Island

Nu har det ju gått ett tag sedan Hanna och jag var på Island och jag känner att jag nog måste få ner ett inlägg om denna resa.

Båda har pratat ett gäng år om att vi skulle vilja åka till Island men inte fått tummen ur. I julas fick vi plötsligt båda en feeling och bokade hastigt flygbiljetter och så var det ju då klart för resa 🙂 Ja och den 13:e maj drog vi alltså i väg. Våra flygbiljetter hade då ändrats så i stället för att landa vid lunchtid så landade vi nu vid fyra tiden på eftermiddagen, Isländsk tid. Som så många andra så planerade vi in ett stop vid Blå lagunen direkt efter att vi landat eftersom det ligger mellan flygplatsen och Reykjavik.

Blå lagunen är ett stort badområde och naturligtvis väldigt kommersiellt. Inte desto mindre var det väl värt de dryga 600 kr som det kostade att gå in där. Vattnet är ljuvligt varmt och eftersom det inte var högsäsong så var det lugnt och skönt i poolen. Vi började med att ta på oss ansiktsmaskerna som ingår i priset. Jo man är ju vansinnigt snygg i dem… Men vi enades om att vi blev 15 år yngre så det var det värt 😉

När vi utforskat poolen, som alltså är jättestor, så gick jag och hämtade mobilen för att kunna fota lite och så passade vi på att hämta ut vår drink som också ingick i entrépriset. Prosecco när man blaskar runt i varmt vatten är inte alls dumt kan jag meddela.


Hanna vid baren och bakom ser ni en tjej som har en snygg ansiktsmask på sig 😉


Solen som tittar fram, ångande varmt vatten, häftiga lavastenar och så lite prosecco på det, livet var rätt gött där och då!


Häftig miljö med lavastenar och det turkosa vattnet.

Efter några timmar i blöt kände man sig lagom mosig och vi gick upp för att duscha och sedan åka vidare till Reykjavik och vårt boende. Boendet visade sig vara en liten lägenhet  där allt vi kunde behöva fanns, lyxigt. Men det hjälpte ju inte att det fanns ett kök när vi inte hade någon mat så vi gav oss ut för att försöka få något i magen samt få tag i frukost till morgondagen. Vi var rätt imponerade av att man mitt i Reykjavik ser bergen och en extremt vacker vy, mitt i huvudstaden liksom! Vi hamnade till slut på Aktu Taktu vilket är typ Islands motsvarighet till Mc Donalds. Dyrt som satan men gott med mat i magen. Några affärer var inte öppna den här tiden på dygnet men på en mack hittade vi macka, skyr och juice och kände oss nöjda.  Eftersom Island ligger två timmar efter sverige med tiden så var klockan sängsax vid det här laget och även om tiden visade typ midnatt när vi släckte så var ju klockan alltså runt två enligt vår dygnsrytm.

Söndagen började ganska tidigt eftersom vi skulle i väg på äventyr och bli upplockade redan strax efter åtta. Denna förmiddag stod ridning på schemat och som de gamla hästtjejerna vi är så såg vi båda fram emot det. Vi blev alltså upplockade av en buss och körda till en farm ca 30 minuter från Reykjavik. Eldhestar hette anläggningen och hade tydligen ca 350 islandshästar! Vi fick lite information och blev uppdelade utefter vilken tur vi valt och sedan var det dags att även få hästar utdelade. Det var bra ordning på stället och vi fick berätta hur mycket hästvana vi hade innan vi fick varsin häst tilldelad. När alla var uppe på hästryggen så skrittade vi i väg och äventyret kunde börja.

Själv fick jag en häst som hette Filjar och som var en pigg rackare. Vi hamnade ungefär mitt i gänget som vi red med, vi var ca 10 stycken. När vi sedan efter en stund skulle testa att tölya så gick det ju så där. Filjar var med på noterna men de framför mig var det inte så det blev mest tre steg tölt, broms, tre steg tält, broms… Inget vidare skoj. När en av de två ledarna efter en stund red upp brevis mig och frågade om det gick bra så sa jag att det gjorde det men att det var svårt att få någon rytm när vi fick bromsa för de framför hela tiden. Kort därefter fick vi gå förbi de andra och hålla oss till ledaren som red längst fram och Hanna som också hade en häst som gärna ville vara i täten. Då blev det ju dessutom trevligare eftersom vi kunde prata med varandra också.

Turen tog oss genom en isländsk skog, dvs några träd som stod i en klunga 😉 och till slut kom vi fram till en plats där det verkligen rök ur marken. Här fanns det varma källor under marken och vi fick noggranna order om att hålla oss på rätt sida om ”staketet” eftersom vattnet är melon 80-100 grader, hot. Här blev det lite fotografering och även lite fika.


Uppe på hästryggen, det var ett ta sedan sist.


Hanna på sin häst med häftigt landskap framför sig.


De varma källorna där vi stannade en stund. Så häftigt att det ryker på det här sättet ur marken! Visste ni att Island har 98% grön uppvärmning, de får ju värmen från jorden på riktigt liksom. Dessutom är Island europas största bananproducent? Lite förvånande men det beror på att de använder den här värmen till bland annat växthus.


Min utsikt från Filjars rygg.


M
ysigt 🙂

Ska man vara kritiskt mot den här turen så var det att man reda samma sträcka fram och tillbaka, det hade så klart varit trevligare med en rundslinga. Sen är det ju inte helt optimalt att blanda de som aldrig tidigare ridit med de som ridit en hel del. Hanna och jag hade gärna dragit upp tempot lite mer men turen skulle ju passa alla så då blev det ju en lugnare ritt.

Tillbaka vid farmen så fick vi säga hej då till hästarna och sedan blev vi tillbaka skjutsade till vårt boende igen. Nu var klockan nästan ett och vi var hungriga. Det blev alltså ett besök i en affär där vi fick i hop varor för att kunna göra en pasta. Vi passade dessutom på att fixa frukost och lunch till morgondagen också.

Efter lunch och lite slappande så satte vi oss i vår lilla hyrbil och åkte en sväng för att se lite mer av Island. Vackra vyer fick vi njuta av och lite galet åkte vi.. som vanligt med andra ord. Tillbaka vid vår lägenhet igen så snyggade vi till oss och öppnade en flaska bubbel som vi köpt på flygplatsen, det var nämligen Hannas födelsedag denna dag. Lagom mosiga efter många timmar ute och en massa nya intryck så var det till slut dags att ge sig ut och äta. Jag hade sett recensioner om en fiskrestaurang som skulle servera världens bästa hummersoppa, det lät ju som något man inte vill missa. Så vi knallade i väg och med lite gps hjälp så hittade vi ju till slut restaurangen som låg ner mot hamnen. Det var kö! Det var varmt och det var ett trevligt litet hak. Inga fancy bord och stolar, inga dukar och maten fick att inspektera innan man beställde. Det blev så klart hummersoppa till förrätt och sedan beställde vi in ett spett med kotlettfisk och ett spett med pilgrimsmussla och till det lite grönsaker. Det låter ju verkligen inte så skoj men satan så gott det var! Födelsedagsmiddag med klass faktiskt!


Alltså Islands natur! Så häftig. Med på bild är också vår lilla hyrbil i form av en ford fiesta. Sprillans ny rackare fick vi och tog i alla fall skapligt hand om den…


Födelsedagsbarnet med världens godaste hummersoppa. Rejäla bitar med hummerkött i den och god som rackaren var den.

Vi promenerade sedan genom stadens shoppinggata och konstaterade att det fanns många ställen vi skulle kunna tänka oss att testa, synd då att vi inte hade så mycket tid till att göra det. Vi passade även på att gå förbi ett av Reykjaviks landmärken, Hallgrimskyrkan.


Häftig byggnad!

Måndagen var resedag. Nu skulle här utforskas 🙂 Vi packade ihop och lämnade nycklarna i boxen där vi hämtat dem. Lite märkligt att aldrig se vem man hyrde av men också lite skönt. Vi ställde in siktet på Golden cirkel som innefattar Þingvellir nationalpark, Geysir och Gullfoss. Första anhalten var Þingvellir nationalpark och vi hade väl inte riktigt koll på vad det innebar men det var ju ingen överdrift att det är en plats som man ska besöka 🙂 Efter att vi parkerat bilen så fick jag syn på ett vattenfall, ja och redan är var ju stället i hamn liksom 😉 Jag älskar vattenfall och det är var ett väldigt trevligt fall.

Öxarárarfoss. så vackert!


En vy över ravinen som uppstått som en spricka mellan två kontinentalplattor.


Vackert!

Efter några timmar i denna nationalpark så åkte vi vidare mot Geysir. Jag visste inte riktigt vad jag väntade mig men det var då inte det här? Själva området ligger verkligen precis vid vägen och dyker upp från ingenstans. Nåja vi parkerade  och passade på att käka lite lunch innan vi klev ur och stiftade bekantskap med dessa varma källor som ju då sprutar upp vatten.


Strokkur som är den gejsern som är aktiv just nu är här på väg att börja kasta upp sitt vatten.


Den kastar högt och ofta. Ungefär var 10:e minut står det att den ska kasta men när vi var där så var det lite oftare än så. Som mest kastar Strokkur upp vattnet ca 180 meter.


H
anna ville ha en selfi och jag lyckades ju nästan.


Det här är Geysir, den är dock inte längre aktiv utan ryker och puttrar bara lite numera.

Efter Geysir så rullade vi vidare mot Gullfoss. Som sagt vattenfall är en passion hos mig och på Island kan man ju verkligen få utlopp för denna passion! Gullfoss är enormt! Även denna sevärdhet dyker upp mitt i ingenstans och är ju så galet häftigt att det inte går att förklara. Bilder säger inget om hur mäktigt och fränt det är och dessutom blev bilderna ganska dåliga eftersom vattnet ryker så dant att linsen genast blev prickig eller suddig. Men vi var där och fotat har jag ju så klart ändå.


Det här är ju vad man kan kalla vattenfall! Enormt är nog rätt ord och en fantastisk upplevelse att få se.


Det andra fallet faller ner i en ravin och det ryker rätt bra om det.


N
öjd Martinssonska 🙂

Vi fick sedan konsultera gps:en för att se hur vi skulle ta oss vidare mot dagens boende som skulle ligga en bit innan Vik. Vi hittade en väg som vi tycke passade och lägligt nog så passerade vi då även ytterligare ett vattenfall 😉


Faxi, ser ju nästan litet ut i jämförelse med det enorma Gullfoss men egentligen var ju det här ett oerhört vackert fall.

På vägen mot vårt boende passerade vi även Skalhòlt som var Islands första biskopssäte. Vi stannade och fick med oss lite kulturpoäng även på denna resa 😉


Kyrkan i Skalhòlt.

Vi kom sedan ner på väg 1 igen och följde den väster ut. Vid femtiden på eftermiddagen passerade vi något som jag sett fram emot på denna resa, Sejlalandfoss! Ett fantastiskt vackert vattenfall som har den egenheten att man kan gå in bakom det 🙂 Det gjorde vi så klart och blöta blev vi ju men det var det helt klart värt!


Sejlalandfoss, vansinnigt vackert!

Bakom fallet 🙂

Så rullade vi vidare och vädret blev allt sämre. Det började regna lite men framför allts började det blåsa. Och vinden ökade i stryka så att vår lilla bil till slut fick bekänna färg ordentligt. Vårt boende visade sig ligga uppe på en höjd när vi väl kom fram och det var en brant grusväg upp dit. Fiestan var ju inte så stark i motorn så det blev till att gasa järnet för att komma upp men det gick. Vi checkade in och konstaterade att någon mer tur utomhus denna kväll inte var aktuellt. Det var verkligen storm ute och dessutom regnade det, eller snarare öste ner. Vilket tur då att boendet, som vi trodde skulle vara ett litet, visade sig vara ett ganska stort ”hotell” som hade restaurang! Vi tog oss raskt till restaurangen och beställde in en varsin öl och varsin fiskrätt. Fnittrande i den stora matsalen störde vi möjligen en del av de andra gästerna men men…

Ska man säga något om maten på Island så är den god och vällagad men vansinnigt dyr! Min torskrygg denna kväll kostade väl typ 350 kr och det var ju långt i från den dyraste varmrätten man kunde välja på. Mat överlag var dyrt och även drickbart var dyrt. Men som sagt god mat fick vi överallt där vi käkade så vi fick helt enkelt bara gilla läget.

Efter en löjligt varm natt, det fanns inget att justera värmen med och fönstren gick inte att öppna, så gick vi i väg till frukosten och när vi sedan checkade ut så klagade Hanna på värmen och prutade på så sätt ner priset någon hundring, pappa Tommy hade varit stolt hävdade jag 😉

Vi åkte i väg ganska tidigt och åkte direkt till Black Sand Beach som låg bara några km från vårt boende. Alltså vilket häftigt ställe! Vacker svart strand, häftiga klippformationer som ramar in och så lundefåglar som häckade på klipporna, man blir mållös av allt vackert. Vi spenderade ganska lång tid där, stod och tittade på de häftiga stenformationerna, de rytande vågorna och den vackra svarta färgen.


Black sand beach, vansinnigt vackert!


Svarta stenar och svart sand.


Stenformationer vid stranden. Häftiga och konstiga och oerhört stora!


Hanna vid grottan med det häftiga stenformationerna i taket.


Taket i grottan, visst ser det häftigt ut?


Stenar och sand och rytande vågor. Det är verkligen inte läge att bada här. Faktum med att en man dog här för bara något år sedan då han drogs ut av vågorna, man ska ha respekt för naturen.

Efter några timmar på stranden tog vi bilen bort till andra änden av denna strand till Dyrhólaey. Det gick att åka upp på en höjd men det visade sig vara lite vanskligt. Vägen var smal och dålig och brant. Hanna körde och fick göra sitt bästa för att ta oss upp utan att köra sönder den lilla fiestan.


Som sagt det var kraft i vågorna som slog emot klipporna.


På andra sidan klipporna fortsatte den svarta stranden men utan de vackra klipporna och grottorna. Visst skulle man vilja rida på en strand som denna?


Jag gillar dessa klippor med hål i.

När vi även hade tagit oss ner för den dåliga vägen så fortsatte vi tillbaka mot Reykjavik. Nu passerade vi vattenfallens vattenfall. Även om jag gillar Sejlandafoss bättre så är Skogafoss en fantastisk upplevelse och nästan löjligt vackert!


Skogafoss, så mäktigt att man inte riktigt kan ta in det.


Jag gillar som sagt vattenfall!


Här kan man få lite perspektiv på hur högt och stort fallet är, människorna ser ut som små fluglortar.

Från skogafoss åkte vi sedd vidare och bestämde oss för att göra ytterligare en avstickare innan vi var tillbaka i Reykjavik, nämligen till en vulkankrater. Men först behövde vi få i oss lite lunch och vi stannad i en liten by och handlade macka och skyr och så våra nya favoriter, Rice buff, en sorts chokladbitar med typ marshmallowkräm i. Vi ville så klart äta vid någon vacker vy så vi åkte en bit och stannade vid Uridafoss och det var ju ett trevligt ställe och vem tackar nej till att äta vid ett vattenfall? 😉


Lunch vid Uridafoss.


Och här är en liten del av fallen.

Efter lunch tog vi oss den sista biten till Vulkankratern som heter Kerid. Själva kratern kunde man gå runt samt att man kunde gå ner till sjön som numera finns i kratern. Vi gjorde så klart båda.


Vacker krater med de röda varma färgerna på väggarna och det gröna vattnet i botten. Uppe till höger ser man människor vilket ju kan ge lite perspektiv på storleken.


En trevlig amerikansk farbror erbjöd sig att fota oss så då fick vi ju ställa upp.

Nu åkte vi tillbaka och parkerade i Reykjavik och tog oss en tur i staden. Vi kollade in lite affärer och ja det är dyrt att köpa saker på Island. Det fanns mycket fina kläder i ull men det var som sagt rejält dyrt. Hanna köpte i alla fall ett par fina ullsockor. När vi kände oss klara med att titta i affärer letade vi upp en restaurang och satte oss en stund. Denna kväll fick det bli lamm, är man på Island så är man ju liksom. Det smakade mycket gott och mätta och nöjda strosade vi runt en stund och hamnade sedan på en liten creperia där vi tog oss en crêpe med nutella och glass till efterrätt. Vi avslutade vår tid i Reykjavik med att sitta nere vid strandpromenaden och titta på de vackra fjällen och njuta av solen, kvällen var verkligen fantastiskt vacker.

Till slut var det dock dags att åka till vårt sista boende som låg bara några km från flygplatsen. Även där fick vi klara oss själva och det höll på att gå dåligt eftersom nyckeln inte fanns där vi fått meddelande om att den skulle finnas. Tursamt nog var några andra gäster på plats och kunde släppa in oss. Vi sov ju bara några timmar på detta boende för vi fick sedan gå upp klockan 5 för att hinna lämna tillbaka bilen till uthyraren och checka in på flygplatsen. Resan till Island var liksom färdig.

Det var verkligen en oerhört trevlig resa som gav mersmak på Island. Både Hanna och jag är överens om att vi ska återvända hit och då gärna åka runt hela ön och inte bara som nu på en liten begränsad yta. Island har massor med underbar natur att uppleva, det finns möjligheter att rida flerdags turer, att vandra och det finns en jäkla massa fler vattenfall att upptäcka.

We will be back!!

Slappt och varmt

I dag fick det bli en dag ”hemma” i vagnen. Absolut inget dåligt alternativ när man är på Böda 🙂 Efter att hundarna fått frukost fick de hänga med mig på körvägarna bort till bageriet och sedan fick de ligga och slappa medan Henrik och jag käkade frukost. Bageriet har surdegsfrallor som är riktigt trevliga som frukostmacka måste jag säga.

Värmen var ganska tryckande redan på förmiddagen men efter lite slappande och en dusch för min del så gick vi bort till bilutställningen som hålls här den här helgen. Alltså bilutställning var då en jäkla trist tillställning om ni frågar mig och hundarna. Inte ens Henrik tyckte att den var någon att ha så det blev en ganska raskt tillställning för vår del, något hundarna var nöjda över eftersom det som sagt var varmt. Ett ombyte senare begav vi oss i stället ner till stranden med grabbarna för att svalka oss.


Badkrukan Henrik i vattnet? Men det var också så lång som han kom 😉 Fast vattnet är faktiskt iskallt så den här gången kan jag förstå honom.


Hundarna var dock mycket nöjda med det svala vattnet 🙂


Odden tar sand i pälsen till en ny nivå…

Det gick faktiskt inte ens att vara nere på stranden speciellt länge innan det blev alldeles för varmt så då gick vi tillbaka till vagnen igen. Slängde oss i skuggan och försökte hitta svalka.

Fram på kvällskvisten fick grabbarna komma ner på stranden en och en för lite fotande och lite busande. Eller Kilostackaren fick inte busa, han har fått ett sår i tassen och det svider i sanden så han vill helst bara ligga ner när han är på stranden. Vi gick så klart tillbaka till vagnen och gjorde rent och tog hand om såret i stället.


Sötaste Frisken på en sanddyna. Matten tycker ju att det är dumt att han klätt av sig fullständigt så här till sommarsäsongen men Frisken är nöjd över den luftiga kostymen. I morgon innan hemfärd ska han nog få sig ett bad så att de sista stråna lossnar och han kan börja sätta ny päls.


Ont i tassen och starkt solljus, nä det har varit bättre dagar nere på stranden hälsar Kilo och kisar mot kameran.

När värmen sedan till slut släppte sitt värsta grepp tog vi hundarna på en tur runt campingen. Finns ju inte så mycket att välja på om vi ville skona Kilos tass och det ville vi så klart. Det känns som att jag inte gjort eller gått något i dag men en bit över en mil har jag ändå gått och då har ju hundarna gått mer eftersom de busat och röjt på stranden, inte så illa med anda ord.

Kvällen har mestadels spenderats i vagnen då det blev fullständig mygginvasion? Jag hatar myggor och de älskar mig, en värdelös kombination. Känns så där att sitta inne i vagnen när man hellre hade suttit utanför och njutit av vädret men eftersom jag får stora bölder av dessa myggors bett så får det va som det är med den saken.

Back in the hoods ;)

I går packade vi in det sista i vagnen och åkte söderut, igen 🙂 Öland i vårt hjärta och när vädret såg ut att bli fin, fint så fick det bli en tur till vårt paradis Böda igen.

Det höll dock på att bli inställt eftersom det när jag gick in på hemsidan såg att vi inte kunde boka i kvarter 1. Alltså det kan ju verka löjligt men campingen är gräsligt stor och det är verkligen två helt olika typer i den norra respektive södra delen. I min värld är den norra underbar, den södra trång och tråkig. Norra delen är det tallar och sand, söndra björkar och dyiga pölar 😉 Jag kontaktade alltså campingen och frågade om vi inte skulle kunna få ligga i kvarter 1 om vi kom och efter några timmar fick jag svar att de öppnade upp kvarter 1 på onsdagen, helgen räddad med andra ord 😉

Böda sand, en omdiskuterad camping. Här finns allt och lite till och för oss är det helt oväsentligt. Frisör, tandläkare, beachclub, äventyrs pooler, brasseriet, golfbana osv i all oändlighet, inget av det använder vi. Vi återkommer år efter år på grund av naturen och det fina vädret. Lite surt är det ju att priserna ökar varje år när vi som sagt inte nyttjar något av det, men än så länge är det fortfarande värt det. Synd bara att campingägarna gör sitt bästa för att vi inte ska få njuta av detta paradis där vi vill. Kvarter 1 är avstängt både tidigt och sent på säsongen och det är ju då vi helst vill vara här. Högsäsong på Böda är inget jag rekommenderar för den som vill ha lugn och ro liksom 😉 Nåja vi planera att åka hit över midsommar och några dagar därefter och sedan får vi väl se om det blir någon mer tid här i år? När det är utställning i början av september är kvarter 1 stängt och man måste ligga i kvarter 4-6, värdelöst om ni frågar mig.

Hur som, natt strax efter tolv var vi framme, slängde bara ner stödbenen och lät hundarna rasta av sig och kröp sedan in och sov. I morse rastade jag hundar, gick till bageriet och efter det var klockan dags att checka in. Vid tio stod allt där det skulle och vi satt och käkade frukost, härliga lediga dagar!

Efter frukosten ville hundarna ha motion och är man vid sveriges vackraste strand så motionerar man så klart där 🙂


Tjoho säger Frisken om stranden.

Som vanligt var vi i stort sätt själva nere på stranden och när hundarna busat och röjt runt i både vatten och sand knallade vi i väg längs strandkanten. Jodå, nakenfisarna är redan på plats och badar gör de med i det iskalla vattnet, bara att blunda och gå förbi lite snabbt.


G
ött liv att strosa fram på stranden med hundarna och låta dem bada och blaska som de önskar.

Vi gick sedan upp i tallskogen och gick den tillbaka till vagnen. Lite slappande och sedan lite lunch innan vi gick en sväng längs campingen. Trevligt att se vart våra långliggare som blivit bortkörda från kvarter 1 har hamnat.

Kvällen ägnades sedan åt pälsvård. Herregud alla tre hundar fäller som jag vet inte vad. Jag började med Odden som har ganska ordentligt med päls men nu tänkte han visst sätta på sig badkläderna för fy vad det släpper päls?! Odden gillar inte direkt pälsvård heller så det är inte direkt så att han är samarbetsvillig och ligger still… Nåja halva Odden är nu genomgången ordentlig och en halv ICA påse är fylld. Andra sidan får vi ta i morgon. Jag tog dessutom och började med Kilo som ju fäller något gräsligt. Nåja det finns ju få saker som är så härligt som att dra fingrarna genom nyborstade hundpälsar så om någon dag kan vi njuta av det 🙂

Vi grillade på kvällen och så har hundarna fått sig en liten kvällsrunda på körvägarna. I morgon ska vi nog göra en liten utflykt och så har jag planerat att åka till Neptuni åkrar och fota solnedgången, vi får väl se om jag lyckas?

Nu är det sommar och då blir det varmt.

Sommaren kom med dunder och brak och värmen hör ju då till. Med värmen har de senaste typ  två åren också diskussionen om man ska raka/klippa ner sin hund också uppkommit? Nu har jag ingen koll på andra raser än berner och kan inte uttala mig om deras päls vara eller inte vara men när det gäller just berner så har jag så klart åsikter och så här tänker jag!

Varför vill vi människor in och peta och styra i saker som liksom redan fungerar? En bernerpäls är ju konstruerad för att den ska fungera i både kyla OCH värme. Inget konstigt alls, det är liksom så isolering fungerar. Ska jag jämföra med något helt annat så kan jag ta våra två husvagnar som exempel. Vår första, en adria, var tämligen oisolerad. Den var varm som satan på sommaren och snorkall på vintern. Vår nuvarande polar är bra isolerad, den är sval på sommaren och varm på vintern 🙂 På samma sätt fungerar en välskött bernerpäls, den ser till att hunden inte blir överhettad på sommaren och den ser till att hunden inte blir nerkyld på vintern, praktiskt eller hur?!

Men är det då så farligt att klippa/raka ner sin berner. Det beror väl på vad man anser är farligt? Själv kan jag inte se några uppenbara fördelar. Om jag tar bort pälsen så riskerar hunden snarare att bli överhettad, eftersom det inte längre finns något som skyddar och isolerar mot värmen och det brukar ju vara den största orsaken till att folk vill klippa/raka ner, att de vill hjälpa hunden från värmen. Utan isolerande päls ökar snarare chansen att hunden bli för varm än minskar. Dessutom så är risken att hunden faktiskt bränner sig i solen större. Ja för hundar har betydligt lättare än människor att just bränna sig då deras hud inte är precis som vår.

En annan nackdel som jag ser det är att hunden utan en funktionell päls dessutom inte heller klarar regn och oväder lika bra. Ja för ska vi vara ärliga så är ju en svensk sommar knappast enbart soliga dagar med 25 grader eller mer varje dag 😉 Åtminstone jag ser till att rasta och promenera hundarna även i skitväder och utan pälsen skulle de bli genomsura och troligen också rätt kalla vilket i sin tur ökar risken för skador. Mina hundar med päls blir absolut blöta de med i ösregn, men stoppar man ner fingrarna i pälsen när man kommer hem så inte tusan är de blöta ända ner till huden 🙂

Argumentet att hunden kan bada utan att få fukteksem eftersom den torkar snabbare brukar också vara populärt bland de som förespråkar att hunden ska snaggas. Det blir jag bara väldigt trött på. Fukteksem har som jag skrivit här på bloggen femtioelva gånger inget med bad att göra, det heter fukteksem för att själva eksemet är blött, inte för att det uppstår på grund av vatten. Eftersom jag själv har hundar som badar året om, höst, vinter och vår i bassäng och sommar i sjöar och hav så vågar jag påstå att jag har en ganska god erfarenhet av just detta. Mina torkas oerhört sällan helt torra oavsett årstid (sommartid får de alltid självtorka till och med) och nä, jag har ytterst sällan några fukteksem. De gånger någon hund haft det så har det inte varit kopplat till något bad utan varit kopplat till ett sår som uppstått i huden som det sedan bildats bakterier i. Det är nämligen så fukteksem uppstår. Hade det med lång och tät päls att göra skulle ju korthåriga hundar inte få fukteksem och det får de ju faktiskt.

Ett annat argument som alltid uppkommer är att hunden blir så pigg och glad när de klippts/rakats ner. Jag har ju förvisso inte testat men eftersom jag upplever att jag alltid har pigga och glad hundar så vet jag inte vad som skulle bli skillnad? Sen tror jag faktiskt att den där piggheten som ägaren säger sig uppleva är en reflektion på hunden. Hundar är ju fantastiska på att svara på sina ägares sinnesstämningar och om matte/husse som klippt ner sin hund känner sig nöjd och glad så gör så klart hunden det också. Lite skämtsamt har jag med några kompisar pratat om detta fenomen när det gäller snö. Vi som gillar snö får hundar som också älskar snö, de av oss som inte gillar snö får hundar som inte heller tycker att snö är något att ha. Märkligt? Nä inte alls faktiskt.

Ett för mig nytt argument är att hunden inte orkar jobba och vara aktiv med sin päls? På det svarar jag bara va? Jag har haft/har sju berner och samtliga har jobbat på ett eller annat sätt (eller okej Frisken har inte jobbat så mycket än men det kommer). Främst då lydnad. Problem att få dem att jobba på grund av värme kan jag inte påstå att jag haft. Visst blir hundarna tröttare i värme än om det det är svalt ute, men det blir ju jag med så det känns ju rätt logiskt. Jag har nog aldrig avstått någon tävling för att det varit för varmt ute utan har kunnat tävla med mina berner i temperaturer upp mot 25 grader, i bland med bra resultat, i bland med dåliga, precis som när det varit kyligt väder 😉 För mig handlar det mer om hur jag motiverar min hund till att jobba för mig oavsett väder än om huruvida den har päls!

Men om man är aktiv då och vill vara ute med sin hund i sommarvärmen? Ja jag vill väl påstå att jag är det och att mina hundar aktiveras och motioneras ungefär lika hela året igenom. Visst anpassar vi oss efter vädret. Dagar då det är upp mot 30 grader (de är ju ärligt talat rätt få i det här landet) går vi tidiga mornar och sena kvällar. Mitt på dagen får hundarna ligga och sova där de finner det lämpligt vilket brukar vara i skuggan eller nere i källaren. Behöver vi motionera mitt på dagen i sådan värme får det bli simning eller möjligen en promenad inne i djupa skogen, där träden skuggar, i sakta mak. Någon enstaka gång har jag fått ställa in en aktivitet på grund av att det varit för varmt och jag inte har velat utsätta hundarna för den påfrestningen. Känns inte som någon större uppoffring, jag vill ju mina hundars bästa och får i bland därför själv stå åt sidan och inte hitta på allt som jag alltid önskar.

Naturligtvis kan det finnas medicinska skäl till att man behöver klippa/raka ner sin hund, om så var fallet för någon av mina skulle jag inte tveka en sekund. Men att göra det för att mina hundar skulle må bättre av det i värmen, nä det tror jag inte ett skit på!


Vandra i gassande sol? Jo det går det med, kräver bara lite fler pauser och att man tänker till.


Opraktiskt med päls när man är på stranden med tanke på att jag får städa sand i flera veckor sedan, men något skäl att ta bort mina hundars päls är det då inte!


Vandra i fjällen på sommaren. Tja det är knappast någon garanti att det är varmt. Det här kortet är taget i mitten av juli förra året och det var ju en av de varmaste och torraste somrarna på länge.


Bada med päls? Absolut, mycket ofta och året runt badar mina.


Jobba i värme? Jaha då funkar fint om man bara motiverar hunden till att jobba 🙂 Här var vi på läger i tre dagar där det var över 25 grader samtliga dagar, hundarna jobbade på som de skulle ändå. Min ork var det möjligen sämre med 😉 Foto Ingela Karlsson

Vad vill jag då visa med dessa bilder? Att jag är mycket bättre än alla som klipper/rakar sina hundar? Att jag vet bäst? Att jag alltid har rätt? Nä, jag vill bara visa att det funkar utmärkt att ha en pälsad berner även på sommaren som kan och får göra allt som vi gör även övrig tid på året och det utan att de på något sätt far det minsta illa eller mår dåligt över att de har rejält med päls. Var och en gör så klart som den själv vill, men trenden med att man ska klippa/raka ner sin hund för att den mår bäst av det är enligt mig väldigt långt i från sanningen!

 

I dag hade jag verkligen inga blogghundar!

Söndag och dags att spåra 🙂 Tyvärr sista spårträffen för vår del i år, 8 gånger går sjukt fort. Kilo var inte intresserad av att bli lämnad hemma så han fick hoppa in i bilen han också, även om det skulle bli en ganska tråkig dag för hans del.

Väl framme i Fårsum så blev vi tilldelade uppgifter men jag fick inga eftersom Frisken i dag skulle gå med domare bakom sig. Odden skulle få en riktig utmaning fick jag dessutom höra, det lät ju skoj.

Jag rastade hundar i väntan på att det skulle vara dags för Frisken och till slut svar det ju dags och vi åkte i väg. Osnitslat spår och det har jag ju inte gått med Frisken tidigare, spännande med andrar ord. Frisken nosade direkt reda på uppsparket och gav sig av några meter innan han tvärvände och gick åt andra hållet?! Eh jaha? Det var bara att hänga på och efter att han kollat vad det nu var han kollade så gick han på spåret igen. Nu tuffade han på bra, ringade lite i någon vinkel och var ute och kollade något annat men annars spårade han fint 🙂 Men det tog tid, ju länge tid vi höll på desto mer frågande blev jag. I dag var det dessutom rejält varmt och solig, något som Frisken inte tidigare stött på i ett spår och varje gång spåret gick där solen kom åt på marken så fick Frisken jobba hårt för att lösa det. Till slut tog bensinen verkligen slut på Frisken och han stannade lite uppgivet och tittade på mig. Med lite hejarop så försökte han igen men testade då att gå bakspår. Vi vände på honom och han försökte igen men nä, det var svårt sa Frisken och satte sig uppgivet ner och tittade på mig igen. Vi visade honom då ett ställe där vi visste att spåret gick och han tuffade snällt på igen och efter bara ca 50 meter så var ju klöven där 🙂

Duktiga lilla pojken som verkligen slet och jobbade i dag i 29 minuter, så länge har han verkligen aldrig spårat tidigare, eller ens varit i närheten av att spåra tidigare. Inte konstigt att orken till slut tog slut i värmen. Bus med klöven och sedan ett välförtjänt dopp i ett dike var han värd även om det ju inte är något godkänt prov.

Tillbaka vid grillplatsen så var det Oddens tur att få gå sitt spår. Vi skulle få testa ett alldeles nytt och som sagt mycket utmanade spår i dag, härligt tyckte jag. Det tyckte inte Odd! Inte alls faktiskt.

Han som älskar att spåra och som jag bara behöver gå bakom och hålla ordning på mina egna fötter när han spårar var inte alls på humör i dag. Han kissade, han kollade åt alla håll utom åt spåret, han åt gräs och han satte sig och kliade sig, typ allt han kunde komma på utom att spåra. Att han visste var spåret var syntes, han visade mig det flera gånger men hade ingen som helst lust att följa spåret? Efter kanske 200 m kom vi till ett gärde som man skulle korsa och då fick Odden syn på vår bil som en kille körde för att hämta oss vid spårslutet. Odden följde noga bilen och när jag frågade om han inte skulle spåra så gjorde han inte en min av att ens höra mig? Det var bara att sela av och gå bort till bilen och åka tillbaka, vad ska man göra när hunden inte är det minsta intresserad liksom?

Med huvudet fullt av frågor återvände vi till grillplatsen och ingen förklaring finns? Odden har aldrig visat något konstigt i spåret eller någon ovilja att spåra och allt var som vanligt fram till spårstart. En dålig dag? Ont någonstans? Den ständiga frågan om noskvalster? Jag har ingen förklaring.

Ringde Henrik på väg därifrån och bad honom att gå ut ett spår åt Odden på hemmaplan. Det är som sagt inte normalt beteende för Odden så jag kände att jag måste kolla upp om det var en tillfällighet eller om något faktiskt är fel på riktigt?

Nåja, någon längre tid att grubbla på det hade jag inte eftersom vi på vägen hem skulle stanna hos Angelica och Kricka för att bekanta oss med valparna och fota dessa 🙂 Lina W var redan på plats och Cittra blev inte ett dugg gladare av att jag kom med tre pojkar till… Mina grabbar var dock mycket nöjda över att få komma ut och nosa av hela tomten, uppvakta Emmy och Drutten tyckte att Frisken både behövde tuktas och uppvaktas på en gång 😉

Angelica skulle bjuda på lunch och precis när vi ska sätta oss så får vi syn på Cittra som kommer farande och är lerindränkt?! Hon hade hittat dammen som inte längre används och tagit sig ett gyttjebad. Hela hon var insmetad i lera och vi både skrattade och förfasade oss. Lina som skulle ha med Cittra på jobbet efter besöket hos valparna fick helt enkelt ställa sig och försöka spola av det värsta. Men när Cittra var nästan klar så kom Odden glatt skuttandes, han hade minsann också badat, men bara halva benen tack och lov. Jag spolade av honom och möts av Drutten och Frisk som gjort samma sak, suck. Nåja vi struntade helt enkelt i de två sista och lät dem torka i stället. Till slut var lugnet åter och vi kunde äta en mycket god lunch, lax 🙂

Lina åkte hemåt efter det och jag och Angelica hamnade på köksgolvet hos valparna. Tänk att köksgolv kan vara så mysiga 🙂 Lite senare kom Anne, Sofie och Cissi också för att kika och det blev en del prat och även fika innan vi till slut fick tummen ur och fotade valparna.


Löjligt söta små valpar ❤
Det här är hane 2 som sitter och ser go ut.

4 veckors valpar går fort att fota eftersom det gott och väl räcker med sittbilder på sådana småttingar 🙂 Om två veckor då jag hoppas kunna åka tillbaka och fota dem igen blir det dock ståbilder också så nu ska de ligga i hårdträning 😉

Mina hundar har visserligen inte gjort mycket i dag men de har haft fullt upp med att umgås med de andra hundarna. Drutten och Frisken har som sagt hängt ihop större delen av tiden, ja tills lilla dvärgschnauzern Hugo kom, då ägnade sig Frisken helhjärtat åt honom. Odden har försökt att uppvakta Emmy och Kilo har kissat in varje millimeter av tomten 😛 Hundarna har också fått kika på valparna. Frisken är verkligen jätteduktig med valpar, lugn och förståndig, vem hade kunnat tro det? Odden är den som verkligen INTE gillar valpar. Helst vill han inte ens se dem, samtidigt som han ju är nyfiken. En snabb sniff och sedan flydde han fältet. Kilo är nyfiken och både tittar och sniffar men det räcker fint så. Valparna är ju ännu ganska lugna av sig så då tycker Kilo att de är okej, när de börjar fara runt och nosa även på honom brukar han också säga tack och hej och gömma sig med Odden så långt bort som de bara kan 😉

Efter många timmar, stackars Angelica, så var det till slut dags att åka hemåt. Hemma så fick hundarna kvällsmat och sedan var det dags att åka och se om Odden fortfarande inte visste vad spåra var för något?

Vi tog med bara honom i bilen och åkte bort till spåret som Henrik lagt dryga 6 timmar tidigare. Jag hade både plan a, b och c i händelse av att Odden skulle bete sig som på förmiddagen. Trött var han ju Odden efter en heldag med intryck och andra hundar men han skuttade glatt ur bilen och visade att han var med på noterna, fast det gjorde han ju i förmiddags också…

Selen kom på och Odden försökte ge sig i väg redan innan jag knäppt fast linan, det var ju i alla fall positivt. Dessvärre var det inte där spåret gick.. Nåja vi gick till spårstarten och Odden gick långsamt ut och nosade extremt länge på starten och sedan gick han extremt långsamt ut en meter i taget. Efter ca 10 meter, som nog tog 1 minut?, så började han spåra och gick sedan hela spåret precis som han brukar, dvs utan minsta svårighet eller konstigheter. Skönt så klart även om det inte på något sätt gör att jag blir klokare när det kommer till förmiddagens ospårande?!


Nöjd Oddie med sin klöv efter spåret.

I morgon ska Henrik få gå ut ett spår till som får ligga ett dygn så testar vi det också och ser vad Odden säger om det?