Odden, fortsättningen

Odden är ju min lilla följetong här på bloggen men det var ett tag sedan jag skrev något om hans mående. Dags för det med andra ord. Mycket av det jag skriver ner här på bloggen är ju för min egen skull, för att jag ska komma ihåg och minnas alla turer. Om någon annan sedan kan ha någon nytta av att läsa om hur vi tar oss fram så är väl det bara en bonus.

Hur som, Odden är nu dryga 3,5 år gammal och har ju levt som vilken normal hund som helst i stort sätt sedan ca 2 år. Ja om man med normal menar med återkommande friskvårds insatser 😉 Han har fått motion precis som våra andra hundar, han har tränat lite allt möjligt och han hänger med på allt i vardagen. Sedan i julas har jag dock reagerat lite på att han vid mer motion än det vanliga, dvs om vi gått lite extra på helgen, har han kunnat vara lite stel dagen efter. Jag har också kunnat se en lite stelhet på morgonen. Inget alarmerande men ändå inte helt normalt. Så med denna utveckling så bestämde jag att det var läge att ta en check hos veterinären och faktiskt se vad vi hade att förhålla oss till?

Jag bokade en tid hos ”min” veterinär Therese som jag har bara goda erfarenheter av. En duktig veterinär som lyssnar på mig som ägare och som jag känner att jag kan diskutera med.

Väl hos Therese så fick Odden visa lite rörelser i gången, finna sig i att bli klämd och känd på och sedan blev det även röntgen. Tja rent kasst kan vi väl kort och gott säga som så att röntgenbilderna inte är något man blir glad över… Bogarna ser förvisso fina ut men armbågarna är allt annat än vackra.

Nåja det var väl kanske ingen överraskning men visst är det trist och jobbigt att få det svart på vitt igen. Det är nu det viktiga med en bra veterinär börjar. Tittar man bara på bilderna så skulle man naturligtvis kunna tänka sig att Odden har ett ganska bedrövligt liv, haltandes fram eller något. Fast det är ju då inte med verkligheten överensstämmande. Odden är en aktiv hund som gladeligen är först på de flesta av de normalt 10 km han går varje dag. Han hoppar gärna upp och ner i soffan, vilket han egentligen inte får men ändå högaktningsfullt skiter i… Han springer gärna och leker med både leksaker och sina brorsor och det finns faktiskt inget överhuvudtaget som tyder på att han skulle vilja slippa i från sitt tänkta ”lidande”. Ja och även om jag blir ledsen av att se Oddens bilder och naturligtvis inte var på något strålande humör när jag sett dem så är ju Therese helt med mig, det finns inget som tyder på att Odden skulle må dåligt när man tittar på hans kliniska tillstånd och vad några bilder nu än säger så är det ju faktiskt det kliniska tillståndet som betyder något!

Det är så skönt att ha en veterinär som inte bara tittar på bilder och drar en massa slutsatser utan faktiskt tittar på hela bilden och utgår från hur hunden beter sig och mår 🙂 Det kan så klart låta självklart men eftersom jag vet att så inte är fallet, faktum med att andra veterinärer har tittat på Oddens bilder och haft åsikter om att han borde avlivas (?!) och det alltså utan att ha sett Odden, ja det gör ju att man bli lite fundersam minst sagt…

Naturligtvis så ska inte Odden behöva ha ont och med tanke på att han visar lite stelhet så ska vi göra allt vi kan för att hjälpa honom att få fortsätta må bra! I samråd med Therese så kom vi fram till att vi skulle testa att ge Odden cartrophen injektioner och se om det hjälper honom. Odden har nu fått sina grundsprutor och jag är glad att det verkar som att de har avsedd effekt 🙂 Stelheten är borta på morgonen och jag kan inte heller se någon stelhet även om Odden får gå lite tuffare någon dag och det känns så klart fantastiskt skönt! Odden fick även smärtstillande under ett tag för att dämpa den inflammationen som vi kunde känna att han hade och som grädde på moset har vi även bytt tillskott till honom från Multiflex till Flexadin Advance. Allt detta tillsammans, det är ju lite svårt att veta exakt vad varje sak gör när man ändrar på flera saker samtidigt, gör att vi nu alltså återigen har en helt symtomfri Odden här hemma 😀 Och lugn bara lugn alla oroliga där ute, jag har full koll på karenstider för dessa preparat och kommer så klart att följa reglerna.

När nästa cartrophen injektion ska ges är inte bestämt ännu, vi låter helt enkelt Odden bestämma och ser på honom när det börjar bli dags. Cartrophen kan ge så ofta som en gång i månaden men det ska absolut inte behövas på Odden utan vi räknar med att det ska gå några månader, i bästa fall upp till ett halvår. Tillskottet fortsätter vi så klart med dagligen och den dagen som Odden behöver lite smärtstillande för att må bra så kommer han få det så klart!

Therese sa faktiskt något som jag tycker är väldigt klokt. Det är ett jäkla tjat om att våra djur aldrig får ha ont, men det finns gott om människor som går med kronisk värk men som ändå har en bra livskvalitet! Ja det sticker säkert i ögonen på någon att jag påstår att en hund kan ha ett bra liv trots lite smärta då och då, men som sagt fundera gärna på om någon med lindrig kronsik värk skulle vilja dö så kanske du får lite perspektiv på det hela. Och nej, jag kommer inte låta Odden få ha riktigt ont för att jag inte vill låta honom gå, den dagen vi inte längre kan hålla artrosen stången så kommer han att få somna och slippa i från, men så länge som hela han faktiskt sprutar av livslust så ser jag ingen orsak att inte fortsätta att hjälpa honom få leva livet fullt ut.

I dag var vi på rehab igen och vattentraskade. Vi kommer fortsätta som vi gjort tidigare, ha träffar ca var tredje vecka hos Marie och göra det som för dagen känns bäst på Odden. Vattentraska, vibba, elterapi eller något annat, Oddens kropp får berätta för oss vad den behöver och så utgår vi från det helt enkelt. Jag känner mig helt trygg i att jag dels själv kan Odden som ett rinnande vatten, men även i att jag har det bästa stödet och hjälpen i från Marie och Therese 🙂

Visst hade det varit roligare med en hel hund i stället för en trasig men oavsett så hade jag inte velat byta ut Odden mot någon annan hund i världen. Varje dag vi får med honom är liksom en vitamininjektion, galen och knasig och alldeles underbar som han är ❤

Knasigaste, trasigaste och allra bästaste Odden ❤

Långhelgen som tog slut

Bild

De där lediga dagarna försvann minsann i ett nafs.

I fredags utökade vi flocken tillfälligt då Musse kom hit för att hänga här ett gäng dagar. Han har ju varit här tidigare och brukar ju hänga med våra grabbar då och då när vi är ute med husvagnen så det var inga konstigheter att stoppa in honom i flocken.

I lördags bar det av till Västerås på utställning, utan egen hund dock. I stället fick jag låna Yrsa och springa lite, skoj. Tyvärr inte det resultatet som vi hade hoppats på men det går ju fler tåg. Det där sista certert ramlar nog snart in för henne. Jag passade även på att shoppa lite godis och ben samt en ny fäll till bilen. Testade faktiskt att köpa de så omtalade och omtyckta tuggbenen från Rauh. Svindyra men de ska ju hålla så mycket längre. Har man en bentuggare av rang som Kilo så är det ju en fördel om benen räcker mer än två minuter… Han fick så klart testa när jag kom hem och först var han lite tveksam till om benet var något att ha men sedan knaprade han på i vanlig stil. Tja det håller kanske lite längre det kan jag väl erkänna men så där extremt mycket längre kan jag inte påstå att det var. Nu fick han inte tugga helt färdigt själv utan faktiskt dela med sig till de andra i tur och ordning också.

I söndags var planen att städa. Det behövdes städas både ute och inne efter vintern. Fast så fick jag ett meddelande från Angelica på morgonen där hon undrade om jag inte kunde tänka mig att komma och fota valparna och det är ju inget svårt val att välja mellan städning eller valpfotande.

De växer så det knakar de små liven och söta som socker är de ju så klart som alla valpar.


Fruängens H-kull, ca 4,5 veckor unga.

Jag får väl erkänna att jag inte fick mycket städat på eftermiddagen/kvällen heller….

Måndagen var dagen det skulle ske, nu jäklar skulle det städas. Ja eller så kan man ju ta en lång morgonpromenad i stället 😉 Vi fick med oss kattrackaren ut på promenad vilket inte är ovanligt, han brukar hänga på på morgonrundan på vardagarna. Fast nu var det ju inte vardag så jag tog inte en vanlig kort morgontur utan det blev en 7 km runda. Inte riktigt vad Grå hade tänkt sig tror jag 😉


Grå går också att muta med frolic och få att posera 😉

Nåja sedan blev det faktiskt städat till slut. Bilen städades, altanen städades, köket plockades i ordning och vardagsrummet fick sig en uppfräschning och så dammsugning och skurning av golv. Kände mig ganska duktig faktiskt. Hundarna hade fått tugga lite ben under tiden och så tog vi en runda till i skogen på eftermiddagen och med det var alla fyrbenta nöjda med sin dag. Själv åkte jag en snabbsväng ner till Finspång och handlade lite och hämtade hem en säck med ben till hundarna som Pia sparat åt mig när de slaktade kalv. Nu hade ju hundarna redan fått ben under dagen så de fick nöja sig med att bara sukta lite i säcken när jag kom hem. Vi avslutade dagen med lite grillat.

Så dagen då. Faktiskt så fick jag sovmorgon. Tja eller det var väl kanske en sanning med modifikation eftersom jag var uppe vid halv fem och släppte ut hundarna eftersom jag tyckte att någon väckt mig och varit flåsig. Men ingen av de fyra gjorde något annat än kissade så jag gick och la mig igen och fick ju i alla fall sova till klockan åtta då.

Vi tog en morgonrunda och grå lyste med sin frånvaro i dag 😉 Förmiddagen ägnade jag sedan åt att stå och elda upp de sista nationella proven som var kvar, skönt att det nu är klart! Efter lunchen stoppade jag in hundarna i bilen och åkte till Rödgölen utanför Åby. Jag gillar verkligen det naturreservatet  och efter att ha stått i rök hela förmiddagen kände jag att jag vill andas lite riktig gammelskogsluft. Hundarna var inte svår övertalade och for i väg med svansarna i vädret.


Musse hade tröttnat på att posera här i slutet av promenaden så det fick bli mina vanliga treklöver som ställde upp 😉

På vägen hem började det att regna och under kvällen har det kommit några rejäla störtskurar. Mitt emellan dessa har vi dock lyckats pricka in ett litet spår åt Odden. Odden som skulle testa ett öppenklassprov för någon vecka sedan fick då spåra i 27,5 gradig värme (?) och fick jobba hårdare än han egentligen är tränad för. Så i dag hade jag bett Henrik att lägga ett enkelt spår som bara fick ligga i några timmar, allt för att Odden skulle få bygga lite självförtroende igen. Skoj och plättlätt sa Odden och fixade spårningen fint.

Nöjda hundar ligger nu och sover och det är väl dags för mig att knyta mig snart också. Hade gärna haft lite mer ledigt som vanligt men det är ju två kortveckor nu så jag ska väl klara mig skapligt.