När man är för snäll

”Lilla” Frisken är verkligen hunden här hemma som inte gör något väsen av sig. Snäll och go och en riktig mysråtta. Nackdelen med det är ju att han är lätt att glömma bort. Ja alltså jag glömmer ju inte bort att han finns men eftersom han aldrig ställer till med bekymmer och tack och lov alltid har varit vad han heter så behöver jag ju aldrig fundera så mycket på honom.

Kilo har ju ramlat upp i veteranåldern och få så klart lite extra saker pga det. Får han vara pigg och rask är väl tanken att han ska få hänga med på lite utställningar under året och på så sätt får han lite extra uppmärksamhet.

Odden är ju Odd och får alltid extra uppmärksamhet… Han tar en del tid den där bortskämda hjärtehunden ❤

Besten är ju ung och har behövt lite egentid som alla unga hundar behöver för att bli en trygg och trevlig individ. Nu går han ju dessutom på kurs och får egentid där plus att vi ju då tränar hemma också så klart.

Visserligen försöker jag faktiskt att köra ett kort pass med Frisken samtidigt som jag ändå tränar Best och Frisken älskar det. Men eftersom det inte är han som går på kurs så blir det ju inte riktigt lika mycket träning för honom. Funderar faktiskt på om jag skulle ha med mig två hundar till kursen men tycker samtidigt att det är bra för Besten att få åka i väg själv. I går när vi var på kurs var det tex löptik i hallen och det är ju jättenyttigt för honom att få lära sig att sortera bort, men oj så trött han blev 😉

Frisken är i alla fall anmäld till viltspårcirkeln igen och jag funderar på om jag kanske skulle leta efter något mer att göra med honom? Han är som sagt löjligt enkel att ha med att göra, hänger på på allt och ställer aldrig till med något men bara för att man är löjligt snäll ska man ju inte alltid behöva stå åt sidan för sina brorsor!


Är man stor måste man vara snäll! Frisken har tagit fasta på det ordspråket

Blandade uppdateringar

Men det är väl märkligt att det ska vara så svårt att få till några inlägg här när jag ju faktiskt främst skriver för att själv kunna gå tillbaka och se vad vi har styrt med? Nåja lite är bättre än inget så….

Vi hade en härlig semester och det var väl där någonstans som bloggandet försvann ut i kylan igen. Lofoten och norra Norge är både Henrik och jag överens om att vi vill besöka fler gånger, men det får väl gå något år eller så innan nästa besök. Vi avslutade ju semestern med en vecka på Böda, alltid lika skönt och avkopplande. Långa promenader, möjlighet till vattentraskande och oftast bra väder. Det är det där med när hundutställningen ska vara som vädret fullständigt tjurar i hop sig på Böda?

Odden drog ju under semestern ”upp” sin senskada igen och även om det så klart är jobbigt så vet jag ju nu på ett annat sätt hur vi ska hantera det så vi jobbar oss sakta, sakta tillbaka igen. Det är koppelpromenader, gärna på hårt underlag, kombinerat med ultraljud och laserbehandlingar som gäller för hans del för tillfället. Ca 5-6 km om dagen får han i motionsväg och även om jag tycker att det är lite så vet jag ju att det finns friska hundar som får mindre så speciellt synd om honom är det väl inte direkt. Det tråkiga är ju att det blir mycket promenader på samma ställen helt tiden så jag försöker att då och då åka i väg och gå på andra ställen. Vi kombinerar promenader ute med tid på löpbandet, jättetråkig motionsform enligt mig men hundarna gillar det. Ja eller Odden tycker att det är okej, övriga tre älskar löpbandet?

Helt obegripligt vad som kan vara så skoj med att gå på det där bandet men Kilo går hela sin tid med en viftande svans och om inte Frisken får gå först så försöker han att tränga sig upp på bandet medan de andra går… Ja nytta av det där bandet jag åkte och köpte i Norge för några år sedan har vi i alla fall haft!

Odden fyllde ju 5 år i september och det var väl långt i från alla (inklusive mig själv) som satsade pengar på att han skulle bli så gammal. Det känns väl tveksamt om han kommer kunna hänga med på flera mil vandring igen men så länge han är pigg och levnadsglad och kan komma tillbaka till att hänga med på våra vardagsrundor så känns det okej. Det tråkiga med senskador är ju att de tar sådan tid att läka och eftersom vi nu har gått på ett rejält bakslag så försöker jag verkligen att ta det långsamt med honom, men det är jäkligt svårt när han själv är så pigg som han är. Det är mycket kampande med kopplet i försök att få i gång matte och det är mycket ”men för fan Odden ta det lugnt” från mitt håll 😉 Nåja, man kan ju inte klaga när hunden bara är jäkligt glad även om det så klart är jobbigt att behöva begränsa honom.

Kilo har ju fått några flera barn under hösten. Fyra fanns i magen men tyvärr bara två överlevande. Fast med tanke på att Kilo blir 8 nu till årsskiftet så är det ju ändå bra att han har sprutt på simmarna 🙂 En hane och en tik blev det i alla fall och eftersom de växte upp utanför Norrköping så hann jag ju åka och kika på dem flera gånger. Valpmys tackar man ju sällan nej till. På bild fastande de också eftersom AnnCatrin och jag även i år sålt en väggalmanacka och vi hade lite funderingar på olika typer av bilder. Lillgrabben fick porträttera december och stå ut med att pälsfarmor satte upp julbelysning hade med sig tomteluvor. Nu hoppas vi att båda valparna får långa och friska liv tillsammans med sina ägare!


Grönbergas F-kull, 7 veckor unga

Frisken är som han heter, tack för det. Enkel och lättsam som alltid och sällan till något besvär eller till och med att man nästan glömmer honom mellan varven för att han inte gör något väsen av sig. Mer och mer lik Maxen i sättet blir han och vid flera tillfällen i höst har jag sagt just Max om honom. Nu är det ju bara en stor komplimang att man liknar Maxen så Frisken misstycker nog inte. Frisken har dock haft ett synnerligen oproduktivt år, men på Böda i september så dammade jag faktiskt av honom och han belönades med ett r-cert, inte så illa va?! Nåja han får stå på tillväxt ett tag till, som vanligt är mina grabbar lite sena i starten 😛

Det lilla monstret Best har precis fått börja på lydnadskurs! Plötsligt har suget efter lydnadsträning infunnit sig igen efter flera år och då gäller det att hugga direkt. Raskt anmälde vi oss på kurs och i onsdags var första tillfället. Besten imponerade stort på matte genom att vara uppmärksam och lyhörd trots att det var första gången. Lite synd att kalla det för lydnad kanske men följa godis ska ju bli fritt följ när vi är klara, uppsitt ska kombineras med snabba lägganden och springa efter godisar ska bli tempo, tempo. Och kors i taket så har vi faktiskt tränat en liten stund nästan varje dag sedan dess 🙂 Besten är på, han är ju den mest matskadade hund vi haft så när matte grabbar en näve godis och ber honom följa med är han så klart med på noterna. Kul som tusan är det i alla fall och jag hoppas att den känslan hänger i!

Annars närmar sig ju röntgen… Matten har lite ångest då hon tycker att höger bak är lite knasigt i bland. Ingen hälta men något som stör har det varit. Så Besten fick hänga med upp till kiropraktor Eva för en koll när ändå Odden skulle dit. Ja när jag ändå åkte fick även Kilo en genomgång faktiskt, lika bra om man nu ändå ska dra i väg upp till Stockholm. Kilo var glädjande nog fri från låsningar och fick mest laserbehandling i uppmjukande syfte, skönt eftersom han ju haft en skada som vi bråkat lite med tidigare men som alltså nu äntligen verkar vara under kontroll 🙂 Odden var som väntat påverkad på sin höger sida. Inga jättelåsningar dock men skönt att få honom genomgången och lossad på så att han inte går och snedbelastar, det finns ju liksom gott om andra saker som han har bekymmer med så några låsningar behöver vi inte dras med i onödan!

Besten sedan som jag tycker har varit underställd och kort i steget bak, främst höger, fick visa upp sig hos Eva. Hon såg så klart samma som mig, jag börjar faktiskt bli rätt bra på att diagnostisera mina egna hundar numera 😉 Någon jättelåsning fanns inte och det är ju både bra och dåligt. Det är ju klart att jag inte vill att min hund ska ha låsningar och gå och ha ont, samtidigt undrar jag ju då hur den där höften på insidan ser ut? Eva lasrade i alla fall områdena runt höft, höftböjare osv och lossade sedan på det lilla som fanns. Jag tycker att jag ser en skillnad på Besten efter det, han tar ut steget bättre och är inte längre underställd på samma sätt. Men helt nöjd är jag inte så det ska bli skönt att stöka undan röntgen så att jag får svar på hur det ser ut? Förhoppningsvis är det ”bara” en mjukdelsskada som bråkar med oss, eller så har han kanske någon anmärkning på höften? Så länge han inte har ont eller mår dåligt spelar inte det så stor roll om jag ska vara ärlig. Är det något som jag lärt mig genom Odden så är det att röntgenplåtar inte nödvändigtvis har något att göra med hur hunden mår och i min värld är det viktigast att Besten får må bra om det sedan står någon bokstav på ett papper som är mindre rolig så är inte det hela världen. Jag vet ju dessutom att Besten har gjort några vurpor så jag skulle egentligen inte vara förvånad om det är en mjukdelsskada som är problemet och självklart hoppas jag ju att han ska vara fri vid röntgen, det blir ju så mycket enklare då.

Ja vi fyller dagarna i alla fall med motion, lite träning och rehab, som vanligt alltså. Själv går jag och är sur över att det är konstant mörkt nu. Älskar hösten men hatar mörkret! Tjatet om att det snart vänder är ju direkt felaktig, någon märkbar skillnad är det långt kvar till så bespara mig det dravlet tack 😉 För att pigga upp mig har vi tagit möjligheten att hyra en stuga på Böda några dagar över nyår, det är verkligen något att se fram emot 🙂 Överhuvudtaget ser jag fram emot helgerna eftersom jag tänker vara långledig över jul och nyår, 17 dagar ledigt har jag verkligen inget emot!

Dagarna som går, det är livet va?

En blogg i månaden kanske man kan plita ner i alla fall. Grämer mig lite att jag inte får tummen ur oftare, jag gillar att kunna gå tillbaka och se vad vi har gjort men det blir ju lite svårt om jag inte skriver något 😉 Det händer ju saker i alla fall även om jag inte skriver och en del saker kan man ju passa på att få på pränt när man nu är i gång.

Odden hade en rejält bakslag för ungefär en månad sedan. För första gången på länge skulle Henrik åka hem på lunchen till hundarna. Allt hade varit som vanlig när jag var ute med dem på morgonen och mina svärföräldrar hade inte sett något konstigt när de var ute med hundarna på förmiddagen. Hundarna satt sedan i hundgården tills Henrik då kom hem och där har något hänt? Odden var i alla fall trebent när Henrik kom hem och han ringde så klart till mig som fick åka hem. När jag kom hem var Odden dock inte alls trebent men halt var han, han stödde dock på benet. Jag hittade inget speciellt på honom så efter att han fått kissa av sig så fick hundarna gå in och så åkte vi och fortsatte jobba. När jag kom hem på eftermiddagen hoppades jag mötas av bara en lite stel Odd men nä, nu var han verkligen trebent?

Med mycket möda fick jag ner honom för trappen och ut på tomten för att se om han liksom kom i gång om han fick röra lite på sig men nä, höger fram ville han helst inte stödja på alls. Han kissade i alla fall och sedan fick jag med stor möda upp honom för trappen och in i huset igen där jag stängde in honom i vardagsrummet. 1000 tankar hinner ju fladdra genom skallen så klart men jag bestämde mig för att försöka vara lite lugn för en gång skull och avvakta till dagen efter. Odden visade att han hade riktigt ont då han till och med pep till vid två tillfällen och han är normalt inte en hund som säger något. Kvällen gick, Odden låg mest där på vardagsrumsgolvet och jag tog in även Kilo dit eftersom Odden är lugnare när han får vara en del av flocken och inte vara utestängd. Vid halv tio på kvällen sa jag åt Henrik att vi måste försöka få ut Odden och kissa igen, vi får hjälpas åt att få ner honom för trappen. Döm av min förvåning när Odden då reser på sig och helt plötsligt använder benet? Utan några bekymmer går han fram till dörren, tar sig ner för trappen och tycker att ett litet rejs på gräsmattan skulle vara trevlig??

Ja nu fick han ju bara kissa och bajsa och sedan gick vi in. Morgonen efter syntes lite stelhet men ingen direkt hälta fanns kvar och sedan har han sakta återgått till att vara som vanligt igen? Vad det var vet i tusan? Helgen efter såg vi alla fall till att snygga till och göra i ordning hundgården ordentligt. Jag städade ur den, vi la dit störres stenar där hundarna grävt hål och fyllde igen och fixade till så att de inte gick att gräva under trappen länge.


Mattes olycksfågel Odd

Hur konstigt det än låter så har Odden alltså efter det här blivit bättre och bättre och vi har till och med börjat ha honom lös igen på promenaderna. Inte alla promenader och inte helt tiden men efter att ha varit kopplad sedan i oktober är det så klart oerhört skönt för både Odden och oss att vi nu kommit så långt i rehaben att vi kan ge honom lite frihet igen ❤ I går gick vi 5 km runt sjön här hemma vilket är en ganska kuperad runda och Odden var lös tillsammans med de andra. Det funkade fint och det är så skönt att vi är på väg mot ett normalt liv igen.

Helt bra kommer han ju aldrig att bli Odden, men han ska så klart få vara hund och få vara med som alla andra, annars är det ju inte mycket till liv. Nu ska vi fortsätta att bygga lite muskler, stärka senan och bygga upp kondition igen så kanske målbilden av en lösspringande Odd på stranden i Böda till midsommar faktiskt kommer att bli sann!

En sväng till Sundsvall/Ljusdal blev det över påsk. Svenskvinnarutställning på långfredagen där Kilo blev avtackad som 5:e bästa hane. Slappt på lördagen i Ljusdal med strålande sol och sommarvärme. Lite opraktiskt att vi denna helg hade 6 hanar och 2 tikar, som båda löpte… Jaja det gick det med. På söndagen var det special utanför Timrå och den var verkligen inte välbesökt? Litet monster gjorde debut och var sorgligt nog ensam bernervalp. Han skötte sig dock med den äran och gjorde allt matte bad honom om. Pappa Kilo blev 3:e bästa hane så han skötte sig även han.


Best på sin debut. Älskar hans svansföring!
Foto AnnCatrin Uppfeldt

Tisdagen efter påsk tog jag en semesterdag och åkte upp till Stockholm och kiropraktor Eva. Alla tre stora grabbar var inbokade på varsin behandling, lika bra när man nu ändå åker liksom. Kilo var först ut och han var ju hos Eva precis innan jul senast. Efter en parning i februari såg jag tecken på att allt inte var helt rätt hos Kilo, han har tex inte så gärna velat hoppa in i bilen själv utan velat ha hjälp. Lite låsningar i höften på båda sidor fanns men främst en ordentlig låsning i övergången bäcken-svans. Eva lossade på det och så här två veckor senare hoppar Kilo enkelt in i bilen igen.

Odden var nästa hund ut och hans kropp är ju som den är. Dock har den efter bakslaget och 10 timmars hältan som jag nyss skrev om tagit några ordentliga steg framåt igen. Odden visade sig ha en ordentlig låsning i höger bäcken? Det har inte jag märkt något av men Odden skrek faktiskt till och med till när Eva var där och kände första gången så nog var han påverkad där alltid.

Frisken var sist ut och han hade jag bokat åt eftersom han för någon månad eller två sedan började passgå en massa. Det brukar han inte göra på det sättet och även om det efter några veckor försvann så tyckte jag att en kolla kunde vara på sin plats. Men Frisken är vad han heter, frisk så han fick bara lite laserbehandling i förebyggande syfte.

Frisken får laserbehandling på ryggen i förebyggande syfte av Eva.

Under sista veckan i april ägnade jag kvällarna åt att fotografera hundar vid ett magnoliaträd i Finspångs slottspark. Alltså det är ju så vackert! Nu fick jag även möjlighet att öva lite på andra hundar än mina egna vilket är skoj.

Besten med de vackra magnoliorna, så fina!


Frisks mamma Emmy förevigades en av kvällarna, söt som en liten pralin

En söndag tog jag ledigt från både hem och hundar och åkte till Bronäs utanför Katrineholm och ägnade dagen åt att fota lure coursing. Det är faktiskt skojigt men jäkla svårt. En del bra och en del betydligt mindre bra foton blev det 😛 Den här är jag dock riktigt nöjd med, tyckte att den blev riktigt häftig!


Två afghaner har precis startat sitt första lopp. Jag är verkligen inte någon vinthundsmänniska men afghanerna är oerhört fräsiga att fota när de springer, bara en massa päls som kommer fladdrande över gärderna.

Vi spårar lite också. Frisken och Best går på årets spårkurs och Frisken visar varje gång att han minsann kan det här med att spåra. I går hade vi med oss spårledare Sören på Friskens spår och han konstaterade att Friskens spårning mycket väl håller för ett första pris i öppenklassen. Vi kanske ska försöka oss på ett sådant då? Vi får se om domaren har några tider?

Besten fattade ju nada första gången vi var och spårade, det var bara konstigt och äckligt alltihopa. Klöven däremot blev han ju oerhört förtjust i och högg direkt 😉 Andra gången fick han synretning och då trillade poletten ner och sedan testade vi samma sak två gånger hemma med lika lyckat resultat. I går var det tredje tillfället på kursen och Besten fick synretning även denna gång men fick nu vänta innan han fick gå på spåret, skittråkigt sa han och visade tydligt att han ville gå efter och hämta klöven som de slarviga människorna hela tiden tappar bort 😉 Efter en stund fick han ju då gå spåret och jodå, det ska nog bli spårhund av honom också för han fixade både att spåra och ta en vinkel nu 🙂

1:a maj var vi på en liten inoff i Motala Besten och jag. Där fick vi träffa syskonen Bingo och Bonnie också 🙂 Alla tre småttingar skötte sig med den äran och lät sig villigt kollas igenom av domaren och sprang fint i ringen 🙂 Den här pälsfarmorn är mycket stolt!


Best, Bonnie och Bingo 🙂

I dag har vi något så ovanligt som en helt oplanerad dag?! Lite häng i skogen och lite pyssel här hemma får det väl bli, dags att sätta fart nu alltså 😉


Fyrklövern där de trivs bäst, i skogen 🙂

En helg i Finland

Ja det ska väl plitas ner några rader om helgens bravader för minnets skull, för minnas att Frisken tar cert vill jag ju så klart.

Resan började i torsdags med färd upp till Stockholm och Frihamnen, inga problem så långt. Jag var uppe ganska tidigt så Frisken fick käk och sedan gick vi en sväng för att rasta. Frisken är lättrastad de lux och gör både det ena och det andra utan mankemang oavsett omgivning, väldigt praktiskt när man är ute på resa. När vi var tillbaka vid bilen hade vårt resesällskap dykt upp och vi tog en liten runda till så att grabbarna Frisken, Jackpot och Yamas fick stämma av läget och hälsa på varandra, inga bekymmer. Sen åkte vi på färjan, hundarna lämnades i hytten och vi gick för att få mat i magen. Riktigt gott lamm käkade jag och var mer än nöjd. Vid taxfreen upptäckte jag dock att mitt kort inte längre var där det skulle. Eftersom jag hade betalat parkeringen med kortet kunde jag snabbt konstatera att kortet troligen satt kvar i parkeringsautomaten så det var bara att ringa och spärra det… Tur att jag hade ett annat kort med mig också. Bubblor inhandlades och naturligtvis skålades det på kvällen innan vi kröp till kojs. Sova på båten brukar ju gå så där, det är livat och det är varmt i hytterna men lite sömn fick vi väl i alla fall allihop.

Fredagmorgon och bilen rullade mot Helsingfors utan några bekymmer och in på mässan kom vi ju också utan några större bekymmer även om det är ett slit och släp med burar och grejor. Frisken hann lagom göras i ordning innan det var hans tur att springa in i ringen. Han skötte sig fint men domaren gillade typ inget med honom mer än att hon tyckte hans front var bra så det blev ett VG. I konkurrensen fick Frisken bli bäst av de ”fula” 😉 och därmed placerad som trea bakom de två med excellent. Jackepotten gjorde som vanligt och blev BIR 🙂 Yamasen fick excellent men var oplacerad i championklassen och Majken var denna dag bara med och minglade eftersom valparna bara gick på lördag och söndagen.


Potten i stora ringen.

Det blev ju en rätt lång dag på mässan eftersom vi så klart väntade på gruppfinalen, men där blev det tyvärr bara in och sedan ut för Jackpot. Efter det åkte vi dock mot hotellet som visade sig vara helt okej. Vi uppgraderade oss till ett superior rum och fick två stora dubbelsängar, märkligt kan jag tycka men det var ju ändå ganska praktiskt. Hundarna fick sig så klart en rastrunda runt hotellet i några små parker och somnade sedan sött in medan vi gick ner och käkade på restaurangen. Uppe på rummet igen kröp mina två vänner ner under täcket och ville sedan bli serverade champagne i sängen, latmaskar 😉 Nåja skålade gjorde vi så klart och god champagne var det.

På lördagen snabbrastade vi bara hundarna utanför hotellet och åkte sedan iväg till mässan igen. Väl där fick hundarna dock en längre runda och Frisken fortsatte att briljera 😉 i rastandets konst. I dag hade jag bestämt att jag faktiskt ville se hur min hund såg ut i ringen och därför fick Lisa visa Frisken, var sig hon ville eller inte typ 😉 Ja och alltså Frisken är faktiskt ganska fin med ett undantag i varje ände 😉 Den där svansen måste ner! och huvudet hade ju kunnat vara bättre på honom. Men tittar man bara på huvudet ur rätt vinkel så är det ändå helt okej 😉 Lisa och Frisken var så fina tillsammans och det tyckte domaren med som denna dag gav excellent och det var det bara två av sex som fick. Frisken fick sedan springa till första platsen med ck, skoj!


Det ser väl helt okej ut om man bara kunde få ner den där saken där bak 😉

Jackpot blev sedan ”bara” tvåa i championklassen och eftersom Yamas var oplacerad så tyckte jag att Lisa gott kunde se till att fixa ett cert på Frisken så jag tog Jackpot och Lisa fick fortsätta med Frisken. När domaren pekade fram championhanen som dagens bästa hane var knappast någon förvånad men när hon sedan pekade fram Frisk som tvåa blev vi ju mer överraskade 😉 Men inte tänker jag be om ursäkt för att domaren gillade min hund, det var ju bara jätteskoj. Nu blev det ju då ett cert och ett r-cacib och eftersom championahanen redan är C.I.B så blir det ju så småningom faktiskt ett cacib av det hela 🙂


Frisken fixar finskt cert 🙂

Majken hade på sitt håll skött sig med den äran och fixat vinst i den yngsta valpklassen och sedan även blivit bästa tikvalp mot den lite äldre tikvalpen och slutade sedan som BIM valp! 🙂 Eftersom vi denna dag inte hade någon hund till finalerna så bestämde vi oss för att låta hundarna gå ut och vila i bilen efter att vi fotat lite och sedan åka och rasta hundarna ordentligt. En sväng till ett område med bra rastvägar fick det bli och hundarna var nöjda med att få sträcka ut lite. Kvällen ägnades sedan åt middag med våra danska vänner och avslutades så klart med bubblor 😉

Söndag och tja det är faktiskt så att tre dagar med utställning är lite mastigt, både för två och fyrbenta. Dagen gick dock ganska fort då den här domaren var snabb. Frisken fick springa med Lisa även denna dag men domaren tyckte bara att han skulle ha VG, det går upp och det går ner kan man ju säga. Det var dock ingen annan i klassen som excellent heller så Frisken vann faktiskt klassen 😛 Jackpot höll dock fanan högt och återtog bästa hanhundsplatsen i dag. Yamasen var dessvärre återigen oplacerad i championklassen, vi hade ju liksom tänkt oss ett cert och championat på honom. Majken fixade återigen en klasseger men blev sedan slagen av tiken från den andra klassen.

Med det var utställningarna över och hundarna var rejält trötta på det hela nu. Jag hade dock lovat att fota lite vänners hundar så medan jag styrde med det så körde Lisa och AnnCatrin ut allt till bilen och lät även hundarna få gå ut dit och vila. När jag var klar lämnade vi Helsingfors och åkte mot Åbo och färjan. I Åbo blev det en promenad på nästan en och en halv timme, skönt för både oss och hundarna. Sen vad det dags att åka på färjan igen och åka hemåt.

Det är ju märkligt att en helg kan gå så fort men det beror ju högst troligt på att man har haft det trevligt. Nästa helg är det utställning igen, fast då är jag utan hund.

Ja det blev ju en kortfattad blogg det här, vill ni läsa om helgen lite mer utbroderat så kan ni kika in i AnnCatrins blogg och läsa 🙂

 

Kors i taket, vi tränar!!

Jamen visst, nu har vi tränat tre dagar i rad, det kanske börjar bli lite ordning på den här matten till slut igen 😉

I måndags var det som sagt kurs för Friskens del. I går passade vi på att köra ett litet kort noseworkpass hemma. Eftersom Frisken inte helt hundra förstod konceptet på kursen så får vi ju lägga lite krut på att lära honom det och vilka signaler jag vill använda nu i veckan till nästa kurstillfälle. Jag tog därför med mig lite plastbyttor, doft och köttbullar upp på övervåningen och la ut en litet behållarsök till Frisken. Vi repeterade allt vi gick igenom på kursen så vi började alltså med bara godis på alla behållare, sedan la jag på bara några stycken och passade på att belöna med både röst och mer godis när han hittade för att till slut då lägga ut en behållare med doft och godis på. Frisken sökte på bra och blev nog lite extra taggad eftersom både Kilo och Odden tydligt visade att de minsann också ville söka 😉

När jag tyckte att Frisken gjort tillräckligt med sök så fick Odden damma av sina kunskaper i ämnet och jag vet att jag brukar skryta om hans nos men alltså han är för jäkla duktig på just nosarbete! Trots att det nog är ett år sedan vi gjorde den här typen av övning senast eller han kände eukalyptusdoften så fanns inga tveksamheter, pang ner med näsan och markerade och markerade om och så om igen för att visa att här är det matte, det doftar här!! ❤ Odden fick kanske tre sök innan jag tyckte att han kunde avsluta.

Kilo fick också göra några få sök. Han har ju inte jobbat med nosework själv mer än några få gånger när jag tränade Odden på hemmaplan. Men han gillar ju godis och söker gärna efter det 😉

Frisken fick sedan avsluta med ytterligare ett sök innan vi avslutade för kvällen.

I dag är det onsdag och då är det lydnadskurs. Motivationen för lydnadsträning har ju under en lång, lång tid varit låg hos mig, av flera orsaker. Den främsta är helt enkelt att jag tappade lusten till lydnadsträning när Emil gick bort. Att vi sedan hållit på med rehab och sbk dessutom ändrat alla regler under den här tiden har inte ökat min motivation utan bara sänkt den ytterligare. Men jag försöker faktiskt att hålla i gång Odden nu i alla fall. Så i kväll åkte vi på kurs igen. Senaste veckorna har vi försökt börja jobba med apporteringen.

Apportering är ett sådant där hatkärleksmoment 😉 Alla mina hundar har haft svårt att lära sig apportering, med undantag från Emil, men alla har faktiskt lärt sig att apportera ganska bra till slut. Så det vore väl tusan om inte även Odden skulle lära sig det?!

Nu har Odden egentligen inget svårt för själva innebörden av apportering, dvs gripa, hålla och bära. Men han kan inte för sitt liv förstå varför han ska göra det när jag säger till och dessutom att han inte får springa i väg med apporten för att sysselsätta sig på egen hand 😉 Med andra ord, hanteringen av apporten tycker Odden inte är konstig eller jobbig, det är grejen med förståelsen för varför han ska göra det som är stötestenen, så klart liksom om man heter Odd 😉

Nåja vi börjar faktiskt sakta men säkert skapa den förståelsen hos Odd och förr eller senare ska vi nog få det att klicka till i hjärnan på honom så att han säger -”Jaha vad det bara det här du ville matte, varför sa du inte det?”

Det blev så klart inte bara träning med apporten utan även lite fritt följ, jättejobbigt när man är på ny plats med snygga brudar runt sig hälsar Odden, platsliggning och sitt i grupp och lite fjärr. Överlag så sköter sig Odden helt okej, det är uthålligheten som det främst brister i, han orkar helt enkelt inte koncentrera sig speciellt långa stunder men det blir hela tiden bättre. Det är också stor skillnad nu mot för ett år sedan när det kommer till att vi är på nya platser och det är nya hundar runt honom. Tidigare fick jag verkligen kriga för att få hans uppmärksamhet, numera behöver jag oftast bara säga hans namn för att han ska inse att det är jag som är viktig att ha koll på, inte omgivningen 😉

Nåja trött av träningen blir han i alla fall den goda Odden och han sov gott på vägen hem sedan . Hemma passade jag på att köra ett litet micropass nosework med Frisken igen, det gäller att hålla lågan brinnande liksom. I dag syntes det stor skillnad på förståelsen hos Frisken så i morgon ska vi nog utöka med lite andra behållare för att göra det lite mer utmanande.

 

 

Nosework med Frisk.

I kväll var det dags för Frisken att få göra något nytt. Jag tyckte nämligen att det var dags att han fick gå på en kurs, ensam, så jag bokade in en grundkurs i Nosework för ett tag sedan och i dag var det dags för första tillfället.

Frisken har ju gått kurs tidigare, viltspårkursen, men då har ju alltid Odden varit med, nu var det dags att stå på egna ben. Odden har jag ju gått lite nosework med tidigare och han har ju lätt för nosarbete så nu skulle det bli spännande att testa med en annan hund.

Vi hade lite teori först och sedan skulle då hundarna introduceras. Vi var fem på kursen och Frisken fick startnummer 4 så det blev lite väntan för hans del ute i bilen. Första övningen gick bara ut på att hundarna ska vilja söka. Ett gäng kartonger på golvet, alla med godis i. De första hundarna var med på noterna och sökte genast allt godis. Sedan la man godis i 4 av kartongerna och skulle berömma när hunden hittade och när även det var klart så la man godis i bara tre kartonger och skulle berömma både med rösten när hunden hittade och sedan direkt belöna med mer godis. Nemas problmeas sa hundarna innan Frisken.

När Frisken skulle göra entre så tyckte han att det var bra jäkla konstigt. Det luktade ju hund överallt men han var ensam? Mycket konstigt. Människor fanns där men ingen verkade vilja hälsa på honom utan alla bara satt och tittade. Liten fjant förstod faktiskt inte alls vad det var som hände. Han fick gå runt kartongerna där ju då alla hade godis i  men nä, godis var inte intressant när man kunde nosa av omgivningen och gå och spana. Frisken förstod faktiskt inte alls vad som förväntades av honom? Efter en stund utan att Frisken visade något nämnvärt intresse av kartongerna så fick han helt enkelt gå ut och vila i bilen en stund igen.

När alla hundar hade kört så hade vi lite teori igen och sedan var det dags för pass två. Nu fick hundarna bara godis i en kartong och i den satt även en dutt med eukalyptusdoft för nu skulle ju hundarna börja koppla ihop godis med rätt doft. Vi la sedan till lite andra typer av behållare än bara kartonger och hundarna gjorde ungefär 5 sök var. Tills det var dags för Frisken då, han dom inte hade sökt i kartongerna alls innan kunde vi så klart inte gå så snabbt fram på. När Frisken kom in i lokalen andra gången var det dock med betydligt större intresse av att kolla in kartongerna. Vi körde helt enkelt första passets övningar på honom nu i stället och förutom att han var lite försiktig och tyckte att det var besvärligt att få tag i de små godisbitarna i kartongerna så sköte han sig nu fint. När den sista hunden kört så fick Frisken komma in på ett tredje pass för kvällen och testa på även eukalyptusdoften. Bara två sök men han gjorde det snyggt.

Efter 2½ timme avslutade vi och klockan var alltså halv nio och vi har lite mer än en timme hem… Frisken fick sin kvällsmat i bussen och fick sedan komma ut och kissa lite snabbt innan vi rullade hemåt.

Vi fick med oss ett litet kit med eukalyptusdoft och några behållare för att kunna träna hemma så det ska vi försöka göra några gånger under veckan tills nästa kurs tillfälle. Frisken behöver uppenbarligen få upp intresset lite mer för att söka och bli lite mer självständig så nu får vi jobba på lite på egen hand.

Regn, träning och SH-test, allt i en salig blandning.

Men jösses vad hände med september egentligen? Min favorit månad på året som bara poff är borta och inte alls var så där vacker som jag älskar? Nåja får ju hopps att oktober blir en fin månad, även om den inte visat sig från sin bästa sida än så länge…

I måndags verkligen vräkte det ner hela eftermiddagen och kvällen, så tråkigt. Hundarna fick ju sin morgonrunda som vanligt och svärmor var ute med dem på lunchen men när jag kom hem så var det verkligen skyfall ute. Det fick helt enkelt bli snabbrastning på tomten och så använde vi löpbandet som motionsform i dag. Det stod visserligen på schemat ändå men den här dagen fick hundarna helt enkelt nöja sig med den motionsformen.

I går blev det inte heller överdrivet mycket motion. Ann-Sofie kom förbi på eftermiddagen med Tito och lilla Harry och det var ju trevligt och mysigt. Kilo fick någon knäpp och tyckte att Harry var ett bra substitut för en löptik… Odden tyckte att Harry var skitäcklig och att han gott kunde hålla ett rejält avstånd och Frisken är som han alltid är, bara med och gillar läget. En liten runda i skogen tog vi med alla hundarna men eftersom Harry var med så blev det ju bara en kortare sväng.


En liten gruppbild i skogen, dessvärre blev det ju nästan mörkt innan vi var tillbaka igen.

Kvällarna ägnas annars till stor del just nu med att jobba med SShKs jubileumsbok som jag på något konstigt sätt blev inblandad i. Min roll i det hela är att få folk att skicka in bilder till denna bok och det tycker jag väl än så länge går ganska bra.

I dag var det kursdags och jodå det började regna när jag passerade Norrköping, något jag inte var beredd på och därför inte hade med mig regnkläder. Nåja Odden som ju går kursen orkar ju inte fulla pass än så länge så det fick gå bra ändå.

Det var länge sedan vi tränade men förra onsdagen tog vi tag i det hela och åkte på kurs igen. Då överraskade Odden mig genom att gå riktigt fint och bra i ett ganska långt fritt följ med mycket belöning i. Under veckan har vi tränat sitt eftersom Odden har en förmåga att liksom välja bort att lyssna i bland och mer gå på mitt kroppsspråk så har jag använt veckan till att befästa sitt kommandot under marsch, det har faktiskt gått rätt bra hemma. Nu testade vi lite på kursen och då blev det så klart svårare men visst märks det att vi är på väg åt rätt håll. I övrigt la vi fokus på apportering och fjärr i dag. Apporteringen är en nöt att knäcka, som vanligt. Odden har inga bekymmer med att gripa och bära när han själv får välja hur och när han ska göra det. Att greppa för att jag ber honom om det däremot förstår han inte alls vitsen med och det är den nöten som nu ska knäckas. Vi får väl se vem som ger sig först, vi är ju rätt envisa både jag och Odden 😉 Fjärren överraskade Odden mig med att faktiskt utan tvekan fixa läggande från sitt på 5 meters avstånd? Vem lärde honom det? Dessutom börjar han förstå att ordet sitt även kan betyda att man ska sätta sig från liggande position, inte bara sätta sig från stående 😉

I övrigt så fick jag i dag Friskens provsvar på SH-testet. Han precis som Max och Kilo fick B som resultat. Då har vi dragit vårt strå till stacken även när det gäller det och kan bocka av det liksom.

Blandat

Det är då märkligt vad dagarna rullar på snabbt?

Upp, rasta hundar, jobba, rasta hundar, laga mat och så är det kväll och dags att sova för att sedan börja om? Men visst lite annat hinner vi ju trycka in mellan varven.

I tisdags var Odden på rehab och vattentrask stod på schemat. Odden gick alldeles fantastiskt bra och sträckte ut både framåt och bakåt, härligt. Efterföljande vibb uppskattar han inte lika mycket, skittråkigt är hans betyg om det 😉


Skittråkigt med vibbplattan

Vi hänger annars i svampskogen varje eftermiddag just nu. Jag älskar att plocka svamp! För någon vecka sedan var det enbart Karl Johan som fanns att plocka, ja av de sorterna som jag plockar alltså, och även om den är god så vill jag ju hitta gula kantareller. De har dock lyst med sin frånvaro och mina trogna ställen som ju till största del förstördes under vinterns avverkning har enbart levererat några enstaka svampar, skittråkigt. Så när jag härom dagen valde att gå in i en del av skogen som vi sällan vandrar i och då sprang på inte bara ett utan flera fält med gula så var lyckan hög! Ahh så härligt att få plocka skogens guld igen! Ca 5 kg fick jag ihop och det var inte utan att det värkte lite i armmusklerna när jag väl vara hemma igen. Dessutom har trattisarna kommit upp igen och även om de inte är lika roliga som de gula så är det ju ändå svamp. I går hittade jag förövrigt en blomkålssvamp också, mums! Hundarna älskar ju början av svampsäsongen, nya skogar, nya ställen att sniffa av, efter några veckor brukar de dock sucka och lägga sig ner när jag stannar och står med röven i vädret för att plocka 😉


Mina fyra favoritsvampar, blomkålssvamp, Karl Johan, trattisar och kantareller.

I dag bar det av en snabbsväng till veterinären med Frisken. Franska bernerklubben har ju 20% rabatt på SH-testet så här i slutet på september så jag passade på att ta ett rör blod och skicka i väg ett test. Vi får väl se vad resultatet blir, men oavsett bokstav på svaret så ska ju Frisken vara vad han heter, frisk!


Frisken hos veterinären, där hoppas jag att han bara kommer vara av liknande orsaker och  vaccinationer, i övrigt försöker vi att undvika att hamna här.

Frisken är även anmäld till WDS i Leipzig i november. Inte för att han har något på en sådan utställning att göra utan för att hans matte tycker det är tråkigt att åka utan hund. Dumt då att Frisken plötsligt började släppa päls? Det ingick inte i planen! Får väl hoppas och tro att det bara är en liten fällning så att han inte behöver åka till Tyskland helt näck 😛

Jag har ju annars lovat att jag ska anmäla till alla utställningar hädan efter och i alla fall till Sundsvall har jag skött mig och anmält. Växjö gillar jag ju egentligen inte men jag kanske borde dra en anmälan dit ändå? 😛

Odense 2017

I fredags var det dags för en liten tur igen, denna gång till Danmark. Jag jobbade några timmar först och åkte sedan hem för att rasta hundarna och packa det sista. Pia och Yrsa kom sedan hem till oss och eftersom Yrsa var i sluttampen på löp så fick grabbarna gå in. Yrsa placerades sedan bak i bussen och Frisken fick hoppa in i mitten och två tjuriga, läs Kilo och Odden, fick stanna hemma. Vi plockade upp Anne och Viran dessutom och sedan bar det av söderut.

Det flöt på bra trots ganska mycket trafik och vi skrattade och flamsade i bilen. Boende var bokat via Booking på Nyborg strand camping och Nyborg är ju nästan hemma vid det här laget så bilen åkte dit nästan av sig själv. Redan på plats fanns Eva och Conny och vi såg fram emot en trevlig kväll tillsammans med dem. Väl framme vid campingen kliver jag ut för att checka in medan de andra två sitter kvar hos hundarna. Men se någon stuga fick jag inte?! Damen i receptionen hävdade att hon hade mejlat mig att det inte gick att göra en reservation på mitt kort och eftersom jag inte svarat på mejlet så hade hon hyrt ut stugan till andra? Jag hade då inte fått något mejl och under tiden som vi stod där och diskuterade så gick jag in på mejlen och kollade. Kl 17:46 hade hon mejlat, SAMMA DAG! Men alltså det är ju en aning svårt att läsa mejl och köra bil samtidigt vilket jag också förklarade. Damen hade en miljon ursäkter och jag godkände inte en enda! Hon tyckte bland annat att vi kunde åka till en annan camping så var problemet löst, men när jag sa att vi ju hade vänner som bodde hos henne som vi skulle umgås med så insåg hon att inte heller den undanflykten skulle lyckas. Till slut erbjöd hon sig att fixa boende på annan camping åt oss för första natten och att vi sedan skulle få komma och bo på hennes camping natten efter, gratis. Ja hur det nu än var så måste vi ju ha någonstans att bo så jag fick ju godkänna den lösningen vare sig jag ville eller inte. Damen ringde till en annan camping och fixade en stuga åt oss och så åkte vi i väg, jag med ilskan pysande ut ur öronen.

Framme vid nästa camping blev vi däremot glatt mottagna och eftersom receptionen precis skulle stänga så fick vi stugan extra billigt?! Stugan visade sig dessutom vara riktigt fin med gott om plats åt oss, perfekt! Det blev inlastning av våra prylar och sedan var det dags att rasta hundar. Fina omgivningar med stora grönområden där hundarna kunde få sträcka ut ordentligt. Frisken konstaterade att Viran visserligen luktade trevligt men inte mer än så (hon hade nyss gått ur löp) och att Yrsa visserligen luktade godare men så där jäkla intressant var hon inte. Yrsa däremot tyckte att Viran var en läckerbit och försökte uppvakta henne i stället 😛


Skönt att få sträcka på benen efter många mil i bil. Stora bältbron syns i bakgrunden.


Fina grönområden att strosa runt på.

När hundarna var rastade och nöjda dukade vi fram lite godsaker åt oss själva i form av ostar och charkuterier, mums. Naturligtvis skålade vi i lite bubblor också.

Lördagmorgon och vi var ju tvungna att städa ut stugan eftersom vi skulle flytta, grr. När allt var klart styrde vi kosan mot Odense och dagens utställning. Vi hittade dit utan större problem men det visade sig att vi parkerade på den sidan där DKK utställningen var och vi skulle ju på special i dag. Det blev låååångt att gå med tält och bur men det gick ju. Väl framme blev vi som vanligt trevligt bemötta av en massa danska bernerägare och kunde hitta oss en plats.

Stugan vi fick ha första natten.

Utställningen tog en vansinnigt lång tid! Domare Marie Alice från USA tog vääääldigt lång tid på sig på varje hund så vi var verkligen där hela långa dagen. Själv visade jag ju Frisken till att börja med och då domaren inte var helt nöjd med dagens juniorer var jag väldigt glad över att Frisken fick excellent denna dag, det var bara två som fick det nämligen. Placeringen blev sedan nr 2 vilket jag ju inte höll med om men domaren dömer så klart!

Sen bytte jag raskt hund och gick in med Elton i stället. Han skötte sig fint men domaren hittade hans ena tand som med tiden flyttat sig och därför fick han bara good denna dag, tråkigt så klart. Sen blev det ju lite väntan innan våra tre medhavda svenska tikar skulle in alla i samma klass. Själv visade jag Yrsa och det gick ju strålande eftersom hon vann klassen 🙂 Mera väntan och sedan bästa tik och det är klart att vi ville ha det där danska certet och jodå cert blev det och även bästa tik! Yrsa avslutade dagen med att bli BIM 🙂


Kronblommas Yrsa BIM och Sennettas Columbo BIR 🙂

Som sagt utställningen tog lång tid och varmt var det. Vi flyttade tältet till ringen vi skulle vara i dagen efter och sedan rullade vi mot Nyborg Strandcamping för att se om damen i receptionen skulle hålla sitt löfte om att vi skulle få bo gratis 😉 När jag klev in så pratade damen i telefon och det var uppenbarligen någon hon inte var helt överens med… När hon fick syn på mig gick det dock oerhört fort, utan mankemang fick jag nycklarna till en stuga och en karta på vart stugan låg. Vi rullade in på campingen och kunde konstatera att stugan vi nu fått var en exakt kopia av den vi haft natten innan på den andra campingen. Eftersom den varit riktigt bra så var vi nöjda och glada. Trötta hundar slängde sig på altanen eller i gräset utanför stugan för att vila och vi kunde packa in och börja förbereda middagen. Conny och Eva rullade snart in på campingen de med och vi konstaterade att vi hade betydligt mer plats i vår stuga så kvällen tillbringades hos oss. Varje stuga hade en grill utanför så Anne fick vara grillmästare och tända den och sedan kunde vi sätta oss och ta lite bubblor för att fira dagens resultat 🙂 Middag intogs sedan och smakade mums och därefter var det dags att rasta hundarna lite.


Skönt att få sova en stund tyckte Frisken.
 
 
Middag 🙂


Rastar  hundar på stranden och hundarna var nöjda över att få springa lite lösa en stund.

Söndag och vi städade ur stugan och rastade hundarna innan vi återigen styrde näsorna mot Odense. Eftersom tältet redan var på plats behövde vi ju inte vara där så vansinnigt tidigt vilket var skönt. Dagen kan beskrivas som excellent om man ska tro domaren då samtliga hundar denna dag fick det… Ja kommentarer om det är överflödiga 😉
Frisken föll inte domaren i smaken och han placerades som fyra i klassen. Elton föll domaren bättre i smaken denna dag och han blev fyra med ck 🙂 Vira och Belle var oplacerade och Yrsa var även hon fyra i klassen med ck. Dagens domare hade dock den goda egenheten att han var ganska snabb, det blir ju lätt så om man inte tar i hundarna.. 😛 , så vi var klara betydligt tidigare denna dag. Skönt eftersom vi hade resan hem att stöka undan också. Innan vi lämnade Odense letade vi dock upp en Lidl affär eftersom Eva i en sådan hade fyndat prosecco för ca 50 kr flaskan, några sådana fick hänga med oss hem.

Resan rullade sedan på bra, om man undantar att vi stannade i Ljungby och skulle käka lite. Sibylla kändes som ett alternativ till Max eller Mc Donalds men det var det rörigaste vi varit med om och det gör vi nog inte om 😉

Ytterligare en härlig Danmarkstripp avklarad och jag ser redan fram emot att få återvända, Danmark är trevligt även när boendet strular 😉

Friska ben och lite sjöar

Ja i lördags var vi ju och röntgade Frisken och tre syskon och i går kom resultatet på hunddata. Alla fyra fria runt om, så jäkla härligt!!!

Frisken heter ju Frisk av en anledning, att jag ville ha en frisk hund, än så länge lever han upp till det och jag hoppas så klart att han fortsätter på den inslagna banan. Som jag skrev i lördags så har egentligen avläsningen ingen större betydelse, så länge han inte visar några symtom eller har några bekymmer så är han ju faktiskt frisk. Men visst är det skönt att bilderna såg bra ut och att även avläsningen bjöd på ett bra resultat. Och som grädde på moset är det så klart underbart att inte bara Frisk utan även syskonen hade fina leder. Tre brorsor kvar att röntga i kullen, vi hoppas att det blir lika fina resultat för dem!!

I dag har påsken börjat och jag passade på att inte jobba full dag. På eftermiddagen passade vi i stället på att besöka några sjöar igen. Det var lääänge sedan sist och vi ligger rejält efter men nu fick vi i alla fall till det igen. Grabbarna och jag åkte bort mot Ysunda där jag hade sett ut en lagom runda som skulle leda förbi två sjöar. Sagt och gjort jag parkerade på ett lämpligt ställe och släppte ut hundarna som så klart var ivriga att få undersöka ett nytt ställe. Vi hann bara gå en kort bit så hamnade vi på någons gårdsplan. Men när jag vill kan jag faktiskt vara tämligen social så det blev en pratstund med de som bodde på det lilla torpet 😉  Vi fortsatte sedan och fick gå över ytterligare en gårdsplan innan vi kom ut på en vanlig grusväg. Promenaden var inte någon lång, gissningsvis runt 6 km. Men med lite stopp för att fota och för att ta oss fram till sjöarna så tog det 1,5 timmar.


Frisken vid dagens första sjö, Lillsjön som då är sjö nummer 45.

Vi passerade ett naturreservat med gammelskog och det såg verkligen jättefint ut 🙂 Vi passade på att spatsera lite där i utkanten.


Kilo vid Skrän, sjö nummer 46.

Sista biten tillbaka till bilen gick på en trevlig liten skogsväg, underbart att vandra på.


Mjuka skogsvägar, det är fint att vandra på det!

Tillbaka vid bilen kollade jag kartan igen och insåg att vi borde kunna passera ytterligare en sjö på vägen hem. Sagt och gjort, jag styrde in på en annan grusväg och ganska snart var vi framme vid nästa sjö. Fast det gick inte att vända någonstans där så jag fortsatte att åka och huxflux så var vi vid ett torp igen och jag tänkte att det nog skulle gå fint att vända där. Det visade sig dock vara rejält slirigt i leran på den pyttelilla vägen vi åkte på och ett tag trodde jag faktiskt att vi skulle sätta oss fast. Men med lite mickel lyckades jag både vända och ta oss därifrån och kunde sedan stanna vid sjön.


Odden vid dagens tredje sjö, Skiren som är sjö nummer 47.

Efter detta sliriga äventyr så åkte vi hemåt och även om vi fortfarande ligger långt efter när det gäller ”dagens sjö” så bättrade vi ju på resultatet lite i alla fall. Kanske kan vi även fixa lite fler sjöar nu när vi har ledigt i fyra dagar?

Riktiga blogghundar!

I dag var det dags att viltspåra igen, det är så jäkla skoj! Att hundarna går fantastiskt fint i spåret gör så klart att det blir ännu mer roligt. I dag hade vi ju lite bråttom eftersom vi skulle i väg efteråt så Odden fick börja direkt när vi kom dit.

I dag skulle vi ta oss an spår nr 19 och det blir ju nästan lite löjligt att varje gång skriva att Odden spårar som en stjärna men det är ju faktiskt sant! Ska jag klaga så ökade han tempot lite i dag och han hade faktiskt lite snurr när spåret går ner mot vägen. Alla hundar som jag gått med på detta spår brukar gå ner på vägen där och Odden var på god väg när han insåg att det var fel och snurrade runt för att leta redan på spåret igen.

Sören var snäll och lät Friskens spår gås ut först i dag och vid halv tio var det dags att gå hans spår. Vi fick med oss en karl som skulle gå med bakom och som lite fundersamt undrade vad man hade så stora hundar till, de var ju inga jakthundar 😉 Nä det är de ju inte och jag försökte förklara att man faktiskt kan göra annat än att jaga med sina hundar 😉

Frisken gick ju lite halvkonstigt förra veckan då han plötsligt hade fått en hjortklöv i spåret i stället för rådjur men i dag var han faktiskt minst lika bra som Odden! Han tog sig an spåret direkt och jag tror baske mig inte att han gick mer än 3-4 meter från spårkärnan någon gång? I dag hade han spår 15 och det är inte något kort spår utan ett ganska långt. Det går genom tätningar, det går genom myrmark, det går på stenhällar och Frisken fixade det hela rent fantastiskt! Återgången var nemas problemas, vinklarna ringade han i precis så som man önskar och tempot var utmärkt. Som sagt, en riktig liten blogghund som bara gör bra saker.

Ja och som grädde på moset så kan jag meddela att karln som gick med bakom utbrast i ett ”jäklar vad bra han gick” när Frisken kom fram till klöven 😉 Berner kan! Ja det känns inte det minsta orimligt att Frisken ska klara sitt anlagsprov nu, gött!

Sen bar det av tillbaka mot Norrköping. Där mötte vi upp Henrik och Odden lastades om till hans bil för att få åka hem och vi lastade in Friskens syster Lisen och Lisbeth i bussen och åkte vidare till Haninge. I dag var det nämligen dags för röntgen.

Jag trodde faktiskt att jag skulle vara helnojig, efter Odden trasiga ben, när vi skaffade Frisken men det har nästan blivit tvärtom?! Jag bryr mig verkligen inte vad för siffror och bokstäver som han får så länge han inte visar några symtom och mår dåligt! Självklart vill jag ju att han ska vara som han heter, Frisk, och skulle inte tacka nej till en friröntgad grabb, men som sagt så länge han mår bra så är jag nöjd!

Förutom Lisen så var även Freya och Leo med och röntgades och glädjande nog så såg alla bilder bra ut. Nu är det bara att invänta vad SKK säger om bilderna men oavsett vad resultaten blir så mår alla fyra bra och det är utan tvekan det viktigaste 🙂


Tre trötta syskon efter röntgen, jobbigt med en fylla så här på lördagseftermiddagen 😉

Frisken har fortsatt att vara ganska trött under kvällen men han har också högljutt talat om att han inte accepterar att missa ytterligare ett mål mat, han fick ju ingen frukost 😉 Med lite mat i magen så tystnade han och har sedan i vanlig ordning övervakat Henrik och mig när vi åt middag, det skulle ju kunna ramla ner en bit om man har tur. I natt gissar jag att han kommer sova gott.

I morgon ska hundarna hänga med tant Diva och Friskens moster Viran ett dygn för då drar Henrik och jag ner till Ystad för att hänga på spa. För Annes skull hoppas jag att Diva och Viran håller grabbarna under tukt och förmaning så att hon får ett lugnt dygn 😉

Fel men ändå rätt

Det var segt att komma upp i morse trots att jag inte gick och la mig så där vansinnigt sent. Men i dag stod det viltspår på schemat igen så det var bara att masa sig i väg till Fårsum till klockan åtta. Kilo var kvar hemma i vanlig ordning och fick egentid med husse. Något han tolkade som att han hade fri åtkomst till sängen då han hade krypit upp där vid halv åtta?! Våra hundar är inte i sängen så jag vet inte riktigt hur han tänkte där?

I spårskogen var det mycket folk som skulle spåra som vanligt och jag började dagen med att gå ut ett kort spår till en nybörjar hund vilket inte tog lång tid. När jag kom tillbaka fick jag order om att gå Oddens spår som för dagen var nr 33 och jag fick med mig två grabbar som skulle hänga på bakom.

Odden gjorde sitt jobb som vanligt även om han inte fäste i spåret lika bra i början som han brukar. Men resten av spåret skötte han snyggt med ett litet undantag. Vid återgången visade han mig tydligt innan han gått enda ut att han hade koll på vart spåret gick. Men noggrann som han är så gick han ut hela vinkeln och visade sedan återigen tydligt att spåret gick åt vänster. Men något luktade verkligen gott åt höger och han bara kunde inte låta bli att kolla upp det och tog sig en liten tur på ca 40 meter innan han gick tillbaka och tog sig ann spåret igen. Lugnt och fint gick det som vanligt och nu ska jag se till att boka in ett prov nästa gång jag träffar Sören så får vi se om det kan tänkas gå bra.

Efter lite väntan som innebar att jag hann få i mig lite frukost så var det dags för Frisken att gå sitt spår, nummer 6, och Evelin skulle hänga med bakom. Frisken var på och tyckte att det skulle bli skoj men han var väldigt velig i spårstarten. Efter förra veckans fina spårarbete så förväntade jag mig nog att han skulle göra något liknade men nä, Frisken var högst tveksam till att verkligen följa spåret och det var ju lite märkligt. Han nosade och visade mellan varven att han hade full koll på spåret men han gick också av och betedde sig lite märkligt genom att tex nosa igenom en buske mycket noggrant, eller genom att markera två av snitlarna? När vi kom fram till bloduppehållet fick han verkligen tvärstopp och nosade åt alla  håll utom där spåret gick och det var ju märkligt. Till slut visade jag på nere på marken och lite tveksamt tog han och följde spåret.  Resten av spåret spårade han helt okej men betedde sig ändå inte riktigt som jag vant mig vid. Vid spårslutet fick vi svaret på varför.  En hjortklöv hade försvunnit på avvägar efter att spåren hade gåtts ut på morgonen och Frisken som ju brukar spåra rådjur hade denna dag i stället fått spåra hjort. Ingen som helst fara men det förklarar ju varför han spårade men ändå inte.

Efter det fick Frisken hänga vid grillen med mig en stund innan vi till slut rullade hemåt. Det var tydligen jobbigt att stöta på ett nytt djur i spåret för Frisken var betydligt tröttare efter detta spår än han var förra veckan och då var det spåret längre.

På vägen hem fick jag rejält ont i nacke och skalle så när vi kom hem så slängde jag i mig en ipren och satte mig i solen. Hundarna fick gnaga på varsitt ben så länge och var mycket nöjda över det. Efter 1,5 timme var skallen med igen och jag bytte om och tog med mig hundarna på en löprunda som faktiskt kändes ganska okej. Som sagt jag tycker inte att det är så skoj att springa men varje vår får jag sådana idéer 😉

Efter detta tog vi en välförtjänt paus och slappade. Hundarna sov sött en stund och jag hann ta en dusch och sitta i soffan en stund. Strax före sextiden ville dock både hundarna och jag ut och röra på oss igen så vi gick i väg på en kvällsrunda runt sjön. Jag fick lite foto inspiration och hängde på mig kameran och tog även med mig fjärrkontrollen samt stativet och hade några tankar om vad jag ville ha. Men när vi kom fram till den delen av skogen där jag ville vara och jag fått kameran på stativet och skulle tårta fjärrkontrollen så funkade inte den ena delen? Förhoppningsvis är det bara batteriet som dött så att det är lättfixat. Men mina idéer får vänta till en annan gång. Jag fotade hundarna lite i alla fall men tappade lite gnistan när det inte blev som jag hade tänkt mig.


Odden i solen inne i storskogen.

Hemma blev det middag och nu ska jag ägna resten av kvällen åt lite pälsvård tror jag bestämt. Alla tre grabbar skulle behöva gås igenom med kammen men Frisken får nog vara först ut, ettårs fällningen är här med full kraft och det är lika bra att kamma av honom pälsen så att den kan komma tillbaka igen. Till Byske ska han väl vara i päls igen i alla fall 😉

Ner som en pannkaka och upp som en sol

Ja alltså jag vet att det heter tvärtom men i helgen hade vi rubrikens variant 😉

I fredag promenerade jag hundar och sedan fick vi besök på kvällen 🙂 Annette och Lisbeth dök upp för att umgås lite. Lite mat, lite vin och en massa prat, receptet på en bra kväll! På   lördagsmorgonen blev det tidig uppstigning för att ta sig till årets första rasspecial, Sala. Dålig uppslutning i år, har aldrig varit med om så låga anmälningssiffror på en special tidigare, men vi som var där hade trevligt.

Själv hade jag Frisken med mig och han var lika enkel som vanligt. Femtioelva utrop om ”oj, så stor han är!” fick vi visserligen men ja, han är stor och nej, jag kan inte gör något åt det 😉 Frisken inte bara är stor, han kände sig tydligen stor också och flaggade glatt med svansen till mattens stora irritation. Jaja, svansen är som den är, jag kan inte göra något åt det heller. Fru domare för dagen gillade inte Frisken alls och gav honom blått och sedan blev det en fjärde placering i juniorklassen. Muntligt var det verkligen bara hans rörelser som hon gillade, allt annat var det fel på… I kritiken var det dock inte lika illa skrivet, ja ja så är utställningar. Synd för domaren att hon inte gillade Frisken, för då har hon ju fel 😉 Matten tycker desto bättre om honom så han var lika glad för det eftersom det så klart blev grisöra efter väl utfört arbete av Frisk!

Snabbt gick det eftersom det var så få anmälningar och redan halv tolv var alla korthår och  berner hanar klara. Tikarna tog lite längre tid på sig men det var då inte mycket. Lite fotande efteråt och sedan lunch tillsammans med några andra hundtokar och sedan var Sala liksom över. Lite snopet när det går så fort.

Hemma blev det en kort runda i skogen så att Frisken också fick röra lite på sig och inte bara springa i en liten ring och sedan häckade jag i soffan med lite tv och lite bildredigerande som aktivitet.


Snygg hund den där Jackepotten 😉 Trevligt att få låna honom och få hänga på till en vinst i bästa hanklassen och jodå, morfar Potten fick sitt grisöra han också, så klart.

Det hade varit trevligt att få sovmorgon i dag men nä, det stod viltspår på schemat så det vara bara att masa sig upp i dag med.

I dag var det rekordmånga som skulle spåra, hela 29 hundar skulle gå spår i dag?!! Alltså det är en helt fantastik organisation kring den här spårcirkeln, år efter år. Jag började med att gå efter Sanna och Linus på deras spår och sedan var det dags för Odden att gå sitt. I dag hade han spår nr 3 och det har jag nog aldrig gått tidigare insåg jag. Ett ganska långt spår och ett dygn hade det ju legat. Odden hade fullt upp med att sniffa efter löptik på vägen till spåret men när jag väl hade satt på selen och bad honom gå i väg så koncentrerade han sig på spåret, duktig pojke!

Han var precis lika duktig i dag som senaste helgen med undantag för att det här spåret på ett ställe korsar med ett annat. Det andra spåret var precis nyblodat till ett tvåtimmars spår och Odden kunde inte riktigt motstå att byta och gå på det nyare spåret. Det var dock inga som helst problem att bryta honom och be honom göra rätt 🙂 Japp han är min spårstjärna den här helgen också!

Efter lite väntan var det dags för Frisken och han visade att han nu hade fattat vad det här med spår innebär 🙂 Det är fortfarande inte helt lätt men i dag jobbade han på på ett helt nytt sätt och gav sig verkligen inte. Inte heller var han lika lättstörd av saker runt omkring och tur var nog det eftersom jag hade med mig en tjej bakom som gärna både berömde min hund samt pratade med mig. Berömma hunden ska man så klart göra och Frisken behöver en hel del stöd fortfarande så klart. Men att berömma hundar som spårar är inte alltid helt lätt eftersom man faktiskt inte vet vad man berömmer.

Frisken tex har jag ju ingen som helst koll på om han faktiskt spårar/nosar efter just spåret som jag vill när han hittar rätt efter att han ringar, eller om han går på något annat? Av den anledningen är jag ganska tyst när mina hundar spårar, vid enstaka fall när jag ser att de är helt rätt brukar jag berömma med ett ”rätt, duktig pojke” men inte mycket mer än så. Alla mina hundar är dessutom sådan som när de spårar och får problem, vänder sig till mig och ber om hjälp. Jag kan ju omöjligt hjälpa dem i ett skarpt läge så jag väntar bara ut dem tills de tar tag i problemet själva. Odden löser det numera oftast helt på egen hand. Kilo måste jag ”tvinga” till att inte försöka få hjälp av mig och Frisken hjälper jag så klar inte alls med just den biten eftersom han måste lära sig att jobba självständigt, samtidigt måste jag ju stötta honom och se till att han inte tappar motivationen.

En duktig Frisk fixade i alla fall hela spåret med några vinklar och var som vanligt glad över att klöven till slut dök upp. När vi sedan kom tillbaka var alla spår mer eller mindre klara och klockan var bara elva. Som sagt snacka om bra organiserat!


Frisken kollar in utbudet av klövar efter väl utfört spårarbete 🙂

Eftersom klockan inte var mycket så åkte vi och gjorde Pia en tjänst. Lilla Hector skadade sig nämligen för en vecka sedan och fick en fraktur i knäleden. Som ägare till en hund som haft diverse problem och blivit opererad flera gånger så har jag full förståelse för hur jobbigt och hur låst man blir i en sådan situation. Nu var ju vi två som hjälptes åt att ta hand om Odden men Pia är ensam och har ju dessutom tre vuxna hundar som också behöver få komma ut. Så jag åkte helt enkelt och var valpvaktare en stund. Odden och Frisk fick ligga ute i Pias hundgård och jag satt inne hos Hector. Han var typ hur enkel som helst att vakta eftersom han sov större delen av tiden.


Jobbig valp 😉 

När valpvaktandet var över så åkte vi vidare hemåt men stannade hos Tommy och Anette där det blev middag 🙂 Övriga familjen Nilsson var också där så när vi käkat tog Hanna och jag oss i kragen och bokade lite saker till vår Islandsresa som det ju bara är två månader kvar till 🙂 Boenden och bil har vi nu bokat även om boendet nog kan tänkas bokas om om jag känner mig själv rätt… Vi kollade även upp blå lagunen och ska boka entrebiljetter dit samt kollade på några olika ställen där man kan göra ridutflykter. Vi ska dock kolla vidare på det och boka lite senare har vi tänkt.

När vi kände oss klara med resebokningar så var det dags att ta ut hundarna på en promenad. Vädret har ju varit helt ljuvligt i dag så jag valde att gå runt Skärsjön och hade inte ens på mig någon jacka, underbart.

Ja nu blir det slappande i soffan och ladda för nästa vecka. Sim, lydnadskurs, viltspår och sennenträff är det planerat för så den veckan ska nog gå den med.

1 åring

Lilla goproppen och mysråttan Frisk fyller år i dag, ett helt år 🙂 Han fick börja dagen med det bästa han vet, mat! Lite extra gott i så klart i skålen men bara lite. Sen bar det av ut på morgonrunda och Frisken verkade tycka att han kunde få göra som han ville dagen till ära…. Som att snoka rätt på skit och börja snaska i sig. Tvi vale sa jag och Frisken förstod verkligen inte alls varför han fick trät för något så trevligt?

Hemma igen så fick grabbarna varsitt märgben att jobba lite mer medan jag fick i mig frukost. Jag ägnade sedan större delen av dagen åt att plocka och fixa här hemma. Bland annat var jag duktig och slängde in en massa påsar med pant, papper och glas i bussen och åkte ner till Finspång och blev av med det när jag ändå skulle handla lite.

Bortsätt från när jag åkte och handlade har hundarna varit ute hela dagen. Vädret har varit mulet och grått och med det gräsligt lerigt också vilket så klart har gjort att hundarna ser ut som lerklumpar allihop. Trots det fick det bli lite pedikyr i form av kloklippning vilket ingen av dem är så förtjusta i och Frisken menade på att han borde slippa med tanke på födelsedag, matte var dock benhård och klippte samtliga klor 😉 När damernas tre mil var klar var det dags att försöka föreviga födelsedagsvovven och inför det fick han ligga inne och torka till så att jag kunde borsta och snygga till honom hjälpligt i alla fall. Sen åkte vi bort till skolgärdet där jag tänkte att vi skulle kunna få till skapliga bilder trots det tråkiga vädret.

Frisken har ju varit en lättfotad grabb när vi tagit månadsbilder och tidigare veckobilder, i dag ville det sig dock inte alls. Inte för att han på något sätt gjorde ett dåligt jobb, han står som en klippa och fäller snällt fram öronen om man viftar med en gobit, men det blev ändå inte bra? Till slut vi fick nöja oss med en halvskaplig bild, bättre än inget liksom.

1-ar
Lilla goproppen, som inte är så liten, fyller 1 år, hipp hurra!

1-ar-huvud
Fokuserad på en köttbullsbit 😉

Efter fotograferandet fick det bli en promenad igen. En tur runt Bysjön verkade lämplig med tanke på hur blött och skitigt det var ute. Kilo har haft lite röda tassar i någon dag nu och ömmade i går så lite lagom bra underlag behövdes till honom. Nu tvättade jag och fönade honom torr i går så klart samt la på en dämpande och skyddande salva så i dag har han inte visat någon ömhet men eftersom han fortfarande är lite röd så tar vi det så klart försiktigt. Hemma igen så gick jag igenom bilderna och sedan var det dags att fixa middag. Lite älgkött med vitkålsgratäng blev toppen som lördagsmiddag.

Medan vi åt fick Frisken och de andra födelsedags snask i form av grisöra. Jag tror att Frisken är rätt nöjd med sin dag och nu har han lagt sig nere på sin favoritplats i källaren och sover sött.

Många km och sjöar blir det

Helg och jag fortsätter att jaga sjöar här i vår kommun 🙂

Jag hade ingen klar plan i dag utan bestämde mig för att ”ta” lite sjöar här hemikring. Det visade sig vara ett bra drag! Hundarna var så klar på och nästan lite överdrivet taggade? Vi började ju att gå på våra hemma stigar så hur tusan de kan veta att vi ska göra något annat den här gången kan man ju undra? Men hur det nu än var så passerade vi vår badsjö och knallade i väg mot Hessmedstorp. Innan vi kom fram följde vi dock en liten, liten skogsväg som jag aldrig testat tidigare. Så här med facit i hand så är ju det oerhört korkat för det visade sig vara en jättetrevlig stig som jag kan koppla i hop och göra en lagom lång rundslinga av, perfekt!

Den lilla vägen, som inte finns med på några kartor tog oss i alla fall fram till dagens första sjö, Ricksjön. Som sagt jättefina små skogsvägar och så får man komma fram till en liten vacker sjö, varför har jag inte varit här förut?! Det är inte alls speciellt långt hemifrån oss, kanske 2,5-3 km så det är verkligen obegripligt. Nåja nu kan vi göra något åt det!

ricksjon
Frisken vid Ricksjön, sjö nummer 16. Hade ju varit trevligt att försöka ta fina kort vid alla sjöar men i bland är inspirationen verkligen inte på topp så det får duga med bara den rena dokumentationen.

Från Ricksjön fortsatte vi på en annan liten fin skogsväg som tog oss till Holmsjön ganska raskt.

holmsjon
Frisken och Kilo vid Holmsjön, sjö nummer 17.

Efter Holmsjön var följde vi den enda vägen som fanns och mycket förvånad knallar vi efter någon km rak in i ett grustag?! Jag hade verkligen ingen aning om att det lågt ett stort grustag bara 5 km hemifrån, dagen bara fortsatte att ge mig överraskningar. Grustaget var ganska häftigt och hundarna var oerhört intresserade av att det på ett ställe då och då rasade ner lite stenar vilket så klart lät en del.

grustag
Odden och Kilo spanar efter vad det är som låter när det rasar ner stenar.

Ja vi kollade runt lite där i grustaget och fortsatte sedan på andra sidan. Ganska snart skulle vi dock svänga av och ge oss in i skogen enligt kartan eftersom vi nu hade siktat in oss på sjön Ämten. Till Ämten kom vi när vi lämnade skogsstigen och kom ut på grusväg igen.

Nu var det dock dags att fundera på om vi bara skulle ta Ämten och sedan gå mot Sonstorp eller om vi skulle vara ute längre tid och dra oss mot Hälla eller Jägersberg? Vi gick i alla fall till Ämten till att börja med och eftersom benen kändes pigga och hundarna definitivt var det så bestämde jag mig för att gå mot Hälla eller Jägersberg i stället för Sonstorp.

amten
Grabbarna vid Ämnen, sjö nummer 18.

Vi har vänner som haft stuga i närheten av Ämten så jag kände igen mig och tänkte att vi nu skulle ge oss ut på lite mer okända marker. Vi knallade norrut och fortsatte på grusvägar. Vi mötte några jägare i bil annars var vi helt ensamma. Efter några km på grusväg kom vi till ett t-kors där vi gick rak ut i skogen eftersom det ca 50 meter rakt in låg en sjö vid namn Stora Hornspillen. Massor med skvattram att ta sig igenom för att komma dig och om det inte varit fruset hade vi fått stanna på långt avstånd, nu kunde vi ta oss enda fram 🙂

st-hornspillen
Grabbarna vid sjön Stora Hornspillern, sjö nummer 19.

När vi dokumenterat Stora Hornspillern var det dags att bestämma om vi skulle gå mot Hälla eller mot Jägersberg. Jägersberg är vi ju vid med jämna mellanrum så jag bestämde mig raskt för att vi skulle gå mot Hälla i stället. Efter en stund ytterligare vandrande ringde jag Henrik och meddelade vart vi skulle komma ut på ett ungefär, det tar nämligen ett bra tag att åka till Hälla.

Vi fortsatte att knalla på och borde ha gått in och tagit Svangölen men den låg ca 500 meter rakt ut i skogen bland lite myrar och nu hade vi gått ca 14 km och hade kanske 4-5 kvar så jag orkade inte riktigt mobilisera mig till att knallar rakt ut oledat. Vi fortsatte i stället, blev tvungna att knalla rakt över ett torps gårdsplan men ingen var där så vi störde ingen. Strax efter knallade vi dock av grusvägen och tog Mörtsjön.

mortsjon
Stigen ner till Mörtsjön, sjö nummer 20.

Efter Mörtsjön hade vi bara en liten bit kvar till vägen där Henrik skulle plocka upp oss. Vi blev dock stoppade tidigare då vi mötte en bil som stannade och vevade ner rutan och barskt frågade mig vem jag var?

När jag svarade Lina och fick förklara att jag var ute och vandrade och letade sjöar blev pensionärsparet i bilen i stället jättetrevliga och vi fick oss en pratstund. När jag berättade vart vi hade gått såg de mäkta imponerade ut och när de förstod att det var tre hanhundar som jag hade med mig blev de ännu mer imponerade? Nåja till slut gick vi de sista hundratalet meterna för att möta upp Henrik.

Det blev lite långt i dag… nästan två mil… Men skönt var det och hundarna var mycket nöjda. På vägen hem stannade vi och tog fem sjöar till, vi började med Ålsjön.

alsjon
Lagom road Henrik får posera vid Ålsjön, sjö nummer 21.

Nästa sjö blev en dubbel 😉

flaten-och-lanningen
Till vänster ligger sjö nummer 22 Flaten och till höger ligger sjö nummer 23, Länningen.

Därefter stannade vi vid Finspångs, tror jag, mesta badsjö. Stora skiren. Många är vi som har tillbringat varma sommardagar vid denna badplats.

stora-skiren
Grabbarna fick komma ut vid Stora Skiren, sjö nummer 24, eller jag har aldrig hört någon kalla sjön för något annat än Skiren om jag ska var ärlig.

Sist blev det en liten sjö som ligger bakom Skiren som vi stannade vid.

skrirgolen
J
o jag fastnade på bild jag med, här med Skirgölen, sjö nummer 25, i bakgrunden.

Efter 10 sjöar bar det så av hemåt. Där fick Frisken stå ut med att genomgå en snabborstning innan vi gick ut för att fota honom, han blir ju nämligen 11 månader idag. Hu så fort tiden går och ändå, det känns som att han varit hos oss för alltid ❤ Lilla fjanten brukar ju vara lättfotad men i dag gick det inte alls? Nåja till slut fick vi nöja oss, för det var gräsligt rått och kyligt ute nu.

frisken-11-manader
Mattes lilla fjant så stor han nu än är och husses hund, 11 månader ung.

Resten av kvällen har vi mest tagit det lugnt. Hundarna har sovit sött, ja förutom Frisken som kommer sprintades så fort något prasslar eller låter, han tror alltid att det är något ätbart på gång… Det blev lite ordentlig middag till slut i alla fall och så har ju Mellospektaklet dragit i gång och fått stå på i bakgrunden.

I morgon ska vi ta lite fler sjöar är planen men vi ska inte gå lika mycket utan tar nog bilen till lite trevliga ställen och göra korta rundor här och där 🙂

Nyborg 2017

En härlig helg är över, få se nu vad jag minns av de senaste dagarna?

I torsdagskväll fick vi hem Friskens syster Freya. Systeryster fick bo hos oss en natt då hon skulle med oss på äventyr i Danmark på fredagen. Hon skötte sig utan bekymmer även om hon nog tyckte att det var lite konstigt att matte försvann och hon blev själv bland en massa fyrbenta grabbar?

Fredagen jobbade jag några få timmar på morgonen och sedan bar det av hemåt för att rasta hundar och packa klart. Hundarna blev gräsligt skitiga men ut måste de ju även om det står utställningar för dörren. Väl hemma igen var det bara att slita fram fön och borste och försöka snygga till syskonen bus, Odden och Kilo fick vara lite skitiga då jag inte hann ta alla fyra. Packa är som vanligt skittråkigt men till slut fick jag ner lite kläder och kunde bära ut väska och prylar till bilen.

Odden och Kilo var inte alls nöjda med att få vara hemma medan Frisken och Freya nog tyckte det var ganska spännande att få åka på äventyr. Vi hämtade upp Tommy på vägen och åkte sedan och hämtade Anne och Flisan nere i Finspång innan vi rullade mot Norrköping för att packa om och styra upp bilarna. I Norrköping fick Tommy ta Lisas bil hem till oss så att den stod säkert och fint och så stuvade vi in sakerna från hennes bil i min. Det fick bli en grabb och en tjejbil, där Frisken, Jackpot och Yamas var grabbarna som åkte hos mig och Freya, Flisan, Emmy och Yrsa åkte med Angelica. Lugnt och skönt för hundarna och nej det är inga bekymmer att stoppa in Frisken till de större pojkarna, de är ju vana vid att ha diverse olika pojkkonstellationer när vi ska ut på äventyr 😉

Så började vi rulla söderut. Ett stopp för att kissa och ett stopp för att äta annars rullade vi på hela vägen till Nyborg. Anne och Angelica lyckades få ett gult kort av brobizzen när de skulle in till Danmark men annars flöt det på fint 😛

Hotell Villa Gulle har vi bott på förr och det funkar bra. Vi kom dit ganska sent på fredagskvällen så vi bar bara upp sakerna på våra rum och gick sedan för att rasta hundarna. Lite stimmiga och stojiga hundar där inte alla hade riktigt ro att göra det de skulle men bättre pigga och glada än ledsna och tråkiga. Väl inne på rummen igen så blev det naturligtvis lite bubblor innan det var dags att försöka få några timmar med sömn.

Lördagsmorgon och som vanligt sover jag inte så jättebra första natten borta. Men vi knallade upp, rastade hundar, gjorde oss i ordning, gick och käkade frukost (stort antiklimax, snapsen som alltid brukar finnas fanns inte?!?!) och sedan åkte vi då bort till hallen där utställningen är. Det är väl fjärde gången jag är där så jag börjar kunna det här nu 😉

Burar och väskor kom på plats och sedan rastade vi hundar. Skitigt som jag vet inte vad ute så när vi tog in hundarna så såg de ut som lerinpackade skitgrisar mer än vackra utställningshundar. Fönen var som tur med så vi hittade ett eluttag och kunde snygga till dem igen 🙂 För hur det nu än är så är det ju faktiskt viktigare att hundarna får rasta sig och må bra än att de är perfekta i pälsarna.

Frisken och Freya var först ut från vårt gäng eftersom de går i juniorklassen. Frisken skötte sig fint och domaren från skottland frågade hur gammal Frisken var. 10 månader svarade jag och han konstaterade att ”Oh, he is a BIG boy”. Ja Frisken är stor, fast hos oss är han ju lilleman ändå. Det blev excellent och i konkurrensen sedan blev Frisken placerad som fyra. Systeryster Freya skötte sig också, fick excellent och blev även hon placerad som fyra i klassen (som var stor, 17 st tror jag!) och hon fick dessutom ck 🙂

frisk
F
risken har nu testat Finland, Sverige och Danmark inom loppet av en dryg månad. Nu blir det nog lite vila från ringspringandet ett tag så han får smälta det här. 

freya
Syrran Freya 🙂

Sen var det Yamas och Yrsas tur, syskonen skötte sig strålande, vann båda två sin klass med ck 🙂 Därefter var det Jackpots tur och han som brukar skämma bort oss med idel vinster fick denna dag nöja sig med en andra plats i championklassen. Han lyckades dock bjuda matten på en flygresa i stället så att hela hallen höll andan. Ja om man undantar oss som var närmast som mest skrattade. Lisa hälsar att hon landade mjukt och inte gjorde sig illa och dessutom att det var mitt fel eftersom Jackpot hade lite väl hög förväntan på att få sitt utlovade grisöra 😉 Som ”straff” fick jag springa med Potten i bästa hanklassen sedan.

16196826_10206500925080970_492546670_o
Yrsa gjorde debut utomlands och skötte sig med den äran! Två * klassvinst med ck och avtackad som 5:e bästa tik båda dagarna.

I tikringen var det dags för Flisan och Emmy, mor och dotter som brukar följa varandra, i championklassen. Det gick alldeles lysande med vinst för Flisan och en tredje plats för Emmy.

Ja och så här blev det då resultatmässigt

Bästa hanklassen:

  1. Senettas Columbo, BIR
  2. Bernerdalens Jackpot
  3. Kronblommas Yamas, cert 🙂
  4. Kjaer´s Dancing With Charlie, r-cert

Bästa tikklassen:

  1. Tjofselinas Alisa, cert och championat 😀 😀
  2. Amazing tiklo´s Balu Magic
  3. Bernervillans Erina Emmy, r-cert
  4. Kristianslyst Becca

Ja det var ju så jäkla skoj och härligt att Flisan fick ta det där danska certet nu. Hon har ju varit med till Danmark ett antal gånger men haft lite stolpe ut vid några tillfällen men nu var det hennes tur 🙂 Ja och så har ju Yamas då ett cert som ligger och vilar tills han har passerat två år och kan börja jaga sista svenska certet för att få championat i bägge länderna.

16265848_1346961291990816_2652505361785903391_n
Anne och allas våran Flisan 🙂

Vi passade på att fota lite hundar innan vi packade in oss i bilarna igen och rullade tillbaka mot hotellet, eller ja först shoppade vi lite drickbart 😉 Vi gick sedan en runda med hundarna så att de och vi fick lite luft, det var rejält varmt i hallen denna dag och svetten rann på oss tvåbenta när vi sprang med hundarna. Nöjda och rastade hundar slängde sig sedan på golvet och sov sött medan vi tvåbenta korkade upp bubblor och skålade för alla våra fantastiska hundar ❤

Vid sju hade våra danska vänner bokat bord på en restaurang tvärs över vägen så vi gav oss av och mötte upp dem. Det blev en herrans massa skratt och tämligen högljutt, faktiskt så högljutt att de andra två sällskapen som var i samma rum som oss lämnade… Lite pinsamt så klart men skoj hade vi 🙂 God mat fick vi också.

16265220_10206499689170073_3319227771571492258_nVärdelösa mobilkamera, jag måste verkligen skaffa mig en ny! Men glada och nöjda är sällskapet i alla fall 🙂

Efter middagen fick hundarna komma ut en sväng igen och sedan avslutade vi dagen på rummet med mera bubblor tillsammans med Christina och Fie.

Natten till söndagen sov jag betydligt bättre. Lisa däremot hörde fyrverkerier? Men själv sov jag som sagt sött. Söndagen började med sedvanlig rastning och fix av oss själva samt packning eftersom vi skulle hem efter utställningen och alltså skulle checka ut. Mitt i allt det kom jag på att Lisa skulle ha trimmat till mig lite så Pia fick rota fram en sax och så blev det trimning av mitt risiga hår, skönt att få det gjort. Till frukost fanns det sedan snaps på plats och ordningen var återställd på Villa Gulle 😉

16265677_10206499689330077_2663851747957676506_nEn liten skål till frukost? 

Nåja sedan lastade vi ut allt i bilarna och rullade till utställningshallen igen. Hundarna rastades och sedan fick de fönas igen men ganska snart var det så dags att börja i ringarna. Färre hundar denna dag och det var ju bra när man har en lång resa hem.

Frisken var först ut och dagens domaren var inte förtjust i honom och gav ett VG. Det i sig har jag inga problem med men jag håller då inte med om allt i kritiken. Det var dock bara tre av åtta som fick excellent så Frisken fick vara med i konkurrensen ändå och eftersom han tydligen var bäst av de som fick VG så blev det återigen en fjärde plats. Syrran Freya gjorde samma lika, dock med excellent 🙂

Yamas och Yrsas klasser krockade så jag visade Yrsa denna dag. Hon skötte sig fint även med mig och vann klassen även denna dag med ck, så gjorde även Yamasen. Jackpot var denna dag tillbaka i de vanliga rullarna och vann championklassen och så var det då dags för championtikarna. Denna dag höll vi ju på Emmy eftersom Flisan redan gjort sitt dagen innan 😉

Ja och Emmy och Fie skötte sig strålande tillsammans och vann klassen med mamma Flisan tätt i hälarna på en andra plats, kunde ju inte bli bättre!  Ja och så här blev söndagens resultat:

Bästa hanklassen:

  1. Bernerdalens Jackpot, klubbchampion, BIR
  2. Senettas Columbo
  3. Harthins Magic Mojo
  4. Lady Xieras Pepsi, cert

Bästa tikklassen

  1. Bernervillans Erina Emmy, cert, championat, BIM 🙂
  2. Tjofselinas Alisa
  3. Werner Wix Xtra Special, r- cert
  4. Banehavens Fillis Filura

16251061_10206501404332951_1134258033_o
En trevlig syn tycker vi svenskar 🙂

16231430_10206501196207748_601762530_o
Bernervillans Erina Emmy, nybliven dansk champion 🙂 
Friskens fina mamma

Jamen det blev ju hur bra som helst det här 🙂 Vilka fantastiskt vackra och framför allt snälla hundar vi har som glatt hänger med på deras mattars alla infall. Åker land och riken runt, finner sig i att få nya kompisar i alla tänkbara konstellationer, snällt väntar på sin tur, med viftande svansar accepterar vilken handler som än tar dem i snöret och bara tycker att det är skojigt att få vara med ❤

Innan vi åkte hemåt var vi ju faktiskt tvungna att ta en riktig skrytbild med alla rosetter från helgen med hundarna 😉

16325802_10206507966737007_1352629830_o
Skryt 😉
Alldeles hysteriskt mycket rosetter fick vi med oss hem, alla syns inte ens där bakom hundarna! Men så placerade sig ju faktiskt alla sju hundar sig i sina klasser båda dagarna.
Lite roligt att alla är släkt! I bilen sitter Flisan och Jackpot som tillsammans har skapat Emmy som sitter som andra från vänster. Bredvid Emmy sitter hennes barn Frisken och Freya och från höger sitter Yamas och Yrsa som ju båda har Jackpot som pappa 🙂

Ja sedan rullade bilarna hemåt. Något stopp för att rasta hundar och för att äta själva men annars rullade milen på. I Norrköping lastade vi om bilarna och vinkade hejdå och så var denna resa slut.

Dags att göra nya planer med andra ord 😉

Återbesök

I dag var det dags att besöka kiropraktorn Eva igen. Eftersom jag tagit hela förmiddagen ledigt så började vi med en längre runda i skogen, visserligen kolsvart ute men ändå skönt. På Norsholm sedan började jag med att vara med på Stinas återbesök, intressant att se vad som hänt sedan sist och hur Eva hittade sådant som fanns kvar. Det var kanske inte helt praktiskt att Stina var där först dock eftersom hon löper, mina grabbar som skulle in efteråt tyckte att dammsugning av golvet var betydligt mer intressant än att fokusera på vad vi faktiskt höll på med 😉

I dag hade jag två tider bokade, en åt Frisk och en åt Kilo. Frisken fick börja och på honom var det bara så att jag tyckte det kunde vara bra att ha en genomgång för att se om det finns något som vi behöver jobba med? Lite stämma i bäcken med andra ord. Frisken hade förvisso inte tid att ta någon större notis om Eva, det luktade ju så fruktansvärt gott på golvet… Men han var tämligen samarbetsvillig i alla fall.

Som vanligt började Eva med att titta på rörelser, fram och tillbaka samt på böjt spår. Hon såg inga konstigheter och domarens kommentar i lördags om att Frisken vrider ut tassarna bak fnös hon bara åt 😉 Sen gick vi in för att klämma och känna. Hela Frisken gicks igenom men allt kändes bra. Mjuk och spänstig, inga knäppningar eller andra konstigheter i lederna. Frisken fick testa att stå på en stor peanutball vilket var lite läbbigt men något han snabbt vande sig vid. Eva tyckte att han hade bra stabilitet och att han belastade alla fyra benen lika mycket.  Sedan fick han stå på matta och bli genomgången där också med samma resultat. Skönt så klart och jag hade väl inte förväntat mig något annat. Det enda som Eva kunde hitta var att triceps muskeln på vänster sidan var en aning mer spänd så den behandlade vi med laser eftersom det var gott om tid kvar. Vi fortsätter i övrigt som vi har gjort och försöker att bygga lite mer muskler inför kommande röntgen helt enkelt.

Sen var det dags för Kilo och om Frisken tyckte att det var spännande med ett golv som luktade löptik så var Kilo sju resor värre… Nåja för Kilos del var det ju ett återbesök. För tremånader sedan behandlade ju Eva honom med ledmobilisering i höger bäckenled, höger höftböjare och mellan 3-4 ländkotan. I dag höll hon med mig om att Kilo rör sig med betydligt bättre påskjut än sist och att han är mer liksidig 🙂 Men hon höll även med mig om att han borde kunna ta ut steget ännu bättre bak, det verkar som om jag faktiskt börjar lära mig lite jag med om rörelser, jag tycker annars att det är svårt. Vi fortsatte, efter att ha tittat på rörelserna, inne där även Kilo fick testa att stå på peanutballen men helt ärligt så var den lite för liten för honom 😉 Han höll liksom på att glida av så vi fick fortsätta på mattan i stället. Inga konstigheter med hur Kilo belastar benen i stående och han har en skapligt bra stabilitet också. Pendelrörelsen som vi testade var dock lite lite spänd så den ska vi jobba vidare med. Sen gick Eva igenom Kilo och även om hon inte hittade några direkta låsningar så valde hon ändå att behandla höger bäcken igen (efter att ha mjukat upp musklerna med laser) för att se till att det inte kommer tillbaka där igen. Även ländryggen behandlades i förebyggande. Kilo var dock helt oberörd av ledmobiliseringen vilket han inte var sist så det visar ju att han inte har några stora bekymmer kvar, skönt!

Sist gick vi igenom lite övningar som vi kan pyssla med hemma för att fortsätta att hålla hundarna i bra form 🙂 Sen bar det av hemåt för att lämna hundarna och kasta i mig lite lunch innan det var dags för en halv dag med jobb.

Efter jobbet tog jag med mig alla hundarna på en runda i skitvädret. Blåst och snö som var som vassa pilar, hu. Eftersom Kilo ju var behandlad så fick en kortare 3 km runda räcka denna kväll. För de andra två var det ju dock inte riktigt nog men i dag hade jag planerat in löpbandsträning vilket ju passade fint i ruskvädret 🙂

Odden fick börja och i dag testade vi att höja bandet i framkant så att det blev lite uppförslut för första gången. Odden fick sedan skritta på 7+7 minuter och han rör sig fint 🙂 Frisken ville gärna vara med redan när Odden körde eftersom han är så godisfixerad så när det sedan var hans tur så skuttade han glatt upp på bandet och väntade på godisregnet. Han fick också gå i uppförslut i dag och 7+5 minuter för hans del.

15977454_10206415542306454_2030639520928310431_n
Taskig mobilbild på Odden på löpbandet.
Observera att han sätter i högerframben helt rakt i skritten 🙂 Detta jäkla högra fram som vi gjort på mycket med, så skönt att se det användas korrekt. I trav fladdrar det rätt bra i Oddens front 😉 och det kommer vi nog inte kunna jobba bort helt, men vi kan förhoppningsvis stärka upp honom och göra det bättre.

 

10:e december, Helsinki winner

Sömnen blir det väl inte alltid så mycket med på färjor, men lite slumrade jag allt. Hundarna var lugna och sov sött trots att det var helttäckningsmatta och hade kunnat bli lite varmt för dem.

Vi käkade en rasande snabb frukost på färjan men saknade AnnCatrin? Anne hade knackat på men inte fått något svar, vi ringde men ingen svarade. Vi tänkte att hon kanske hade gått ut på däck med Qrossen och nog skulle dyka upp snart. Men ingen AC dök upp och vi ringde igen, utan att få tag i henne. Efter den snabba frukosten så gick Lisa och bankade på hennes dörr igen och då tittade AC ut. Hon hade gått på samma nit som vi också gjort tidigare och inte fått till det med den där timmen som man ska flytta fram 😉

Nåja med alla nu med på banan så tog vi oss av färjan och stannade utmed kanalen i Åbo för att snabbrasta hundarna och ge dem frukost. Jag tror aldrig jag sett en hund kissa så länge som Frisken gjorde denna morgon. Sen bar det av mot Helsingfors och tiden såg ut att bli alldeles lagom. Det var lite köer in mot mässan så AC, jag och våra smågrabbar blev avsläppta vid avlastningsplatsen för att vara säkra på att hinna i tid, vi skulle ju in först i ringen. Praktiskt nog så var bernerringen precis vid dörren så på två sekunder var vi på plats och kunde börja gör i ordning hundarna. Där inne hittade vi också lite kända människor och fick trevligt sällskap av både Jennie (som har Odds bror Rölli) och Crista, alltid trevligt att träffa folk som man oftast bara har kontakt med via facebook annars.

Men det var ju sedan debut officiellt för Friskens del och det kändes ganska skönt att det faktiskt var en svensk domare som jag har lite koll på vad hon tycker om. Qrossen var dock först ut och han skötte sig fint och belönades med excellent 🙂 Hunden mellan Qross och Frisken var en aning stökig och försökte hoppa på Frisken när vi sprang gemensamt så jag höll rejält avstånd både när vi sprang och när vi sedan väntade på vår tur enskilt. Jag behövde väl inte oroa mig för Friskens uppförande, han är som sagt extremt lätt att ha med sig på vad jag än erbjuder, men lite pirrigt är det så klart ändå. Frisken fick i alla fall excellent och med det kände jag mig nöjd och glad med dagen. Han är ju bara 9 månader och några dagar liksom. I konkurrensen blev Frisken sedan placerad som trea (av totalt 9 i klassen) och den muntliga kommentaren från domare Nina Lönner Andersson var att hon tyckte att han hade en fantastiskt trevlig exteriör men att han gärna fick hålla ner svansen 😉 Tänk det tycker hans matte också 😛 Sen ville hon se att huvudet kommer ifatt kroppen och där håller jag med, vi kallar honom för vår lilla fästing just nu eftersom huvudet är så litet i förhållande till kroppen 😉 Qrossen blev tyvärr oplacerad men AC var nog ändå glad över att ta ”revansch” på domaren som ju dömde honom även som valp i Degernäs.

15409969_10206210553861871_1538680580_o
Inga bilder av småpojkarna i ringen eftersom båda fotograferna var inne samtidigt, så dumt 😉 Men en bild på våra extremt lättsamma och skötsamma juniorer kunde jag inte låta bli att fånga på bild. Verkligen jättejobbiga att hålla ordning på 😉

Efter en stund sedan var det ju Pottens tur och att Nina gillar honom vet vi ju, men man kan ju aldrig vara säker på att det inte finns någon annan som hon gillar bättre just den dagen. Så var dock inte fallet så i dag blev det som vi önskade, bästa hane för Jackpot 🙂

Sen tog det ju ett tag innan Flisan skulle in i championklassen för tikarna. Vi passade på att rasta hundarna så klart och för Frisken är det här verkligen helgen då allt händer för första gången!

Första gången på färja, första gången utomlands, första gången officiellt, första gången på hotell och viktigast av allt! Första gången som han lyfte på benet!! Jojomensan, Frisken låter hälsa att han är en stor pojke nu 😉 Det var nog bara en en gångs företeelse men ändå.

Sen var det dags för Flisan och hon passade på att vinna en ganska stor championklass!!

15424407_10206210553461861_342874914_n
Söta mormor Flisan.

Så här blev det sedan i resultatlistan.

Bästa hanklassen:

  1. Bernerdalens Jackpot, BIR
  2. Ridon Hennet Quantus
  3. Mount Magic´s Xtra Fun, cert
  4. Charming Bear Tesefey

Bästa tikklassen

  1. Goldbears Angelina Jolie, cert
  2. Illisia Z Krainy Zeusa
  3. Charming Bear Barinya
  4. Tjofselinas Alisa

15515585_10206210555941923_127135116_oDagens BIR och BIM som också belönades med Helsinkiwinner -16 titlar 🙂

Ja sedan blev det ju lite väntan innan det var dags för gruppfinaler. Vi passade på att rasta hundarna en sväng ute och även ta lite bilder och sedan fick småpojkarna hoppa in i bilen och ligga och sova lite efter en lång dag på mässan. Flisan som luktar smaskens fick däremot hänga med in på mässan igen så att hennes öron inte skulle bli alldeles genomblöta igen. Anne satte sig att vänta vid tvn i förhandsgranskningen medan jag och AC kollade av shoppingutbudet. Det var klart bättre än Stockholm kan vi konstatera men eftersom vi inte saknade något så blev det inget shoppat. Ja förutom fudge till oss själva. Hiskeligt dyr men väldigt god skulle det sedan visa sig.

15400471_10206193537996485_8668149643605331021_nBästa resesällskapet!!
Flisan och Jackpot som ju då är morföräldrar till Frisken och sedan kompisen Qross.

Sen bänkade vi oss vid finalringen och hejade men tyvärr blev det ingen placering denna dag. Nöjda och belåtna kunde vi i alla fall rulla iväg mot hotellet som vi hittade utan större mankemang. Vid incheckningen fick vi dock vet att hotellrestaurangen var fullbokad och vi suckade för vi var vid det här laget rejält hungriga. Vi gick i alla fall till våra rum och hundarna rasade ihop på golvet och somnade gott. Lisa och jag baxade oss sedan ner till restaurangen för att höra om vi inte kunde få boka ett bord till kanske nio eller något men se det gick inte. Däremot kunde vi få sitta i soffan eller utmed barbord mot fönstret på rad om vi ville. Det ville vi så vi gick raskt och hämtade de andra två och så bort till restaurangen igen. En stor öl och en riktigt god köttbit med bakpotatis och sallad satt som ett smäck kan jag hälsa!

Efteråt var det dags att rasta hundarna men då de var både ganska trötta och det var bitande kallt ute så blev det ingen längre tur. Efteråt blev det i alla fall bubblor och fudge för hela slanten och efter det var det dags att inta sängen. Qrossen sov med de andra grabbarna hos oss så att Flisan fick en lugn natt tillsammans med Anne och AC, ja eller hur det nu blev med det och snarkandet 😉

4:e december

Hemma igen, ganska gött det med. Mindre gött att min kropp och min säng inte alls är överens för tillfället. Jäklar så ont i nacken och ryggen jag har för tillfället och så sjukt irriterande det är att vakna mitt i natten och ha ont. Nåja man kommer ju upp tidigt då i stället…

Hundarna deklarerade att de var hungriga i vanlig ordning, ja eller Kilo och Frisk deklarerade det, Odden är ju inte överdrivet intresserad av frukost. Men han åt till slut och då gav vi oss ut på en morgonpromenad. Jättedimmigt och disigt i dag så kameran fick hänga med ut men det var svårt att få till något vettigt.

dimma
Som sagt, dimmigt i dag på morgonen.

Hemma tittade jag lite på skidorna och hundarna fick vara ute och njuta av snön. Det märks verkligen att de uppskattar snön och de vill inte gärna komma in. Jag lyckades få med mig Henrik ut sedan för att fota 9 månaders bilder på Frisken. Han är nästan löjligt lättfotad när det kommer till uppställda bilder eftersom han gör i stort sätt vad som helst för lite godis 😉

frisk-9-manader
9 månader ung och nu börjar det ju likna en berner igen 🙂

När det var klart så tränade jag lite på att springa med Frisken och sedan kom jag på att jag skulle ju fota julkort medan snön ligger kvar. Det ska bli mildväder här i veckan och jag kan ju bara fota på helgen om jag vill ha dagsljus så det var bara att sätta fart.

Lite rekvisita åkte fram och ganska snart var bilden tagen. Den skulle kunna vara bättre men jag har i alla fall så att det duger nu så jag är nöjd. Vi satsar inte på något vackert kort i år utan ett lite mer humoristiskt så det gick som sagt ganska fort att fixa.

Sen var det hög tid att kasta sig i duschen och göra sig i ordning för att åka på julbord. Pappa, Lena, Henrik och jag har ju en liten jultradition att äta julbord i stället för att byta julklappar och i dag var det dags. Slottsmässen brukar vara ett säkert kort och var så även i år. Mätt blir man men egentligen är inte jag något stort fan av julmat, det räcker gott med att gå på ett julbord om året! Kan fortfarande känna illamående av åren när jag gick på 6 julbord med jobbet eftersom vi hade 12 bensinstationer och jag och ägaren var med på hälften var, hualigen.

Nåja jag var hemma strax efter två igen, Henrik åkte och gjorde lite ärenden, och tog genast med mig hundarna ut på en runda igen. Valde att gå runt Skärsjön och såg när vi gick ner för en backe att hundarna började spåra rejält intensivt. Jag kunde inte se något trots att jag också började ”spåra” med mina ögon men när vi var nästan nere från backen såg jag lite blodstänk på en sten och insåg att de nog jagat under dagen och att något helt klart hade skjutits. Nedanför backen och en bit in i skogen så fanns det både släpspår och blodspår och alla tre hundar spårade intresserat men var helt klart även på sin vakt. Kilo sänkte svansen och såg sig då och då om så jag undrar om de kanske hade skjutit ett viltsvin?

När vi skulle sväng av åt ett annat håll än vad jägarna hade gjort blev alla tre hundar lite besvikna men Kilo och Frisken fanns sig raskt i det och övergick till att sniffa på nya saker. Mattes lilla spårhund Odd däremot blev oerhört fursterad över ”tappet” och innan jag hann säga något så hade han sprungit tillbaka till där vi svängde av för att kolla upp spåret igen. Han fick snoka rätt på det och gå i väg åt rätt håll innan jag ropade på honom och bad honom sluta. Men jag måste ju säga att jag blev oerhört sugen på att spåra med honom igen. Nåja om ca 4 månader börjar ju viltspårkursen igen så vi får se fram emot det!

Resten av dagen har vi mest tagit det lugnt, det behövdes för att smälta maten kan jag säga.

F(r)isken

Blä vädret blev precis som förutspått, mulet, grått och blött, gräsligt. November är verkligen årets värsta månad om du frågar mig.

Jag fick i alla fall njuta av dagsljus i dag då jag åkte hem till hundarna på lunchen och tog en promenad med dem, alltid något. Efter jobbet hann jag bara rasta hundarna en sväng, ge dem kvällmaten eftersom de får den liten tidigare på måndagarna inför simmet på kvällen, packa påsen med alla simsaker samt täcken till hundarna och sedan åkte jag in till Norrköping där vi hade uppfödarmöte i kväll.

Vi var en liten tapper skara, tråkigt att inte fler kommer 😦 Nu hade vi visserligen inget stort som vi var tvungna att ta upp men att byta erfarenheter och ställa frågor kan väl aldrig vara fel?

Nåja vi som var där hade en trevlig kväll med en del diskussioner som var givande 🙂 Dessvärre var ju jag tvungen att avvika efter ca 2 timmar då jag ju skulle till simmet. Henrik mötte upp i Norsholm med hundarna som så klart blev glada över att matte dök upp från ingenstans 😉

I dag fick Frisken börja. Förra veckan gjorde han ju framsteg även om han inte alls uppskattar att simma ännu. I dag ville han inte gå ut på rampen utan jag fick faktiskt ta tag i flytvästen och mota honom ut på den. Men när jag efter lite lock och pock puffade ut honom i vattnet var det en helt ny Frisk som simmade i väg?! Inget plaskande och lugn och fin i vattnet 🙂 Han har det lite svårt med vändningarna in mot kanten och då blir det lite plaskande men det syns nu att han knäckt koden att det är dumt att veva med frambenen ovanför ytan för då blir det otrevligt blött i ansiktet. Eftersom han var så lugn och fin i vattnet fick han ligga i en liten stund och simma runt för att riktigt få känna att han hade allt under kontroll och att det är ganska trevligt att simma.

Efter ca 2 minuter fick han gå upp och vila någon minut och sedan kom till vår förvåning det stora genombrottet!!!

Från att för bara några minuter sedan ha vägrat att gå ut på rampen gick han nu ut med lite lock av köttbullen och sedan gick han även längre än han brukar och gick fram till där rampen lutar ganska rejält. Det har han hittills vägrat men nu tog han några steg ut och när jag bad honom stå kvar där en stund så tyckte han inte att det var något konstigt överhuvudtaget! Efter en liten stund började han själv veva med frambenen för att se hur han skulle göra för att komma ut i bassängen så jag lockade bara lite och han trampade i väg!

Plötsligt var det som att han förstod vad det gick ut på och dessutom insåg att det ju inte alls var vare sig otäckt eller jobbigt 🙂 Han fick simma några varv och sedan avslutade vi för dagen eftersom han varit så duktig.

15032120_10206011964417259_6223595701211792567_n
Taskig mobilbild men första bilden på Frisken i bassängen 🙂 Första gången som det faktiskt gick att ta en bild utan att riskera att kameran eller mobilen skulle dränkas 😉

Sen var det Oddens tur och i dag fick han ett litet annorlunda upplägg mot tidigare gånger. I stället för tre pass blev det i dag två pass men då ökande jag inte på tiden något utan han fick vara kvar på 15 minuter, dvs 8+7 minuter i dag. Det gick riktigt bra och Odden simmar med hela kroppen. Vi får väl se om det här funkar eller om han får lite träningsvärk i morgon?

Kilo var sist ut i vanlig ordning och han fick simma 16½ minut i dag med streamer på under ca 6 minuter.

Eftersom Henrik redan hade tagit in hundarna när jag kom så glömde vi bort att väga dem i dag. Men förra veckan vägde de in på: Frisk 42 kg, Odden 49½ kg och Kilo 57 kg.

 

Växer

Söndag och en helt oplanerad dag, ganska skönt och lite tråkigt. Vädret har verkligen varit trist. Blåsigt och mulet och kallt. Men vi har fått ihop en mil i dag grabbarna och jag så vi har trotsat vädrets makter.

I övrigt har jag ägnat mig åt att städa och plocka här hemma. Blä så tråkigt och usch så tröstlöst för i morgon är det hundhår i hörnen, fullt i diskmaskinen och tevebänken är dammig igen?! Nåja det är ju skapligt rent i kväll så jag får njuta av det i alla fall.

Vi har också passat på att fota Frisken i dag, han blev ju 8 månader i fredags och den obligatoriska månadsbilden skulle så klart fixas. Jag tycker att det är fascinerande att titta tillbaka och se hur den ulligt söta valpen blir en gänglig valp till en inte lika söt garderobs hund för att sedan vända och bli en vacker vuxen hund. Frisken ser för tillfället i alla fall ut att ha gått igenom sin värsta ålder nu och det har börjat vända mot något lite mer vackert igen 😉 Förra månadsbilden var verkligen inte vacker men nu börjar det likna nått.

Det här med hur en valp växer är ju alltid spännande. De flesta brukar vid något tillfälle bli bakhöga och se en aning anskrämliga ut. Odden däremot växte verkligen jättefint och jämt, men inte hjälpte det, han hade tillväxtrubbningar i alla fall. Frisken har precis haft en period där han varit rejält bakhög, kroppen har verkligen inte hängt ihop för fem öre och för några veckor sedan sa jag att han definitivt inte skulle få hänga med till Växjö! Men på två veckor nu så har framdelen börjat komma i kapp bakänden och liten fjant ser inte längre så hemsk ut.

frisk
Frisken 8 månader och inte längre så anskrämlig. Fast jag fick fluffa till pälsen över skuldrorna lite 😉

Annars är vi lite avundsjuka på resten av landet som verkar ha fått årets första snö. Här är det snöfritt kan jag lova. Jag hade ju hoppats att få se Frisken skutta runt i snö för första gången i sitt liv den här helgen men vi får tydligen vänta på det ett tag till.

Friskens första skoldag

I dag har Frisken varit i skolan för första gången, möjligen även den sista eftersom hundar dessvärre inte får vara med på vanliga skoldagar.

Dagen före lov brukar skolan jag jobbar på ha aktivitetsdag för eleverna, där man byter ut de vanliga lektionerna mot lite mer lättsamma aktiviteter. Denna gång satsade skolan på ett flertal aktiviteter och hundpromenad var en av dem efter att Pia och jag erbjudit oss att hålla i det. Promenad på betald arbetstid liksom, jag var inte direkt svårövertalad att hänga på 😉 Eftersom en del av eleverna skulle ha med sig egna hundar så valde jag att bara ta med mig en av mina grabbar och jag tyckte att Frisken skulle passa utmärkt för uppgiften samt att det skulle bli en nyttig erfarenhet för honom.

Ryggsäcken packades med trangiaköket, glögg, pepparkakor och saffransbullar på morgonen och Kilo och Odden var eld och lågor och trodde nog att det var helg och att vi skulle ut och vandra lite. Snopet för dem att få stanna kvar hemma och bara lillebror fick följa med.

Från början skulle Pia och jag ha med oss 6 elever, i går fick vi veta att det skulle bli 9 elever och när vi samlade ihop eleverna för att promenera i väg så visade sig bli 12 😉 Nåja det var ju skoj att så många ville umgås med hundar 🙂 Pia hade med sig sina tre vinthundar, eleverna hade med sig tre hundar och så Frisken då. 7 av eleverna var från våra språkklasser och det gjorde mig både lite förvånad och glad.

Frisken blev genast favoriten och redan innan vi skulle börja gå så var jag av med hans koppel 😉 Resten av dagen bytte han koppelhållare med jämna mellanrum då alla grabbar ville hålla honom. Vi knallade i alla fall i väg, alla hundar fungerade fint tillsammans och eleverna skötte sig fint de med. Vi gick ungefär 3,5 km innan vi stannade vid en annan lärares stuga som ligger vid sjön Mäseln. Där dukade vi upp fika innan vi sedan gick tillbaka till skolan, totalt alltså ca 7 km.

Det blev en jättelyckad aktivitet som eleverna också verkade väldigt nöjda med. Det enda jobbiga var att höra några av våra elever berätta om sina egna hundar som de haft i sina hemländer och som de tvingats lämna kvar. Grabben från Syrien som på knagglig svenska berättade om sin 1,5 åriga hund som han inte längre fick träffa eftersom den var kvar i Syrien gjorde mig nästan gråtfärdig.

Utan tvekan var eleverna från våra språkklassen glada över att få umgås med hundar och stolta över att få gå med en hund i koppel. När vi närmade oss skolan igen var det definitivt så att några av dem såg till att just de höll i ett koppel och stolta som tuppar gick de in på skolgården med en hund för att visa upp sig för kompisar. Ett litet antiklimax då att inte så många var ute på skolgården när vi kom dit 😉

Ja Frisken har verkligen gjort sig förtjänt av sin middag i dag för inte bara har han gjort ett gäng elever glada i dag, han har skött sig med bravur! Jag har sagt det förr och jag säger det igen, han är den enklaste valp vi någonsin haft. Inget är konstigt, han bara finner sig i allt med en viftande svans  ❤

aktivitetsdag
Höstig promenad tillsammans med 12 elever och 7 hundar 🙂

 

Säsongspremiär

I helgen var vi på en liten tripp norrut, Kilo och jag. Vi hade med oss Angelica, Moa, Emmy och Eva som resekompisar och målet var utställningen i Sundsvall. Det blev dock häng i Ljusdal på lördagen med en massa prat, bubbel och god mat.

Utställningen på söndagen sedan kändes lite avslagen, inomhusutställningar är verkligen inte lika roligt som utomhus! Resultatmässigt blev det ett slätt excellent på Kilo och vad domaren egentligen ville ha kan jag inte svara på då jag aldrig förstod hennes lineup? Kilo rörde sig dock inte som han brukar och domaren delade ut både blåa och gula kort så jag känner mig ändå skapligt nöjd med Kilos excellent.

I dag har jag varit sliten, det brukar jag inte vara efter en skojig helg men i dag har jag gått och gäspat hela dagen känns det som. Hundarna däremot har varit gräsligt pigga och jag tog en promenad med dem direkt när jag kom från jobbet för att de skulle göra av med den värsta energin. Eftersom vi skulle simma i kväll tyckte jag ju inte att vi behövde ta den allra längsta rundan men hundarna höll verkligen inte med 😉

Nåja de fick vila en liten stund, fick sedan kvällsmat och sedan vila igen i väntan på att vi skulle rulla i väg.

Vid halv nio var vi på plats i Norsholm och jag började med att sätta på en flytväst på Frisken som han fick gå runt med. Han var nöjd och glad, lite undrande över flytvästen men han anade nog inget 😉 Sen började jag med Odden.

14718880_10205808306725944_4874506991145295286_n
Glad och nöjd Frisk som inte har en aning om vad som väntar senare 😉

Odden som först fick väga sig och glädjande nog hade gått upp några 100 gram till (man får vara glad över det lilla i bland 😉 ). Sen fick han simma och så här första gången på säsongen blev det 3*3 minuter med 1½ minuts vila mellan varje pass. Odden simmar på bra och kliver utan tvekan i poolen nu, vilken skillnad mot när han testade första gången och hade fullständig panik! Jag kan dock inte låta honom simma och ta i för mycket för då använder han frambenen helt galet… Men han får simma med en pipis i munnen och eftersom han använder hela kroppen utan att man ”jagar” på honom så funkar det ju bra ändå.

När Odden var klar var det dags för Frisken 😉 Han gick snällt ut på rampen när jag lockade med lite godis. Rädd för vatten är han inte men simma gör han inte gärna, Frisken vill gärna ha bottenkänning. När han stod lugnt på rampen lyfte jag bara i honom med hjälp av handtaget på flytvästen och Henrik som stod på andra sidan drog ut honom så att han låg i mitten av bassängen. Full panik med höga framben som plaskade för fullt blev resultatet! Efter en liten stund fick han ta sig tillbaka till rampen där två bekymrade storebrorsor tog emot och försiktigt puffade på honom för att se att han var okej, ganska gulligt faktiskt <3. Frisken fick stå kvar och vila på rampen och äta lite godis innan jag drog ut honom och höll fast honom så att han inte kunde plaska, bara för att han skulle känna att det inte är farligt att inte bottna. Stel som en betongklump var han lilleman och tyckte att matte var rätt dum faktiskt. I stället för att ta ut honom till mitten av bassängen igen så fick han vara hos mig vid kanten och jag höll upp bakdelen så högt på honom så att han inte kunde slå med frambenen över vattenytan. När han inte längre fick en massa vatten i ansiktet blev det så klart mindre otäckt och då fick han ta några tag in tillbaka till rampen. Lite vila igen och sedan gjorde vi likadant igen, jag höll upp bakdelen och när Frisken simmade ordentligt med frambenen så bad jag Henrik ropa på honom för att se om han var kontaktbar. Frisken vred på huvudet och tittade efter husse och hör alltså trots att han är lite uppjagad, bra. Med det fick han simma in till rampen igen och sedan avslutade vi där.

Henrik fick ta hand om Odden och Frisken, skölja av dem och sedan torka dem medan jag simmade Kilo. Kilo som ju inte är överdrivet förtjust i att simma i bassäng och som gärna slarvar med bakbenen skötte sig ändå helt okej. Han fick simma 5+6 minuter i dag som en första start. Tanken är ju att låta Odden och Frisken få simma mest den här säsongen så Kilo kommer nog inte att få så långa pass den här vintern om allt går som jag planerat.

Nu är vi i alla fall igång igen och alla tre hundarna kommer få simma varje vecka. Ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan Frisken kommer på att simma inte är något att vara rädd för? 😉

Den fula ankungen

4:e oktober i dag och det betyder att Frisken har månadsdag. Jag förstod att vi inte skulle hinna föreviga honom i dag så när vi var och fotade tvåårsbilder på Odden passade jag på att fota Frisken också. Ett tappert försök att låta lite fin bakgrund försöka ta fokus från den kanske inte riktigt lika fina hunden 😉

14589974_10205713054984710_8972591321137014859_o
Hehe om jag tyckte att han såg rätt anskrämlig ut som 6 måanders så är det inte bättre nu direkt 😉

Visst är det ganska fantastiskt att hunden som valp är helt bedårande, nästan så söt så att man skulle kunna äta upp dem. Sen kommer en period när de verkligen är rent anskrämligt fula för att sedan bli alldeles fantastiskt vackra vuxna hundar.

Nåja, anskrämlig eller inte, Friske är en gopropp som vi inte skulle byta ut mot något. Enkel och lättsam är han och dessutom är han en kille som gärna kryper upp i knät och myser. Vare sig utseendet rättar till sig eller inte så kommer vi ha roligt tillsammans med honom!

I dag var Frisken dock lite gramse på sin matte. När jag kom hem så tog jag nämligen en runda med alla tre hundar och alla tre var pigga och nöjda. Sen fick Frisken stanna hemma och vänta på hussen för matte tog med sig Kilo och Odden och gick en ny runda och nu med sällskap av mina arbetskamrater Pia och Anna Karin, ja och Pias tre vinthundar också så klart. Odden var mer än lovligt kär i Kira första biten och hon uppskattar väl inte direkt det… Men det blev bättre och efter idel pipande och försök till att springa bak till henne så skötte sig Odden faktiskt ganska okej sen. Det blev en tur bort till Jägersberg och hann visst bli mörkt innan vi var tillbaka hemma igen. Suck dags att rusta sig med pannlampa igen, blä, blä, blä!

Det är skoj att få sällskap på promenaderna så Pia och jag ska promenera även på torsdag och så har vi dessutom bestämt träff på söndag alla tre för att ge Mäseln runt. Perfekt för den turen har jag tänkt gå länge men inte riktigt kommit mig för.

Men först ska vi klara av onsdagen och då är det Oddens tur att få vara själv och åka och träna 🙂

Jag trodde vi skulle slippa

Bravecto har funkat fint för mina hundar. Odden har fått två doser under året och fästingarna har varit få och de som har satt sig har genast dött och skrumpnat. Kilo fick sin tablett första mars och har inte fått någon mer. På honom dör fästingasen fortfarande så det har inte funnits någon orsak att ge honom någon ytterligare tablett.

Frisken fick sin första när han var ca 11 veckor och den har fungerat fint på honom också. Men den senaste veckan har jag hittat fästingar på honom som inte varit döda och både i går och i dag har jag hittat fullgångna fästingas, grrr. Jag hade ju inte tänkt att stoppa i Frisken något mer i år men det finns ju inte så mycket att välja på med tanke på att vädret fortfarande är varmt nog för att asen ska fortsätta att frodas.

I dag blev det därför en tur till apoteket för att ta ut en ny tablett till Frisken. Jag var ute i god tid och knallade in på apoteket 12:58, dom stänger ju ändå inte fören 13:00…. 😉 Nu ska väl även Frisken klara sig i från fler fästingar det här året.

fasting
Otäcka, otäcka fästingar!!!
Den här jätten hittade vi ute i en skog 😉

Förmiddagen ägnade Frisken och jag dock till lite ringspring på en inoff i Örebro. Frisken skötte sig i vanlig ordning fint, han är verkligen lätt att ha med sig! Undrar om han har tänkt att ta igen sitt exemplariska valpuppförande genom att bli en väldigt stökig tonåring?!

Den här gången blev Frisken tvåa med ett litet hp och lika glada och nöjda var vi för det. Domaren hade gärna fått klämma och känna lite mer om jag fick önska, det är ju liksom därför vi åker på inoffar men å andra sidan verkar Frisken inte så brydd över att det kommer fram någon främmande och tittar på tänder eller klämmer på honom så…

Syster Freya blev denna dag BIR så vi stannade kvar till gruppfinalen för att heja, tyvärr blev Freya inte placerad. Sen åkte vi alltså hemåt och fick stampa hårt på gasen för att hinna till apoteket då 😉

Under eftermiddagen åkte vi ner till slottsparken med alla hundar för att fota. Odden fyllde ju två år förra fredagen men det har inte funnits tid eller tillfälle att föreviga det, men i dag så.

odden
Odden två år ung. Han är inte helt lätt att ställa upp alla gånger men till slut så.

frisk
Frisken gör sig helt klart bäst sittande eller liggande för tillfället för hu så han ser ut just nu! Tur att han är söt och go även fast bakbenen är gräsligt långa och han känns som en liten tarm.

Tranås över helgen

Man måste ju inte åka så långt för att komma bort alla gånger… Den här helgen har vi hängt i Tranås. Vi åkte i fredags efter jobbet med husvagnen där bak på släp och tog oss ganska raskt till Hättecamping. Där har vi varit förr, den ligger ju på ganska lagom avstånd för att ta sig till över en helg, men blev en aning chockade över hur mycket folk som var där!? Campingen var nästan full?! Nåja vi fick en plats längst ner på campingen vilket passar fint när man har hund så att det finns lämpliga ställen att rasta på.

Vi, läs jag, orkade inte laga någon middag så Henrik åkte och hämtade pizza. Ganska mysigt att sitta i vagnen och mumsa. Henrik somnade typ efter det medan jag satt uppe och kikade på lite serier ett tag.

På lördagen var det dags att åka till Tranås brukshundsklubb för att ställa Frisken på en inoff 🙂 Övriga i familjen fick hänga med som supporterskara. Det blev lite väntan innan det var vår tur men vi hann prata med lite folk under tiden så det gjorde ju inte så mycket. Frisken skulle ha haft en till i klassen men den hunden kom inte, det var ju lite synd eftersom det är att springa med andra hundar framför och bakom sig som man främst behöver träna på. Men hur det nu än var så var Frisken duktig och domaren var trevlig och klämde och kände igenom hundarna ordentligt, perfekt träning med andra ord. Frisken fick hp och fick vänta lite på att få en motståndare till BIR och BIM. Båda systrarna i kullen var på plats och det är så klart lite extra skojigt. Skulle vara trevligt att se någon av brorsorna och kunna jämföra också någon gång!

Syster Freya placerades som nr 1 och Felicia (Lisen) som nr 2, båda med hp. Frisken fick sedan springa mot syster Freya och efter lite velande så valde domaren Frisken till BIR. Frisken är verkligen gräsligt enkel att ha med och sköter sig jättefint så matten var mer än nöjd med honom, oavsett vad resultatet skulle ha blivit. Efter blev det lite bus tillsammans med systrarna och vi hejade på de vuxna bernerna som var med också. Sen infann sig en lååååång väntan. Det är ju en bra träning att gå in i ringen tillsammans med andra raser men det blev då en väldigt lång väntan och både Frisken, Kilo och Odden tyckte väl att de hade varit med om mer spännande saker… Odden fick i alla fall träna lite ligg  och Kilo lite fjärr men annars var det en långtråkig dag enligt dem. Ja och enligt mig med…. Det blir segt att sitta och vänta men efter mycket om och men så var det i alla fall dags. Tror det var ca 10 valpar i vår åldersgrupp och alla var mer ”färdiga” än Frisken i kroppen. Han är ju verkligen inne i en sådan där gräslig garderobsålder nu men vad gör det? Frisken var trött nu men med lite frolic framför näsan gör han sitt yttersta för att vara matte till lags och han skötte sig lika fint i finalringen som tidigare. Domaren fördrog dock de lite mer färdiga valparna och Frisken fick nöja sig med att vara oplacerad. En erfarenhet rikare blev han dock och det var det viktigaste 🙂

frisken-tranas
Hehe, inte den vackraste åldern som sagt 😛 Men duktig är han även om benen är långa och hela han är gänglig. Matte hoppas att tillväxten ska lugna ner sig snart, hon har beställt en 66 cm hög grabb nämligen 😉

Trötta och slitna åkte vi tillbaka till husvagnen och där hade vi fått grannar i form av Emil och Karin samt deras leonbergerflickor Lady och Doris 🙂 För att styra upp det hela lite så fick Henrik, Emil och Frisken åka och handla mat till middagen, Karin åkte och fixade till lite hemma, de bor bara några km bort, och jag tog med mig Kilo och Odden och gick på en promenad. Grabbarna var mycket nöjda över att ÄÄÄÄÄntligen få röra på sig.

Kvällen blev sedan trevlig och rolig. Bubblorna flödade och mat i överflöd hade vi då grabbarna var hungriga när de åkte och handlade 😉 Vi kunde konstatera att tre berner pojkar och två leonberger flickor med tillhörande mattar och hussar utan bekymmer fick plats i vår polarpärla 🙂

Sista flaskan bubbel tyckte Karin att vi skulle inta utomhus i månens sken så vi packade ner glas och en flaska, tog med oss hundarna ut till en udde och avnjöt sedan bubblorna i kolmörker 😉 Nädå, när månen tittade fram så var det ju faktiskt riktigt ljust men den envisades med att gå i moln stup i kvarten. Lagom larvigt fnissiga var vi alla fall alla fyra och hundarna var rätt nöjda över att få nosa runt ute på udden. Strax före midnatt var det dags att natta.

I dag var jag ute en sväng med grabbarna vid sextiden men gick sedan in och la mig igen. Jag brukar ha svårt att somna om då men i dag gick det fint och klockan var nästan åtta innan vi gick upp. Då hade Emil och Karin redan hunnit med en långpromenad 😉

Vi fick i oss frukost och satt sedan ute och pratade bort en hel massa tid innan jag tog en promenad med hundarna. När vi kom tillbaka så var det dags för förmiddagsfika, eller lunchfika blev det kanske snarare, och efter det var det dags att säga hejdå och rulla hemåt.

En trevlig helg på många sätt 🙂 Nu ska vi tydligen planera in en husvagnsresa till champagedistrikten 2018 😛

Askersund 2016

I går gick Henrik på semester och det är faktiskt lite så att det känns som om jag också har gjort det trots att jag ska jobba ytterligare 4 dagar innan det är dags för lite ledighet även för min del. Ja vi är lite udda och gillar sen semester, det är alltså i allra högsta grad självvalt att lägga den så här sent.

Med andra ord var det men en skön känsla jag vaknade i dag och lite sovmorgon fick jag minsann också. Frisken var inte alls nöjd med sovmorgon, frukost är dagens viktigaste mål hälsar han och det ska serveras tidigt om han får bestämma!! Fast det får han ju inte utan han får vackert vänta tills matten behagar ordna det 😉 Båda de andra grabbarna trilskas och tjafsar med maten just nu och jag blir galen på dem. Men frukosten intogs i alla fall till slut även om Odden lämnade en del i skålen… Sedan blev det vår vanliga morgonrunda innan jag packade ihop lite saker, stoppade in Frisken i bilen och vinkade hej då. Kilo och Odden var klart missnöjda med sin matte i det läget 😉

Frisken och jag åkte och plockade upp Anne och Flisan, som ju faktiskt är mormor åt Frisk, och styrde sedan mot Askersund. GPSen visade oss på småvägar men det var vackert, vi hade gott om tid och det var riktigt trevligt att åka på kostigar. Vi var framme strax före tio och gav oss av mot ringen.

Det blev en trevlig dag vid ringsidan för mig och Frisken som ju bara agerade chaufför och hejarklack till Flisan. Frisken är en enkel valp att ha med sig så det är lätt att glömma bort att ge honom lite egentid och ta ut honom på nya upplevelser. En sådan här stor utställning med så många andra sorters hundar har han ju aldrig varit på och han tittade storögt på bulldoggar, grand danois osv. Men som vanligt tar han det med ro. Själv lyckades jag med konststycket att ha sönder båda mina skor?! Visserligen var det ett par gamla trotjänare som jag rotat fram men att både höger och vänster sko gick av i sulan samtidigt känns ändå som en högst otrolig sak. Nåja, inte mycket att göra, det fick bli barfota resten av dagen.

Vi träffade trevliga vänner, fina hundar och Frisken fick busa lite med syrran Lisen som också var med och minglade lite. Matte var glad åt att träffa Oddens bror Olof också, ja Olofs matte Annica var så klart också skoj att träffa 😉

Så här blev resultaten för de som ställde ut.

Bästa hanklassen

  1. Berntiers Just do It, BIR, cert, championat!
  2. Tjofselinas Lamborghini

Bästa tikklassen

  1. Berntiers Jump for Joy, BIM, cert
  2. Behrens Ellen One
  3. Tjofselinas Alisa

bir och bim 1
Dagens BIR och BIM, samt certhundar, grattis!

Jag fotade lite efteråt och sedan valde vi att packa ihop och dra oss hemåt. Fast vi tog oss först en tur genom Askersund och stannade för en glass nere vid hamnen, mycket trevligt i det fina vädret 🙂

frisken och lisen
Lisen och Frisk i Askersund i dag.

Hemma tog jag med mig Odden till sjön för att traska och när grabbarna sedan fått kvällsmat tog vi oss ut i skogen på en liten runda. I morgon har vi faktiskt en helt oplanerad dag framför oss? Undrar vad man ska hitta på då?

Byske 2016

Det går verkligen alldeles fantastiskt illa att blogga just nu…. Men en liten sammanfattning av helgen ska jag väl kunna knopa ihop i alla fall.

I onsdags var det förberedelser. Alla tre hundar anmälda så alla tre skulle badas, vilket var välbehövligt. Frisken har aldrig badat hemma hos oss tidigare och han tyckte att det kunde fortsätta på den vägen 😉 Nu fick han dock inte bestämma i frågan utan blev både blöt och sedan torr igen vare sig han ville eller inte. Odden konstaterade jag har börjat fälla igen, suck. Han som ska med till Belgien om tre veckor, det var ju högst olägligt att börja fälla ur då! Så innan det blev bad för honom fick det bli en omgång med kammen och borsta av typ halva hunden, matte grät nästan krokodiltårar 😉 Till slut var han dock både borstad, badad och fönad i alla fall. KG fick avsluta badandet. Han är naken i vanlig ordning den här tiden på året så han gick rätt fort att blöta ner och föna torr.

På torsdagen tog vi en ordentlig morgonpromenad och sedan började jag packa. Tyckte jag höll på i en evighet men till slut kände jag mig färdig. Lika mycket packning i bilen som om vi skulle vara full bil och ändå var det bara jag och mina fyrfotavänner som skulle med, begriper inte hur det går till?

Nåja vid ett snåret rullade vi i väg och gjorde först ett stopp för att handla lite i matväg att ha med oss. Sedan fortsatte vi uppåt i landet i maklig takt, stannade och rastade på ett flertal ställen innan vi strax efter nio på kvällen rullade in i Ljusdal. Där fick Frisken hänga med in till husets hundar, hu sa han vad många de var. Men efter en stund var han sitt vanliga goa jag och man kunde tro att han alltid bott där. Enklare valp att ha omkring sig har jag då aldrig haft förr.

Odden och Kilo fick vara ute och nosa av hela tomten medan vi tvåbenta surrade lite så där på kvällskvisten. Sedan blev det sängdags och jag sov typ inte alls? Av någon anledning var jag klarvaken, väldigt irriterande! Nåja någon timme sömn blev det väl i alla fall innan det var dags att gå upp och se till att rasta hundarna. Lite stroppiga grabbar när man möts så där första gången på ett tag men ganska fort konstaterar både Lisas och mina egna pojkar att det inte är så mycket att muttra om, mattarna bestämmer och grabbarna får finna sig i att vara vänner vare sig de vill eller inte 😉

Efter frukosten gav vi oss av norrut och resan uppåt gick fint. Vid halv fyra rullade vi in på Byske havsbad och intog stugan som för året var en ny variant för oss. Bra golvutrymme åt hundarna där, skönt. Hundarna rastades efter resan och sedan kunde vi slå oss ner med en flaska bubbel i solen. Märkligt men härligt att solen alltid skiner i Byske?

the pack
T
he pack på plats i Byske. Vi fick låna skuggan från grannstugan att ha våra hundar i vilket gjorde att vi hela tiden hade uppsikt över dem, perfekt
🙂

Efter att en flaska var slut gick vi bort för att hjälpa till att ställa i ordning ring och domartält vid utställningsplatsen och även om vi kliade oss rätt rejält i skallen när tältets pinnar skulle monteras i hop så blev det till slut både rätt och bra. Kvällen avlutades med grillmiddag tillsammans med go vänner 🙂

ac grillar
AC grillar med beslutsam min.

tillsammans
”Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir!” 

vid bordet
S
venska, norska och en liten danska hade vi också vid bordet en stund. Nya och gamla vänner
🙂

martine och frisk
Frisken har fördelen av att vara en liten fjant och får vara med lite mer än de stora vovvarna. Här myser han och njuter av lite extra uppmärksamhet från Martine.

Lördagmorgon och hundarna skulle rastas så klart. Både Kilo och Odden har fått för sig att Lexie luktar smaskens och har inte riktigt tid att äta som de ska, klart irriterande tycker matten… Lite frukost för oss tvåbenta efter rastningen och sedan drog vi i gång fönen och snyggade till våra fyrbenta vänner innan det var dags att stövla över till utställningsplatsen.

Frisken var först ut av de våra och gjorde ju debut gudbevars. Liten skötte sig som en dröm, sprang fint och stod stilla utan att tramsa det minsta, stor guldstjärna i kanten till Frisken! Tre babyhanar i klassen och Frisken fick glädjande nog stå först i det gänget när domaren placerade, skoj! När det lite senare blev tävlan om BIR och BIM baby var Frisken så trött så trött, jag fick peta på honom där i buren för att han skulle vakna upp 😉 Men väl i ringen skötte han sig fint igen och blev belönad med BIR rosetten! Efter det fick Frisken tävla mot Bästa bernervalp och där fick han se sig slagen men vilket debut liten gjorde 🙂 Många kg foder snodde han åt sig också då han fick en säck för varje placering så totalt 48 kg foder, Friskens anmälan gick helt klart ihop sig!

framför domaren
Duktig kille som är fokuserad 🙂

frisken i trav
T
ravar fint också.

bir baby
BIR baby 🙂

Frisken
Liten tarm och ändå alldeles underbar.
Excellent size and porportion. Correct bite. Strong muzzle, could have a bit more stop. Nice dark eyes, excellent neck and topline. Good strong bone, promising forechest. Excellent body. Well anguleted in front and rear. Excellent tailset. Moves very well. Good coat and colurs. Nice temperament.

När Frisken nu var klar så gick han nöjt in i buren och sov vidare, jobbigt med utställning tydligen. Nu var det Oddens tur att försöka prestera och han var i vanlig ordning på tårna och far runt som ett torrt löv i vinden…. Lejonmanen stod rakt upp så matte försökte trycka ner den med en handduk runt halsen, det gick väl så där men en snygg cape blev det ju 😉 I Oddens klass kom bara ytterligare en till start och den fick vg. När det så var Oddens tur så blev jag lika glad som vanligt över ett excellent 🙂 Eftersom den andra i klassen fått vg så var klassvinsten därmed klar men Odden fick även ck från domaren och matte blir så glad så glad över sin Oddie.

odd
Mattes lilla vildhjärna.
Good size and proportion. Correct bite. Strong head, nice expression. Nice dark eyes. Good neck and topline, strong bone. Enough forechest. Could have a bit more body. Well angulated. Excellent tailset. Moves with excellent drive. Not in his best coat today.

Kilo, alias naken Janne, var det dags för direkt efter Odden och han hade jag leasat ut till Lisa. Domaren är inte överdrivet förtjust i höga svansar och det är ju inte jag heller… Kilo däremot gillar sin svans och även om den sitter där den ska så bär han den alldeles för högt när han går och spänner bland de andra grabbarna så när det blev excellent för hans del så blev jag riktigt glad 🙂 I konkurrensen blev Kilo tvåa men utan ck, bra jobbat ändå av naken Janne 😉

Kilo
N
ått år ska säkert även Kilo få lite päls…. och även om det är lite svårt att tro så har han faktiskt varit ännu mer naken ett annat år i Byske?!

Good size and proportion. Correct bite. Strong masculine head. A bit loose lips. Good neck and topline. Strong bone. Enough angulations. A bit high tail carriage. Move with excellent drive. Correct coat. Cood colours.

Det var faktiskt inte mer än 6 hanar som fick ck och då är det inte illa att Oddiesen är en av dem! I bästa hanklassen fick vi dock tacka för oss men som sagt, jag är mer än stolt över Odden!

Så här blev resultaten i Byske detta år.

Bästa hanklassen:

  1. Bernerdalens Jackpot, BIR
  2. Bernerdalens Å De Vie, BIR veteran
  3. Hickorys All Steamd Up, cert och championat
  4. Auralis Mambo Nr 5

Bästa tikklassen

  1. Bernerdalens Lexie, BIM
  2. Bernerdalens Katinka
  3. Bernerdalens Bouquet, BIM veteran
  4. Doremis Utopia Kridd, cert

I år hade Byskearrangörerna slagit på stora trumman när det gällde priser! Frisken fick som sagt tre 16 kg säckar med foder för sin insats. Odden fick en 18 kg säck för sin klassvinst och Kilo fick en 18 kg säck för sin andra placering! Dessutom fick vi lite skålar, en slowfeed matskål, tuggben och några andra småsaker, helt otroligt! Nästan så att Bysketrippen gick i hop sig 😉

Vi kunde ju inte vara annat än jättenöjda med resultaten denna utställning och när den var slut blev det till att försöka få in alla priser i bilarna och packa ner tält och burar. Hundarna fick sig även en rastrunda även om Frisken bestämt hävdade att han tyckte det räckte med typ 100 meter då han hade både kissat och bajsat 😉 Men därefter var det äntligen dags att sätta sig och slappa lite med ett glas bubblor eller två samt lite ost och kex, bästa stunden på dagen typ. Slappandet övergick sedan i middags fixande då det återigen blev grillkväll. Många samlades vid utställningsplatsen för att grilla tillsammans men då vi hade så många hundar och ville ha koll på dem valde vi att stanna och grilla vid stugan, några fler gjorde som oss så vi blev ändå ett gäng som fick en mycket trevlig kväll tillsammans.

Söndagsmorgon, och det är inte utan att man är lite sliten så där dagen efter utställningen. Jag var lite extra sliten då Frisken väckt mig två gånger för att han var dålig i magen. Andra gången letade jag upp lite canicur och gav honom och efter det lugnade magen ner sig och jag fick sova ostört. Duktig liten valp ändå som väcker mig!

Hundarna rastades, vi fick i oss frukost och sedan var det bara den tråkiga delen med att packa och städa ur stugan kvar. Fast mitt i det bestyret fick Lisa öppna upp ”Salong Otrevlig” och kapa av ett gäng cm av mitt hår eftersom det var så gräsligt slitet. Prick klockan 10:00 rullade vi ut från campingen och började färden hemåt. Att köra hela vägen i ett sträck är inte så hemskt som många tycker att det låter och hundarna som ju haft några intensiva dagar är skapligt nöjda trots många timmar i bilen. Färden gick bra även om det så klart var lite segt mellan varven. Biten mellan Skellefteå och Umeå är ju så tråkig att klockorna stannar och vägen mellan Västerås och Norrköping är inte mycket bättre. Men hem kom vi och tio över tio på kvällen stannade jag bilen på gårdsplanen här hemma.

I dag kände jag mig nästan bakfull när jag skulle upp och hade fortfarande vägbrus i öronen men upp kom jag och i väg till jobbet också. Eftersom det är första dagen för lärarna igen efter sommarlovet så fanns massor att göra och dagen gick ändå ganska fort. I kväll ska jag dock bara slappa och titta på OS! Hundarna har fått sin eftermiddagsrunda och alla tre var lite extra pigga efter gårdagens vilodag men nu är de ganska nöjda med tillvaron och låter mig nog slappa i fred 😉

En mycket trevlig Byskehelg är återigen avklarad, jag hoppas att det blir fler i framtiden!

Eftermiddagar

Det är fullt upp på eftermiddagarna den här veckan. I tisdags tog jag med mig Kilo bort till Falla där Pia bor med sina tre vinthundar. De har ju varit här och gått några promenader med oss tidigare men nu var det vår tur att gå hemma hos dem.  Det var ganska varmt så av den anledningen tog jag bara med mig Kilo, dessutom är jag lite lat och går gärna med hundarna en och en när de ska vara kopplade 😉

Kilo tyckte nog att det var lite väl varmt på slutet och var nöjd över att få hoppa in i bilen där jag drog på acn på max. Annars var det skoj att se att farao tiken Kira som inte är överdrivet förtjust i andra hundar helt har konstaterat att Kilo sköter sig och därför låter honom nosa på samma fläckar och till och med snabbt på henne. Han må vara stor men han är skötsam i alla fall verkar hon tycka 😉

I går fick Frisken hänga med på eget äventyr. Anne, Jennie och jag åkte för att fota Virans valpar hon Monika och jag tyckte att det kunde vara bra för Frisken att få komma i väg själv till lite andra hundar. Monika har ju ett gäng så det blev många att hälsa på för Frisken som efter att först ha tyckte att det var en jäkla stor skara som kom och mötte honom sedan lugnt traskade in som om han var bosatt där. Han är rätt cool den här grabben måste jag säga.

Tik
Tiken i gänget, som blev fyra veckor i dag.

Frisken och 4 veckors valp
Frisken bredvid en av hanvalparna. Herrejösses så fort det går, Frisken ser ju enorm ut?!

En trött och nöjd Frisken blev sedan rejält genomsniffad när han kom hem av sina storebrorsor 😉

I dag fick Frisken hänga med på ytterligare ett äventyr. Ute har skaffat sig en appenzeller valp från Finland och ville ut och socialiserar och miljöträna lite och frågade om någon var sugen att hänga på? Jag tyckte att det var ett utmärkt tillfälle för Frisken att stadsträna lite så i dag mötte vi upp inne vid Louie De Geer hallen i Norrköping.

Julia var en aning avvaktade mot Frisken till att börja med men ganska snart blev de bästisar 🙂 Båda skötte sig mycket fint bland människor, främmande hundar, änder, gallertrappor, strömmen som dånar osv.

13606923_10205265089865862_6590979993547921398_n
Julia och Frisken vid strömmen i Norrköping. Duktiga småttingar 🙂

I morgon och hela helgen står det lydnadsläger på schemat. Fridaläger, typ det bästa man kan gå på. Jag känner mig dock helt oförberedd, har inte ens någon aning om vem av grabbarna som ska få köra? Men det löser sig säkert. I morgon får alla tre hänga med i alla fall men lördag och söndag kommer jag nog att lämna en eller två hemma, vi får se helt enkelt.

Home sweet home

Då var vi tillbaka hemma i Gullbergsängen igen.

Jag gick upp ganska tidigt i dag men fick inget vettigt gjort för det. Hundarna fick en kort runda för att rasta sig men min fot är inte helt okej ännu så det blev bara en rastning även om vädret var bra för en promenad.

Foten ja, den är bättre men det är inte helt bra ännu och det är inte bekvämt att stödja på den, men det går. Med andra ord fick Henrik knalla till bageriet i dag med och i stället tog jag hand om äggkokningen vilket är någon Henrik alltid gör annars. Kokta ägg ska vara perfekta om ni frågar mig och det brukar jag påpeka för Henrik, eller för den delen alla andra som koka ägg. Hemma använder vi en äggkokare och då blir också äggen perfekta men i vagnen har vi bara en liten fusksak som man lägger i vattnet med äggen. Den hjälper så klart till men man måste ju passa på den. Hade nu inte äggen blivit perfekta hade Henrik verkligen fått en orsak att fnissa åt mig 😉 Nu blev äggen tursamt nog perfekta och frukosten var räddad.

Efter frukosten bestämde vi oss för att faktiskt åka hem i dag. Vädret skulle bli lite sämre och Henrik vill eventuellt åka på rally i morgon så då fick det bli så. Med andra ord började vi packa ihop efter frukosten. Det är ju så där lagom skojigt men eftersom vi bara har haft markisen så gick det ganska fort. När det bara var hagen, markisen och lite andra små saker kvar tog vi dock med oss Frisken ner till stranden eftersom han i dag blir 17 veckor och om några dagar alltså 4 månader. Dags för fotografering!

Frisk huvud 17 veckor
Alldeles bedårande söt och ser ju riktigt förståndig ut på den här bilden, det är dock med verkligheten ej överensstämmande! Tjusiga solblekta slingor har grabben skaffat sig på semestern också.

frisk sitter 17 veckor
Sitter fint och äntligen har tanfärgen börjat komma till mattens stora glädje.

travar
K
an trava fint också om hussen mutar honom lite
😉

Efter fotograferingen packade vi ihop det sista och var sedan klara för att lämna vårt andra hem. Det var inte speciellt jobbigt att åka då vi ju kommer dit igen i slutet av augusti 🙂 Kilo, Odd och jag gick ut till allén där vi blev upplockade och så började resan hemåt. I dag var det långa mil hem, det gick gräsligt segt. Men trafiken flöt på och vid sju i kväll var vi i alla fall hemma igen. Hundarna röjde runt lite på tomten och kollade att allt var som det skulle och sedan smet både Kilo och Odd ner till källaren för att sova gott på de svala klinkerplattorna medan Frisken hängde mig och Henrik i haserna när i plockade ur vagnen.

Två dagar ledigt till på hemmaplan har vi nu och sedan blir det jobb igen några veckor innan det är dags för en liten längre semester 🙂