköping och började genast kvittra när han fick se Sipa och Nice genom fönstret, suck. Vi gick ner, ställde i ordning planen och bestämde sedan att vi skulle köra gruppmomenten och försöka att få det lite tävlings likt, precis vad Kilo och jag behöver.

Vi började med sitt i grupp och det tycker Kilo är lite svårt. Precis som att det var svårt att få honom att förstå vad platsen gick ut på så har han svårt att förstå varför han ska sitta där och glo för? Han vill gärna lägga sig men det blir bättre och bättre och i dag hade han bara en antydan till att just lägga sig. Däremot går ju huvudet som en jäkla propeller på honom och fokuserad kan man inte anklaga honom för att vara…

Sen platsen och Kilo låg men även här väldigt ofokuserat, lite nos och med ett huvud som tittar på allt på en gång. Platsen var 5 minuter och det som kändes bra var att Kilo låg utan antydan till att resa sig hela tiden, men som sagt, vart är fokusen på uppgiften?

plats
Platsliggning, just här ligger Kilo fint och utan propeller i skallen 😉

Jag körde sedan lite själv och gick igenom de flesta momenten i klass två. Lite ljud under fria följet och när jag säger åt honom att vara tyst och koncentrera sig så blir Kilo lite tveksam vilket visar sig i att positionen blir lite sämre och att ”trycket” i honom försvinner. När han går bra i fria följet går han riktigt bra, men vi behöver betydligt mycket mer rutin i momentet och jag måste komma ihåg att variera belöningen mycket mer än jag gör i dag!

Läggandet fungerar oftast bra men det där lilla hoppet åt vänster som han alltid gör skulle jag vilja slipa bort. Inkallningen hade Kilo bra fart på men första gången gjorde han ingen ingång utan ställde sig och titta på mig framför? Jag kommenderade bara in honom fotposition och sedan gjorde vi om och då var det bra, vet inte riktigt hur han tänkte där?

Rutan är konstigt nog ett moment som trots att vi tränar det dåligt och trots att det är ett ganska svårt moment nästan alltid fungerar ändå? En ny rutan, ”nytt” ställe och jag utmanade och körde på ca 20 meters håll, men det fixade Kilo utan bekymmer. Vi behöver fortfarande slipa på stoppen men det är inte Kilos fel att inte de fungerar utan mitt fel som aldrig tränar stoppen. Apporteringen så och jag lånade en apport för att vi inte skulle ha våran egna, viktigt på Kilo som gärna vill att det alltid ska vara likadant 😉

Senaste veckan har apporteringen funkat bra hemma, galopp ut, skapliga gripanden och galopp in. I dag var vi tillbaka på ruta ett igen. I bland gick han inte ut alls, andra gånger gick han ut men stannade en bit från apporten? Jag fick honom att ta apporten alla gånger så visst har vi ändå ramlat lite framåt men grr vad bakslag är jobbiga. Fjärren var det lika dant med. Helt plötsligt låste sig Kilo vilket han ju inte gjort på länge och fjärr är ju typ det enda som vi faktiskt tränat under vintern då och då så inte ens det kan vi skylla på…

Kilo fick sedan vila lite när jag var med som grupp till Cari och Sipa som körde framåtsändande. Därefter skulle Cari kommendera Kilo och mig i våra svåra moment, apporten, hoppet och fjärren. Det gick riktigt, riktigt dåligt!

Apporten ville Kilo inte gå ut till, han fokuserade på andra hundar i stället och var inte alls med mig. Hoppet var tveksamt och fjärren var verkligen bedrövlig. Inte ens från en meters håll kunde han sätta sig upp? Alltså när Kilo blir så här ofokuserad och tycker att andra hundar är viktigare än det vi håller på med, då är det inte roligt att träna! Helst skulle jag ju ta apporten och kasta den i huvudet på honom så att han vaknar upp ur det transliknande tillståndet som han går in i men det gör jag ju så klart inte. I stället får man försöka andas och hitta lösningar. Det är inte alltid lätt men jag gav mig tusan på att vi skulle få till de fina skiftena i fjärren som jag vet att Kilo kan och efter en del trixande så var vi på samma våglängd igen och fick till det.

Jag vet att Kilo är lite väck i skallen just nu efter parning och efter att kurskompisarna har luktat löp, men det känns som att han får vakna till nu och inse att inte alla hundar löper! Hemma går han som en klocka och fördelen med det är ju att vi kan finslipa saker där och peta i detaljer, men ute på ”nya” platser och med andra hundar tappar Kilo för tillfället huvudet helt och då blir träningen vare sig skojig eller effektiv. Med andra ord får vi se till att närmsta veckorna ta oss iväg till lite andra ställen än hemma för att träna, hur smidigt det nu än är att just träna hemma.

Jag vet egentligen precis hur träningen kommer att vara från början eftersom Kilo när han är så här väck i skallen inte tar något godis… Japp ni läser rätt, Kilo tackar nej till snask. Det handlar om att han inte tycker sig ha tid att äta utan att han måste ha koll på de andra hundarna. Jag är mest i vägen enligt honom som döljer sikten 😉 Ja när han tackar nej till snask så vet jag att vi kommer ha en tuff träning framför oss, men vi måste ju samtidigt ta oss förbi den tröskeln så det är bara att jobba på.

Vi avslutade i alla fall träningen med ytterligare en platsliggning som började med att Kilo låg och nosade när jag vände mig om (?) men efter tillsägning så slutade han och resten av tiden låg han skapligt. Han låg mellan Sipa och Nice vilka ju är lite av hans favoriter, märkligt nog så är de helt ointressanta när det kommer till platsen? Däremot låg han och spanade på Agnes och Wiktor som helt plötsligt blev väldigt intressanta?

Nåja nu ska vi vara duktiga och åka i väg några gånger innan det är dax för tävling så får vi se om hjärnan kopplar upp på Kilo och om vi får någon form av kontakt med varandra 😉

Nu ska vi tydligen i gång!

I går var det lydnadskurs för Kilo och mig. Vi behöver som jag skrivit tidigare en spark i baken för att komma i gång igen efter vintervilan som i år varit ovanligt lång för min del. Jag tror visserligen inte att det varit dåligt med ett längre uppehåll för Kilos del, snarare kan det ha varit tvärtom, men nu börjar äntligen motivationen till lydnadsträningen komma tillbaka igen 🙂

På kursen i går fick Kilo och jag i uppgift att köra programträning, för att checka av vart vi står. Även Cari och Sipa hade samma uppgift så vi började med att ställa i ordning en plan och sedan kommenderade jag igenom dem i klass tre. Sen var det då Kilos tur och han var ju på tårna kan man ju lugnt säga. När vi var på kursen för två veckor sedan var det ju flera av tikarna som luktade löp och sedan dess har han ju även parat, gissa vad han var inställd på…. suck. Pip, pip, kvitter, kvitter lät det om Kilo hela tiden och huvudet gick som en propeller.

Men jag värmde upp i någon minut och sedan kommenderade Cari oss igenom klass två. Kilo förvånade mig faktiskt. Fria följet var visserligen inget vidare då han var ofokuserad och pipig. Han håller visserligen positionen helt okej men jag känner att han inte är med mig. Läggandet var snabbt och inkallningen likaså. Vid rutan låg Indra lite till höger strax före rutan. Indra var väl mer eller mindre i höglöp för två veckor och det kom minsann Kilo ihåg. När jag frågade vart rutan var som ju är vår förberedelse så tittade Kilo till på rutan men sedan låste han på Indra. Jag sa då nej och frågade igen vart rutan var, en snabb titta på rutan och så glodde han vidare på Indra, suck. Jag testade ändå att skicka honom och han drog i väg, var på väg mot Indra men så kom han tydligen på vad det verkligen var vi höll på med och tog sig faktiskt till rutan i stället! Stoppet var obefintligt men det gick att dirigera in honom igen?! 🙂 Är faktiskt imponerad över att han fixade det med så mycket störning!

Sen apportering som Kilo numera utför, bara det är ju ett stort steg framåt, men visst finns det kvar att slipa på. Hoppet hade vi inte tillgång till så det kunde vi inte köra men fjärren sedan var faktiskt riktigt bra med tanke på störningen. Vi avslutade sedan med en plats där Kilo låg riktigt dåligt. Huvudet for upp och ner, fram och tillbaka och han låg väldigt lätt. Jag var tillbaka och sa åt honom och så skärpte han sig i några sekunder men sedan bara var han tvungen att börja spana på Indra och Nice igen. Till slut reste han sig faktiskt (?) det har inte hänt på över ett år nu…. Kilo såg faktiskt rätt förvånad ut själv över att han plötsligt stod upp. Jag gick så klart tillbaka och muttrade på honom, fick honom att lägga sig igen och sedan låg han ytterligare en stund innan vi avslutade.

Jag tror verkligen inte att Kilo kommer börja strula med platsen igen utan jag tror bara att det blev för mycket i går med en hormonstinn Kilo som bara hade löptik i skallen. För att ha sådan förväntan på löptik är jag ändå väldigt nöjd med honom. Han utförde ju faktiskt alla moment och hade fått poäng på allt utom platsen, det var faktiskt mer än vad jag hade räknat med.

Vi körde sedan lite själva med blandat resultat. När Kilo är på det här humöret kvittrar han mer eller mindre hela tiden vilket gör mig tokig! Vi jobbade därför en del med det och det blev i alla fall bättre. Vissa saker gjorde han sedan bra andra riktigt dåligt! Som när han i stället för att gå ut till rutan ställde sig och började lukta på en fläck på backen. Då blev det en time out för Kilos del och han fick hoppa in i bilen och ligga och ha tråkigt, japp så går det när man struntar i att samarbeta. När han sedan fick komma ut igen så var han betydligt mer sugen på att träna igen 😉 Vi körde bara lite kort och sedan avslutade vi med gemensamma grupp moment. Kilo låg inte bra på platsen men han låg 😉

I dag har jag faktiskt anmält till tävling och dessutom tittat på några fler tävlingar som vi kanske kan klämma in i vårt något överfulla helgschema. Vi har nämligen fått tiderna för spårkursen nu, sedan är det MH, utställning och så ska man försöka få till lite vandring och så också, puh.

I kväll har vi därför tränat lite på det momentet som vi har svårast för i klass två, hoppet. Kilo hoppar ut jättefint men sedan är det av någon orsak jättesvårt att sätta sig ner? Återhoppet brukar också fungera fint men som sagt vi behöver träna mer på att sitta 😉
Nåja, tre veckor kvar till tävling ungefär, bara att köra så det ryker nu när vi fått en spark där bak 🙂

fritt följ
Senaste tävlingen var i höstas i Sommenbygden och debut i klass två, nu ska vi ut på banan igen 🙂

Gott och blandat

Vilket skitväder det varit i dag! Regn hela jäkla dagen mer eller mindre. Hundarna var ganska trötta i morse och väckte mig inte för ens vid halv åtta, visserligen berodde en timme på att vi ställt om till sommartid men ändå. Det verkligen ösregnade utenär vi gick upp men det var bara att bita i det sura äpplet och ge sig ut. Och när vi nu ändå var ute så kunde vi ju lika gärna ta en längre promenad så kunde vi med gott samvete vara inne ett tag sedan.

Vi kom tillbaka som dränkta katter alla fyra och det var bara att dra fram fönen och försöka få bort den värsta leran från hundarna innan de fick komma in i huset igen. Efter frukost slappade jag lite och sedan blev det en del städat här hemma. Det passade ju liksom bra med en massa tråkigt inomhusgöra när vädret var skit.

blött
B
lött efter promenad, både handduk och fön behövdes för att få ordning på hundarna igen
.

Jag ägnade bland annat en lång stund åt att gå igenom en massa papper. Kastade en massa gamla bilpapper på bilar som vi inte haft på många år, hittade bland annat köpekontraktet på vår gröna golf som vi köpte när vi fått hem Olle…. Papperna på min lägenhet kunde jag dock inte kasta av lite nostalgiska skäl 😉 Hundarnas papper sorterades också och jag fixade en egen tävlingspärm till Odden. Annars har faktiskt Maxens och Kilos kritiker och lydnadsprotokoll bara legat i en stor hög nu i över ett år så det var skönt att sortera, rensa och kasta i den högen. Under tiden fixade Henrik faktiskt golven i hela huset, skönt att få det fixat även om det bara tog tre sekunder så var de likadana igen 😉

Men sedan var det bara att ta på sig regnkläderna igen och ge sig ut med hundarna. Det blev mest skogen den här vändan för då slapp vi det mesta av regnet  i skydd av träden. Just nu har vi en väldigt bra period, alla tre hundarna är pigga och glada och det är en fröjd att vara ute med dem 🙂 Det är härligt att se en snart 10-årig farbror trava sida vid sida som en liten fjantig 6 månaders bebis ❤ Men tillbaka hemma igen var det bara att återigen plocka fram fönen och börja om igen.

Vi fixade middag och Henrik åkte sedan ner till maskinhallen igen. Själv slappade jag en stund och när jag sedan tittade ut så sken plötsligt solen? Gav då grabbarna raskt kvällsmat och bestämde mig för att ta ytterligare en promenad. Tänkte först bara ta med mig Kilo men både Max och Odd var så på tårna och ville med så då fick de väl det då. Det blev ingen lång vända utan vi gick ner till stallen och hälsade på djuren. Först gick vi till fåren, lammen har kommit och är ju löjligt söta. Odden har bara varit nere och kikat på dem en gång tidigare så han tycker att de är ganska konstiga fortfarande 😉 Tackorna har han stor respekt för men baggen stoppar han gärna in skallen till och hälsar på? Nu är baggen snäll så det funkar ju men man kan ju undra varför han tycker att tackorna är farligare än den nästan dubbelt så stora baggen?

bagge
Odden hälsar på baggen.

Sen gick vi ner till hästarna och dessa börjar Odden faktiskt vänja sig vid nu. Lite läbbigt stora är de fortfarande men nu vågar han faktiskt hälsa. Kaninerna är jättespännande tycker annars både Kilo och Odden och i dag hälsade Odden även på katten Skrållan som låg och vilade uppe på en halmbal. Efter att Odden nyfiket kikat upp lyfte jag helt sonika upp honom så att han fick hälsa, nemas problemas sa Skrållan som är en tuff kisse.

stallet
Ganska bekvämt att ligga uppe på halmbalen tillsammans med Skrållan och kika på hästarna 😉

Vi strosade sedan hemåt igen men eftersom vädret fortfarande var skönt så stannade vi ute en stund till och tränade lite. Odden fick träna på klossen och på att gå ”front”. Det går sakta framåt men vi kunde kanske ha tränat lite mer senaste dagarna, jag skyller på min förkylning att orken inte riktigt funnits där. På tisdag är det i alla fall kurs igen och det ser jag fram emot 🙂 Kilo fick träna hopp/sitt/hopp som han fixar bra även om vi måste träna på just sitt delen lite mer 😉 Lite apportering blev det också med Odden som störning… och så lite fjärr där det tydligen var helt okej att lägga sig i det blöta gräset men att sitta i det samma var tydligen jätteäckligt? Maxen fick avsluta eftersom han höll på att krypa ur skinnet under tiden som han väntade. En apportering och lite fritt följ så var han nöjd och glad igen, gopropp!

Nästa vecka är kortvecka, det ser jag fram emot. Jag tror visserligen att påsken kommer vara fullspäckad men det är ändå skönt att slippa tänka på jobbet under några extra lediga dagar!

Annars så pratade jag med Lisbeth ett bra tag idag. Vi ska försöka få till en liten vandring på västkusten tillsammans om inte allt för många veckor är tanken. Jag funderar ju på att gå Europaled 1 som går mellan Varberg och Grövelsjön och Lisbeth var sugen på att hänga med en sträcka eller kanske ytterligare någon 🙂 Jag funderar nu på om jag ska gå första biten runt 1:a maj och att Lisbeth och jag sedan fortsätter från där jag slutar några veckor senare. Tanken är sedan att beta av en sträcka här och där då och då under åren framöver 🙂

Europaled_1__6_i_Sverige_ny2006

Kurser och förstoppning

Oj oj vad dagarna går och inte ett inlägg får jag till. Det beror inte det minsta på att det inte finns något att berätta för den här veckan har verkligen varit full av aktiviteter och händelser!

I måndags simmade vi så klart. Både Maxen och Kilo fick jobba på, Kilo utan flytväst en stund även denna gång för att han skulle sluta fuska med bakbenen.

I tisdags gjorde vi något riktigt skoj Odden och jag 🙂 Vi började vår första kurs tillsammans och då slog vi på stort och började på en freestyle kurs! Jag gillar freestyle och har alltid varit nyfiken på det men inte riktigt orkat läsa in mig på regler och på hur man ska tänka för att bygga ett program. När jag nu hittade en kurs som går varannan vecka så anmälde jag mig raskt och bestämde mig för att det fick bli Odden som ska försöka dansa med mig. Kursledaren är någon jag känner till sedan tidigare och det här verkar bli jättebra. Vi pratade en del om freestyle och HTM (heelwork to music) och fick sedan börja med några olika övningar.

Den första övningen var klossträning, något som många kör även i lydnadssvängen. Själv har jag dock aldrig testat det på mina hundar så det var nytt även om jag så klart förstod vad det går ut på. För Odden och min del så gick övningen ut på att först få honom att ens notera ”klossen” det var inga större bekymmer och efter några gånger så gick han frivilligt upp på klossen även om han inte riktigt förstod att den faktiskt hade något med belöningen att göra. Vi körde bara några repetitioner och lät sedan de andra två på kursen (lyxigt värre med bara tre deltagare!) visa sina färdigheter. Nu är de andra två hundarna betydligt äldre och mer erfarna än Odden men det spelar ju mindre roll, vi lär oss ju genom att studera dem också 🙂 Klossträningen har vi så klart fortsatt med här hemma eftersom vi har den i läxa till nästa gång. Nu så här tre dagar senare har Odden förstått att den upp och ner vända vattenskålen som vi använder som kloss faktiskt har en mening och att det är att sätta upp båda framtassarna som är den magiska nyckeln till godisbiten 😉

10953384_10202654420840768_8935225594034376064_n
Odden ser på och lär sig när de andra övar med klossen.

Andra övningen är att ha hunden frontat rakt framför sig, nos mot näsa. Hunden ska sedan följa med i den positionen när föraren backar, först rakt så klart men sedan även genom svängar. Det här övningen snappade Odden fort och när vi nu fortsatt med den här hemma så har jag redan kunnat ta bort handtecknet och han följer fokuserat med och håller positionen riktigt fint 🙂

Tredje övningen var snurrar åt båda hållen. Odden visade sig ha betydligt lättare att utföra detta åt vänster. Snurra tight och snabbt sliter dock en hel del på benen så dessa övningar tar vi det ganska lugnt med med tanke på åldern.

Odden skötte sig riktigt bra på hela kursen och det ska bli riktigt skoj att fortsätta träna tillsammans med honom.

På onsdagen sedan drog nästa kurs i gång, Kilos och min lydnadskurs. Det var en väldigt glad KG som fick träna lite ordentligt för första gången på väldigt länge. Träningen blev lite svårare då Segra precis börjat löpa, Indra närmade sig höglöp och Nice precis hade löpt över, för att krydda det hela lite extra så hade Cari dessutom en löptik där hemma så både Becky och Sipa luktade nog rätt gott de med 😉 Kilo jobbade dock på riktigt bra ändå även om han fort blev trött.

Vi körde ganska fritt denna gång då det flesta av oss haft vintervila. För Kilos del blev det lite fritt följ, inkallningar, apportering, rutan och fjärr. Trots massiv störning fixade han det mesta riktigt okej. Vi avslutade med sitt i grupp samt platsliggning. Även det gick bra även om Kilo låg och fladdrade med huvudet på platsen så då gick jag tillbaka och sa till honom att fokusera och efter det låg han riktigt fint.

Onsdagen var dock inte bara skoj. Maxen har någon gång under måndagen eller tisdagen fyndat ute i skogen igen och redan på morgonen såg jag att han var förstoppad. Det är ju inte första gången det händer så eftersom inte morgonrpromenaden gjorde någon effekt så fick det bli ett lavemang, mysigt så där på morgonkvisten… 😛 Nåja med det fick Maxen ur sig en rejäl klump och jag hoppades att det skulle vara allt. Så var det dock inte så när jag kom hem efter kursen så fick jag börja jobba med Maxens mage igen. Henrik hade köpt hem mer lavemang och dessutom varit ute på en rejäl promenad med honom under tiden som jag var på kurs med Kilo men Maxen var fortfarande förstoppad.

Under kvällen och natten blev det många promenader, vid halv två tog vi oss en joggingtur i förhoppning att det skulle få i gång magen och dessutom en del lavemang i rumpan. Usch och fy sa Maxen och jag önskar bara att han kunde koppla att äta ben och snusk i skogen är = ont i rumpan… Vid femtiden på morgonen lossnade äntligen lite mer än bara småbitar och vi kunde sova två timmar. Att jobba var inte till att tänka på av fler anledningar så jag blev hemma på torsdagen. Under dagen blev Maxen sakta bättre, började dricka själv och kunde tänka sig att knapra i sig några kulor och en hel del med mjukmat som jag köpte åt honom. Med det blåste jag faran över för den här gången och hoppas att han inte fyndar något mer snusk framöver. Vi skulle ju egentligen varit i väg på vattentraskande på torsdagseftermiddagen men det fick jag avboka eftersom Maxen inte riktigt var i form för att gå ett träningspass. Marie ringde dock upp så att vi kunde prata lite och boka några nya tider.

Ja och som om det inte räckte med att det varit full fart på hundaktiviteterna så har det även varit full fart på jobbet. Tisdag och onsdag hade jag heldagars utbildningar och i dag fredag har vi haft intervjuer hela dagen, pust. Lite helg på det här känns välbehövligt!

Det blev en..

Jag har nog inte meddelat här på bloggen vad det blev för något namn på liten parvel som nästa vecka kommer hem till oss 🙂

Det var många namndiskussioner under någon dag efter att vi kom hem från Ljusdal. Jag gillade verkligen Oj men det tyckte inte Henrik att han kunde heta. OMG (Oh my god) dög inte heller åt hussen. Hussen hade dessutom ett gäng mer eller mindre snuskiga namnförslag som genast avslogs av mig.

Ove var länge ett hett förslag men ärligt, alla jag pratade med kände en Ove, ingen verkar tycka om denne Ove? Nä så det gick bort det med. Till slut fanns det bara ett alternativ kvar kändes det som, det fick bli en Odd 🙂

Odd, Odde, Oddepodde, Oddset, jo trots att valpen inte ens hunnit flytta hit har han redan flera namn 😉 Nu är i alla fall foder beställt, försäkring tecknad och huvudpersonen själv är dessutom betald så nu hävdar jag att Lisa är min tillfälliga fodervärd 😉

Jag har en liten fundering på om jag skulle genomföra ett litet projekt Odds första år, nämligen att skriva upp varje kostnad som hör till honom för att få ett hum om vad en valp kostar? Helt rättvisande skulle det ju så klart inte bli då vi har mycket saker här hemma redan, nya koppel, halsband, skålar och liknande får Odde allt klara sig utan och i stället stå ut med att ärva, men det skulle ändå vara lite intressant att veta. Jag har visserligen även haft som fundering att skriva upp hur långt jag åker varje år med bilen på enbart hundaktiviteter men är inte säker på att jag verkligen vill veta det… 😉

 10801575_10152499775921274_1536964584217794021_n
Bernerdalens Odd, nytagen bild dagen till ära på 7 veckors dagen. Foto AnnCatrin Uppfeldt

I kväll har jag varit och tränat med Kilo. Våra träningskompisar från kursen brukar köra även på tisdagar på Söderköpings bruksa och eftersom vi ska tävla där på lördag så passade vi på att åka dit och köra ett pass. Kilo var inte på topp då huvudet var helt i det blå men vi jobbade på.

Vi körde igenom alla moment i tvåan och sedan fokuserade vi på det vi har svårt att träna på hemma. Första saken var att få kommendering under fria följet, Ann var snäll och hjälpte oss med det. Det är nödvändigt och det gick väl så där. Kilo var ganska ofokuserad och tyckte dessutom att planen var lite för kladdig för att han skulle slå ner sin fina rumpa… Men bitvis gick han så fint som han kan och då passade jag på att belöna. Sedan körde vi även en massa hopp, för det har vi ju inte tillgång till hemma (jag måste verkligen köpa ett hinder!). Uthoppen är bra men vi har verkligen inte lärt in sättande på avstånd. Kilo fattar nada så det är veckans projekt, borde väl gå att lära in på tre dar va?! 😉 Återhoppen är också en svaghet men med ordentliga sättanden så skulle inte återhoppen bli lika kluriga så vi lägger som sagt krutet på sättandet resten av veckan.

Det som gjorde mig gladast under träningen var annars rutan som Kilo fixade riktigt fint, trots dålig sikt 🙂 Även apporten blir bättre och bättre för varje träning så där har det verkligen lossnat nu!

Tävling på lördag som sagt. Vi ska traggla sitt på avstånd och så ska jag försöka belöna upp fria följet lite mer samt komma ihåg att belöna upp första uppsittet i fjärren, men annars är det bara att köra så det ryker. Om vi inte får några stora missförstånd så finns det faktiskt en bra chans att fixa ett första pris den här gången 🙂

Träning

Onsdag och det betyder kursdag för mig och Kilo. Vi tog oss i väg i det trista vädret men med gott humör. Framme vid plan fanns det inte en människa, det visade sig att alla satt inne i sugen och värmen 😉 Efter lite prat och upplägg så kom vi fram till att vi skulle köra lite programträning då alla utom en ska tävla på lördag.

Kilo och jag jobbade tillsammans med Adelia och Cari och vi gick ut som sista hund vilket innebar att jag först var tävlingsledare åt de andra två. Men allra först började vi med gruppmomenten, både sitt i grupp och platsliggning. Kilo förvånade mig genom att för första gången sitta riktigt bra under sitt i grupp. Han brukar annars vara på väg att lägga sig efter ca 30-40 sekunder, även om det är lätt att bryta honom även på avstånd. Men den här gången satt han fint i över en minut så då gick jag och belönade honom. Platsen kändes också okej. Några nos som jag inte alls gillar och lite spanande runt sig men inget vickande på rumpan denna gång.

Ja sedan lekte jag alltså tävlingsledare innan det var dax för mig och Kilo. Ett bekymmer vi haft är att Kilo i transporten in till plan ”stänger av lite” vilket gör att vi tappar början av fria följet och därmed förlorar mycket av den bra känslan som vi faktiskt oftast har. När Kilo stänger av så där blir han dessutom nonchalant och tycker att han kan få göra lite som han vill vilket så klart inte riktigt är överensstämmande med min åsikt 😉 I kväll var han väldigt nonchalant och var inte alls med i fria följet så då muttrade jag rätt ordentligt på honom och jäklar i min lilla låda vilken skillnad det blev!!

Överlag kändes hela programmet riktigt bra, vissa saker kan så klart förbättras men andra saker var riktigt glädjande! Bland annat blev jag riktigt glad över att Kilo hittade till rutan trots bristande ljus och att det faktiskt var svårt att se konor och band även för mig. Att Kilo inte hade en aning om att det låg en bit köttbulle där ute blev också jättetydligt för han hittade den inte men ändå visste han precis var rutan var 🙂 (Naturligtvis fick han köttbullen när jag kom fram). Ännu mer glädjande var att vi gjorde en helt okej apportering och då med någon annans, i Kilos mening, äckliga apport!!!! Jippi vad skönt det var att se att vårt slit har lönat sig. Naturligtvis fick Kilo jättebelöning för det. Ja och så var det även väldigt skoj att se att även fjärren fungerade när det var insatt i ett helt program och det fungerade dessutom bra! Visst nu hade jag ju belönat en del i själva programmet och det gör vi ju inte på tävling men det här var i alla fall riktigt jäkla trevligt att köra 🙂

Det vi behöver slipa vidare på är säkerheten i alla moment men det kommer verkligen mer och mer varje dag. Sen behöver vi helt klart belöna upp fria följet lite mer så att den där nonchalanta attityden försvinner. Det är ju nämligen så att eftersom jag har en ras som inte är jätte, jättevanlig på lydnadsplan så ger ett bra första moment oftast att domarna blir imponerade och sedan fortsätter att vara det genom resten av programmet. Vi behöver även träna mer på sättandet vid hoppet. Jag är jätteglad över att Kilo hoppar ut så fint som har gör men sättandet har vi visst glömt att träna på… Återhoppet är inte heller helt stabilt så även där behöver vi lätta lite krut.

När själva programmet var slut så körde jag lite fritt följ där jag försökte övertyga Kilo om att det verkligen ger utdelning att gå fot en längre raksträcka (svår sa Kilo) och så körde vi lite uthopp med sättanden.

Nu ser vi fram emot att få testa av hur vi ligger till på riktigt på lördagens tävling 🙂

Vi ville också jaga älg…

Jag är så glad att Maxen är så pigg igen 🙂 Det känns verkligen som att vi har fått ordning på ryggen, UVIn är i alla fall för tillfället under kontroll och tassen ser visserligen inte fin ut men han har inte längre någon böld eller har ont. Det är full fart på honom på promenaderna och han letar skit att stoppa i magen så fort han får en chans… Jag är fullt medveten om att det lik förbannat kan vara så att han är borta i morgon men det är så här jag vill att mina hundar ska få ha det, att få vara pigg och glada och kunna hänga med på vad jag än hittar på.

Henrik däremot är fortfarande krasslig och hostar så han var hemma i dag med. I morgon ska han på röntgen av lungorna, som jag förstod det får han inga svar då men förhoppningsvis så blir vi lite klokare om några dagar. När jag kom hem så bytte jag bara om, kastade i mig lite mat och sedan gick vi hela familjen bort till spåret Henrik la i går kväll åt Kilo. Ja Henrik kunde behöva lite luft, Maxen ville så klart hänga med och till och med katten tassade efter så vi var verkligen hela familjen.

Älgjakten började ju i dag så det kan ju tyckas olämpligt att viltspåra just nu men det här spåret var bara ca 150 m långt och låg vid sommarstugeområdet, inget ställe som det jagas på med andra ord 😉 Kilo förstod mycket väl vad som var på gång och var taggad. Han är fortfarande lite uppskruvad över grannens löptik, även om hon nu borde vara på väg ur löp, så jag tyckte det skulle bli intressant att se om han ändå kunde fokusera? Spåret var som sagt inte långt men det hade legat i 22 timmar och det var ca 3 månader sedan Kilo spårade sist…

Att spåret var lite ”gammalt” märktes för det var lite svårt sa KG och han var en bit från kärnan men han tog sig utan stora bekymmer fram och jodå även vinkeln fixade han och hittade klöven gjorde han också! Duktig kille.

 10703950_10201865169629981_1290394434273081857_n10703498_10201865169149969_3188403407616282773_n
H
enrik, KG och kissen inspekterar älgklöven medan Max sedan låter sig väl smakas… 😉

Vi gick hem och lämnade sele, lina och klöv och sedan tog jag och grabbarna en promenad. Jag mötte jägarna på vägen hem från jobbet så vi tog faktiskt en sväng i skogen eftersom jag ansåg det riskfritt att vi skulle störa någon jägare denna sena eftermiddag.

Hemma körde jag som vanligt några apporteringar med Kilo och jodå, det lossnar mer och mer för varje dag nu! Maxen fick också köra några, bara för att han blir så lycklig av att få göra det 😉

Kvällen ägnades åt bokföring, inte så skoj men skönt när det är gjort!

Nu när vi har blod i kylen så ska vi försöka få till ett spår till under veckan för det är ju faktiskt riktigt skoj att spåra, det är bara det där med att gå ut spåret som jag tycker är tråkigt… Annars så laddar vi inför helgens tävling! Det ska bli skoj att tävla lite igen, det var länge sedan nu. Tyvärr ser det ut som att det här är den enda tävlingen vi får till under hösten, trist men vad ska man göra? De helger som vi kan finns inga tävlingar inom vettiga avstånd och när det finns tävlingar så har vi annat inplanerat 😦 Men vi får väl träna på och satsa på våren i stället.  Om ett år ungefär hoppas jag att vi kan testa på att starta klass 3 😉

Njuter av hösten.

Just nu lever jag efter devisen ”Njut i dag, för du vet inte hur morgondagen blir!”. Just nu har vi underbart väder, krispig hög klar luft och sol. Jag har två hundar som fortfarande finns hos oss trots att vi nog trodde annorlunda för bara några veckor sedan… Så ja det verkar ju dumt att inte njuta av det.

I förrgår tog vi eftermiddagsrundan i solskenet. Hamnade till slut på en äng och där la vi oss helt enkelt bara ner och njöt. Solen värmde, Maxen låg bredvid mig och tiggde ohämmat godis och Kilo tyckte vi var skittråkiga… 😉 En runda som i normal takt tar ca 50 minuter tog denna dag nästan två timmar… Fast då stannade vi och pratade med grannarna en bra stund också. I går på vägen hem från jobbet bestämde jag mig för att åka bort till Lillskiren med grabbarna. Solen sken även denna dag även om det var lite kyligare i luften. Men vi fick en underbar promenad i vacker natur och det var alldeles tyst runt oss.

kilo lillskiren
Kilo vid Lillskiren.

10688270_10201780284747912_2500907077068130621_o
Japp, jag gillar hösten!

Ja och samtidigt som vi försöker att njuta så försöker jag hitta rätt ställen att gå på för Maxen. Det får inte vara för jobbigt men det får absolut inte bara vara rak, platt väg heller. Tur att vi bor mitt i skogen 😉

I förrgår gick vi över Björksätterhagarna vilket innebär att man måste lyfta lite på benen för att inte snava i gräset, alldeles lagom krävande för Maxen. Gårdagens runda vid Lillskiren innebär en del promenerande på spång och även om inte är svårt så kräver det ju ändå att Maxen håller balansen vilket gör att de små muskelgrupperna får jobba vilket också är nyttigt. Ja och samtidigt som det är nyttigt för Maxen så är det så klart nyttigt för Kilo också.

I dag blir det dock lite av en vilodag för Maxen eftersom det är kursdag för Kilo. Normalt lämnar jag Maxen hemma hos Henrik då så att han får lite egen tid och motion. Men i dag ska han i stället få hänga med då vi ska testa ett begagnat Back on Track täcke på honom, vore ju toppen om det passade så slipper vi köpa ett nytt!

För Kilos del blir det ju dock träning. Vi fortsätter ju traggla apportering och i går kväll gjorde vi faktiskt framsteg! Två gånger i rad (!) kunde han springa ut och gripa direkt och vända upp, tänk om det släppte nu! Fast jag är rätt säker på att vi kommer hinna med många bakslag ännu men det är skönt att det lossnar lite då och då så att man ser att vi gör framsteg och att det finns hopp 😉

Ja och så slutar vi denna blogg med en uppmaning om att gå in och rösta på Maxen, det gör du här 🙂

Tragglande och så glömmer ni väl inte bort att rösta?

Det var visst ett tag sedan jag pratade träning här på bloggen. Det betyder dock inte att vi inte tränar! Just nu är vi inne i en fas då vi tränar ganska ofta men väldigt korta stunder. Det är framför allt apporteringen som vi stöter och blöter Kilo och jag och den kan verkligen driva mig till vansinne….

Alltså Kilo är så jäkla lik Olle i detta moment och det är väl det som gör att jag inte ger upp 😉 Ja för Olle lärde sig ju att apportera så det ska säkert Kilo också göra.

Vårt bekymmer är, som vanligt, att Kilo inte riktigt förstår vitsen med att hämta den där mojängen som matte kastar. Han har inga bekymmer med att bära den och egentligen inte några stora bekymmer med att greppa den heller, även om gripandet kunde vara bättre, men som sagt han förstår inte varför han ska hämta den? I några dagar nu har vi därför kört apportering vid varje måltid.

Kilos apporteringar ser oftast ut på detta sätt. Han sitter fot vid min sida och går till 95% ut vid mitt kommando ”apport” och han går ut i bra tempo. Ungefär en meter innan apporten vänder han upp mot mig och tittar frågande på mig i stället för att gripa.

Vi har testat att jag sagt åt honom att han ska ta den, vi har testat att jag går ut och snor den och vi har testat en massa andra mer eller mindre misslyckade varianter. Så härom dagen tänkte jag igenom och det här och testar nu den här varianten.

Jag ställer matskålen som externbelöning och det taggar ju Kilo igång rejält på. Vi ställer upp, jag kastar men bara ca 5 meter eller till och med kortare. Då har Kilo lättare att gripa av någon anledning så så fort han griper så och vände upp så jublade jag och gav frikommando och han fick springa och äta. Nu har vi kört så här några gånger och jag märker genast när jag måste börja höja kriterierna för frikommandot! För nu griper Kilo, vänder upp och vill sedan spotta… Så nu kräver jag att han griper, vänder upp och tar några steg med apporten i munnen innan han får frikommando.

Det är ett jäkla tragglande och det är egentligen det som är lite problemet, det går inte att göra om det här momentet med Kilo för då tror han att något var fel med det han gjorde gången innan, suck. Vi håller dock på att jobba oss igenom det för vi måste ju kunna apportera flera gånger i rad om vi vill ta oss uppåt i klasserna och det vill vi (jag 😉 )

Ja och så glömmer ni väl inte bort att varje dag gå in och rösta på Maxen i fototävlingen va?

10397126_10201766650207057_4587634865566576400_o
Det här är bilden vi är med och tävlar med och röstar gör ni genom att klicka här 🙂

Det går som sagt att rösta en gång per dag och per ip-adress så skulle du känna dig generös och har tex både dator och telefon så går det bra att rösta från båda enheterna varje dag 🙂

De 10 bidragen med flest röster vinner en årsförbrukning av foder till en hund och det skulle ju inte vara helt fel! Tack vare alla som röstar är vi nu på god väg upp mot toppen och det är vi väldigt tacksamma över så klart! Tävlingen håller på till och med den sista oktober så en månad till får ni stå ut med att jag tjatar på er om att rösta 😉

Läger, dag 1

Vi har lite paus i bloggandet, vi ägnar oss nämligen åt massor av hundträning 🙂 Läger i Fyllingarum i dagarna tre för Frida, bättre än så blir det inte!

Första dagen i dag och Kilo och jag la mest krut på apportering som vi har lite delade meningar om hur man ska utföra… Men att det går dåligt är ju faktiskt något positivt just dessa dagar, nu om någon gång har vi ju alla möjligheter i världen att få hjälp och ta oss förbi och över våra hinder!

Förutom apportering så fick vi även hjälp med platsen. Nu laddar vi för morgondagen, eller laddar, Kilo har legat i källaren hela kvällen, och jag känner mig helt väck i skallen. Men några timmar sömn ska nog få oss på rätt spår igen 🙂

1907750_10202431789698427_2447394164281668058_n
Försöker få upp intresset för apporten.

10524558_10202431855580074_6726641601892849165_n

Platsliggning med störning.

10557448_10202431790298442_5913966674869092481_n
Ska du eller jag ta apporten först?

10523226_10202431792338493_4899449126095724357_n
Men vänta nu, ska inte apporten med in till matte? Kilo och jag är inte helt överens om hur en apportering ska gå till 😉

Alla foton tagna av Ingela Karlsson.