Det hade dugt åt Ryssland men…

Okej en dag till att knalla upp till klockskrället, i morgon är det äntligen dags för sovmorgon!! I dag stod det viltspårande på agendan så det var ändå inte helt omöjligt att kasta benen över sängkanten, det gick faktiskt riktigt bra 😉

Fjärde viltspårsträffen och jag hann bara dit så var det dags för Odden att gå sitt spår. Det blev lite hastigt och lustigt så vi glömde bort att vi skulle testa skott i dag. Odden däremot spårade lika fantastiskt i dag, det är verkligen en fröjd att gå bakom honom. I dag tog vi oss an spår 9 och hade med oss både en kursledare och ytterligare en tjej. Inga konstigheter i spåret och då hade spårläggaren dagen innan ändå gjorde det lite svårare genom att dels ha en oblodad vinkel och dels ha mycket mindre blod sista halvan av spåret. Inga problem sa Odden och tuffade på i vanlig ordning, han gillar verkligen att spåra. Tillbaka vid grillen igen så konstaterade både ja och Sören att Odden ju skulle haft skott och kom överens om att han därför skulle få gå ett kort spår till i slutet av träffen för att köra ett skott då.

Jag hängde därefter med på ena kursledarens hund på samma spår som Odden gick förra veckan. Intressant att kunna jämföra med Oddens spår och se likheter och skillnader. Sen blev det frukost, äntligen, för nu var jag hungrig. Därefter var det dags för Frisken. Fjärde spåret i hans liv och i dag blev det en utmaning då han fick spår 1. Det är inget kort spår på något sätt och i dag var det både vinklar, återgång och bloduppehåll, hej och hå.

Att han har koll på vad han ska gör är det inget tvivel om längre, näsan åker i backen och han letar verkligen spår. Men han har lite svårt att få hjärnan, nosen och benen att samverka 😉 När han spårar som bäst och det kommer ett hinder, typ en stam eller ris, då bli det totalt kaos i skallen, han kan verkligen inte för sitt liv förstå hur han ska ta sig över?! Efter några sekunder så får cellerna där i skallen kontakt och det går fint att hoppa över men det är verkligen kaos innan 😉 Spännande att se i dag att han verkligen har kopierat Oddens sätt att spåra, även om han ju aldrig har sett honom spåra på det här sättet.

Han är lika lugn i spåret, han är lika noggrann, han tar om på samma sätt om han har missat en liten droppe och matte är ju oerhört nöjd med honom eftersom Odden är min egen lilla spårgud. Jag blev jätteförvånad när han utan minsta problem fixade återgången som han ju aldrig tidigare stött på och dessutom som sagt gör det hel enligt skolboken!? Vem lärde honom det? Som sagt jag är oerhört nöjd med Friskens spårarbete!

Efter Friskens fina spår så var det dags för Odden igen då. Han såg ju en aning frågande ut, två spår brukar han ju inte få. Men så fort jag gav klartecken så tuffade han i väg. Han fick spåra ca 100 m sedan stoppade jag och Sören gick fram för att skjuta. Skottet i sig var inga problem men Odden blev klart misstänksam mot Sören 😉 Jäkla gubbe att föra oljud tyckte han 😉 Odden visade sedan tydligt att han visste vart spåret fortsatte men några planer på att gå förbi i närheten av Sören hade han inte! I stället gjorde han en lov upp på berget och rundade Sören på det sättet och hittade sedan klöven efter bara en liten bit och var mycket nöjd med det.


Nöjd Oddie efter två spår och skott.

När vi var klara i skogen bar det av raka vägen till ett apotek för att inhandla lite allergimedikamenten. Näsan rinner och ögonen kliar, det är vår. Tanken var sedan att åka och ta foton på mig själv. Jag behöver både förnya körkortet och dessutom så måste man skicka med ett nytaget foto när man söker visum till Ryssland. Men efter 6 timmar ute i blåst och med en snorig näsa och svullna ögon såg jag verkligen inte klok ut. Hela ansiktet var högrött av blåsten och det såg ut som om jag sprungit ett maraton eller något liknande. Till en visum bild hade det säkert varit okej men hur det nu än är så ska man ju faktiskt dras med körkoret i ett gäng år  och då vill jag ogärna se ut som om jag sprungit som en galning strax innan.  Nä bilden får vänta någon dag till helt enkelt. I stället åkte vi förbi Angelicas blomsterbutik och handlade lite penséer, det är ju ändå vår.

Hemma igen så städade jag ur bilen vilket verkligen behövdes efter förra helgens tripp till ridhuset i Sala. Dammsög och torkade ur och så är bussen fin igen. Henrik åkte i väg och bytte till sommardäck på renaulten under tiden och hundarna låg och gnagde på ben. Sen planterade jag penséerna. Efter det tyckte jag att jag var värd lite slappande faktiskt.

Efter lite vila så var det dags att rasta hundarna. Även om jag går ganska mycket på en spårträff, det brukar bli mellan 7-10 km, så går ju inte hundarna lika mycket. Trots ett vattenfall i näsan bestämde jag mig för att köra veckans tredje löppass, mest för att jag inte kände för att spara det till i morgon. Hundarna skuttade glatt med och trots att det borde kännas lite tyngre i dag så var det vår snabbaste runda den här våren?!

Efter det var jag värd ett varmt bad men först skulle hundarna få kvällsmat. Odden har ju ätit Nordic ett tag och jag tycker ju att det är för dyrt att hålla på med det trots att han ätit ganska bra av det. Men när jag ändå kunde få tag i en kartong till i går så gjorde jag det och är det någon som bli förvånad över att skrället till hund då gör så här?!


Matskålen med färskfoder står orörd men äta kulor direkt från golvet gick fint?!

5 dl torrfoder fick han i sig och det var ju bra eftersom han inte åt ett skit i morse. Men när jag efter dessa 5 dl erbjöd färskfodret igen så åt han faktiskt upp det mesta av det med? Uppenbarligen har nyhetensbehag stillat sig och jag får väl skylla mig själv som gick på hans fint och köpte en låda till. Jaja vi har att varva med och om det blir något över så är både Kilo och Frisken helt klart aspiranter på att hjälpa till.

I morgon är det dags för Sennenträff igen och den håller vi här hemma hos oss.

Blandade träningsformer

Hua, dagarna bara rusar på och inget blir gjort känns det lite som.

I måndags var det sim som vanligt. Jag erkänner att det börjar kännas rätt seg nu efter många veckor. Främst är det nog för att jag faktiskt inte har någon hund som ”måste” ha den typen av träning och då tappar man den där gnistan lite. Ja för att knalla bredvid bassängen med glada tillrop till hundarna är väl kanske inte det allra roligaste man kan göra 😉 Hur som så kämpar vi på de sista veckorna nu så klart. Denna gång fick dock Frisken stå över och vi körde bara Odden och Kilo. Odden först och halleluja han har fortsatt att hålla sig över 50 kg sträcket!! Simma fick han göra 10+11 minuter och han skötte sig bra. Sedan var det då Kilos tur och han fick simma i 25 minuter och det gjorde han okej, även om han testar att fuska lite mellan varven 😉

I tisdag fick jag vårfeeling och då kommer som vanligt känslan av att vilja göra något mer än bara det vanliga och löpskorna snörades på 😉 Jag gillar inte att springa, det är tråkigt men lik förbannat så får jag sådana infall varje vår? Nåja sagt och gjort när skorna var på så startade jag en app för lite intervall träning och gav mig av ut i skogen. Kilo har varit med förr och springer precis framför mig men de andra två har inte varit med om att matte springer och var klart fundersamma på vad jag höll på med? 😉 Frisken trodde först att matte hade fått syn på något spännande och skenade glatt i förväg för att hinna först till vad det nu kunde vara. En aning snopet insåg han ju efter ett tag att det inte fanns något och blev mycket konfunderad över vad det här var för nymodigheter som matten hittat på? Odden trodde att matte ville leka och skuttade runt benen på mig varvat med att skälla och göra lekinviter… När det inte fick någon respons travade han mest med och blängde lite på mig. Vi avslutade det här infallet med att gå som vanligt sedan och hundarna fick nosa runt och busa som de brukar.

På kvällen fick Kilo och Frisken gå på löpbandet vilket de skötte alldeles utmärkt. 10 minuter för Frisken och 20 minuter för Kilo.

I dag var det dags för lydnadsträning igen. Vi har faktiskt tränat lite små saker varje morgonpromenad främst, så som ingångar, läggande och lite fot. Hemma gör Odden det riktigt bra men när vi kommer i väg på kurs så har han fullt upp med att bry sig om andra och tappar lite av den fart och fläkt som jag vill ha och som han normalt sätt också besitter. Det är lätt att känna sig lite uppgiven då, när han hellre vill slänga ner näsan i backen och nosa eller stå och titta på de andra ekipagen, men det är bara att jobba på. Vi höll oss lite på vår kant och lite saker kan han faktiskt göra nu.

Till nästa vecka ska vi träna vidare på att lägga sig under rörelse, vilket är extremt svårt och obegripligt i Oddens värld, och så ska vi jobba med ett system där Odden själv ska komma och söka upp mig i fotposition från rörelse. Hemma gör han ju det på promenaderna men nu behöver vi jobba in ett system där det inte bara är spontant utan något som han kan förstå och hjälpa honom att fokusera även när det finns störningar.

Jag märker en oerhörd skillnad på Odden på att träna hemma och att träna på kurs. Hemma är han med mig, vill jobba och fokuserar på mig. På kurs är han inte alls med mig, vill helst styra med egna saker och lägger fokus på en massa annat. Steget mellan hemma och kurs blir så väldigt stort och jag ska därför försöka att åka i väg någonstans med honom. Tanken är då att hitta en plats som ingen annan är på för tillfället, dvs vi ska vara ensamma, men det ska ändå vara en plats med dofter som störning. Jag tänker mig typ en park eller bruksan när ingen annan är där. Att göra det lite lättare för honom att fokusera men ändå göra det svårare än hemma liksom. Vi får väl se om jag lyckas 😉

Vi pratade om det på träningen i dag mina kurskompisar och jag, att den nya regelrevideringen känns jobbig. Själv har jag fortfarande inte ens läst reglerna eller har koll på de nya momenten… Att komma ut på tävling igen känns extremt avlägset och min motivation till det är dessutom låg. Lik förbaskat vill jag inte sluta träna mina hundar. Att träna lydnad med dem har nämligen så många andra fördelar som inte hänger ihop med att bli tävlingsklara eller inte.


Kilogrammet som nog också vill träna lite igen, för godis är gott hälsar han 😉

Ner som en pannkaka och upp som en sol

Ja alltså jag vet att det heter tvärtom men i helgen hade vi rubrikens variant 😉

I fredag promenerade jag hundar och sedan fick vi besök på kvällen 🙂 Annette och Lisbeth dök upp för att umgås lite. Lite mat, lite vin och en massa prat, receptet på en bra kväll! På   lördagsmorgonen blev det tidig uppstigning för att ta sig till årets första rasspecial, Sala. Dålig uppslutning i år, har aldrig varit med om så låga anmälningssiffror på en special tidigare, men vi som var där hade trevligt.

Själv hade jag Frisken med mig och han var lika enkel som vanligt. Femtioelva utrop om ”oj, så stor han är!” fick vi visserligen men ja, han är stor och nej, jag kan inte gör något åt det 😉 Frisken inte bara är stor, han kände sig tydligen stor också och flaggade glatt med svansen till mattens stora irritation. Jaja, svansen är som den är, jag kan inte göra något åt det heller. Fru domare för dagen gillade inte Frisken alls och gav honom blått och sedan blev det en fjärde placering i juniorklassen. Muntligt var det verkligen bara hans rörelser som hon gillade, allt annat var det fel på… I kritiken var det dock inte lika illa skrivet, ja ja så är utställningar. Synd för domaren att hon inte gillade Frisken, för då har hon ju fel 😉 Matten tycker desto bättre om honom så han var lika glad för det eftersom det så klart blev grisöra efter väl utfört arbete av Frisk!

Snabbt gick det eftersom det var så få anmälningar och redan halv tolv var alla korthår och  berner hanar klara. Tikarna tog lite längre tid på sig men det var då inte mycket. Lite fotande efteråt och sedan lunch tillsammans med några andra hundtokar och sedan var Sala liksom över. Lite snopet när det går så fort.

Hemma blev det en kort runda i skogen så att Frisken också fick röra lite på sig och inte bara springa i en liten ring och sedan häckade jag i soffan med lite tv och lite bildredigerande som aktivitet.


Snygg hund den där Jackepotten 😉 Trevligt att få låna honom och få hänga på till en vinst i bästa hanklassen och jodå, morfar Potten fick sitt grisöra han också, så klart.

Det hade varit trevligt att få sovmorgon i dag men nä, det stod viltspår på schemat så det vara bara att masa sig upp i dag med.

I dag var det rekordmånga som skulle spåra, hela 29 hundar skulle gå spår i dag?!! Alltså det är en helt fantastik organisation kring den här spårcirkeln, år efter år. Jag började med att gå efter Sanna och Linus på deras spår och sedan var det dags för Odden att gå sitt. I dag hade han spår nr 3 och det har jag nog aldrig gått tidigare insåg jag. Ett ganska långt spår och ett dygn hade det ju legat. Odden hade fullt upp med att sniffa efter löptik på vägen till spåret men när jag väl hade satt på selen och bad honom gå i väg så koncentrerade han sig på spåret, duktig pojke!

Han var precis lika duktig i dag som senaste helgen med undantag för att det här spåret på ett ställe korsar med ett annat. Det andra spåret var precis nyblodat till ett tvåtimmars spår och Odden kunde inte riktigt motstå att byta och gå på det nyare spåret. Det var dock inga som helst problem att bryta honom och be honom göra rätt 🙂 Japp han är min spårstjärna den här helgen också!

Efter lite väntan var det dags för Frisken och han visade att han nu hade fattat vad det här med spår innebär 🙂 Det är fortfarande inte helt lätt men i dag jobbade han på på ett helt nytt sätt och gav sig verkligen inte. Inte heller var han lika lättstörd av saker runt omkring och tur var nog det eftersom jag hade med mig en tjej bakom som gärna både berömde min hund samt pratade med mig. Berömma hunden ska man så klart göra och Frisken behöver en hel del stöd fortfarande så klart. Men att berömma hundar som spårar är inte alltid helt lätt eftersom man faktiskt inte vet vad man berömmer.

Frisken tex har jag ju ingen som helst koll på om han faktiskt spårar/nosar efter just spåret som jag vill när han hittar rätt efter att han ringar, eller om han går på något annat? Av den anledningen är jag ganska tyst när mina hundar spårar, vid enstaka fall när jag ser att de är helt rätt brukar jag berömma med ett ”rätt, duktig pojke” men inte mycket mer än så. Alla mina hundar är dessutom sådan som när de spårar och får problem, vänder sig till mig och ber om hjälp. Jag kan ju omöjligt hjälpa dem i ett skarpt läge så jag väntar bara ut dem tills de tar tag i problemet själva. Odden löser det numera oftast helt på egen hand. Kilo måste jag ”tvinga” till att inte försöka få hjälp av mig och Frisken hjälper jag så klar inte alls med just den biten eftersom han måste lära sig att jobba självständigt, samtidigt måste jag ju stötta honom och se till att han inte tappar motivationen.

En duktig Frisk fixade i alla fall hela spåret med några vinklar och var som vanligt glad över att klöven till slut dök upp. När vi sedan kom tillbaka var alla spår mer eller mindre klara och klockan var bara elva. Som sagt snacka om bra organiserat!


Frisken kollar in utbudet av klövar efter väl utfört spårarbete 🙂

Eftersom klockan inte var mycket så åkte vi och gjorde Pia en tjänst. Lilla Hector skadade sig nämligen för en vecka sedan och fick en fraktur i knäleden. Som ägare till en hund som haft diverse problem och blivit opererad flera gånger så har jag full förståelse för hur jobbigt och hur låst man blir i en sådan situation. Nu var ju vi två som hjälptes åt att ta hand om Odden men Pia är ensam och har ju dessutom tre vuxna hundar som också behöver få komma ut. Så jag åkte helt enkelt och var valpvaktare en stund. Odden och Frisk fick ligga ute i Pias hundgård och jag satt inne hos Hector. Han var typ hur enkel som helst att vakta eftersom han sov större delen av tiden.


Jobbig valp 😉 

När valpvaktandet var över så åkte vi vidare hemåt men stannade hos Tommy och Anette där det blev middag 🙂 Övriga familjen Nilsson var också där så när vi käkat tog Hanna och jag oss i kragen och bokade lite saker till vår Islandsresa som det ju bara är två månader kvar till 🙂 Boenden och bil har vi nu bokat även om boendet nog kan tänkas bokas om om jag känner mig själv rätt… Vi kollade även upp blå lagunen och ska boka entrebiljetter dit samt kollade på några olika ställen där man kan göra ridutflykter. Vi ska dock kolla vidare på det och boka lite senare har vi tänkt.

När vi kände oss klara med resebokningar så var det dags att ta ut hundarna på en promenad. Vädret har ju varit helt ljuvligt i dag så jag valde att gå runt Skärsjön och hade inte ens på mig någon jacka, underbart.

Ja nu blir det slappande i soffan och ladda för nästa vecka. Sim, lydnadskurs, viltspår och sennenträff är det planerat för så den veckan ska nog gå den med.

Äta

I söndags hade Ann-Sofie med sig lite nordic färskfoder som hon inte hade användning för längre och som jag tänkte att jag kunde testa att ge Odden, som är inne i en sådan där tråkig ”vill inte äta något överhuvudtaget” period. Odden har fått testa färskfoder tidigare av alla möjliga slag och har tyckt att det är okej i några dagar för att sedan rata även det. Problemet med färskfoder och mattrilskande hund är ju att man inte kan spara det hur länge som helst, till slut måste man ju kasta det och det blir så klart dyrt.

Hur som i går morse skar jag upp den där stora korven och la upp en portion till Odden. Ropade sedan in hundarna som var ute och Odden hängde motsträvigt med in i köket… Väl i köket började dock näsan att vädra, något luktade annorlunda och tydligen luktade det även angenämt. När jag satte ner skålen så slukades maten i en rasande fart och Odden var färdig först av våra tre. Som sagt en gång, ingen gång men det är väldigt trevligt att inte behöva tjafsa om maten med honom.

På eftermiddagen när jag kom hem tog vi en runda i skogen och när det senare var dags för kvällsmaten att serveras så var Odden med ute i köket och uppenbart mycket sugen på en portion med det där som luktade gott. Hela portionen slank återigen ner i ett nafs och han hade uppenbarligen kunnat tänka sig lite mer.

På kvällen var det sim som vanligt men med den skillnaden att jag kände mig trött och sliten så vi valde att bara simma Odden och Frisk, Kilo fick faktiskt avstå. Avspolad blev Kilo i alla fall för fy tusan så skitiga hundarna är nu när allt bara är lera ute. Odden simmade 11+10 minuter utan några konstigheter och Frisken simmade 8-7 minuter.

I morse tyckte jag nästa att det var roligt att servera hundarna frukost för Odden visade tydligt att han ville äta. Han var klar först även denna morgon och både Kilo och Frisken ser lite fundersamma ut över att Odden inte står och pillar i sin skål när de är klara 😉 Och när jag slipper ägna tid åt att försöka få i Odden frukost så sparar jag plötsligt 15 minuter och den tiden la vi på att gå en längre morgonpromenad i dag. Skönt ute och hundarna får ju vara inne hela dagen på tisdagarna eftersom de är lite fuktiga i pälsarna efter simmet så då passade det extra bra att de fick lite extra tid ute.

I eftermiddags efter jobbet blev det så klart en tur i skogen igen. Inget vidare skönt ute då det blåste rejält och jag hörde knappt ljudboken på grund av blåsten. Men en timme ute blev det i alla fall. Hemma fixade jag med middag åt Henrik och mig och sedan var det dags att ge hundarna mat. Odden var genast med på noterna och kastade sig över maten även denna portion. Jag gissar visserligen att det kan komma en period inom kort där han återigen kommer vända bort huvudet och säga nej tack till även detta foder men så länge han äter så njuter jag! Oavsett så är nordic inte ett foder som Odden kommer fortsätta att få, det är helt enkelt alldeles för krångligt för mig att få tag i och dessutom är det i mina ögon för dyrt.


Trevligt att se Odden äta utan mankemang!

Det är faktiskt löjligt vad dyrt en helt del hundfoder är, både färskt och torrt. En 12 kg säck med flådig bild på för 800 kr eller färskfoder för 35 kr/kg, nej tack säger jag om det. Jag skulle däremot inte ha något emot att ge hundarna färskfoder, det har vi ju gjort tidigare, men det får inte kosta en förmögenhet och det måste ju vara rimligt att få tag i det. Men frys att förvara det i har vi redan och det känns faktiskt bättre att ge dem färskt än torrt om jag ska vara ärlig. Nåja vi får väl som sagt se om Odden fortsätter att tycka att färskfoder är en hit eller om det bara är nyhetensbehag och så fundera vidare utefter det.


Färskt eller torrt? Märkligt nog är det ju långt i från alla hundar som faktiskt gillar färskfoder och absolut inte alla sorter. Som vanligt får man titta på individen och gör det som passar den bäst.

My God(d)

Spår i dag igen och upp tidigt. Någon morgon människa är jag ju inte men upp kommer jag och i väg också. Kilo lika bedrövad i dag när han inte fick hänga med, det gör allt lite ont i mattehjärtat.

Vi började som vanligt med att gå ut spår. Frisken fick vara med ute och mingla lite innan vi gav oss av och det tycker ju han är trevligt. Lite konstigt att det var barn med tyckte han, han har ju knappt träffat några barn så det är kanske inte så konstigt att han tycker att så små människor är märkliga 😉

Jag var med och la ut två spår i dag tillsammans med en karl som jag inte träffat tidigare. När det sedan var klart så rastade jag hundar och när även det var klart så var det dags för frukost. Jag fick dock raskt äta upp för det var ju dags för Odden att få spåra. Odden var ensam om att få gå ett dygnspår eftersom alla andra var där för första gången för säsongen eller nybörjare. I dag fick vi med oss Lennart bakom oss i spåret och Odden skulle gå spår 8. Det spåret gick han förra året också och då hade han stora bekymmer i början där han snurrade och snurrade i många minuter innan han redde ut det. I dag var det dock inga bekymmer överhuvudtaget. Han spårade som en gud rent ut sagt och det är så jäkla skoj att gå bakom honom när han bara gör precis det han ska, med all säkerhet i världen.  Allt var enkelt, terrängövergångar, vinklar, återgångar och bloduppehåll, inga bekymmer 🙂 Visst fick han jobba lite hårdare bitvis men inga tapp och inte speciellt mycket ringningar, alltså hur stolt kan man bli över sin hund?!

Nöjd fick Odden hänga med vid grillplatsen en stund sedan och han fann sig i att både bli gosad med av främmande snubbar och klappad av en liten flicka, inte helt självklart då Odden har mycket integritet, inte är speciellt social och inte nödvändigtvis gillar alla som han möter. Men spårskogen är verkligen förknippad med trevligheter för Odden och han verkar tycka att det sociala liksom får hänga på av bara farten 😉

Jag gick sedan med på spår 20 och det är alltid intressant att se olika typer av hundar spåra. Sen var det då dags för Frisken att få testa igen. Att han kom ihåg vad det handlade om var helt klart, näsan gick ner i backen tämligen omgående. Det var inte lika läbbigt i dag heller utan han vågade gå ut några meter i linan till och med 🙂 Det som däremot helt klart var svårt i dag var störningar. Det är mycket som rör sig i en ettårings huvud och när vi i dag hade spår 6 som ligger precis vid grillplatsen och parkeringen så hörs det både skällande hundar, bilar som kör, folk som skrattar osv. Det blev lite väl intressant för Frisken som bara var tvungen att stanna upp och kolla och lyssna efter allt som hände. Fast det var säkert också en taktik från hans del, han orkar så här i början inte riktigt att koncentrera sig och vara tillräckligt motiverad för att ha näsan nere och jobba hela tiden så mellan varven måste han liksom upp och hämta andan och då kan han ju passa på att kolla in en massa annat 😉 Det var dock ett klart fall framåt i dag och glädjen över att hitta klöven var lika stor i dag. Det ska bli mycket spännande att se hur han beter sig nästa helg när vi köra igen? Förbättrar han sig lika mycket som han gjort till i dag så kommer han att bli en riktigt bra spårhund han också 😀

Vi stannade på vägen hem vid en stor hage så att hundarna fick springa och busa lite och rasta av sig i det vackra vädret.


Duktiga spårhundar och stiliga grabbar.

Hemma blev det en promenad med alla tre grabbar även om Kilo nästan precis hade kommit hem från en runda med Henrik. Fruktansvärt skitigt inne men härligt väder så det var bara att njuta. Sen hem och ta en dusch och snygga till sig för att åka vidare. Lite valptittande hemma hos Monika och Björn stod på eftermiddagens agenda och det är ju aldrig fel!

Fyra små brudar mötte oss i valphagen och något sötare än bernervalpar finns ju faktiskt inte så det gjorde inte det minsta ont att sitta där en bra stund och prata bort lite tid med Monika, Ann-Sofie och Anne 🙂


E
n av valparna poserar snällt och ser gräsligt söt ut.

När man kommer hem till sina egna hundar efter att ha varit och hälsat på valpar får man finna sig i att bli ordentligt genomsniffad, det är knappt att man kan få av sig ytterkläderna eftersom alla tre grabbar nogsamt sniffar igenom varje kvadratmillimeter av kläderna 😉

I morgon är det vardag igen då, hej och hå.

Strålande!!

Vilken strålande dag, på flera sätt! Vädret först och främst, fantastiskt vackert med en stor strålande sol, underbart. Lite segt att gå upp var det dock eftersom jag fick gå upp lika tidigt som på vardagarna för att hinna i väg till dagens spårcirkel.

Men skojiga saker är alltid lättare att motivera en till att kasta benen över sängkanten så upp kom jag ju. Hundarna fick gå ut och så fick de sin frukost medan jag plockade fram det som skulle med och fixade matsäck till mig själv. Faktum med att vi kom i väg några minuter tidigare än jag siktat på till och med, det händer då inte ofta. Kilo var dock inte det minsta nöjd med att bli lämnad hemma hos husse men i år är det alltså Odden och Frisk som ska få spåra.

Framme i Fårsum var det bara att börja gå ut spår. Första träffen för året och första gången för Frisken, spännande. Odden som visserligen har varit min spårstjärna har inte fått spåra sedan maj förra året så det skulle bli spännande att se hur han skulle sköta sig också. Vid första tillfället för året så vill våra kursledare att även de mer rutinerade hundarna går ett typ av anlagsspår, dvs att det ”bara” legat i ca två timmar, allt för att bygga lite självförtroende på hundarna och låta dem få det lite enkelt när man drar i gång igen, klokt tycker jag 🙂

Men först ska ju spåren gås ut och jag fick sällskap av Cari i dag och vi började med att gå bort till spår 2 och lägga det. När vi kom tillbaka var det fler spår som behövde gås ut så vi kollade vilka som var kvar och eftersom både 33 och 34 var kvar så tog vi båda två, då de ligger inne på en stickväg båda två. Till slut var alla spår i alla fall lagda och då var det dags att rasta hundar. Odden kom definitivt ihåg vad vi brukar göra i den här skogen och var lite smågalen, Frisken å sin sida fattade nada men tyckte att det var väldigt spännande med alla nya dofter och nytt spännande ställe. När hundarna var rastade käkade jag matsäck och sedan var det dags att börja gå spår. Jag fick börja med att gå med Anki och Märta när de gick spår nr 2 som jag alltså gått ut. Märta skötte sig ypperligt och var jätteduktig.

Sen blev det Friskens tur och vi hade med oss kursledare Sören ut. Frisken har ju inte spårat tidigare och bara att få på sig selen var ju lite konstigt tyckte han. Men han vindade snyggt under tiden som jag satte fast den och när jag gick mot spåret så gick han tveksamt i väg. Det var faktiskt ganska äckligt hälsar Frisken, det luktade blod i den här skogen och det brukar det minsann inte göra i skogen här hemma 😉 Mycket tveksamt gick han framåt beredd på att möta ett monster där i ljungen. Jag peppade honom så klart en massa och det var tydligt att han faktiskt fattade att det var meningen att han skulle följa den där läbbiga lukten, men läbbigt var det verkligen 😉 Långsamt tog vi oss framåt och till slut kom vi ju fram till klöven. Klövar är bra saker hälsar Frisken och kastade sig över den 😉 Mycket nöjd bar han sedan klöven tillbaka till bilen och förhoppningsvis har han kopplat ihop att det läbbiga blodet leder till den fantastiska klöven och kommer tycka att det är lite mindre läbbigt i morgon 😉 För att vara första gången är jag klart nöjd med honom, han kan nog bli en liten spårare han med!


Jo klövar är bra saker hälsar Frisken! I morgon gör vi ett nytt försök 🙂

Ja sedan var det då Oddens tur. Frisken tjöt i högan sky när han blev lämnad i bilen men tystnade när han inte längre såg oss. Odden hann jag knappt sätta fast linan på innan han var i väg. Ja och han är en fullständigt strålande spårhund ❤ Lugnt, metodiskt och full koll på spåret hade han i dag och då gick han ändå ett spår som hade en del svårigheter, som att det korsade ett annat spår tex. Han är dessutom extremt nöjd med sig själv när han spårar och bara lyser av självförtroende. Det ska bli spännande att se hur han är i morgon då spåret ha legat i ett dygn och ju borde bli betydligt svårare.

Vid ett åkte vi hemåt igen men det blev ett stopp på CityGross för att handla lite små saker. En mycket glad Kilo mötte oss sedan där hemma och parkerade sig sedan omedelbart i bilen, han skulle minsann inte lämnas hemma något mer proklamerade han!


Kilo ligger och trycker i bilen, han har inte tänkt bli lämnad hemma om matte får för sig att åka någon mer stans!!

Hundarna fick varsitt märgben så då lämnade faktiskt Kilo bilen till slut och själv satte jag mig i solen i vår nya utesoffa och tittade klart på skidorna. Det blev lite fixande ute också men mest slappande. När skidorna var slut så fick det bli en promenad med hundarna. Jag hade visserligen gått en jäkla massa i dag men hundarna hade ju inte fått röra så mycket på sig (med undantag för Kilo som ju fått en promenad på förmiddagen med husse). Vi testade lite nya alternativ runt Skärsjön i dag och hittade en jättetrevlig variant mot vår vanliga, den ska vi gå fler gånger! Själv fick jag ihop dryga 16 km i dag, det får man ju vara nöjd med.

Hundarna var vansinnigt skitiga när vi kom hem igen så det fick bli en avspolning av dem alla innan de fick gå in i huset, hussen hade nämligen dammsugit och torkat golven medan vi var borta. Nöjda grabbar har sedan sovit resten av kvällen och nu är det snart dags att inta middag, älggryta, mums!

En riktigt strålande bra dag har vi haft och jag ser fram emot en repris i morgon!

Högt, planer och vinst i en salig blandning.

Alltså det har varit en väldigt konstig vecka som både gått skitfort och sniglat sig fram på en gång? En natt med bara 30 minuter sömn totalt var inte höjdpunkten på veckan men det gick det med. En promenad på jobbet mellan två möten resulterade i att jag dråsade i backen när det visade sig vara en isfläck under gömd snö och mitt redan tilltufsade vänsterknä mår inte bättre efter det kan jag lova… Men det är ju enklare att tackla att jag själv haltar fram än att någon av hundarna haltar så man får vara nöjd med det lilla. Det passar dock illa med att skada knät när jag samtidigt sitter och planerar för sommaren och trevliga upplevelser då.

Hanna och jag har ju redan pratat om att vi ska försöka få till ett besök vid Preikestolen och Kjeragbolten i sommar, men nu har jag faktiskt dessutom snöat in på Besseggen och känner att ett besök där nog faktiskt är nödvändigt 😉 Men då kan man inte ha skadat knä och halta fram! Tveksamt om Hanna tycker att Besseggen är något lämpligt resmål med tanke på att det där med höjder inte är hennes favoritsysselsättning (fick jag ju erfara vid Trolltunga men det löste sig ju  😉 ) så därför har jag även börjat bearbeta Henrik för att kanske kunna få med honom?!  Kan ju vara en bra uppvärmning till besöket vid Kebnekaise som jag också har i planeringsstadiet, även om Henrik är en aning motsträvig där 😉

Hanna har jag dock lyckats muta under veckan då en ny friluftsbutik hade en tävling häromdagen där man skulle nominera någon kvinna för att ge denna chans att vinna en fin Ospreys dagryggsäck. Det gick alldeles lysande och Hanna kommer få hem denna ryggsäck inom kort 😀 Ja så nu får hon ju hänga med på höga turer som tack liksom.

För den som inte har koll på vad Besseggen är så är det en tur i Norge som det sägs att alla norrmän bör gå någon gång under livet. En tur som går uppe på en bergskam med fantastisk utsikt över två olika vatten och så Jotunheimen.

Nu är det ju dock ett bra tag kvar innan man kan ge sig ut på fjället, i alla fall om man inte tänkt ha på sig skidor på fötterna för att ta sig fram. Så då får man se fram emot andra saker som ligger lite närmre i tiden. Som att vi denna helg drar i gång viltspårkursen igen 🙂 I år är det Odden och Frisk som ska få köra och Kilo får stanna hemma med hussen och njuta av lite egentid. Det blir spår både lördag och söndag och det enda jobbiga med det är att jag måste upp aptidigt eftersom vi börjar redan klockan åtta och jag har ca 8 mil att köra för att ta mig dig.. Nåja det har ju gott bra tidigare så det gör det nog i år med.

S som i söndag, soffa och skidor

En helig söndag, det är den första söndagen i mars! Vasaloppet och dessutom 5 milen i VM, rena himmelriket för en skidnörd som mig 🙂 Men det kräver lite planering för att hinna sitta i soffan en massa timmar. Det blev en tidig morgon för att hinna upp och ge grabbarna frukost och sedan ut i skogen en timme. Vi hann hem med några minuters marginal till Vasaloppets start 🙂

Under loppet passar jag på att göra saker som inte inkräktar allt för mycket på tvtittandet. Typ ha en mysstund med Frisken. Passa på att massera Oddens vänstra sida eftersom han har lite spänningar där. Baka en kaka. Damma i vardagsrummet osv. Det finns massor man kan göra förutom att titta på tvn. Svärmor ringde och bjöd på förmiddagsfika men det var precis när jag stoppat in kakan i ugnen så det gick ju inte. Pia ringde och ville ha en promenad med alla hundar och hon fick då två tider att välja på 😉 Aningen vid tolv när Vasaloppet precis brukar sluta eller efter fyra när femmilen är färdigt 😉 Ja för en sådan här helig dag gäller det att planera för att få till allt 😉

När Vasaloppsåkarna var i mål så dök då Pia upp med sitt gäng. Fyra magra rackare som ville ta en runda i skogen. Hector var med så det blev ju ingen lång runda men det tog ju lite längre tid i stället, även om man inte kan skylla på att han har för korta ben 😉 Våra grabbar har träffat Hector tidigare men då bara helt kort, nu hann de bekanta sig lite mer ordentligt. Odden tyckte att det var en bra jäkla märklig filur och visste inte riktigt om han skulle skälla ut honom eller om han kanske skulle leka med honom? Frisken är den som träffat Hector mest och han är mer intresserad av Kira än den enda som är yngre än honom själv. Kilo däremot var väldigt nyfiken på Hector och en bit in på vår runda så såg han till att verkligen nosa igenom honom.

Lite fotande av de magra vännerna blev det också. Jag har ju svårt för att se hur en bra bild ska vara när jag inte egentligen vet vad som är önskvärt i rasen men jag kanske lär mig lite om vinthundar vad det lider också.

hector-pa-bord
Hector ca 3,5 månader, inte direkt samma sak som en berner i samma ålder. Jag tycker att färgen är snygg på Hector men vi har konstaterat att den är helt värdelös att fota eftersom han försvinner i bakgrunden så här års.

Nåja sedan var det dags att bänka sig vid femmilen. Fy tusan att spurta på det sättet efter 5 mils åkning säger jag bara! Henrik fick sedan ta med sig grabbarna ut på en till kort runda. Den här helgen har vi inte alls varit ute lika mycket som vi brukar men jag har fått en hel del annat gjort och i bland måste man kanske prioritera det med, även om det är mycket trevligare att vara ute i naturen! Medan Henrik var ute med hundarna så snodde jag ihop en pastagratäng till lite matlådor. Grabbarna var ju sedan uppvärmda och klara och vi passade på att köra ett varsitt pass på löpbandet. Inget långt pass för någon av dem men ändå träning. Alla skötte sig fint.

Nu är det väl dags att runda av den här veckan och ha full fart mot nästa. Då ska vi börja med viltspåret igen, det ser jag fram emot!

ratta
Nästa helg ska Frisken få börja spåra 🙂

1 åring

Lilla goproppen och mysråttan Frisk fyller år i dag, ett helt år 🙂 Han fick börja dagen med det bästa han vet, mat! Lite extra gott i så klart i skålen men bara lite. Sen bar det av ut på morgonrunda och Frisken verkade tycka att han kunde få göra som han ville dagen till ära…. Som att snoka rätt på skit och börja snaska i sig. Tvi vale sa jag och Frisken förstod verkligen inte alls varför han fick trät för något så trevligt?

Hemma igen så fick grabbarna varsitt märgben att jobba lite mer medan jag fick i mig frukost. Jag ägnade sedan större delen av dagen åt att plocka och fixa här hemma. Bland annat var jag duktig och slängde in en massa påsar med pant, papper och glas i bussen och åkte ner till Finspång och blev av med det när jag ändå skulle handla lite.

Bortsätt från när jag åkte och handlade har hundarna varit ute hela dagen. Vädret har varit mulet och grått och med det gräsligt lerigt också vilket så klart har gjort att hundarna ser ut som lerklumpar allihop. Trots det fick det bli lite pedikyr i form av kloklippning vilket ingen av dem är så förtjusta i och Frisken menade på att han borde slippa med tanke på födelsedag, matte var dock benhård och klippte samtliga klor 😉 När damernas tre mil var klar var det dags att försöka föreviga födelsedagsvovven och inför det fick han ligga inne och torka till så att jag kunde borsta och snygga till honom hjälpligt i alla fall. Sen åkte vi bort till skolgärdet där jag tänkte att vi skulle kunna få till skapliga bilder trots det tråkiga vädret.

Frisken har ju varit en lättfotad grabb när vi tagit månadsbilder och tidigare veckobilder, i dag ville det sig dock inte alls. Inte för att han på något sätt gjorde ett dåligt jobb, han står som en klippa och fäller snällt fram öronen om man viftar med en gobit, men det blev ändå inte bra? Till slut vi fick nöja oss med en halvskaplig bild, bättre än inget liksom.

1-ar
Lilla goproppen, som inte är så liten, fyller 1 år, hipp hurra!

1-ar-huvud
Fokuserad på en köttbullsbit 😉

Efter fotograferandet fick det bli en promenad igen. En tur runt Bysjön verkade lämplig med tanke på hur blött och skitigt det var ute. Kilo har haft lite röda tassar i någon dag nu och ömmade i går så lite lagom bra underlag behövdes till honom. Nu tvättade jag och fönade honom torr i går så klart samt la på en dämpande och skyddande salva så i dag har han inte visat någon ömhet men eftersom han fortfarande är lite röd så tar vi det så klart försiktigt. Hemma igen så gick jag igenom bilderna och sedan var det dags att fixa middag. Lite älgkött med vitkålsgratäng blev toppen som lördagsmiddag.

Medan vi åt fick Frisken och de andra födelsedags snask i form av grisöra. Jag tror att Frisken är rätt nöjd med sin dag och nu har han lagt sig nere på sin favoritplats i källaren och sover sött.