Sörmlandsleden, Nävsjön runt

I går tyckte hundarna som vanligt att sovmorgon var helt överskattat och den här gången var det Odden som tyckte att matte borde gå upp redan halv sju… Jaja sova kan man ju göra någon annan gång. Strax efter sju var vi ute i skogen och eftersom vi hade planerat en tur på Sörmlandsleden i dag så hade jag bara tänkt mig en kortare rastrunda. Ute visade det sig dock vara ljuvligt skönt så i stället för en tur på en kvart blev det en sväng på trekvart.

Tillbaka hemma hann jag fixa lite med tvätt och disk och sedan fixa till dagens matsäck. Hundarna hade full koll på att något trevligt var på gång och barrikaderade sig i bussen, att åka utan dem var uppenbarligen inte ett alternativ!

Vid nio kom Lisbeth och lämnade Lallan hos Henrik, gammal dam orkar inte längre gå på några långa turer så Lallan fick helt enkelt hänga med sin extra husse och sköta vedmaskinen 😉

Lisbeth, jag och hundarna rullade däremot i väg mot Norrköping där vi mötte upp Marie och Unix också och sedan bar det av mot Nävsjön. Nävsjön ligger utanför Nävekvarn och är en ädelfisksjö. Jag har länge tänkt att jag skulle åka dit och vandra leden runt sjön men inte kommit till skott, men nu var det alltså dags. På små och krokiga vägar tog vi oss sakta, fast frågar ni Marie åkte jag tydligen jättefort 😉 , fram till målet. Vid parkeringen vidare det sig vara nästan fullt, vi hade helt klart kommit till ett populärt ställe!

Ska jag vara ärlig så är ju inte fullpackade ställen det bästa jag vet när man ska ut och vandra, det är ju själva naturupplevelsen som man är ute efter, lugnet och stillheten. Men trots att det var gott om folk kring parkeringen så behövde vi inte trängas ute på leden. Visst mötte vi folk men de flesta är trevliga och hälsar glatt och går sedan vidare åt sitt håll.

Leden runt Nävsjön är ca 8 km och leden är trevligt iordninggjord och lika välmarkerad som alla leder vid Sörmalandsleden som jag nu testat. Mestadels går leden bredvid eller i närheten av sjön och man går genom både trevlig storskog och på spångar utmed myrmark.


Här har vi precis knallat in i skogen och passerar genom ett litet naturreservat.


Små blötmarker ska passerats men eftersom leden är spångad är det inget problem.


Leden går som sagt runt sjön och man går nära sjön på många ställen. Odden funderar på varför kanadagässen inte vill hälsa…


Ganska varmt så hundarna passade på att bada så fort tillfälle bjöds. Kilo ser ut att njuta 🙂

Grabbarna och mitt sällskap i dag, Marie, Lisbeth och Unix 🙂


Även om vi gick på Sörmlandsleden så går man till viss del i Östergötland, skönt att komma hem 😉


På spång genom skvattram, jag älskar det, det är så vansinnigt vackert.


Mina pälsklingar med Nävsjön bakom sig.


Strålande väder fick vi njuta av, tur dock att det inte var allt för varmt i luften utan att det blev ganska härligt vandringsväder.


Uppe på utsiktsberget finns det en gästbok att skriva in sig i, det gjorde vi så klart.


Puh, bäst att svalka sig lite i värmen tycker Frisken.


Sista biten tillbaka mot parkeringen gick precis bredvid sjön och utmed sjökanten satt det folk nästan överallt. Det är tydligen populärt att fiska.


På ett ställe fick hundarna bekanta sig med en av de stora regnbågsfirrarna. Ganska äckligt tycke de allihop. 


Tillbaka vid parkeringen och Lisbeth kollar vart vi faktiskt har gått.

En alldeles vansinnigt trevlig tur som jag gärna återkommer till känner jag.

Hundarna var nöjda med sin dag i går och när de sedan fick varsitt märgben att gnaga på dessutom så tror jag bestämt att de ansåg att dagen var fulländad. Själv fick jag inte så mycket gjort men det blev en tur ner till Finspång för att handla lite och så fixade vi till en lyxig middag med hjortfilé, mums.

I dag har vi haft en hemma dag. Promenader så klart för hundarna del och sedan har jag släpat fram slang och badat alla tre grabbarna. Jag trodde kanske att det skulle yra ganska mycket folk päls men det verkar inte som att någon av hundarna har tänkt sig att börja fälla riktigt än. Skönt att ha tre nybadade nu i alla fall och det utan att helt förstöra ryggen, det är så skönt att kunna göra det ute.

Annars har jag fått till tre odlingslådor i dag också så i veckan ska jag köpa hem lite fröer så att vi förhoppningsvis kan få lite grönsaker i sommar 🙂 Synd att helgen snart är över, hade inte haft något emot att ha ledigt några fler dagar 😉 Nåja nästa helg är ju långhelg och det blir både hundutställning och husvagnspremiär, något att se fram emot med andra ord!

Paddla, plåtis, preikestolen och andra önskemål inför sommaren

Nu när våren kom i en jäkla fart börjar tankarna inför sommaren också dyka upp i huvudet på mig.

Som vanligt snurra mitt huvud i väg på nya äventyr direkt och det finns en del saker jag önskar att man hade både råd och tid med. En sak som jag plötsligt fick för mig härom dagen när vi pratade på jobbet var att jag vill testa att ut och paddla med, till att börja med i alla fall, någon av hundarna. Ja alltså jag tänkte väl att Henrik ska med också. Jag har visserligen inte helt klart för mig hur det ska gå till men tänker att det väl måste gå?

Vi har ju kanotuthyrning på nära avstånd och sjöar i Finspång finns det ju oerhört gott om så nog skulle väl en liten paddlingsdag kunna fixas till tycker jag. Jag ser framför mig hur man lättsamt paddlar fram med en nyfiken hund som ligger och spanar. Stannar för att gå i land och käka lunch vid något mysigt ställe och låter hunden få rasta av sig för att sedan sakta paddla tillbaka. Jag inser ju så klart att den där lugna rofyllda bilden jag har i huvudet tämligen raskt kan ändras till fullständigt kaos eftersom ingen av våra nuvarande hundar har varit ombord på någon båt mindre än typ finlandsfärjorna och en kanot nog får räknas som en aning mer vinglig 😉 Men i alla fall. Någon som har paddlat med hund och framför allt med hund i storleksklassen av en berner? Berätta gärna om vad som var bra/dåligt med det.

En något mer stadig plan inför sommaren är att åka till Norge igen. I år är det Preikestolen och Kjeragbolten som jag släpar med mig Hanna till 😉 Ja för har vi nu betat av Trolltunga och Besseggen ska vi så klart även uppleva dessa två också! Jag har dock lovat Hanna att hon ska slippa tält så jag måste väl börja leta efter någon hytta i Stavanger området att boka in oss i förstår jag. Eller ska jag vara helt ärlig så vill jag ju ha en husbil… Alltså det är många annonser som jag kikat på vid det här laget. Det var ju bara det där med att en husbil kostar en hel del då…

Jag är sjukt sugen på en plåtis, eftersom jag då själv kan köra den och den även skulle funka utmärkt att åka i väg i själv. Problem ett är att plåtisarna som finns är helt hutlöst dyra?? En ny för upp mot miljonen, nä tack liksom. Några begagnade verkar vara oerhört svårt att få tag i dessutom Andra problemet är ju att jag så klart vill ha en lösning för mina tre lurviga vänner. I går fick jag en lysande idé om hur jag skulle vilja ha just min plåtis, men jag får ju erkänna att jag inte ens skulle kunna börja bygga den själv. Kan man kanske tvinga svärfar att bygga en plåtis till sig?? 😉

Annars blir det så klart en tripp till Böda som vanligt, för första gången någonsin har jag bokat en plats där. Det var nog både första och sista gången dock för knappt hade jag väl hunnit trycka på boka knappen innan Böda gick ut med en kampanj… Suck liksom.

Byske är också bokat, eller ja jag har ju inte bokat något men Lisa har. Det blir dock bara en tur upp och ner som ”vanligt” i år.  Sen har vi två gemensamma veckor till Henrik och jag där i slutet av augusti, vi får väl se vad vi ska hitta på då? Min sista semestervecka funderar jag på att vandra lite. September är ju min favorit månad att vandra i så det verkar dumt att inte göra det när man ändå är ledig.

Ja fullt med planer som sagt och vilken tur att jag i år får 6 extra semesterdagar att förfoga över, det gör ju det hela betydligt enklare 🙂


Ge mig liksom!!

Viltspårande och Sörmlandsleden etapp 32:1

Ingen sovmorgon här inte när spårning står på agendan. Kvart i sju i morse rullade bussen i väg med mig och hundarna. Kilo som brukar få stanna hemma fick hänga med i dag då Henrik skulle på auktion och jag ändå hade tänkt testa en ny liten vandringsled efteråt.

Frisken var först ut även denna dag och hade spår nr 7. Håkan följde med oss på det och Frisken tuffade raskt i väg. I första vinkeln fick han dock lite problem och fick jobba rätt länge för att ta sig rätt. Strax efteråt valde han att följa ett färskt spår av något vilt och jag fick faktiskt säga åt honom att han skulle sluta och följa ”vårt” spår i stället. Resten av spåret fixade han sedan fint. Återgången var faktiskt riktigt bra av honom att lösa! I dag märktes det dock att spåret både hade legat längre tid än Frisken är riktigt van vid och att det var lite längre, för Frisken tyckte att det var lite jobbigt att lösa det här. Men han jobbar riktigt fint i spåret och frågar inte längre om hjälp från mig utan jobbar på bra själv 🙂

Sen blev det rastning av hundar och Kilo var så klart jättenyfiken eftersom han inte varit med på något år. Varje spårslut och spårstart som vi passerade markerade han för mig och såg ut att undra om han möjligen skulle få sticka i väg på det? Det fick han så klart inte. När hundarna fått hoppa in i bilen igen och jag gick för att ta en frukostmacka visade det sig dock att det blivit lite galet på ett av spåren. Spår 1 hade gåtts ut den första biten med en grisklöv och sedan hade spårläggaren kommit på att det var helt fel spår han var på så han hade vänt och då mött de som skulle gå ut spåret. Spåret var utblodat men inte längre lämpligt att gå för en nybörjarhund så även om Kilo inte är med på kursen så blev det nu ett spår även till honom i dag 🙂 Han fick dock vänta för först var det Oddens tur att få gå sitt spår.

I dag var det spår 9 som Odden skulle gå, ett ganska långt spår. Vi fick med oss Evelin som jag ju har tänkt ska döma Odden framöver på ett öppenklasspår. Evelin hade också med sig pistol för att vi skulle öva på skottet då Odden ju brukar bli lite tjurig när någon skjuter 😉 Odden jobbade på fint som vanligt, fick jobba på ordentligt i återgången och tyckte att det var ganska besvärligt att det skulle vara så blött på sina ställen så att han var tvungen att blöta ner sina tassar 😉 Vid skottet tittade han till men tog sedan upp spårandet igen med en tjurig blick på Evelin när han passerade. Ja jag hoppas som sagt att Evelin nu på vårkanten har möjlighet att döma något öppenklasspår åt oss, tanken är så klart att Odden ska fixa ett championat.

Jag hängde sedan på en jättefin labbe på spår 4 innan det var dags att då gå ner till spår 1 och låta Kilo testa. Jag kommer faktiskt inte ihåg när Kilo spårade sist men det var ett bra tag sedan. Spår 1 ligger en bra bit bort från parkeringen och grillplatsen men man avslutar vid bilarna så det var bara att knalla ner med en förväntansfull Kilo. Att Kilo kom ihåg vad som gällde när selen kom på var det ingen tvekan om och han spårade glatt iväg. Vid första vinkeln snurrade han dock till det ordentligt och den ligger mitt i en bäck så jag hann bli ganska blöt innan han hade rett ut det hela och var på rätt spår igen. Kilo hade ytterligare något tapp en bit upp för backen och han går liksom ut så långt innan han kommer på att han faktisk inte längre är på spåret. Då blir det så klart svårare att jobba sig tillbaka men ger man honom bara tid så fixar han det. En mycket nöjd Kilo hittade sedan klöven och var mycket mallig över att få bära den tillbaka till grillplatsen.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det är förbaskat skojigt att spåra med hundarna och då främst Odden som är oerhört rolig att spåra med. Önskar vi kunde spåra typ varje dag!

På vägen mot vår lilla planerade vandring i dag så blev det ett stopp hos Friskens uppfödare för att lite snabbt fota av H-kullen. Söta små marsvins om om några veckor kommer att vara alldeles bedårande 🙂

Ett snabbt stopp på affären efter det och sedan styrde jag bussen norrut och hamnade i Stavsjö. Därifrån utgår nämligen Sörmlandsleden etapp 32:1 som är en rundslinga runt en sjö på dryga 4,5 km. När jag såg den häromdagen på Sörmlandsledens hemsida så insåg jag att det skulle kunna vara en bra runda att lägga en sennenträff vid så nu åkte vi alltså och kollade.

Man utgår från parkeringen vid värdshuset och går ca 300 meter utmed villor. Sedan valde vi att ta leden åt höger och gick runt sjön motsols. Som vanligt var leden ordentligt utmärkt och det var ingen risk att gå fel. På många sätt liknande den här slingan vår egen slinga runt Lillskiren här hemma och den gillar jag ju så det även denna runda får med beröm godkänt!


Leden gick i stort sätt hela tiden runt denna sjö som heter Skiren. Lite skojigt eftersom vår sjö heter Lillskiren.


Som vanligt utmärkt uppmärkt led när man vandrar på Sörmlandsleden!


Som sagt, leden går nästan uteslutande precis utmed sjökanten, mycket trevligt!

Det blev en alldeles lagom runda för mig och hundarna och den tog strax över en timme att knalla. Här kommer vi nog att lägga en sennenträff på höstkanten, det är ju liksom trevligt att sprida ut platserna man träffas på lite.

Nöjda och glada rullade vi så hemåt och var hemma vid halv sextiden. Hundarna sov som små utslagna änglar där bak och när vi kom hem slängde de sig genast ner på altanplattorna och somnade sött igen. Med undantag för att de fick komma in och äta lite kvällsmat strax efteråt så har de fortsatta att sova och lär så fortsätta att göra resten av kvällen.

I morgon blir det lite mer friluftsliv då vi ska ta en tur till Skönnarboleden igen 🙂

Gott och blandat över påsken

I fredags tog vi en tur söderut och hamnade i Kristdala hos Niina och Tobbe. Här fick vi mysa med Kilos lilla prinsessa i några timmar och även med hennes kompisar i en annan kull så klart.

”Lilla” sessan visade sig vare en rejälbit och såg mer eller mindre leveransklar ut trots att hon bara var dryga 6 veckor. Söt som socker så klart och tämligen lik pappa Kilo ❤

Ett litet hjärtegryn

Det är skoj att få följa ”barnbarnen” så klart och det ser väl ut som att lilla sessan, som ska heta Freja i någon form av stavning, kommer stanna hos mamma Winnie och uppfödaren. Det vore så klart extra skoj eftersom jag då får möjlighet att träffa henne.


Tillsammans med mamma Winnie.

Resten av påsken var ganska lugn. En del plock här hemma, en massa tvätt, bortplockande av det som tinar fram nu när snön försvinner, sköna skogspromenader och så lite gott käk på kvällarna tillsammans med svärföräldrar och Henriks syskon med tillhörande familj.

På måndagen var det dock dags att ställa klockan då det stod spår på agendan. Kilo så klart oerhört besviken på att inte få hänga med och Odden och Frisken var taggade. Det var första gången som Frisken skulle testa ett dygnspår och han fick gå ut direkt när vi hade haft samling. Vickan hängde med bakom och Frisken visade att han var sugen på att spåra när vi knallade i väg bort till spårstarten. Jag trodde att han skulle tycka att det kanske var lite svårt när spåren nu legat betydligt längre tid än han varit van vid men nä, Frisken tuffade på i ett högre tempo än vanligt? Ja det är ju också en variant så klart… En förvånad matte såg honom lösa allt som kom i hans väg på ett bra sätt och konstaterade efteråt att det kanske är dags att jag börjar lita på Frisken som spårhund!

Hundarna fick sedan en liten rastning, Odden var mer än lovligt taggad eftersom han fått se lillebror komma tillbaka med klöv 😉 Grabbarna fick sedan vila i bilen medan jag hängde på bakom ett annat ekipage innan det sedan efter en kort fika var dags att åka bort till Oddens spår. Frisken protesterade högljutt när i gav oss av och fortsatte under hela tiden vi var borta?!

Odden skiter dock i att lillebror sitter och skäller, han tuffar på i spåret precis som vanligt. Denna gång hade vi med oss en kille som var på spårcirkeln för första gången och jag försökte visa lite angående snislar och liknande under tiden. Odden hade spår 15 denna dag och den går över riktig sumpmark på ett ställe. Nu var det ju fruset så vi kunde ta oss över ganska torrskodda, men fokus blev att hålla kolla på vart man satte fötterna i stället för vad Odden gjorde… När jag tittade upp så ser jag att det sitter snitsel som markerar en vinkel och är helt säker på att spåret ska gå åt höger. Odden däremot har tagit av vänster och jag ser att han markerar ett hyfsat färskt spår av något hjortdjur. Jag tror med andra ord att han är fel ute och säger åt honom att sluta kolla på det störande spåret och i stället följa det som vi ju är där för. Odden blänger lite på mig men kommer snällt tillbaka mot mig och med en blick över axeln på mig så går han återigen åt vänster?? Ja så tittar jag upp lite och inser att jo, spåret går ju faktiskt där där Odden går, dahh liksom. Jag vet verkligen inte varför jag inte litade på Odden, han går ju typ aldrig fel?!? Korkad matte!

Efter Oddens spår fick jag hänga med bakom ytterligare en hund innan spårdagen var slut. Jag pratade lite med Evelin om att jag gärna vill testa lite skott i spåret inför kommande prov både för Oddens och Friskens del. Ingen av dem brukar visa något vid skott men Odden tenderar att tjura i hop lite på skytten då han tycker att det är ett jäkla sätt att stå där och försöka skrämmas med höga ljud. Ja han heter som sagt Odd… Frisken har vad jag kan komma på aldrig hört skott på så nära håll så han behöver vi ju vänja in så att han inte lägger sig till med några rädslor.

På vägen hem från spårträffen så konstaterade jag som vanligt att det är oerhört välorganiserat eftersom klockan inte alls var mycket och jag redan var på väg hem. När jag skulle åka ut på E22:an grusades dock mina planer på en lugn eftermiddag hemma då bussen skar ihop och inte längre ville köra mig. Klart obra att stå med nosen på bussen halvvägs ut på e22:a i påsktrafiken men jag lyckades i alla fall rulla den bakåt så att vi stod precis vid stopplinjen och därmed utom direkt risk för att bli påkörda. Jag ringde så klart Henrik som fick släppa det han hade för händerna och åka mot Fängebo för att hämta upp mig och grabbarna.

Usch vad tråkigt det är med bilar som inte går som de ska. Henrik och jag puttade bort bussen till i en närliggande grusplan och lämnade den där, den är för stor att ta på bilkärran och att bogsera den i 7 mil i påsktrafiken är ju inte heller något att föredra… Ja så hem kom vi ju om än ganska mycket senare än jag trott. Henrik fick sedan låna en lastbil senare på dagen och åka tillbaka och hämta hem bussen. Tursamt nog har det visat sig vara en ganska billig sak att åtgärda så kommer bara delarna hem som de ska så är nog bussen snart på rull igen 🙂