Repris på Rödgölen

Jag kom inte i säng fören efter ett i natt och tänkte därför att jag nog skulle sova lite längre i dag. Men strax före sju vaknade jag och var skapligt pigg? Varför händer det aldrig på en vardag undrar jag?! Jag låg dock kvar i sängen nästan en timme till innan Frisken var alldeles i upplösningstillstånd och hävdade att han skulle dö ögonblickligen om inte frukosten serverades 😉 Nu fick han gå ut en stund först innan någon frukost serverades och sedan var han nöjd. Odden däremot hade inga planer på att äta frukost överhuvudtaget. Suck, han har ju ätit bra nu ett par veckor men redan i går morse började han trilskas och det var alltså samma visa i dag. Till slut hade han i alla fall fått i sig allt utom en dl vilket väl ändå får räknas som godkänt.

I dag hade jag en promenadträff med Eva. Hon har inte varit med vid vare sig Skönnarboleden eller Rödgölenleden och just i dag valde vi att upptäcka Rödgölen. Rödgölen är ett fantastiskt härligt naturområde med riktig gammelskog i. Mossigt, lurvigt, trollskt och alldeles underbart. Vädret däremot var inte lika trevligt i dag. Efter några dagar med strålande sol så blev det i dag i stället mulet och lite duggregn och på marken låg snöslask. Nåja att komma ut är alltid trevligt så ryggsäcken packades och så åkte grabbarna och jag in till Norrköping för att möta upp Eva.

Vi knallade sedan raskt i väg med fem väldigt nöjda hundar runt oss. Eller ja det var lite muttrande på pojkarna innan de hittade sina positioner men det är som vanligt bara munläder på dem 😉

Leden är ju ganska kuperad och dagens snösörja på marken gjorde det inte helt enkelt att ta sig fram på den fina stigarna eftersom det blev halt. Men fram tog vi oss och hundarna hade då inga som helst problem.

ut-pa-tur
Som sagt blött och slaskigt men härligt att vara ute.

Ungefär halvvägs på leden kan man ju gå upp till ett vindskydd och det gjorde vi så klart. Eva hade med sig kycklingsoppa med curry och jag hade med mig trangiaköket och varm soppa smakar alltid underbart när man är ute 😀

vindskydd
Framme vid vindskyddet. 

Hundarna tyckte också att de kunde få lite och Eva hade med sig snask som de fick, efter noggrant övervägande åt även Odden 😉 Övriga fick även diska kastrull och kåsor när vi tvåbenta var klara, snålt var deras omdömen om det.

Sen fortsatte vi och den sista halvan av leden är den jag tycker är vackrast. Höga stenblock med räta kanter som man går precis bredvid och känner sig liten vid och så alla mossklädda stenar och gamla träd, ahh!

pa-spang
En del spång är det också och det är ju fantastiskt vad jobb man lägger ner på många leder för att vi friluftsentusiaster ska ha det bra ute i naturen, tack för det säger jag!!

Leden är inte speciellt lång men det tar lite tid när man går och tjattrar, stannar för att fota, stannar för att fika och dessutom halkar runt som bambi på is mellan varven 😉 I nästan 4 timmar var vi ute och retfullt nog så sprack himlen upp och solen tittade fram när vi kom tillbaka till bilarna?

Nöjda hundar har sedan sovit hela eftermiddagen här hemma tills Friskens matklocka ringde i magen och han började stampa runt och pipa framför fötterna på mig.  Under kvällen har alla tre sedan fått ett varsitt pass på löpbandet också. Frisken var först ut och han fick gå 10+5 minuter. Sedan Kilo eftersom han i kväll var väldigt sugen på frolic och ivrigt stod och väntade på sin tur när Frisken började bli klar. Kilo är i vanliga fall alltid sugen på ätbara saker men just nu är han extremt matfixerad tycker jag allt? Kilo fikck 10+10 minuter. När Kilo var klar var det dags för oss tvåbenta att äta så Odden fick ta sitt pass efter det.  Han tycker som vanligt att det inte är så där överdrivet spännande att traska, frolicar till trots, men gör ju som jag säger. Han är dessutom den av våra hundar som kan reglera steglängd och intensitet i stegen absolut mest och i dag fick han gå lite saktare vid några tillfällen eftersom jag fått för mig att det är mest muskeluppbyggande, det är ju liksom inte konditionen som vi ska träna. 10+10 minuter blev det i alla fall för Odden också. På torsdag har vi träff med Marie igen så då ska jag diskutera fortsatt upplägg med henne.

Njuter av naturen och våra sjöar

I går var det ju alldeles fantastiskt väder och det passar ju dåligt när man jobbar. Vilken tur då att det finns något som heter flextid och att jag har förmånen att kunna använda mig av det. Med andra ord stämplade jag ut vid ett tiden och åkte hem i stället för att jobba några timmar till. Det har ju ändå varit sportlov och ödsligt på skolan så jag tyckte att jag med var värd att ha lite extra ledigt.

På vägen hem stannade jag och snabbshoppade och fick en chock när jag passerade det för dagen nyöppnade Dollar Store! De var kö utanför butiken? Alltså till en Dollarstore, herregud vad det inte kan hända något skoj i Finspång om öppningen av en affär drar så mycket folk!

Nåja jag åkte hemåt utan att besöka affären i fråga och bytte raskt om, fixade lite varm choklad och packade en ryggsäck och så gav vi oss i väg. Jag hade beslutat mig för att jag skulle ta några sjöar igen, det var ju ett tag sedan och vi ligger efter 😉

Vi har en runda som är ca 12 km där vi skulle kunna besöka några sjöar så den slingan fick det bli. Eftersom vädret var trevligt försökte jag få till några trevliga bilder förutom sjöbilderna också men det är ju helt värdelöst att fota när det är strålande sol. Skuggorna blir skarpa som knivar och och det är bara svårt och besvärligt. Så jag fotade mest i skuggan faktiskt, vilket inte heller är lätt, aldrig är jag nöjd 😉

treklover
Som sagt, vi fotade mest i skuggan denna dag.

Nåja till slut kom vi fram till dagens första sjö efter att ha pulsat i den lilla snön som ligger. Det borde inte vara jobbigt att gå på så lite snö men eftersom det var ett hårt lager överst så sögs man liksom fast och det blev skittugnt att gå. Vid Bredsjön tog vi i alla fall paus och prickade av dagens första sjö.

bredsjon
Den som inte förstår varför det är skoj att jaga sjöar kanske kan förstå det bättre när man ser den här bilden i strålande sol och världens sötaste Kilogram som fotoobjekt. Bredsjön är vår sjö nr 36.

Efter vår fikapaus fortsatte vi men kom inte långt innan vi blev stoppade av en bil. Det är inte många bilar som åker på dessa grusvägar men nu kom det alltså en och farbrorn i bilen ville verkligen prata. Han spottade ur sig frågor som en kulspruta men han var inte intresserad av några svar eftersom jag knappt han öppna munnen för att börja svara på den första innan han var på fråga nummer fem…  Nåja efter den bekantskapen så bar det av in i skogen för att få tag i sjö nummer två för dagen. Den hittade vi ganska enkelt och kunde pricka av ytterligare en sjö.

svarttjarnen
Kilo och Frisken vid Svarttjärnen, sjö nummer 37.

När Svarttjärnen var fixad bar det av in i skogen på andra sidan grusvägen för att hitta nästa. Den var inte helt lätt att hitta bland allt ris och tät skog och dessutom var den extremt liten men till slut hade vi den i alla fall framför fötterna.

brokarret
Odden vid dagens minsta sjö, typ hela sjön är med på bild?! Brokärret är sjö nummer 38.

Efter denna risiga vända så höll vi oss till grusvägarna ett bra tag tills jag hittade lite trevlig skog att fota i.

frisken
Frisken i skogen 🙂

Efter ett tag kom vi fram till Hagsjön som ju är en hemmasjö för oss. Den här sidan brukar vi dock inte gå på lika ofta så det fick bli en bild på sjön i dag att räkna.

hagsjon
G
rabbarna uppe på ett berg med Hagsjön bakom sig. Hagsjön är sjö nummer 39.

Efter Hagsjön gick vi hemåt och hann precis hem innan det blev mörkt. 12 km hade tagit nästan 4 timmar att knalla runt? Ingen vidare marschfart på oss i dag inte! Nåja det var skitskönt att få vara ute så många timmar och andas frisk luft så det var ju bara bra att det gick ganska långsamt 😉

Kvällen blev sedan slapp och skön i soffan.

I dag fortsatte vädret att vara fantastiskt vackert och jag tänkte att jag skulle pricka av lite fler sjöar. Jag tog därför med mig grabbarna och åkte förbi Lotorp och upp mot Åfallet och bakvägen hemåt igen. Det går inte att åka hela vägen hem eftersom det är bommat på småvägarna men vi kom ju dit vi skulle. Första sjön passerade vi med bilen så jag tog bara ut Kilo och knäppte av en bild, inte så avancerat med andra ord.

abborregolen
Kilo vid dagens första sjö, Abborregölen, som blir sjö nummer 40. Abborregölen finns det typ 4-5 stycken av i kommunen, lite fantasilöst kan man ju tycka 😉

Vi åkte sedan en bit till innan jag stannade bilen och släppte ut hundarna. Jag hade kollat på kartan att vi skulle kunna gå en rundslinga på ca 7 km. Inte för att det fanns grusväg eller stigar runt hela slingan men lite friorienterande ska väl inte vara så svårt? 😉 Dagens sjöar låg dock så att vi var tvungna att gå en bit in i skogen för att hitta dem och den första kom vi till tämligen direkt efter att vi börjat knalla. Lite besvärligt att ta sig dit eftersom vi fick ta oss fram över ett kalhygge men det gick bra eftersom det inte var så många hundar meter.

karssjon
Frisken med Karssjön bakom sig, sjö nummer 41.

Vi fick sedan gå några km och det var lika tungt i dag som i går, jäkligt besvärligt med skarsnö. Som grädde på moset så är dessutom min högra fot inte alls sams med min högra känga? Jag får så jäkla ont i fotknölen och jag kan inte begripa varför? Nåja vi tog oss ju fram och efter ett tag kom vi fram till Bleklången vilken ju inte ligger alls långt hemifrån. Men från det här hållet har jag inte sett sjön tidigare och vi passade så klart på att ta bilden härifrån därför.

bleklangen
Odden fick posera vid Bleklången, sjö nummer 42.

Vid det här laget hade skidorna börjat på tvn också och eftersom det är VM kunde jag ju inte låta bli att titta. Det går faktiskt utmärkt att titta på skidor och promenera fram i skogen samtidigt. En bit efter Bleklången så kom vi fram till en vändplan och nu var det alltså dags att orientera sig lite i skogen utan stigar och vägar. Vi skulle dessutom hitta en sjö där mitt på vår väg var tanken. Det gick alldeles utmärkt. Vi fick visserligen ta oss över lite blötmark men eftersom det är fruset så var det inga bekymmer. Sjön vi kom fram till visade sig vara en fiskesjö med spång och annat runt, det hade jag verkligen ingen aning om? Det betydde ju också att det borde finnas någon vettig stig dit men den hittade vi inte.

tjuthulten
Frisken vid Tjuthulten, sjö nummer 43.

Vi lämnade Tjuthulten bakom oss men eftersom det blev spännande på damernas skiatlonlopp så blev det ett stopp i en glänta så att jag kunde titta färdigt 😉 Hundarna roade sig med att leka med varandra under tiden. När skidorna var klara, trevligt med ett brons! så fortsatte vi och ganska snart var vi ute på den lilla grusvägen helt enligt plan! Jag börjar ju bli duktig på att gå i obanad terräng 😉 Vi passerade ytterligare en sjö på vägen tillbaka till bilen och även den visade sig vara en fiskesjö.

st-lisjon
Odden är som vanligt nyfiken och springer i förväg för att se vart stigar och spångar tar vägen. Det här är sjö nummer 44 och den heter St Lisjön.

Något som inte upphör att förvåna mig är att folk skräpar ner så dant i skogen? Vid dessa sjöar som alltså flera var fiskesjöar och sköts av Finspångs fiskevårdsförening är det fixat och donat. Det finns spångar att kliva runt på, vid St Lisjön fanns det vindskydd och grillplatser och man borde ju kunna anta att folket som använder detta faktiskt har något litet naturintresse. Hur kan man då tycka att det är okej att kasta skräp i naturen? Och hur jäkla svårt ska det vara att faktiskt bära med sig skiten hem igen om du ändå har orkat släpa dit det?

skrap
V
arför kasta en burk i naturen? Helt jäkla obegripligt om ni frågar mig.

Bara ett kort stycke efter sista sjön så var vi framme vid bussen igen och tur var nog det för jäklar så ont min fotknöl gjorde nu. Vi åkte därför hemåt och kan i alla fall nöjt konstatera att vi tagit igen lite av vårt tapp på sjöar under de tre veckorna som vi inte tagit en enda. Skulle vi ligga i fas skulle vi nu vara uppe i 56 sjöar men vad tusan 44 är inte dåligt. Vi har dessutom passerat två odöpta sjöar i dag och man kan ju undra varför inte dessa har något namn?

Det går bra nu…

Hmm det verkar vara en sådan där period när allt går lite åt fanders hela tiden?

I söndags fick jag knät rammat av en glad hund, från fel håll. Knän ska bara vika sig åt ett håll, inte det andra. Ont och svullet blev resultatet av det men det känns ändå rätt okej nu så här några dagar efteråt. I kväll var det dags för nästa sak. Jag lagade mat och lag i ingredienser i en het panna med olivolja och naturligtvis så skvätte det och en droppe olja hamnade på min stortå. Satan jäklar vad ont det gör! Det blev en rejäl blåsa som jag nu stuckit hål på men hur jag ska få på mig skor i morgon vet i tusan? Men det slutade inte där utan en pigg och glad Frisk lyckades nocka mig fullständigt när han skulle komma och gosa. Han är rätt bra på att pricka rätt och lyckas buffla in sin nos i halsen när han vill gosa men i dag missade han och slog sitt käkben i min skalle i stället och jag såg stjärnor. Som sagt, det går bra nu….

Men hellre att jag är lite krasslig och skadad än att hundarna är det 😉

Ja för hundarna mår fint. I går var det ju måndag och det blev bara en kortare skogstur på eftermiddagen. Vi åkte sedan in till Norrköping för att göra några små ärenden, bland annat behövde jag en ny gastub till trangiaköket. Henrik köpte ett par nya ”vildmarksbyxor” som XXL sport så checkt kallade dem. Bra sa jag och menar att han nu nästan har lovat att hänga med ut på fjället i år 😉

Sen var det ju simtid för hundarna. Odden har glädjande nog äntligen ramlat över 50 kg sträcket igen och vägde 50,4 kg, hurra, hurra! Det firade vi med att simma honom 10+10 minuter. Sen var det Friskens tur, han ligger kvar på sina 52 k och det är ju bra att han börjar plana ut i viktkurvan nu. Frisken simmade 9+6 minuter. Sist ut var Kilo och han fick simma sina 15 minuter för det är liksom vad vi hinner på vår timme som vi har. Visserligen kom ingen efter oss i dag men vi ville ju komma hem någon gång också.

I dag har det snöat och eftermiddagsturen blev tung. Inte för att det var mycket snö utan för att snön la sig över leran på vägarna i skogen och gjorde att allt blev tungt och halt. Hundarna tyckte ju att det var toppen med snö igen så de bryr sig inte om i fall det blir tungt att gå. Det fick ändå bli lite av en vilodag i dag med bara två korta rundor på morgonen och lunchen och så en timmes promenad på eftermiddagen. I morgon ska det däremot bli lite löpbandsträning igen och så klart de vanliga promenaderna.

16832111_10206705171667007_3044758276843994552_n
Blötsnö på lera, inte speciellt mysigt. Men lite ljusare blev det ju igen och vi kan vara ute ganska sent nu utan att behöva ha pannlampa med oss 🙂

Sennenträff i Sörping

Jag vaknade pigg i dag efter en god natts sömn, gött. Började dagen med att gå ut med grabbarna. Hade på mig alldeles för mycket kläder och dessutom gick jag och svor över hur jäkligt skitigt det är ute nu, gräsligt. Hundarna var nog lite små trötta efter gårdagen då de var lite lugnare än vanligt, eller så tyckte bara de också att det är rätt äckligt med lera överallt.

Efter vår runda så käkade vi frukost och packade i ordning inför dagens sennenträff. Denna gång var det Söderköping som skulle besökas och vädret var väl inte direkt strålande. Men vi blev ändå ett bra gäng som möttes upp och roligast var att det faktiskt var två helt nya hundar med 🙂 Vi började med promenad på 5 km slingan. Några kortade visserligen av den för att raskare komma till grillen och för att börja testa drag tillsammans med Ing-Marie men vi var ett gäng som gick hela slingan också.

Sedan var det alltså fikatime och tid för att testa på drag för de som var nyfikna. Många testade och Ing-Marie fick jobba hårt där ett tag.

1
På väg ut på promenad.

4
Dags för fika och att prova på drag.

10
Faktiskt skittrist att vara uppbunden hälsar Odden 😉

Efter träffen åkte vi hemåt men stannade på CityGross och köpte lite märgben till grabbarna, det var länge sedan de fick det. Hemma hann jag bara packa upp ryggsäcken så dök Pia och de magra vinthundarna upp eftersom jag hade lovat att fota Hector som dagen till ära blir tre månader. Förutom att fota blev det en kort runda för att Hector skulle få se lite nya platser. Frisken fick hänga med och det var ju jättespännande med en liten nya kompis. Hector fick även hänga med in i huset en stund efteråt för att hälsa lite på Odden och Kilo också, grabbarna var ju lagom imponerade kan man säga 😉

När Pia åkt fick grabbarna sina märgben och låg och tuggade ett tag medan jag gick och rensade gräsmattan från hundskit. Hu det var länge sedan för det fanns massor? Jag brukar ju lära min att de inte ska skita på gräsmattan utan gå ut i skogen eller i riset för att göra det men jag har tydligen misslyckats med både Odden och framför allt Frisken i det avseendet. Nåja nu är gräsmattan skitfri igen 😉

Resten av kvällen har vi mest tagit det lugnt. Hundarna är nöjda med sin helg och det borde de ju vara också eftersom det varit mycket utevistelse och många trevliga kompisar att hänga med.

Utsiktsrundan i Kolmården

I dag hade Marie, Ann-Sofie och jag bestämt att vi skulle gå en liten vandring tillsammans. Något att se fram emot eftersom jag älskar att testa nya leder. Nu höll det dock på att inte bli av för min del. I går kväll small det nämligen till i skallen, precis när jag skulle titta på Mosen på Skavlan, och fy tusan så ont det gjorde. Resten av kvällen och natten låg jag som en mäla i sängen och kved när jag inte besökte toan och kräktes, inte ett dugg mysigt faktiskt. Vid tre tiden lyckades jag tydligen somna i från smärtan och sov sedan till strax efter sju.

Odden är ju en speciell grabb och han är framför allt mattes grabb hela dagen. När jag sprang skyttetrafik till toan i natt så har han varje gång gått upp och lagt sig utanför toan för att ha koll på mig och sedan hängt med tillbaka till sängen och lagt sig på sin vanliga plats nedanför. Det är liksom 5 meter så det kan ju tyckas lite onödigt men Odden är min grabb dygnet runt. I morse gick Henrik upp före mig för en gång skull och han lyckades få ut Odden för att kissa på tomten med de andra. När de sedan gick in igen så fick Henrik säga åt hundarna inte rusa upp till sovrummet igen. Men så fort Odden fick en chans pep han så klart upp och sedan låg han nedanför sängen med näsan på kanten och väntade på att jag skulle kliva upp. Att husse stod nere och ropade och ville ge honom frukost skiter han fullständigt i. Som sagt, mattes hund.

Nåja i natt tänkte jag nog att jag skulle meddela mina vänner att vandringen fick ställas in men när nu huvudet kändes skapligt vid halv nio så gick jag upp och började fixa i ordning. En dusch, en lätt frukost och sedan packa ihop det som skulle med och så gav vi oss av hundarna och jag. Jag rullade in på parkeringen vid Vildmarkshotellet några minuter sent och såg väl kanske inte helt fräsch ut med tanke på mina vänners kommentarer men vi hängde på oss ryggsäckar och gav oss i väg.

Dagens led heter Utsiktsleden och är en rundslinga som utgår från en parkering precis vid Vildmarkshotellet. Enligt uppgift ska den vara 14 km och klassas som svår eftersom det är en del rejäla höjdskillnader under den första halvan av leden. Enligt Maries gps gick vi dock dryga 17 km och det är nog faktiskt mer korrekt om man tittar på kartan. Nåja vi knallade som sagt glada i hågen i väg. Vädret var okej men det var disigt och dimmigt och någon utsikt där vi gick utmed Bråviken hade vi tyvärr inte.

gruppbild
Mitt sällskap för dagen. Just här hade det nog varit en underbar utsikt över Bråviken men som synes är det bara vitt,vitt och mer vitt där bakom.

rimfrost
Häftigt ute dock trots dimman, rimfrost på hälften av trädens och buskarna och det gnistrade vackert där vi gick.

spricker-upp
Till slut började det dock att spricka upp och då kunde vi ana både vattnet och land där på andra sidan.

hogt-upp
Mellan varven var vi rejält högt upp till Maries förskräckelse 😉

hogt-upp-skog
Och när det inte var vandring utmed kanten så gick vi på härliga skogstigar.

Ja de första kilometrarna gick man alltså utmed kanten vid Bråvikens naturreservat. En hel del klättrande upp och nedför men som sagt vacker utsikt och härliga skogsstigar fick vi som tack för vår ansträngning njuta av 🙂 Efter ca 5-6 km svängde dock leden av norrut och vi följde nu Sörmlandsleden i stället. Nu blev vandringen lite lättare rent fysiskt men den var precis lika fin 🙂

marie-och-odd
Marie ser nöjd ut och Odden är i vanlig ordning gärna längst fram och spanar.

lunch
Efter ett tag deklarerade både Marie och Ann-Sofie att det var dags för lunch! Själv var jag och min mage inte helt i samklang efter natten men lite soppa brukar ju funka. Vi parkerade därför våra rumpor på en sten och packade upp trangiakök och värmde lunch. Som synes höll sig hundarna nära.

soppa
Kantarellsoppa smakar finemang i skogen. Marie hade dessutom med sig ostmackor till 🙂

chokladKladdkaka och grädde är inte fel det heller! Ann-Sofie stod för den.

hundgruppbild
En liten gruppbild på dagens hundar, denna gång bara pojkar.

Efter lunchen fortsatte leden i skogen på härliga stigar och över berghällar. Väldigt trevlig vandring måste jag säga. Till slut övergick dock skogen i en grusväg och efter en liten stund kom vi fram till sydspetsen på Lövsjön. Här fanns det ett litet bord så där blev det en  fika till eftersom Marie hade med sig bullar också 🙂 Efter vår lilla fika var det bara att knalla vidare på grusvägen och ganska snart var vi nere vid djurparken och hade bara den sista biten ner till Vildmarkshotellet kvar.

solen-skiner
Solen sken mellan varven och vem tycker inte om att vara ute i skogen då liksom?!

modiga-hundar
Framme vid Tropikariet och titta bara vilka modiga grabbar vi hade med oss som vågade utmana krokodilen 😉

Lite drygt 6 timmar tog det oss att ta oss runt leden som då alltså var ca 17 km. Bra markerat och inga svårigheter att navigera runt. Lite lagom trötta i ben och rumpa efter denna runda kunde vi sedan hoppa in i bilarna och rulla i väg hemåt. Ann-Sofie hävdade dock bestämt att vi hade gått åt fel håll eftersom Bråviken nu bjöd på en fantastik vy i solnedgången och att vi borde ha gått så vi fått den biten på slutet. Som den fotonörd jag är så kunde jag till slut inte hålla mig från att faktiskt svänga av vägen och knalla ner till strandkanten på ett ställe och försöka fota hundarna lite.

kilo-solnedgang
Kilo är alltid ett säkert kort att fota ❤

trekloven
Inte helt lätt när mörkret faller snabbt.

I kväll blir det nog en tidig kväll. Förra nattens brist på sömn börjar göra sig påmind och i morgon måste vi vara fit for fight igen för då är det sennenträff som står på agendan 🙂

Vardagar som rullar på

Vädret har helt plötsligt gått från mulet och grått till strålande sol som gnistrar, väldigt trevligt måste jag säga! Mindre skoj att man jobbar dagtid och inte kan njuta av solen och vädret som man kunde önska. I måndags blev det en tur runt ängarna direkt efter jobbet för att få ta i lite d-vitamin i solen innan den gick ner. Sedan var det ju sim som vanligt på kvällen.

Kilo var för ovanligheten först ut och det eftersom jag tyckte han behövde en schamponering. 15 minuter sim fick det bli först och sedan fick Henrik ta hand om honom och schamponera och föna. Odden var nästa hund ut och det blev 10+10 minuter för hans del och han simmade på bra. Mest glädjande är dock att han är på väg uppåt i vikt, äntligen!! 49,9 kg, nu är vi snart över det där 50 strecket igen 🙂 Frisken var sist ut och fick 8+7 minuter.

I går var det alla hjärtans dag och då ska man väl umgås med sina hjärtan va?! Jag fick en snilleblixt och flexade ut tid på eftermiddagen och på 20 minuter hade jag hunnit åka hem, byta om och fått in hundarna i bilen och åkte igen. Jag har haft planer på att lägga en sennenträff vid Sörsjön utanför Norrköping men när vi varit där tidigare år så har det alltid bara varit en kort 3 km runda vi gått. Tråkigt tycker jag och bestämde mig för att kolla upp en längre runda.

Grabbarna var så klart på när vi kom fram vid kvart över tre på eftermiddagen och gav oss i väg. Jag valde att följa de gröna prickarna som är milen och vi fick en fin tur i solen. När vi gått 5 km gick spåret tillfälligt i hop med 5 km slingan som då visade 2 km. Eftersom det blir mörkt efter fem så valde jag att följa 5 km spåret resten av turen och vi fick alltså ihop 8 km. Ja det kanske blir den turen i mars på sennenträffen, jag ska kolla upp en annan slinga först innan jag bestämmer mig.

I dag var det fortsatt fint väder så efter jobbet bytte jag raskt om och kastade mig ut i skogen med hundarna. En tur upp till Hagsjön fick det bli och Odden och Frisk gjorde några försök att springa efter spännande dofter. Frisken reagerar tämligen omgående när matten fräser att det inte är okej, Odden har lite längre reaktionstid… En tämligen spak Odd gick sedan i haserna på mig när jag skällt på honom för att han inte kommer på en gång utan ”bara ska kolla det här också” innan han vänder… Han vet mycket väl vad som är okej avstånd och inte den gode Odden, men i bland bara kan han inte riktigt hålla sig till reglerna och det syns så väl på honom att han vet om att gränsen passerades.

Nåja hemma så blev det kvällsmat och peppar, peppar så äter även Odden riktigt bra just nu 🙂 Faktum med att jag får i honom lite mer än det jag vill få i honom varje dag så nu ska vi väl snart få se lite resultat på vågen också.

Efter att även jag fått mat i magen, Henrik lagade vegetariskt i dag från matkassen, så var det dags för hundarna att få traska på löpbandet. Frisken fick börja i dag, han gillar nämligen att gå på löpbandet och går gärna upp där även när vi inte ska träna. Det beror så klart på att han får lite godis när han jobbar och godis är gott hälsar han 😉 10+5 minuter blev det i alla fall för hans del.

Sen var det Oddens tur och han tycker väl inte att det är skitskoj att traska på bandet. Men han sköter sig och han fick trampa på i 10+10 minuter. Det finns flera saker jag försöker titta på när hundarna går på löpbandet och det är dels takten, att det ser taktmässigt ut i skritten. Steglängden, att de tar ut steget liksidigt och att de trampar över på ett bra sätt. Hur de rör benen i övrigt, de ska ju inte knixa, rotera eller göra andra konstiga saker. Sen tittar jag även på hur de står när jag stannar bandet och de ställer sig för att ”vila”.

16729552_10206662801247773_7442049625700846049_n
Odden under vila. Det här gillar jag 🙂 Jo visst skulle han haft mer bredd mellan frambenen men det har han nu inte så det är som det är med den saken. Men med tanke på hur han valde att stå med sina framben innan operationer och även ett bra tag efter så är det här riktigt bra! Han vrider inte ut alls på samma sätt som han gjort utan står faktiskt ganska rakt med sina framben 🙂 
Frisken och Kilo står korrekt så på dem är det mer bara att konstatera att de fortsätter att göra det.

Under tiden som Odden traskade fick Frisken jobba lite med skallen också. Jag tycker han har så vansinnigt dålig bakdelskontroll, faktum med att jag i bland undrar om han har någon som helst uppfattning om att det faktiskt är hans kropp som fortsätter där bakom skuldrorna? 😉 Så nu ska Frisken få lära sig att han har bakben och en rumpa. Jag tänker att han ska få lära sig klossträning och steg ett började vi alltså med i kväll. Den lilla pallen fick komma fram och så försökte jag få Frisken att förstå att han skulle kliva upp på den med framtassarna. Frisken vägrade 😉 Då lyfte jag upp en tass och så belönade jag. Hmm sa Frisken, det verkar vara något lurt med det här. Vi körde så några gånger tills han insåg att det inte alls var något lurt och till slut så valde han att själv ta upp även den andra framtassen på pallen, jubel och belöning så klart. I morgon ska vi se om han har kopplat att det är framtassar på pallen som kommer ge belöning?

En trött Frisk gick och la sig sedan och när Odden traskat klart var det då Kilos tur. Kilo var på och traskade på i sin vanliga snabba korta skritt. I dag testade jag därför att i stället för att öka på hastigheten och på så sätt få honom att sträcka ut bättre i stället sänka farten och be honom om att hitta de långa, avslappnade stegen. Det gick till slut 😉 Kilo fick också gå 10+10 minuter.

I morgon ska det vackra vädret tydligen vara ett minne blott men vi har i stället stämt träff med våra magra vinthundsvänner och mina grabbar ska för första gången få träffa nykomlingen Hector så det blir säkert en bra dag ändå.

Avelskonferens 2017, mitt perspektiv.

Så var helgen med avelskonferens över och den har levt upp till mina förväntningar 🙂

Det  var visserligen segt att gå upp tidigt trots ledig lördag men för den goda sakens skull så funkade det ju ändå. Henrik skjutsade in mig till Norrköping där jag mötte upp Ing-Marie och Lisbeth för att göra gemensam färd med dem. Vi var framme strax efter halv nio och kunde checka in på hotellet och sedan göra oss redo för föreläsningarna.

Den första höll vårt avelsråd i och handlade om uppdatering angående HD och ED index. En del att fundera över finns det så klart då berner inte alltid visar på liknande resultat som övriga raser som också har index. Föreläsningen efter handlade om vad SKK:s röntgenavläsare faktiskt tittar på. Själv är jag dålig på att läsa röntgenplåtar och tyckte mig få med mig en hel del matnyttigt från denna föreläsning. Föreläsaren Kerstin Hansson var kunnig, saklig och duktig på att förmedla sin kunskap.

Efter denna start var det dags för lunch och den var jättegod, i alla fall om man som jag valde fisk. Efter lunchen var det dags att doktorera i dna och genetik 😉 Redan förra avelskonferensen fick ju stifta bekantskap med Nicolette Salmon-Hillbertz och de gav definitivt mersmak. Det var därför, i alla fall från mig, en ganska hög förväntan på detta pass. Nikki som hon kallar sig gjorde mig inte besviken.

Hur en person kan göra något så komplicerat och faktiskt lite tråkigt till något häftigt och lättbegripligt är inte lätt att förstå men det lyckas i alla fall Nikki med! Hon förklarade en hel del grundkunskap om kromosomer, gener och dna för att sedan gå in lite djupare på DM (degenerativ myelopati) och framför allt SH-pre testet. Vi gick igenom vad hon hade fått reda på om Sh-pre testet genom att läsa på samt genom kontakt med de franska forskarna. Hon kunde dessutom dra en del slutsatser om hur hon tycker vi ska använda testet.

nikki
Engagerad och duktig föreläsare den där Nikki!

Som forskare önskade hon så klart att samtliga hundar testas överallt och alltid, som privatperson inser hon att det inte är speciellt rimligt utan tycker att vi ska sikta in oss på avelsdjuren. Ja det är ju det som vår klubb också rekommenderat och nu gäller det alltså bara att få alla med på banan. Mer om det lite senare.

Något annat som jag tycker att Nikki förmedlade bra är att detta test inte på något sätt är guds frälsning till vår ras. Men, testet kan hjälpa oss att sprida riskerna och ändå behålla så hög genetisk variation som det går, och att behålla en hög genetisk variation är det absolut viktigaste verktyget vi har för att kunna jobba mot en friskare ras. INGEN individ ska gallras bort på grund av att SH-pre testet visar ett C!! Det är inte heller så att en individ med A ska användas i avel om det finns andra allvarliga brister hos denne, men det känns väl självklart hoppas jag?! Egentligen är det så att det enda vi behöver förhålla oss till i avel är att det inte paras C med C! Låter ju rätt enkelt kan man tycka. Det är det så klart inte då det finns en halv miljon andra saker för våra uppfödare att ta hänsyn till men alla måste de göra sina prioriteringar och klubben hoppas att, om inte alla så i alla fall många, vill prioritera detta test högt.

Överlag känns det som att de flesta är positiva till detta test, med några få undantag, och fler och fler testar också sina hundar. Efter Nikkis föreläsning delades vi deltagare in i fyra olika grupper där vi diskuterade vidare om testet. Hur ska vi få fler att testa, vad ska klubben ha för mål att sikta på osv.

I den gruppen jag hamnade i så tycker jag att vi hade bra diskussioner och några vettiga saker tycker jag också att vi kunde lämna som förslag till klubben att ta beslut om 🙂 Efter gruppdiskussionerna samlades alla igen och presenterade lite snabbt vad det pratats om. Samtliga grupper var överens om att det behövde göras en ännu tydligare och enklare beskrivning till hemsidan om hur man faktiskt går till väga för att ta och skicka in detta prov. Det finns förslag om att ta fram ett ”kit” med alla papper utskrivna samt kuvert med rätt adress så att vi under tex rasspecialerna kan lämna ut detta till hundägare som vill men inte riktigt har tagit sig för att faktiskt ta detta test. Det finns även förslag på att man skulle kunna ta provet på specialer, precis som vi erbjöd vid tumörprojektet, för att ytterligare förenkla och dessutom blir det ju en liten subventionering i så fall då djurägaren slipper ett veterinärbesök. Som sagt mycket bra saker kom upp i grupperna 🙂 Som grädde på moset har även Nikki lovat att skriva en artikel om detta till vårt Sennenblad, det ska vi som klubb känna oss hedrade av eftersom hon noga poängterade att det inte är något hon brukar gå med på. Artikeln hoppas vi ska vara klar till nummer 2 i år.

Efter detta kände nog det flesta att vi behövde få både samla och rensa tankarna och få lite luft så vi avslutade dagen strax före halv sex och hade ”fri lek” i en dryg timme. Själv hängde jag med ett gäng på rummet, njöt av att få ta av mig skorna en stund och vädra fötterna 😉 samt avnjuta lite bubblor.

Resten av kvällen tillbringades i restaurangen där det var middag, som väl inte var det mest fantastiska jag ätit direkt… och en massa prat så klart. Det var inte helt lyckat att sitta där kan jag tycka då det gjorde det svårt att mingla och träffa fler än de man satt med. Själv kom jag i säng ganska skapligt, jag vet att några andra höll på att prata vidare långt in på småtimmarna 😉

Söndagens agenda började med en föreläsning om reproduktion. En helt okej föreläsning där mycket grunder gicks igenom, vilket i sig nästan aldrig är fel! Kanske ändå inte den mest inspirerade föreläsningen jag varit på, det blev lite avslaget. Därefter hade vi en genomgång av vårt eget Hälsoregister och som vanligt uppmanas alla uppfödare och hundägare att skicka in uppgifter dit på både stort och smått. Så blev det lunch, det är mycket äta när man är på konferenser! Jag valde fisk i dag igen men den var inte i närheten av lika trevlig som den dagen innan. Macaronen som man fick till kaffet, vilket jag så klart hoppade över, smakade däremot smaskens 🙂

Efter lunch var det dags för en föreläsning om MH/BPH, dvs mentalitet. Det har vi också haft ett gäng genom åren och de har väl inte alltid varit helt lysande föreläsningar så mina förväntningar på denna var relativt låga, och då gillar ju jag ändå mentalbiten och dess beskrivningar. Men jag får erkänna att detta var dagens höjdpunkt! Daniel som höll i föreläsningen hade gjort staplar och diagram på testade hundar i BPH och det var klart intressant! Visste ni till exempel att våra berner har en rejäl rädsla för underlag? Jag hade då inte koll på det men kunde ju ändå ganska fort relatera till att vi inte allt för sällan ser hundar som tycker att underlag på tex mässhallar är otäcka och blir låga. Som sagt helt klart en intressant och tankeväckande föreläsning.

Dagen avslutades med att avelsrådet pratade om RAS dokumenten för våra fyra raser och om hur arbetet med dessa just nu ligger till. Det blev även lite prat om klubbens 50-års jubileum som infaller nästa år, dvs 2018 och man efterlyser folk som är intresserade av att hjälpa till med både det ena och det andra. Jag ska ta mig en funderare över om jag kan ta på mig något så klart.

Så var avelskonferensen över för denna gång och överlag tycker jag att det var en riktigt bra konferens! Bra föreläsare med intressanta ämnen och vinklingar på ämnena. Bra stämning och bra diskussioner lovar gott inför fortsatt avelsarbete 🙂

Nästa år är det dags för den internationella hälsokonferensen igen, denna gången i Amsterdam. Vi lär säkert få höra mer av forskarna som står bakom SH-pre testet där så det är bara att börja spara slantarna och se till att åka dit!

Ska det bli någon träning?

I många år har lydnadsträningen med mina hundar varit det roligaste jag vet och därför känns det rätt konstigt att jag nu nästen helt tappat motivationen till den träningen?

I grunden började det när vi förlorade Emil, min lilla arbetsmyra som var en underbar träningskompis. Det tog lång tid efter att Emil var borta innan jag hittade någon form av glädje i att träna Kilo. Vi tränade men den här orättvisa matten jämförde Kilo med Emil hela tiden och det var inte schyst mot vare sig Kilo eller mig själv. Envist fortsatte jag dock att träna på och i rättvisans namn ska jag ju säga att Kilo är en duktig lydnadshund. Man får tänka och presentera uppgiften lite annorlunda för honom mot många andra hundar men gör man det bara på ett sätt som han förstår så är han egentligen ganska lättlärd.

Med Odden vaknade träningslusten till liv igen och jag hade en del storslagna planer, lydnad så klart men jag var även nyfiken på en del grenar som jag inte testat tidigare. Så blev det ju nu inte… I stället för att göra roliga saker fick vi göra tråkiga, operera och vara stilla… Egentligen borde jag ju kunnat träna vidare med Kilo ordentligt under den tiden men vare sig orken eller motivationen fanns till det.

Nu är ju dock Odden ”frisk” och just lydnadsträningen skulle inte på något sätt vara skadlig för honom, snarare tvärt om. Ändå har jag inte fått tummen ur och börjat ordentligt. Jag har tänkt en miljon gånger att jag ska och borde men som sagt inte gjort verklighet av det hela. Odden är inte alls obildbar, men har är definitivt annorlunda mot mina tidigare hundar 😉 Fast det är klart om man nu heter ”annorlunda” så vore det ju konstigt om man inte också var det…

Sista veckorna har jag tänkt att jag skulle träna Odden typ 5 minuter om dagen, bara för att liksom se om vi kan komma igång, inte ens det har jag lyckats med.

Nu har dock Odden tagit saken i egna tassar! Odden har nämligen plötsligt knäckt koden att gå fot ger godis och därför väljer han numer att efter den första rusningen och nosandet som alltid sker när man ska ut på promenad att komma in fot. Jag belönar så klart, dels för att han är duktig men även för att jag ju då får i honom lite extra mat vilket han behöver. Ja och märkligt nog så är det som Frida brukar predika, ”Det vi belönar får vi mer av!”.

Från att i några dagar bara ha ”slaskbelönat” för att han går där i rätt position med en trevlig attityd, tiggeri är en utmärkt utgångspunkt för rätt attityd i lydnadsammanhang 😉 så har jag nu i några dagar testat att göra raka halter och med det även starter och Odden tassar fint med med svansen vaggande av förväntan. I går blev det en sådan där försiktigt pirrande känsla i kroppen, den där känslan när man känner att hunden är helt 100% rätt, det var väldigt länge sedan jag kände det senast.

Att påstå att jag hittat tillbaka till träningsmotivationen vill jag inte påstå, men det finns ett litet pyrande intresse igen där långt inne, kanske, kanske kan jag komma igång igen?

fot-fran-sidan
Jag är i alla fall så motiverad så att jag raskt slängde ut kameran på stativ när jag kom hem i dag och försökte ta några bilder på Odden i fotgående. Synd att jag glömde bort att ställa in skärpan då… 😛 Jaja, positionen syns ju ändå.

fot
Matte älskar Odd, Odd älskar matte ❤

I helgen blir det dock vare sig lydnadsträning eller någon jakt efter sjöar utan det blir en tur till huvudstaden för att vara med på klubbens avelskonferens!

Tolkar du mig rätt?

Det här med skrivna ord är verkligen svårt i bland. Att det är svårare att tolka en text än när någon pratar är kanske inte så svårt att förstå, när man talar kan man lägga in tonfall, kroppsspråk och andra nyanser som gör det lättare för den som ska ta emot meddelandet att tolka vad avsändaren menar. Men jag måste ju säga att jag i bland blir förvånad över hur dålig läsförståelsen är hos många. Nu råkar jag ju jobba på en skola så därför kanske jag ser och hör mer av det här än många andra och det är kanske också orsaken till att jag ofta tänker på det? Men oavsett varför så blir jag ofta väldigt förvånad över hur dålig läsförståelsen är, och då inte bara bland våra ungdomar utan titt som tätt även bland oss vuxna.

Vi fick nyligen i ett veckobrev som går ut till skolor den här texten: ”Själva avkodningen, eller läsförmågan, är inte problemet. Det som brister är läsförståelsen – att kunna tolka och skapa mening i olika texter.”

Facebook är ju helt suveränt om man vill se dåliga exempel 😉 Hur många har inte läst en tråd i någon grupp där samma fråga ställs om och om igen? Beror det på att folk inte förstår att det redan finns ett svar på frågan i tråden eller beror det på att folk är extremt lata och inte ens orkar läsa hela inlägget innan de gör kommentarer undrar jag ofta? Ett extremt vanligt fall är i grupper med frågor om djurhälsa. Hur många inlägg som börjar med ”veterinär är kontaktad” som ändå i kommentarerna får svaret ”Kontakta veterinär!!!” går nog inte ens att räkna längre.

Härom dagen såg jag någon som tipsade om att det fanns billiga saker i en butik som var, enligt mig, tydligt namngiven. Nog tusan var det ett gäng som ändå skrev och frågade vart det gick att köpa? Hur är det ens möjligt?

Det är ju inte konstigt att det blir upprörda känslor i bland när en inte läser hela inläggen och ännu mer förståeligt att det blir galet om folk inte kan tolka det som de faktiskt läser. Missförstånd i text leder till att personer får kalla sig det mest populära ordet vi har i dagens svenska, vi får känna oss kränkta! 😉 Fast innan du som läser detta börjar känna dig kränkt över att jag påstår att du har dålig läsförståelse, ta ett djupt andetag och läs igenom texten en gång till för att vara säker på att du faktiskt tolkat mig rätt.

Det finns dock ett bra sätt att skaffa sig bättre läsförståelse. LÄS, mycket ofta och alltid 🙂

1457681_10200193572641101_930765314_n
Läsa är skoj och så kan man passa på att mysa samtidigt 😉
Maxenpaxen, vad jag saknar den farbrorn

Halt och sim

Att det är minusgrader och kyligt ute är ju egentligen bara trevligt, mycket trevligare än geggamoja och slask i alla fall. Men den lilla nysnön som kom har gjort vägarna snorhala och framför allt grusvägen upp till vändplan som vi använder oss mycket av. Det går ju timmerbilar där nu som kör ut allt virke och vägen är verkligen snorhal upptäckte jag i eftermiddags när jag var ute med hundarna.

Odden gick omkull två gånger, ganska rejält, och skrämmer mig halvt från vettet. Det verkar i alla fall ha gått bra för det syntes inget konstigt på honom efteråt. Frisken sladdade också runt lite men Kilo hade som vanligt fyrhjulsdriften inkopplad och tar inte ett felsteg? Så olika det kan vara? Kilo har verkligen en helt enastående kroppskontroll, det är intressant att se.

När vi halkat runt och kom hem igen så fick hundarna ganska omgående kvällsmat eftersom det är måndag och det stod sim på schemat inför kvällen. Själv mådde jag lite halvknepigt så jag gick och la mig och lyssnade på en bok ett tag. Till slut var det ju dock dags att åka och hundarna var som vanligt taggade när vi ska i väg.

Vi började med invägning som vanligt. Kilo ligger stabilt på samma vikt vecka efter vecka, det är bra. Odden låg kvar på 49 kg, samma som de senaste veckorna. Det är ju bra på ett sätt men han skulle gärna få gå upp 2-3 kg i alla fall, men visst ligga still är bättre än att han går ner i vikt… Frisken har ju gått om storebror utan bekymmer och låg nu på 52 kg, undrar jag vad han ska sluta på innan han är färdig?

Eftersom hundarna gått ganska hårt i helgen och Odden dessutom gått omkull under eftermiddagen så bestämde jag mig för att han skulle få ett lite kortare pass än han haft de senaste veckorna. 8+7 minuter fick det blir och det fixade han fint.

16508656_10206608617093203_7464679609502922177_n
Odden simmar på.

Kilo fick ta andra passet och eftersom Odden simmade lite kortare så kunde Kilo simma lite längre, ge och ta liksom. Det blev 21 minuter för Kilos del. Frisken fick avsluta och han simmade 8+7 minuter han med och tyckte att det var lite jobbigt i dag. Hans vändteknik är inte den bästa men jag tror att han kommer lära sig det på ett annat sätt när han får komma ut i en stor sjö och inte behöver begränsa sig till bassängens kanter.

Att få tre genomblöta hundar torra inom en timme är ju en omöjlig uppgift men vi får ju bort den värsta fukten i alla fall. Jag måste verkligen ta mig för att inhandla en ny fön! Det är sedan täcke på inför hemresan, något som ingen av hundarna uppskattar 😉 Så fort de kommer ut så slänger de sig ner på backen i snön och rullar som galningar. I morgon får de som vanligt vara inne hela dagen, förutom morgon och lunchrastning så klart, för vara ute när de är småfuktiga är ju ingen bra idé. Med andra ord lär de vara som små tickande bomber när jag kommer hem efter jobbet 😉

Ut och njut

Hundarna var faktiskt ganska lugna i morse, gårdagens långpromenad var säkert orsaken till det. Efter frukost och lite slappande tog jag med mig hundarna ut i vår skog här hemma. En lagom runda på ca 45 minuter kändes passande efter gårdagen. Efter lite surfande här hemma packade vi sedan in en massa saker i bilen och gav oss i väg för att hitta lite fler sjöar 😉

Eftersom det blev mycket motion i går så fick det bli lite lugnare i dag och alltså tog vi oss fram med bil till sjöarna. Eller vi tog oss ju inte enda fram till sjöarna med bil, den sista biten fick vi ju gå så klart. Hundarna tyckte det var lika spännande att hoppa ur bilen varje gång trots att en del av turerna blev väldigt korta.

stigstorpegolen
K
ilo vid dagens första sjö, Stigstorpegölen som är sjö nummer 26.

Efter första sjön konsulterade vi kartan som jag har nedladdad i min telefon, Galileo med lantmäteriets terrängkarta är lite av min favoritalp 😉 Vi bestämde oss för att testa en rutt och se om det gick att ta sig fram, det händer ju nämligen att små grusvägar är bommade så att man inte kommer fram med bil. Men i dag har vi haft tur, samtliga bommar har varit öppna 🙂

hanesjon
Grabbarna vid dagens andra sjö nämligen Hanesjön som är sjö nummer 27.

Från Hanesjön åkte vi in på mindre vägar och skulle upp till två sjöar som låg utmed en väg som slutade med en vändplan. Vi såg att det stod en bil en bit in och såg både människospår och hundspår och Henrik trodde att det var jägare ute. Men efter en bit så mötte vi de som lämnat spår i snön och det var ju ett gäng berner med tillhörande matte och husse 🙂 Det kändes ju lite otippat att möta någon man faktiskt kände där ute i storskogen. När vi sedan stannade hade våra hundar så klart fullt upp med att kolla upp spåren som luktade så intressant.

holmsjon
Frisken och husse vid Holmsjön, sjö nummer 28.

Från Holmsjön fortsatte vi till fots till nästa sjö så fick hundarna röra lite mer ordentligt på sig. Det blev nog bara någon km fram och tillbaka till bilen men hundarna hade som sagt fullt upp med att spåra så de rörde sig ju betydligt mer än Henrik och jag gjorde.

vastersjon
Frisken tittar ut på Västersjön, sjö nummer 29.

Sedan fick vi åka en bit för att ta oss till nästa sjö. Vi tänkte först hoppa över den för det såg ut på kartan som att det skulle vara svårt att komma fram till den utan att bli blöt om fötterna. Men så såg vi en liten traktorstig när vi passerade och testade i alla fall. Ända fram till sjön kunde vi inte komma, det var både för blött och för risigt, men vi har i alla fall sett den och varit där, det räcker 🙂

langsjon
Jo där bakom ligger den faktiskt, Långsjön som blir sjö nummer 30.

Vid nästa sjö såg det också risigt och tråkigt ut att ta sig fram men så såg Henrik en liten stig där någon nyligen måste ha gått för det var spår i snön. Vi stannade där och bestämde oss för att inte ta ut hundarna här. Vi konstaterade också att personen som gått där innan bara gått dit, inte tillbaka, så vi förstod att vi nog skulle möta någon. Och det gjorde vi ju. När vi kom ner till sjön kom det en farbror gående på sjön med en isborr i näven. Han undrade ju så klart vad vi gjorde där och vi förklarade att vi var ute och skulle fotografera alla Finspångs sjöar under ett år. Nog för att han såg lite undrande ut men de vi  mötte som vi berättat detta för har alla varit nyfikna och kommit med förlag på sjöar åt oss, så också denna farbror 🙂 Nåja vi fotade sjön och sa sedan hejdå till honom.

gulten
En tvivelaktig eka vid sjön Gulten, sjö nummer 31.

Från Gulten är det inte långt över till nästa sjö som jag skulle gissa är en av Finspångs populäraste badsjöar. I dag visade det sig att den också är en populär sjö för att pimpla på. Älgsjön är framförallt omtyckt av barnfamiljer då den är riktigt långgrund.

algsjon
Vädret har som synes inte varit allt för roligt i dag. Men här ligger i alla fall Kilo på Älgsjön och de små prickarna i horisonten är pimplare. Älgsjön är sjö nummer 32.

Nästa sjö hänger ihop med Älgsjön och heter Norrsjön. Den tänkte vi först hoppa över men så fick vi syn på en bra stig ner till den och passade på.

norrsjon
Odden ute på Norrsjön, där det också hade varit fiskare ute på. Norrsjön är sjö nummer 33.

Nästa sjö fick bli den stora sjön Avern. Den ligger bara delvis i kommunen. Vi åkte ner på en liten nygjord väg där de hade avverkat skog och kom fram till en vändplan ca 150 meter från sjön. Nu var vi dock hungriga så innan vi gick ner till sjön tände vi en brasa och grillade lite korv. Jag hade klantigt nog glömt att packa ner grillpinnarna så det fick bli avbrutna torra grenar, funkar ju det med. Ja om de inte vore för att Frisken tyckte det var hemskt snällt av matte att bryta av pinnar och komma med till honom… Jag vet inte hur många gånger han snodde pinnarna?!? Många var det i alla fall.

grilla
Brasan är tänd och vi väntar på glöd för att kunna grilla lite korv.

bilen
A
llt man behöver för en trevlig rast ute i skogen 🙂

Men efter att korven var uppäten så knallade vi i alla fall ner till Avern och dokumenterade den också.

avern
Avern är som sagt en ganska stor sjö men vi kom ner vid en liten vik så det syns inte så mycket av sjön här. Aveln är sjö nummer 34.

Från Avern bestämde vi oss för att åka hemåt, klockan var ändå närmare halv fyra och det var ju en bit att åka. Men när vi passerade ytterligare en sjö där det bara var 10 meter ner till sjökanten stannade vi där med så klart 😉

bjorklangen
Frisken fick hänga med ut och posera vid sjö nummer 35, Björklången.

Ja då är vi nästan i fas med sjöar och dagar för året men det kommer dessvärre raskt att ändra sig. Nästa helg blir det nämligen inga sjöar då det står Avelskonferens på agendan för matten. Nåja då får vi försöka ta några fler helgen efter i stället!

Under kvällen har vi avnjutit en ypperlig älggryta med potatismos och hundarna har alla tre ätit med god aptit, även Odden! Att vara ute och njuta är ett ypperligt sätt att få upp aptiten 🙂 Själv borde jag kanske stanna inne en månad eller två 😉

Många km och sjöar blir det

Helg och jag fortsätter att jaga sjöar här i vår kommun 🙂

Jag hade ingen klar plan i dag utan bestämde mig för att ”ta” lite sjöar här hemikring. Det visade sig vara ett bra drag! Hundarna var så klar på och nästan lite överdrivet taggade? Vi började ju att gå på våra hemma stigar så hur tusan de kan veta att vi ska göra något annat den här gången kan man ju undra? Men hur det nu än var så passerade vi vår badsjö och knallade i väg mot Hessmedstorp. Innan vi kom fram följde vi dock en liten, liten skogsväg som jag aldrig testat tidigare. Så här med facit i hand så är ju det oerhört korkat för det visade sig vara en jättetrevlig stig som jag kan koppla i hop och göra en lagom lång rundslinga av, perfekt!

Den lilla vägen, som inte finns med på några kartor tog oss i alla fall fram till dagens första sjö, Ricksjön. Som sagt jättefina små skogsvägar och så får man komma fram till en liten vacker sjö, varför har jag inte varit här förut?! Det är inte alls speciellt långt hemifrån oss, kanske 2,5-3 km så det är verkligen obegripligt. Nåja nu kan vi göra något åt det!

ricksjon
Frisken vid Ricksjön, sjö nummer 16. Hade ju varit trevligt att försöka ta fina kort vid alla sjöar men i bland är inspirationen verkligen inte på topp så det får duga med bara den rena dokumentationen.

Från Ricksjön fortsatte vi på en annan liten fin skogsväg som tog oss till Holmsjön ganska raskt.

holmsjon
Frisken och Kilo vid Holmsjön, sjö nummer 17.

Efter Holmsjön var följde vi den enda vägen som fanns och mycket förvånad knallar vi efter någon km rak in i ett grustag?! Jag hade verkligen ingen aning om att det lågt ett stort grustag bara 5 km hemifrån, dagen bara fortsatte att ge mig överraskningar. Grustaget var ganska häftigt och hundarna var oerhört intresserade av att det på ett ställe då och då rasade ner lite stenar vilket så klart lät en del.

grustag
Odden och Kilo spanar efter vad det är som låter när det rasar ner stenar.

Ja vi kollade runt lite där i grustaget och fortsatte sedan på andra sidan. Ganska snart skulle vi dock svänga av och ge oss in i skogen enligt kartan eftersom vi nu hade siktat in oss på sjön Ämten. Till Ämten kom vi när vi lämnade skogsstigen och kom ut på grusväg igen.

Nu var det dock dags att fundera på om vi bara skulle ta Ämten och sedan gå mot Sonstorp eller om vi skulle vara ute längre tid och dra oss mot Hälla eller Jägersberg? Vi gick i alla fall till Ämten till att börja med och eftersom benen kändes pigga och hundarna definitivt var det så bestämde jag mig för att gå mot Hälla eller Jägersberg i stället för Sonstorp.

amten
Grabbarna vid Ämnen, sjö nummer 18.

Vi har vänner som haft stuga i närheten av Ämten så jag kände igen mig och tänkte att vi nu skulle ge oss ut på lite mer okända marker. Vi knallade norrut och fortsatte på grusvägar. Vi mötte några jägare i bil annars var vi helt ensamma. Efter några km på grusväg kom vi till ett t-kors där vi gick rak ut i skogen eftersom det ca 50 meter rakt in låg en sjö vid namn Stora Hornspillen. Massor med skvattram att ta sig igenom för att komma dig och om det inte varit fruset hade vi fått stanna på långt avstånd, nu kunde vi ta oss enda fram 🙂

st-hornspillen
Grabbarna vid sjön Stora Hornspillern, sjö nummer 19.

När vi dokumenterat Stora Hornspillern var det dags att bestämma om vi skulle gå mot Hälla eller mot Jägersberg. Jägersberg är vi ju vid med jämna mellanrum så jag bestämde mig raskt för att vi skulle gå mot Hälla i stället. Efter en stund ytterligare vandrande ringde jag Henrik och meddelade vart vi skulle komma ut på ett ungefär, det tar nämligen ett bra tag att åka till Hälla.

Vi fortsatte att knalla på och borde ha gått in och tagit Svangölen men den låg ca 500 meter rakt ut i skogen bland lite myrar och nu hade vi gått ca 14 km och hade kanske 4-5 kvar så jag orkade inte riktigt mobilisera mig till att knallar rakt ut oledat. Vi fortsatte i stället, blev tvungna att knalla rakt över ett torps gårdsplan men ingen var där så vi störde ingen. Strax efter knallade vi dock av grusvägen och tog Mörtsjön.

mortsjon
Stigen ner till Mörtsjön, sjö nummer 20.

Efter Mörtsjön hade vi bara en liten bit kvar till vägen där Henrik skulle plocka upp oss. Vi blev dock stoppade tidigare då vi mötte en bil som stannade och vevade ner rutan och barskt frågade mig vem jag var?

När jag svarade Lina och fick förklara att jag var ute och vandrade och letade sjöar blev pensionärsparet i bilen i stället jättetrevliga och vi fick oss en pratstund. När jag berättade vart vi hade gått såg de mäkta imponerade ut och när de förstod att det var tre hanhundar som jag hade med mig blev de ännu mer imponerade? Nåja till slut gick vi de sista hundratalet meterna för att möta upp Henrik.

Det blev lite långt i dag… nästan två mil… Men skönt var det och hundarna var mycket nöjda. På vägen hem stannade vi och tog fem sjöar till, vi började med Ålsjön.

alsjon
Lagom road Henrik får posera vid Ålsjön, sjö nummer 21.

Nästa sjö blev en dubbel 😉

flaten-och-lanningen
Till vänster ligger sjö nummer 22 Flaten och till höger ligger sjö nummer 23, Länningen.

Därefter stannade vi vid Finspångs, tror jag, mesta badsjö. Stora skiren. Många är vi som har tillbringat varma sommardagar vid denna badplats.

stora-skiren
Grabbarna fick komma ut vid Stora Skiren, sjö nummer 24, eller jag har aldrig hört någon kalla sjön för något annat än Skiren om jag ska var ärlig.

Sist blev det en liten sjö som ligger bakom Skiren som vi stannade vid.

skrirgolen
J
o jag fastnade på bild jag med, här med Skirgölen, sjö nummer 25, i bakgrunden.

Efter 10 sjöar bar det så av hemåt. Där fick Frisken stå ut med att genomgå en snabborstning innan vi gick ut för att fota honom, han blir ju nämligen 11 månader idag. Hu så fort tiden går och ändå, det känns som att han varit hos oss för alltid ❤ Lilla fjanten brukar ju vara lättfotad men i dag gick det inte alls? Nåja till slut fick vi nöja oss, för det var gräsligt rått och kyligt ute nu.

frisken-11-manader
Mattes lilla fjant så stor han nu än är och husses hund, 11 månader ung.

Resten av kvällen har vi mest tagit det lugnt. Hundarna har sovit sött, ja förutom Frisken som kommer sprintades så fort något prasslar eller låter, han tror alltid att det är något ätbart på gång… Det blev lite ordentlig middag till slut i alla fall och så har ju Mellospektaklet dragit i gång och fått stå på i bakgrunden.

I morgon ska vi ta lite fler sjöar är planen men vi ska inte gå lika mycket utan tar nog bilen till lite trevliga ställen och göra korta rundor här och där 🙂

Nu drar vi ner

I dag var det dags för en tur till Norsholm igen. På vägen dit ringde Marie och undrade vart jag var någonstans? I hennes bokning stod det att jag skulle var där 16:30 men jag hade skrivit 16:45… Nåja det löste sig, vi hann det vi skulle ändå 😉

Det blev vattentrask för Odden så klart och han knallar ju på som han ska bara han får i en sådan där blå rulle på höger sida. Vänster sida försöker han aldrig att klättra runt på men höger testar han varje gång om vi inte stoppar i röret.

16508382_10206572290545062_8556027004020461006_n
Ny bild för dagen. Det är en jäkla skillnad på nya telefonens bilder!

Marie och jag hann avverka en hel massa samtalsämnen förutom så klart Odden och hans mående. Odden mår ju alldeles väldigt bra och i bland slår det mig att jag glömmer bort att Odden är skadad, det om något är väl ett jättebra tecken på hur bra Odden mår 😀

När Odden hade traskat klart, det blev 20 minuter i dag, så sköljdes han så klart av och sedan fick han ligga på vibben som avslutning.

16427668_10206572290585063_1947909650609119004_n
Odden har hört en liten hund utanför dörren och det var väl ungefär det mest spännande med att ligga där 😉

Nu drar vi dock ner på antalet besök på rehabavdelningen för Oddens del. Vi har ju sedan vi började med rehab efter första operationen varit där varannan till var tredje vecka, eller ett tag var vi ju där varje vecka… Men nu drar vi alltså ner på besöksfrekvensen. Dels för att spara pengar, det sticker jag inte under stol med, men framför allt för att Odden är i så pass bra skick så att han faktiskt inte behöver samma tillsyn av expertisen längre 🙂 Nu får matte klara sig lite mer på egen hand när det gäller övervakningen av Odden. Nästa besök hos Marie blir om en månad.