Blanktjärnsrundan

I dag skulle vädret bli bra så att vakna till ett duggregn kände lite konstigt? Men en titt på väderprognosen för Vålådalen visade fortfarande att vädret skulle vara bra så vi packade i hop, käkade frukost, snabbrastade hundarna och lämnade sedan Rist fallet. Husvagnen ställde vi av på en stor parkering utmed E14 och sedan rullade vi in mot Vålådalen.

Vålådalen är ju en av de populära utgångspunkterna för att vandra i Jämtlandsfjällen, eftersom man dels kan parkera bra där och det finns möjligheter att gå just rundturer och alltså komma tillbaka till bilen igen 😉 Själv har jag inte varit där tidigare, jag har ju utgått från Storulvån när jag vandrat från det här hållet. Spännande att se något nytt alltså.

Blanktjärnsrundan är en sådan där runda som alltid rekommenderas på olika forum när folk frågar om tips på dags turer. Ca 12 km lång och ganska snäll och inte uppe på karlfjället. Lite tråkigt tyckte jag att det lät men dels skulle vi ju hålla oss till enkla rundor för att Henrik skulle få se tjusningen med fjällvandring och dels är jag ju av uppfattningen att man ska bilda sig sin egen uppfattning om saker och inte bara lyssna på vad andra säger.

En klar fördel med Vålådalen jämfört med många andra ställen är att det var oerhört tydligt med vart de olika lederna startade, helt klart plus i kanten för det!

Första delen går på väldigt iordning gjord stig, grusad och allt, jättetråkigt 😉 Sen kommer man till en bro, en trevlig träbro och inte en bro med galler, inga problem sa alltså hundarna och knallade glatt i förväg över bron.


Enkel bro att ta sig över.


Direkt efter bron tyckte hundarna att det var läge att blaska lite och släcka törsten och själva kunde vi stå och njuta av den underbara utsikten!


Efter någon km kom vi till ett vindskydd och grillplats en bit ovanför Vålån. Helt fantastiskt utsikt därifrån och hade den inte kommit så snart på starten hade vi absolut tagit en liten paus och fika här!


Leden gick sedan mestadels genom fjällskog. Trevligt och en enkel stig att ta sig fram på utan några höjdskillnader att tala om.


Efter en stund kommer man dock ut på typ en vall. Fortsatt lättgången deluxe med andra ord.


Löjligt klart vatten i fjällen, och gott!!


Det gäller att titta sig över axeln också för det kan finnas vackra vyer bakom en också!


Framme vid Blanktjärn som är känt för sitt turkosa vatten och turkost är det verkligen som synes.


Vid tjärnen tyckte vi att det var läge att ta lunchrast. Det fanns flera iordninggjorda platser för att grilla eller sitta vid.  Mycket fint ordnat måste jag säga.


Dagens lunch, tortellini med lite västerbottensost, tomater och lite ölkorv, smaka smaskens 🙂


Grabbarna vid vattnet.


Här har vi lämnat rastplatsen och tagit oss till änden av Blanktjärn. En sista bild vid det overkligt turkosa vattnet.


När leden vänder tillbaka går det uppför, men stigningen är enkel och inte speciellt jobbig. Leden går nu återigen i fjällskog.


Hundarna är mer rutinerade än hussen och går så klart på spången 😉


På väg ner mot grusvägen som är gemensam första och sista kilometern.


Lättgånget och ganska tråkigt om du frågar mig 😉


Tillbaka vid parkeringen och bilen igen. Till Vålådalen kan jag absolut tänka mig att återvända för att gå andra leder!

Blanktjärnsrundan får absolut högt betyg! Enkel runda som bjuder på trevlig vandring och betydligt mycket mer vackra vyer än vad jag hade räknat med. Trots att man går mycket i skog så öppnar det sig mellan varven upp och utsikten blir riktigt fin. Vi strosade mest kändes det som men ändå tog det inte mer än ca 4,5 timme att gå rundan för oss och då tog vi en ganska rejäl lunchpaus och ett flertal fotostopp på vägen.

Nöjda hundar somnade sedan sött bak i bilen och vi rullade iväg för att hänga på husvagnen igen. Nu var det dags att styra kosan söderut igen men först var vi tvungna att handla lite, framförallt hundmat! I Östersund var det inga bekymmer att ordna det vi behövde.

För någon dag sedan fick vi en inbjudan av Ing-Marie och Otto att komma förbi deras sommarställe. Egentligen hade vi väl inte tid med det men hur ofta befinner vi oss i trakterna där uppe liksom? Det fick bli en tur till Ismundsundet. Hundarna hade nu hunnit sova några timmar och hoppade glatt ut till flickorna. Vi fick en trevlig stund med våra vänner som både visade oss runt och sedan bjöd på våfflor 🙂

Men sedan började vi alltså rulla söder ut på riktigt. Många mil att avverka innan vi är på Öland men vi är ju vana vid att tugga mil. Dessvärre har Odden gått och blivit risig i magen så vi har fått stanna någon gång extra för att rasta honom. Gissar på att jag inte kommer få en ostörd nattsömn i natt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s