När hoppet återvänder

Odden, min Odden.

Följetongen med Odden fortsätter och från att runt nyår känna mig full av ångest och inte se någon utväg till hur vi skulle kunna få tillbaka Odden i normalt bruksskick till att i dag 2½ månad senare åter ha fyllts med hopp om att vi faktiskt ska få ordning på honom, det är verkligen en berg och dalbana.

I januari fick vi ju den troliga diagnosen senskada på en sena som fäster i armbågen och mellanhanden typ. Så från att ha gått korta promenader på mjuka underlag övergick vi till att gå fortsatt korta promenader men på hårt och plant underlag. Snö och is hade vi i januari men tacksamt nog försvann båda sakerna i början på februari vilket har gjort att motionen av Odden har fungerat betydligt bättre. Viktigast under den här tiden har varit att Odden inte får halka eftersom det riskerar att ”slå upp” skadan igen. Jag har nog aldrig tidigare varit så glad över att vi haft en ganska snöfri vinter. Vidare har det alltså varit viktigt att gå på hårt och stabilt underlag. Mjuka skogsstigar, bye bye liksom… Att traska på asfalt är ju verkligen inte något skoj men om det är vad som krävs för att få ordning på hunden så gör man ju så klart det.

Ja och tro det eller ej men det har fungerat! Runt nyår var ju Odden verkligen rejält halt från och till och även när han inte var ordentligt halt så kunde man ändå se tydliga avlastningsmönster i rörelse. Sedan v 7 har Odden varit helt ohalt och vi har sakta men säkert ökat på motionen från ca 30-40 minuter om dagen till i dag mellan 60-90 minuter. Det känns helt ärligt mer eller mindre som ett mirakel och nu lever faktiskt hoppet om att Odden ska kunna gå normala promenader om några månader igen och ingen är gladare över det än jag så klart!

Jag har nu sakta under två veckors tid låtit Odden få hänga med på en normal promenad vissa dagar. Visserligen den kortaste varianten jag har som tar ca 40 minuter men ändå. Odden är så klart oerhört nöjd om än helt oförstående till varför han måste vara i koppel? Kilo och Frisken är också nöjda, de har utan tvekan saknat och tyckt att det är konstigt att Odden lämnas hemma när vi ska gå någon längre promenad. Ja och jag är så klart mer än nöjd över att vi kan börja återgå till mer normala rutiner och att det funkar utan att Odden mår dåligt av det. I går fick Odden för första gången sedan oktober gå en 5 km runda här hemma och peppar, peppar så funkade det fint. Pigg och glad Odden under promenaden och ingen stelhet eller andra symtom så här dagen efter, underbart!!

Senskador är långdragna och jag har verkligen försökt att läsa på men det finns inte jättemycket att hitta. Senskador på häst finns det gott om att läsa om men på hund är det i stort sätt bara böjsenor på tår som man kan hitta information om. Jag har med andra ord läst på om häst och även om människa och försöker så gott det går att översätta det till min hund. Något måste jag ju ändå ha uppfattat rätt eftersom det går åt rätt håll 😉

Men eftersom det är långdraget så förstår jag ju att det är lätt att släppa ner garden för tidigt och drabbas av bakslag. Jag tycker ju att de är redigt tråkigt att gå med kopplad hund hela tiden men har ställt in mig på att Odden ska gå kopplad i alla fall april ut som kortast. Odden är nämligen som en liten tickande bomb och skulle jag släppa honom skulle han utan tvivel springa som en idiot men stor risk att dra upp skadan. Men eftersom jag för så sent som två månader sedan inte ens vågade hoppas på att jag skulle kunna ha honom kvar så känns ”uppoffringen” att ha honom i koppel lätt som en plätt!

Naturligtvis har jag kontakt med rehab och veterinär. Inte heller de är vana vid den här typen av skada och får testa sig fram lite för att hitta rätt väg att gå. Odden fick under februari laser med ganska tät intervall och även om det är svårt att med säkerhet mäta om det gett resultat så skedde ju en ganska drastisk förbättring efter dessa behandlingar, så någon typ av slutsats kan man väl kanske ändå dra. Den rejäla svullnaden som funnits och som behandlades med kortison finns kvar men är betydlig mindre och nu stabil. Svullnaden blir alltså vare sig bättre eller sämre av motion i form av promenader. Ortopeden vi var hos i januari ville ju inte att Odden skulle simma. För mig känns det lite märkligt med tanke på att Odden svarade väldigt bra på simträningen. Framför allt svullnaden svarade positivt varje gång vi simmade. Marie och jag har därför diskuterat fortsatt träning för Odden. Det är ju liksom så att senan visserligen är jätteviktig att få ordning på men övriga kroppen måste ju också hållas i trim och med tanke på Oddens historik med sina leder så måste vi ju ha koll på att leder och muskler inte blir för hårt belastade nu. Att gå på asfalt är jättebra för senor, att gå på asfalt är inte alls bra för artrosleder, inte helt lätt med andra ord. Marie kan inte heller se orsaken till att simmet inte skulle vara bra för Odden så det lutar nog åt att vi kommer att smyga i gång med lite simträning igen. Hemma går vi på löpbandet, det funkar ju bra eftersom det är plant och stabilt och tämligen stumt. På rehab kör vi en mix av vattentrask och elbehandling. Jag är lite inne på att skaffa mig en hemmalaser. En sådan är ju inte alls lika effektiv som den som finns på rehab men är ju så klart bättre än inget. Novafonen kör vi så klart som vanligt för att hjälpa musklerna att hålla sig mjuka.

Målbilden nu är att Odden till midsommar när vi åker till Böda kommer att kunna få bada och röja runt på stranden som vanligt och faktiskt så känns inte den målbilden längre helt orealistisk ❤

 

Östgötaleden, Tjällmoskogarna runt

Ja men nu är det ju verkligen på tiden att blogga igen och verkligen, verkligen på tiden att jag fick komma ut på en dagsvandring! Dags att idka friluftsliv!!

Sen Odden blev dålig i oktober har jag inte haft någon större lust att ge mig ut på några långa turer och njuta. Det har mest handlat om att ge hundarna den motionen som de behöver och inget annat. Men nu var det i alla fall äntligen dags igen, för i takt med att Odden blir bättre vaknar även lusten till att vara mer ute i naturen till liv igen.

I dag fick jag med mig Hanna på en dagstur när hon ändå var hemma i Ramstorp på besök 🙂 Jag började dagen med att fixa en soppa  och tog sedan en rast runda med alla hundarna innan Kilo och Frisken fick hoppa in i bussen så att vi kunde åka och hämta upp Hanna vid nio. Vi rullade sedan i väg till Kristinefors och starten för Skönnarboleden där vi lämnade bussen och traskade i väg.

Den här biten av Östgötaleden är helt nyanlagd och vi fick börja med att traska ca 2 km på bilväg. Det är ju aldrig roligt så därför valde vi att börja just här och stöka över det redan från början. Hundarna var lite fundersamma över att vi skulle ut och vandra och de fick ha koppel på sig, mycket märkligt enligt dem 😉

Till slut så vek då leden av in i skogen och vi fick följa en grusväg en bit innan leden gick vidare in i skogen. Nu märktes det att leden var nyanlagd så stigen var svagt upptrampad. Men strålande sol och trevligt sällskap betyder att man inte bryr sig mycket om hur stigen är.


Här har vi kommit en bit på leden och får gå på fin spång över ett blött parti.


Inte så mycket till stig alla gånger men fram kom vi ju och märkt var leden. Visserligen lite långt mellan vissa markeringar i bland och med solen i ögonen fick vi leta lite i bland men det gick ändå fint.


Efter ett tag kom vi dock ut till riktigt trevliga stigar och vi kunde konstatera att det nog var något form av motionsspår som man lagt leden utmed. Det spelar ju verkligen ingen roll utan det var bara trevligt att gå på härliga skogsstigar.


När vi närmade oss ledens södra spets så gjorde vi 90 grader höger in i skogen. Där hittade vi några stenar i solen och slog oss ner för att inta lunchen. Som synes njuter Frisken också genom att vända upp magen i solen 😉


Inte långt från vårt lunchställe så kom vi ner till lite hus och vad jag tror var parkeringen för motionsspåren.


Svårt för att inte säga jättesvårt att klaga på dagens väder! Leden följde nu motionsspåret vidare, en bit gick vi till och med på elljusspår. Men sedan svängde leden av mot motsatt håll mot elljusspåret och följde vad jag tror är det milspår som vi redan gått en del på. Leden gick här lite mer kuperat, annars var det här en väldigt lättvandrad led som inte var speciellt kuperad.


Efter att vi även passerat ett ganska nytt karlhygge kom vi så ut på grusväg igen.


Grusvägen övergick i sin tur i asfaltsväg och det gillar vi ju inte. En kortare bit gick vi på en lite större väg men sedan blev det i alla fall en liten väg som vi fick följa i kanske någon km. Här vid skylten Jättegryta fick vi alla fall till slut lämna asfalten bakom oss.


En bit in på vägen så kom vi ju då fram till denna jättegryta som ju alltså är en urholkning i berget gjort av vatten och stenar som virvlat runt där i lång tid någon gång på istiden typ. Hanna var klart besviken när vi kom fram eftersom man faktiskt inte ser speciellt mycket, jättegrytan är ju liksom vattenfylld. Men en av Sveriges största jättegrytor ska det här alltså vara.

Efter jättegrytan så gick leden en bit i skogen igen för att sedan ta oss ut på grusvägar blandat med korta bitar i skogen. Efter ca 5,5 timmar var vi åter vid bilen och min app i telefonen tyckte att vi hade gått 20 km? Leden ska enligt uppgift vara 16,4 km. Nåja med tanke på tiden så känns faktiskt 20 km mer korrekt men hur som så är den i alla fall någonstans mellan 16,4-20 km lång.

Det tråkiga med leden var så klart bitarna med asfaltsväg men trots det så var leden trevlig och jag skulle absolut kunna tänka mig att gå den igen. Härligt med en dag ute i naturen och Kilo och Frisken har varit mycket nöjda med dagens aktivitet. Vi rullade sedan hemåt igen och blev hemma bortskämda av svärmor Anette som bjöd på söndagsmiddag. Köttfärslimpa, sås och potatis satt som en sportmössa efter flera timmar ute och noll inspiration till att laga middag själv.

Odden och Besten har haft en heldag med hussen i stället och Odden är visserligen inte nöjd när han inte får vara med matte men lite nöjd med sin dag är han nog ändå. Nu ligger i alla fall alla fyra och sover sött och jag kan fundera på vart vi ska ta oss ut på tur nästa gång 🙂