Kvillingeleden

I söndags blev det en heldag ute och vilken dag det blev alltså!! Strålande sol hela dagen, verkligen välbehövligt efter denna gråa, gråa vinter som bjudit på typ samma väder sedan i november. Visserligen friska vindar men det kunde man överleva.

Jag började dagen med att ta en runda med alla hundarna. Kvillingeleden stod nämligen på agendan denna dag men den är lite för lång för att Odden ska få hänga med på med sina trasiga ben. Det betyder ju dock inte att ha inte ska få motion så vi gick 4 friska kilometer där på morgonen och naturligtvis fick de andra tre hänga med på den här rundan även om de skulle ut och vandra lite senare. Orkar jag orkar definitivt de! Lite frukost efter det och sedan strax efter tio rullade jag i väg mot Kvillige. Odden var inte nöjd med sin matte men det finns ju tyvärr inte mycket att välja på 😦

Utanför Eriksberg mötte vi upp vårt vandringssällskap och sedan skulle vi gemensamt ta oss till parkeringen. Jag använde Naturkartans app för att hitta dit och nu är det andra gången som den där appen har fel när det gäller kordinaterna, grr. Nåja vi kom i alla fall fram till parkeringen efter en liten felkörning och kunde släppa ut hundarna som typ for runt som idioter..

Kvillingeleden är egentligen tre olika leder som man kan lägga ihop och då få till en lite längre sträcka. Högst oklart hur långt det skulle vara eftersom det finns uppgifter på allt från 9,4 km till dryga 12 km. Våra egna mätningar efter dagen visar på 12 km.

Vi utgick från parkeringen vid Lida och gick sedan medsols. Ganska direkt så går leden brant uppför och man får upp flåset direkt 😉 Hundarna är ju löjligt opåverkade av det men vi tvåbenta flåsade väl kanske lite mer då. När man kommer upp på själva förkastningen som man alltså går ”på” så får man en fantastisk utsikt över Norrköping. Dessutom finns det en fornborg (Torsklint) där uppe fast ska jag vara ärligt så är det inte lätt att se exakt vart den varit. Leden fortsätter från fornborgen och är på sina ställen rejält kuperad och ganska brant. Återigen, hundarna flyger fram, vi tvåbenta suckar och stönar lite mer 😛 Vid en korsning valde vi då att gå mot Skärlötaberget i stället för att bara gå Torsklintleden. Efter någon kilometer kommer man fram till en annan parkering och därifrån kan man gå Skärlötabeget runt, ja eller vad den leden nu kan heta. Ca 1,7 km är den i alla fall enligt skylten. När vi gått runt den biten stannade vi vid parkeringen och tog lunchpaus, det fanns nämligen lägligt nog ett bord med bänkar där.


Katarina och Eira och Bingo där bakom som tyckte att Eira var en synnerligen snygg brud 😉


Brorsan Best och pappa Kilo valde däremot Elsa som sin brud för dagen. Dessa hanar alltså, knasbollar.


Lunch ute, det godaste som finns! Slår alla gånger all restaurangmat som finns 🙂


Kikärtsgryta med yoghurt och persilja i matkåsa, det är fina grejer det! Receptet på grytan finns i senaste numret från Med mera eller vad Coops tidning nu heter?

Dagens lunch stod Eva för, en kikärtsgryta med lite sting i som toppades med youghurt och persilja. Fantastiskt god säger jag! Visserligen tycker jag att det mesta som tillagas eller värms på trangiaköket är rena gourmetmaten men den var verkligen god.

Sen fick vi gå samma sträcka tillbaka för att ta oss till Torsklintleden igen och fortsätta den på norrsidan. Leden är som sagt ganska rejält brant på sina ställen och det är inte alltid helt lätt att se ledmarkeringarna eftersom några börja bli ganska blekta och vi hade solen i ögonen mellan varven (klagar absolut inte på solen!!). Tillbaka vid parkeringen där vi hade bilarna valde Eva att avsluta då hennes knän gav sig tillkänna. Vi andra fortsatte även den sista leden runt, vet inte vad den kan kallas? Jursla leden kanske?

Det var en bred och lättvandrad led första biten och ganska snart kom vi fram till ett jättefint vindskydd som låg vid en sjö. Hundarna passade på att blaska lite och vi tvåbenta passade på att ta efterrätt. Blåbärscheesecake som Ann-Sofie hade med sig, jo man ska ha det lyxigt när man är ute i naturen! 😉 Tyvärr kom vinden åt rätt rejält vid vindskyddet så vi blev snabbt nedkylda och vandrade sedan vidare. Efter några hundra meter efter vindskyddet gick leden upp på berget igen och det blev återigen brant och mycket uppför och nerför. Solen var nu på väg ner och ljuset i skogen var helt makalöst vackert. Rena ynnesten faktiskt att få gå där och njuta även om vi allt fick anstränga oss en del i alla backar.


Trevligt vindskydd med utsikt över en sjö, fast den syns ju inte på den här bilden då 😛
Lite läskigt att det fanns kol som pyrde och glödde när vi kom fram, för någon annan var inte där och så som vinden blåste kunde det ha skett en olycka. Vi släckte så klart när vi lämnade platsen.


Unix passar på att ta en liten vil hos matte Marie. Smart att spara på krafterna!

Nöjda efter en härlig dag ute kunde vi så packa in oss i bilarna och åka hemåt igen. Jag rekommenderar absolut Kvillingeleden men var beredd på att det inte är några enkla 12 km som man avverkar i en hast. Vi hade faktiskt att göra i nästan 6 timmar, fast då höll vi ju inget vidare tempo utan tog oss tid att sätta fötterna rätt för att inte snubbla och skada oss och självklart också tid för att stanna upp och titta på omgivningen. Varför springa fram liksom, vi är ju ute för att njuta 🙂

Härligt som sagt att få tillbringa hela dagen ute i det vackra vädret tillsammans med goda vänner. Nu är det bara att planera in en ny tur och se fram emot den!

Friska ben och sjuka ben

Besten röntgades förra veckan. Jag ogillar att sedera och söva mina hundar, det känns alltid lika olustigt, men det finns ju inget att välja mellan. Ja för röntga benen skulle Best så klart göra.

Ohalt har han ju varit men jag har ju haft mina funderingar på höger bak eftersom han varit ojämtmusklad. Kollad hos kiropraktor med ok i rumpan är han pga det men lite nervöst är det ju alltid. Det visade sig dock att Besten hade de bästa bokstäverna i sammanhanget och resultatet blev A höfter och UA på armbågarna. Jätteskönt så klart och det som finns kvar i ojämnheten mellan höger och vänster får vi alltså anta beror på en muskelskada för några månader sedan så det ska vi nog få ordning på 🙂

Extra roligt med bra resultat på lederna är det så klart eftersom Kilo är pappa och jag är minst lika ansvarig för den här kullen som uppfödare Cissi är. Än så länge har Kilo strålande resultat på sina avkommors leder med en ynka enkelsidig C höft och resten fritt. Håller tummarna för att resten får ha lika friska ben de med så klart!

Hunden med inte lika friska ben, dvs Odd, går det lite upp och ner med. Senskadan tror jag att vi äntligen fått bukt med men jag tycker mig se att artrosen nu slutligen har börjat ge sig till känna 😦 Pigg och glad är Odden som alltid och ute rör han sig helt okej. Inne kan jag dock se lite stelhet efter att han legat och att han avlastar höger fram en del. Det är ju ingen nyhet att det förr eller senare skulle bli så här så någon överraskning är det ju inte men inte blir det roligare för det. Så länge Odden fortsätter att visa att han vill vara med så får han det, make till hund med pannben har jag aldrig tidigare stött på! Men förr eller senare kommer så klart benen ta ut sin rätt och den dagen vill jag helst inte alls tänka på…. För tillfället går han mellan 6-8 km om dagen, fördelat på 3-4 rundor, och upp mot 5 km som längst i ett sträck. Jag påminner mig om att det ju faktiskt inte är alla friska hundar som får så mycket motion så det är egentligen inte någon katastrof att Odden inte är med på allt som de tre med friska ben får göra. Men visst är det jobbigt att inte ”få” ta med honom på längre turer när jag ju vet att han älskar att utforska nya stigar han också. Efter operationerna när Odden fick börja röra lite mer på sig åkte ju Odden, Kilo och jag runt till lite kortare leder och utforskade dessa, funderar på om jag kanske skulle ta och göra det igen? Det finns ju faktiskt många vackra leder som inte är mer än 3-5 km och att byta miljö att gå i är alltid skoj 🙂

Vi har haft lite blandade resultat på våra hundars röntgen.
Olle hade A höfter med en sketen 1:a fram, det var tack och lov inget som någonsin bekymrade honom eller visade sig.
Maxen hade B höfter och UA fram
Uno var ju en större katastrof än till och med Odd med sina D höfter och vad som skulle ha blivit 3 or fram. Någon officiell röntgen finns ju inte på honom men han hade behövt operera minst en armbåge och höfterna läste SKK av till D på båda sidorna.
Emil hade A höfter och UA fram.
Kilo har A höfter och UA fram. Hade jag obegränsat med pengar hade det varit lite intressant att röntga om honom för att se hur det ser ut nu när han är 8 år?
Odden har ju B/C på höfterna och 3:or fram eftersom han är opererad. Det hade varit intressant att veta vad avläsarna hade satt för siffra om de inte fått med att han var opererad?
Frisken var ju med sitt namn bara tvungen att ha A höfter och UA fram 😉
Ja och Best såg ju också han till att skaffa sig bästa resultatet.