Kvillingeleden

I söndags blev det en heldag ute och vilken dag det blev alltså!! Strålande sol hela dagen, verkligen välbehövligt efter denna gråa, gråa vinter som bjudit på typ samma väder sedan i november. Visserligen friska vindar men det kunde man överleva.

Jag började dagen med att ta en runda med alla hundarna. Kvillingeleden stod nämligen på agendan denna dag men den är lite för lång för att Odden ska få hänga med på med sina trasiga ben. Det betyder ju dock inte att ha inte ska få motion så vi gick 4 friska kilometer där på morgonen och naturligtvis fick de andra tre hänga med på den här rundan även om de skulle ut och vandra lite senare. Orkar jag orkar definitivt de! Lite frukost efter det och sedan strax efter tio rullade jag i väg mot Kvillige. Odden var inte nöjd med sin matte men det finns ju tyvärr inte mycket att välja på 😦

Utanför Eriksberg mötte vi upp vårt vandringssällskap och sedan skulle vi gemensamt ta oss till parkeringen. Jag använde Naturkartans app för att hitta dit och nu är det andra gången som den där appen har fel när det gäller kordinaterna, grr. Nåja vi kom i alla fall fram till parkeringen efter en liten felkörning och kunde släppa ut hundarna som typ for runt som idioter..

Kvillingeleden är egentligen tre olika leder som man kan lägga ihop och då få till en lite längre sträcka. Högst oklart hur långt det skulle vara eftersom det finns uppgifter på allt från 9,4 km till dryga 12 km. Våra egna mätningar efter dagen visar på 12 km.

Vi utgick från parkeringen vid Lida och gick sedan medsols. Ganska direkt så går leden brant uppför och man får upp flåset direkt 😉 Hundarna är ju löjligt opåverkade av det men vi tvåbenta flåsade väl kanske lite mer då. När man kommer upp på själva förkastningen som man alltså går ”på” så får man en fantastisk utsikt över Norrköping. Dessutom finns det en fornborg (Torsklint) där uppe fast ska jag vara ärligt så är det inte lätt att se exakt vart den varit. Leden fortsätter från fornborgen och är på sina ställen rejält kuperad och ganska brant. Återigen, hundarna flyger fram, vi tvåbenta suckar och stönar lite mer 😛 Vid en korsning valde vi då att gå mot Skärlötaberget i stället för att bara gå Torsklintleden. Efter någon kilometer kommer man fram till en annan parkering och därifrån kan man gå Skärlötabeget runt, ja eller vad den leden nu kan heta. Ca 1,7 km är den i alla fall enligt skylten. När vi gått runt den biten stannade vi vid parkeringen och tog lunchpaus, det fanns nämligen lägligt nog ett bord med bänkar där.


Katarina och Eira och Bingo där bakom som tyckte att Eira var en synnerligen snygg brud 😉


Brorsan Best och pappa Kilo valde däremot Elsa som sin brud för dagen. Dessa hanar alltså, knasbollar.


Lunch ute, det godaste som finns! Slår alla gånger all restaurangmat som finns 🙂


Kikärtsgryta med yoghurt och persilja i matkåsa, det är fina grejer det! Receptet på grytan finns i senaste numret från Med mera eller vad Coops tidning nu heter?

Dagens lunch stod Eva för, en kikärtsgryta med lite sting i som toppades med youghurt och persilja. Fantastiskt god säger jag! Visserligen tycker jag att det mesta som tillagas eller värms på trangiaköket är rena gourmetmaten men den var verkligen god.

Sen fick vi gå samma sträcka tillbaka för att ta oss till Torsklintleden igen och fortsätta den på norrsidan. Leden är som sagt ganska rejält brant på sina ställen och det är inte alltid helt lätt att se ledmarkeringarna eftersom några börja bli ganska blekta och vi hade solen i ögonen mellan varven (klagar absolut inte på solen!!). Tillbaka vid parkeringen där vi hade bilarna valde Eva att avsluta då hennes knän gav sig tillkänna. Vi andra fortsatte även den sista leden runt, vet inte vad den kan kallas? Jursla leden kanske?

Det var en bred och lättvandrad led första biten och ganska snart kom vi fram till ett jättefint vindskydd som låg vid en sjö. Hundarna passade på att blaska lite och vi tvåbenta passade på att ta efterrätt. Blåbärscheesecake som Ann-Sofie hade med sig, jo man ska ha det lyxigt när man är ute i naturen! 😉 Tyvärr kom vinden åt rätt rejält vid vindskyddet så vi blev snabbt nedkylda och vandrade sedan vidare. Efter några hundra meter efter vindskyddet gick leden upp på berget igen och det blev återigen brant och mycket uppför och nerför. Solen var nu på väg ner och ljuset i skogen var helt makalöst vackert. Rena ynnesten faktiskt att få gå där och njuta även om vi allt fick anstränga oss en del i alla backar.


Trevligt vindskydd med utsikt över en sjö, fast den syns ju inte på den här bilden då 😛
Lite läskigt att det fanns kol som pyrde och glödde när vi kom fram, för någon annan var inte där och så som vinden blåste kunde det ha skett en olycka. Vi släckte så klart när vi lämnade platsen.


Unix passar på att ta en liten vil hos matte Marie. Smart att spara på krafterna!

Nöjda efter en härlig dag ute kunde vi så packa in oss i bilarna och åka hemåt igen. Jag rekommenderar absolut Kvillingeleden men var beredd på att det inte är några enkla 12 km som man avverkar i en hast. Vi hade faktiskt att göra i nästan 6 timmar, fast då höll vi ju inget vidare tempo utan tog oss tid att sätta fötterna rätt för att inte snubbla och skada oss och självklart också tid för att stanna upp och titta på omgivningen. Varför springa fram liksom, vi är ju ute för att njuta 🙂

Härligt som sagt att få tillbringa hela dagen ute i det vackra vädret tillsammans med goda vänner. Nu är det bara att planera in en ny tur och se fram emot den!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s