Mot Norge igen

Det närmar sig semester även för min del 🙂 Till nästa helg är planen att tjuvstarta lite och ta en tur till Norge tillsammans med Hanna. I år har vi, okej det är kanske mest jag som planerar och Hanna som glatt får hänga på vare sig hon vill eller inte 😉 , planerat in Kjeragbolten och Preikestolen och hoppas att vädrets makter är med oss och låter oss gå dessa turer. Några marginaler har vi inte utan det är en dag för varje ställe som gäller, bara att hoppas på det bästa med andra ord.


Vi fixade ju Trolltunga för två år sedan och…


Besseggen förra året så vi ska nog klara av årets norgeutmaningar också hoppas jag 🙂

Planen var så klart att ta med hundarna. Fast med Oddens lite knaggliga vår så bestämde jag mig redan då att han inte skulle få följa med. Det är inte vandring i egentlig mening vi ska ut på utan mer transport till sevärdhet och transporten kommer vara ganska brant både uppåt och nedåt. Direkt onödigt faktiskt att utsätta Odden för det även om han själv säkert skulle säga annorlunda om han kunnat tala…

Ja och så blev ju Kilo skadad för ett tag sedan. Det syns som jag skrivit tidigare inte längre något men en muskelskada tar tid på sig att läka helt och det är helt enkelt för nära inpå skadan för att han ska få följa med.

Ja så då blir det ju bara Frisken kvar. Han ska i alla fall få hänga med, för att åka utan hund känns ju helt meningslöst. Tid för avmaskning är bokad, pass och maskmedel ligger redo här hemma och Frisken är just frisk och pigg 🙂 Jag lovade Hanna att hon skulle slippa tält eller sova i bilen den här Norgeturen så jag har fått styra med lite logistik för att få till det hela. Inte helt lätt att lösa när det är kort tid som vi ska var där och det tar många långa timmar att åka på norska vägar 😉 Men nu tror jag att jag fått till det. En liten hytta på en camping i närheten av Kjerag första natten och så ett hotell i närheten av Preikestolen natten efter. Bekräftelse på att hund är välkommen har jag med så då ska väl allt vara ordnat så långt liksom 🙂

Lite planering av mat och packning som är kvar men det brukar ju lösa sig. Det ska bli skoj att vandra lite med Hanna igen, hon är dock i väg och fusktränar genom att vara på höghöjdsläger i Davos 😉 Löparresa minsann för att pricka in formtoppen lagom tills vi ska i väg förstår jag 😛 Jaja hon får väl springa i förväg om jag och Frisken är för långsamma 😉

Lite vansinnigt

Att vara lite tokig är inget man dör av 😉 Snarare kan det liva upp livet en del.

Sedan några veckor har Lisa och jag funderat på om vi skulle ta oss en tur till Danmark för att kika på Yamas valpar där, och så klart passa på att umgås lite med våra danska vänner som har valparna. Sen kom Kilos skada och jag tappade lite fokus där ett tag men förra helgen så tog vi tag i det hela igen och gjorde i alla fall någon form av preliminär plan. Planen var att Lisa skulle komma ner hit och sova på fredagen och att vi skulle åka tidigt på lördagen för en tur till Danmark över dagen. På fredagen hade vi faktiskt inte bestämt oss ännu och när jag drog ett meddelande till Lisa och frågade om hon skulle stanna hemma eller om hon skulle dyka upp så var hon högst tveksam. Värme, där uppe brinner det ju dessutom om än inte precis där de bor, lång arbetsdag osv. Fast så stoppade Lisa huvudet i poolen och kläckte den nya idén att vi kanske skulle ta en tur till Tyskland om vi nu ändå skulle ut och åka? Ja spontana och galna infall är jag en mästare på att haka på så raskt blev det bestämt att Lisa skulle åka ner mot oss efter att ha käkat, att jag skulle möta upp i Norrköping och att vi skulle ta en sväng över till Tyskland direkt på morgonen för att sedan avsluta med valpmys innan hemfärd.

Ja vid midnatt skjutsade Henrik in mig till Norrköping och så rullade vi vidare söderut. Strax efter sex var vi nere i Rödby och strax efter nio stod vi vid färjelägret i Puttgarden igen på väg tillbaka till Danmark. Jo vi är snabba när vi shoppar 😉

En dryg timmes resa från färjan landade vi sedan hemma hos Christina och Fie och deras hundar. Jättetrevligt att träffa våra vänner och att se de vuxna hundarna så klart men mysigast var naturligtvis att mysa med de sex små valparna som var ca 5,5 vecka unga.


Alltså hur söt får man vara??


Tunnel är spännande på många sätt.


Pyrre valpen Kalle ser ju jättestor ut mot dessa småttingar. Duktig ”storebror” som gillade att hänga med sina små vänner ❤


Blå hane gillar att sova med badbaljan som huvudkudde 😛


Ser inte jätteskönt ut??


Söta flickorna.

Ja det blev några timmar tillsammans med valparna och deras ägare, mysigt. Men sedan var det ju dags att börja resan hemåt då. Vi är ju vana vid att köra och strax efter nio på kvällen rullade vi in på gårdsplanen här hemma. Hundarna gapade som idioter, helt övertygade om att det skulle finnas kompisar där bak i bilen… Nu var ju bilen fylld med klirrande saker i stället för kompisar så de fick besviket inse att det bara vara matte och Lisa som kom 😉

För min del blev det ju en liten nätt 21 timmars tur så jag kan väl säga att jag somnade ovaggad i går kväll.

I morse var första gången på många veckor som det var riktigt behagligt ute. Vi vinkade av Lisa strax före sex och så tog jag med mig Odden och Frisken på en timmes promenad, så skönt ute!! Efter det blev det en liten runda med Kilo också och sedan slappade vi hela förmiddagen. Tyvärr ser det inte ut att bli någon ändring på vädret än på ett tag, det är idel höga temperaturer så långt som prognosen sträcker sig 😦 Regnet finns inte inte ens med på kartan så det är väl bara att fortsätta att barrikadera sig inomhus och fortsätta med simning som motionsform. Jaja det var i alla fall riktigt skönt att få gå en ordentlig promenad i morse och morgondagen ser också ut att vara ganska sval på morgonen så jag räknar med att kunna gå en ordentlig promenad då med 🙂

Kilo fortsätter att se okej ut och vi förlänger ju försiktigt längden på de små promenader som han får gå. Skönt säger Kilo som varit rejält tjurig över att att han inte fått gå något. Det är väl den enda fördelen med att det är så varmt, det är lättare att inte förivra sig utan låta Kilo få vila och läka ut skadan när man ändå inte kan göra något pga vädret 😉

Varmt, varmare, olidligt och en skada på det….

Ja jag vet att det är sommar och att det på sommaren förväntas vara varmt och soligt. Men helt ärligt är jag nog ingen riktigt sommarmänniska om det ska vara så som det är nu. Över  30 grader i skuggan hur många dagar som helst i sträck. Knappt att det går ner på natten till drägliga temperaturer.

Att motionera hundarna är ett helsike i denna värme. Det är simningen som är den främsta motionsformen men efter så här många varma dagar i sträck är det ju liksom ganska varmt i vattnet också, så någon direkt svalka erbjuds inte. Men visst det går ju att röra på sig i vattnet så som motionsform funkar det ju ändå. Annars är det att gå upp aptidigt för att kunna ta vanliga promenader. Tidiga mornar är inte min grej, jag har aldrig varit en morgonmänniska! Men det är bara att ställa klockan och ta sig upp, vad gör man inte för hundarna liksom. Inte för att det blir några långa promenader då heller, även om temperaturen är lite lägre vid fem på morgonen så är luftfuktigheten hög och svettig och flåsig blir man.

Fast även om jag tycker att det är aptråkigt att inte kunna vara ute i skogen på promenader som vanligt i den här värmen så är det inte det värsta. Det värsta är att jag blir så gräsligt rastlös! Det går ju inte att göra nått i värmen och att bara sitt och glo är inte min uppfattning av skön dag. Det är liksom olidligt att göra något överhuvudtaget och det kryper i kroppen på mig av rastlöshet. Inte ser det ut som om den här värmeböljan kommer att ge sig snart heller, nä väderprognosen visar fortsatta höga temperaturer.

Fast att jag är rastlös är så klart inget mot alla stackare som nu får gå från hem och hus pga alla bränder runt om i landet. Hemskt är bara förnamnet 😦 Nä nu hoppas jag verkligen att vädret slår om och att vi kan få hela nätter med härligt regn, för det behövs på alla håll och kanter!!


Många bad har det blivit den här sommaren! Snart har vi väl alla simhud mellan tårna.

Ja och som grädde på moset i den här hettan så har Kilo lyckats skada sig. Hunden som aldrig varit sjuk lyckades nu med en ordentlig skada i stället 😦 En ordentlig muskelbristning i bogen fick han förra onsdagen och han var trebent både onsdagen och torsdagen. Naturligtvis fick vi ta oss i väg till veterinären för att göra en koll och jag erkänner utan omsvep att veterinärens diagnos med ”bara” en muskelbristning inte kändes helt trovärdig, Kilo kraken kunde ju för tusan knappt stödja på benet. Men Kilo visade tydligt på böjprov att det var bogen som var utsatt och veterinären tyckte att med min historia om hur det gått till kändes som en muskelbristning och inte någon ledband, sen eller ledskada. Absolut vila blev rådet och med det fick vi åka hem.

Strikt vila har vi hållit och under fredagen och lördagen såg det inget vidare ut, Kilo började visserligen att stödja lite på benet men han var rejält halt. Så på söndagen var det lite som att vända på en hand, nästan timme för timme så försvann hältan mer och mer. I dag, en vecka efter att Kilo skadade sig så syns inte längre någon hälta. Muskelbristningar tar dock tid på sig att läka. 6-8 veckor ska man räkna med och det alltså även om hunden inte ser ut att ha några symtom kvar som i Kilos fall. Peppar, peppar har vi ju klarat oss i från liknande skador tidigare och det känns egentligen ganska konstigt med tanke på hur mycket hundarna är ute och hur mycket de far runt. Men utan erfarenhet så kände jag att jag behövde bolla idéer med någon som kan det här med hur man tar hand om muskelbristningar så jag har i dag haft kontakt med rehab. Marie har nämligen semester, annars hade jag nog terroriserat henne med tusen frågor, nu fick det i stället bli Matilda som fick svara på mina frågor. Vi har nu lagt upp en plan för Kilo för kommande veckor och från och med i dag så har Kilo fått klartecken att börja röra lite på sig. Inte mer än 10 minuters promenader men jämfört med att bara kissa på tomten så är det så klart rena himmelriket.

Jag tänker se till att ta det lugnt och vara mycket försiktig för den här muskelskadan ska läka ut ordentligt för vi vill inte ha några upprepningar av den här skadan! Har vi tur så är Kilo lagom läkt och klar för att kunna hänga med ut och vandra på min sista semestervecka. Skulle han inte vara det så får han så klart stanna hemma, viktigast är ju att han blir helt bra.

Det här var inte vad jag hade planerat för den här sommaren, vare sig med värmen eller med Kilos skada. Men planer är det ju bara att ändra på.

Så nu önskar vi oss alla regn och svalare väder några dagar, det behöver vår natur!

Öland

Öland, älskade Öland. 10 dagar blev det den här gången som vi fick njuta av solen och vindarnas ö. En massa strandhäng så klart, en massa slappande vid vagnen, en hel del promenader, lite fotboll, trevliga grannar att hänga i förtältet hos och så naturligtvis en liten tur runt på ön med inköp av fisk och annat gott.  Lite bilder på hundarna får beskriva vår favorit ö.


Stranden, den underbara stranden. Tyvärr hängde vi inte där lika mycket som vi brukar då Kilo fick ett sår i ena tassen och så är det inte jätteskönt att vara på stranden hälsar han. Odden däremot hade inga sådana problem och röjde gärna runt.


När man inte går lika mycket på stranden som vi brukar så går man mer i skogen och det är absolut inte ett problem!! Doften av solvarm tallskog, den bästa doften som finns om ni frågar mig! Här är Frisken på stigen från Fagerrör, där Henrik släppte av oss, på väg tillbaka till Böda.


Vi var ute och åkte en liten tur en av dagarna, här har vi stannat vid Sandvik ungefär.


Är man på Öland ska man så klart även föreviga en kvarn.


Varmt ute så en paus vid vattnet är aldrig fel.


Jag är ju löjligt förtjust i Ölandskusten och gillar alla dessa stentorn som folk byggt upp.


Det hann var fullmåne medan vi var på Böda. Jag gjorde ett försök att få till bilder på den men det är inte lätt, bättre lycka nästa gång liksom…


Och naturligtvis åkte jag till Neptuni åkrar för att fota i solnedgången en kväll också. Kontrollen för fjärrutlösare och stativ hade jag med mig men glömde att ta med stativfästet till kameran… Jaja nästa gång då.


En långpromenad från Fagerrör och norrut tog vi en dag också. Efter några km på stigar gick vi ner till stranden på norra udden. Full storm typ men ändå så rofyllt, märkligt. Inte behöver man trängas heller, vi stötte på en cyklist och två löpare, i övrigt hade vi skog och strand helt för oss själva.


Lite väl varmt egentligen för en långpromenad men trevligt hade vi och i skogen fick vi ju skugga i alla fall.


Tallskogen på norra Öland, den är verkligen något speciellt och en bit norr om Fagerrör är den riktigt häftig och annorlunda.


Alltid lika skojigt att stöta på varning för tåget skylten mitt i skogen där på norra Öland.


Kilos dotter Freija hann vi ju också träffa några gånger eftersom hon bodde med sin familj i deras strandstuga under tiden vi var där. Skoj att ha möjlighet att få se henne utvecklas och söt som socker är ju donnan.


Lite galen också tydligen 😉 Pappa Kilo övervakar där bakom 😛


Fina KG ❤


Lilla familjen, Winnie, Freija och Kilo.

Ja men nu har vi gjort en veckas arbete igen och har väl ramlat in i någon form av vardag igen. Själv jobbar jag nästan uteslutande med schemaläggning så här års och tursamt nog så kan jag ju göra mycket av det hemifrån, lyxigt värre! Annars försöker vi väl att styra upp vad semestern ska bestå i när vi sedan kommer så långt. Byske så klart och så ska Hanna och jag en sväng till Norgen och gå Kjeragbolten och Preikestolen. Jag har även planerat in att vandra lite i Jämtlandsfjällen min sista semester vecka. Men sedan har vi ju faktiskt två veckor där det än så länge är helt oplanerat, nåja något skoj ska vi nog komma på 😉