Nosework med Frisk.

I kväll var det dags för Frisken att få göra något nytt. Jag tyckte nämligen att det var dags att han fick gå på en kurs, ensam, så jag bokade in en grundkurs i Nosework för ett tag sedan och i dag var det dags för första tillfället.

Frisken har ju gått kurs tidigare, viltspårkursen, men då har ju alltid Odden varit med, nu var det dags att stå på egna ben. Odden har jag ju gått lite nosework med tidigare och han har ju lätt för nosarbete så nu skulle det bli spännande att testa med en annan hund.

Vi hade lite teori först och sedan skulle då hundarna introduceras. Vi var fem på kursen och Frisken fick startnummer 4 så det blev lite väntan för hans del ute i bilen. Första övningen gick bara ut på att hundarna ska vilja söka. Ett gäng kartonger på golvet, alla med godis i. De första hundarna var med på noterna och sökte genast allt godis. Sedan la man godis i 4 av kartongerna och skulle berömma när hunden hittade och när även det var klart så la man godis i bara tre kartonger och skulle berömma både med rösten när hunden hittade och sedan direkt belöna med mer godis. Nemas problmeas sa hundarna innan Frisken.

När Frisken skulle göra entre så tyckte han att det var bra jäkla konstigt. Det luktade ju hund överallt men han var ensam? Mycket konstigt. Människor fanns där men ingen verkade vilja hälsa på honom utan alla bara satt och tittade. Liten fjant förstod faktiskt inte alls vad det var som hände. Han fick gå runt kartongerna där ju då alla hade godis i  men nä, godis var inte intressant när man kunde nosa av omgivningen och gå och spana. Frisken förstod faktiskt inte alls vad som förväntades av honom? Efter en stund utan att Frisken visade något nämnvärt intresse av kartongerna så fick han helt enkelt gå ut och vila i bilen en stund igen.

När alla hundar hade kört så hade vi lite teori igen och sedan var det dags för pass två. Nu fick hundarna bara godis i en kartong och i den satt även en dutt med eukalyptusdoft för nu skulle ju hundarna börja koppla ihop godis med rätt doft. Vi la sedan till lite andra typer av behållare än bara kartonger och hundarna gjorde ungefär 5 sök var. Tills det var dags för Frisken då, han dom inte hade sökt i kartongerna alls innan kunde vi så klart inte gå så snabbt fram på. När Frisken kom in i lokalen andra gången var det dock med betydligt större intresse av att kolla in kartongerna. Vi körde helt enkelt första passets övningar på honom nu i stället och förutom att han var lite försiktig och tyckte att det var besvärligt att få tag i de små godisbitarna i kartongerna så sköte han sig nu fint. När den sista hunden kört så fick Frisken komma in på ett tredje pass för kvällen och testa på även eukalyptusdoften. Bara två sök men han gjorde det snyggt.

Efter 2½ timme avslutade vi och klockan var alltså halv nio och vi har lite mer än en timme hem… Frisken fick sin kvällsmat i bussen och fick sedan komma ut och kissa lite snabbt innan vi rullade hemåt.

Vi fick med oss ett litet kit med eukalyptusdoft och några behållare för att kunna träna hemma så det ska vi försöka göra några gånger under veckan tills nästa kurs tillfälle. Frisken behöver uppenbarligen få upp intresset lite mer för att söka och bli lite mer självständig så nu får vi jobba på lite på egen hand.

Glotternleden

Riktig gammelskog, det är nog bland det vackraste som finns att promenera i om du frågar mig. Jodå fjäll är så klart både vackra och underbara att vandra vid men gammelskog är lika vackert på sitt sätt.

I dag hade jag bestämt träff med Anne, Eva och Marie med tillhörande hundar för att reka en lite kortare led inför en sennenträff. Glottern har jag både hört talas om varit närheten av förut men när jag för några veckors sedan kollade upp tänkbart aktuella leder i Naturkartan så såg jag att den här leden var nytillagd och verkade trevlig. Ca 6 km skulle den vara och det såg ut som att det bara var skogsstigar, det gillar jag. Rundslinga var det också och man kunde även korta av den vilket kan vara praktiskt om man ska ha sennenträff då det kan komma både valpar och äldre hundar som inte kan gå så långt. Med andra ord klart värt att kolla upp.

Vi mötes upp vid samåkningsparkeringen för gemensam färd till parkeringen. Naturkartan är en bra app för den kan även visa vägen till vart lederna börjar så jag ställde in appen på att visa det och så åkte vi i väg. Anne och jag tyckte att guidningen var lite konstig men vi följde så klart anvisningarna, tills vi kom till en vägbom och inte längre kunde följa anvisningarna. Jaha bara att ställa om appen till en annan entre och göra ett nytt försök. Den här gången gick det bättre och vi kom fram till en parkering. Som var nästan full? Hoppsan populärt ställe det här alltså. Det är inte alltid jätteskoj när man ska gå med ett gäng hundar, då har man gärna leden för sig själv liksom 😉

Nåja vi hängde på oss ryggsäckar och knallade i väg. Första biten var en bred stig men ganska snart blev det mysig skogsstig i lite mindre format att knalla på. Leden gick genom riktig gammelskog, så jäkla vacker och härlig att vandra genom. Hundarna var så klart lyckliga över att få nosa på nya ställen och att ha kompisar med sig, det är ju mycket mer spännande än att gå hemma i vår vanliga skog. Mattarna njöt rätt frisk de med 😉


Djup fin gammelskog, det är bland det bästa som finns att vandra genom!


Hundarna njöt lika mycket av skogen som vi.

Leden var väl markerad, även om mina vänner som är helt utan lokalsinne ändå trampade iväg på andra stigar mellan varven 😉 , men det var inte alla gångar helt enkelt att ha koll på åt vilket håll vi skulle vid korsningar. Tur då att man har appen i telefonen och kan kontrollera om vi gick åt rätt eller fel håll. Det var ett evigt tjat om fika men vi knallade på kanske två tredjedelar av leden innan vi kom ner mot sjön och det skulle finnas lite rastplatser att stanna vid. Den första skulle ligga vid ett vindskydd. Men det var massor med folk där tyckte vi så vi valde att gå vidare. Det visade sig dock att det inte alls var vid vindskyddet det var en massa folk, det var vid bastun. Nåja eftersom vi valde att fortsätta en bit till så hittade vi vad vi tyckte var den bästa rastplatsen för oss i dag. Uppe på en liten kulle precis vid vattnet och där solen kom åt att lysa.


Fika är viktigt när man är ute på tur.

Efter fikat fortsatte vi utmed sjön en bit och sedan gick leden upp i skogen igen och ganska snart var vi tillbaka vid den första korsningen vi varit vid när vi började. Men i stället för att gå tillbaka direkt till bilen så valde vi att fortsätta på en slinga som vi missade när vi började.


Pigga och glada efter fikat.


Underbara gammelskog! Frisken, Odden, Kilo och Belle.

Den sista slingan gick först en del uppåt och man kunde även göra en avstickare upp på ett berg för att titta på utsikten, det gjorde vi så klart. Stigen dit var lika fin som all annan stig i det här området men upp på berget var det lite knepigare att ta sig och väl uppe var det kanske inte någon fantastisk utsikt. Ner visade sig sedan vara ännu värre att ta sig för mina vänner men de fixade det och vi fortsatte den sista biten också.


Det gick lite uppför mellan varven.


På led

Efter ca 3 timmar var vi tillbaka vid bilarna igen och kunde konstatera att vi gått ca 7 km. Ingen vidare marschfart med andra ord 😉 Men det är ju att njuta som är det viktiga och det hade vi verkligen gjort!

Glotternleden var fin och kan verkligen rekommenderas men det är tveksamt om jag lägger någon sennenträff här. Det var lite liten parkering och det verkar vara ett välbesökt område, inte helt praktiskt om man kommer med många hundar. Nåja jag hinner ju reka vidare i någon vecka så det löser sig alltid och vi som var med i dag fick ju gå en fantastisk skogspromenad så det var verkligen inte bortkastad tid!


Dagens hundar, från vänster: Belle, Elton, Odd, Kilo, Viran, Frisken och Unix.

Är huvudet dumt…

Det ska väl kanske plitas ner några rader om helgens utflykt för att minnet ska få lite hjälp vid något senare tillfälle 😉

I lördags packade jag och funderade allvarligt på hur det kan bli en lika stor väska när man ska vara borta en natt som när man ska vara borta en vecka?! Nåja när det var nerslängt kläder och necessär så fick hundarna frukost och sedan tog vi en sväng i skogen. En dusch efter det och sedan fick Kilo hoppa in i bussen medan de andra två stod med slokande öron och undrade varför inte de fick hänga med, det gör alltid lite ont i mattehjärtat att lämna dem hemma.

Kilo och jag hade stämt träff på vägen norrut så vår första anhalt blev Stendörren, ett naturreservat utanför Nyköping. Där mötte vi upp Ute och Corinna och deras hundar för att försöka oss på att fota alla fyra sennenraser tillsammans. En utmaning så klart men vi fick nog till något skapligt tror vi 🙂

Sen rullade Kilo och jag vidare norrut och landade vid halv sex på kvällen i Ljusdal. Kilo nosade av tomten och matte fick middag 🙂 Lite skålande också, så klart liksom, och sedan gick Kilo och jag ut i ”vår” stuga och nattade.

Söndag började med rastning av hundar, lite frukost och sedan bar det av ytterligare en bit norrut, Sundsvall var målet. Jag skojade ju i somras om att jag skulle anmäla Kilo till allt så att han kunde ta lite cert eftersom jag inte vill ha tre hanar i öppenklassen när Frisk om några månader lämnar unghundsklassen. Man kan ju inte bara prata men man måste göra också så Sundsvall fick det bli och Lisa lovade att visa Kilo och jag krävde att hon skulle fixa cert, helst två 😉

Det var inte många hundar anmälda, 33 tror jag och och av dem bara 11 hanar varav 10 kom. Två unhundar, 5 öppenklasshanar och 3 championer. Kilo skötte sig okej i ringen  och även om herr domare Kurt Nilsson inte uppskattade att alla hanar hade höga svansar så plockade han faktiskt fram Kilo till första platsen och ck fick han med, hoppet levde med andra ord 😉 Ingen han unghanarna hade fått ck så det var några som gratulerade mig till cert men eftersom jag sett att en av championhanarna som var med inte hade något svenskt championat så var det inte läget att jubla ännu.

I championklassen ställde jag Yamas åt Lisa och hon ställde ju Jackpot och så var det då en finsk hane med som så klart ville ha ett cert och ett nytt championat. Så länge den finska hanen inte skulle vinna championklassen så hade Kilo lika goda chanser som championhanen tänkte jag. Lämpligt nog så vann Jackpot championklassen och så skulle vi då mobilisera om oss till bästa hanklassen. Jim fick snabbt rycka in och ta Jackpot, jag fortsatte med Yamas och Lisa tog Kilo.  Gött mos när domaren visserligen vinkade fram Jackpot före Kilo men han sedan fick stå kvar på andra platsen och där med ta cert 😀

Ja så snabbt var cert nummer 2 i hamn och det är nu man ska ge sig ut och jaga va? Vi får väl se hur det blir med den saken, men till Växjö är Kilo i alla fall anmäld men där brukar det ju vara måååånga anmälda.

Ja även om jag tyckte att jag var bra dum i huvudet när jag bestämde mig för att åka till Sundsvall så får jag väl ändå säga att det var väl liksom värt en resa på dryga 100 mil ensam när men får det som man åkte för 😉


Kilo i Sundsvall.

Regn, träning och SH-test, allt i en salig blandning.

Men jösses vad hände med september egentligen? Min favorit månad på året som bara poff är borta och inte alls var så där vacker som jag älskar? Nåja får ju hopps att oktober blir en fin månad, även om den inte visat sig från sin bästa sida än så länge…

I måndags verkligen vräkte det ner hela eftermiddagen och kvällen, så tråkigt. Hundarna fick ju sin morgonrunda som vanligt och svärmor var ute med dem på lunchen men när jag kom hem så var det verkligen skyfall ute. Det fick helt enkelt bli snabbrastning på tomten och så använde vi löpbandet som motionsform i dag. Det stod visserligen på schemat ändå men den här dagen fick hundarna helt enkelt nöja sig med den motionsformen.

I går blev det inte heller överdrivet mycket motion. Ann-Sofie kom förbi på eftermiddagen med Tito och lilla Harry och det var ju trevligt och mysigt. Kilo fick någon knäpp och tyckte att Harry var ett bra substitut för en löptik… Odden tyckte att Harry var skitäcklig och att han gott kunde hålla ett rejält avstånd och Frisken är som han alltid är, bara med och gillar läget. En liten runda i skogen tog vi med alla hundarna men eftersom Harry var med så blev det ju bara en kortare sväng.


En liten gruppbild i skogen, dessvärre blev det ju nästan mörkt innan vi var tillbaka igen.

Kvällarna ägnas annars till stor del just nu med att jobba med SShKs jubileumsbok som jag på något konstigt sätt blev inblandad i. Min roll i det hela är att få folk att skicka in bilder till denna bok och det tycker jag väl än så länge går ganska bra.

I dag var det kursdags och jodå det började regna när jag passerade Norrköping, något jag inte var beredd på och därför inte hade med mig regnkläder. Nåja Odden som ju går kursen orkar ju inte fulla pass än så länge så det fick gå bra ändå.

Det var länge sedan vi tränade men förra onsdagen tog vi tag i det hela och åkte på kurs igen. Då överraskade Odden mig genom att gå riktigt fint och bra i ett ganska långt fritt följ med mycket belöning i. Under veckan har vi tränat sitt eftersom Odden har en förmåga att liksom välja bort att lyssna i bland och mer gå på mitt kroppsspråk så har jag använt veckan till att befästa sitt kommandot under marsch, det har faktiskt gått rätt bra hemma. Nu testade vi lite på kursen och då blev det så klart svårare men visst märks det att vi är på väg åt rätt håll. I övrigt la vi fokus på apportering och fjärr i dag. Apporteringen är en nöt att knäcka, som vanligt. Odden har inga bekymmer med att gripa och bära när han själv får välja hur och när han ska göra det. Att greppa för att jag ber honom om det däremot förstår han inte alls vitsen med och det är den nöten som nu ska knäckas. Vi får väl se vem som ger sig först, vi är ju rätt envisa både jag och Odden 😉 Fjärren överraskade Odden mig med att faktiskt utan tvekan fixa läggande från sitt på 5 meters avstånd? Vem lärde honom det? Dessutom börjar han förstå att ordet sitt även kan betyda att man ska sätta sig från liggande position, inte bara sätta sig från stående 😉

I övrigt så fick jag i dag Friskens provsvar på SH-testet. Han precis som Max och Kilo fick B som resultat. Då har vi dragit vårt strå till stacken även när det gäller det och kan bocka av det liksom.