Besseggen

Förra året testade ju Hanna och jag Trolltunga, i år var planen att testa Preikestolen och Kjeragbolten. Men så började jag få upp en massa trevliga bilder på Besseggen och tänkte om, Besseggen fick bli årets Norgeupplevelse 🙂

Hanna är inte svår att övertala att hänga med, trots att hon då lider av höjdrädsla, så lite snabbt planerade vi in en tur till den här helgen när båda var lediga.

I fredags jobbade jag halvdag och åkte sedan hem för att packa, vilket jag som vanligt gör i sista minuten, rastade hundarna och sedan bar det av. Jag erkänner att det gjorde ganska ont i mattehjärtat att lämna Odden hemma men av två orsaker så blev det bäst så. Dels har Odden haft lite problem med vänster halsmuskel ett tag igen och även om han just nu är okej igen så kändes det dumt att ta med honom på en svår vandring. Dels hade jag fått tips om att man bör vara en människa per hund för att lyckas bestiga Besseggen och då var ju det självklara valet att låta Odden stå över eftersom vi då bara borde ha två hundar med oss, Odden är ju den hunden som bör belastas minst av mina tre.


Dåligt packat, allt är bara inslängt i bilen.. Men det viktigaste är ju med, Kilo och Frisken 🙂

Resan mot Gjendeshem gick fint och vid tio på kvällen var vi framme vid kajen. Då fanns det en del parkeringsplaster lediga vid kajen och vi parkerade och betalade för ett dygn. Vi var lite snåla och hade bestämt oss för att tälta eller sova i bilen i stället för att hyra ett rum. Temperaturen när vi var framme var ynka 7 grader så det blev ett raskt ombyte och sedan passade vi på att låna toalett och ta ut hundarna på en liten rastning efter resan. Vi satte oss sedan i bilen och tog oss en öl och lite chips medan vi tittade på den vackra omgivningen med sjön, bergen och månen.


Ingen dålig utsikt att sitta och ta en öl till.

Till slut bäddade vi ner oss i bilen, hundarna bak så klart, Hanna i passagerarsätet och jag i mitten av bilen. Man sover väl kanske inte helt lysande i bilen men några timmar med sömn blev det i alla fall. Strax före sju klev vi upp, använde toan, gav grabbarna frukost, käkade lite själva och packade våra ryggsäckar. Hanna passade på att köpa kaffe vid kiosken och sedan ställde vi oss i kön för att komma med båten som skulle ta oss till Memuburu där vi som så många andra skulle börja vår vandring över Besseggen.


Vi gör oss i ordning för att lämna bussen inför dagens vandring.


Dags att ställa sig i kö för att ta sig på båtarna. Vi hade så klart förbokat biljetter till både oss och hundarna och visste på så sätt vilken båt och hur dags vi skulle åka. Eftersom båtarna bara tar 10 hundar så kändes det skönt att ha det fixat redan i förväg.


Vi valde att vara kvar bak på båten i stället för i fören då det blåste mindre här och det inte vara lika många hundar där. Frisken som aldrig åkt båt på det här sättet tidigare knallade glatt över gallerlandgången och skötte sig som om han var en van båtåkare 🙂


Framme vid Memurubu, dags att börja vandra!

Hundarna fick börja med att dricka lite vatten vid sjön och så fyllde vi på en flaska med vatten till dem där också eftersom det inte skulle finnas så gott om vatten under hela vandringen, bäst att vara förberedd liksom. Sedan var det bara att hänga på lämmeltåget uppför berget. Det är många som vandrar Besseggen och man är långt i från ensamen. En hel del hundar är det också och koppeltvång råder. Jag erkänner direkt att vi inte följde det hela turen, helt enkelt för att det i branta uppförsbackar eller nedförsbackar är enklare för hundarna att hitta sin egen väg utan at ha ett snöre runt halsen. Jag kan däremot lova att inga djur på något sätt blivit störda av att mina hundar gått utan ett snöre 😉

Det bär direkt av uppför som sagt och det går uppför en ganska lång sträcka. De första två km använde vi ca 1 timme och 15 minuter på. Inte alls som Trolltunga där ju första km tog oss en timme, men uppför går det som sagt. Det blev många mikropauser för att hämta andan men framför allt för att njuta av vyerna och utsikten! Det var så vackert med det gröna glaciärvattnet och bergen som kommer upp runt omkring, ögongodis helt enkelt.


Memuburu turiststation där nere, där vi började vår vandring. Visst ser det häftigt ut i vattnet där en fors mynnar ut i sjön?


Grabbarna vid en av våra små pauser för att hämta andan. Kilo gick ganska snart in i vandringsmode, han vet att man behöver spara på krafterna eftersom han varit med på ett gäng turer vid det här laget. För Frisken var det ju faktiskt hans första riktiga fjällvandring, han var ju visserligen med i Idre/Grövelsjön förra sommaren men då var det ju bara bebisvandring. Frisken var därför lite lätt överexalterad i början och det var nog bra med en kopplad Frisk i början av turen så att han inte kunde bränna all energi direkt 😉


En liten selfi 😛

Efter de två första kilometerna planar det ut lite mer. Det går fortfarande uppför men lite mer lutning i stället för brant. Då går det betydligt lättare men vi fortsatte att ta ganska många pauser, vi var ju där för att njuta, inte bara rafsa över den här upplevelsen.


Njuter av utsikten och tar ett litet snax för att orka, det är livet på en pinne det!


Upp, upp, vi fortsätter att gå uppåt.


Och vi fortsätter att ta pauser. Som sagt vyerna var obetalbara, inte var det jobbigt att stanna och se på dem!


Frisken nöjd över att få vara med på fjället! Luktade spännande på alla möjliga ställen eftersom en hel del hundar går den här leden och så är det ju alltid spännande med nya ställen så klart.

Vid halv tolv kom vi upp på en höjd där vi för första gången kunde se själva Besseggen på riktigt och då passade vi på att ta en lunchpaus. Både Hanna och jag hade nog varit för dåliga på att dricka ordentligt under den första stigningen så vi hade lite ont i nacke/huvud.  Jag hade med mig en påse vätskeersättning som vi blandade till i min flaska och så en ipren på det och lite lunch så ordnade det också till sig 🙂


Första gången vi ser Besseggen på riktigt, riktigt 🙂


Lunchpaus och vi passade på att ta oss ett litet vil också. Kilo sov gärna en stund hos matte medan Frisken låg och spanade på stigen som gick en bit bort från vårt lunchställe.


Hanna och grabbarna är redo att börja gå igen efter lunchen, visst hade vi en härlig utsikt! Vi hade också en fantastisk tur med vädret denna dag. Prognosen hela veckan var regn hela lördagen men vi fick några stänk på oss precis när vi gick i väg efter lunchen i övrigt var det sol och lite moln hela dagen 🙂


Då går vi igen.

Innan man kommer fram till själva klättringen upp för Besseggen måste man ner en bit, det känns ju lite onödigt 😉 Bitvis är det ganska brant nedför och här fick hundarna hitta ner själva vilket var lättast för både dem och oss. Så här långt hade hundarna inga som helst problem att ta sig fram utan skuttade glatt fram och tyckte att vi var lite långsamma 😉


Grabbarna med hela Besseggen bakom sig, en klassisk vy.


På väg mot eggen passerade vi ett litet snöfält, hundarna blev alldeles galna och skuttade runt full fart.


Frisken njuter av lite snö.


Det var inget stort snöfält som synes men det dög gott som lekplats åt hundarna en kort stund.

Ja sen skulle vi ju då upp över själva Besseggen. Det är inte vandring utan mer klättring faktiskt. Det är dock inte speciellt svårt och inte så väldigt jobbigt heller. Fast det kanske var för att jag mest var koncentrerad på hundarna och inte på mig själv som jag tycket att det var ganska enkelt att ta sig upp. För hundarna gick det till 98% utmärkt men en sträcka på kanske 20 meter var inte helt lätt att ta sig upp för dem då det var både brant men framför allt för små ställen att sätta tassarna på och kunna skjuta upp i från. Kilo visade sig vara den som inte var med på noterna här? Han som brukar vara som en bergsget tyckte helt enkelt att det var lite otäckt och på ett ställe så fastnade han och ville inte gå vare sig uppåt eller neråt igen. Med lite övertalning fick jag ner honom och kunde börja om och då gick det bättre. Den här sträcken på 20 meter var det allt lite svettigt, det är inte läge att bära upp en 60 kg motvillig hund när man själv inte har så lätt att hitta fotfäste. Men det gick som sagt och bara vi var förbi den biten så var resten visserligen brant och fortfarande klättrande men här hittade hundarna utan bekymmer vägar upp. När vi började klättra hade vi hundarna kopplade, det är ”trångt” eftersom eggen är smal och det är mycket folk som ska både upp och ner. Tanken var att Hanna skulle gå först och sköta sig själv, hon är ju som sagt lite höjdrädd, och ta emot hundarna som skulle gå i mitten och så jag bakom för att kunna hjälpa dem upp där det behövdes. Hundarna var dock inte helt villiga att följa Hanna utan blev ganska bundna till mig och ville gärna vända sig om för att se att jag var med, det var inte lämpligt på alla ställen. Som sagt det var lite pyssel med att få upp dem på något ställe men överlag gick det ändå fint och jag är oerhört imponerad av Frisken som verkligen måste ha blod av en bergsget i sig. Jag tror jag behövde puffa honom i rumpan på ett ställe, annars klarade han sig själv även om han så klart behövde lite stöttning och uppmuntran verbalt på sina ställen för att ta sig fram. Om turen är lämplig för hundar i storlek av Berner? Tja kanske inte helt egentligen men har man en hund som är i god kondition, är van vid lite skrangliga underlag och som litar på sin ägare så funkar det. Det är som sagt bara en kort sträcka som är riktigt svår och där man verkligen behöver hjälpa hundar av den här storleken lite mer handfast i övrigt tar de sig fram för egen maskin.

Den riktigt klassiska Besseggen vyn, härligt att fått se den live.


Hundarna passar på att dricka lite och svalka tassarna i Bessvatnet som sägs vara Norges renaste insjö med sikt på ner till 30 meter!


Dags att börja klättra!


Det är alltid svårt att få fram hur brant något är på bild men här kan man se lite i alla fall. Här ser man också de två vattnen som är på varsin sida av Besseggen.


Vid gott mod.


Här har vi kommit upp för den besvärliga biten och tar en liten paus för att andas ut.


Vi har kommit ytterligare en bit uppför och här är det en platå där man kan vila lite och verkligen njuta av utsikten. Kilo tyckte som sagt att det var lite jobbigt en bit där men här har han kommit över det och känner sig bara stor och stark efter att ha klarat den utmaningen 😉


Frisken, alias bergsgeten.

När man väl kommit över det branta partiet är det ju lätt att tro att man är uppe på toppen, det är man inte! Nu är dock den riktigt branta och smala delen över och i stället får man vandra upp för en sten hög.


På väg mot toppen.


Tillbakablick mot själva eggen, det går uppför och det är stenigt.


Men där är den ju, toppen 🙂

Väl uppe på toppen, som är 1743 m, så är det kargt och stenigt. Vi valde att ta en paus här, käka lite pizzabullar och hundarna fick både vatten och varsitt kaninöra för bra utförd klättring.


Väl på toppen är man verkligen värd en paus!


Kilo passar på att ta sig en liten lur efter sitt kaninöra 😉

Efter toppen är det dags att gå nerför. I början går man över stenlandskapet och det är lättgånget eftersom det är tämligen flackt. Sedan börjar man nedstigningen och det är visserligen snabbare att gå nedför, men enklare eller mindre jobbigt är det egentligen inte. På sina ställen var det rejält brant och rullgrus, ingen bra kombination. På ett ställe fick vi hålla oss i en kedja för att kunna ta oss ner men överlag var det ändå ganska trevlig vandring.


Rena stenöken att vandra fram över.


Sten, sten, sten, sten, sten och Frisken.


Dit ner ska vi 🙂 Det är många höjdmeter som ska passeras.


Vi tar en sista fotopaus när vi har kanske 20 minuter kvar ner till parkeringen.


Uppe på berget bakom kan man se små färgglada prickar, det är stigen som tagit oss nedför den delen, brant som tusan faktiskt.

Med trötta ben och skallen full med minnen av vackra vyer var vi så åter nere på parkeringen. Ungefär 9 timmar och 15 minuter tog turen oss, vi höll alltså inget högre tempo. Men så var vi ju också ute efter att få njuta och det gjorde vi också! Besseggen turen är enligt uppgifter 14 km och inte många av dessa meter är plana utan det går upp och sedan går det ner. Vi stretchade så klart både oss själva och hundarna, hundarna fick gå ner till vattnet och dricka och bada lite och sedan var det dags att börja rulla hemåt.


Skönt att få svalka sig och dricka lite efter över 9 timmar på fjället.


Nöjda hundar har hoppat in i bilen och är redo att sova hela vägen hem.

Gps:en skulle promt skicka oss över Oslo men jag vägrade och vi åkte över Kongsvinger i stället. Begriper inte varför den inte väljer snabbaste väg när det är det jag ställt in den på? Klockan två i natt rullade vi in i Ramstorp och kunde möta en överlycklig Odden och sedan ta en välbehövlig dusch innan det var dags att besöka sängen.

En härlig snabbvisit i Norge är överstökad och jag ser fram emot nästa gång vi får tillfälle att vandra i detta vackra, vackra land!

Att få tummen ur

Just nu är jag gräsligt trött på schemat jag försöker få ihop på jobbet. Det går nämligen inte… Nåja det löser sig säkert på ett eller annat sätt tillslut. Det är hur som helst en lyx att kunna jobba hemifrån så här på sommaren, om inte annat för att vi då inte behöver någon hjälp med hundarna på dagarna. Fast helt ärligt så är hundarna inte direkt sugna på att göra något på dagtid, det är alldeles för varmt. I dag tyckte jag inte att det var så jättevarmt på lunchen så vi knallade iväg på en lite längre runda. Det var ju inte helt rätt för satan så varmt det var i skogen! Hundarna försvann ner i källaren när vi kom hem och jag såg inte röken av dem på nästan två timmar. Jag fick jobba i fred i alla fall 😉

När Henrik kom hem från jobbet så åkte vi in till Norrköping en snabbsväng. Skor till Henrik stod på agendan, det är nämligen ett faktum nu att det blir en liten fjällvandring efter Byske 🙂 Efter lite letande hittade Henrik ett par som satt bra och det gjorde jag med? Jag skulle ju inte ha några skor men men. Varsitt merinoull underställ blev det också eftersom det var rea på dessa och underställ alltid går åt. Skönt att Henrik fått tummen ur och fått tag i ett par skor nu i alla fall. På vägen hem hämtade vi varsin sallad, åkte hem och hämtade hundarna och åkte ner till sjön. Grabbarna fick simma och vi fick lite kvällsmat.


Odden har blivit en duktig simmare och jagar gärna efter pipisarna med svans.


Frisken simmar numera gärna men har en bit kvar innan han är lika duktig som Kilo och Odden. Han har dessutom lite svårt i bland med att få tag i pipisen eftersom han på något sätt ofta puttar den framåt med tassarna samtidigt som han försöker få tag i den med munnen 😉

Det blev ingen längre simstund för hundarna men lite motion är bättre än ingen motion så klart.

Jag borde verkligen packa i kväll eftersom Hanna och jag drar till Norge för att vandra Besseggen i morgon, ja alltså själva vandringen ska ske på lördag, men det är ju så tråkigt att packa. Dessutom är det ju en kort tur så jag räknar med att mest slänga i hop sakerna lite snabbt 😉


Tre nöjda grabbar efter lite sim i kväll 🙂 Nackdelen med att hundarna simmar nästan varje dag just nu är att de verkligen luktar surt i pälsarna…. 

Helgen i en annan del av Köping

Denna helg hängde vi i Köping och hade det trevligt, och varmt, och myggigt.

I fredags när Henrik kom hem från jobbet så drog vi raskt mot Köping och Malmöns camping. Vi hängde egentligen med på ett bananskal eftersom det var Annette som hade fixat och bokat allt och väl framme var det bara att installera sig på vår plats. Vi möttes av mygg i mängder men eftersom både vi och våra campingvänner hade en varsin thermacell så klarade vi oss skapligt.  Lite sura miner innan allt var på plats från alla håll och kanter tror jag men bara lägren var uppe så dök även det goda humöret upp 🙂 Annette och Anders fixade kvällens middag som intogs i deras vagn tillsammans med lite vin och glada skratt.


Lägret över helgen. Inte den mysigaste campingen vi besökt men för en helg funkade det fint.

På lördagsmorgonen rastade jag hundarna och fick i dem frukost innan det var dags att rulla i väg. Henrik fick skjutsa mig och Annette bort till utställningen medan han och hundarna sedan fortsatte mot Märsta för att kolla på en bil. Väl inne på utställningsområdet visade det sig bli varmt och bedömningen gick tämligen fort. Alltså det är ju för trist att det är så få anmälda på utställningarna. Nåja jag ska väl inte säga något som ju inte själv hade anmält någon av mina denna helg… 😉

Pia lät mig springa med Yrsa i dag och Yrsa skötte sig fint om än lite seg i värmen, vi får ladda med något riktigt smaskens att muta damen med tills vi ska till Danmark 😉 När berner var klara i ringen fick vi vänta en stund innan det var dags för en annan Pia att visa sina Galgo i samma ring. Jag hade lovat att ställa upp som hundhållare så det gjorde jag så klart. Mina bernervänner har mycket skojigt åt mig när jag står med dessa magra vovvar i stället för mina egna 😉


BIR Berntiers On Demand och BIM Nobelhalls Alfa Aquilae.

När även Galgona var klara blev det en shoppingrunda för mig och Annette. En ny klotång stod på min lista av saker jag måste ha och det hittade jag så klart rätt snabbt. Lite godis till grabbarna blev det också och så ett rengöringsmedel? Ja vi testar så får vi se om det är så bra som försäljaren påstod 😉

Jag höll sedan Pias hundar igen en stund så att hon också kunde kolla in shoppingen och hämta ut priser och sedan var det dags att bli upphämtad av Henrik och mina egna vovvar. Bilen hade tyvärr inte varit något för oss, skit också.

Tillbaka i vagnen blev det ett litet sitt innan det var dags att låta hundarna få rasta sig. Värmen var tryckande så att motionen inte blir som vanligt när man är hemma var det nog ingen av hundarna som direkt misstyckte. När hundarna låg utslagna i hagen igen så var det oerhört skönt att gå och duscha och bli av med all svett efter dagen.

Kvällen blev härlig då vi kunde sitta ute i t-shirt och shorts till midnatt. Henrik och jag stod för middagen denna kväll och det blev helt okej. Men kvällens överraskning blev våra nya grannar som mer eller mindre sladdade in på campingen, började backa in mot platsen, höll på att riva ett staket eftersom backandet inte gick så bra men flera grannar erbjöd sig att hjälpa till att putta in vagnen i stället så det slutade ju väl. Mannen lyckades sedan på två sekunder montera ihop en grill och tända den och de hade ätit färdigt för oss?!?

Söndag och det var dags att åka på utställning igen, i dag var det dags för Beccie att vänstervarva lite i stället för att jaga i skogen. På lördagskvällen skålade vi så klart för önskade resultat men jag får väl erkänna att mina medskålare var en aning skeptiska när jag drog till med cert och BIR? Men bubblornas kraft ska inte förringas, cert och BIR blev det mycket riktigt för Beccie 🙂


Nöjd matte, Beccie räcker ut tungan 😉

Under själva utställningen var vädret alldeles lagom men tillbaka vid vagnarna igen så var det värmebölja på nytt. Vi pustade och stånkade lite i värmen och sedan fixade Annette lite lunch i form av hamburgare innan det var dags att börja plocka i hop lägret. Det tog sin lilla tid i värmen men till slut var det klart och vi fick säga hejdå till Annette och Anders för den här gången.

 

Hot, hot, hot

Hoppsan i dag blev det varmt värre igen. Nu jobbade ju jag och satt faktiskt på jobbet i nästan 5 timmar men på eftermiddagen har vi passat på att njuta lite av värmen. När jag stämplade ut efter att ha svurit över schemat jag jobbar med, helt ärligt det kommer inte gå att få till något bra i år, så tog jag med mig hundarna ner till sjön för att motionera dem lite.

Det var alldeles för varmt för att promenera men simträning funkar ju toppen. Odden har gjort något med sin halsmuskel igen och är lite stel så för hans del passar det också fint att simma för att motionera utan att direkt belasta. Nåja vi gick ju i alla fall ner till sjön så att hundarna kunde rasta sig på vägen och sedan blev det sim för alla tre. Dessvärre har jag ju bara två flytvästar vilket gör att en hund får vänta på sin tur. I dag fick det bli Frisken men han hade helt andra planer. Han som jag för två veckor sedan fortfarande hade lina på i vattnet för att han inte skulle simma upp hela tiden är nu lika badtokig som de andra två och efter att han snällt väntat på bryggan de första 5 minuterna som Odden och Kilo simmade så blev han allt för frustrerad och visp så kom han simmande ut till oss, utan flytväst. Alltså simma utan kan han så klart men eftersom det var tänkt som träning så fick han snällt simma tillbaka in och vänta lite till, lilla tokstollen. Men skoj att han gillar att simma och vara i vattnet nu 🙂

Efter ca 14 minuter fick Odden gå upp och vila och byta så att Frisken fick på sig flytvästen och sedan fick Frisken simma i ungefär 15 minuter innan Odden fick på sig flytvästen igen och simmade ytterligare 7 minuter. Kilo simmade hela tiden så han fick ihop lite över en halvtimme och det fick ju jag med då eftersom jag simmar med hundarna när det är så här varmt. Nöjda låg de sedan med mig och Hanna på bryggan ett tag innan vi knallade hemåt igen. Under kvällen har vi sedan kunnat ta en 5 km runda utan att fullständigt smälta bort och det var ju skönt.

Det är annars mycket på gång nu. Dels har vi tänkt oss att byta bil, dels håller jag på med planering för både nästa helgs norgetripp och för kommande norrlandstur i samband med Byske. I dag skulle jag passa på att boka tid för att få avmaska hundarna i nästa vecka. Tänkte mig först att göra det i Norsholm när jag ändå ska till rehab men 265 kr per hund för att få en stämpel i passet, nä det har jag faktiskt igen lust att betala. Det får bli en tur till Norrköping i stället där jag inte behöver betala mer än 150 kr per hund vilket egentligen också är ett helt galet pris för att någon ska se på när jag stoppar i mina hundar tabletter och sedan stämpla i passet, men men…

Ja och i morgon blir det en en liten helgtur med vagnen till Köping 🙂 Inte för att jag har anmält någon hund men dit ska jag, två dagar dessutom, blir nog trevligt värre!

Sommardag

Ahh en härlig sommar dag i dag 🙂

Jag gick upp och gav hundarna frukost som vanligt men drog sedan i väg och handlade lite snabbt. Skönt på morgonen då man är nästan helt själv i affären, snabbt och smidigt! Sen hem och käka frukost själv. Kilo hade sedan en date på besök för en andra träff och även han är snabb, inget onödigt kurtiserande när tiken är med på noterna utan pang på och på två minuter så satt han fast. Jaja det är ju bra när det funkar som det ska och hundarna sköter det själva. När tiken åkt hemåt igen så förberedde jag lite till lunch och sedan kom Ann-Sofie med Tito hit.

Hundarna trodde att det var en tik igen men Kilo konstaterade tämligen direkt att så inte var fallet och var nöjd så. Odden och Frisken däremot var tvungna att kontrollera både en, två och tre gånger att Tito inte var en tjej som luktade gott? Nåja när det var klart så gick vi ner till sjön. Där blev det bad för oss alla, jätteskönt att plaska runt i värmen. Henrik kom också ner till sjön en stund senare och då drog vi i gång grillen också. Grillade nektariner, lime och halloumi skulle det vara i den salladen som jag sett ut, dessutom grillade vi majs och zucchini också. Till maten testade vi ett alkoholfritt rosévin, det var faktiskt helt okej och framför allt inte så där sött som många alkoholfria produkter annars är.


Alla utom Henrik i sjön, även om Tito är på väg att simma ur bild.


Grillad lunch 🙂 Foto Ann-Sofie Nordh.

Till efterrätt blev det vattenmelon och jordgubbar och efter det var magen mätt! Henrik fick sedan ta med sig all vår ”packning” hem medan Ann-Sofie och jag tog med oss hundarna på en runda i skogen. Satan vad varmt det blev! Nöjda hundar sov sedan ett tag när Ann-Sofie och Tito åkt hemåt igen och jag slappade ett tag jag med. När det sedan var dags att ta tag i middagen insåg jag att vi inte hade någon potatis hemma så jag fick åka ner och handla igen, orutinerat! Nåja sedan fick vi i oss middag och efter det var det tillräckligt svalt ute för att jag skulle kunna ta en andra runda med hundarna i skogen. Fast vi fick stanna vid sjön och svalka av tassar och dricka lite för varmt är det ju fortfarande.

Gött liv i dag får man ju säga, fler sådana dagar önskas!

Planer

Ja här var det ju dött. Jag sitter faktiskt och försöker få ihop ett inlägg om rysslandsresan och det tar tid! Jag använder ju bloggen som min egen dagbok och vill så klart komma ihåg så mycket som möjligt, samtidigt är det inte rimligt att få med allt, puh, men en dag kommer det där inlägget i alla fall.

Annars rullar ju sommaren på. Jag jobbar för fullt till skillnad från många andra men det är som vanligt ett eget val. Tycker att jag har lite lyxtillvaro ändå eftersom jag bara är på plats på jobbet 2-3 timmar på morgonen, sedan jobbar jag resten hemifrån. Ägnar nu nästa all arbetstid åt att lägga schema och årets schema var verkligen något att bita i… Nåja jag har två veckor till på mig att lösa alla problem jag redan nu ser så nått ska jag väl kunna få till hoppas jag.

Sommaren så här långt har annars varit trevlig. Lagom varmt för att man ska kunna röra på sig men ändå så varmt så att det går fint att gå ner och lägga sig på bryggan och att bada också. Planerna inför kommande semester är också i full gång.

Redan nästa helg blir det en liten tur med vagnen till Köping. Utställning är det och ingen hund har jag anmäld, men dit ska vi i alla fall 😉 Vi får sällskap av Anders och Annette och gör det till en trevlig helg helt enkelt.

Sedan blir det en minitur till Norge för att tillsammans med Hanna och hundarna gå Besseggen 🙂 Det ser jag verkligen fram emot även om det ”bara” är en dagstur. 17 km gåendes över en bergskam, härligt! Ska jag gnälla över något så är det väl att det blir dyrt att avmaska alla tre hundarna för att bara göra en snabbtur i Norge men men.

En tur till Danmark blev det också hastigt och lustigt, men det är ju nästan som hemma numera så det ska bara bli trevligt. Frisken får hänga med trots avsaknad av päls, det är roligare att åka med hund än utan!

Byske är bokat och klart och alla tre hundar är anmälda, nakna eller inte liksom. Det blir nog bra och trevligt oavsett pälsstatusen gissar jag. Min plan efter Byske är att vi ska fortsätta norr ut, mot Nikkaluokta. Henrik har inte riktigt nappat på den planen än… Tanken är två-tre nätter i tält i fjällen och sedan färd söderut igen med stopp i Ljusdal för någon stor mässa som Henrik vill på, vi får väl se hur det blir 😉

Sen har vi ju två veckor kvar av semestern och det lutar åt att detta är året när vi tar oss i väg till Gotland. Det har vi pratat om länge men nu verkar det alltså vara dags. Ingen färja bokad ännu men vi ska väl ta tag i det snart om vi ska komma i väg.

Vi avslutar nog semestern på Öland även om jag gnisslar tänder av ilska över att campingen inte låter oss ligga på den delen som vi vill. Utställningen på Böda är ju vår sista semesterhelg så vi åker nog dit även om campingen är korkad 😉


Besseggen i Norge. Jag har fått frågan om jag tror att hundarna klarar den här vandringen, det hyser jag inga tvivel om. Däremot är jag lite nervös för Hanna som är rätt höjdrädd… Nåja hon kom ju ut på Trolltunga efter lite övervägande så det ska nog gå bra det här med, ett steg i taget liksom 🙂