Böda, älskade Böda

Ja så var vi här igen. Känns som att komma hem varje gång vi rullar in på vägen upp mot campingen. Vi landade på Lyckesand vid halv ett på torsdagen före midsommar och fick en svettig natt där innan jag tog hundarna och gick in till campingen medan Henrik drog runt vagnen och checkade in. På någon timme var vi i ordning och midsommarfirandet kunde börja.

Vi brukar inte vara jättesociala på campingplatser alla gånger men den här vändan är det tvärtom, vi är oerhörtsociala. Som närmsta grannar har vi Karin och Emil och två platser bort låg Anders och Annette. Skoj att få campa lite med Anders och Annette på Böda igen, det var ett gäng år sedan nu.

Speciellt mycket gjort får vi kanske inte om dagarna. Hundarna rastas och motioneras, vi slappar i solen, vi badar, vi sitter och skrattar och vi tar det lugnt. Odden får vattentraska och leka på stranden och det går inte riktigt med ord att beskriva den känslan. Jag som på allvar trodde att vi skulle behöva ta farväl av honom vid nyår och nu har vi en pigg glad hund som får springa lös på stranden, underbart!!


Lycka på fyra ben

Besten är ju på Böda för första gången i sitt liv, knappast den sista dock 😉 Han gillar campinglivet och har ju även denna gång kompisen Disa på plats att busa med. Om vatten tycker han dock inte lika mycket 😉 Att vara i och blaska och dricka är helt okej, men att tappa bottenkänning är inte hans melodi, än i alla fall. Tyvärr har det varit några dagar med lite vågor och då känns det som en dum idé att öva på simtekniken för lilla monstret.


Springa på stranden är skoj, skoj

Kilo är ju veteranen i gänget när det kommer till Böda och vet hur man ska spara energi i skuggan för att sedan kunna busa i skogen eller på stranden. Han badar som en galning när han får och jagar sin pipis med stort engagemang 😛


Springa i vattnet är livet

Frisken är som vanligt vår mest sansade grabb. Han hänger med på allt men gör inget större väsen av sig. Det där med vatten är inte hans favorit, simmar gör han men bara för att jag säger till honom. Han föredrar att springa i skogen och sniffa runt på stigarna.


Allas våran spanare Frisk ligger och just spanar i en sanddyna.

Jag hade tänkt att jag skulle vara lite aktiv med kameran nu när vi var på Böda men häromdagen drabbades jag av en redig jäkla skitförkylning. Så onödigt när man är här liksom. Det har varit några dagar med mycket pust och stön när halsen gjort ont och näsan ömsom rinner och ömsom är tvärtäppt. Nu tror jag i alla fall att det börjar vända, jag hoppas det!

Men en liten kort fotosession med Beccie och Alva hade vi i alla fall innan Anders och Annette åkte hemåt.

Beccie i solens sista strålar där bakom tallskogen.

Ja livet går sin gilla gång här på Böda med andra ord. Efter den här semestern blir det jobb i några veckor innan vi faktiskt ska ha en riktigt lång semester. Då är tanken att dra norrut, mycket längre norrut 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s