Klättring, ingår det i vandring? ;)

Det blev sjukt varmt i vagnen i natt? Jag vaknade vid halv fyra av att någon hund flåsade och när jag insåg att det var Odden som typ aldrig flåsar så gick jag upp och släppte ut hundarna i hagen och lät dörren stå öppen en stund så att vi fick vädra ut. Efter 20 minuter var det betydligt svalare i vagnen igen och hundarna fick komma in och sova vidare med oss.

När vi sedan gick upp för dagen strålade solen och det var kanonfint väder, trevligt. Hundarna fick frukost och sedan tog jag med dem på en morgonrunda, kameran fick hänga med den också.


Morgon med väldigt fin väder och Vättern där bakom hundarna 🙂

Tillbaka vid vagnen så blev det frukost för mig och så slängde jag ihop bloggen om gårdagen. Tiden springer i väg när man är ledig och huxflux var det lunchtid och det fick bli lite korv med bröd i magen innan det var dags att åka i väg på äventyr igen 😉

En liten vandring på en led som jag hittat och fått rekommenderad gav vi oss alla i väg på. Västanåleden är 15 km men på kartan kunde vi se att den gick att korta ner till ca hälften och det lät lagom. Vi tog bilarna bort till Röttleby och knallade sedan glada i väg.


Spännande att man inte får vaska guld i Västanå naturreservat?! 😉

Först kom vi ner till hamnen, jättemysigt ställe, där det satt flera familjer och fikade och naturligtvis glodde storögt på oss när vi kom med fyra berner, en wachtel och en liten grek 😉 Strax därefter kom vi fram till Jerusalem kvarn och ett stort vattenfall, underbart!


På väg mot Jerusalems kvarn.


Odden med fallet bakom sig.

Leden fortsatte sedan utmed Vätterns kant på trevliga stigar. Lite upp och ner gick det men det var tämligen lättvandrat.


Härliga stigar att vandra på.

Vi pratade om ramslök häromkvällen och jag som aldrig hittat det hemikring fick plötsligt syn på blad som borde vara rätt. Efter att ha nypt av ett blad och luktat så var det ingen tvekan, vi hade hittat ramslök. Det blev stopp för att plocka för vi hade ju bajspåsar som vi kunde använda för att bära hem denna lilla växt. När vi hade pockat en hel del så fortsatte vi och insåg att vi hamnat i någon form av ramslöksnirvana?!?! Alltså det var helt sjukt mycket ramslök! Vi hade kunna fylla sopsäckar med blad om vi velat och doften var underbar.


Stigen genom ramslöksland! Helt sjuka mängder med ramslök!


A
nnette förevigar all ramslök, Tino tycker att hon är långsam
😉

Anders som gått i förväg och missat vårt plockande satt och väntade på oss och undrade vart vi tagit vägen? Vi visade våra fynd samtidigt som hundarna fick gå ner på stranden och dricka och svalka sig lite. Det var nog tur att de fick det för nu var det visst slut på finvandring 😉 Härifrån gick stigen nämligen uppför, rejält. Bitvis var det rep uppsatt som vi fick använda för att ta oss upp, så brant var det faktiskt. Annette var inte helt nöjd längre 😉 Henrik sa inget men hade som vanligt träskor på fötterna och var inte heller helt nöjd…

Strax innan det börjar gå uppför och vi är lyckligt ovetandes…


Som vanligt kan man inte få fram på bild hur brant det är. Men tittar man noga så ser man att Henrik och Anders håller i rep.


Uppe och tar en välförtjänt paus.

Nåja, upp kom vi och nu började leden gå tillbaka. Här och var gick vi ganska nära E:4an, fast vi var ju i skogen. Leden fortsatte att vara kuperad, gick upp och ner och vid ytterligare några tillfällen så var det rep som gällde. Lite på skrå fick man också knalla i bland, det tycker jag personligen är jobbigast. Hundarna däremot hade som vanligt inte det minsta bekymmer att ta sig fram. Frisken däremot hade det lite styrigt med att se till så att alla var med och skulle ideligen vända om och möta upp, vilket inte var så praktiskt när stigen är smal och det är en brant vid sidan…


Högt upp var vi, men utsikten var fin!


På skrå längs branterna.

Efter ca 3 timmar var vi tillbaka i Röttleby och kunde knalla bort till parkeringen igen, äntligen fast mark under fötterna sa Annette 😉

Vi rullade hemåt och jag som hade huvudvärk redan när vi skulle åka hade ännu mer ont nu. Jag hittade inga tabletter och kände att jag nog skulle bli tvungen att åka och handla men till slut fanns de ju där i en ficka på väska… En tablett och 20 minuter på sängen och sedan var skallen samarbetsvillig igen 🙂

I kväll var det Annette och Anders som stod för middagen och det blev ju gräsligt gott 🙂 Mat smakar ju dessutom ännu bättre när man varit ute i naturen i flera timmar innan. Lax, potatis, sås, sallad, sparris och ramslökssmör blev det och ljuvligt gott var det! När maten var i magen sprang jag ner till hamnen med Kilo och försökte fota lite solnedgång. Jag var ute i sista stund och jag var slarvig så det blev som det blev…


Skönt att ha en grabb som Kilo som alltid ställer upp på att posera ❤

Trevligt nog så var det inga fyrverkerier här i Gränna så hundarna låg ute hela kvällen, spanade på folk och sov, även de blir trötta av campinglivet.

Visingsö

I går packade vi in oss i bussen med husvagnen bakom och drog söderut. Det är ju långhelg och passar fint till årspremiär 🙂 Eftersom det bara är en helg ändå så vill man ju inte åka allt för långt och denna gång föll valet på Gränna.

Vi kom dit skapligt i går kväll och fy tusan rent ut sagt vad kallt det var! Nåja husvagnen kom på plats, hundarna rastades och sedan blev det middag i vagnen, mysigt.

I dag vaknade vi upp till lika kallt väder men vad gör det, vi var lediga och hundarna ville ut. Jag gav dem frukost och tog sedan ut dem på en liten runda. Utmed Vätterns strand går det en liten iordning gjord led så vi följde den tills den tog slut, vände och gick sedan mellan några åkerslappar runt så att vi kom tillbaka till campingen. Lite frukost på det och sedan var det dags att åka i väg på utflykt. Visingsö har både Henrik och jag varit på tidigare men det var ju som barn, hög tid att besöka ön igen med andra ord.

Först måste man ju åka färja, ingen större rusning så vi fick plats utan att vi hade bokat i förväg. Väl på Visingsö började vi med att åka längst söder ut till Näs. Här finns en gammal ruin och det gillar ju jag. Ut med hundarna i snålblåsten och kolla runt. Fint vid vattnet och häftigt att det har legat en kungaborg här i så många hundratals år!


Kilo är ute och upptäcker ruinen på egen tass. Vackert precis vid Vättern.

Henrik och Frisk knallar runt och spanar.


Odden nedanför borgen. Häftigt att de kunde bygga sådant här för så många hundar år sedan!

När vi tittat klart kom en hel kortege med massa gamla mopeder som också skulle kika på ruinen. Vi valde att gå en bit bort, låta hundarna busa lite på ett fält och fota lite till.


Glada hundar trots blåst och kyla.

Vi fortsatte sedan vår tur på ön och åkte norrut. Det finns verkligen massor med fina gårdar och hus att spana på. Fast helt ärligt, att bo permanent på detta blåshål mitt i kalla Vättern lockar inte mig i alla fall. Efter vår tur runt ön parkerade vi bilen nere vid hamnen och tog ut hundarna för att gå en slinga i ekskogen. Tre slingor finns det att välja på och vi valde den södra som är gulmarkerad.

Vilken jättefin led! Mysiga stigar i ek- och bokskog och så passerar man lite andra fina ställen och avslutar med att gå utmed vattnet på tillbakavägen. Den slingan kan vi verkligen rekommendera för den som ska besöka Visingsö!


Här har vi precis gett oss i väg och passerar högar med bara ek. Maffigt!


STORA träd! Jag funderar på hur de har fått ekarna att växa så högt och rakt? Så där ser inte ekarna som finns hemikring ut?


Häftig bokskog passerade vi igenom också och Kilo fick posera lite.


Frisken är ju en stor hund men i jämförelse med den här silvergranen ser han inte mycket ut för världen 😉


Fina välskötta stigar att promenera fram på, härligt!


Henrik hittade en Biparningsstation (vad tusan nu det är och vem skriver in dem?) och blev nöjd.


På väg ner mot strandkanten som vi sedan följde tillbaka till hamnen.


Ett dopp satt fin tyckte hundarna. Det var inte helt enkelt att ta sig ner till vattnet då stigen gick några meter upp och det var rejäla branter ner till vattnet. Men till slut hittade vi ett ställe att ta oss ner på så att hundarna fick dricka och blaska lite.

Slingan var ca 6,5 km lång, alldeles lagom 🙂 Vi hade inte så mycket tid kvar innan färjan skulle gå tillbaka till Gränna sedan så något fotande vid Visingsborg blev det inte denna gång. Vi hade nämligen ingen lust att vänta ytterligare en timme på nästa färja.

Tillbaka på campingen, som ligger precis vid färjelägret, hade vi fått grannar. Annette, Anders och deras hundar var nu på plats 🙂 Lite fika tillsammans med dem och sedan satte sig Anders och Henrik och tittade på hockeyfinalen medan Annette och jag tog med oss Frisk, Musse och Tino på en liten tur i Gränna.


Frisken utanför en av alla polkagrisbutiker, vet inte hur många vi passerade?!

Efter vår lilla tur tog vi oss ett sitt i vår vagn eftersom hockeyn fortfarande höll på. Lite bubblor, grisini och ölkorv satt fint. Resten av kvällen hängde vi kvar i vår vagn eftersom det var vi som fixade middagen i dag. Hundarna har nöjt legat inne hos oss eller utanför i hagen när de tyckte att det blev för varmt och kommer nog sova gott till i morgon då vi ska försöka hitta på något skoj igen 🙂

Sörsjön-Falsnäset, Östgötaleden

Varför bara vandra en dag när man kan vandra två dagar?

Vädret var strålande redan i morse så jag bestämde mig för att det fick bli vandring även i dag. Henrik fick ställa upp som skjutsare igen och så fick det bli ett snabbt stopp på Willys för att handla en enkel lunch i form av en pasta bowl från knorr.

Bussen lämnade vi vid Falsnäset och snopna hundar fick bara hoppa ur den ena bilen och in i nästa, mycket märkligt tyckte de. Sen bar det av till Sörsjön där vi startade dagens vandring.


Dags att trampa i väg.

Den här etappen ska vara 16 km och det stämde ganska väl med min gps i mobilen. De första 4 km har vi gått tidigare och jag visste att de var trevliga km på skogsstigar. Solen strålade och vi njöt av att få vandra på fina stigar. Glädjen över det grumlades dock lite av att Odden vid något enstaka tillfälle såg lite knepig ut. Ingen hälta men något var inte som vanligt med hans rörelsemönster och jag som studerat honom så många mil vid det här laget ser ju direkt om något avviker. Jag kunde dock inte hitta något som var galet och efter en kortare paus där Odden även fick lite av sin frukost, som han dissade på morgonen, så såg det okej ut igen? Jag tänkte ett tag vända men eftersom jag sedan inte kunde se något mer så fortsatte vi.

Om jag i går tyckte att det var en ganska oinspirerande etapp så var denna etapp precis det motsatta! Nästan uteslutande skogsstigar i vacker, djup östgötaskog, helt fantastiskt faktiskt!


Första delen är samma för östgötaleden och Sörsjöns milspår.


Efter ca 4 km lämnar man milspåret och markeringarna blir enbart orangea. Leden är välmarkerad och det är inga bekymmer att hitta.


Vid tolv hade vi gått ungefär 8 km och då tog vi lunchpaus och denna dag fick bara det lilla köket följa med eftersom jag enbart skulle koka lite vatten. Det är förjäkla smidigt det här lilla primusköket och fort går det att värma några dl vatten 🙂 En härlig plats att rasta på hittad vi också med en gammat fallet träd att sitta på mitt i solen.

Nästan direkt efter vår lunchpaus började leden att gå lite uppför och vi fick anstränga oss lite. Leden gick på berghällar och det var lite skoj att byta miljö så där bara.


På väg uppför berghällarna.


Högst upp fanns ett röse med en låda på och i lådan låg en ”gästbok”. Naturligtvis skrev vi in oss där.


Leden fortsatte sedan genom skogen och bitvis var det snö på stigen men mestadels var det faktiskt fritt på själva stigen.


När vi lämnat Norrköpings kommun och kom in i Finspångs kommun så kom vi även fram till en sjö 🙂 Getsjön visade sig dels ha ett fin, fint vindskydd som var helt nybyggt och dels gick leden utmed sjön en ganska så lång bit och det var oerhört vackert och trevligt. 


Getsjön blir vår sjö nummer 53.


Fint att vandra utmed sjön.

Sista 1,5 km gick på grusväg men det gjorde inget då vi vid det här laget var rätt trötta och det var skönt att bara kunna lulla på utan att behöva se vart man satte fötterna. Sista biten tyckte jag återigen att Odden såg lite knepig ut. Han var dock lika glad som vanligt och visade ingen vilja att sluta gå.

Efter 4,5 timmar var vi framme vid bussen och kunde hoppa in och åka hemåt. Den här etappen var verkligen något jag gillade och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att gå den igen. Jag gillar ju verkligen storskog och det fick man verkligen njuta av här. Vi var nästan helt ensamma i skogen, mötte bara två joggare och ett gäng cyklister. Just cyklister får man nog räkna med att möta på den här etappen då det var gott om cykelmarkeringar och gott om spår efter cyklister.

Hemma så slog hundarna ihop. Lite drygt 3 mil på två dagar tar på krafterna hälsar de. Odden känns lite stel och jag tycker att jag efter noggrann genomgång i kväll har hittat att han är spänd och lite gallig på insidan av vänster fram. Om han gjort något speciellt eller om han blivit överansträngd är ju inte helt lätt att veta, men jag tror att han lyckats göra något. Skönt att vi i morgon har en tid hos Marie så att jag kan få hjälp med att hitta vad som inte är helt rätt och framför allt få hjälp med hur vi ska komma tillrätta med det!


Storskogen ❤

Falnäset-Rejmyre, Östgötaleden

Påsken fortsätter och vi fortsätter att ha det gött. Påskdagen var vigd åt lite vandring i min kalender och så fick det också bli. Grabbarna och jag fick sällskap av Hanna och en del av Östgötaleden som går i vår egen kommun stod på agendan. Leden skulle nästan uteslutande gå på grusväg vilket passade ganska bra eftersom det fortfarande ligger lite snö kvar i skogen och är blött ute.

Henrik hängde med när vi skulle i väg för att logistiken skulle fungera. Vid Falnäset släpptes jag och hundarna av medan Henrik och Hanna fortsatte till ledens slut där de lämnade kvar bussen. Hannas bil tog dem sedan tillbaka till mig och hundarna och Henrik tog Hannas bil hem så att hon kunde få däcken bytta på den, logistik i världslass kallar jag det 😉


Grabbarna väntar otåligt på att Hanna ska komma tillbaka så att vi kan komma i väg.

Leden ska enligt beskrivning vara 16 km och alltså nästan uteslutande på grusväg. Det går med andra ord att hålla ett rätt högt tempo om man önskar och det går också utmärkt att ta sig fram med tex cykel om man i stället önskar det. Bara ca 500 meter går på skogsstigar och jag tror nog att man kan ta sig fram med cykel den lilla biten också om man så önskar. Ska man säga något om leden som sådant så var den väl inte speciellt inspirerande. Grusväg är lätt att gå på men inte speciellt spännande. För dagen fyllde den dock sitt syfte genom att vi kunde ta oss fram enkelt och utan att behöva klafsa fram i blöt snö.


Grusväg, grusväg, grusväg. Hundarna travar på och är som mig ändå nöjda med att få komma ut på nya ställen.

Efter några kom kom vi fram till en solig och vindstilla plats och bestämde oss för att ta en första paus. Lite choklad/kaffe, en äggmacka och en smoothie passade fint i solen.


Fika bör man!


Mat smakar bättre utomhus!

Vi fortsatte sedan på grusvägarna och passerade ju några sjöar. Den första glömde jag bort att fotografera vid så den får vi ta en annan gång, som tur är ligger den precis utmed Rejmyrevägen så den är lätt att ta en annan gång. Men strax därefter passerade vi Målsjön och då fick jag upp kameran så att jag kan pricka av den.

Kilo vid målsjön, sjö nummer 51.

Inte långt efter Målsjön så fick vi se en skylt med Vindskydd på så vi gick dit och tog oss rast nummer två. Vindskyddet var jättefint och låg precis vid sjön Östtjuten. En trevlig liten badvik fanns där med så hundarna passade på att blaska och dricka där medan Hanna och jag fixade fram lite pannkaka och sylt till dagens andra fika.


E
n mycket trevlig rastplats, hit kan jag tänka mig att åka fler gånger 🙂
Östtjuten är sjö nummer 52.

Efter vår andra paus hade vi inte så långt kvar till platsen där bussen stod parkerad och efter 4,5 timmar var vi klara med den här leden. Vi gick inte riktigt ända fram till ledens slut eftersom bussen stod parkerad på en liten stickväg så jag gissar att vi gick ca 14,5 km denna dag. Sista biten går ändå på asfalt vilket jag tycker är trist så det passade fint att korta av leden den biten.

Nu har jag testat två av fyra etapper av Östgötaleden i Finspångs kommun. Lederna skiljer sig lite från andra etapper genom att just gå på grusväg så mycket. För de som önskar cykla eller kanske rida så är ju det toppen men jag som vandrar tycker kanske att det är lite småtråkigt med bara grusväg. Tyvärr var även en del av skogen avverkad så att man gick utmed kalhyggen, leden har nog varit mysigare tidigare gissar jag. Jag funderar på om jag ska gå ytterligare en etapp i morgon, i så fall den mellan Sörsjön till Falnäset. Den ska också vara 16 km men inte gå lika mycket på grusväg, vi får väl se hur jag gör?


Jag tror att hundarna också föredrar skogstigar mot grusväg.

Svårspårat och några sjöar

I dag var det dags för viltspårande igen. Egentligen hade vi ingen spårtid denna helg men jag fick byta då en av våra tider i maj inte längre funkade. I går snöade det ju hela dagen och eftersom det dessutom var kallt under natten så låg snön kvar. Spännande att ge sig ut på vägen med sommardäck… Men vi åkte lite extra tidigt och tog det lugnt så det gick fint. Framme i spårskogen så låg snön tjock och jag fick genast efter samlingen order om att åka i väg och låta Odden gå sitt spår som i dag var nummer 20. Det är ett lite knepigt spår som går både på fält och i skog samt på blötmark.

Spåret las ju i går så det var ca 22 timmar gammalt och det hade alltså kommit ca 10 cm nysnö sedan dess och blåst rejält. Jag var med andra ord inte alls säker på att Odden överhuvudtaget skulle kunna ta sig runt denna gång? Och det var svårt sa Odden som i vanlig ordning tog upp spåret och gick i väg rätt men som sedan fick stora problem att hitta rätt. Han jobbade oförtrutet vidare men det var helt klart det svåraste han testat och mellan varven såg han lite uppgiven ut. Efter kanske 250 meter där han bitvis spårat bra och bitvis sett helt bortkollrad ut så kom vi till en vinkel efter att vi gått över ett fält. Här låg snön inte lika djup och nu fick Odden till det och började förstå hur han skulle göra för att faktiskt spåra. Efter detta gick han betydligt bättre och även om det fortfarande var svårt så löste han svårigheterna relativt smidigt.


Inte några enkla förhållanden att spåra i direkt!

När vi kom till nästa fält som skulle korsas så blev det däremot återigen lite stopp och han tog om och tog om innan han till slut tog sig över. Som grädde på moset så fanns det rejält med färsk viltstörning på spåret och det kunde vi ju verkligen se i snön. Intressant nog så kollade Odden dessa färska spår varje gång men bara någon eller några meter, sedan vände han tillbaka till det korrekta spåret, duktig kill! Efter någonstans mellan 35-40 minuter var så till slut framme vid klöven och en mycket nöjd Odd fick bära den hela vägen tillbaka till bilen.


Mycket nöjd grabb med sin lilla rådjursklöv.

Efter att Odden var klar och vi var tillbaka vid grillplatsen så tog jag ut hundarna för att rasta dem och fota lite. Inte för att jag tycker att det är trevligt med snö i april men vackert var det verkligen ute med gnistrande snö och strålande sol.


Grillplatsen snöklädd, gött med en tänd brasa då!


Som sagt, vacker ute men onödigt med snö i april, framför allt i denna mängd!


Odden i en snödriva.


Även om jag tycker att snön är onödigt så var hundarna mer än nöjda över att få trampa runt i sitt favoritväder.

Efter lite väntan var det så dags för Frisken att få gå sitt spår som i dag var nummer 12. Ett  spår som korsas av ett annat, spännande att se vad Frisken skulle säga om det? Jag trodde ju i min enfald att det skulle vara lätt för mig att följa spåret som var utlagt 2 timmar tidigare men jag hade helt fel. Dels hade inte spårläggarna gått efter snitslarna speciellt noggrant, säkert pga att de svar svåra att se i snön på sina ställen. Men sedan var det svårt att se spåret trots nysnön. Vid några tillfällen undrade jag om Frisken helt var ute och cyklade men det visade sig varje gång att han var rätt och snitslarna inte gick att följa. Lita på din hund var det ju!… Frisken tycke också att det var lite svårare i dag med all snö men hans spår var ju inte översnöat som Oddens så för honom gick det enklare. Runt kom han också och var som vanligt mycket nöjd över att hitta klöven.

Vi borde egentligen ha kunnat fota fina vitsippebilder på vägen hem men vitsipporna dolde sig ju under snön så det fick vi hoppa över. Hemma blev det lite lunch och sedan fick jag med mig Henrik ut på en liten jakt på några sjöar igen 🙂

Denna gång tog vi bilen bort till Erstorp och gick sedan en sväng på grusvägar och små skogsvägar i ca 6 km. Tre sjöar fick vi till och hundarna var oerhört nöjda över att både husse och matte var med ute i skogen ❤


Mycket nöjda hundar som får vara ute med både husse och matte, det är det absolut bästa de vet!


Dagens första sjö kunde vi inte komma enda fram till då det var så blött och sankt runt den. Men man ser i alla fall Rösjön där borta och den får bli sjö nummer 48.


Sjö nummer 49, Smala Limsjön, var inte heller lätt att fota pga hur blött det var vid kanten men en bild blev det ändå.


Grabbarna spanar ut över dagens tredje sjö, sjö nummer 50, Dusjön.

Nöjda med dagen kunde vi sedan åka hem och snygga till oss hjälpligt för att sedan åka ut till Butbro och grilla tillsammans med Henriks familj. Revbenspjäll och klyftpotatis satt fint och Emma hade gjort en riktigt god och mastig chokladkaka till efterrätt 🙂

Friska ben och lite sjöar

Ja i lördags var vi ju och röntgade Frisken och tre syskon och i går kom resultatet på hunddata. Alla fyra fria runt om, så jäkla härligt!!!

Frisken heter ju Frisk av en anledning, att jag ville ha en frisk hund, än så länge lever han upp till det och jag hoppas så klart att han fortsätter på den inslagna banan. Som jag skrev i lördags så har egentligen avläsningen ingen större betydelse, så länge han inte visar några symtom eller har några bekymmer så är han ju faktiskt frisk. Men visst är det skönt att bilderna såg bra ut och att även avläsningen bjöd på ett bra resultat. Och som grädde på moset är det så klart underbart att inte bara Frisk utan även syskonen hade fina leder. Tre brorsor kvar att röntga i kullen, vi hoppas att det blir lika fina resultat för dem!!

I dag har påsken börjat och jag passade på att inte jobba full dag. På eftermiddagen passade vi i stället på att besöka några sjöar igen. Det var lääänge sedan sist och vi ligger rejält efter men nu fick vi i alla fall till det igen. Grabbarna och jag åkte bort mot Ysunda där jag hade sett ut en lagom runda som skulle leda förbi två sjöar. Sagt och gjort jag parkerade på ett lämpligt ställe och släppte ut hundarna som så klart var ivriga att få undersöka ett nytt ställe. Vi hann bara gå en kort bit så hamnade vi på någons gårdsplan. Men när jag vill kan jag faktiskt vara tämligen social så det blev en pratstund med de som bodde på det lilla torpet 😉  Vi fortsatte sedan och fick gå över ytterligare en gårdsplan innan vi kom ut på en vanlig grusväg. Promenaden var inte någon lång, gissningsvis runt 6 km. Men med lite stopp för att fota och för att ta oss fram till sjöarna så tog det 1,5 timmar.


Frisken vid dagens första sjö, Lillsjön som då är sjö nummer 45.

Vi passerade ett naturreservat med gammelskog och det såg verkligen jättefint ut 🙂 Vi passade på att spatsera lite där i utkanten.


Kilo vid Skrän, sjö nummer 46.

Sista biten tillbaka till bilen gick på en trevlig liten skogsväg, underbart att vandra på.


Mjuka skogsvägar, det är fint att vandra på det!

Tillbaka vid bilen kollade jag kartan igen och insåg att vi borde kunna passera ytterligare en sjö på vägen hem. Sagt och gjort, jag styrde in på en annan grusväg och ganska snart var vi framme vid nästa sjö. Fast det gick inte att vända någonstans där så jag fortsatte att åka och huxflux så var vi vid ett torp igen och jag tänkte att det nog skulle gå fint att vända där. Det visade sig dock vara rejält slirigt i leran på den pyttelilla vägen vi åkte på och ett tag trodde jag faktiskt att vi skulle sätta oss fast. Men med lite mickel lyckades jag både vända och ta oss därifrån och kunde sedan stanna vid sjön.


Odden vid dagens tredje sjö, Skiren som är sjö nummer 47.

Efter detta sliriga äventyr så åkte vi hemåt och även om vi fortfarande ligger långt efter när det gäller ”dagens sjö” så bättrade vi ju på resultatet lite i alla fall. Kanske kan vi även fixa lite fler sjöar nu när vi har ledigt i fyra dagar?

Blötlagda

I går var det dags att åka på Spa! I julas köpte vi en spavistelse till Henriks föräldrar som tack för att de alltid hjälper oss med hundarna. Vi passade även på att köpa samma sak till oss själva, i bland ska man helt enkelt skämma bort sig själv.

Jag gick upp skapligt i går och tog ut hundarna på en runda på lite över en timme. Vid nio plockade vi sedan upp Tommy och Anette och åkte vidare till Anne där vi lämnade av hundarna. Tur att man har hjälpsamma vänner när man korkat nog tar med sig hundvakten samtidigt som man själv ska bort 😉

Vid tretiden var vi nere i Ystad och framme vid Ystad Saltsjöbad. Jag var ju där för ungefär 1,5 år sedan och gillade stället så det var lätt att välja det igen. Då var det ganska lugnt där, när vi kom nu var parkeringen nästan full och det var kö för att checka in. Nåja incheckade blev vi och kunde gå till våra rum.


Incheckade.

Vi började med att dela på en medhavd flaska bubbel och sedan bytte vi om och gjorde som alla andra, flanerade runt i badrock.  Vi hann med ett flertal pooler, de som gillar bastu  bastade (gäller alltså inte mig som tycker bastu är blä) och så blev det en öl eller två dessutom.


Efter ca 2 timmar i olika bad gick vi upp och tog oss en paus på land . Tommy hittade något inglasat hus där vi kunde sitta själva och slappa med en öl och lite nötter. Gött liv liksom.


J
a eller så kan man sitta vid baren och ta en öl där också 😉

Inga badbilder eftersom kamera/telefon inte är någon bra kombo med just bad. Vi avslutade med lite mer bastu/bad och strax efter sju återvände vi till rummen för att byta om till något annat än badrock. Klockan åtta var det dags för middag. Trerätters där alla var nöjda med sina val. Efter det var det paltkoma och tack och godnatt.

Jag vaknade skapligt i dag men Henrik sov och snarkade och fick väl göra det då. Det blev dock fart på honom när hans föräldrar, som brukar sova länge, knackade på och ville gå och käka frukost 😉 På med kläder och sedan bort till frukosten och den går inte av för hackor. Bra ägg hade de med så det är tummen upp för det här hotellet 😉

Efter frukosten valde vi att checka ut och ta en liten tur på strandpromenaden. Det hade gått bra att hänga i spaavdelningen även denna dag men efter alla timmar i badrock i går så kände vi oss alla nöjda.


En tur på strandpromenaden som går precis utanför hotellet.

När vi kom tillbaka till bilen så kläckte jag idén att vi kunde åka förbi Kivik på vägen hem så vi rullade i väg åt det hållet. Men så plötsligt kommer jag på att vi måste vara nära Ale stenar och där har jag aldrig varit men alltid velat se så jag knappade raskt in en ny rutt i gps:en och övriga fick liksom bara hänga med på mitt infall.

Det blåste halv storm och var inget vidare skönt ute men jäklar vilket häftigt ställe Ale stenar var! Och oj så jag saknade att ha hundarna med mig så att jag hade fått fota dem här. Det får bli en tur till hit helt enkelt och då med hundarna!


Ale stenar och mitt resesällskap i snålblåsten.


Eftersom inte hundarna var med fick Henrik vara ersättare som fotoobjekt.

På vägen tillbaka till bilen så valde vi att gå vägen ner till hamnen. Där fanns det ju en fiskaffär/rökeri och jag som är löjligt förtjust i varmrökt lax passade på att titta in och se vad som erbjöds. Varmrökt fjällröding och lax, en sås och ramslökssalt fick hänga med hem. I morgon blir det alltså en av mina absoluta favoriträtter här hemma, längtar redan 😉

Vi åkte sedan vidare mot Kivik där vi ”fyndade” lite dricka och kikade på alla rader med äppleträd innan vi till slut vände hemåt igen. Strax efter sex var vi hemma hos Anne och möttes av glada hundar. Kilo har snackat, Odden har kors i taket faktiskt ätit lite och Frisken har myst med Anne, med andra ord har de haft det fin, fint 🙂 Stort, stort tack för hjälpen Anne!!

Hemma packade vi upp och jag bytte om och drog sedan till skogen. Det fick bli en joggingrunda och fy så tungt det var. Men vi genomförde även detta pass och kör väl kanske en vecka till?…

I morgon är det jobb igen men veckan blir ju kort med bara tre arbetsdagar, gött 🙂

Riktiga blogghundar!

I dag var det dags att viltspåra igen, det är så jäkla skoj! Att hundarna går fantastiskt fint i spåret gör så klart att det blir ännu mer roligt. I dag hade vi ju lite bråttom eftersom vi skulle i väg efteråt så Odden fick börja direkt när vi kom dit.

I dag skulle vi ta oss an spår nr 19 och det blir ju nästan lite löjligt att varje gång skriva att Odden spårar som en stjärna men det är ju faktiskt sant! Ska jag klaga så ökade han tempot lite i dag och han hade faktiskt lite snurr när spåret går ner mot vägen. Alla hundar som jag gått med på detta spår brukar gå ner på vägen där och Odden var på god väg när han insåg att det var fel och snurrade runt för att leta redan på spåret igen.

Sören var snäll och lät Friskens spår gås ut först i dag och vid halv tio var det dags att gå hans spår. Vi fick med oss en karl som skulle gå med bakom och som lite fundersamt undrade vad man hade så stora hundar till, de var ju inga jakthundar 😉 Nä det är de ju inte och jag försökte förklara att man faktiskt kan göra annat än att jaga med sina hundar 😉

Frisken gick ju lite halvkonstigt förra veckan då han plötsligt hade fått en hjortklöv i spåret i stället för rådjur men i dag var han faktiskt minst lika bra som Odden! Han tog sig an spåret direkt och jag tror baske mig inte att han gick mer än 3-4 meter från spårkärnan någon gång? I dag hade han spår 15 och det är inte något kort spår utan ett ganska långt. Det går genom tätningar, det går genom myrmark, det går på stenhällar och Frisken fixade det hela rent fantastiskt! Återgången var nemas problemas, vinklarna ringade han i precis så som man önskar och tempot var utmärkt. Som sagt, en riktig liten blogghund som bara gör bra saker.

Ja och som grädde på moset så kan jag meddela att karln som gick med bakom utbrast i ett ”jäklar vad bra han gick” när Frisken kom fram till klöven 😉 Berner kan! Ja det känns inte det minsta orimligt att Frisken ska klara sitt anlagsprov nu, gött!

Sen bar det av tillbaka mot Norrköping. Där mötte vi upp Henrik och Odden lastades om till hans bil för att få åka hem och vi lastade in Friskens syster Lisen och Lisbeth i bussen och åkte vidare till Haninge. I dag var det nämligen dags för röntgen.

Jag trodde faktiskt att jag skulle vara helnojig, efter Odden trasiga ben, när vi skaffade Frisken men det har nästan blivit tvärtom?! Jag bryr mig verkligen inte vad för siffror och bokstäver som han får så länge han inte visar några symtom och mår dåligt! Självklart vill jag ju att han ska vara som han heter, Frisk, och skulle inte tacka nej till en friröntgad grabb, men som sagt så länge han mår bra så är jag nöjd!

Förutom Lisen så var även Freya och Leo med och röntgades och glädjande nog så såg alla bilder bra ut. Nu är det bara att invänta vad SKK säger om bilderna men oavsett vad resultaten blir så mår alla fyra bra och det är utan tvekan det viktigaste 🙂


Tre trötta syskon efter röntgen, jobbigt med en fylla så här på lördagseftermiddagen 😉

Frisken har fortsatt att vara ganska trött under kvällen men han har också högljutt talat om att han inte accepterar att missa ytterligare ett mål mat, han fick ju ingen frukost 😉 Med lite mat i magen så tystnade han och har sedan i vanlig ordning övervakat Henrik och mig när vi åt middag, det skulle ju kunna ramla ner en bit om man har tur. I natt gissar jag att han kommer sova gott.

I morgon ska hundarna hänga med tant Diva och Friskens moster Viran ett dygn för då drar Henrik och jag ner till Ystad för att hänga på spa. För Annes skull hoppas jag att Diva och Viran håller grabbarna under tukt och förmaning så att hon får ett lugnt dygn 😉

Andra dagen i skolan

I dag var det dags för Friskens andra dag i skolan, ja i skolan jag jobbar alltså. Dagen före lov så det var aktivitetsdag för eleverna igen. Det fanns önskemål om hundpromenad och det är ju skoj att eleverna tycker att det är så trevligt så att de önskar det igen 🙂 Förra gången inför höstlovet hade jag ju bara med mig Frisk men i dag fick alla tre grabbar hänga med.

Eleverna fick skjuts ut till Lunddalen där Pia och jag mötte upp med våra 6 vuxna hundar. Tre elever hade också med sig hundar så totalt blev det 10 hundar som skulle med ut i skogen. Till det så blev det till slut 12 elever och så Pia och jag då. Lite roligt i det hela är att vi fick med oss några grabbar som hundrädda? Hur de tänkte när de valde den här aktiviteten kan man ju undra men vi knallade i alla fall iväg.

En del av eleverna har hundvana sedan tidigare men då flera av dem kommer från andra länder så ser väl sättet man har hund på inte riktigt lika dant ut  där som vi har det i Sverige. Pia och jag måste med andra ord vara med och kolla så att både hundarna och eleverna sköter sig på ett snyggt sätt mot varandra. Frisken och Kilo lämnade jag över kopplena på till två grabbar redan från början men Odden fick fortsätta att gå med mig. Yviga, stojiga och höjljudda grabbar som inte är så duktiga på hundspråk är liksom inte det optimala att utsätta alla typer av hundar för och Odden behöver tid på sig för att vänja sig vid sådant.

Frisken tyckte nog att det var lite konstigt i början han med och såg till att hålla sig nära matte medan Kilo slog på dövörat och struntade fullkomligt vad eleverna sa eller när de försökte få kontakt med honom, han fokuserade på de små hundarna som några elever hade med sig i stället, små läckerbitar tyckte han 😉

Eftersom Kilo dessutom är stor så vill ju alla grabbar hålla i hans koppel och när de som var hundrädda såg att Kilo var fullkomligt ointresserad av dem så vågade de en efter en testa att hålla i kopplet de med. Efter det vågade några även hålla i Frisken och en del testade att klappa även Odden. Hundarna tycker som sagt att det är ganska konstigt bara att de plötsligt måste gå kopplade och även att det är olika, för dem främmande, människor som ska hålla i dem? Men de har verkligen skött sig med beröm godkänt!

Några av de som var/är hundrädda skötte sig också väldigt bra och hade bra hand med hundarna. En var faktist så duktig att han på slutet fick ta över kopplet på Odden från mig vilket gick alldeles utmärkt 🙂


Frisk och Odd är ute och promenerar tillsammans med elever. Båda dessa grabbar var rädda när de träffade hundarna men här efter 6 km promenad vågar de alltså gå med dem på egen hand 🙂

Ca 6,5 km blev det och Kilo som fick gå med de lite mer ”yviga” eleverna har nog sprungit det dubbla. Trötta och nöjda kom vi tillbaka till Lunddalen och då fick grabbarna lägga sig och vila vid sidan av alla människor. Det var många elever på plats som inte gått med oss utan som i stället gått från skolan till Lunddalen, vissa blev överförtjusta över att få se hundarna, andra var rädda, så det passade bra att låta mina hundar ligga ner och ta det lugnt. Det fotades rätt friskt av eleverna under promenaden, framför allt ville ju de som var hundrädda från början gärna ha bevis på hur modiga de nu blivit 😉 Det blev en hel del fotande även vid Lunddalen och många är de elever som nu har en bild på en av mina hundar och sig själva i sin mobil.

Efter tre timmar var det dags att åka hemåt och trötta hundar hoppade in i bilen och kan med rätta känna sig nöjda med dagens arbete 🙂

Efter att jag lämnat hundarna hemma återgick jag till en normal arbetsdag och även om det kändes rätt slappt så här på en fredag när halva arbetsdagen faktiskt gått åt till något så trevligt som att få promenera i skogen så fick jag en del gjort. Ja tills jag såg på telefonen och ser en nyhetsping om ev terrordåd i Stockholm. Ekot känns pålitligt så den sista stunden av min arbetsdag ägnade jag åt att lyssna på radion och försöka förstå vad som hade hänt?

Jag hade redan förra veckan bestämt med våra kursansvariga på spårkursen att jag skulle åka till Fårsum direkt efter jobbet och hjälpa till att lägga ett gäng med dygnspår till morgondagens kurs. Det kändes rätt futtigt att ens bli irriterad över köerna genom Norrköping eller köerna i Söderköping i jämförelse med det som hänt i Stockholm. Det kändes ännu mer surrealistiskt att gå i skogen, dra en klöv, njuta av fantastiskt väder och samtidigt lyssna på ekot och höra om allt som hänt?

Jag njuter alltid av att vara i skogen och känner mig trygg där, i dag njöt jag lite mer än annars och kände mig lyckligt lottad över att ha den möjligheten.
Människor är onda – skogen är god.
Ta hand om er och snälla, snälla, var källkritiska när ni nu under lång tid kommer matas med nyheter om denna händelse. Bara för att något står på sociala medier så är det inte alltid sant, dela inte uppgifter om du inte vet att uppgifterna är sanna och framför allt, använd ditt sunda förnuft, det behövs nämligen extra mycket i en tid när världen är fullständigt galen.

Tur?

Är det någon mer än mig som är lite knäpp och fortsätter att hålla koll på saker även när vi fått det vi spanat på?

I slutet på förra året köpte jag ju löpbandet åt hundarna. Jag hade span på alla möjliga sidor för att få tag i ett och när jag väl började kolla på norska Finn.no så dröjde det inte många veckor innan jag då hittade det som jag till slut köpte. Jag var på väg att kontakta fler andra säljare innan men det föll alltid på det ena eller det andra vilket med facit i hand var tur eftersom jag fick mitt löpband till ett bra pris och inte behövde åka allt för långt in i Norge.

Under tiden som jag hade span var det ett helt gäng med löpband ute på den norska sidan. Några var på tok för långt bort för att jag skulle kunna åka och hämta och några var alldeles för dyra men som sagt det var ändå ett flertal som var aktuella. Nu några månader senare så kan jag inte låta bli att i bland gå in och se om löpbanden fortsätter att dyka upp men de gör de inte? För tillfället finns inget löpband ute? Jättemärkligt faktiskt men så har det varit ett bra tag nu?

Jag måste helt enkelt bara ha haft en jäkla tur som fick tag i mitt band så enkelt 🙂

Som jag skrivit tidigare så är vårt största problem att hinna med att använda löpbandet eftersom jag alltid prioriterar att vara ute i skogen före. Jag skulle ju vilja låta hundarna gå två till tre gånger i veckan men oftast blir det bara en gång i veckan. Jag tänker att vi kanske lyckas bättre när simsäsongen snart är över?

Jag har i alla fall en hund som verkligen gillar att gå på bandet?! Jag börjar nästan alltid med Frisken, för om han inte får gå först så är han med och styr och till och med testar att gå upp på bandet samtidigt som någon av de andra går och det är bara besvärligt. Så Frisken får gå först så är han nöjd och glad sedan. Och så fort Frisken är klart så rusar Kilo upp på bandet? Sen står han där och viftar helt hysteriskt på svansen och väntar på att jag ska starta? Knäppa hund liksom.

Odden som är den som behöver träningen är den som tycker att det är tråkigast, så klart liksom. Han protesterar inte men han ligger gärna och trycker ute i hallen tills han hör att jag ropar, aldrig att han kommer självmant. Nåja han går sedan bra och jag kan väl hålla med honom om att det inte är den roligaste formen av träning.


Han som inte tycker att det här med löpbandsträningen är så där överdrivet skojigt 😉

I kväll har hundarna i alla fall alla tre fått ett varsitt pass på löpbandet och alla tre har skött sig fint. Kanske med undantag för Kilo som var lite lätt övertaggad och då blir lite spänd och kort i steget, som sagt knasiga hund som tycker det är så roligt att gå på ett band?!

Fel men ändå rätt

Det var segt att komma upp i morse trots att jag inte gick och la mig så där vansinnigt sent. Men i dag stod det viltspår på schemat igen så det var bara att masa sig i väg till Fårsum till klockan åtta. Kilo var kvar hemma i vanlig ordning och fick egentid med husse. Något han tolkade som att han hade fri åtkomst till sängen då han hade krypit upp där vid halv åtta?! Våra hundar är inte i sängen så jag vet inte riktigt hur han tänkte där?

I spårskogen var det mycket folk som skulle spåra som vanligt och jag började dagen med att gå ut ett kort spår till en nybörjar hund vilket inte tog lång tid. När jag kom tillbaka fick jag order om att gå Oddens spår som för dagen var nr 33 och jag fick med mig två grabbar som skulle hänga på bakom.

Odden gjorde sitt jobb som vanligt även om han inte fäste i spåret lika bra i början som han brukar. Men resten av spåret skötte han snyggt med ett litet undantag. Vid återgången visade han mig tydligt innan han gått enda ut att han hade koll på vart spåret gick. Men noggrann som han är så gick han ut hela vinkeln och visade sedan återigen tydligt att spåret gick åt vänster. Men något luktade verkligen gott åt höger och han bara kunde inte låta bli att kolla upp det och tog sig en liten tur på ca 40 meter innan han gick tillbaka och tog sig ann spåret igen. Lugnt och fint gick det som vanligt och nu ska jag se till att boka in ett prov nästa gång jag träffar Sören så får vi se om det kan tänkas gå bra.

Efter lite väntan som innebar att jag hann få i mig lite frukost så var det dags för Frisken att gå sitt spår, nummer 6, och Evelin skulle hänga med bakom. Frisken var på och tyckte att det skulle bli skoj men han var väldigt velig i spårstarten. Efter förra veckans fina spårarbete så förväntade jag mig nog att han skulle göra något liknade men nä, Frisken var högst tveksam till att verkligen följa spåret och det var ju lite märkligt. Han nosade och visade mellan varven att han hade full koll på spåret men han gick också av och betedde sig lite märkligt genom att tex nosa igenom en buske mycket noggrant, eller genom att markera två av snitlarna? När vi kom fram till bloduppehållet fick han verkligen tvärstopp och nosade åt alla  håll utom där spåret gick och det var ju märkligt. Till slut visade jag på nere på marken och lite tveksamt tog han och följde spåret.  Resten av spåret spårade han helt okej men betedde sig ändå inte riktigt som jag vant mig vid. Vid spårslutet fick vi svaret på varför.  En hjortklöv hade försvunnit på avvägar efter att spåren hade gåtts ut på morgonen och Frisken som ju brukar spåra rådjur hade denna dag i stället fått spåra hjort. Ingen som helst fara men det förklarar ju varför han spårade men ändå inte.

Efter det fick Frisken hänga vid grillen med mig en stund innan vi till slut rullade hemåt. Det var tydligen jobbigt att stöta på ett nytt djur i spåret för Frisken var betydligt tröttare efter detta spår än han var förra veckan och då var det spåret längre.

På vägen hem fick jag rejält ont i nacke och skalle så när vi kom hem så slängde jag i mig en ipren och satte mig i solen. Hundarna fick gnaga på varsitt ben så länge och var mycket nöjda över det. Efter 1,5 timme var skallen med igen och jag bytte om och tog med mig hundarna på en löprunda som faktiskt kändes ganska okej. Som sagt jag tycker inte att det är så skoj att springa men varje vår får jag sådana idéer 😉

Efter detta tog vi en välförtjänt paus och slappade. Hundarna sov sött en stund och jag hann ta en dusch och sitta i soffan en stund. Strax före sextiden ville dock både hundarna och jag ut och röra på oss igen så vi gick i väg på en kvällsrunda runt sjön. Jag fick lite foto inspiration och hängde på mig kameran och tog även med mig fjärrkontrollen samt stativet och hade några tankar om vad jag ville ha. Men när vi kom fram till den delen av skogen där jag ville vara och jag fått kameran på stativet och skulle tårta fjärrkontrollen så funkade inte den ena delen? Förhoppningsvis är det bara batteriet som dött så att det är lättfixat. Men mina idéer får vänta till en annan gång. Jag fotade hundarna lite i alla fall men tappade lite gnistan när det inte blev som jag hade tänkt mig.


Odden i solen inne i storskogen.

Hemma blev det middag och nu ska jag ägna resten av kvällen åt lite pälsvård tror jag bestämt. Alla tre grabbar skulle behöva gås igenom med kammen men Frisken får nog vara först ut, ettårs fällningen är här med full kraft och det är lika bra att kamma av honom pälsen så att den kan komma tillbaka igen. Till Byske ska han väl vara i päls igen i alla fall 😉

Hovetorp till Sätra, Östgötaleden

Lyckan kommer, lyckan går, lycklig den som vandra får!

Japp precis så är det! I dag hade Ann-Sofie, Marie och jag stämt träff i Hovetorp som ligger en bit söder om Linköping. I vanlig ordning var jag sen och det berodde faktiskt inte på att jag startat för sent utan för att jag dels upptäckte att all persilja i huset var slut?! Jättemärkligt eftersom jag alltid, och då menar jag verkligen alltid, har persilja hemma. Det fick bli ett snabbstopp på affären för att handla det till dagens lunchsoppa. Sen var det skitväder när jag åkte i väg. Regn som vräkte ner och dimmigt? Det gick inte att köra om när man kom i fatt någon som låg och masade i 60 på 90 väg för sikten var tämligen obefintlig? Nåja till slut var jag ju på plats och då var vädret helt okej, det svänger i väderbranschen.

Kilo och Odden fick hoppa ur bilen och hänga med Marie medan jag och Ann-Sofie tog våra bilar bort till Säter som alltså var dagens mål och där ställde bussen så att vi skulle ha något att åka tillbaka i när vi väl var framme. Skönt att kunna gå sträckor som inte är rundslingor i bland och det funkar ju utan stora problem när man är minst två som går 🙂

Till slut var vi dock tillbaka i Hovetorp och kunde knalla i väg. Första biten av leden gick utmed Kinda kanal och även om det än så länge var mulet så var vädret ganska lagom för att just vandra i. Och så var det ju vackert att gå där bredvid kanalen så klart!


Här har vi precis gett oss av, kanalen ligger där till höger bakom slyn. Vad Marie och Ann-Sofie så livligt viftar om har jag däremot ingen koll på? 😉


Som sagt, fint att gå där utmed kanalen och tänk vad vackert det ska vara när träden slår ut!


D
agens första gruppbild på grabbarna. Från vänster Unix, Frisk, Kilo, Odd och Tito. Och titta på Oddens framben, det där gör hans matte lycklig kan jag meddela ❤


Tjo och tjim, fler än jag som gillar att vara ute och vandra!

Vi pratade lite för mycket i vanligt ordning och missade när man skulle svänga av och lämna vattnet men det gjorde inte så mycket, det fanns en annan stig som gick att följa som skulle ansluta med leden lite längre bort. Fast det visade sig att det inte var helt bra för stigen var tämligen blöt och geggig men det var ju ändå trevligt att fortsätta utmed vattnet.

Leden fortsatte sedan på trevliga små grusvägar eller ännu trevligare små stigar inne i lövskogen. Inga problem med att hitta rätt det var faktiskt ganska välmärkt ändå. Det visade sig även bli en botanisk vandring då Ann-Sofie hittade den ena vårblomman efter den andra. Till och med den giftiga men oerhört vackra tibasten hittade vi, våren är verkligen här nu.

Till slut kom vi fram till där stora vägen korsade kanalen och där skulle ju vi också över. Trevligt nog så var det en gångbro byggd under bilbron och det var lätt att ta sig över och vi slapp gå med hundarna på vägen, skönt! När vi kommit över på andra sidan hade vi kommit fram till Bjärka Säby slottspark. Jättefint att gå i och strax innan slottet hittade vi en grillplats ute på en liten udde och bestämde oss för att ta lunchpaus.


Trevlig lunchplats om man bortser från lastpallarna som ju ser lite tråkiga ut. Praktiskt med ett bord att ha trangiaköket och andra lunchgrejer på 🙂


Frisken och Kilo väntar förhoppningsfullt på att Marie ska bjuda på något 😉


J
ag hade gjort en linsgryta med kokosmjölk, aubergine och lite annat i torsdags till i dag men jag tyckte ärligt inte att den var någon höjdare. Så i morse innan jag åkte snodde jag ihop en linssoppa med citron i stället och den blev riktigt god, även om det ser ut som spyor 😉 Röda linser är verkligen inte aptitretande att se på men väldigt goda att äta.

Efter lunchen passerad vi ju direkt slottet och vi var så klart tvungna att ta en liten gruppbild är med.


V
ackert slott det där Bjärka Säby och det klär grabbarna.


En gruppbild vid den här oerhört vackra tegelladan var vi också tvungna att ta. Stallet vid Bjärka Säby var inte heller något som gick av för hackor, så fint 🙂

Efter Bjärka så korsade vi ett järnvägsspår och sedan gick man parallellt med järnvägsspåret en kort bit. Vi hörde att ett tåg var på väg och då fick vi även se en stor flock med hjortar stå bara ca 70 meter från oss. Det fick bli avdelning halt och vänta in att tåget skulle passera innan vi skrämde i väg hjortarna, vi ville ju inte att de skulle springa ut på järnvägsspåret liksom.  Hundarna tyckte så klart att det var oerhört spännande med så många hjortar så nära och samtliga med undantag för Kilo fick helt enkelt gå kopplade för att ingen skulle få för sig att sticka efter dem.

Vi följde sedan lite grusvägar och kom sedan fram till en urskog, underbart!


Det här är ju underbara skyltar måste jag säga!


I urskogen låg träden huller om buller och det blev mycket att hoppa över men uj så vackert med all orörd skog, mossar och lavar.


Ehh, matte hur ska vi göra nu då? 😉


S
om sagt, underbar skog att vandra igenom.

Efter att vi lämnat urskogen bakom oss så kom vi ut på en liten grusväg som tog oss bort till sjön Mörken. Nu var vädret jättefint och det passade bra med en liten paus. Vi passerade ett tämligen malplacerat vindskydd och fortsatte förbi. Ute på en udde fanns det lite ”bänkar” att sitta på runt en grillstad så där tog vi rast i stället, mycket trevligare vid vattnet.


Trevligt ställe att rasta på och eftersom vi inte ätit kaka vid lunch så blev det kaka här i stället.

Leden fortsatte sedan på spång utmed sjön, fortsatte på härliga skogsvägar och sedan på grusväg innan vi kom ut på asfaltsvägen som vi fick följa några hundar meter tills vi kom till platsen där bussen stod parkerad. Nöjda hundar och nöjda mattar hoppad in i bilen och kunde konstatera att vi vandrat ca 17 km under dagen. Ca 5 timmar var vi ute och det var ren njutning.


Spång är trevligt när det finns där det är blött!


Härligt mjuka skogsvägar att traska fram över.


I
nte alls lika mysigt, avslutande asfaltväg innan vi kom fram till bilen.

Det var verkligen en väldigt trevlig led att vandra på måste jag säga och jag ska absolut ta mig för att fortsätta från Säter och vidare någon annan gång 🙂

På vägen hem ringde jag Pia och frågade om hon behövde lite valpvakt eftersom mina hundar redan var motionerade så det räckte för dagen. Pia tackade glatt ja så vi åkte hem till henne, hundarna fick gå in i rastgården och jag satte mig på golvet med Hector medan Pia tog ut de vuxna hundarna på en runda. Jag har ju själv varit i situationen när man är bunden av sin skadade valp så jag vet hur tacksamt man tar emot hjälp.

Hemma igen så kunde man ju tro att hundarna skulle vara lite små trötta men nej då. De höll låda tills jag fått fram deras kvällsmat och sedan gick vi ut på tomten en sväng. Där sprang hundarna av sig de sista dropparna energi för sedan la de sig till slut till ro på altanen och somnade sött.


Gött att få sova ute efter en heldag med aktiviteter.