Läger dag 2

I dag var det Oddens dag på lägret. Tänkt att han faktiskt kan få vara med på lydnadsläger, vem hade trott det för ett år sedan?!

Vi skulle inte köra vårt pass fören nästan sist av alla i dag så jag hann med att titta på många ekipage och så rastade jag Odden så klart. Vädret har i vanlig ordning varit helt strålande och även om det är trevligt så är det inte optimalt för hundarna.

Jag hade ingen direkt plan med dagen. Jag vill ge Odden en massa goda och trevliga upplevelser inne på plan och eftersom jag har den rasen som jag har så ville jag gärna höja honom rejält i aktivitetsnivå. På träning får han gärna vara som en uppskruvad duracellkanin eftersom jag vet att de flesta går ner sig en aning på tävling.

Frida fick fria händer med oss typ och vi fick börja med att leka. Därefter fick vi börja jobba med vilken attityd vi önskar ha i fria följet. Det gjorde vi genom att jag höll upp leksaken och backade och så fick Odden gå efter mig och tråna efter leksaken. När han gick med en trevlig attityd så belönade jag. Sen körde vi lite inkallningsträning med kampbelöning. Odden kunde gott få starta lite bättre men det kommer nog när han förstått vad det är för belöning som väntar. Vi tittade sedan även på lite sättande, läggande och ställande, allt med hjälp av godis. Sedan testade vi en form av apporteringsövning med själva gripandet. Det var väl onödigt tyckte Odden men till slut fick vi honom att förstå vad det gick ut på. Vi avslutade med lite hopp också och så hade typ gjort hela klass 1 efter det!

läger 11
Kamp och lek är skoj! Frida ser sugen ut på att få ta över 😉

läger 13
Inkallningsträning på bebisnivå, dvs Frida har hållt fast Odden tills jag ropar.

läger 19
Vi jobbar med attityden inför fria följet.

läger 20
Hopp, här ett klass 1 hopp där jag möter upp för att tydligt visa vart Odden ska.

läger 23
B
örjan till apporteringen, rena plock upp övningar typ.
Alla foton tagna av Ingela Karlsson.

På vårt eftermiddags pass fortsatte vi i stort sätt på samma sätt. Mycket lek och kamp och så blanda med lite mer koncentrations saker som ligg och liknande. Odden tyckte verkligen att det var så häftigt att få röja loss på det här sättet och mattehjärtat blir alldeles varmt. När vårt andra pass var klart så fick Odden vara kvar nere på plan och han följde uppmärksamt vad den sista deltagaren för dagen gjorde. När den hunden skulle skallträna men inte riktigt fick ur sig det där boffandet så gick lättriggade Odden igång. BOFF sa han där från sidan och visade att han är lättskallad som få, fast det visste jag ju redan 😉 Ja skall ska vi nog ägna oss åt i morgon eftersom det också är ett bra sätt att få upp hunden i aktivitet och stärka dem.

Trötta och nöjda åkte vi sedan hemåt och längtar redan till i morgon och mer träning. Faktiskt så mycket att vi var tvungna att ta ett micropass här hemma till och med 😉

Läger dag 1

Dags för lite av årets höjdpunkt 🙂 Frida läger i dagarna tre och motivationshöjande till tusen för den här matten!

Vår lydnadsträning har legat mer eller mindre på is senaste året, inte så konstigt kanske då jag lagt typ all tid på Oddens rehab och träning i stället vilket så klart varit nödvändigt. Någonstans på vägen har jag lite tappat motivationen till att träna med hundarna, för  jag har inte vågat riktigt. Med Odden har det känts konstigt och dumt att investera ännu mer känslor i, utgången har ju varit minst sagt ovis. Med Kilo har det känts elakt att träna när Odden inte har fått vara med. Löjligt egentligen men så har det nu ändå varit.

Med andra ord är ett Fridaläger precis vad jag behöver för att hitta tillbaka till träningsglädjen och framför allt det där suget som gör att man kan köra ett två minuters pass framför tvn, eller pilla i detaljer under 50 meter på en promenad. Det är inte de långa stunderna på bruksan som ger bäst resultat enligt mig utan de där korta passen som ändå sker kontinuerligt.

Allt tre hundar var med i dag eftersom det är vardag och Henrik jobbade. Någon plan för detta läger har jag inte haft men jag vet att Frida brukar få fart på mig och när jag står och funderar på vad vi borde träna på så har hon redan bilden klar för sig 😉

Vi hade samling strax före nio och började med att presentera oss samt berätta vad vi ville få ut av helgen. Därefter åkte vi bort till planen för att köra. Samma upplägg på detta läger som de tidigare, dvs ett förmiddag och ett eftermiddagspass. På förmiddagen valde jag att köra Kilo. Vi behövde titta på vittringen och framför allt hanteringen och upplockandet av vittringsapporten, eftersom Kilo tycker att det är äckligt.

Först fick vi dock göra ett upptag med en vanlig apport och när Kilo utförde det så blev det repris från förra året, kompanibelöning 😉 Kilo blir stolt som en tupp när 6-7 människor alla klappar och jublar runt honom och han tycker verkligen att den belöningen är väldigt häftig. Sen bytte vi till vittringsapport och jodå Kilo plockade den utan bekymmer, en god känsla i kroppen kan verkligen göra underverk! Kilo fick en liten paus och sedan körde vi två upptag till och båda var fina! Där efter bytte vi till att kika lite på fjärren. Varmt var det i vanlig ordning när det här lägret går av stapeln och Kilo var lite påverkad av både värmen och av getingar som han inte alls gillar. Vi fick i alla fall lite bra råd om hur vi ska fortsätta med framför allt skiftet stå-sitt som vi ju faktiskt inte ens har börjat titta på

Jag tog sedan med mig alla tre hundar ner till sjön efter en stund för att låta dem svalka av sig och få busa lite. När vi var klara var det dags för lunch och sedan började vi ju om med eftermiddagens pass.

Eftersom Frisken kommer få vara hemma resten av lägret så fick han köra på mitt eftermiddagspass. Frida fick drilla oss genom en massa bebisövningar eller rätt och slätt grundövningar. Frisken var med på noterna, han är en ovanligt lättsam valp måste jag då säga?! Vi började med att köra några valpinkallningar med leksak som belöning. Lite tveksamma starter då han nog tyckte att det var konstigt att någon höll fast honom när matte stack iväg men lekte gjorde han 🙂 Vi fortsatte sedan att leka och fick låna leksaker med skinn på, jättehäftigt tyckte Frisken och kampade på riktigt fint 🙂 När han började bli lite matt i leken så övergick vi till lite systemträning med godisbelöning. Ögonkontakt, följa övningar och lite stadga. Ögonkontakt testade jag i går kväll lite och då var det riktigt svårt i början tyckte Frisken, på slutet fick han dock till det några gånger och uppenbarligen har han ett gott minne för i dag var det nemas problemas?! En mycket trött Frisk fick sedan sitta och titta en stund vid sidan av plan innan vi gick och hämtade de andra två i bilen och gick på en kort rast runda.

Frisk och Kilo fick sedan sitta i bilen medan Odden fick hänga med ner på plan som åskådare. Myror i brallan Odden fick finna sig i att hålla sig på mattan och det gjorde han ändå helt okej. Inga stora protester utan bara lite trampande när det blev allt för tråkigt att inte få springa fram och kolla vad de som jobbade på plan gjorde. I morgon är tanken att Odden ska få jobba och jag tror faktiskt att jag ska köra honom båda passen. Han är den som behöver det mest och den som jag behöver en rejäl spark i baken för att komma i gång med!

Hundarna fick kvällsmat när vi kom hem och även ett litet fredagsgrisöra att snaska på efter en varm dag. Medan Frisken jobbade på med sitt öra så tog jag med mig de andra två på en promenad för att de skulle få göra av med lite energi i kroppen också. Efter det har jag knappt sett Kilo och Odden, de har båda gått och lagt sig i källaren och lär ligga kvar där ett bra tag till.

13770532_10205270171312895_6390297545465217977_n
Frisken kikar på Cari och Sipa och lär sig förhoppningsvis lite mer efter sitt eget pass 😉

Eftermiddagar

Det är fullt upp på eftermiddagarna den här veckan. I tisdags tog jag med mig Kilo bort till Falla där Pia bor med sina tre vinthundar. De har ju varit här och gått några promenader med oss tidigare men nu var det vår tur att gå hemma hos dem.  Det var ganska varmt så av den anledningen tog jag bara med mig Kilo, dessutom är jag lite lat och går gärna med hundarna en och en när de ska vara kopplade 😉

Kilo tyckte nog att det var lite väl varmt på slutet och var nöjd över att få hoppa in i bilen där jag drog på acn på max. Annars var det skoj att se att farao tiken Kira som inte är överdrivet förtjust i andra hundar helt har konstaterat att Kilo sköter sig och därför låter honom nosa på samma fläckar och till och med snabbt på henne. Han må vara stor men han är skötsam i alla fall verkar hon tycka 😉

I går fick Frisken hänga med på eget äventyr. Anne, Jennie och jag åkte för att fota Virans valpar hon Monika och jag tyckte att det kunde vara bra för Frisken att få komma i väg själv till lite andra hundar. Monika har ju ett gäng så det blev många att hälsa på för Frisken som efter att först ha tyckte att det var en jäkla stor skara som kom och mötte honom sedan lugnt traskade in som om han var bosatt där. Han är rätt cool den här grabben måste jag säga.

Tik
Tiken i gänget, som blev fyra veckor i dag.

Frisken och 4 veckors valp
Frisken bredvid en av hanvalparna. Herrejösses så fort det går, Frisken ser ju enorm ut?!

En trött och nöjd Frisken blev sedan rejält genomsniffad när han kom hem av sina storebrorsor 😉

I dag fick Frisken hänga med på ytterligare ett äventyr. Ute har skaffat sig en appenzeller valp från Finland och ville ut och socialiserar och miljöträna lite och frågade om någon var sugen att hänga på? Jag tyckte att det var ett utmärkt tillfälle för Frisken att stadsträna lite så i dag mötte vi upp inne vid Louie De Geer hallen i Norrköping.

Julia var en aning avvaktade mot Frisken till att börja med men ganska snart blev de bästisar 🙂 Båda skötte sig mycket fint bland människor, främmande hundar, änder, gallertrappor, strömmen som dånar osv.

13606923_10205265089865862_6590979993547921398_n
Julia och Frisken vid strömmen i Norrköping. Duktiga småttingar 🙂

I morgon och hela helgen står det lydnadsläger på schemat. Fridaläger, typ det bästa man kan gå på. Jag känner mig dock helt oförberedd, har inte ens någon aning om vem av grabbarna som ska få köra? Men det löser sig säkert. I morgon får alla tre hänga med i alla fall men lördag och söndag kommer jag nog att lämna en eller två hemma, vi får se helt enkelt.

Skitsnack!

Det är om någon nu möjligen har missat det jäkligt varmt ute! Om det är på grund av värmen eller något annat vet jag inte men samtliga tre hundar här hemma är lite kassa i magen?

Odden började ju redan natten till fredagen och har inte varit bra sedan dess. Inget akut, allmäntillståndet är bra men dålig i magen är han. Vi har nu kört en kur canicur och i kväll verkar det äntligen ha vänt och magen börjar bli som den ska igen. För att lugna magen har Odden fått lite mindre att äta och flera små mål många gånger i stället. Han brukar ju vara rätt pipplig med maten och behöver ofta trugas för att han ska äta, men nu märker jag att han faktiskt är hungrig. Det är bra, det är också ett tecken på att magen börjar fungera som den ska igen.

I går när vi åkte hem var ju Kilo också akut nödig och vi fick stanna för att han skulle göra i från sig. Hans mage har varit lugn sedan men i morse var det lite si och så med det? Dessutom var Frisken också lös i magen i morse, rena epidemin, suck.

Jag jobbade fyra timmar på förmiddagen i dag och när jag kom hem tyckte jag att det luktade lite knepigt inne. Alla hundarna var dock pigga och glada och fick gå ut på tomten i den gassande solen för att rasta sig. När vi kom in igen började jag leta efter vart lukten kom i från och hittade till slut en hög i ett av gästrummen. Av storleken kunde jag konstatera att det är Kilo som inte kunnat hålla sig. Bara att städa undan.

Under dagen verkar i alla fall samtliga tre magar har stabiliserat sig skapligt så då tror och hoppas vi att det är så nu.

Annars blir ju inget vettigt gjort i den här värmen. Jag fortsatte jobba hemma direkt efter lunchen eftersom det var på tok för varmt för hundarna att vara ute och de på eget bevåg gick ner och la sig i källaren igen. Vid halv tre tog jag dock med mig dem ner till sjön för att simma och svalka av både dem och mig. Kilo och Odden fick simma och Frisken stod och blaskade lite. Han fick sig en dock rejäl blöta med hjälp av mig när jag simmat klart med de andra två så att även han skulle kylas ner lite. Sen återvände vi hem, jag till datorn för att jobba klart och hundarna ner till källaren.

När Henrik kom hem åkte vi bort till Bleken för att traska lite, men det blev ärligt inte så mycket traskande, några minuter bara. Resten av tiden badade vi och även Henrik var i, sommaren kom ganska tidigt i år!! Frisken blev i buren två gånger och fick simma in, jätteäckligt hälsar han. Jag skulle vilja sätta på honom en flytväst några gånger så att han lär sig att det inte är farligt att tappa bottenkänningen med tassarna men de flytvästar jag har är ju för stora för honom än så länge. Nåja han hinner lära sig vad det lider. Han tycker i alla fall att det är skönt att var i vattnet så länge han får ha tassarna på botten så han kommer säkert bli en badgalning han med när han lärt sig att det inte är farligt.

Ingen orkade laga någon middag i dag så det fick bli charkuterier med lite ost, avacado, soltorkade tomater och annat snask till middag, gött och alldeles lagom i värmen.

En helg i Idre med omnejd

Hemma igen efter en helg i Idre som varit väldigt trevlig 🙂

Henrik, hans mamma och hans syster har alla fyllt jämt eller i alla fall halvjämt i sommar och därför bokades det för några månader sedan en stuga i Idre för att fira. Henrik och jag har ju jobbat den här veckan men fick båda ledigt på fredagen och kunde åka upp på torsdagskvällen, övriga åkte redan förra söndagen.

Resan i torsdags var lite seg men det gick ändå bra. Vid elva ungefär var vi uppe vid stugan som låg högst upp i Idre fjäll, perfekt med bra rastningsmöjligheter precis utan för stugknuten 🙂 En gallertrapp var det visserligen upp till vår del av stugan men alla hundarna fixade det utan bekymmer, trots att Frisken ju aldrig varit med om något sådant tidigare.

Odden var lite dålig i magen på vägen upp och under första natten väckte han mig nästan varje timme för att han behövde ut, som sagt skönt med rastningsmöjligheter utanför knuten! Jag hade gärna stoppat i honom lite canicur eller liknande men hade inget med mig och inget apotek med sådana saker fanns i Idre så vi testade med lite andra varianter för att försöka hjälpa Odden.

Efter frukosten på fredagen åkte hela konkarongen mot Grövelsjön för att vandra lite 🙂 En tur till Silverfallet kändes lagom när både valp och små barn var med. Vare sig Frisken eller Henrik har ju fjällvandrat tidigare men nu blev det premiär!

henrik på spång
Henrik och Friskens debutvandring 🙂

på väg
H
ela sällskapet på samma bild.

Vandringen var enkel och trevlig. Lite kalfjäll, lite fjällbjörkar och lite vattendrag och inte att förglömma ett vattenfall. Det var ganska varmt så vi fick stanna och dricka med jämna mellanrum men det var ju bara bra med lite pauser för Friskens del. Så kom vi fram till Silverfallet och jodå det är fint men så där jätteöverväldigad blir man kanske inte 😉 Nåja vi stannade i alla fall i närheten och fixade lunch, gulaschsoppa med pannkaka efteråt.

bäck
På väg upp mot fallet. Himlen är mörk, borta i Norge åskade det och regnade.

silverfallet
K
ilo framför Silverfallet. Dessvärre gick det inte att ta några vettiga bilder då jag bara hade med mig det fasta objektivet och jag hade behövt zoomaut för att få till något vettigt….

lunch
Lunchpaus. Det brukar bara vara Hanna och jag eller helt enkelt jag själv, en viss skillnad mot nu!

frisk vill ha pannkaka
H
enry äter pannkaka, Frisken väntar förhoppningsfullt på att få smaka, vilket han så klart fick. Tanken var att Frisken skulle vila lite vid lunchpausen men det hade han då rakt inte tid med, det fanns ju mat framme!! 

När vi ätit klart och packat ihop började det att regna lite lätt. Det kom inte så mycket men irriterande att det kom något över huvud taget. Det var väldigt lättvandrat andra delen av vår tur så det var bara att knalla på och njuta när regnandet upphörde.

över fjället
Kom nu matte! Frisken håller koll på matte när vi går över fjället.

ada
Y
ngsta tvåbeningen Ada på fjälltur.

glass
Efter avslutat fjällvandring blev det glass och hundarna fick smaka ”slatten”. Frisken var så klart värd lite extra mycket glass efter väl utförd debutvandring.

Nöjda efter några timmar på fjället styrde vi bilarna tillbaka mot Idre igen. Innan vi åkte tillbaka till stugan blev det dock mathandling. Vi lyxade till det rejält med trerätters, avacado med bacon och vitlökssmör till förrätt. Grillad oxfile med västerbottensostgratinerad potatis till varmrätt och så fruktsallad med vaniljkvarg till efterrätt, mumsigt värre!

oxfile grillning
S
värfar Tommy grillar Oxfilén.

När maten var i magen åkte jag i väg en sväng med de lurviga. Nipfjället har ju en parkering uppe på kalfjället och jag tänkte att det kanske kunde bli fina solnedgångsbilder där. Det blev det dock inte eftersom Nipfjället dels var i vägen för där jag ville fota och dels så låg det ett retligt moln just vid solen. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig, det blev lite annat fotat i stället.

Frisk på sten
Liten var så klart med på den här lilla utflykten också, här med Städjan bakom sig.

jag med hundarna städjan
Fjärrutlösaren fick jobba lite igen. Älskar som sagt ljuset vid solnedgångar!

kilo
M
attes mesta fjällkompis, KG.

Tillbaka vid stugan var de andra mer eller mindre redan klara för att gå och sova men jag satt uppe ett tag till. Odden var fortsatt dålig i magen under dagen och det var dessutom rejält varmt så jag passade på att ha lite korsdrag i våningen och sedan rastade jag honom innan jag kröp i säng jag med. Odden väckte mig bara två gånger under natten men det är så klart synd om honom som har en trasslig mage. Inte vet jag vad det beror på heller, jag gissar att han snaskat i sig något skit ute?

Lördagen och vi valde att dela upp oss och göra olika saker efter frukosten. Henrik och Tommy drog till Särna för något motorrelaterat medan Hanna, jag och hundarna åkte mot Mörkret för att ta oss till Fulufallen, medan övriga tog liften upp till toppen på Idre fjäll. Fulufallen är en kort runda på ca 3,4 km som kunde passa fint för Frisken  så därför körde Hanna och jag på den. Ingen fjällvandring men väl lite vattenfall, inte att förakta. Det visade sig vara ett bra val av tur för leden var fin och fallen var mäktiga!

spång
Leden gick i skog och över myrmark men det var spångat och fint så inga bekymmer att komma torrskodd fram.

fulufallen
Framme vid Fulufallen, mäktigt! Fallen fortsatte både över och under denna plats.

tjurig valp
T
jurig valp när matte tyckte att han skulle posera lite
😉

Fulufallen 1
Fallen lite högre upp från tidigare bilder.

Som sagt leden var inte lång men det var varmt och vi tog det lugnt. Vi käkade lite lunch vid fallen, pannkaka och chips… 😉 Frisken fick också lunch och var nöjd med det. När vi var tillbaka vid bilen igen packade vi in oss och åkte sedan mot stugan igen. På vägen fick jag dock se en riktigt stor älgtjur med fina skovelhorn och eftersom Hanna missade den så vände vi. Dessvärre måste vårt bilåkande stört honom för även om vi fick se honom igen så gick det inte att ta några vettiga bilder på honom, synd.

Vid stugan igen slappade vi lite och sedan tog jag med mig Henrik och grabbarna upp på Nipfjället igen. Först tog vi en chache där uppe och lämnade av en travel bug som vi haft med oss sedan Öland. Sen blev det en ny liten fotosession där uppe på kalfjället.

alla
Hela familjen annorlunda på samma bild. Blåste gjorde det som synes men det är ju inte varje kväll man kan gå runt i kortärmat och kortbyxor på fjället.

Henrik och Frisk
Husse och hans valp.

Kram
K
ramkalas med Kilo ❤

bus
Lite avslutande bus på fjällsidan.

På kvällen åkte vi och hämtade pizza och jag tog en gräsligt god Caesarsalladpizza, mycket parmesanost på den, mums. När övriga i gänget tog en tidigkväll hamnade Hanna och jag framför tvn och kollade på Fyra bröllop och en begravning och fnissade hysteriskt åt gamla skämt.

I morse tog jag med mig Kilo och Odden på en rask morgonpromenad runt Idrefjälll. Det går en cykelled runt hela fjället som ska vara 7½ km men min runkeeper sa  6½ km… Jag tyckte det var lite lagom varmt när vi gick vid halv åtta men jösses så klibbigt och kvavt det var! När vi kom hem igen hade de andra nästan packat klart i stugan så jag kastade i mig lite frukost, tog en dusch och hjälpte till med det sista.

Vi vinkade hejdå till stugan och de andra i sällskapet och rullade hemåt. Aldrig har vi väl gjort så många stopp som vi gjort i dag?! Dels behövde hundarna vätskas upp någon timme efter att vi åkte med tanke på hur de flåsat av sig efter den varma morgonrundan. Dessutom ville jag ju ge Odden chansen att få slå ner rumpan om det tryckte på. Vi stannade även i Mora för att köpa lite lunch och så sprang jag in på ett apotek och skaffade canicur till Oddens mage. Odden var ganska lugn men Kilo däremot började plötsligt att flåsa och snurra där bak och eftersom det ändå var läge att ge Frisken lunch så stannade vi och rastade alla igen, skönt sa KG som uppenbarligen inte gjort i från sig på morgonturen som han skulle 😉 Som om det inte räckte med att hundarna skulle rastas skulle plötsligt Henrik stanna och pissa och är vi skulle passera Hjortkvarn insisterade jag på att få stanna och köpa glass. Många stopp blev det med andra ord.

Hemma fick grabbarna kvällsmat och sedan vilade de i källaren i 1½ timme. Jag tänkte faktiskt i morse att det kanske var dumt att gå och inte hjälpa till med packandet i stugan men med tanke på hur gräsligt varmt vi har det här hemma känns det bra att de två stora grabbarna fick lite motion i morse, för här hemma kan man då inte gå på någon promenad! Vi har dock varit nere till sjön och simmat en sväng nu på kvällen. Hundarna såg väl inte så sugna ut på att hoppa in i bilen igen men blev desto gladare när de såg att vi åkt till sjön.

En riktigt trevlig och härlig helg är över och i morgon är det vardag och jobb igen, suck liksom. Värmen ska visst hålla i sig någon dag till så i morgon lär jag inte jobba så många timmar på plats på jobbet utan åker nog hem och jobbar hemifrån i stället så att jag kan ta med grabbarna ner till sjön för lite svalka mitt på dagen, skönt att kunna styra det där själv 🙂

Trask och sim

I dag var det dags för ett besök i Norsholm igen. Marie har ju haft semester så vi har inte varit där på några veckor. Under dessa veckor har Odden haft fri lek och belastats rejält! Han har varit på Böda och tagit ut sig både i vattnet och på stranden där han grävt. Han har fått många och långa rundor hemma i vår egen skog och han har debuterat på fjället. Men han har ju också fått bogen kollad av Krister med friskrivning.

Marie var nöjd med hur Odden kändes och efter lite kläm och känn så var det dags att traska in i buren för Odden. Första stunden grejade han och styrde i vanlig ordning, stod på kanten med ena bakbenet och fjantade sig men sedan skärpte han till sig och skötte sig fint. Vid något tillfälle utbrast Marie spontant ”men oj så fint han kliver på nu!” vilket så klart gör mig lite extra glad! På slutet var Odden lite trött och då ser vi att han kortar ner steget med vänster fram och jag undrar om det inte fortfarande är den där halsmuskeln som gör sig påmind? Den är visserligen skapligt mjuk och fin nu men det är det enda jag kan komma på som skulle kunna orsaka att vänster inte flexar lika bra.

Efteråt kylde vi vänster armbåge under tiden som jag spolade av och torkade Odden. Vi avslutade med att boka ytterligare några tider så att vi har. Lite semestrar för både min och Maries del gör att det blir var tredje vecka ett tag i stället för varannan men det går ju att komplettera med traskande i sjön här hemma så det gör inte så mycket.

På vägen hem stannade jag och handlade lite snabbt men sedan styrde vi kosan mot Gullbergsängen. Jag pysslade lite hemma innan jag tog med mig en liten halvlitershink ut och kombinerade hundpromenad med blåbärsplockande. Ett bra sätt att få hundarna att träna lågintensivt då det blir en hel del klivande i riset. Själv blev jag biten av en pissmyra på ena tån och svor långa ramsor, hatar pissmyror!

Efteråt var det svettigt och klibbigt. Odden hade fått motion så det räckte för dagen, Frisken också men Kilo var i behov av mer så jag packade ner bikini och flytväst och så åkte jag bort till sjön med Kilo. Först fick Kilo finna sig i att bli schamponerad. Han har ju fällt ur så dant som vanligt så här års men nu verkar fällningen vara över och jag hoppas att han vänder lite snabbt i päls nu! Lite renar päls får förhoppningsvis en positiv effekt om inte annat så luktar han fräschare nu.

Sen simmade vi. Faktiskt första ordentliga simträningen för den här sommaren? Vi har ju mest traskat eftersom det är bättre träning för Odden men nu fick det bli sim. Kilo var på, han simmar alltid 100 gånger bättre i sjön mot i bassäng. Ca 20 minuter låg jag i och blaskade medan Kilo simmade fram och tillbaka till mig med pipisen som jag kastade ut åt honom. Jätte skönt med ett dopp när det är så kvavt som det varit i dag.

 

Sommarfest

Helgen verkligen bara flög förbi och jag som inte alls är sugen på att jobba i imorgon bitti igen…

Helgen har i alla fall bjudit på den årliga sommarfesten i vår ladugård, lika trevligt som vanligt. Färre till antalet i år då några hade förhinder just denna helg men vi som var där hade trevligt och roligt för dem som saknades också 🙂

Både fredagen och lördagen ägnades åt förberedelser. Mat ska helst förberedas, vem vill stå och slamra vid grytorna när man har trevliga gäster liksom?! Inte jag i alla fall. Under fredagen gjordes tre sorters förrätter i ordning, laxpanacotta till bubblorna, smörgåsstubbe och äpple/ädelost bakelser till förrätt. Varmrätten gick inte att förbereda så långt i förväg så den fixades till under lördagen. Det blev hjortfilé och rådjurssadel som grillades samt smördegsinbakad potatis med sallad till. Efterrätten hade jag ju tänkt börja med på fredagen men så blev inte fallet så den fick jag sno ihop på lördagsförmiddagen. Det blev i alla fall en vanilj och choklad glasstårta med toblerone.

13769402_10205201121866702_1419332552482806237_n
En av förrätterna.

13716012_10205201121986705_4648186141359134085_n
Marie och Henrik skötte grillen, här med lite glada tillrop från Ann-Sofie och Anne samt ett gäng hundar. Köttet blev perfekt 🙂

13697098_10205201119986655_2380694204146702151_n
Gästerna till bords 🙂

Det blev i vanlig ordning ingen som helst ordning på samtalsämnena utan allt från högt till lågt avhandlades. Skratten frodades och tårarna sprutade mellan varven, precis som det ska vara. Hundarna underhölls sig mest själva men var ute och tittade till oss då och då när vi var allt för högljudda 😉

13754310_10205201119866652_1118199067828607998_n
Festens två yngsta deltagare tog sig en välförtjänt lur när kvällen övergick i natt. Vad fort de växer, Frisken 19 veckor och Klara typ 10.

Någon gång efter två kom vi i säng och jag sov som en klubbad säl till åtta då Frisken beklagade sig över att frukosten var sen!! En efter en fick våra gäster på sig kläder och kom upp och vi fick med gemensamma krafter fram frukost som kunde intas ute. En gemensam promenad med Marie, Lisbeth och Pia blev det också innan huset återigen var tomt så när som på oss som ju faktiskt bor här 😉 En liten kort lur i soffan fick det bli när eftermiddagen rullade in sedan gjorde jag i ordning kantarellerna jag plockat under torsdagen och fredagen, det blev ju faktiskt några liter.

På kvällen tog Anne och jag oss en tur till Monika och Björn för att kika på Elviras valpar men framför allt pappan till valparna som var där på besök. Vare sig Anne eller jag hade ju sett honom live så det var skoj att få se honom och bekanta sig med honom. Valparna är ju ännu så små så de fick mest vara i fred så klart.

13730499_10205197894306015_1391925717_o
Några bilder på underverken blev det i alla fall lite snabbt. Här är det en av hanarna.

Ja som sagt helgen är över och det är bara att se fram emot nästa. Den är ju en dag längre eftersom vi tagit ledigt på fredagen. Dags att börja fundera på packning igen…

Snart fjällen igen

Alltså träningsvärken efter helgens tur är inte att leka med 😉 Att gå rakt fram funkar ju fint men upp och nerför trappor, hu vad låren protesterar då. Men trots träningsvärk så är längtan till nästa fjälltur hög och tursamt nog är det mindre än två veckor tills vi är ute till fjälls igen 🙂

Då blir det dock beskedligare fjälltoppar och korta turer då både Frisken och hussen ska med 😉 Eftersom Henrik, Emma och Anette har fyllt och två har fyllt jämt och en halvjämt så har familjen Nilsson hyrt stuga en vecka i Idre. Henrik och jag jobbar ju men har tagit semester på fredagen och åker upp på torsdagskvällen för en långhelg i alla fall.

Väl där har vi (läs jag 😉 ) tänkt oss en tur till Silverfallet i Grövelsjön och kanske en liten vända till Nipfjället/städjan bara för att ta lite bilder.

städjan
Kilo på sin första fjälltur  2012 tillsammans med Emil ❤ Städjan i bakgrunden så några liknande bilder kanske man kan få på sina nuvarande pälskningar.

 

Trolltunga!

För några veckor sedan insåg jag att helgen vecka 27 var helt ledig och det verkade ju dumt så jag började kolla om det kanske var möjligt att göra en tur till Trolltunga över en helg bara. Det tyckte jag ju att det borde vara när jag läst på lite så jag bestämde mig för att planera in en sådan tur och började bearbeta Henrik för att han skulle följa med. För ett tag sedan fick Hanna höra talas som det och blev lite sugen på att hänga med och Henrik upplät glatt sin plats åt henne för att stanna hemma med Frisk i stället 😉

I fredags vid fyra tiden var så allt packat och vi rullade i väg. Taggade hundar bak i bilen, Kilo som mycket väl visste vad det handlade om när ryggsäcken var med och Odden som var taggad bara för att han faktiskt fick följa med!

Vi rullade på genom Sverige och sedan vidare en bit in i Norge. Vid Eftelöt kyrka hittade vi en parkering som såg lugn ut så där åkte vi in och ställde oss för natten. Efter en snabbrastning av hundarna bäddade vi ner oss i bilen, Hanna i en av stolarna fram, jag på liggunderlag i mittdelen av bilen och hundarna bak så klart. Alltså att påstå att jag sov speciellt mycket den natten var väl att överdriva men några få timmar av och till blev det väl i alla fall.

Vi fortsatte sedan på lördagsmorgonen mot Tyssedal. Det blev stopp på en mack inte långt från vår parkering för att inta frukost. Där mötte jag en farbror som var ute med sitt barnbarn och som ville hälsa på hundarna. Det visade sig att han mycket väl kände till Östergötland då han semestrade i Mjölby, av alla ställen, varje år? Världen är liten som sagt!

På sämre och sämre vägar fortsatte vi vår tur och efter lunch var vi till slut framme i Tyssedal och började resan upp mot parkeringen. Det blev dock tvärstopp 6 km från parkeringen då det visade sig att den var full. I stället fick vi parkera där vi var och snällt betala för att ta en buss upp som körde mellan parkeringarna. Det var dock högst otydligt om bussen skulle gå ner i morgon men vi hade ju inte mycket att välja på så det var bara att hoppa på. När vi precis svänger i väg med bussen tycker jag att det ser ut som om baklyset skulle vara på på min buss och nämner det för Hanna. Vi konstaterar att vi hoppas att det bara var en solreflex för skulle jag ta bussen ner och titta för att sedan åka upp igen skulle det gå ytterligare en timme nästan och nu ville vi minsann i väg!

Det där med i väg var dock en sanning med modifikation… Vi visste att första delen av vandringen skulle vara tuff, men den var ju inte bara tuff utan mördande tuff. Leden går verkligen rakt upp i himlen och efter bara 100 meter var benen darriga av mjölksyra. Hundarna däremot skuttade glatt uppåt, lite hånfullt så där mot oss.

på väg upp för stentrappor
H
är har vi precis börjat ta oss uppåt. Det går ju aldrig att få fram på bild hur brant det är men brant var det och trappstegen av sten var inte direkt helt pålitliga. Hundarna klarade det som sagt fint och har uppenbarligen betydligt bättre flås än Hanna och mig…
😉

Första km tog oss lite över en timme, japp så brant var det. Vi har gått i branta passager förr både Hanna och jag men det här tog nog ändå priset, fy för den lede vad svettiga vi var.

Leden fortsatte uppåt även efter den första km så det var ingen rast och ingen ro utan bara att hanka sig fram uppåt och uppåt. När vi kom fram till en större jokk fick hundarna gå i och blaska och dricka och jag hade gärna kastat mig i vattnet jag med trots att den inte höll många grader.

Kilo vid litet vattenfall
Kilo pausar vid ett mini vattenfall efter den första branta stigningen.

I ungefär 4½ km är vandringen rejält tuff och många, många höjdmeter ska göras, typ 750… Det blir rejäl lutning det kan jag meddela och jag har sällan varit så trött. Det tråkiga med det, bortsett från att det så klart är jäkligt jobbigt att vara så trött, var att jag inte använde kameran så mycket. Det var liksom inte läge att böja på knäna för att fota när benen var tunga som telefonstolpar. Det var med avund vi såg de som inte hade packning med betydligt lättare ben gå om oss.

Jag har aldrig varit med om så mycket folk ute på fjället i alla fall. Det var en strid ström åt båda hållen hela tiden. I de jobbiga partierna var det lite besvärligt eftersom man hela tiden får möten där det inte finns så många ställen att mötas på. Men annars gick det fint trots att det var folk överallt. De flesta är trevliga och hejar glatt, speciellt på hundarna då så klart. Det var mycket ”ahh, how cute!” eller ”vakkre hunder” mest hela tiden. Hundarna är förevigade i en mängd kameror, mobiler och filmer efter denna helg, allt från att de bara gått förbi, till att de hoppar över lite vatten, dricker, nosar och några filmade till och med när Kilo kissade… Som sagt mycket folk på fjället.

mycket folk
En strid ström av människor. Jag som är van vid att vandra sent på säsongen och nästan brukar vara helt själv tyckte att det var väldigt konstigt att blanda alla fantastiska vyer med detta lämmeltåg av människor, men man vänjer sig.

Hanna och jag förundrade oss över alla som var dåligt klädda. Många kom gående i jeans, vilket måste ha varit gräsligt att vandra i! En hel del dåliga skoval och en brud kom faktiskt i klänning och lackskor, undrar lite hur hon tänkte där? Några bar med sig lite märkliga saker, till vad vi gissade sedan skulle ingå i en spektakulär bild.

rulla i snö
När de absolut värsta uppförsbackarna var avverkade var vi uppe på höjder med snöfält kvar efter vintern. Hundarna blev helt tokiga och ålade och rullade runt som galningar. När den delen var avklarad övergick de till att busa i snön och sedan att äta den. Odden låg sedan kvar i snön under resten av tiden vi rastade vilket ju blev en perfekt avkylning av hans leder 🙂

Vi fortsatte i alla fall framåt i en snigelfart kändes det som. Själv var jag inte alls på topp, kände mig svag och hade nog lite vätskebrist efter första stigningen där jag drack på tok för lite. Men framåt kom vi och efter en kisspaus när vi passerat 8 km vände det helt för mig och jag fick ny energi och humöret steg. Från ca 7 km fram till tungan är det vansinnigt vacker vandring. Dramatiska bergsbranter, vattenfall, sjön där nere och just nu även grönt och vackert.

grabbarna på vägen upp vid utsikt
En av få bilder jag tog på vägen upp? Ångrar så klart att jag inte fotade mycket mer men som sagt, jag var helt enkelt för trött för att orka knäböja stup i kvarten.

första glimten av sjön
Första glimten av sjön Ringedalsvatnet.

Hanna kom plötsligt ihåg att hon lider av höjdskräck och svindel. Kanske inte helt praktiskt när man ska vandra längs branter… Vid ett tillfälle fick hon sådan svindel att hon vägrade att gå vare sig framåt eller bakåt men efter en liten stund tog hon sig tillbaka och gick en alternativ väg och så kom vi vidare.

hannas svindel
I dessa trakter fick Hanna plötsligt svindel och fick ta nya tag för att ta sig framåt igen.

Och plötsligt var vi liksom där? Sista km gick i ett betydligt högre tempo och vi var framme nästan utan att riktigt förstå det.

Vilket makalöst ställe! Tungan är spektakulär när man ser den från sidan och även Preikestolen några meter därifrån är ju häftig. Samtidigt får man en enorm respekt för naturen. Här var det verkligen stup rätt ner i flera hundra meter och hundarna kopplades raskt upp. Visserligen var det ganska trötta efter vandringen de med men det var ju inte läge att chansa direkt. Tur som tokar hade vi också för under den sista biten av vandringen sprack molnen upp och solen började skina och när vi kom fram till tungan var vädret riktigt vackert 🙂

Hanna konstaterade raskt att hon minsann inte skulle gå nära vare sig kanten eller för den delen ut på tungan! Hon hade fullt upp med att förfasa sig över de som var ute på tungan, eller för den delen de som fotade som stod precis vid stupen för att få så bra bilder som möjligt. Eftersom hon tyckte att det var jobbigt gick jag och tittade runt lite själv först sedan tog jag med mig grabbarna ut på preikestolen och så fick Hanna fota oss. Därefter hade jag gärna tagit med mig grabbarna ut på tungan också men det gick inte.

preikestolen 1
Trolltungas preikestol, maffigt värre!!

Preikestolen 2
V
i är verkligen bara som små fluglortar där uppe.

För att komma ut på tungan måste man klättra ner några meter och det sitter stänger som man kan klättra på. Det kan ju dock inte hundarna göra så det fanns ingen möjlighet att ens försöka. Själv gav jag mig dock ut och Hanna fotade, efter lite övertalning 😉

trappsteg
Trappstegen ner till tungans avsatt. Här kunde naturligtvis inte hundarna ta sig.

Lina trolltunga 1
Obligatorisk bild naturligtvis!
Under dagen hade det varit över en timmes kö för att få gå ut och ta sina bilder på tungan. När vi kom upp var det ganska lugnt, man fick vänta på någon som var ute före men sedan kunde man kliva ut.

naken
Inte ens på fjället klarar man sig från nakenfisar!?!! 😉
En del gjorde verkligen vad som helst  för att få till unika bilder, som den här grabben som alltså klädde av sig och stod och poserade längst ute på spetsen medans hans kompisar fotade.

Ute på tungan har man inte alls samma upplevelse av höjden eller branten, det känns helt odramatiskt att kliva ut. Hanna var så klart sugen på att få en bild hon med och jag bad henne att gå fram till stället där man klättrar ner eftersom man som sagt har en helt annan känsla där än från kamerastället. Efter lite tvekan gjorde hon det och tog sig även ut på tungan 🙂

Hanna på tungan
J
odå ut på tungan kom även Hanna.

När vi njutit av utsikten och fotat lite så började vi se oss om efter någonstans att slå upp tältet. Det var ganska många som tältade där uppe men vi passerade tungan och hittade en trevlig lägerplats. Hundarna påpekade vid det här laget att det minsann var dags för kvällsmat så jag började med att ge dem det och till och med Odden slukade sin portion i ett nafs! Fjälluften ger aptit! Sen slog vi upp tältet innan vi började med vår egen middag också.

Att sitta utanför tältet med en makalös vacker utsikt framför sig och fixa lite mat måste vara det göttaste som finns! Att solen sken gjorde ju inte det hela sämre!

läger
Fantastisk plats att ha sitt läger på!

mat på gång
H
anna styr med maten.

Pasta med prosciutto, smörstekta kantareller, parmesan, sallad och tomat gjorde sig fin, fint i magen efter dagens vandring kan jag lova. Till det avnjöts friskt fjällvatten från ett litet fall 50 meter bakom tältet, livet på en pinne 🙂

Vi var långt i från ensamma om att tälta här uppe, gissningsvis var det runt 30 talet tält eller kanske till och med mer. Men man sprider ju ut sig och det är inte så att man har grannar bara några meter bort. Dessutom är det ju kuperat så de flesta ser man inte då de ligger bakom kullar eller i sänkor.

När solen gick ner bakom bergen blev det genast ganska kallt och trötta var vi ju så det blev till att fixa för att kunna gå och lägga sig. Hannas alla våtservetter kom nu till pass och för den som inte visste så kan jag meddela att det går fint att göra en heltkroppstvätt med hjälp av dessa 😉 Aldrig har det varit så skönt att sätta på sig rena nattkläder och jag tror det var första gången i mitt liv som jag kände att jag verkligen, verkligen längtade efter att sätta på mig rena underkläder 😉 Jag är dock imponerad över att min t-shirt som jag alltså svettats kopiösa mängder i inte luktade det minsta illa, merinoull är verkligen helt fantastiskt!

Kilo var vid det här laget rejält grinig över att han inte fick gå in och lägga sig och försökte ideligen att smita in i tältet. Han fick dock vänta tills vi tvåbenta var på plats och jag fått in Odden i tältet.

kilo vill gå och sova
Kilo är grinig över att han inte får krypa in i innertältet och gosa ner sig 😉

trött odd
O
dden lång utslagen utanför i väntan på sänggående.

När även Odden låg på plats fick så Kilo komma in och med en nöjd suck kurade han ihop sig vid Odden och mig och somnade på en sekund tror jag bestämt. Att hundarna var trötta var det inget snack om, de låg mer eller mindre helt stilla hela natten. Odden fick ha min dunjacka över sig. Inte för att jag tror att han frös utan för att jag gärna ville att han skulle vara lite varmare för att behålla musklerna mjuka. Han verkade nöjd över det eftersom jackan fick ligga kvar, eller så orkade han bara inte ta bort den 😉

odd i tältet
Odden nöjd och trött i tältet. Och vilken utsikt vi fick njuta av innan vi stängde igen tältet för natten!

hundarna i tältetNattade grabbar.

Jag sov ganska bra den här natten, Hanna tycker att det är värre med tält och sov inte lika mycket. Hade vi varit smarta hade vi lagt henne bredvid hundarna eftersom hon ofta fryser och hundarna värmer rätt gott när de ligger så nära som i ett tält. Tur ändå att Hanna bestämde sig för att köpa en bättre sovsäck innan denna tur. Min sovsäck håller mig varm och jag hade ju dessutom alltså båda hundarna bredvid mig så jag tyckte nästan att det var för varmt i stället.

På morgonen bestämde sig Kilo för att han minsann borde få ligga mellan Hanna och mig och knölade ner sig en stund innan vi bestämde oss för att gå upp. Det smattrade lite lätt på tältduken och vi förstod att vädret slagit om under natten. Det var mulet och duggregn när vi gick upp så vi gjorde oss i ordning ganska raskt. Fixade lite frukost och packade sedan i hop lägret. I alla övriga tält var det tyst och stilla så vi verkade vara bland de första uppe? Kilo hade så klart sitt vanliga morgonkvittrande i gång så han fick väl kanske fart på några av de närmsta grannarna 😉 Vid åtta hängde vi på oss ryggsäckarna igen för att vända åter.

Först tog vi dock några bilder till men sedan började vi knalla. Faktum med att det kom folk till tungan redan nu vid den här tiden på morgonen, hurtiga typer som startar så jäkla tidigt!

tillsammans framför tungan
Dags att lämna Trolltunga. Bakom oss ser ni en som fotar och två som poserar ute på tungan.

DSC_1018
Finaste grabbarna framför Trolltunga

Vandringen tillbaka var enklare kändes det som. Det går snabbare att gå nedför än uppför även om det absolut är jobbigt att vandra nedåt också. Vi höll inget högt tempo denna dag heller, att jaga fram på fjället är inte riktigt vår grej. Men vissa verkligen flyger fram och det stora flertalet går ju också fram och tillbaka över dagen.

Själv kände jag mig betydligt piggare och starkare denna dag vilket så klart gjorde att jag tyckte det kändes bättre. Hundarna var lika pigga denna dag och inte en tillstymmelse till stelhet gick att se hos Odden 🙂 Tänk att han kan få vara med på fjällvandring! Det trodde jag verkligen inte att jag skulle få uppleva när hans ben började strula men ingen är gladare än jag över att vi har kommit så här långt!

odden
Odden på sin första fjällvandring! Och det var ju inte den lätta vandringen han fick börja med direkt… Men han har skött sig med bravur hela vandringen och bäst av allt, hans armbågar har känts okej hela tiden. En liten antydan till galla på kvällen när vi kom upp men på morgonen kändes det bättre igen.

Under tiden vi nu vandrade tillbaka så hoppades vi på tre saker. 1 att bussen skulle gå ner till parkeringen i dag med, annars skulle någon av oss få gå ytterligare 6 km vilket väl ingen av oss var så sugna på. 2 att bussen startade så att det inte var så att lyset var på och batteriet hade dragit ur. 3 att vi inte hade fått böter då man bara kunde betala för ett dygn men vi var bort någon timmer mer än det.

När den sista km av vandringen var över, och den var gräsligt jobbig att gå nedför också kan jag lova, så hoppades vi att få se en full parkering eftersom det skulle betyda att bussen skulle gå. Men det var inte riktigt fullt och de vi frågade hade inte sett till någon buss. Suck liksom. Någon lust att vandra de 6 km till parkeringen hade vi verkligen inte så jag gick och frågade en kille som stod vid sin bil om det möjligen fanns plats för ytterligare en i bilen? Tur som en tokig hade jag och fick svar att om jag bara väntade några minuter så skulle han och kompisen åka ned och jag kunde få plats. Lovley!! Det var två schweiziska grabbar som skenat upp och ner på typ samma tid som vi gått en sträcka på 😉 När vi var nästan nere vid parkeringen möter vi dock bussen som precis börjar gå, men suck liksom. Nåja nu var jag ju nere och skulle bara starta och köra upp och hämta övriga sällskapet.

Det började bra, inga böter i alla fall 😉 Men när jag stoppar nyckeln i tändningslåset så är bussen helt stendöd. Jaha ja här står jag i Norge med en bil som är stendöd och kompisen och mina hundar befinner sig 6 km uppför ett berg, inget bra alls faktiskt.Några startkablar hade vi inte i bilen för tillfället och det hade knappast hjälpt eftersom det inte fanns speciellt många att be om hjälp heller. Men så tänker jag att det borde gå att få i gång bilen om jag rullar den och eftersom bilen står på en parkering som lutar så borde jag kanske kunna klara av att börja rulla den själv? Fast jag känner mig inte helt säker på hur jag ska göra så jag får ringa Henrik och fråga och han suckade väl och tyckte vi var klantiga 😉 Nåja när jag nu fått veta hur jag ska göra så måste jag först vända bussen åt rätt håll. Alltså den är inte lätt att flytta på ensam samtidigt som man ska styra och se till att den inte får för mycket fart och rullar i från mig.. Det gick i alla fall bra och så var det bara att sätta sig i och hoppas att bussen skulle hoppa i gång när jag släppte upp kopplingen.

Och hurra det gjorde den ju, vilken lättnad! Nu fick jag stå på tomgång och vänta på att bussen skulle komma ner igen eftersom vägen upp är så smal att jag inte skulle kunna möta den. Men så fort den var nere brände jag upp och hämtade upp Hanna och grabbarna. Hundarna var så nöjda över att få hoppa in i bussen och när de dessutom fick varsitt grisöra som belöning för väl genomförd vandring la de sig tillrätta och gjorde inget mer väsen av sig.

Vi var lite oroliga för om bussen skulle komma upp något mer men när vi väntat ett tag och ingen buss kom upp så började vi försiktigt att åka ner och vi mötte tursamt nog inte bussen på väg upp.

Nu började resan hemåt och den kändes lång! Efter att ha tankat och käkat lite lunch i bilen blev det dessvärre stopp i trafiken. Någon olycka på E134 stängde av vägen fullständigt och vi blev stående i nästan 20 minuter innan det sakta började rulla igen. Köerna fortsatte sedan i många många mil och eftersom vägarna i Norge är krokiga som jag vet inte vad så var det bara att gilla läget och masa sig framåt i den takt som kön bestämde. Snitthastigheten genom Norge var knappa 60 km/h, suck.

I Töcksfors stannade vi och köpte käk till oss själva och även grabbarna fick sin kvällsmat och komma ut och kissa en sväng igen. Därefter körde jag i, en aning för, hög hastighet hemåt! Halv två i natt landade vi i Ramstorp, ganska slut i både kropp och knopp.

Frisken vrålade som en ilsken pitbull när vi kom hem. Han som bara låtit lite mjäkigt innan visade sig ha ett rejält skall och vaktar gör han tydligen också! Men när han såg att det bara jag och brorsorna höll han i stället på att kissa ner sig av glädje 😉

Trots att jag gärna hade stupat i säng så var en dusch klart välbehövlig efter att ha svettats som en gris i dagarna två. Så skönt att bli ren och få känna sig lite fräsch igen. Kilo och Odden la sig tillrätta nere i källaren medan Frisken hängde med upp till sovrummet och var nöjd med att fått hem resten av flocken.

Att vandra till Trolltunga var skitjobbigt och i dag har det känts i benen då träningsvärken kommit som ett brev på posten. Men det var så väldigt mycket värt det! En otroligt häftig natur och upplevelse har vi fått njuta av och vyerna uppe vid Trolltunga kommer jag nog aldrig att glömma!

tillsammans
Trolltungaturen 2016, check på den!

NU! Just i dag….

… tar vi och startar ett nytt kapitel och säger bye, bye till det gamla, med glädje!!

I dag har jag varit på det sista återbesöket med Odden hos Krister. Jag har inget personligt emot Krister, är snarare väldigt tacksam mot honom, men nu vill jag ärligt talat inte se karln mer! 😉

Sista kollen alltså gjord. Vi kollade först lite rörelser och sedan blev det en plåt på bogen för att säkerställa att allt såg ut som det skulle där efter det senaste ingreppet för åtta månader sedan. Den bilden såg ut precis som den skulle och Odden fick en okejstämpel i rumpan.

Med detta lägger vi alla jäkla operationer bakom oss, likaså den tunga och jobbiga rehabresan, och fokuserar helt på att friskvårda och bygga muskler.! 🙂

Ja för även om allt ser ut som det ska nu, och Odden är ju checkad av både veterinär med röntgen, fysioterapeut och kiropraktor och har okej från alla instanser, så har vi så klart ett livslångt friskvårdande framför oss. Det har jag ju vetat hela tiden men det är fasiken så mycket lättare att hantera friskvård mot rehab kan jag lova!

Nu är som sagt planen att långsiktigt bygga muskler på Odden för att avlasta hans leder så mycket vi kan för att jobba mot artrosen som kommer att komma, förr eller senare. Men det gäller att skynda långsamt för att undvika andra skador på muskler, senor eller ligament, det är ingen lätt avvägning alla gånger men vi får göra vårt bästa.

När vi nu ändå var hos en veterinär passade jag på att få hundarnas pass stämplade med avmaskning inför helgens Norgetur. Min plan är att ta med Odden men jag kommer inte besluta mig fören på fredag om han verkligen kommer att hänga med eller inte, men nu finns i alla fall alla förutsättningar på plats om jag bestämmer mig för det.

Det är dags att packa i ordning vandringsryggsäcken igen 🙂 I dag ska jag fixa det som behöver handlas i matväg och försöka packa ryggan med det som alltid ska med, sovsäck, liggunderlag osv. Även hundarnas saker tänkte jag packa. Kilo slipper klövja denna vandring då det bara är en övernattning på fjället och jag lika gärna kan bära matten för en eller två hundar, det är ingen större vikt att bråka om. Trevligast är att jag får sällskap på turen av min, oftast trogna, fjällpolare Hanna 🙂 Nu är det två år sedan vi vandrade tillsammans senast så det är väl hög tid liksom. För den som undrar vad vi ska se så är ju den här videon helt fantastik som inspiration. Vi lär väl kanske inte få njuta av lika vackert väder om man ska tro prognosen men oavsett så kommer det bli en upplevelse utöver det vanliga!

Ja och ni kan vara lugna, jag har inga planer på att sitta och dingla med benen på kanten, göra konstiga hopp eller på något sätt utmana naturen, jag planerar att komma hem i samma skick som jag åker i väg i!

Vandringen kommer vara tuff med många höjdmeter på kort sträcka, snö som ligger kvar och säkert ganska lerigt med tanke på att vädret verkar ha varit ganska blött där senaste veckorna men det ska ändå bli gräsligt skoj och spännande 🙂

Det är dyrt att leva!

Sitter här på sista semesterdagen för den här perioden och planerar vidare inför resten av sommaren. Konstaterar att det är dyrt att leva och att göra skojiga saker!

Vandra kan ju tyckas som en billig fritidssyssla och det är det ju på ett sätt. Det kostar inget att snöra på sig skorna och ge sig ut i skogen. Men om man har tänkt sig att vandra i fjällen blir det genast en annan prislapp.

Nästa helg har jag tänkt ta mig till Norge för att vandra upp till Trolltunga. För vem vill inte se det med egna ögon liksom?! Men direkt billigt med alla mil i bil är det ju inte och jag gissar att norrmännen ska ha en del vägtullar också… Dessutom måste ju hundarna avmaskas hos veterinär för att vi överhuvudtaget ska kunna ta oss dit.

-d=72&p=5214&t=4&
Trolltunga. Bild från visitnorway.com

V 29 ska vi upp till Idre en snabb sväng. Det kostar både boende och resa så klart. Men det ska bli trevligt att göra några miniturer tillsammans med alla hundar och Henrik, äntligen liksom. Vore väl själva f*n om jag inte skulle kunna lura med mig Henrik på någon liten tur med övernattning sedan efter att han fått se hur fint det är?! Planen är att gå i Grövelsjön till Silverfallet. En lite lagom runda för både motsträvig husse och en förmodligen betydligt mer medgörlig valp 😉

I slutet av min semester har jag ju tänkt att Kilo och jag ska upp till Kungsleden igen. Åka tåg är inte gratis kan jag meddela för den som undrar. Börjar bli dags att boka biljetter till denna resa känner jag, annars finns väl risken att det inte blir av i år heller och det vill jag inte!

Home sweet home

Då var vi tillbaka hemma i Gullbergsängen igen.

Jag gick upp ganska tidigt i dag men fick inget vettigt gjort för det. Hundarna fick en kort runda för att rasta sig men min fot är inte helt okej ännu så det blev bara en rastning även om vädret var bra för en promenad.

Foten ja, den är bättre men det är inte helt bra ännu och det är inte bekvämt att stödja på den, men det går. Med andra ord fick Henrik knalla till bageriet i dag med och i stället tog jag hand om äggkokningen vilket är någon Henrik alltid gör annars. Kokta ägg ska vara perfekta om ni frågar mig och det brukar jag påpeka för Henrik, eller för den delen alla andra som koka ägg. Hemma använder vi en äggkokare och då blir också äggen perfekta men i vagnen har vi bara en liten fusksak som man lägger i vattnet med äggen. Den hjälper så klart till men man måste ju passa på den. Hade nu inte äggen blivit perfekta hade Henrik verkligen fått en orsak att fnissa åt mig 😉 Nu blev äggen tursamt nog perfekta och frukosten var räddad.

Efter frukosten bestämde vi oss för att faktiskt åka hem i dag. Vädret skulle bli lite sämre och Henrik vill eventuellt åka på rally i morgon så då fick det bli så. Med andra ord började vi packa ihop efter frukosten. Det är ju så där lagom skojigt men eftersom vi bara har haft markisen så gick det ganska fort. När det bara var hagen, markisen och lite andra små saker kvar tog vi dock med oss Frisken ner till stranden eftersom han i dag blir 17 veckor och om några dagar alltså 4 månader. Dags för fotografering!

Frisk huvud 17 veckor
Alldeles bedårande söt och ser ju riktigt förståndig ut på den här bilden, det är dock med verkligheten ej överensstämmande! Tjusiga solblekta slingor har grabben skaffat sig på semestern också.

frisk sitter 17 veckor
Sitter fint och äntligen har tanfärgen börjat komma till mattens stora glädje.

travar
K
an trava fint också om hussen mutar honom lite
😉

Efter fotograferingen packade vi ihop det sista och var sedan klara för att lämna vårt andra hem. Det var inte speciellt jobbigt att åka då vi ju kommer dit igen i slutet av augusti 🙂 Kilo, Odd och jag gick ut till allén där vi blev upplockade och så började resan hemåt. I dag var det långa mil hem, det gick gräsligt segt. Men trafiken flöt på och vid sju i kväll var vi i alla fall hemma igen. Hundarna röjde runt lite på tomten och kollade att allt var som det skulle och sedan smet både Kilo och Odd ner till källaren för att sova gott på de svala klinkerplattorna medan Frisken hängde mig och Henrik i haserna när i plockade ur vagnen.

Två dagar ledigt till på hemmaplan har vi nu och sedan blir det jobb igen några veckor innan det är dags för en liten längre semester 🙂