Bränt fläsk

Puh i dag har det varit varmt här på Böda. Vi började som vanligt dagen med att rasta hundarna och det fick bli en tur nere på stranden och sedan tallskogen hemåt. Hundarna är galna och vill hem fort eftersom grannens tikar löper och till och med har en i höglöp. Det blir en del hojtande på dem att de ska hålla koll på mig och inte tvärtom.


Det är inte mycket som slår en morgonpromenad på stranden!

Henrik hade fixat frukost när vi kom tillbaka så det var bara att slå sig ner. Vi slappade lite i solen sedan innan vi till slut bestämde oss för att gå ner till stranden i en stund. Vi som är vana vid att nästa alltid ha stranden för oss själva fick i dag dela den med en hel del folk, blä 😉


Tjuriga hundar som inte får röja runt som de själva önskar 😉

Hundarna fick bada lite och sedan låg vi och slappade, eller hundarna slappade inte, de hade fullt schå med att hålla koll på allt runt omkring… Efter någon timme lät vi hundarna bada en sväng till och sedan gick vi upp till vagnen och slappade vidare där. Korkat nog så hade jag inte smort in mig med något solskydd, vet inte hur jag tänkte eftersom jag alltid bränner mig och blir röd som en kokt kräfta? Nåja jag överlever nog.

Fram på eftermiddagen så sjönk temperaturen lite så jag tog med mig grabbarna på en långpromenad. Vi gick ut till körvägen Ga Grankullaviksvägen och följde den en bit innan vi vände upp mot tallskogen och gick den tillbaka hem.

Nöjda och flåsiga hundar fick ligga och vila och jag satte mig i solen tillsammans med Henrik  och grannarna med lite vin. Grillen tändes sedan och vi grillade tillsammans med grannarna och satt inne i deras förtält och käkade eftersom det när solen försvinner bakom träden blir ganska kyligt. Strax före tio gick jag ut och skulle kolla till hundarna  och får då se ett härligt ljus nere på stranden. Magic hour, har ni hört talas om det? Det är tiden innan och efter soluppgång och solnedgång när ljuset är så där härligt mjukt, den prickade vi i går.


Tyvärr är det ju inte solnedgång här på östsidan av Öland, solnedgången sker ju på västsidan. Men vackert ljus och härlig himmel fick vi njuta av på stranden 🙂

Under kvällen har det börjat blåsa igen här i Böda och i morgon ska det tydligen komma något monsunregn… Klass två varning är utfärdad men jag gissar på att Böda kommer klara sig rätt bra som vanligt. Vi får väl se om jag har rätt?

 

Härlig långpromenad

Lite lagom väder i dag. Sol men inte för varmt, perfekt  med andra ord. Morgonrastning av hundarna på stranden och sedan gjorde vi inte mycket under dagen. Slappade mest, plockade lite och tog i övrigt dagen som den kom. Henrik, Emil och Allan drog i väg och åkte lite go cart på förmiddagen och kom tillbaka lätt illamående då det gick runt runt 😉

På eftermiddagen bestämde jag mig för att kombinera långpromenad med lite geocachande. Utmed slingan med ”vita prickar” hade någon nämligen lagt ut fyra nya cachar  och dessa tyckte jag att vi borde pricka av. Henrik fick därför skjutsa bort mig och hundarna till Fagerrör och så gick vi därifrån norrut mot Trollskogen. Här har vi ju gått förr men det är lika underbart varje gång 🙂 Ingen kamera med, men ett gäng mobilbilder har jag.


Vid Fagerrör, härlig natur där man går bredvid vattnet men ändå på trevliga stigar i tallskogen.


Den här delen av Bodabukten bjuder inte på sandstrand utan här är det sten som gäller. Vackert det med.


Nöjda hundar som får springa och nosa och kolla läget.


Bad ingår så klart också på turen. Det var visserligen inte jättevarmt men tillräckligt för att hundarna skulle tycka att bad med jämna mellanrum behövdes.


Ja och så letade vi ju lite cachar då. Det här var den första, eller egentligen den fjärde eftersom vi gick ett spår men gick det baklänges.


Efter varje cache blev det ett dopp för hundar eftersom alla fyra låg i närheten av stranden.

Leden går inte bara utmed vattnet utan även inne i skogen, skönt med lite skugga tyckte hundarna. Själv gick jag och lyssnade på P3 dokumentär och lärde mig allt som kan behöva vetas om Tomas Qvick…


Man passerar även lite båthus på leden. De ligger så fantastiskt vackert, önskar att man kunde få möjlighet att äga något liknande i framtiden.


På väg mot den sista cache passerade vi ett område där man bränt av skogen. 


Den sista, lågt, träd och sten var ledtråden på samtliga fyra. När jag väl hade hittat första var resten lätta eftersom de var gömde på samma sätt.

Och så efterföljande tur ner till vattnet. Odden passar på att vila lite efter ett dopp.


Jag har nu hittat över 100 cachar. Inte så mycket enligt de totalt galna geocachare vi känner men jag tycker det är rätt många 😉

Vi avslutade vår tur med att ta oss till Trollskogens parkering där Henrik kom och hämtade oss. I väntan passade jag på att köpa en glass i kiosken och hundarna gjorde som vanligt stor uppståndelse bland de som satt där i skuggan 😉


Tillbaka hemma på Böda igen. Lite bubblor i solen var jag värd tyckte jag 😉

Ca 8 km på två timmar blev det den här gången, ganska lagom i det vädret som råder. Resten av kvällen blev slapp, lite grillat tillsammans med våra grannar och lite korta rastrundor för hundarna.

Annorlunda belastning

Det här med en ledsjuk hund är ju något som vi fått lära oss att leva med sedan Odden opererades. I stort lever ju Odden i dag som vilken hund som helst. Han är med på normala promenader, han är med och vandrar, han går på kurs och tränar lite lydnad och spår osv. Att vi kommit så långt är ju fantastiskt och ingen är gladare än jag över det.

Men naturligtvis så är Oddens dåliga ben något som vi måste ta en viss hänsyn till, i alla fall om vi vill att han ska fortsätta att vara här hos oss och det vill vi ju så klart. Det dagliga består i att jag försöker att tänka långsiktigt med honom och så klart även med de andra hundarna. Vi försöker att ha ungefär samma belastning varje dag i stället för att ha toppar vissa dagar när vi belastar mer. Jag studerar honom dagligen under promenaderna, ser om han rör sig, för honom, normalt, om han sträcker ut som han ska, är mjuk eller stel osv. Vi styrketränar genom att skritta på löpbandet och en till två gånger i månaden så besöker vi Marie för att kolla igenom honom, vattentraska och/eller ge massage/el/laser. Besöken hos Marie gör vi ju i rent förebyggande syfte, för att försöka dra ut på den artrosutveckligen som vi vet kommer att komma med tiden (och som redan är i gång vet vi ju efter röntgenbilder efter operationerna). Tanken är ju att en välmusklad Odd ska avlasta sina trasiga leder och på så sätt få honom att må fortsatt bra.

För ca två månader sedan upptäckte jag att Odden belastade lite annorlunda bak än han gjort tidigare. Han väljer att lägga belastningen på insidan av baktassarna i stället för hela tassen vilket jag såg väldigt tydligt på löpbandet. Jag kollade så klart först om han kunde hitta något själv, något i tassarna eller om det var spänt någon annanstans i hans kropp. Jag hittade dock inget. När vi åkte till Marie efter att jag sett detta så fick så klart hon också gå igenom Odden men inte heller hon kunde hitta orsaken till varför han väljer att belasta annorlunda? Vi bestämde därför att vi skulle se om kiropraktor Eva kunde hitta något?

I dag var det dags att besöka Eva igen. Det är ju tredje gången som hon får träffa Odden och det var nog ungefär ett halv år sedan sist. Vi började som vanligt med att Odden fick visa rörelser och Eva tyckte att det såg bra ut men hon såg också tydligt vad jag menade med att Odden belastar insidan av tassarna. Vi gick in och Eva fick klämma och trycka igenom Odden. På bakre delen av bröstryggen, ländryggen och högra bäckenet fanns det spänningar som Eva ville ledmobilisera denna gång, ungefär samma som sist. Innan ledmobiliseringen så laser behandlade hon dock områdena och dessutom fick Odden lite laserbehandling vid nederdelen av triceps muskeln där han var en gnutta spänd. Under ledmobilisering var Odden helt oberörd. Cool kille sa Eva men jag konstaterar att Odden är väldigt duktig på att ignorera smärta. Dumt tycker jag som gärna ser att han hellre får säga till om han har ont än att han går och döljer det för mig. Nu var det inte så mycket spänningar i Odden så just den här gången tror jag inte att han haft ont men som sagt jag föredrar att hunden säger i från om det är något. Förutom spänningarna i rygg och bäcken så tyckte Eva att Odden var spänd på insidan av låren. Det låter ju rimligt med tanke på hur han snedbelastar tassarna bak. Det blev laserbehandling av dessa muskler också och så ska jag försöka att massera och köra med novafonen där här hemma.

Odden var glad och nöjd efteråt och mest intresserad av att få sniffa efter löptikar…

I morgon blir det ju lite vilodag eftersom vi ska åka mot Öland efter jobbet. Väl där ska vi passa på att vattentraska lite och så klart gå på trevliga promenader på stranden 🙂

Av med vinterpälsen

Åh vilken skön helg vi haft. Inget inplanerat och vackert väder, läge för att slappa med andra ord.

I går drog Henrik på rally medan jag och grabbarna fick besök av Ann-Sofie och Anne med hundar. En promenad och lite lunch blev det i sommarvärmen. Hundarna tyckte det var i varmaste laget för att promenera så vi gick ”bara” ca 6 km. Desto trevligare tyckte det att det var att hänga med ner till sjön och bryggan. Där intog vi tvåbenta varmrökt lax och en hemmagjord potatissallad och så lite färsk ananas och melon till efterrätt, gött i solen. Skönt att få muntra upp Ann-Sofie lite och härligt att få skratta lite tillsammans.

En kvällsrunda tog grabbarna och jag i går kväll också men höll inget vidare tempo då det fortfarande var varmt ute.

Sovmorgon i dag tyckte jag, det tyckte inte Frisk… Alltid trevligt att vakna av en stor nos i örat 😛 Efter lite tragglande fick även Odden i sig frukost i dag och vi gick i väg på en promenad innan det skulle bli för varmt ute. En timme var vi ute och när vi kom hem så var det äckligt klibbigt ute, som att gå runt i en blöt filt, hu. Grabbarna la sig och vilade och jag gick och plockade lite här hemma. Massor med tvätt lyckades jag få ordning på, alltid lika skönt. Passade sedan på att åka i väg med pant, glas och batterier, älskar att få i väg sådant och känner mig så duktig när det är gjort 😉 Passade på att handla lite också men det enda som jag verkligen behövde glömde jag bort att köpa, huvudet under armen som vanligt.

Hemma igen var det lika gräsligt tryckande ute så det kändes som att det var dags för årets första dopp. Jag rotade fram hundarnas flytvästar och en bikini och drog i väg ner till sjön. Eftersom jag bara har två flytvästar så fick Kilo och Odden börja. Kilo gapar som en tok, måste vara något i generna där för Maxen var ju lika dan… Odden skulle till att börja med inte gå i. Eller gå i gör han ju men inte längre ut än att han har bottenkänning. Till slut fick jag honom att simma ut och efter det var det lögn i helvete att få upp honom i stället… Odd var namnet… Simma ute är skitskoj tycker Odden och han hade ingen som helst lust att ta det lugnt. Jag hade tänkt att han bara skulle simma lite och sedan byta så att Frisken fick på sig hans flytväst men Odden hade en helt annan åsikt i den frågan så det blev Kilo som fick ta av sig flytvästen och dela med sig till lillebror. Onödigt tyckte Frisken som är husses hund och därmed en badkruka 😉 För att få i honom och simma var jag tvungen att hoppa i själv och väl i vattnet så var det riktigt skönt. Frisken fick simma i tre omgångar tillsammans med mig och med en galen Odden som simmar i åttor runt oss och en gapande Kilo på bryggan, verkligen lugnt och harmoniskt…


Frisken nöjd när han var klar, det där med att simma är bra jäkla onödigt enligt honom. Klättra på bordet däremot är en favorit sysselsättning vid sjön…

Förhoppningsvis sjunker temperaturen om en stund så att vi kan ge oss ut i skogen en stund igen. För tillfället ligger hundarna nere i källaren och svalkar sig så de har inga planer på att röra på sig i den här hettan just nu i alla fall.

Fyra arbetsdagar kvar innan det är dags för lite semester. 10 dagar över midsommar har vi ledigt som vanligt och ett besök på Böda igen blir det. Den här gången tillsammans med lite goda vänner och fler hundar 🙂 Kan ju inte bli annat än bra!