Besten

Ja nu har ju Besten bott lika länge hos oss som hos uppfödaren så nu kan man väl börja säga att vi känner varandra.

Första bilderna jag fick se av valparna fick jag en känsla direkt om och det blev ju slutligen den valpen som följde med oss hem. I bland undrar ju folk hur man väljer valp och varför man väljer just den individen man gör. Naturligtvis tittar jag på hur hunden är byggd och ser ut exteriört men till största del så är det ju ändå en känsla man följer, en känsla av att just den individen skulle passa tillsammans med mig. Jo vi är ju fler i familjen men även om husse så klart är viktig så är det ju jag som har det stora hundintresset och gör mest tillsammans med hundarna, det är alltså jag som väljer 😉


Liten sötnos ca 9 veckor

Besten är en glad lite skit, ett litet sött monster som jag säger. Pigg och framåt och än så länge ganska enkel att ha med att göra. Lite hyss har han redan hittat på, han är ganska påhittig när det är något han vill. En tub svart skokräm snaskade han tex i sig för några veckor sedan och härom dagen exploderade tydligen ett bregottpaket fullständigt utan att Besten har en aning om hur det gick till… 😉 Klättra är också en talang han tydligen besitter så just nu håller vi på att stävja så att han inte lyckas med sina klättringsförsök och framför allt att det inte ger utdelning i form av ätbara saker.


På tur i skogen och bland har matten tur och han är stilla en sekund eller två.

Det enda vi annars egentligen verkligen tränar på är inkallningar, att han ska komma när jag ropar. Oftast fixar han det jättefint och kommer i full fart när han hör sitt namn, men i bland är ju störningarna lite väl svåra och man får påminna honom. Lite ögonkontakt har vi tränat och det snappade han fort, helt enkelt för att han är så matglad. Han slår gärna knut på sig för att få en godbit hur liten den är må vara 😉 Matglada hundar är ju lätta att träna så det gör då verkligen inget. Nu ska vi dock lägga lite krut på att få honom att förstå stanna kommandot. Helt enkelt för att det är ett oerhört praktiskt kommando att hunden kan. Små korta stunder kan han så klart redan nu sitta och stå stilla men han har ingen förståelse för kommandot stanna så det har jag tänkt att han ska lära sig nu. Om inte annat är det ju oerhört praktiskt att kunna just stanna när jag ska fota 😉


Ligga still? Tja då får man lägga honom på ett bord eller likande så att han inte kan ta sig någonstans 😉

I lördags var Best på sitt första kurstillfälle, viltspårkursen. Det gick inte alls, det var ju faktiskt jätteläbbigt med en massa blod där i skogen 😉 Han vädrade så fint och visade att han visste åt vilket håll spåret gick man att följa det, nä tack sa Besten, det kunde ju vara något monster som skulle anfalla honom där bakom busken. Nåja vi lockade med honom fram till klöven och den var ju mer än trevlig däremot. Klöven bar det lilla monstret glatt tillbaka till grillplatsen med en stolt min och ville väldigt ogärna släppa den. I går testade vi att göra en synretning för Besten med klöven för att se om han kopplade ihop den trevliga klöven med det läbbiga blodet. Det verkade han faktiskt göra för han följde bitvis spåret ganska noggrant. Bitvis var det fortfarande lite läskigt men det var precis lika häftigt att hitta klöven igen.

Debut i utställningsringen ska Besten så klart också få göra. Rasspecialen i Sundvall passade bra i tid så dit är han anmäld och det blir debut, vi får väl se vad han säger om det. Vi har övat lite tandvisning här hemma och Besten är precis som pappa Kilo och gillar inte alls att någon tar om nosen på honom, men med lite mutor börjar han nu förstå vad det är jag vill att han ska acceptera och göra så snart kan vi låta andra börja göra samma sak med honom. Tänderna har förövrigt börjat sitta löst nu och en tand har ramlat ut redan. Jag sticker inte under stol med att det är skönt när de där sylvassa gaddarna bytts ut mot lite mer snälla permanenta tänder!


10 veckor


16 veckor, det går ruskigt fort!

Det vi annars behöver ta tag lite i är ensamhetsträningen. Att vara ensam tillsammans med de andra eller bara någon av de andra hundarna är nemas problemas, inte heller att vara ensam med någon av oss tvåbenta utan sina brorsor är något problem men att vara helt ensam tycker Besten är ganska onödigt. Så det tränar vi lite nu och då, korta stunder för att han ska lära sig att det inte är farligt eller jobbigt. Faktiskt är han den enda hunden vi hittills haft som gör någon sak av det, men då får vi helt enkelt bara träna honom lite mer och göra honom trygg i det.


Stor pojke nu 😉

Ja det ska bli skoj att se hur Besten utvecklar sig vidare och hur han kommer bli som vuxen grabb.


Går sina egna vägar