När man är för snäll

”Lilla” Frisken är verkligen hunden här hemma som inte gör något väsen av sig. Snäll och go och en riktig mysråtta. Nackdelen med det är ju att han är lätt att glömma bort. Ja alltså jag glömmer ju inte bort att han finns men eftersom han aldrig ställer till med bekymmer och tack och lov alltid har varit vad han heter så behöver jag ju aldrig fundera så mycket på honom.

Kilo har ju ramlat upp i veteranåldern och få så klart lite extra saker pga det. Får han vara pigg och rask är väl tanken att han ska få hänga med på lite utställningar under året och på så sätt får han lite extra uppmärksamhet.

Odden är ju Odd och får alltid extra uppmärksamhet… Han tar en del tid den där bortskämda hjärtehunden ❤

Besten är ju ung och har behövt lite egentid som alla unga hundar behöver för att bli en trygg och trevlig individ. Nu går han ju dessutom på kurs och får egentid där plus att vi ju då tränar hemma också så klart.

Visserligen försöker jag faktiskt att köra ett kort pass med Frisken samtidigt som jag ändå tränar Best och Frisken älskar det. Men eftersom det inte är han som går på kurs så blir det ju inte riktigt lika mycket träning för honom. Funderar faktiskt på om jag skulle ha med mig två hundar till kursen men tycker samtidigt att det är bra för Besten att få åka i väg själv. I går när vi var på kurs var det tex löptik i hallen och det är ju jättenyttigt för honom att få lära sig att sortera bort, men oj så trött han blev 😉

Frisken är i alla fall anmäld till viltspårcirkeln igen och jag funderar på om jag kanske skulle leta efter något mer att göra med honom? Han är som sagt löjligt enkel att ha med att göra, hänger på på allt och ställer aldrig till med något men bara för att man är löjligt snäll ska man ju inte alltid behöva stå åt sidan för sina brorsor!


Är man stor måste man vara snäll! Frisken har tagit fasta på det ordspråket

Lunga

Hundarnas nya favoritgodis är utan tvekan torkad lunga!

I Växjö i november köpte jag torkad nöt- och lammlunga på prov. Det är inte alltid hundarna älskar den typen av produkter men i det här fallet sa alla fyra, även Odden alltså, att det var smaskigt värre.

Själv är jag också nöjd då lungan är praktisk att ha med till träning. Den väger knappast något och nötlungan är lätt att bryta av i småbitar. Lammlunga är visserligen det som Odden gillar bäst men den är lite svårare att dela då de bitarna är lite tjockare. Inte luktar det något heller och torkad som den är så kan man ha det i fickan utan att det blir något kladd, som sagt jag är nöjd!

Hur som så kan Frisk och Best sälja sin själ för en liten bit lunga och de slår verkligen knut på sig själva när vi tränar för att göra rätt och få sin belöning. Nu är ju ingen av dem kräsna men nog gör det skillnad med motivationen med riktigt gott godis.

I Växjö tyckte jag dock att det var ganska dyrt. Tre påsar med 90 g i kostade 100 kr. Så när godiset föll väl ut fick jag ju ge mig ut och leta och jag beställde först från ett ställe där jag fick 1 kg av nöt och 1 kg av lamm för 400 kr, betydligt billigare än i Växjö alltså 😉 När den laddningen nästan var slut nu i början av januari och jag skulle beställa mer var det dock slut även hos återförsäljaren. Trist och även om de lovade att det skulle vara tillbaka veckan efter när jag frågade så är det fortfarande slut i lager. Så jag googlade helt enkelt på stället som gjorde godiset, Smålandsfoder heter det. Och se där fanns det ju en webbutik och där kunde man få nötlunga, 2 kg för 299 kr, man tackar! Det blev omedelbart en beställning därifrån. Tyvärr verkar lammlunga var slut hos dem så Odden får nöja sig med nöt han också för tillfället 😉 Ja han är bortskämd till max den där rackaren ❤

Som grädde på moset så ska just lunga dessutom vara bra om hundarna har lite sura uppstötningar eller lätt för att kräkas galla om de går långt mellan måltiderna. Lunga ska tydligen suga upp ”överflödig” magsaft och därför dämpa sådana symptom. Om det är sant eller inte vet jag inte men faktum med att Odden som ju kan hoppa över mat både nu och då mellan varven inte har haft något sådant sedan de började få äta lite lunga varje kväll 🙂

Torkad nötlunga från Smålandsfoder 🙂

Yes!! Kilo dansk champion :)

Det har blivit tradition att dra till Danmark och mer specifikt Nyborg i januari varje år. En orsak är så klart att det är så långt till utställninssässongen drar i gång och en liten resa i januari piggar ju alltid upp 😉

Lisa hade dock fått för sig att hon inte hade något att ställa detta år så det fick bli en liten övertalningskampanj för att det skulle bli av. Fast helt ärligt var hon väl kanske inte jättesvårövertalad 😛 Nåja i fredags var det dags och jag skulle ha med mig Kilo, nybliven veteran och allt, klart att han skulle få hänga med liksom. I Norrköping mötte vi upp Lisa som hade med sig Soya, Helena som hade med sig Zlatan och dessutom Carro. Fullt i bilen med andra ord. Resan till Nyborg gör bussen numera typ på autopilot så det flöt på bra.

I år hade vi däremot nytt boende eftersom vårt ”Fawlty tower” var fullbokat. Nu hamnade vi i stället på ett bed&breakfast och det var ett lyckokast! Jättefin lägenhet  fick vi med sovrum och sovloft samt ganska stort kök/vardagsrum, perfekt! Mindre perfekt var kanske vädret eller i alla fall underlaget, fy så blött och skitigt det var överallt. Hundarna bryr sig ju inte om det utan klafsar glatt runt men vi tvåbenta som snyggat till hundarna suckade och gnällde en del…

På boendet hade även Christina och Fie inkvarterat sig så vi hade en trevlig kväll tillsammans med lite bubblor så klart.

Lördag och dags för utställning. Hundarna rastades på morgonen och såg ut som skit efteråt. Vi undviker verkligen att använda hotell eller liknande ställens badrum för hundarna men den här gången hade vi inget val, vi var tvungna att spola av det värsta på ben och magar. Ja sen var det ju bara att städa efter sig vilket var lättare sagt än gjort. Till slut tog vi oss dock i väg och efter några minuter var vi på plats vid idrottshallen där vi ju varit rätt många gånger nu. Christina och Fie hade lyckats ta en bra plats till oss och hundarna och vi kunde installera oss och sedan gå bort och föna av hundarna så att det faktiskt såg respektabla ut.

Utställningen rullade sedan i gång och för tikarna gick det precis så som vi skålat för 😉 Zlatan och Kilo däremot nådde inte riktigt ända fram. Herr domare gillade inte riktigt kraftiga berner (?) och Zlatan fick nöja sig med en tredjeplats i championklassen. Kilo vann veteranklassen (yey!) och i bästa hanklassen blev han tredje bästa hane med sitt fjärde r-cert i Danmark. Ja alltså lite surt var ju det men samtidigt, hur bra gjort av min veteran?!

Alla bilder i inlägget är tagna av Carolin Lundmark 🙂

Kilo BIR veteran och Honnie (Tertzos Kazuya Kenta) BIM

Soya knep bästa tik med cert och vi kunde reta Lisa för att hon hade sagt att hon inte skulle åka och inte hade något att ställa 😉 Kilo blev dessutom BIR veteran och övriga tre tikar (Cheekie, Olga och Honnie) vann alla sina klasser plus att lilla Ellington blev BIR baby, inget att klaga på där alltså!


Bogart BIR och Soya BIM 🙂

Vi lämnade sedan utställningen, åkte och fixade lite ärenden och tog sedan ut hundarna på en runda. Lagom tills vi var klara med det kom Christina och Fie tillbaka och vi beställde pizza till vårt boende och ägnade kvällen åt skvaller, skratt och nya bubblor 🙂

Söndag och ny utställningsdag. Att domare Mia Sandgren gillar ”vår” typ av berner visste vi ju både innan och hade dessutom fått det bekräftat i går när hon dömde tikarna så att Zlatan i dag vann championklassen var vi inte så förvånade över. Kilo var tyvärr själv i veteranklassen i dag men fick ck och fick springa med i bästa hanklassen. Helena ville gärna att Lisa skulle visa Zlatan i bästa hanklassen så jag tog över snöret till Kilo själv. Cert ville jag så klart ha och när det bara var två championhanar, en juniorhane och Kilo kvar blev det ju spännande på riktigt. Mia tog en, för mig, gräsligt lång tid på sig och var framme och klämde på Kilo många gånger och efter lite spring och klämmande så blev Kilo till slut andra bästa hane med cert och därmed Dansk champion, tjoho!!


Kilo, Zlatan och Bogart i bästa hanklassen

Så jäkla skoj och Kilo var lite väl på tårna och vrålade som en mistlur… Skoj att han fortsätter att följa i farbror Max fotspår och även han tar sitt danska cert i veteranklassen ❤


Cert till Kilo, tackar, tackar 😀


Vi höll BIR och BIM inom familjen den här dagen 😀 
Zlatan BIR och Cheekie BIM!

Ja efter fina resultat går resan hem väldigt smidigt och det var bara att rulla på. Strax efter tio på kvällen mötte Henrik upp oss inne i Norrköping igen och så var Nyborgshelgen över för Kilos och min del. Övriga i resesällskapet hade ju en bit kvar att åka men det känns alltid bättre att skicka i väg dem på en nattresa när de är flera som kan dela på körningen. Tack och lov har alla kommit hem som de ska och nu kan vi sätta i gång och fundera över vart nästa tur ska gå? 😉

Workshop

Jag är inne i en period där inte bara hundträning är skoj igen utan även fotografering. Vädret och mörkret gör väl visserligen det hela en aning svårt men om man inte kan vara ute och praktisera kan man ju försöka lära sig mer om tekniker och redigering.

Fast bästa sättet att lära sig för mig är i alla fall att göra praktiskt. Så i lördags hade jag anmält mig till en workshop i helt galna gravid och bröllopsfotograferingar. Verkligen inte alls min grej men jag tänkte att alla sätt att lära sig om ljus och bra fotoplatser är bra, motivet kan man ju liksom justera själv sedan.

Det var en ganska kort workshop där vi var indelade i fyra grupper med fem personer i varje grupp. Tre ”stationer” att fotografera vid fanns det, ett bröllopspar, ett par som var gravida och och en gravid utan partner. Det var säkert 6-7 grader varmt ute men det blåste halv storm och modellerna stod i tunna klänningar, jag gissar att de frös rätt rejält… Nåja det var faktiskt riktigt skoj att testa på att fota och miljön var jättefin.

Jag kan konstatera att bröllopsbilder mer var min grej än vad gravida var. Inte för att jag har några planer på att försöka igen men det var som sagt skoj att testa att fota uppklädda människor.


Första stationen för min grupp var den här gravida tjejen. Kallt och blåsigt vilket på en del bilder verkligen syntes då hår och klänning stod åt alla håll 😛


Inte lätt att se avslappnad ut i kylan, vi fotografer stod i tjocka vinterjackor, mössa och vantar…


Andra stationen var nere på stranden och det blåste inte mindre där… Fantastiska modeller som ler och ser glada ut trots vädret. Fast å andra sidan så fick de ju alla en gratis fotografering av en fantastisk fotograf (alltså inte mig utan hon som höll i workshopen 😉 ) så det var kanske lättare då 🙂


Här tillsammans med sin partner också. Jag tyckte att det var svårt med det här. Händerna har en tendens att se lite suspekt placerade ut när det ska hållas under magen liksom. Det borde jag så klart ha sett och bett dem korrigera vid flera tillfällen men det är lätt att se saker när man sitter hemma i lugn och ro vid datorn, betydligt svårare på plats när man samtidigt ska ha koll på kamera inställningar, fokuspunkter och helst inte nocka någon av de andra fotograferna när man förflyttar sig för att hitta vinklar…


Bröllopsparet kändes lättare. Förmodligen för att det var lite mer vana modeller och självmant bytte poser och interagerade med varandra, men ja det var liksom mer min melodi. Att de var ett snyggt par och att det var en fantastiskt trevlig tallskog gjorde ju så klart sitt till 🙂


Jo några bilder är jag ju faktiskt förvånansvärt nöjd med.

Fick jag önska skulle jag så klart gå en workshop i hundfotografering, men de som finns och som jag är intresserade av är utomlands och verkligen inte billiga. Att betala ca 5000 kr för två dagar och dessutom lägga till för flyg och boende är inget jag snyter ur näsan, men någon dag så.

Vän av ordning undrar säkert vad jag så ska med den här kunskapen till och någonstans har jag väl en liten idé om att kanske kunna erbjuda mina fotograferingskunskaper till människor som vill betala för det. Det är långt dit men planen är att under detta år ha några portfoliofotograferingar med andras hundar av olika raser för att lära mig mer och för att utvecklas, men även för att om jag någon dag vill börja ta betalt så finns det bilder att ta av till en hemsida och marknadsföring. Jag har inga planer på att bli någon heltidsfotograf så lugn ni som tycker jag tar mig vatten över huvudet, men om man får in lite pengar varje år så kan man ju köpa sig ny utrustning och redan nu finns det ju tex två objektiv som jag går och suktar efter 😉

Det kommer tillbaka

Jajemen suget efter att träna hundarna har plötsligt slagit till ordentligt igen. Det är ju 5½ år sedan nu sedan det var så där vansinnigt skoj att träna med hundarna, helst hela dagarna liksom 😉 Visst har vi tränat efter att Memilutten försvann men samma sak har det inte inte varit och den där glädjen och pirret över att få träna tillsammans med hundarna har varit nertryckt i skoskaften.

Men så i höstas så började det lite kittla och jag anmälde Besten till kurs och hamnade i samma grupp som jag ju var i i så många år, skoj så klart även om det är en del nya personer och i stort sätt bara nya hundar, det känns ändå väldigt hemma.

Vi hann med två tillfällen innan det var uppehåll i december och Best förvånade mig med att vara riktigt duktig! Ja alltså han kan ju inget men han är ju ett fullständigt matskadat monster så han väljer, än så länge, bort andra hundar och störningar för att vara med matte och hennes godisficka 😛

Vi påbörjade lite små saker som sitt fint för kommande uppsitt, läggande som ju också utgår från sitt fint och så klart lite början till det som någon gång ska bli fritt följ. Vi testade även lite låga hopp och några inkallningar.

Jag hade tänkt att vi skulle träna en del under julledigheten men tråkigt väder och dåligt med inspiration gjorde att det enda vi tränade på var egentligen sitt fint. Ja och så att sitta fot innan man får ta sin mat.

I söndags hade vi kurs igen och då inne i LarsA hallen. Fin hall och så klart oerhört spännande för ett litet monster att få snoka runt i. Mattan luktade tydligen jättespännande och hade Besten fått bestämma hade han nog helst fått gå och snusa av hela mattan i stället för något annat. Nu är ju det något jag inte alls gillar så det blev i stort sätt inget nosande alls för den lilla herren utan han fick ha näsan i vanlig höjd och jobba tillsammans med mig 😉

Och återigen imponerade han på mig genom att faktiskt genomföra en fin träning. Han blir förvisso snabbt trött men det är helt förståeligt, Besten har knappast behövt koncentrera sig mer än två sekunder i taget tidigare. Nu gjorde vi i alla fall sitt fint som faktiskt fungerar mer eller mindre 100% med bara muntligt kommando nu! Lägganden som börjar ta form. Det är svårt att bara kasta sig i backen tycker Besten men han är på god väg och för riktigt gott godis gör han verkligen så gott han kan. Sen började vi också lite mer ordentligt att titta på ingångar. När jag visar med handen har Besten ändå lite koll på sin bakdel och kan svänga in snyggt men någon vidare förståelse för det hela har han inte. Så därför pratade vi om att börja använda pall på honom så det har vi nu några kvällar testat.

Första kvällen handlade bara om att få honom att förstå det lönar sig att gå upp på pallen med frambenen, mycket konstigt tyckte Besten. Dessutom stod ju de andra tre och gjorde sitt bästa för att försöka sno uppmärksamheten från honom. En bisats i det hela är att Odden är en skojig hund. Han fick ju träna på pallen för ett gäng år sedan och har han väl lärt sig en sak så sitter det verkligen benhårt? Trots att pallen inte varit framme på säkert närmare två år så placerade han sig raskt där så fort han fick chansen och kunde sedan enkelt visa de andra hur man flyttar sig både i höger och vänster varv. Mattes hund ❤ Det är likadant med slalom mellan mina ben som han lärde sig som valp, det sitter fortfarande. Det är för jäkla synd att han aldrig fick en chans att bli min träningskompis…

Nåja tillbaka till Best. Andra dagen fick vi så klart repetera det där med att faktiskt gå upp med frambenen på pallen men det snappade han ändå fort. Men så skulle vi ju då försöka röra på bakdelen och nu var det tvärstopp. Herregud så vi höll på i några minuter han och jag där i köket. Med lite mer handgriplig hjälp från mig så kunde jag till slut i alla fall belöna några små förflyttningar med bakbenen och då avslutade vi där när Best kunde få mycket beröm.

Tredje dagen och nu visste Best vad pallen stod där för, den skulle man kliva upp på! Ja om han fick en chans, för nu trängdes både Odd och Frisk där också.. Nåja när storebrorsorna var placerade i annat rum så klev Best med bestämda steg upp på pallen och sedan skulle vi ju då också försöka flytta bakbenen runt igen. Ja det behövdes fortfarande hjälp från mig så klart men den här gången så började Besten förstå att det var något med att han rör sig som gör att matte jublar och det ramlar in godisbitar i munnen 😉  Dessvärre är ju Bestens svar på det mesta att veva med frambenen så när han blir lite frustrerad över att inte förstå vad jag vill så far det ut ett framben på direkten. Nåja det beteendet släcker vi nog ut när han aldrig får någon belöning för det så det löser sig nog. Denna gång gick även läggandet mycket bättre, det börjar plötsligt likna den typen av liggande som jag vill ha. Hur vi ska få bort handhjälp och annat tar vi senare 😛

Ja men det roliga är ju att jag nu verkligen är sugen på att träna hund igen! Det är till och med så att jag kan sitta på jobbet och fundera på hur vi ska komma vidare i pallträningen eller vad vi ska lägga till för nytt 🙂 Ja och hundarna är verkligen med på noterna. Alla fyra trängs och vill vara den som får träna och alla fyra får så klart träna något litet så att alla blir nöjda även om fokus ligger på Besten. Den enda nackdelen jag kan se är väl att godiskontot för hundarna plötsligt kommer sticka i höjden igen för bortsett från Odd så är ju de övriga tre riktiga godismonster och tar helst godis som belöning. Ja och även Odd vill ju ha vissa typer av godisar, torkad lunga är just nu favoriten för alla fyra så matte har naturligtvis beställt hem två kilon av denna vara som jag hoppas kommer i nästa vecka.


Besten på sin födelsedag i december.