Behandling

I dag var det dags för vår nya champion att få lite extra särbehandling 😉

För ungefär en månad sedan fick ju Kilo behandling av både kiropraktor och av Marie på samma dag eftersom han haft bekymmer med höftböjarna. Efter det har Kilo inte längre visat något besvär men för en dryg vecka sedan hörde jag återigen ett pip när han vände sig snävt och förstod så klart att problemet hade kommit tillbaka, eller snarare inte hade läkt ut ännu.

Så Kilo fick en tid hos Marie för att sätta el. Elen har ju haft gott resultat på honom och är djupgående. Snällaste Marie fixade dessutom en tid som egentligen inte fanns åt Kilo eftersom vi inte ville vänta för länge med att sätta in behandlingen, det är service det!

Kilo var en aning speedad inne på rehab och snokade igenom mattor och golv som en liten gris… Att ligga still och njuta av behandlingen var inte riktigt det som stod på hans agenda kan man väl säga. Nu fick han ju finna sig i det oavsett vad han själv nu hade för planer och förhoppningsvis så har han nu fått en ny skjuts mot mjuka och trevliga muskler. Matte har fått order om att stretcha ut musklerna kring höftböjarna och så klart fortsätta att behandla med novafonen hemma.

En sur Kilo fick sedan finna sig i att stanna hemma på kvällspromenaden eftersom han ska ta det lite lugnt några dagar igen. Odden och Frisken skuttade däremot glatt ut efter att ha varit i hundgården den tiden som Kilo och jag var i väg. Vi hann ta en runda innan det blev helt kolsvart ute men det var på håret. I helgen ändrar vi ju till sommartid och även om jag tycker att det är ett jäkla skräp att flytta klockan fram och tillbaka i tid och otid så är jag glad över att det på söndag kommer att vara ljust ute enda till halv åtta 🙂


Nu är det bara 10 dagar kvar tills vi ska hälsa på den här lilla sessan. Tror bestämt att hon är rätt lik pappa KG. Foto: Niina Nordlund

 

SE UCH :)

Ja men det blev ju en alldeles lysande dag i går, både resultat och vädermässigt 🙂

Pigg var jag inte när det var dags att gå upp men upp kom jag och hundarna fick vara ute medan jag fixade till deras frukost och tog en dusch. Alla hundarna åt utan att bråka, ja alltså med det menar jag att även Odden åt 😉 Hundarna fick vara ute en stund till efter frukosten medan jag packade det sista och sedan prick 5:45 enligt plan rullade vi i väg Kilo, Odden och jag. Frisken var så klart inte alls nöjd med att bli lämnad men fick ju en heldag själv med hussen så det gick ingen nöd på honom.

Vi hämtade upp Anne och Mini i Finspång och sedan Lisbeth innan i Norrköping och kunde sedan köra mot Sala i lugn och ro. Det var faktiskt rätt halt på en del ställen men vi hade som sagt gott om tid så vi var framme redan vid halv nio, dvs en timme innan det skulle börja.

Som vanligt trevligt att träffa härliga sennenmänniskor och vackra hundar och så blev klockan dags att börja. Mini var ju först ut och hon skötte sig ju med den äran, blev bästa baby tik, sedan BIR baby och slutade till slut som andra bästa Berner valp 🙂 Vilken debut!


Tjofselinas UK Julie, aka Mini, på dagen fyra månader och gjorde en fin, fin debut i vänstervarandets konst 🙂

Själv undrade jag lite varför i hela friden jag hade anmält två hundar för? Nu skötte sig väl både Kilo och Odden helt okej men det blir ju lite trixigare med fler hundar så klart. Kilo var ju alla fall utleasad till Lisa och efter ett tag var det ju då dags för grabbana att gå innanför ringbanden och ställa upp i öppenklassen. Kilo skötte sig fint med Lisa och fick excellent och sedan var det dags för Odden. Odden gillar inte att man plockar med benen, han blir liksom som en ostbåge hela han och ser dessutom till att genast flytta tillbaka benet jag precis flyttat eller flytta ett annat ben… Vi har faktiskt tränat det här senaste tiden men att säga att vi gjort framsteg vore att ta i 😉 Så döm av min förvåning när han utan att konstra låter mig göra typ vad jag vill med hans ben när vi är i ringen?! Alltså den där hunden är precis vad han heter, annorlunda! Pigg som tusan var han också och ville gärna galoppera fram.. Nåja hur som helst så fick även Odden excellent 🙂

Till konkurrensen visade det sig att det bara var tre av nio som fått excellent och då var två av dessa mina 🙂 Det blev en del springande men till slut blev det Kilo som vann och Odden som god tvåa. Haha det hade jag verkligen inte räknat med men det var ju jäkligt skoj så klart. Kilo fick även ck men fru domare tyckte att Odden behövde bli stabilare fram och lät honom vara utan ck. Tja de har hon ju helt rätt i så jag kan inte säga något om det 😉

Det blev sedan snabba bud, lämna över Kilo och Odden till snälla vänner utanför ringen och så in med Jackpot och Yamas i championklassen. Yamasen lät hälsa att mina halvtorkade leverpastejbitar var smaskens och sprang på fint. Så fint att han placerade sig som två bakom pappa Jackpot. Ja och båda grabbarna fick ck så klart så då var det ju tre grabbar med ck på två handler, det går inte. Tursamt då att Emma var med denna dag och faktiskt fick jobba lite med sin grabb Yamas 😉 Själv tog jag Jackpot och Lisa fick fortsätta med Kilogrammet.

Till bästa hane, och bästa tik som gick innan, hade man gjort ringen dubbelt så stor. Jag gillar det men att springa i ridhuset är rätt tungt och det blev mycket springande, flås, flås 😉 Dessutom är ju Potten av det välgående slaget så det gäller liksom att hänga med. Ganska snabbt tackade domaren av hundar så att bara de fyra som skulle placera sig var kvar. Trevligt att alla tre pojkarna som vi har i ”familjen” var kvar.  Så sprang vi vidare och Yamasen blev nr 4 och ett varv senare så pekade domaren in juniorhanen på tredjeplats och då var det ju klart, ja att Kilo fick cert alltså 🙂 Att Jackpot vann var knappast förvånande för någon, men jag var så klart betydligt gladare över att Kilo nu stod som tvåa och med det tog certet och därmed fixade sitt championat! 😀


Han ser ju faktiskt lite mallig ut här KG 😉 Foto AnnCatrin Uppfeldt

Och det bästa med det är inte att Kilo nu är champion utan att han genom sin championattitel nu ska gå i en annan klass 😉 Jag har ju liksom tänkt att anmäla alla tre grabbar till Degerfors och det är ju klart besvärligt med tre hundar i samma klass, nu löste det sig fint genom att det bara blir två 🙂

Något annat skojigt är att jag i flera år sagt att Kilo kommer följa i sin farbror Max fotspår. De är lite sena grabbar som blommar sent. Det skojiga i kråksången är att Maxen tog sitt championat på en special, precis som nu Kilo, och det för samma domare som nu Kilo tog sitt championat för. Ja Yvonne Brink får helt klart tummen upp för att hon gillar mina grabbar 😉

Resultaten i Sala blev så här:

Bästa hanklassen:

  1. Benerdalens Jackpot
  2. Bernerdalens Kilo, cert och championat
  3. Maroussia Welcome To The Jungle, r-cert
  4. Kronblommas Yamas


Jackepotten ❤ Fast att han inte är min hund på pappret så vill jag nog påstå att han är lite min hund ändå, Potten älskar sin Lina och om inte annat så älskar han grisöronen som jag levererar 😉 Den här gången slutade han som BIS-1, igen.


LP I, LP II, SE UCH Bernerdalens Kilo, flott värre 🙂 Fast till vardags är han ju KG, samma kvittrande knasboll som alltid 😉

Bästa tikklassen:

  1. Kronblommas Rosalinda
  2. Kronblommas Yrsa, cert
  3. Doremis Yoshi Quott
  4. Michikos Emiko

Kronblommas Rosalinda, hon och Potten har ju stått BIR och BIM rätt många gånger nu!


Yrsapyrsa 🙂 Nu är det bara ett cert kvar så kan även hon kvittera ut sitt championat och så har hon ju ett vilande cert från Danmark också!

Ja det här var ju faktiskt sista gången som klubben arrangerade utställning i Sala och detta  ridhus. En epok går i graven liksom. Men det ska faktiskt bli väldigt skönt att slippa vara i det skitiga ridhuset.

När utställningen var över så fotade jag lite och sedan var klockan plötsligt massor. Egentligen skulle vi vara med på årsmötet men med valp i bilen så gjorde vi ett lappkast och bestämde oss för att åka hemåt istället. Vi tackade helt enkelt Sala för alla år vi varit där och rullade i väg, med de bästa hundarna i världen bak i bilen så klart 🙂

Glädje
Och som vanligt, delad glädje är dubbel glädje 🙂 Här var det två glada hundar också så det blir fyrdubbelglädje det! Foto AnnCatrin Uppfeldt

Tiden går

Tiden rusar i väg och vi är halvvägs in i mars. Fast tittar man ut kan man mer tro att det fortfarande är januari eller nått. Snön verkar inte ha några planer på att försvinna och jag som vill börja spåra tjurar lite över det. Alltså egentligen gillar jag snö, det är rent och fint och mysigt, men som sagt nu vill jag faktiskt ha vår och kunna dra igång spårandet igen. Och vandrandet. Visst kan man vandra även i snö men det är vääääldigt mycket jobbigare.

Spårandet är i alla fall på planeringsstadiet nu. Vi har haft upptakt i spårcirkeln och vi har fått våra datum. Första gången för oss är den 24:e, men just nu känns det inte troligt att vi kommer kunna starta då för även om det just i dag är någon grad plus och snön sjunker i hop så ska det ju bli rejält kallt om någon dag igen och kylan ska enligt prognos vara kvar någon vecka.

Frisken håller sig sysselsatt även utan spår då han går noseworkkurs. Det är skojigt som tusan, men svårt. Hemma kör jag både Odden och Frisken när vi tränat och Odden är betydligt tydligare i sina markeringar. Båda hundarna verkar tycka att behållarsök är rätt tråkigt medan fordonssök är jätteskoj? Friskens kurs nu är inriktat på just behållarsök och inomhussök så jag hoppas att vi kan hitta lite knappar att trycka på för att få upp intresset även för dessa typer av sök.

Annars går det åt en jäkla massa tid till Jubileumsboken. Det ska korras och det ska fixas med beställningar. Den som tror att boken gör sig själv eller för den delen säljer sig själv tror gräsligt fel! Nu ser jag dock ljuset i tunneln då boken ska skickas på tryck i början av april och sista dag att beställa den är den sista mars.

Till helgen är det rasspecial i Sala. Inte för att jag ser fram emot att vistas i det allt annat än mysiga ridhuset men skoj ska det bli. Kilo och Odden är anmälda. Frisken som ju fyllde två år för en dryg vecka sedan får hålla sig hemma med hussen. Han behöver inte slåss med de stora pojkarna i öppenklassen redan nu tänkte jag. Odden är dock allt annat än medgörlig när det kommer till att låta matte flytta på hans ben så det här med utställning kan ju bli spännande… Anne som ska ha med sig Mini på hennes första utställning, på dagen 4 månader, skrattade och sa att hon skulle skämma ut sig Mini inte ville stå still. Jag kontrade med att en 4 månaders får bete sig, en 3½ åring däremot kan man väl ha lite högre krav på 😛


Frisken på sin tvåårs dag, stor kille nu minsann

Något som jag ser fram emot är att vi ska åka och titta på Kilos lilla prinsessa i påsk, mysigt värre 🙂 Dessutom så även om snön ännu ligger kvar så börjar husvagnssässongen att närma sig och semestrar och annat skoj. En tid av planering alltså och jag gillar ju att fundera på allt skoj man kan hitta på 🙂