Kan man få en egen parkeringsplats kanske?

I dag var jag, surprise, surprise, i Norsholm igen. Tredje gången på fyra dagar, rätt bra jobbat va? 😉 Frågade om jag inte kunde få en egen parkeringsplats snart 😛

Jag fick flexa ut en timme på jobbet för att ta mig dit i dag och det som var bra med det var ju att jag kunde köra medan det var ljust ute ena vägen i alla fall. Ja och om nu någon undrar vad tusan jag gör på djursjukhuset vareviga dag typ så var det ju alltså sim i måndags, kiropraktor i går och i dag hade vi en vanligt rehabträff.

Eva tyckte ju att vi gott kunde lasra Odden i dag så det fick Marie göra. Skitskönt tyckte Odden och låg nöjt och vilade medan Marie körde, ja tills hon hittade en muskel som var lite öm, då tyckte inte Odden att det var riktigt lika trevligt längre 😉

15178267_10206073560837131_8184602294017482153_n
G
ött med laserbehandling tycker Odden och ligger och har det skönt.

När laserbehandlingen var klar tyckte Marie att vi skulle kolla Oddens rörelser i vattentrasken också så då gjorde vi det 🙂 Trams Odden skulle så klart upp och gå på kanten i vanlig ordning men han fick som vanligt även ge sig och faktiskt gå ordentligt. När han väl gick ordentligt så såg det bra ut. Ordentligt påskjut och han tar för sig, härligt!!

Jag skulle faktiskt vilja få tag i ett löpband för hundar att ha hemma. Inte för att motionera mina hundar på det sättet, det gör vi ju i skogen, utan för att jag vill kunna skritt träna dem. Om någon får höra talas om ett sådant som är till salu, begagnat alltså, så hör gärna av er! Ett nytt för 28 000 kändes lite väl mastigt för plånboken 😉

Väl hemma fick hundarna vila en stund vilket inte alls var uppskattat…. Kvällsmat fick de också och det var i alla fall Kilo och Frisken nöjda med, Odden tittade inte ens på matskålen, grrr. Men vi skulle ju ut och gå så jag stoppade ner några dl med hans foder i fickan och tänkte att jag nog kunde få honom att äta lite under promenaden. Det fick jag också men bara typ två dl. Nåja just nu väger Odden 50½ kg och det känns ganska lagom så någon fara på taket när han inte vill äta är det ju inte längre. Dessutom har vi ju ”farmor” som trugar i honom lunchen varje dag, vare sig Odden vill eller inte typ 😉

Kvällens promenad blev i Lunddalen tillsammans med Pia och hennes vinthundar samt Åsa. Skoj med sällskap och ABB varvet är trevligt att gå även om vi kortar av det lite på slutet och inte går riktigt hela varvet som det är tänkt. Kira fick upp spår och gick och fnös och pep mellan varven och det tyckte Frisken var jätteskoj eftersom han trodde att Kira ville leka, så var dock inte fallet. Veterandamen är inte överdrivet imponerad av fjanten Frisk 😉

I morgon ska jag inte till norsholm så den som vill kan få låna min parkeringsplats 😉

Kiropraktor igen

I dag var det dags att hälsa på kiropraktorn igen, denna gång med Odden. Odden kollades ju i somras av Eva men eftersom han senaste månaden har haft lite spänningar i ländryggen och jag vet att han och Frisk har slagit ihop ett antal gånger så valde jag alltså att kolla upp honom igen. Förebyggande friskvård är och kommer vara A och O för Odden resten av hans liv!

Eva frågade först lite om Oddens historia och jag uppdaterade vad vi sysslat med sedan sist och fräschade upp hennes minne om Odden. Sedan gick vi ut och visade upp rörelser, först fram och tillbaka i långsamt tempo och sedan fram och tillbaka i travtempo. Därefter skritt i cirkelform åt båda hållen. Efter den okulära kollen tyckte Eva att det möjligen såg ut att finnas något på höger bak eftersom Odden där var en aning kortare i steget.

Vi gick då in och började med att kontrollera Oddens stabilitet. Här var Eva nöjd med Odden och menar att han har skapligt bra coremuskler som hjälper honom att vara stabil i kroppen. Odden lägger inte över någon vikt eller avlastar något ben synbart mer än något annat men en liten, liten, liten skillnad fanns att se på höger fram vilket ju inte är så konstigt då det ju är Oddens svagaste sida och ben.

Därefter gick Eva igenom hela Oddens kropp och kände efter om det fanns något ställe som vi skulle behandla genom ledmobilisering. Några stora saker hittade hon inte men lite spänningar i höftböjaren på höger sida samt bakre kotorna av ländryggen tyckte hon att vi skulle behandla. Men innan själva ledmobiliseringen sker så mjukar Eva upp muskulaturen runt området som ska behandlas med laser. Odden njöt av både klämmandet och av laserbehandlingen och stod/satt helt avslappnat.

När det sedan var dags att faktiskt behandla honom så fick jag hålla i vid halsen i fall att Odden skulle tycka att det gjorde ont men Odden var verkligen helt avslappnad och såg mest ut att njuta av att Eva behandlade honom. Det var som sagt inga stora låsningar som skulle lossas men det är ändå skönt att se att hunden är bekväm med behandlingen.

När behandlingen var klar fick Odden gå ut till bilen och vila medan jag hängde med även på nästa hund som skulle behandlas av Eva eftersom det var Ann-Sofies Stina. Jag tycker ju att det är så rackarns intressant och när de nu ändå låg efter varandra i tid så passade jag på att lära mig ännu mer 🙂

Det blir en helt annan sak när man bara kan lyssna och lära sig och inte är där med sin egna hund som man ju då måste hålla lite ordning på och stötta. Nu kunde jag i stället titta på Stinas rörelser tillsammans med Eva och hon förklarade vad hon såg och lika så under behandlingen så är det lättare att förstå och se saker utan egen hund att ta hand om. Med andra ord hade jag en mycket lärorik tid och redan i morgon ska jag tillbaka och diskutera dagens ”fynd” på Odden med Marie eftersom Odden har sin vanliga rehabtid då. Jag hade egentligen tänkt att byta hund på den tiden men Eva tyckte att det var en bra ide att redan dagen efter en sådan här genomgång gå på med laser igen så då gör vi väl det helt enkelt 🙂

Eftersom Odden varit på behandling fick han avstå kvällens lydnadskurs och i stället tog jag med mig Kilo. Kilo var taggad till tusen och jag måste ju erkänna att det var förbaskat skoj att träna lite med en hund som kan en massa redan 🙂 Jag är verkligen inte en hundförare som gillar just inlärning av de stora grunderna, jag gillar när man har kommit en bit på vägen och har hittat den där kommunikationen med hunden! Kilo som inte fått vara på kurs på många månader och som får ganska lite träning på hemmaplan också kom i håg en hel massa och var riktigt på tårna. Han är ju uppflyttad till klass 3, eller snarare det som efter årsskiftet kommer vara klass 2 när de nya reglerna träder i kraft. Jag har verkligen noll koll på de nya reglerna eftersom det fram tills för någon vecka sedan inte har funnits några spikade regler att tillgå från SBK. Nu finns de dock och jag måste nog ta och läsa på lite så jag vet vad det faktiskt är vi ska träna på?

Under dagens kurs tränade vi alla fall en hel del backa i fria följet eftersom det är en ny del. Det visade sig Kilo vara en fena på och jag kunde först inte alls förstå hur tusan han lärt sig det? Men så insåg jag att det nog hänger ihop med alla vänstersvängar med steg bakåt som vi kört då Kilo gärna tränger i just den övningen. Nåja den delen känns med andra ord som att han redan kan.

Sen ska det tydligen vara en L formation med skiften i som kommer i den nya klassen. Stå och ligg kan ju Kilo men sättande har vi inte tränat medvetet eftersom Kilo på tävling haft svårt för just ligg och jag inte velat blanda ihop det. Nu är det dock dags att börja med det och efter några försök så tror jag inte att det ska vara något jättesvårt att lära Kilo.

Inkallning med ställande har vi ju kört ett tag i liten skala där vi ju tränat hopp/stå. Det nya med den nya regelrevideringen är att hunden ska utgå från liggande ställning så vi körde lite inkallningar från ligg, inga problem, och så körde vi våra hopp/stå övningar vid sidan av det. Kilo börjar faktiskt få kläm på det och han börjar även kunna utföra det korrekt på lite längre avstånd. Nu medan jag skriver inser jag att han behöver få börja träna på inkallningsdelen efter ställandet också 😉

Vi avslutade med lite apportövningar eftersom det är Kilos stora stötesten 😉 Hopp/apport med träapport fixade han helt okej (?), en rak apportering med träapport gick också fint och avslutningsvis körde vi en rak apportering med metallapport där Kilo visserligen tittade på mig vid upptaget och undrade om jag verkligen var säker på att han skulle stoppa den där äckliga saken i munnen, men sedan faktiskt gjorde det han skulle. Efter den avslutningen blev det ett helt grisöra i belöning 😉

fritt följ
Kanske är det lite mer ”avancerad” träning med Kilo som jag behöver för att hitta motivationen att köra på lite mer med Odden och Frisken?

Sennenträff, vandring vid Rödgölen

Ahhh en dag som laddat min och jag tror även mina vänners energinivåer, härligt!

Dags för årets sista sennenträff i dag och solen strålade på himlen, tänk att allt blir så mycket trevligare då! Vi åkte i skapligt god tid för att ta oss till Skriktorp strax utanför Norrköping där vi skulle samlas för att gå en promenad i Rödgölens naturreservat. Jag och grabbarna gick ju där i våras och jag tyckte att det var en väldigt trevliga runda i härlig natur så det kändes helt rätt att ”släpa” med mig lite vänner dit och visa dem detta ställe.

Parkeringen till naturreservatet är inte speciellt stor och med viss fasa kunde jag se fler och fler bilar rulla in efter oss, och då var vi inte först på plats. Dessutom var det några bilar som inte hörde till vårt gäng som dök upp och plötsligt var det fullt. Som tur var kom ingen mer, det är väl första gången jag varit glad över det 😉

Strax efter elva knallade vi i väg med ett gäng lätt övertaggade hundar och faktiskt ganska taggade hussar och mattar också. I dag var vi 10 tvåbenta och 13 fyrbenta vänner som gick leden som är dryga 7 km. Jag låter bilderna tala för resten av vår tur.

1
På väg ut. Rödgölenleden går genom fantastiskt trevlig skog.

2
Som att vandra i en sagomiljö
🙂

3
Framme vid vindskyddet som ligger upp på en höjd, jättefint.

4
Lina försöker få ordning på telefonen för att föreviga vår rast.

5
Marie i är i vanlig ordning först med att börja grilla 😉

6
Lyxmat när den äts utomhus.

7
Lallan hänger med Henrik.

8
Det bästa man har sätter man på bordet heter det ju. I Östergötland är vi ju lite annorlunda så här sätter vi det bästa vi har på taket 😉 10 av 13 testade hur det var att hänga på taket.

9
V
i lämnar vindskyddet och rastplatsen och fortsätter på leden.

10
Leden är ganska rejält kuperad och det är mycket upp och ner, bra för rumporna inför beach 2017 😉

14
D
agens äldsta fyrbenta, Lallanbrallan, som fyller 10 den första februari -17, och är vår extrahund

11
Glada miner, att hänga på sennenträff är skoj!

Jag tror att alla var nöjda efter träffen, det är svårt att inte vara det efter några timmar ute i vackert väder. Jag gillar i alla fall Rödgölenleden och kommer återkomma fler gånger.

Hundarna verkar nöjda med dagen de med. Alla tre har sovit gott en stund nu sedan vi kom hem och kommer nog inte att behöva så mycket mer aktivering under kvällen.

13
Trött och nöjd Odden efter en trevlig träff. Nä vi brukar inte låta hundarna vara i soffan men Odden är ju som han är och har egna regler tydligen. Observera att det är han själv som puffar till kuddarna så att de hamnar rätt enligt honom 😛

Nä det är dags att ta plats bredvid Odden, för jag tänker nog hänga i soffan resten av kvällen jag med 😉

Vi behöver komma igång.

Att det ska vara så svårt att komma i gång med hundträningen igen? Jag kan konstatera att jag inte är något vidare på att träna mina hundar när de är helt nya. Att lära in de där första grunderna är uppenbarligen inte min grej, jag tycker helt enkelt inte att det är så där jätteskoj?  När hunden kan lite grundläggande saker, börjar förstå fotgående, ligg, sitt, hit då blir det något helt annat och mycket roligare enligt mig.

Men nya hundar måste så klart få lära sig från början, de brukar ju liksom inte fatta fotgående på egen hand 😉 Nu har jag dessutom två nya hundar eftersom Odden ju inte har tränat något egentligen fören sista tiden och tja Frisk är ju fortfarande en bebis enligt mig som sällan brukar börja tidigt med mina valpar.

Odden gillar att jobba men han och jag hittar inte riktigt rätt knappar för att kunna kommunicera på det sättet som vi måste. Rena kommandon är tydligen knepigt enligt Odden och jag tycker uppenbarligen att det är svårt att bara ge kommandon och inte samtidigt göra något med kroppen? Nåja vi försöker ju jobba på det och visst går det framåt men det går sakta, sakta. Inte Oddens fel så klart utan det beror så klart på bristen av träning. Vissa saker försöker jag faktiskt vara lite duktig och träna på. Fotgåendet till exempel kör vi mikroträningar på varje dag eftersom Odden ofta kommer upp spontant vid min vänstra sida och erbjuder rätt beteende. Vid dessa tillfällen passar jag så klart på att belöna och förstärka och visst ger det resultat, men det behöver bli mer och längre pass om vi ska komma vidare.

Ligg vet jag inte hur länge vi har tränat på och nu äntligen börjar det faktiskt ge resultat! Odden kan kasta sig ner i backen på det sättet som jag vill ha det på en lydnadsplan, men att göra det på kommando har inte fungerat för fem öre. Så nu har jag backat på utförandet och i stället lagt fokus bara på att Odden faktiskt ska utföra läggandet på kommando, även om det inte är så snabbt eller snyggt som jag vill ha det. Jag överdriver inte om jag säger att kommandot ligg verkligen har fått Odden att se ut som en fågelholk och han har inte förstått nått? Han har heller inte bjudit på beteendet eller ens gjort en antydan till att göra det så jag har slitit mitt hår och funderat på hur tusan jag ska göra. Men som sagt nu börjar det ändå lossna.

Inkallningen har ju faktiskt fungerat okej. Odden sitter stadigt kvar och kommer numera i god fart så nu ska vi bara ta och fixa till lite ingångar också. Apportering vet jag inte riktigt hur vi ska träna in. Odden har föremålsintresse och har inga bekymmer med att bära, det är liksom det där med att göra det på kommando som återigen ställer till det.

Kilo är ju inte på något sätt pensionerad men jag har inte tänkt att tävla honom på ett tag eftersom jag känner att vi har en bra bit kvar tills vi är tävlingsklara i nästa klass. Nu blir det ju dessutom nya regler efter nyår så jag måste läsa in mig på vad det faktiskt är vi ska kunna 😉 Det lilla som Kilo får träna är oftast fjärren. Det är så klart ett moment som man typ aldrig kan nöta för mycket på och eftersom Kilo har haft svårt för det så är det ett bra moment att köra mycket av. Faktum med att det bara är skiftet från stå till sitt som vi nu behöver nöta in rent rörelsemässigt och sedan kommer det se riktigt bra ut. Ja sedan ska det ju funka när jag kommer ut på avstånd också men en sak i taget. Kilo är däremot i en fas där jag tycker att han är skoj att träna. Kanske ska jag se till att komma i gång med hans träning först för att även få lite mer motivation till Odden och Friskens träning?

Frisken har som sagt knappt ens fått börja med nått. Jag har börjat titta lite på läggande med honom också men av någon anledning så verkar jag inte längre kunna lära in ligg på mina hundar? Att följa en godis och lägga sig är inga konstigheter så klart när man är ett matvrak som Frisk. Men att bara släppa frambenen  och ”slå” i backen nä det bara går inte att få honom att göra? Att hitta in till vänstersidan är väl i alla fall något som vi lite smått börjat med och ska fortsätta att nöta på inför kommande fotgående.

I dag har dock Frisken fått testa något nytt, att använda näsan. Vi har inte kört godissök på väldigt länge här hemma. Vi körde det ju så mycket när Odden var konvalescent så att jag tröttnade lite. I dag fick jag för mig att jag skulle testa med Frisken som aldrig har fått söka godis på det sättet tidigare. Lite taskigt kanske med tanke på hur snorig han är men vi försökte i alla fall. Och  Frisken visade sig vara en liten talang! Han sökte  jättefint och inte bara på en höjd utan han sökte aktivt både högt och lågt och fixade det jättefint 🙂 Blev allt lite sugen på att testa nosework med honom nu.

Friskens snorande ja. Han är verkligen snorig men inget annat? Ingen hosta, inga nysningar (fast han nös några gånger i lördags), ingen feber, inget annat alls faktiskt, bara jättesnorig. Otäckt grönt snor dessutom men eftersom han alltså i alla andra avseenden är precis som vanligt så fortsätter vi att avvakta och räknar med att de går över av sig självt om några dagar. Det är tydligen hundar som drabbats av kennelhosta efter Växjöutställningen och det ligger ju nära till hand att misstänka just det på Frisken men som sagt symtomen stämmer inte riktigt. Nåja vad det nu än är så hoppas vi att det snart är borta, jag tycker faktiskt att han är lite bättre i kväll än han var i morse.

På Odden märktes i alla fall en rejäl skillnad i dag, inte alls lika mycket passgående utan i dag såg han ut som han ska igen så det var helt enkelt träningsvärk i går. Jag får väl fundera lite på hur vi ska lägga upp simmet på måndag så att vi inte har det så här varje tisdag.i-skogen Det har blivit mycket friluftsliv senaste året och det är jätteskoj men det är det ju även att träna lydnad bara jag kommer i gång igen, dags att skärpa till mig!

Snorigt med träningsvärk

Efter några lugnare dagar för hundarna så tänkte jag att vi i dag skulle återgå till normala rutiner. Fast så blev det inte riktigt.

Frisken visar sig ha en liten förkylning eller något liknande. Han är snorig och var alldeles grön i ena näsan när jag kom hem i dag. Han är pigg och glad men får så klart ta det lite lugnt i några dagar till så att han blir kvitt snorandet.

Odden har nog lite träningsvärk i dag och det kanske blev i tuffaste laget i går på simmet. Han ville gärna passgå i dag om han fick välja så även Odden fick en lugn dag till.

Kilo däremot är pigg och fräsch så han har faktiskt fått rejält med motion i dag. När jag kom hem tog jag med mig alla tre hundar på en 40 minuters runda. Efter det fick Odd och Frisk alltså gå in och vila men Kilo och jag åkte ner till Finspång och gick en vända till med Pia och vinthundsligan. Skönt och trevligt med sällskap när vädret är som det är.

Annars har ju inte mycket blivit gjort här i dag. Jag har dock fixat till en egen sida till Frisken här på bloggen som nu finns här ovan.

kilo
Kilo, mattes mesta och bästa promenadkompis

F(r)isken

Blä vädret blev precis som förutspått, mulet, grått och blött, gräsligt. November är verkligen årets värsta månad om du frågar mig.

Jag fick i alla fall njuta av dagsljus i dag då jag åkte hem till hundarna på lunchen och tog en promenad med dem, alltid något. Efter jobbet hann jag bara rasta hundarna en sväng, ge dem kvällmaten eftersom de får den liten tidigare på måndagarna inför simmet på kvällen, packa påsen med alla simsaker samt täcken till hundarna och sedan åkte jag in till Norrköping där vi hade uppfödarmöte i kväll.

Vi var en liten tapper skara, tråkigt att inte fler kommer 😦 Nu hade vi visserligen inget stort som vi var tvungna att ta upp men att byta erfarenheter och ställa frågor kan väl aldrig vara fel?

Nåja vi som var där hade en trevlig kväll med en del diskussioner som var givande 🙂 Dessvärre var ju jag tvungen att avvika efter ca 2 timmar då jag ju skulle till simmet. Henrik mötte upp i Norsholm med hundarna som så klart blev glada över att matte dök upp från ingenstans 😉

I dag fick Frisken börja. Förra veckan gjorde han ju framsteg även om han inte alls uppskattar att simma ännu. I dag ville han inte gå ut på rampen utan jag fick faktiskt ta tag i flytvästen och mota honom ut på den. Men när jag efter lite lock och pock puffade ut honom i vattnet var det en helt ny Frisk som simmade i väg?! Inget plaskande och lugn och fin i vattnet 🙂 Han har det lite svårt med vändningarna in mot kanten och då blir det lite plaskande men det syns nu att han knäckt koden att det är dumt att veva med frambenen ovanför ytan för då blir det otrevligt blött i ansiktet. Eftersom han var så lugn och fin i vattnet fick han ligga i en liten stund och simma runt för att riktigt få känna att han hade allt under kontroll och att det är ganska trevligt att simma.

Efter ca 2 minuter fick han gå upp och vila någon minut och sedan kom till vår förvåning det stora genombrottet!!!

Från att för bara några minuter sedan ha vägrat att gå ut på rampen gick han nu ut med lite lock av köttbullen och sedan gick han även längre än han brukar och gick fram till där rampen lutar ganska rejält. Det har han hittills vägrat men nu tog han några steg ut och när jag bad honom stå kvar där en stund så tyckte han inte att det var något konstigt överhuvudtaget! Efter en liten stund började han själv veva med frambenen för att se hur han skulle göra för att komma ut i bassängen så jag lockade bara lite och han trampade i väg!

Plötsligt var det som att han förstod vad det gick ut på och dessutom insåg att det ju inte alls var vare sig otäckt eller jobbigt 🙂 Han fick simma några varv och sedan avslutade vi för dagen eftersom han varit så duktig.

15032120_10206011964417259_6223595701211792567_n
Taskig mobilbild men första bilden på Frisken i bassängen 🙂 Första gången som det faktiskt gick att ta en bild utan att riskera att kameran eller mobilen skulle dränkas 😉

Sen var det Oddens tur och i dag fick han ett litet annorlunda upplägg mot tidigare gånger. I stället för tre pass blev det i dag två pass men då ökande jag inte på tiden något utan han fick vara kvar på 15 minuter, dvs 8+7 minuter i dag. Det gick riktigt bra och Odden simmar med hela kroppen. Vi får väl se om det här funkar eller om han får lite träningsvärk i morgon?

Kilo var sist ut i vanlig ordning och han fick simma 16½ minut i dag med streamer på under ca 6 minuter.

Eftersom Henrik redan hade tagit in hundarna när jag kom så glömde vi bort att väga dem i dag. Men förra veckan vägde de in på: Frisk 42 kg, Odden 49½ kg och Kilo 57 kg.

 

Västjuten

Vilken vacker morgon det blev i dag! Soligt och härligt, som gjort för att gå en vända med grabbarna innan frukost 🙂 Vi passade på att gå över björksätterhagarna nu när det var ljust, det är så mycket vilt där annars så jag tycker att det är lite klurigt att ha koll på allt när det är mörkt ute. Hundarna gillar den slingan, även om vi i dag inte tog den längsta av dem, mycket att lukta på och stora ytor att busa runt på.

15025090_10206000648054357_404121384893657004_o
Vacker morgon på fälten.

Efteråt blev det frukost och så tittade jag lite på slalomen så klart. Strax före 11 hade jag dock packat ryggsäcken igen med lite korv och varm choklad och lastade in hundarna bak i bilen. I dag hade jag bestämt mig för att göra en lite utflykt till ett ställe där vi hade sennenträff några gånger för en 6-7 år sedan. Glad i hågen åkte vi i väg och även om det som sagt var många år sedan jag var där så tänkte jag att jag borde hitta…. Det gjorde jag inte! Två gånger lyckades jag åka fel på de små grusvägarna och det är ta mig tusan en bedrift ska jag påpeka. Men till slut kom vi rätt och kunde parkera.

Ryggsäck och bil fick stå vid rastplatsen och så gick jag rundan med grabbarna. Det är en runda som är ganska exakt 5 km så det tar en knapp timme att gå runt. Det var dock ganska halt på några ställen då det var tillkörd snö vägbana, men vi tog oss fram. Någon km innan vi var tillbaka vid bilen mötte vi ett par med tre hundar, lösa. Jag hade sett dem när vi kom i bilen så jag var lite beredd och kunde raskt kalla in mina hundar och koppla upp Odden och Frisken. Odden för att han inte är så tillfreds med främmande hundar om de skulle komma fram och Frisken för att han inte skulle få en chans att gå fram själv, lilleman är lite väl social av sig ibland 😉

Två dvärgschnazrar varav den ena förde ett jäkla liv ett tag och Odden laddade… Vi stod stilla och vid sidan av vägen och jag tänkte att ägarna skulle ropa in sina hundar när de fick se oss men nä. Lite halvhjärtat ropade de och den större hunden höll sig till dem men de två små fortsatte fram mot oss. Hussen ropade då att det inte var någon fara med hans hane, han brukade vara snäll? Mitt svar blev att det är han säkert men jag har en hane som inte uppskattar besök av andra hundar 😉 Se då blev det i alla fall lite mer fart på hussen och matte och de såg till att hålla ordning på sina vovvar medan de passerade.

Odden är inte en dum hund men han är en osäker hund både när det kommer till andra hundar och till människor. Det är inga bekymmer att ha med honom på en sennenträff, åka på tävling eller liknande, bara han introduceras för nya hundar på ett okej sätt så funkar det fint. Men hundar som bara kommer fram och framför allt när hållningen är stel, svansen står rakt upp och gången är struttig, nä det gillar han inte och han går genast in i försvar. Jag är rätt övertygad om att han aldrig skulle våga göra allvar av sina små utfall och vrål, han är som sagt alldeles för osäker för det när han inte har mig i stöd bak i kopplet, men jag har inga planer på att någonsin se om min teori stämmer, här stämmer vi nämligen i bäcken  och ser till att Odden inte behöver fundera på hur han ska uppträda!

Nåja efter det lilla mötet, där ju Odden skötte sig fint, knallade vi på den sista biten bort till bilen och rastplatsen. Holmen skog har byggt ett rejält vindskydd och gjort i ordning vid sjön, jättefint! Konstigt nog finns det inte någon riktigt iordninggjord grillplats men man kan ändå se vart de brukar grillas så där tände jag upp en liten brasa, jag börjar baske mig få lite snits på det nu.

Hundarna fick gå och nosa som de ville, de var nere och drack i sjön och Kilo klev ner nästan så han fick simma… När det var dags att grilla korven hade jag dock tre grabbar som genast ville vara lite nära och se så att allt gick rätt till 😉

15025410_10206003514006004_5020097104161956664_o
Grabbarna vid sjön Västjuten.

Ja vi har hållit oss till min plan att inte gå så mycket den här helgen men ändå lyckats vara ute en hel del. Det känns extra bra att vi tagit det lite lugnt några dagar så Frisken verkar ha fått någon förkylning för han var lite snorig i dag och nös några gånger. Med andra ord kommer han få ta det lite lugnt några dagar till så att jag ser att det inte är något som fortsätter.

Hemma har vi sedan inte gjort så mycket. Lite plock och fix men annars har vi mest slappat, skönt det med. Vädret har dessvärre slagit om och det är plusgrader och ska enligt prognos fortsätta att vara plusgrader nu, blä. Nu blir det ännu mörkare när snön försvinner och dessutom blött och skitigt ute. Tvi vale för november 😦

Grilla i stället för att gå

Kan någon vara snäll och förklara för mig hur jag varje vardag tror att jag ska dö när klockan ringer vid 6 och att jag utan bekymmer skulle kunna sova två-tre timmar till då, när jag på helgen vaknar redan före fem och inte kan somna om?! Så sjukt irriterande. I dag vaknade jag tjugo i fem och var nästan pigg? Helt obegripligt? Tjurig och envis som jag är så vägrade jag att gå upp och låg kvar till klockan nästan var halv åtta, bara för att liksom.

Bortsätt från det så har det varit en bra dag. När jag väl klev upp ur sängens värme blev det frukost för hundarna, Frisken tyckte att det var gräsligt sent att servera frukost halv åtta 😉 Sedan tog vi en promenad och jag kunde förfasa mig över att det nu är plusgrader ute och att snön kommer att försvinna 😦

Efter promenaden kunde jag avnjuta min egen frukost och som grädde på moset så började ju skidorna i dag!! Visserligen inte vinterstudion med allas våran älskade Pops men lite slalom fick vi i alla fall mjukstarta med och det duger fint. Efter första åket behövde jag göra några ärenden och hundarna visade tydligt att de inte ville vara kvar hemma så de fick åka med. Inte för att det är så spännande för dem att åka och ligga i bilen men de gillar ju att få vara med så det var ett lätt val.

När vi kom hem igen packade jag ryggsäcken och knallade i väg bort till Hagsjön. Där tände jag en brasa, vilket i vanlig ordning tog sin tid eftersom jag inte är något vidare på de där, och så blev det grillad korv till en sen lunch.

vantan
Lång seg väntan på att det ska bli glöd och korvgrillning tycker Kilo.

frisken-och-jag-med-eld
Frisken har nog aldrig varit med vid Hagsjöns grillplats tidigare men han tyckte nog att det var ett alldeles förträffligt val av lunchställe.

Vi gick sedan långsamt tillbaka hemåt. Jag bestämde redan i torsdags att hundarna skulle få en lite lugnare period över den här helgen. Normalt får de mellan 9-14 km promenader om dagen och de trivs både jag och de med. Men dessa fyra dagar har jag tänkt att vi ska hålla oss under 9 km. I bland är det nämligen bra med lite viloperioder. Ja och då passar det ju bra att i stället för att gå vara ute vid en trevlig grillplats. På så sätt får vi ändå vara ute och njuta men utan att gå så mycket.

Under kvällen har vi sedan fortsatt att ta det lugnt. Jag har plockat och städat lite här hemma, för det jobbet tar ju liksom aldrig slut…. Odden har fått massage och egentligen borde jag ha kammat igenom honom också för han fäller för fullt fortfarande. Men det tar vi i morgon i stället, jag var inte ett dugg sugen på pälsvård i dag.

I morgon ska jag försöka träna ett pass var med hundarna har jag tänkt. Jag har fortfarande svårt att komma igång med lydnadsträningen men skam den som ger sig, jag vet ju att jag tycker det är kul så vi ska göra ett ryck nu under vinterperioden har jag tänkt. Korta pass men förhoppningsvis varje dag i stället för något enstaka längre pass här och där.

odd
Odden har inget emot att träna och blir nog glad över mina planer inför morgondagen.

Kiropraktor

För min egen skull ska jag ta och skriva några rader om Kilos historia i höst. Alltid bra att kunna gå tillbaka och läsa för minnet är inte alltid de bästa…

I slutet av sommaren reagerade jag på att Kilo blev kort i steget bak. Kilo är ju rak i knät men trots den exteriöra begränsningen har han ett helt okej steg bak. Nu blev steget dock kortare och kortare och efter ytterligare någon vecka började han passgå en del vilket inte alls är normalt för honom. Jag funderade på om jag inte skulle ta och boka en veterinärtid till honom men kände att det inte var riktigt rätt väg att gå i just det här fallet. Med risk för att vara lite fördomsfull så gissar jag nämligen att jag hade fått ordinationen vila och 10 dagar smärtlindrande från veterinären och jag kände att felet inte var en överansträngning eller lättare skada.

Av en slump hittade jag samma dag som jag satt och funderade på hur jag skulle göra en annons om att kiropraktorn Eva, som ju tittade på Odden i somras, skulle komma till Norsholm igen. Det tyckt jag lät som en mycket bättre ide än ett veterinärbesök i just de här läget så jag bokade en tid. Dessvärre så var dagen då Eva skulle komma en dag då jag inte kunde ta ledigt från jobbet och åka med Kilo så det fick helt enkelt bli Henrik som åkte.

Kilo hade fått börja med att visa rörelser, först fram och tillbaka och sedan på böjt spår. Just det här med böjt spår är intressant tycker jag. Inom hästvärlden så tittar man alltid på hästen både på rakt och böjt spår vid en hältutredning men jag har aldrig varit med om en veterinär som tittat på böjt spår när det kommer till en hund? Det finns det säkert veterinärer som gör men jag har som sagt själv aldrig varit med om det så det kan knappast vara något vedertaget. Faktum med att jag pratade med Marie om det och hon har gjort samma reflektion som jag om just det och tycker att det är lite konstigt.

Hur som så hade Eva sett att båda bakbenen hade kort steg men framför allt högerbak på Kilo var extra kort i påskjutsrörelsen och de hade gått in för att behandla honom. Kilo hade en ledlåsning i höger bäckenled, höger höftled samt i mellersta ländryggen vilka alla behandlades med kiropraktisk ledmobilisering. Därefter behandlades han även med laser på dessa områden för att mjuka upp omkringliggande muskler. Vi fick vidare order om att massera just dessa ställen lite intensivt under kommande dagar för att hjälpa musklerna att mjukas upp.

Eva trodde inte att Kilo hade gått länge med dessa låsningar och det stämde ju bra med min upplevelse av när problemet började. Vad som gjort att det blivit så här är så klart svårt att svara på men troligen så har Kilo fått sig en smäll när hundarna lekt och det har tagit lite illa. Låsningen i ländryggen trodde Eva var en kompensations låsning och att det egentliga och ursprungliga bekymret hade varit just höger bäcken och höft.

Skillnaden på Kilo var i alla fall på ett sätt omedelbar. Han blev betydligt piggare och gladare och även sitt vanliga matglada jag. Under slutet av sommaren/början av hösten hade han ju nämligen börjat äta sämre även om han alltid åt. Men det är skillnad på att äta och att ÄTA 😉

Rörelsemässigt däremot tog det lite längre tid att se förbättringen. Eva sa att vi inte kunde börja se någon skillnad fören efter 4-5 dagar. Efter dessa dagar såg jag visserligen en förbättring men inte fullt ut till hans normala rörelsemönster. Av den orsaken behandlade vi Kilo även med en kur smärtstillande i några dagar och efter det tycker jag att Kilo varit sig själv igen 🙂

Min magkänsla var med andra ord rätt, vi hade kunnat behandla honom med vila och smärtstillande från början och vi hade säkert sätt en liten förbättring men vi hade bara behandlat symtomen då, inte orsaken. Nu hoppas jag att Kilo får fortsätta att må bra igen och så tänker jag att vi i vår ska besöka Eva igen och se så att det inte har uppstått samma eller andra låsningar igen.

I dag, ett antal veckor senare, upplever jag inte längre att Kilo är kort i steget bak, han passgår inte heller och överlag ser han pigg och glad ut, som det ska vara med andra ord.

Däremot ska vi om någon vecka träffa Eva igen, men denna gång är det Odden som ska få träffa henne igen. Både Marie och jag upplever att han är spänd över ryggen och även i bogarna och det kan så klart bero på flera saker men för att utesluta att han fått låsningar så blir det ett besök hos Eva för hans del också. Jag ser besök hos kiropraktor som ett led i Oddens fortsatta friskvård och som något vi nog kommer att fortsätta att göra återkommande i den mån det behövs.

I dag var Odden hos Marie igen och redan för två veckor sedan valde vi ju att köra elterapi i stället för vattentrasken just för att ryggen kändes spänd. Odden visar fortsatt lättare obehag när Marie klämmer honom vid ländryggen och bakåt så i dag blev de laserbehandling av ryggen så får vi se om det hjälper honom att bli kvitt stelheten? Alltså obehaget han visar är att han sätter sig ner när Marie börjar klämma så det är inte så att Odden går och har rejält ont, men med hundar som Odden som gärna döljer sin smärta får man vara uppmärksam på det lilla. Det blir som sagt bra med ett besök hos Eva också för att se så att det inte är någon låsning som gör att det är spänt. För är det en låsning spelar det ju inte så stor roll hur mycket vi än behandlar, helt bra kommer vi ju inte att få det eftersom vi inte åtgärdar det underliggande bekymret.

Jag vill ju också att vi ska kunna få Odden att bygga mer muskler för att avlasta. Nu har han ju äntligen börjat lägga på sig så passa mycket igen så att det finns något att börja bygga muskler av (låg i dag på 49½ kg vilket visserligen gärna får öka med något kilo till men ändå är betydligt bättre än de ynka 44 kg som han vägde i slutet av augusti!) Men för att kunna bygga rätt muskler måste han ju också kunna röra sig utan inskränkningar annars kommer han ju inte att bygga muskler på de stället som han avlastar.

Ja det är mycket att tänka på och ta hänsyn till men jag när ändå ett gott hopp om att vi ska få behålla en pigg och glad Odden ett gäng år till. För pigg och glad är han och den allra goaste lilla Oddisen man kan tänka sig!

Om någon är nyfiken på vem Eva är så finns det här en länk till hennes hemsida, där man kan läsa mer om kiropraktik på hund men även på häst och människa.

Duktig liten

Snö, vi har snö här hemma 🙂 Jag gillar snö, främst för att det blir ljusare ute då och eftersom jag hatar höstmörkret så är allt som ljusar upp det bra! Inte för att vi har några mängder med snö, snarare väldigt lagom med snö, men nog blev det ljusare alltid.

När jag kom hem från jobbet så kunde jag inte motstå att ta en promenad trots att vi ju skulle i väg och simma i kväll. Jag såg på spåren i snön att svärmor hade tagit en 5 km runda med grabbarna på lunchen men som sagt jag kunde inte motstå att vara ute i snön så det blev en runda på en timme även på eftermiddagen. Lite motion har ingen dött av!

Odden och Frisk har galopperat mer eller mindre hela tiden som vi var ute och Kilo har nöjt ätit snö, alla nöjda och glada med andra ord.

Nåja på kvällen blev det ju sim som sagt och Frisken var inte nöjd med det och ville helst inte gå in i bassängrummet. Av den anledningen fick han inte börja i dag utan jag körde Odden först och så fick Henrik ägna tiden åt att muta Frisken med köttbullar 😉 Det gillar Frisken betydligt bättre.

Odden fick simma utan lina i dag men och bortsett från att han testade att gå upp två gånger när han faktiskt inte skulle så skötte han sig bra. Jag ökade på tiden lite till i dag och körde 5+5+5 och faktiskt 2 minuter med streamern på under mitten passet. Lite jobbigt tyckte nog Odden att det var men han jobbade på.

Efter Odden var det dock Friskens tur, eller otur om ni frågar honom, och han är ju så söt. Han vet att han inte får välja så han går snällt med till rampen och ut på den men sedan är det tvärstopp. I dag tog vi därför en liten mysstund där ute på rampen med köttbullar innan hans elaka matte helt sonika stoppade i honom i bassängen 😉

Friskens bekymmer har ju varit att han som de flesta hundar som ogillar sim, slår med frambenen över ytan varpå det blir en jäkla plaskande och han får en sjö med vatten i ansiktet hela tiden. Jag kan väl förstå att det inte är så trevligt men det finns ju en lösning på det hela, sluta att slå med frambenen! Förra gången fick ju Frisken till det ganska bra och då är det ju faktiskt inte så hemskt att vara i vattnet utan att känna botten. I dag fick han till det nästan direkt 🙂 Med lite hjälp av mig som lyfter upp rumpan på honom så att frambenen måste vara i vattnet och inte ovanför så lugnade han snabbt ner sig och simmade på mot rampen, fast Henrik höll ju emot så att han fick ligga i och simma lite.

Andra vändan plaskade han inte alls och när jag gick runt bassängen till andra kanten så kunde han faktiskt ta kontakt, vända och sedan simma in till rampen! Tredje vändan var ännu bättre och efter det fick han vara klar för i kväll. Men nu måste jag säga att det känns bra med simmet, om någon vecka lär han kunna simma runt i bassängen utan att bara vilja gå upp hela tiden gissar jag. Att gå i däremot lär kanske ta ett tag till för det tycker Frisken är bra jäkla äckligt.

Henrik satte igång med att skölja av och sedan torka både Odden och Frisken medan Kilo äntligen fick hoppa i bassängen han också. Åh så avundsjuk han var på småbrorsorna i kväll och framför allt så vill han ha den lilla pipisen med svans i sin ägo 😉 I dag fick han i alla fall simma utan paus och fick ligga i i 16 minuter med ca 5 minuter stremer på i mitten av passet. Som vanligt så slarvar herr KG med sin bakben vilket jag ju inte alls är nöjd med men vi jobbar på det.

Jag tror att KG tycker att bassängen är lite väl kort för hans smak för i sjön simmar han ju ordentligt med bakbenen och när jag jagar på honom i bassängen så använder han också bakbenen bra men om han får välja själv så simmar han bara med frambenen i bassängen.

kilo

Växer

Söndag och en helt oplanerad dag, ganska skönt och lite tråkigt. Vädret har verkligen varit trist. Blåsigt och mulet och kallt. Men vi har fått ihop en mil i dag grabbarna och jag så vi har trotsat vädrets makter.

I övrigt har jag ägnat mig åt att städa och plocka här hemma. Blä så tråkigt och usch så tröstlöst för i morgon är det hundhår i hörnen, fullt i diskmaskinen och tevebänken är dammig igen?! Nåja det är ju skapligt rent i kväll så jag får njuta av det i alla fall.

Vi har också passat på att fota Frisken i dag, han blev ju 8 månader i fredags och den obligatoriska månadsbilden skulle så klart fixas. Jag tycker att det är fascinerande att titta tillbaka och se hur den ulligt söta valpen blir en gänglig valp till en inte lika söt garderobs hund för att sedan vända och bli en vacker vuxen hund. Frisken ser för tillfället i alla fall ut att ha gått igenom sin värsta ålder nu och det har börjat vända mot något lite mer vackert igen 😉 Förra månadsbilden var verkligen inte vacker men nu börjar det likna nått.

Det här med hur en valp växer är ju alltid spännande. De flesta brukar vid något tillfälle bli bakhöga och se en aning anskrämliga ut. Odden däremot växte verkligen jättefint och jämt, men inte hjälpte det, han hade tillväxtrubbningar i alla fall. Frisken har precis haft en period där han varit rejält bakhög, kroppen har verkligen inte hängt ihop för fem öre och för några veckor sedan sa jag att han definitivt inte skulle få hänga med till Växjö! Men på två veckor nu så har framdelen börjat komma i kapp bakänden och liten fjant ser inte längre så hemsk ut.

frisk
Frisken 8 månader och inte längre så anskrämlig. Fast jag fick fluffa till pälsen över skuldrorna lite 😉

Annars är vi lite avundsjuka på resten av landet som verkar ha fått årets första snö. Här är det snöfritt kan jag lova. Jag hade ju hoppats att få se Frisken skutta runt i snö för första gången i sitt liv den här helgen men vi får tydligen vänta på det ett tag till.