2017, året som gick

Dags att summera året som gått, igen? Det måste ha med åldern att göra va? Att tiden går så fort?

Året började som vanligt i Göteborg med My Dog och för första gången hade jag hund med mig! Frisken fick hänga med och världsvan som han redan då var så hängde han på mässan och hotellet som om det vore det naturligaste i världen. Resultatmässigt var det inget att skryta om men skojigt hade vi 🙂 Några veckor senare drog vi, det vill säga jag och Frisken, vidare söderut ut till Nyborg, det har ju också blivit lite tradition. Vi fick sällskap av ett helt gäng både två och fyrbenta vänner och tja det blev ju en löjligt bra resa 🙂


Tjocka släkten i Nyborg, Danmark. Svårt att klaga på både utdelningen och sällskapet 😀

Början av året bjöd annars på ganska mycket härliga turer ute i naturen. Jag ”jagade” sjöar och det var skoj, fast jag har ju varit helt värdelös på det sedan resten av året. Dags att ta tag i det igen kanske? 55 sjöar hann vi i alla fall jaga rätt på under de första månaderna på året.

Henrik vid en av de 55 besökta sjöarna i kommunen. Bara typ 310 kvar då 😛

Men inte bara sjöar besöktes, vi hann med en hel del vandringsleder också 🙂 Det är underbart att få upptäcka nya leder både på egenhand och i bland med sällskap. Vilket tur jag har som har vänner som gärna hänger med på mina turer och som litar på att jag hittar runt 😉 Det brukar ju faktiskt lösa sig på bästa sätt även om det händer att vi går lite galet i bland.


Ann-Sofie och jag testade att vandra vid Västanvik utanför Motala i januari, vi gick fel flera gånger men en härlig tur var det. Tyvärr var det sista gången som jag fick vara på tur med Stina som bara några veckor senare blev sjuk och sedan lämnade oss 😦

Utsiktsrundan i Kolmården lurade jag med mig Ann-Sofie och Marie på utan att upplysa dem om att leden betraktades som svart, dvs svår 😉 Det man inte vet lider man inte av tänkte jag. Det gick så klart jättebra och även det här var en härlig led. Lunchstopp med soppa och gosaker hör så klart till när man är ute på tur.


Eva missade att hänga med på Rödgölenleden så hon och jag tog en sväng där. Rödgölen är en favoritplats, så underbar skog att vandra i!


Vi testade lite mer södra delar av Östgötaleden också och vandrade utmed Kinda kanal bland annat.


Hanna hängde med mig och grabbarna på Östgötaleden kring Rejmyre. Fika är favoritstunden 🙂


Och naturligtvis har vi vandra själva också när ingen har kunnat hänga med oss eller när jag faktiskt känt att jag behöver vara ensam med hundarna i skogen och ta till mig energin genom tystnaden.

Under våren var vi för fjärde året tror jag med på viltspårcirkeln i Fårsum. Frisk och Odden fick vara med detta år också och skötte sig med beröm godkänt de flesta spårningarna. Nu när 2018 står för dörren så är det förhoppningsvis snart dags att vara med i samma spårcirkel igen, längtar!!

Runt Valborg tog vi ut husvagnen och åkte på första svängen med den. Det blev Gränna camping tillsammans med Annette och Anders. Ganska kallt och blåsigt där vid Vätterns strand men vi fick fin väder också. Även här lyckades jag lura med mig både Henrik och våra vänner ut på tur och den blev kanske lite mer strapatsrik än vad jag hade väntat mig 😉 Anders, jag och hundarna var nöjda, Henrik och Annette hävdar att man inte ska behöva dra sig upp med rep när man är ute och vandrar 😉


Vandring utmed Vätterns kant, mycket härligt och här vara alla fortfarande nöjda och glada.


Här har vi dragit oss upp för stup med hjälp av rep och tar en liten välbehövlig paus, nu är inte alla längre lika nöjda 😉

I maj var det sedan dags för årets första resa och inte vilken resa som helst utan till ett riktigt drömresemål för mig. Hanna och jag hade äntligen tagit tag i den länge önskade Islandsresan och nu blev det 3½ dag på denna fantastiska ö. Vilken underbar natur vi fick uppleva! Berg och vattenfall i mängder kombinerat med härliga stränder och söta islandshästar, Island kan inte riktigt beskrivas, det måste upplevas!


Blå lagunen. Dyrt och säkert trångt under högsäsong men helt klart ändå ett måste!


Klart att Hanna och jag skulle testa att rida på Island när vi nu var där.

Vattenfall, alla dessa helt fantastiska vattenfall ❤


Jag framför Gullfoss, trots kyla och väta, jag hade kunnat stå där i flera dagar och tittat!


Black sand beach med sina häftiga stenpelare.


Skogafoss, vattenfallens vattenfall.

Ja Island hoppas jag verkligen att jag snart får återvända till och då vill jag ha husbil och kunna resa runt hela ön 🙂 Det enda obra med Island är jag jag inte kan ha med mig hundarna.

I slutet av maj var det dags för andra husvagnsturen och då åkte vi hem till Böda några dagar. Sol, värme och strandhäng, som vanligt på Böda alltså 😉 Några dagar arbete och sedan var det i mitten på juni dags för årets andra resa. Helt nytt resmål även denna gång och lika spännande som Island, för nu åkte vi till Ryssland 🙂

Alltså vem hade kunnat tro när vi köpte vår första hund för 15 år sedan att jag och Lisa skulle åka till Ryssland tillsammans och bli behandlade som kungligheter?! En otroligt häftig och trevlig resa med både hundar, annorlunda kultur och sevärdheter.


Ryskt så det förslår!


Internationellt i vårt vardagsrum på hotellet, australiensiskt, norskt, svenskt och även om Teresa inte är med på bild så även polskt. Det är inte utan att man måste säga att det är häftiga saker man får uppleva tack vare hundintresset!


Naturligtvis hundutställning i Ryssland också.

Knappt kom vi hem från Ryssland så var det dags att lufta husvagnen igen. En dryg vecka på Böda över midsommar, gött rätt och slätt!


Slappt liv på stranden.


Underbara sandstrand både i strålande sol och på kvällen i solnedgång.

Första juli åkte Pia och jag åt Katrineholmshållet och testade att gå viltspårsprov med våra grabbar. Jag hade med mig Odd och Frisk och Odden fick börja. Mattes lilla spårgud imponerade på domaren och fixade ett första pris i öppenklassen, härligt! Frisken fick sedan köra ett anlagsprov och jodå, han redde ut det och fick godkänt han med! Fausto och Gaspar tränade på öppenklassspår och skötte sig fint och Hector testade viltspår för första gången och skötte sig även han fint 🙂

Under juli slängde vi annars in lite helgutflykter för att liva upp det hela lite. En helg bar det av till Köping tillsammans med Anders och Annette. Utställning i dagarna två och god mat på kvällarna, det är livet på en pinne det! Förutom att det var väldigt trevligt att Beccie fixade till cert, cabib och BIR så fick vi en oförglömlig upplevelse med en husvagnsgranne som sladdade in på campingen, rev ett staket och när vagnen sedan var på plats lyckades få ihop en grill på under två minuter 😉

Någon helg efter Köping bar det av till Norge för en dagsvandring på Besseggen. Det sägs att alla norrmän ska göra det någon gång så frågan är väl om Hanna och jag är lite halvnorska nu då? Odden fick stanna hemma med Kilo och Frisk fick hänga på. Lite jobbigt vid den brantaste biten att få en plötsligt höjdrädd Kilo att baxa sig uppåt men i övrigt gick vandringen som en dans och det var så klart lätt värt all svett och träningsvärk i benen efteråt!


Vandring i Norska fjäll kan bara beskrivas som underbart (och lite jobbigt 😉 )


Grabbarna med Besseggen som bakgrund.


Dags att börja klättra uppför eggen.


Kilo mitt på Besseggen och med Jotunheimen som bakgrund, vackert så det förslår!


Framme vid bilen igen och Frisken tar ett uppfriskande bad innan vi börjar resan hemåt igen. Den här turen var ju faktiskt Friskens debut som fjällvandrare och han skötte sig som vanligt perfekt 🙂

Vad passar bättre efter en Norge tur än att åka till Danmark strax efter? 😉 Så jobbar jag i alla fall och första helgen i augusti bar det av till Odense tillsammans med Pia och Anne. Tanken var att vi skulle umgås hela helgen med Eva och Conny också men campingvärden hyrde ut vår stuga varpå jag fick ett redigt utbrott vilket resulterade i gratis boende natten efter, första natten fick vi dock ta in på annan camping. Frisken var med även denna gång med blygsamma resultat. Jag fick dock låna Yrsa också och hon slog på stort första dagen och blev bästa tik med cert! 🙂


Yrsa bästa tik med cert och BIM, BIR Sennettas Columbo i Odense.


Ju mer vi är tillsammans ju gladare vi blir 🙂 Här ser vi dock ut att vara mest fokuserade på maten, det är slitsamt att vara på utställning i bland.

Några dagar med arbete blev det efter Odense men sedan var det då till slut dags för semester, äntligen! Vår vana trogen så inledde vi den med en tur till Byske och rasspecialen.  Alla hundar anmälda (hur tänkte jag där?) och alla fick excellent. Kilo nöjde sig dock inte med det utan slog även till med sitt första cert, tjoho vilken smakstart på semestern!


Cert smakar aldrig fel 🙂 Foto AnnCatrin Uppfeldt


Odden på sin första och enda utställning under året. Excellent och avtackad som nummer sex är ju helt okej. Foto AnnCatrin Uppfeldt

Efter Byske fortsatte vi norr ut. Det var dags att fjällvandra för första gången för Henrik! Det blev Björkliden som fick besök av oss och första dagen, eller snarare eftermiddagens, vandring gick fint. Trevlig miljö, raska hundar och även hussen såg ut att njuta. En natt i tält blev det också där vädret vände och bjöd på regn och ganska hård blåst. Dagen efter fortsatte vi i regn som sedan övergick till snöstorm och hussen såg inte längre lika nöjd ut 😉 Det blev lunch i Låkktatjåkka fjällstation och sedan tog vi beslutet att vända tillbaka till bilen då vädret såg ut att bli fortsatt dåligt. Lite synd så klart men vi fick ett dygn ute på fjället och gör nog ett nytt försök nästa år.


Hussen på sin livs första fjällvandring. Torneträsk i bakgrunden.


Lägret uppe och hundarna njuter.


Andra dagen och hussen är inte längre så nöjd… 😉 Det var väl jäkligt typiskt att det skulle bli snöstorm just den här dagen.


Sista biten tillbaka mot Björkliden blev dock trevligare vädermässigt och vi fick njuta av vackra vyer.

Efter Björkliden landade vi i Kiruna en natt och hussen var mycket nöjd med att sova i hotellsäng i stället för i tält 😉 Dagen efter åkte vi till ett annat av mina drömresemål, Ishotellet i Jukkasjärvi! Så häftigt att ha fått se, nu ska jag bara ta mig dit och bo någon gång också!


Ishotellet som i år för första gången är öppet året runt.

Vi fortsatte sedan vår resan söderut och hamnade i Arvidsjaur där vi tog in på camping för att sedan fortsätta ner mot Vildmarksvägen som vi följde. Stannade på en massa olika ställen och njöt av vacker natur och spännande sevärdheter.

Vi hann sedan vara hemma en hel dag, packade om och tog sedan med oss husvagnen mot Oskarshamn där en färja förde oss över till Gotland. Där fick vi en vecka i mestadels sol och hann överblicka det mesta.


En jäkla massa raukar besökte vi så klart.


Grabbarna vid rauken Hunden uppe på Fårö.


Gött liv i husvagnen i Visby.


Naturligtvis spanade vi in ringmuren också.

Från Gotland drog vi sedan direkt till Öland för säga vad man vill, Öland är och förblir vår favorit ö. Tjurigt att vi inte fick bo där vi ville på campingen visserligen men Böda är ändå Böda. Sällskap fick vi också och vi avslutade semestern med utställning på campingen i ösregn…


Pia försöker hålla mig och Frisken torra i finalringen för dagens bästa juniorer.

Ja sen blev det höst och vardag. Efter en hiskeligt torr sommar så kom det faktiskt lite regn och det blev en del svampplockning, underbart! En del små vandringar fick vi också till.


Odden firade sin födelsedag genom en vandring med Ann-Sofie och Eva runt Stora Älgsjön.


Eva, Anne och Marie hängde med på en tur runt Glotternleden, makalöst vacker gammelskog där! 


Marie och Ann-Sofie vågade sig ut på en tur som jag själv hade skapat efter kartor, det gick bra och vi hittade runt och tillbaka till bilarna 😉 Grillning av korv hann vi också med vid vindskyddet vid Getsjön.

Fast visst var jag ute och reste även i september 😛 I mitten av månaden bar det av till Frankrike där det var B-IWG möte samt rasspecial. Intressant som vanligt att ta del av andra länders erfarenheter och att få höra föreläsare/forskare berätta om sina upptäckter. Fransk special var också spännande att närvara vid, kaos är väl det ordet som främst dyker upp i huvudet när jag tänker tillbaka på den tillställningen…


Ett härligt gäng från 13 olika länder var representerade i Frankrike
🙂

I månadskiftet sep/okt tog vi en sista tur med husvagnen och gissa vart? Ja till Öland så klart. Det blev vårt första besök på skördefesten men förmodligen inte vårt sista för det var mycket trevligt 🙂 Vi kom hem med en massa ostar ett muminhus i plåt och naturligtvis några pumpor. Ja och självklart hann vi med ett besök uppe på Böda också.


Ja inte bara vi tvåbenta älskar Böda, de fyrbenta är rätt förtjusta de med.

I början av oktober fick Kilo hoppa in bak i bussen och vi åkte först för att fota omslagsbild till SShKs jubileumsbok nästa år och sedan vidare till Ljusdal och vårt ”eget” lilla rum som nästan alltid står öppet för oss 😉 Dagen efter var det utställning i Sundsvall och Kilo knep sitt andra cert så med andra ord var det värt att åka lite över 100 mil ensam så där över ett och ett halvt dygn 😉


Kilo åkte med till Sundsvall och fixade till cert nummer två!

I november bar det av på nästa långresa och även denna gång fick Frisken hänga med, jösses vad han har flängt och farit i år! Nu var det Tyskland och Leipzig som skulle besökas med världsutställningen i fokus. Att Frisken skulle utföra några stordåd hade jag inte räknat med men att Jackpot skulle göra det var vi rörande överens om. Vilken tur då att vi fick rätt och Jackpot inte bara fixade cacib och därmed WW- 17 titeln utan även blev BIR!! Häftigt är ju bara förnamnet!


Laddar inför världsutställningen med höstiga promenader genom några av Leipzigs många parker.


Ny världsvinnare och påfyllnad av den redan långa titelraden 🙂

Ja vi hann ju bara vara hemma några veckor så bar det av på en ny resa, denna gång till Finland och därmed har jag avverkat samtliga nordiska länder under ett år, heja mig 😉 Ja och Frisken var så klart med mig och bortsett från Island så har ju han visst också avverkat alla våra nordiska grannländer, berest grabb det där.  I Finland slog han dessutom på stort och fixade cert den ena dagen, ja men så trevligt liksom, det var väl ett utmärkt sätt att avsluta unghundsklassen med 🙂


Cert gör som sagt aldrig ont och Frisken kan nu stoltsera med ett finskt 🙂

Ja 2017 har verkligen varit året då jag rest. Kors och tvärs och till både gamla favoriter och nya platser, jag gillart! Lite dåligt med fjällvandring med tanke på att det bara blev en natt ute på fjället men det får vi ta igen ett annat år. Några stordåd på lydnadsfronten har vi inte gjort. Odden har gått på kurs lite sporadiskt eftersom matte har lagt fokus på en hel del annat, men vi gör det i alla fall och sakta går det ju framåt. Frisken har avslutat året med att gå på Noseworkkurs och efter en lite tveksam start har han nu börjat förstå och varit duktig, vi fortsätter med en ny kurs som börjar i januari.


Frisken söker eukalyptusdoft på fordon.

Vår familj har klarat sig från olyckor och inte ens Odden har behövt mer än sin vanliga rehab 🙂 Han lever till största del som vilken hund som helst numera med undantag för att han ju med jämna mellanrum besöker rehab för att underhålla hans kropp.  Än så länge ser lederna ut att hålla fint men den inte alltid helt lugna och behärskade Odden har lätt för att dra på sig muskelskador så det gäller att alltid försöka vara steget före.


Odden på vibbplattan, skittråkigt tycker han men nyttigt är det.

Vår familj har också fått vara intakt under hela 2017 vilket jag så klart är oerhört tacksam för. Tyvärr har flera av våra nära vänner inte haft samma tur och flera fyrbenta vänner har lämnat oss. Det är alltid lika jobbigt 😦

Nu sätter vi punkt för 2017 och det gör vi så klart på vår favorit ö, Öland. Här firar vi med två andra familjer som vi aldrig skulle ha mött om det inte vore för hundarna, visst är det rätt fantastiskt?!


Solen går ner över 2017 och vi välkomnar 2018, vi ses där
🙂

Sergey the Great

Ryssland, ett land med en kultur som är ganska annorlunda mot vår i många avseende. En kultur som jag tycker är spännande och som jag länge velat besöka för att göra mig min egen uppfattning. Vilken tur då att Lisa blivit inbjuden till Sennenfest några gånger och att jag i år lyckades övertala henne att faktiskt åka! 😉

Sennenfest i Sankt Petersburg är en festival för berner som bjuder på både utställning (inofficiell), parad och föreläsningar, ja och så en massa möjligheter att få träffa nya vänner. Den ”drivs” av Sergey Morozov som till detta år hade en idé om att tre olika uppfödare skulle komma och vara domare på utställningen. Generös som han är så bjuder han även in domarens respektive eller en vän och tursamt nog för mig så fick jag följa med 🙂

Att åka till Ryssland innebär en del planering som att skaffa visum. Det var inte helt enkelt då man till ansökan ska skicka med pass, ett nytaget foto, ett papper från sitt försäkringsbolag samt några anda små saker men vi fick ju i alla fall i väg en ansökan till slut. Något visum fick vi däremot inte tillbaka skickat tills Lisa ringde och frågade vad som var galet och fick veta att det väntade på betalningen för tjänsten (vi ansökte alltså med hjälp av en resebyrå). Att vi inte betalt berodde på att vi inte fått någon info om hur eller hur mycket vi skulle betala och därför hade antagit att man skulle betala mot postförskott. Fel av oss tydligen men det gick ju att rätta till.

Så kom dagen då det var dags att åka iväg mot Arlanda, inte utan lite fjärilar i magen kan jag erkänna. När väskan var incheckad, visumet kontrollerat redan där, så tog vi oss igenom säkerhetskontrollen, alltid lika ångestframkallande när vi är ute och åker. Men det gick ju ändå bra och vi kom ut på andra sidan och kunde börja försöka lokalisera våra norska vänner, Gro och Tone. Vi hittade dem och så var det dags att försöka hitta gaten också, den låg en bit bort men vi kom dit och hann med en styrkande öl innan det var dags att boarda. Tone som har full koll i vanliga fall hade plötsligt tappat bort boardingkortet och det blev lite riv och slit i väskan innan de återfanns 😉

Så for vi upp i luften. Lisa hade bokat finbiljetter så att vi fick lunch på planet och blev uppassade, trevligt värre. Så landade vi och skulle ta oss in i Ryssland, hua liksom. Men det gick ju bra. Det skulle visserligen visas pass och visum och grejas och ha sig men vi tog oss igenom alla fyra och väskor fick vi ju med oss också, finemang. Så gick vi ut genom dörrarna mot ankomsthall och där mötte Sergey oss med stora famnen och en bukett rosor till oss var. Ja vi blev gräsligt bortskämda denna resa, det kan vi erkänna utan omsvep. Vi blev lotsade bort till några bord där den tredje domaren/uppfödaren Teresa satt och väntade med sin man Florian. Vi fick vänta en stund och sedan anslöt även den sista domaren, som ju faktiskt är auktoriserad domare också, Lyn Brand  och hennes man Bill. Så var vi full styrka och tog oss ut för att hitta vår bil. Ja eller Sergey hade ju fixat en liten buss med tillhörande chaufför som hämtade upp oss och dessutom var det med en fotograf.

Okej jag erkänner det var lite märkligt att bli behandlad på det här sättet, allt fixat och allt ordnat. Dels är vi ju vana vid att klara oss själva och framför allt bestämma själva och dels känns det faktiskt lite märkligt att bli bjuden på precis allt? Som typisk svensk är man van att göra rätt för sig, vad jag gjort för att bli behandlad som en celebritet är högst oklart faktiskt?!

Resan gick in mot Sankt Petersburg och Sergey var en god värd som guidade oss och berättade om vad vi passerade. Ganska snart var vi inne i själva staden och vårt första stop blev vid Vinterpalatset, så klart liksom. Så stort, så mäktigt och så konstig färg? Här fick vi kliva ut och se oss omkring och självklart posera lite fint för fotografen. Ja eller fint och fint, men vi stod still i alla fall 😛


Vinterpalatset, ja eller en del av det snarare. Den här mintgröna färgen var ganska genomgående i Sankt Petersburg, någon form av stadsfärg. 

Efter att vi tittat runt lite och fått lite information om denna enorma byggnad så åkte vi en kortbit till och stannade för att få besöka Uppståndelsekyrkan. Nu snackar vi Ryssland på riktigt om ni frågar mig! Dessa torn och tinnar är liksom vad jag förknippar Ryssland med till viss del och det var så häftigt att få se det på riktigt. Inuti denna kyrka är det idel mosaik och allt glimmar. Vi frågade Sergey om det var bladguld eller någon form av förgyllning men han såg lite oförstående på oss och sa att ”allt som ser ut som guld är guld”, ja så klart liksom…


Jag älskar de här kupolerna, så häftiga 🙂


Det syns ju inte på så här långt håll och på bild men alla bilder på väggar och i tak är alltså mosaik, vilket jäkla jobb!

Efter denna upplevelse tyckte Sergey att det var dags att äta och tog oss med till en restaurang precis bredvid denna kyrka. En lätt överdådig middag med en massa smårätter till förrätt, en stor köttbit till varmrätt och så lite sorbé till efterrätt efter det var vi rätt spaka. Lyn och Bill som varit vakan i snart två dygn började se rätt mosiga ut av förklarliga skäl och vi satte oss nu i bussen för att bli körda till hotellet som låt en bit utanför Sankt Petersburg men nära stället där själva Sennenfesten skulle hållas. Resan dit blev minst sagt en upplevelse. Chauffören tog en spännande väg som väl inte riktigt kan klassas som väg… Jag har verkligen aldrig tidigare sett så stora kratrar i något som kallas för väg och att bussen inte slogs sönder undertill är någon form av mirakel. Maxhastigheten var låga 10 km i timmen och ändå skakade vi runt rätt friskt inne i bussen. Lite trötta och fnissiga började vi fantisera om slukhål och annat hemskt och var samtidigt helt fascinerade över hur mycket trafik som gick på denna obefintliga väg?

Till slut var vi i alla fall framme med en Sergey som inte var nöjd med vår chaufför, det fanns tydligen helt normala vägar till vårt hotell också. Nu skulle vi i alla fall checka in på hotellet och det blev en liten historia det med. Pass lämnades in till hotellet för att skriva i en massa papper och efter lite trassel där Sergey fick be om ursäkt för att de inte hade gjort som han bokat, nämligen gett enkelsängar till Lisa och mig och där vi berättade att det gick fint att dela dubbelsäng så ingen skada skedd, så gick receptionsdamen i väg med de två gifta paren i vårt sällskap. Efter ett litet tag kom hon tillbaka och så var det vår tur att följa med för att få våra rum.  Efter lite velande fick Gro och Tone sitt rum och sedan skulle då jag och Lisa få vårt. Damen satte nyckelkortet mot läsaren och öppnade dörren och där inne står det en karl i bara kalsongerna?!? Det visade sig nämligen vara Teresa och Florians rum, damen hade alltså på typ 5 minuter glömt bort att hon redan gett bort det rummet. Florian såg chockad ut, jag började asgarva och damen från hotellet slog förfärat igen dörren. Lisa och Sergey var frågande och eftersom jag omöjligt kunde få fram några vettiga ord där och då så tog det en stund innan de förstod varför dörren så bryskt slängdes igen. Nåja damen bad förläget om ursäkt, stirrade på nyckelkorten och stegade i väg till korridoren på andra sidan en hall. Men se där fungerad inte korten, vilket ju är rätt logiskt eftersom hon ju laddat dem till att fungera i Terasa och Florians rum uppenbarligen, så efter flera försök försvann hon ner till receptionen med miljoner ursäkter på ryska (inte ett ord engelska kunde hon). Medan vi står och väntar där så säger Lisa att hon tycker sig höra röster inne på rummet som vi antar ska bli vårt och efter lite övervägande så knackar vi på dörren. Inget händer. Men så knackar vi igen och jo då, visst öppnas dörren, någon bor där också. Om jag skrattade innan så utbröt nu fullständigt skrattkaos och när det visade sig vara Lyn och Bills rum så började vi ju fundera på hur dåligt minne den här damen i från receptionen kunde ha? Hon hade ju nyss varit uppe och släppt in två par och nu försökte hon placera oss i samma rum bara några minuter senare? När damen kom upp med nya kort som nu funkade i Lyn och Bills rum men som ju lik förbannat var helt fel för Lisa och mig så utbröt fullständig förvirring. Efter att Sergey, tack och lov så var ju han kvar, hade försökt förklara för henne vad som var galet så lyckades hon till slut få till det med nyckelkort och rum och vi fick kliva in i vårt hotellrum för de kommande fyra nätterna.

Hotellrummet var stort! Ett stort vardagsrum med soffor och fåtöljer samt ett sovrum med dubbelsäng då. Märkligt nog var det som en alkov från sovrummet till ett duschutrymme, man kunde alltså ligga i sängen och titta på den som duschade, ja för något att dra för fanns inte om man inte räknade med genomskinliga draperier? Toaletten fanns det dock dörr till, tack för det liksom, men den var märkligt placerad som en liten tron inne i det lilla badrummet? Nåja det var rent och funktionellt och som sagt stort så det gick då ingen nöd på oss. Men att bara sitt på rummet kändes inte helt aktuellt och när vi dessutom insåg att vi faktiskt inte hade fått något nyckelkort av damen att behålla så gav vi oss av ner i hotellet. Tack vare Teresa som kan ryska och som vi sprang på lyckades vi få till oss nyckelkort och dessutom lyckades vi få tag i öl i baren. Med varsin öl till oss och våra norska vänner samt Teresa så samlades vi i vårt rum för att prata om våra förväntningar inför den kommande helgen, mycket trevligt sätt att avsluta en ganska lång dag.

Fredagen var sightseeing dag. Vi var helt ovetandes om programmet mer än att vi skulle vara resklara vid en viss tid på förmiddagen. Ny buss och ny chaufför hämtade oss, den förra hade uppenbarligen inte fått fortsätta 😛 Denna dag fick vi uppleva Sankt Petersburg 🙂 En stad som verkligen inte är vad jag föreställt mig, eller jag vet egentligen inte vad jag föreställt mig? Sankt Petersburg är en vacker stad och det är oerhört rent överallt. Inget skräp, inget krossat glas som ligger på gatorna, om man jämför med tex england som jag upplever som oerhört skitigt. Vi fick under dagen se flera sevärdheter, ett antal kyrkor och katedraler, ett fort, vaxkabinett, ett militärt kryssningsfartyg mm. Dessutom sprang vi på inte mindre än fyra bröllop?! Det visade sig nämligen vara en rysk helgdag denna fredag som det var populärt att gifta sig på. Till lunch var det dags att testa rysk vodka… Hmm nja alltså ren vodka är inte gott oavsett vad någon säger! Ja men vi åt ju också så klart. Förrätt var en massa inlagda saker och små fiskar som var tillredda på olika sätt, stekta, friterade, rullade i nötter osv. Helt okej faktiskt. Varmrätt för min del blev en mycket god fisk med basilikapotatismos, väldigt gott!! Efter lunch fortsatte sightseeingen för att fram på kvällskvisten avslutas med en tur på en båt på några av Sankt Petersburgs många kanaler. Tyvärr var vädret trist annars hade nog båtturen varit en riktig höjdare!


Förmiddag, dags att lämna hotellet och åka på sightseeing.


Peter-Paul katedralen som uppfördes av Peter den store. Många maffiga byggnader i den här staden! Mer än 2000 palats finns det i Sankt Petersburg, det är ju faktiskt rätt sjukt!


Flådigt värre inuti! Lisa och Gro fotar.


Peter den store i vaxkabinettet. Det är väldigt mycket historia i den här staden och Lisa och jag konstaterade att vi inte riktigt hade koll på allt man någon gång läst i skolan. Vi fick helt enkelt googla lite när vi kom tillbaka till hotellet och uppdatera oss 😉


De små fiskarna som var förrätten till lunchen.


Besök på krigsfartygen Aurora.


Dags att åka lite båt, Gro och Tone är laddade. Båtarna är av typen paddan som finns i Göteborg och vi hade en hel båt för oss själva och naturligtvis en egen guide. Ska det va så ska det va liksom 😉

Efter en hel dag med sightseeing och mycket historia så blev vi tillbaka skjutsade till vårt hotell igen, denna gång på en betydligt bättre väg 😉 Väl ”hemma” så ville vi få tag i lite bubblor och kanske något salt att knapra på. Vi hade sett att hotellet hade en flaska bubblor i baren men eftersom Teresa sa att det skulle finnas en liten affär nära hotellet så chansade vi på det först. Jo vi hittade ju ”affären”, typ ett hål i en vägg med en konstig plansch med rått kött utanför… I den lilla, lilla affären fanns däremot typ allt? Leksaker, lite kläder, lite charkvaror, lite ostar, lite godis, några frukter och så en lång hylla med dricka. Damen bakom disken kunde så klart enbart ryska men med hjälp av Teresa så kunde vi få fram att det enbart var kontanter som gällde och det hade vi ju inte…. Men då dök Lyn upp som en räddande ängel och visade sig ha rubel, perfekt då kunde vi låna av henne. Lite chips, några öl och en flaska bubblor blev det för Lisas och min del. Vi valde den dyraste flaskan eftersom vår erfarenhet är att de lite billigare oftast är väldigt söta och inte det minsta goda, torra bubblor vill vi ha! Nu var den dyra flaskan inte det minsta dyr, typ 35 svenska kronor kostade den 😉 Övriga gjorde också diverse inköp för Lyns pengar och sedan återvände vi till hotellet. Det var rätt gött att byta om till mysbyxor och slänga sig i en fåtölj och sedan korka upp lite bubblor. Gro, Tone, Teresa och Lyn kom så småning om de  också till vårt rum och vi hade en trevlig kväll med mycket skratt och en hel del funderingar om kommande dag och framför allt den annorlunda bedömningen med poäng i stället för ex, vg, g osv.


Bubblor inhandlade i den konstigaste lilla affär jag varit i.


Bubblor och en massa skratt, en härlig kväll 🙂

Lördag och dags för Sennenfest! Ja nu var det då dags för det vi ju faktiskt kommit hit för. Eller vi och vi, snarare Lisa, Gro, Teresa och Lyn, vi andra var ju bara med som stöttepelare. Men nu skulle alltså dessa uppfödare få jobba som domare. Lyn var med som överdomare och vi skojade om att hon nog inte skulle behöva göra något under dagen eftersom hennes uppgift var att vara skiljedomare om några hundar skulle hamna på samma poäng, det kändes inte så troligt. Sennenfest går till som följer. Hundarna bedöms av tre domare i följd. Hund nummer 1 går in i ring nr 1 och döms av den domaren (Lisa), när första domaren är klar går hunden över till ring 2 för att bedömas av domare 2 (Teresa) och när den är klar så går hunden till ring 3 och döms av den sista domaren (Gro). När första hunden går till domare två så kommer hund två in till domare ett och så fyller det på. Hundarna bedöms inte på vanligt sätt utan utefter ett schema där varje punkt har en max poäng, tex päls och färg som kanske hade 5 som max poäng och som domaren utefter vad de tyckte om hunden kunde ge allt från 0-5 poäng då. Totalt kunde hunden få maximala 100 poäng, om det var en helt perfekt hund vill säga och det vet vi ju alla att det inte finns 😉

Det var lite spända och nervösa domare som anlände till anläggningen där vi skulle vara hela dagen. Det var en ridskola som vi var på och vi började dagen med en sorts parad. Här fick vi som representerade våra länder knalla runt till musik och vifta med flaggor och när vi var klara så fick alla från Ryssland gå utefter vilken stad de kom från, paraden avslutades med att en massa ballonger släpptes upp och så var Sennenfest 2017 i gång. Efter paraden blev det lite freestyle och heelwork to music uppvisningar och sedan var det dags för lunch. Efter lunchen var det till slut dags att börja själva utställningen och domarna fick gå till sina ringar och vänta in hundarna. Tone och jag lovade att ha koll utanför ringen så att våra vänner dömde i lagom takt, dessutom försökte vi så klart att se hundarna själva, fota lite och överlag har koll som på en vanlig utställning.


Parad, här är det Lyn och Bill som ju då representerar Australien.


Ballonger i luften, Sennenfest 2017 är i gång.


Freestyle uppvisning med bland annat detta berner ekipage.


Dags för Lisas första domaruppdrag. Jag vill nog påstå att hon skötte sig fint 🙂


Gro dikterar poäng och kritik.


Sergey, the great, när prisutdelningen ska börja. Han fick pris som bästa arrangör och det är han utan tvekan!


Lisa tillsammans med sin vinnarhund som ju då visade sig vara en son till Jackpot. Ja men det är ju tur att hon har koll på vad det är för typ hon faktiskt gillar 🙂


De fyra domarna fick spexa lite vid prisutdelningen och själva bli ”bedömda” 😉

En lång, ganska varm och härlig dag började närma sig sitt slut. Men först skulle det ju ätas middag. Innan middagen drog i gång hann vi dock dra oss undan till ett par bänkar vid området med en falska bubblor och skåla in domarnas goda arbete. Jag törs påstå att de både vara lättade över att den delen av över men också stolta över sig själva  för att de faktiskt lyckades! Tone och jag var i alla fall överens om att vi tyckte att både Lisa och Gro hade gjort ett bra arbete.

Nåja så blev det dags för middag och ja den intogs i paddocken där utställningen varit. Det dukades fram ganska hiskeliga mängder sprit i form av vodka (ja alltså vad annars) och vin. Stämningen var hög och skratten många, huruvida man pratade ryska, engelska eller något annat språk spelade mindre roll, alla pratade i mun på varandra och hade en trevlig stund 🙂


Nöjda och glada efter avklarat domaruppdrag. Naturligtvis firades det med bubblor!


Dags för middag, gulasch med tillbehör, och vodka, typ två flaskor var 😛 Tone ser ju ändå rätt nöjd ut med sin andel på fyra flaskor 😉

Det var förutom middag även lite som i Byske, lotterier och annat tjo och tjim. Sennenfest är ju något som har hållit på några år så de delas dessutom ut pins för varje år och det är så klart så att de som varit med varje år hyllas lite extra. Själva var vi ju så klart rediga blöjbarn i sammanhanget. När middag och lotterierna var klara blev vi skjutsade tillbaka till hotellet där vi i numera vanlig ordning samlades i Lisas och mitt rum för att avsluta dagen med lite bubblor. Herregud det låter verkligen som att vi var konstant dragna men så var faktiskt inte fallet.

Dags för den sista dagen och vi blev upphämtade och återigen körda till platsen där vi varit dagen innan på utställningen. I dag var det dags för föreläsningar och om Lisa och Gro var glada över att gårdagens bedömningar vara avklarade så blev det nog lite fjärilar i magen igen när det var dags att föreläsa tillsammans med tolk 😉 Lynn var först ut och pratade om vilka svårigheter avel och möjligheten att få tag i nytt avelsmaterial man har om man bor i ett land som Australien som har långt till allt och dessutom ganska knepiga införselregler.

Därefter var det Teresas tur och hon pratade lite om hur saker fort kan sprida sig genom hörsägen och att det alltid är viktigt att leta information med rätt källor. Hon pratade också en del om hur hon jobbar med inseminering och hur hennes tanke med avel ser ut.  Sen var det dags för Gro som pratade om hur hon tar hand om valpar och hur norsk forskning visar att det är viktigt att även unga hundar rör på sig. Sist ut var Lisa som pratade om hur vi i Sverige har hund, hur vår klubb jobbar med sjukdomar och lite sådant. Det var gott om frågor och åhörarna var mycket intresserade av de nordiska sätten att ha hund och hur mycket finns att hitta i öppna register.

Lynn föreläser och eftersom åhörarna pratade ryska så blev ju tolk nödvändigt. Tjejen som står bredvid Lynn var jätteduktig och det funkade bra att tolka både från engelska till ryska och tvärtom.

Efter föreläsningarna var det dags för avslutningsmiddag och nu jäklar kunde vi se att även vår värd Sergey släppte loss 🙂 Det blev en härlig middag där vi som blivit bjudna dit av Sergey tackade honom med diverse gåvor och naturligtvis så gjorde vi slut på en hel rad med bubbelflaskor.


Gåvor överlämnas till Sergey som tack för denna fantastiska resa vi fått vara med på.

Kvällen avslutades naturligtvis med fler bubblor på hotellrummet.

Så var det dags att åka hemåt. Vi blev så klart skjutsade till flygplatsen av beställd taxi, ja hela vägen in i kaklet blev vi uppassade som kungligheter. Vi var där i god tid, lika bra med tanke på att vi nu skulle igenom en massa säkerhetskontroller igen. Men vi blev utsläppta från Ryssland också och kunde säkert landa hemma i Sverige fram på eftermiddagen igen.

Det är med ett visst mått av surrealism jag tänker tillbaka på den här resan så här ett halvår senare. Jag ser det som en fantastisk ynnest att jag fått upplevt detta och att bli behandlad som en kunglighet var både ganska trevligt och väldigt, väldigt märkligt när man är van vid att klara sig själv och fatta egna beslut. Jag är i alla fall jäkligt nöjd med att jag efter några år lyckades övertala Lisa att faktiskt tacka ja till denna inbjudan och ännu mer tacksam så klart för att jag fick följa med 😉 Jag är dessutom helt säker på att Lisa nu så här i efterhand faktiskt håller med mig om att det var värt att resa och få uppleva Ryssland 😉

 

 

God Jul!

Jag visste väl att jag skulle få nytta av snön som kom i april 😉 Det är en grön jul här där vi bor så då fick jag rota i gömmorna och hitta en snöig bild från tidigare i år.

En helg i Finland

Ja det ska väl plitas ner några rader om helgens bravader för minnets skull, för minnas att Frisken tar cert vill jag ju så klart.

Resan började i torsdags med färd upp till Stockholm och Frihamnen, inga problem så långt. Jag var uppe ganska tidigt så Frisken fick käk och sedan gick vi en sväng för att rasta. Frisken är lättrastad de lux och gör både det ena och det andra utan mankemang oavsett omgivning, väldigt praktiskt när man är ute på resa. När vi var tillbaka vid bilen hade vårt resesällskap dykt upp och vi tog en liten runda till så att grabbarna Frisken, Jackpot och Yamas fick stämma av läget och hälsa på varandra, inga bekymmer. Sen åkte vi på färjan, hundarna lämnades i hytten och vi gick för att få mat i magen. Riktigt gott lamm käkade jag och var mer än nöjd. Vid taxfreen upptäckte jag dock att mitt kort inte längre var där det skulle. Eftersom jag hade betalat parkeringen med kortet kunde jag snabbt konstatera att kortet troligen satt kvar i parkeringsautomaten så det var bara att ringa och spärra det… Tur att jag hade ett annat kort med mig också. Bubblor inhandlades och naturligtvis skålades det på kvällen innan vi kröp till kojs. Sova på båten brukar ju gå så där, det är livat och det är varmt i hytterna men lite sömn fick vi väl i alla fall allihop.

Fredagmorgon och bilen rullade mot Helsingfors utan några bekymmer och in på mässan kom vi ju också utan några större bekymmer även om det är ett slit och släp med burar och grejor. Frisken hann lagom göras i ordning innan det var hans tur att springa in i ringen. Han skötte sig fint men domaren gillade typ inget med honom mer än att hon tyckte hans front var bra så det blev ett VG. I konkurrensen fick Frisken bli bäst av de ”fula” 😉 och därmed placerad som trea bakom de två med excellent. Jackepotten gjorde som vanligt och blev BIR 🙂 Yamasen fick excellent men var oplacerad i championklassen och Majken var denna dag bara med och minglade eftersom valparna bara gick på lördag och söndagen.


Potten i stora ringen.

Det blev ju en rätt lång dag på mässan eftersom vi så klart väntade på gruppfinalen, men där blev det tyvärr bara in och sedan ut för Jackpot. Efter det åkte vi dock mot hotellet som visade sig vara helt okej. Vi uppgraderade oss till ett superior rum och fick två stora dubbelsängar, märkligt kan jag tycka men det var ju ändå ganska praktiskt. Hundarna fick sig så klart en rastrunda runt hotellet i några små parker och somnade sedan sött in medan vi gick ner och käkade på restaurangen. Uppe på rummet igen kröp mina två vänner ner under täcket och ville sedan bli serverade champagne i sängen, latmaskar 😉 Nåja skålade gjorde vi så klart och god champagne var det.

På lördagen snabbrastade vi bara hundarna utanför hotellet och åkte sedan iväg till mässan igen. Väl där fick hundarna dock en längre runda och Frisken fortsatte att briljera 😉 i rastandets konst. I dag hade jag bestämt att jag faktiskt ville se hur min hund såg ut i ringen och därför fick Lisa visa Frisken, var sig hon ville eller inte typ 😉 Ja och alltså Frisken är faktiskt ganska fin med ett undantag i varje ände 😉 Den där svansen måste ner! och huvudet hade ju kunnat vara bättre på honom. Men tittar man bara på huvudet ur rätt vinkel så är det ändå helt okej 😉 Lisa och Frisken var så fina tillsammans och det tyckte domaren med som denna dag gav excellent och det var det bara två av sex som fick. Frisken fick sedan springa till första platsen med ck, skoj!


Det ser väl helt okej ut om man bara kunde få ner den där saken där bak 😉

Jackpot blev sedan ”bara” tvåa i championklassen och eftersom Yamas var oplacerad så tyckte jag att Lisa gott kunde se till att fixa ett cert på Frisken så jag tog Jackpot och Lisa fick fortsätta med Frisken. När domaren pekade fram championhanen som dagens bästa hane var knappast någon förvånad men när hon sedan pekade fram Frisk som tvåa blev vi ju mer överraskade 😉 Men inte tänker jag be om ursäkt för att domaren gillade min hund, det var ju bara jätteskoj. Nu blev det ju då ett cert och ett r-cacib och eftersom championahanen redan är C.I.B så blir det ju så småningom faktiskt ett cacib av det hela 🙂


Frisken fixar finskt cert 🙂

Majken hade på sitt håll skött sig med den äran och fixat vinst i den yngsta valpklassen och sedan även blivit bästa tikvalp mot den lite äldre tikvalpen och slutade sedan som BIM valp! 🙂 Eftersom vi denna dag inte hade någon hund till finalerna så bestämde vi oss för att låta hundarna gå ut och vila i bilen efter att vi fotat lite och sedan åka och rasta hundarna ordentligt. En sväng till ett område med bra rastvägar fick det bli och hundarna var nöjda med att få sträcka ut lite. Kvällen ägnades sedan åt middag med våra danska vänner och avslutades så klart med bubblor 😉

Söndag och tja det är faktiskt så att tre dagar med utställning är lite mastigt, både för två och fyrbenta. Dagen gick dock ganska fort då den här domaren var snabb. Frisken fick springa med Lisa även denna dag men domaren tyckte bara att han skulle ha VG, det går upp och det går ner kan man ju säga. Det var dock ingen annan i klassen som excellent heller så Frisken vann faktiskt klassen 😛 Jackpot höll dock fanan högt och återtog bästa hanhundsplatsen i dag. Yamasen var dessvärre återigen oplacerad i championklassen, vi hade ju liksom tänkt oss ett cert och championat på honom. Majken fixade återigen en klasseger men blev sedan slagen av tiken från den andra klassen.

Med det var utställningarna över och hundarna var rejält trötta på det hela nu. Jag hade dock lovat att fota lite vänners hundar så medan jag styrde med det så körde Lisa och AnnCatrin ut allt till bilen och lät även hundarna få gå ut dit och vila. När jag var klar lämnade vi Helsingfors och åkte mot Åbo och färjan. I Åbo blev det en promenad på nästan en och en halv timme, skönt för både oss och hundarna. Sen vad det dags att åka på färjan igen och åka hemåt.

Det är ju märkligt att en helg kan gå så fort men det beror ju högst troligt på att man har haft det trevligt. Nästa helg är det utställning igen, fast då är jag utan hund.

Ja det blev ju en kortfattad blogg det här, vill ni läsa om helgen lite mer utbroderat så kan ni kika in i AnnCatrins blogg och läsa 🙂

 

Sennenträff i mörker

Första advent, det gillas. Eller nja kanske inte i år då. Inte en enda av våra ljusstakar fungerade när jag skulle sätta upp dem i dag, suck. Med andra ord där det sorgligt opyntat här hemma fortfarande. Ja ja det lär bli jul oavsett om jag pyntar eller inte.

I dag var det dags för året sista sennenträff. Denna gång hade jag bestämt att vi skulle ses i Norrköping och gå deras Ljusfestival. Det är 13 ljusinstallationer som man då kan besöka när man går en liten slinga. Normalt träffas vi ju på förmiddagen men det funkar ju inte när man ska se på ljusinstallationer så det blev nya grepp på denna sennenträff. Vi möttes i stället upp vid 16 på eftermiddagen och jag som tänkte att de flesta kanske ville vara hemma och adventsmysa hade som vanligt fel för det blev faktiskt hela 16 hundar med tillhörande familjer som dök upp, härligt!

En tämligen ostrukturerad träff får jag ju erkänna eftersom jag inte hade koll på vart vi skulle gå men det löste sig ju fint eftersom Eva tog täten och lotsade oss runt. Högst förvånande visserligen eftersom Eva inte brukar kunna följa snitslade banor annars men Norrköping fixar hon alltså fint 😉


Samling vid den första ljusinstallationen vid Carl Johans park. En italienare som gjort denna, alltså jag känner att jag hade kunnat komma på den idén själv faktiskt 😛

Ska man ge något omdöme om själva ljusinstallationerna så var väl kvalitén tämligen skiftande om du frågar mig. Ska jag vara ärligt så gillar jag de vanliga ljusdekorationerna som Norrköping är full av bättre. Vackra ljussatta hus och träd är liksom snyggt, en oidentifierbar ljuspunkt som blinkar i vatten är inte riktigt lika vacker om jag får säga min mening 😉 Men mysig att gå där i Norrköpings gamla arbetarkvarter är det ju. Det blev en liten kort fika också på vår promenad då jag hade värmt glögg och tagit med i termosar samt så klart pepparkakor och skumtomtar.

Ett tips till nästa års ljusfestival är en installation med berner för jag tror bestämt att vi, läs hundarna, blev lika mycket beskådade och fotograferade som ljusinstallationerna 😉 Sista biten tillbaka till Carl Johans park dök månen upp bakom molnen och helt ärligt, en vackrare ljusinstallation än månen finns väl knappast?


Månen, vackraste installationen för kvällen!

Ja men det blev ju en ganska lyckad sennenträff ändå även om jag vet att de flesta föredrar att få komma ut i skogen. Jag som ju bara skulle köra aktivitetsombudsrollen i ett år har nu kört två och någon ersättare finns inte på kartan ännu så jag kör väl ett år till då… Ingen skulle dock bli gladare än jag om någon annan tog över!

I övrigt påminde mina vänner mig om att det är dags att få packningsångest igen för vi ska visst åka till Finland på torsdag. För att faktiskt känna mig lite duktig så fick jag i kväll därför för mig att fixa till Friskens packning redan i kväll, kors i taket liksom! Förstå paniken när jag upptäcker att Friskens pass då är borta?!? Det var ju så klart med i Tyskland för några veckor sedan men nu var det puts väck borta? Det tog mig en bra stund att gå igenom ett antal väskor, jackor, byrålådor och annat innan jag till slut hittade det i regnjackan? Suck liksom, det är så jag i ett nötskal. Nåja då är i alla fall Friskens packning färdig och jag har bara mitt eget packande kvar att stöna och ha ångest över…