Gråtande matte

Herregud vad jag har bölat i dag! Men vi tar det från början.

I dag var det dags att vaccinera Frisken eftersom han passerat 12 veckor. När nu det ändå skulle göras så passade jag på att fixa ett pass till honom och så fick han en rabiesvaccinering dessutom, då är han klar för att ge sig ut och resa om andan skulle falla på. Odden fick också ett pass samt rabiesvaccination, han har ju inte haft orsak att skaffa det tidigare men nu är det alltså gjort om vi skulle få för oss att dra till Danmark eller något liknande. Båda två skötte sig fint hos veterinären och Frisken som ju varit där och besiktigats kom veterinären ihåg, det finns fördelar med lite annorlunda namn 😉 Vid besiktningen hade ju Frisken bara en kula nere men nu ligger båda två där de ska, veterinären passade ändå på att kolla det själv när han nu ändå var där. Mest nöjd var jag annars över att Odden skötte sig fint, han är ju inte överdrivet förtjust i veterinärer längre, framför allt inte sådan som ger honom sprutor vilket i hans värld nog förknippas med att somna och vakna upp och ha jäkligt ont i en led… Men Odden skötte sig som sagt fint och veterinären tog det lugnt och fint med honom 🙂 Nöjda och glada men med lite fattigare plånbok kunde vi åka därifrån.

Efter jobbet var jag nästan bara hemma och vände. Odden har jag nämligen anmält till ytterligare en noseworkkurs och den startade i dag. Vi kom dit precis när klockan slog sex och det visade sig att vi i dag bara var två stycken? Vi fick köra behållarsök utomhus och stackars Odden har ju inte fått jobba med nosework sedan i mitten av mars och var minst sagt ringrostig… Han kände dock igen sig vilket säkert hjälpe honom att förstå vad vi skulle göra.

Vi fick börja med att göra ett tomsök, alltså söka men det fanns ingen doft. Egentligen var det kanske lite dumt eftersom Odden som sagt inte sökt på så länge men han fick belöning för att han gick igenom föremålen även om han ju då inte fick markera något.

Därefter fick vi söka efter en doft på banan, sedan två och svårigheten låg i att jag hela tiden var tvungen att röra mig, oavsett om hunden stannade för att undersöka något lite mer ingående. Detta för att hunden ska lära sig att det inte är där matte stannar som det finns en doft utan den ska lita på sina egna sinnen. Svårt och man känner sig lite fånig när man traskar runt 😉

Sen fick vi köra en annan övning utomhus där det låg tegelstenar med hål i på rad. Två av stenarna var upphöjda och bakom upphöjningen låg en sten där doften fanns. Det är svårt för hundar att gå ner och söka när nosen varit i högre läge men den här fixade Odden riktigt fint. Under den här övningen var han riktigt koncentrerad och jobbade bra. Vi passade på att förstärka doften med en bit köttbulle eftersom det som sagt var ett tag sedan han jobbade senast och det var nog en bra påminnelse. Vi körde sedan ytterligare en övning men nu var doften på en av de upphöjda stenarna, hundarna gick dock och nosade på de redan testade platserna innan de sökte ordentligt 😉

Vi återgick sedan till den andra ”banan” och nu låg doften i ett däck. Det tyckte Odden av någon anledning var jättekonstigt och han markerade visserligen att det var en doft där men stoppa ner näsan i däcket för att påvisa var var han inte lika sugen på. Det fick bli lite godisregn över den platsen för att han skulle släppa det. Vi gjorde lite andra sök i samma banan på olika föremål, bland annat en plastdunk utan botten samt en livboj. Vi fick även testa att byta underlag och gick från betong till gräs vilket tydligen brukar vara svårt, men både Odden och den andra hunden fixade det utan bekymmer 🙂

Eftersom vi bara var två och det var varmt ute så körde vi inte fulla tiden, hundarna blev rätt trötta ändå såg man. Så redan vid sju var vi klara och skulle packa ihop.

Till Hundia kommer dock en kiropraktor med jämna mellanrum och Marie och jag har ju pratat om att låta en sådan titta igenom Odden som ett komplement till den träningen som hon och jag ger honom. Just i kväll så var kiropraktorn på plats och jag passade på att fråga om när han skulle komma nästa gång och berättade att jag var lite intresserad av att eventuellt boka en tid då. Pirre som är kursledare och driver Hundia gick in och frågade Jörgen om han kunde ta en titt på Odden för att se om någon tid behövde bokas? Det visade sig gå bra och Odden fick gå in till Jörgen. Som sagt veterinärer eller andra som ska klämma och greja med Odden är inte hans favorit och när Jörgen skulle närma sig så visade Odden att han inte ville vara med. Nu är det ju inte som på ett Mh där han faktiskt får ”bestämma” så han fick bara finna sig i att Jörgen kände igenom honom och med lite stöttning från mig så gick det fint, dessutom så mutades han med torkad nötlunga av Jörgen 😉

Jag berättade så klart om de skador och operationer som vi gjort på Odden och Jörgen klämde igenom Odden när vi var kvar inne. Han sa inte så mycket mer än att han kände att han var spänd framme vid bogarna och runt om kring. Sedan ville han se Odden i rörelse så då gick vi ut och visade det. Därefter skulle Jörgen ”dra” i bakbenen igen och då gick han direkt till Oddens bakdel, nej tack sa Odden! Då slog det mig. Det är när någon går direkt på bakdelen som Odden verkligen inte vill vara med, det är ju nämligen så som opererande veterinär har gjort när han gett sederingssprutan. Så när Jörgen i stället började framme vid huvudet, klappade sig bak till rumpan så gick det fint att sträcka ut och klämma igenom bakdelen på Odden. Därefter säger Jörgen ”Nä du behöver inte boka någon tid till den här hunden, han rör sig bra och jag kan inte känna någon speciellt”.

Jag stod nog mest som en fågelholk och fattade ingenting? Det var knappt jag kom mig för att tacka och en mindre att erbjuda mig att betala eftersom han ju faktiskt lag ner en stund på min hund nu. Jag tror jag stammade fram ett tack och att jag blev väldigt glad av att höra de orden och sedan satte vi oss i bilen. När vi rullat en bit så började tårarna att spruta på den här larviga matten och det är faktiskt nästan så att de börjar rinna nu när jag skriver det här också. Jag tror jag bölade glädjetårar halva vägen hem, dvs 3½ mil!

Att få höra av en praktiserade kiropraktor som dessutom är veterinär att Odden, trasiga och flera gånger opererade Odden, inte behöver boka någon tid till honom utan känns bra är ju bara helt fantastiskt!

Jag är stolt över det som vi och Marie har gjort för Odden och vad vi faktiskt har lyckats med! Något måste vi uppenbarligen göra rätt eftersom Odden rör sig okej. Det är inte lätt, det går hela tiden fram och tillbaka, vi får bakslag men vi är på väg åt rätt håll! I morgon ska jag försöka få tag i Marie och berätta om det här, för hon är absolut en stor del i Oddens rehab, men nu ska jag njuta av en promenad i skogen tillsammans med min älskade, trasiga och knasiga hund och glädja mig åt att just nu, i dag, så mår både han och jag toppen! Vad morgondagen för med sig skiter vi i, nu lever vi i nuet och njuter av det 🙂

13116462_10204811882935972_1610624431764514028_o (1)❤ ❤ ❤

Säsongens sista sim inomhus

I dag när jag gjorde ett ärende åt jobbet så gick jag förbi jordgubbsståndet och bestämde mig för att köpa en halvliter. 35 kr för en halvliter, gräsligt dyrt men nu var det säsongens första och närproducerade så det fick det vara värt. Dyrgripen åkte med mig hem på lunchen men jag hade inte tid att njuta av dem där så jag bestämde mig för att äta dem när jag kom hem från jobbet, något att se fram emot helt enkelt.

Dagen har varit somrigt varm och skön och jag fick vara kvar en stund extra på jobbet för att bli klar med det jag höll på med så jag tyckte verkligen med rätta att jag hade gjort mig förtjänt av de hägrande jordgubbarna. Men när jag öppnade dörren hemma möttes jag inte av bara tre glada hundar utan även av en valp som haft bajsfest… Bara att torka och städa och det är bara att konstatera att efter det var jag inte längre så sugen på jordgubbarna 😉 Som grädde på moset skulle jag gå upp till övervåningen när jag städat undan efter bajsfesten. Vi ställer ett kompostgaller i trappen för att Frisk inte ska springa i trappen när vi inte är hemma men det hade han uppenbarligen tagit sig förbi och så hade han kissat i trappen. Av 17 trappsteg hade han prickan in 8… ja jag klev i det, ja jag var barfota.. kommentarer överflödiga 😉

Vi tog det ganska lugnt resten av eftermiddagen och början av kvällen, det var helt enkelt för varmt för någon längre runda. Henrik åkte och hämtade ut sin nya telefon, äntligen, då slipper jag att folk ringer till mig när det egentligen är Henrik de vill ha tag i 😉

På kvällen var det dags för säsongens sista inomhus sim. Odden fick börja och jag satte på honom en större flytväst för att underlätta lite för honom. Nackdelen med den är att jag inte kan dra åt lika hårt fram för att stötta honom, men den ger bättre flytkraft. Han fick simma 5+5+3 och skötte sig fint. Kilo fick gå i och simma samtidigt som Odden hans sista minut. Det var ju jättekonstigt tyckte Odden och hade fullt shå att hålla ordning på sig själv, pipisen i munnen, husse som höll i linan och matte som pratade med Kilo 😉 Kilo fick sedan simma 31 minuter med streamer i ca 20 av dessa. Eftersom det var sista gången på ett tag så passade jag på att fota lite.

oddenOdden simmar och sköter sig fint. Tänk att han som knappt ens ville gå in i rummet i höstas nu utan tvekan hoppar i poolen utan att jag behöver säga mer än varsågod?!

på kanten
Godis och mobil på bassängkanten. Odden vill inte ha godis i bassängen, men gärna till stretchningen. Kilo däremot byter gärna ut pipisen mot en bit köttbulle och tar i ordentligt om jag håller godisbiten framför honom så på honom varvar jag leksak och godis.

kilo och odden
Båda hundarna på en gång. Bara under en kort minut och det går inte att simma två så här stora hundar på ett bra sätt om man vill simma för att få ut träning av det hela. Men när en simmar av  och varvar ner och den andra ska värma upp kan man ju flyta runt tillsammans.

avspolning
När man simmat klart blir man avspolad så att kloret försvinner från hud och päls. Henrik brukar få ta hand om den hunden som först är klar och skölja, torka och föna medan jag simmar nästa hund.

frisken
Liten Frisk är med och svassar runt i lokalen och balanserar gärna på kanten för att kunna få bättre överblick…

kilo
Kilo är rutinerad simmare men en ganska lat sådan när vi är i bassäng. Han simmar betydligt bättre ute i sjöar.

från kanten
Odden snor pipisen för Kilo…

pipisar
Många pipisar med svans har vi och har vi förbrukat genom åren. De gula har jag dock fortfarande svårt att använda, den påminner allt för mycket om Emil och var ju hans absoluta favorit… ❤

 

Österbybruk 2016

I fredags åkte vi på äventyr igen. Efter jobbet så packade jag lite raskt, för i vanlig ordning hade jag inte gjort det i tid… sedan rastade jag hundarna innan Odden fick hoppa in i bussen till hans stora glädje. Kilo var så klart mindre nöjd över att behöva stanna hemma med Frisken men ganska snart efter att vi åkt så kom ju hussen hem.

Vi hämtade upp Anne och Flisan och Odden blev nöjd med att få ha en tjej för sig själv 😉 sedan åkte vi till Färentuna och hem till Pia och Bosse. Där blev vi i vanlig ordning gräsligt bortskämda och behandlades kungligt. God middag, ännu godare efterrätt, gott att dricka och trevligt sällskap, det kan ju inte bli bättre! Nackdelen är väl att tiden går alldeles för fort och huxflux var klockan massor och vi skulle ju upp tidigt.

Odden som ju var glad och nöjd med en tjej blev naturligtvis ännu mer glad när ytterligare en tjej fanns på plats när han hoppade ur bilen! Yrsa föll honom i smaken och han var inte många meter i från henne under resten av kvällen.

Efter en oerhört kort natt så ringde alarmet och det var dags att gå upp och åka mot Österbybruk. Jag hade inte tänkt anmäla dit men blev sugen och kastade in en anmälan i sista stund. Vi kom i alla fall fram i skaplig tid och kunde göra oss i ordning. Odden som inte är en lätt hund alla gånger och som dessutom är oerhört oerfaren trots sina 20 månader överraskade mig ju förra helgen genom att uppföra sig exemplariskt. Den här helgen var jag väl lite mer avslappnade och litade på att han faktiskt skulle uppföra sig och jag fick glädjande nog rätt! Trots att hundar gör utfall mot honom så har han hållit huvudet kallt och skött sig, tagit stöd av mig när han känt sig trängd och bara varit nyfiken och positiv.

I ringen sköter han sig fint och jag var nöjd med honom. Att den här domaren skulle gilla honom var jag långt i från säker på så jag blev riktigt nöjd när det röda kortet kom fram. I konkurrensen blev det en tredjeplats av fyra men med ck och jag kan inte vara annat än väldigt nöjd med min lilla hustomte 🙂 Tre officiella utställningar har han nu varit på och tre ck samt placering varje gång känns helt fantastiskt med tanke på de fel och brister som han faktiskt har i sin exteriör samt allt vi gått igenom.

I bästa hanklassen visste jag ju att det bara skulle vara in och ut för Odden så han fick prova på något nytt, en annan handler! Anne fick ta Odden medan jag fick ta Jackpot eftersom även Yamas hade vunnit sin klass med ck. Jackpot är ju inte något svår att visa upp och han sprang sig till en första plats i bästa hanklassen med mig hängandes efter 😉 Odden hade nog tyckt att det var en aning konstigt att det var någon annan som höll i honom när han dessutom såg att matte höll i en annan hund men det var nog nyttigt för honom.

Flisan fixade till en fjärdeplats i en stor championklass och eftersom Bucket också hade fått ck så tog jag över Yrsa, som blivit tvåa i juniorklassen med ck, när hon skulle in i bästa tikklassen. Det känns alltid konstigt att ställa tik eftersom jag är van vid stora pojkar och en juniortik är så klart ännu mindre, men Yrsa skötte sig fint.

Glada och nöjda kunde vi sedan se Jackpot bli BIR och efter att vi shoppat lite och stått och babblat blev det dags att packa ihop.

Resultaten blev så här.
Bästa hanklassen

  1. Bernerdalens Jackpot, BIR, BIG-1!
  2. Berntiers On Demand
  3. Berntiers Just do it, cert
  4. Kronblommas Yamas

Bästa tikklassen

  1. Kronblommas Rosalinda, BIM
  2. Kronblommas Lucretia
  3. Bernerdalens Bouquet, BIR veteran, BIS-3 veteran
  4. Berneramicis Musella Maghi

Cert i tikklassen gick till Berntiers Heart of Gold.

BIR och BIM
BIR och BIM i Österbybruk 2016 🙂

På vägen ut till bilen mötte vi våra engelska vänner Stephen och Jeanette som kom till Sverige för att hämta hem lilla Fame. Skoj att hinna se dem en kort stund.

På vägen hem var vi nog lite trötta både Anne och jag och fick fnissanfall för absolut ingenting 😉 Vi fick ju även rapport från gruppfinalerna och det var ju bara roliga rapporter. Önskar att jag kunde åka upp och titta på BIS finalen i morgon eftersom Jackpot blev BIG-1 men får nog inse att tiden inte riktigt räcker till. Håller tummarna kommer vi i alla fall att göra!!

Hemma möttes vi av en himlastormande glad Kilo och Frisken var nog nöjd över att hans lekkompis Odd var hemma igen. Vi passade på att föreviga Frisken lite snabbt eftersom han i går blev 12 veckor. Usch tiden går så fort, snart är han inte längre ullig och gullig utan långbent och skranglig… Nåja vi njuter av den lilla dunbollen oavsett.

Frisk 12 veckor
12 veckor ung och riktigt duktig på att stå fint har han allt blivit den goda Frisken.

Näste helg blir det utställning på hemmaplan, nämligen i Norrköping. Men då får Odden vila. Har man inte vänstervarvat på över ett år så behöver man knappast springa varje vecka 😉 Kilo är däremot anmäld men han är i en riktigt dålig päls så vi får väl se om jag verkligen tar med honom? Båda grabbarna är sedan anmälda till specialen i Degerfors om två veckor, det är väl lika tveksamt om Kilo får vara med där så klart. Odden däremot får springa lite då. Jag erkänner att jag är lite sugen på att ställa valp igen, eftersom jag tycker att det är riktigt skoj. Men Frisken har inte åldern inne så debuten ser inte ut att bli fören i Byske och då är han 5 månader och högst troligt gänglig och dan 😉 Nåja han har tiden för sig så det blir nog hans tur vad det lider!

Det här med priser hos veterinären?

Det är med veterinärbesök är ju sällan roligt. Dels för att majoriteten av gångerna som man åker till veterinären med hund så är ju hunden på ett eller annat sätt dålig och behöver hjälp, det är aldrig skoj. Men dessutom brukar det ju vara mindre trevligt även för plånboken…

I dagarna är det dags att ge Frisken nästa vaccination och i samband med det så funderade jag på att ta ut ett pass samt ev rabiesvaccinera honom och Odden också. Jag ringde därför runt lite snabbt till några veterinärer och frågade vad det skulle kosta med pass och rabiesvaccination och blir ju en aning förvånad över att det kan skilja så mycket?

Samma pass kostar från 380-580 kr i vårt område hos de som jag kollat hos, det är ingen liten skillnad det! Själva rabies vaccinationen var det däremot inte så stor skillnad på, ca 60 kr mellan billigaste och dyraste.

Ja och tyvärr måste jag ju då konstatera att de stora kedjorna Anicura och Evidensia var de som låg högst i pris på både passet och vaccinationen. Alltså jag förstår att större kliniker/djursjukhus har högre omkostnader och att de kan erbjuda mer/fler behandlingar än de små klinikerna men jag kan inte riktigt se hur det är försvarbart att ta över 50% mer i pris som det ju blir på passet?

Det känns som om vi har hamnat helt snett med prisbilden på veterinärvård numera? Det är klart att ju mer vi kan och vill göra för våra djur desto mer kostar det. Men borde det inte vara så att dessa utökade saker är de som ska kosta extra? Varför försöka ta igen utgifterna på ”fasta” saker som ett pass? Jag kan ju tycka att det borde vara som på försäkringsbolag, kostnaderna ska bära sig själva. Med det menar jag alltså att om jag vill att min hund ska få en special operation så är det den typen av operation som ska kosta mer och dra in pengar till kliniken för ökade omkostnader.

Jag som har IF som försäkringsbolag får då och då höra att det är värdelöst eftersom IF höjer premien om man utnyttjar sin försäkring. Men är inte det mycket mer rättvist? Om jag som ägare får en sjuk hund och väljer att göra ingrepp så måste det ju vara bättre att jag får en aning höjd premie än att alla drabbas? Jag personligen ser i alla fall inte något problem med detta och tycker inte att det är konstigt att tex Odden ska ha en högre premie än en annan bernerhane i samma ålder som inte gjort en massa ingrepp.

Kanske behöver kliniker och försäkringsbolag tänka om? Eller vi kunder ställa andra krav? Vi kunder borde i högre grad få välja om vi vill kunna göra alla typer av ingrepp och behandlingar. För de som vill kunna göra allt som finns att tillgå så får man teckna försäkringar som täcker väldigt mycket och som naturligtvis har högra premier. För de som inte vill göra alla typer av behandlingar/ingrepp får man teckna en försäkring med lägre belopp och lägre premie. Jo jag är medveten om att man på det flesta bolag kan styra en del med detta, men det borde kanske vara ännu mer reglerbart utifrån kundens önskemål? Sen kan man ju fråga sig om det är etiskt försvarbart att göra vad som helst på djuret till vilket pris som helst bara för att vi numera har kunskap och teknik till det, men det är till viss del en annan fråga. Tyvärr hänger dock allt i hop, etik, ny kunskap, bättre utrustning och högre försäkringspremier i ett evigt kretslopp.

Lätt är det inte men jag är ärligt rädd för att försäkringspremierna och veterinärvården är på väg att bli så dyr att det kommer leda till att djur kommer få lida för att deras ägare inte har möjlighet att ta dem till veterinär för vård. Den utvecklingen gynnar väl ändå ingen?

LARGE_635460484173644988@pengar

Näst sista gången

Det blev visst sommar igen! Herregud vilken tryckande värme vi haft i dag. Vi gick vår vanliga runda på morgonen och det var helt okej. På lunchen tog vi också den vanliga rundan men då blev det långa tungor på hundarna och ingen av dem ville vara kvar ute utan alla tre gick raskt in och slängde sig ner på klinkersgolvet. Jag passade dock på att köra lite namnträning på Frisken under lunchrundan. Han måste ju faktiskt få lära sig vad han heter 😉 På eftermiddagen brukar vi ju gå en sväng men i dag var det för varmt. Hundarna fick komma ut på tomten och rasta sig och så lekte de lite i skuggan bakom huset innan de glatt gick in igen.

En dag som denna känns det bra att vi skulle åka och simma på kvällen så att hundarna fick lite motion i alla fall! I dag fick Kilo börja och han fick simma halva sitt pass. Sedan tog vi upp honom och schamponerade honom med klorhexidin eftersom han haft lite små plitor på kroppen och har kliat lite på dessa. Han fäller, så klart det är ju utställningssässong, och jag upplever att han är lite torr i huden. Minns att jag hade några kapslar som jag droppade på Maxen vid något tillfälle när han var så i huden som var återfuktande, ska nog försöka få tag i det till Kilo.

Under tiden som schampot verkade, det är ett sådant där tråkigt som ska sitta i under 10 minuter, så fick Odden simma. Han simmade först 3 minuter men då flytvästen han hade på sig var så dålig så fick han gå upp och byta och det gjorde faktiskt stor skillnad! Sedan simmade han 5+5 till efter det. Kilo körde sitt andra pass sedan efter att ha blivit avsköljd. Totalt blev det 15+15 för Kilo i dag.

kilo

Frisken bråkade med matte i dag 😉 Han fick för sig att springa åt andra hållet när jag ropade på honom så han fick öva ”inkallning” en hel massa under kvällen i Norsholm. Det var inte ett dugg trevligt att matte blev arg sa Frisken men att springa åt andra hållet när jag ropar är så klart något som är helt oacceptabelt, tänkt bara om det skulle ske vid en väg! Nu var vi ju inne och han kunde ju inte komma någonstans utan fick lära sig att när matte ropar då gör man bäst i att komma.

Nu är det bara en gång kvar på den här terminens sim så jag hoppas att värmen håller i sig så att sjöarna snabbt blir trask och badvänliga!

När vi kom hem igen var det äntligen lite dräglig temperatur ute och hundarna var jättepigga. Den lilla fåniga gröna leksaken som Odden vann i går har blivit jättepopulär och Kilo som ju inte är någon fantast av leksaker blir alldeles till sig när den finns framme? Så jag passade på att träna lite fjärr med uppsitt på längre avstånd, ut mot 10 meter, och belönade med denna gröna leksak då. Skitskoj sa Kilo och gjorde så snygga uppsitt att jag blir alldeles salig 🙂 Lite hopp/stå körde vi också eftersom Kilo var så på tårna samt lite fritt följ med mycket vänster halter som ju är Kilos svaghet.

Odden blir naturligtvis alldeles grön av avund när storebror får träna och får uppmärksamhet av matte och tillråga på allt har hans leksak! Så han fick lite korta fritt följ övningar. Jag borde verkligen ta tag i hans träning nu! Frisken fick öva lite mer inkallning och lite mer på sitt namn och det gick fint 🙂

Fullspäckad helg!

Inte utan att jag nu sitter här i soffan och önskar att det var en dag kvar på den här helgen!

I går var det dags för sennenträff, en träff som jag haft under planering i flera år men som jag aldrig orkat omsätta i praktiken fören nu. Vid halv elva rullade det in ett gäng bilar på gårdsplanen och den fylldes med glada damer och ännu gladare hundar 🙂 I dag gick vi en lite längre runda, runt Bredsjön, på ca12 km och där det serverades lunch ute i skogen.

backen upp
Ett glatt gäng på väg ut på långpromenad.

Bäcken
Vi var tvungna att ta oss över en bäck men det gick ju fint och hundarna njöt av att få blaska runt lite, för som vanligt hade vi trevligt väder på träffen.

framåt
I
 skogen ska man  va!

muurikka
Efter ca 5 km hittade vi Henrik ute i skogen där han stod och brassade på pyttipanna på  en Muurikka 🙂

pyttipanna
L
yxlunch ute i det fria, det är grejer det! Pyttipanna med hjortkött, korv, potatis och lök.

bryggan
Friskens första sennenträff, skitskoj tyckte han om det och här var han lite väl modig och sprang ut på bryggan själv…

odden
Odden blöt och småskitig, och han som skulle på utställning dagen efter.. Men det finns ju fön så det löste sig utan bekymmer och det var klart att han skulle få ha roligt tillsammans med de andra!

på bordet
”Det finaste man har sätter man på bordet” Blixtra tolkar det bokstavligt 😉

ryggsäck
Frisken fick så klart inte gå på 12 km promenad så han åkte i ryggsäcken (som visserligen blev en magsäck) med hussen på fyrhjulingen. Det hade gått fint, Frisken somnade nämligen som en stock både på vägen dit och hem 😉

Odden var som sagt med och knallade glatt. Men eftersom han skulle ställas dagen efter ville jag inte att han skulle bli stel så Henrik mötte upp oss i Jägersberg när vi passerade där och så fick Odden och Bomsa åka hem i sista biten så deras promenad blev ”bara” ca 9 km.

Det blev en lyckad träff om jag får säga min mening och jag tror att de andra som var med håller med 🙂 Tillbaka hemma igen så snyggade Eva och jag till Odden och Elton och gjorde ett snabbt ombyte samt kastade in packningen i bussen. Sedan hämtade vi upp Anne och Flisan, åkte till Mjölby och hämtade upp Lisbeth och Örjan och fortsatte sedan färden ner till Hässleholm. Där checkade vi in på ett litet vandrarhem och satte oss sedan ute och tog oss lite bubblor och snax, skönt sätt att avsluta en lång dag.

I dag hade vi ju sovmorgon, helt klart en fördel med att åka dagen innan. Vi var på plats vid utställningen vid åtta och hann i god tid få upp tältet (tack för lånet Annette, du visste visserligen inte om det men jag tror nog inte att du misstycker 😉 ) och snygga till hundarna. Ringen var helt okej i storlek men det var trångt runt ringen med bara tre sidor så vårt tält fick stå en bit därifrån. Nu skulle det ju visa sig att dagen blev rejält varm så vårtält plats, lite för oss själva, under ett träd blev toppen då vi hade både skugga och det fläktade lite 🙂

Nackdelen blev ju att vi inte såg så mycket men det viktigaste är så klart att hundarna har det bra. Odden skötte sig över förväntan, han är ju inte direkt van vid att vara med så här men han lär sig. Efter lite juniorhanar var det så dags att äntra ringen och först ut i unghundsklassen var vi med. Sju kom till start och Odden tyckte det var lite märkligt att så många följde efter honom när vi sprang första varvet 😉 Han skötte sig sedan fint i ringen, står snällt, det har han ju av någon anledning gjort sedan han var typ 6 veckor?, och sprang rätt okej. Han hittade en valp att spana på så han stod och sträckte lite extra på sig. Excellent kändes väldigt trevligt att få!

Sen in för konkurrens och det var 4 unghanar som fått excellent. Odden fick stå kvar längst fram även när domaren placerade om lite och efter ytterligare ett varv så grattade domaren till en första plats?! Ja men det var ju mer än löjligt roligt, heja heja Odden! Ck fick han också och skulle in i bästa hanklassen. Lilla hustomten, han kan han tydligen ❤ Kritiken blev så här: Maskulin unghane. Utmärkt helhet. Korrekt bett. Välformat huvud, vackert uttryck. Fina mandelformade ögon. Bra hals. Utmärkt kropp och benstomme. Någon rak överarm. Bra rygg och kors samt vinklar bak. Rör sig med bra steg från sidan, lite ostadig fram. Vältecknad. Fin päls. Välvisad.

Men först hejade vi ju på Elton som fick excellent och sedan på Örjan som vann championklassen. I bästahanklassen var det tack och hej för Odden men Örjan slog till med bästa hane 🙂 Sedan hejade vi på Flisan som blev fyra i championklassen, en bra dag för våra hundar med andra ord!

Skönt att vara ute igen och eftersom vi har tre kommande helger med utställningar nu kändes det rätt skönt att kunna packa ihop lägret och ta oss till bussen och dra på ac:n. Vi hade ca 26 grader varmt när vi kom till bilen så ac:n är jag väldigt glad att Henrik fyllde på och fixade härom veckan så att det gick fort att kyla ner oss och hundarna!

Resultaten i övrigt blev så här

Bästa hanklassen:

  1. Bauernhofs Örjan av Hålagård, BIM
  2. Lady Xieras Boba Fett, BIR veteran
  3. Tjofselinas Y Empel, cert
  4. Tjofselinas S Gossink

Bäst tikklassen

  1. Kronblommas Rosalinda; BIR
  2. Kronblommas Musette
  3. Michikos Daiji, cert
  4. Michikos Aiko, BIM veteran

BIR och BIM
Dagens BIR och BIM

cert hane
Dagens certhane, Tjofselinas Y Empel 🙂

Vi tuffade sedan på hemåt och jag tror alla hundar var rätt nöjda med att släppas av en efter en och vara hemma. Odden var det i alla fall! Nöjd med att vara hemma hos brorsorna igen. Lite kaxig mot Kilo, han hade ju fått vara ute på äventyr med matte 😉 och leksugen mot Frisken 😉 För ckt hade han fått en liten påse med några godisar i och en liten fånig grön leksak. Leksaken blev nu oerhört skojig och Odden lekte och retades med lillebror.

bus
Odden retas och Frisken försöker i vanlig ordning att stoppa storebror genom att få tag i svansen…

Det fick bli en liten runda i skogen sedan för att rasta grabbarna men nu böjar det nog bli läge för att inta sängen tror jag. För hur gärna jag än vill det så är det ju inte helg i morgon med….

Nu sätter vi fart!

Lördagmorgon och det kommer vara full fart hela helgen!

I går var det dock veckofotografering, Frisken blev ju 11 veckor.

Frisk 11 veckor
Söt liten Frisk.
Lätt kille att ställa, benen är liksom i varje hörn och han har förstått att om han står still och stirrar på mattes hand så kommer det godis 😉

Men i dag är det alltså full fart. Hundarna har fått vara ute på tomten och rasta sig och fått frukost men i övrigt får de ta det lugnt tills allt är fixat här hemma. Jag håller på att packa eftersom Odden och jag i eftermiddag ska till Hässleholm tillsammans med lite vänner, skoj! Men innan det ska vi hinna riva av en sennenträff här på hemmaplan och till den krävs det lite fix och trix. Vi ska nämligen gå en lite längre runda, 12 km, och mitt i skogen ska Henrik stå och förbereda lunch till alla 🙂 Vi har fått låna en muurikka som vi ska steka potatis, hjortkött, lök och korv på för att göra pyttipanna men även allt annat måste ju med när man ska äta ute i skogen. Tallrik, bestick, dricka, kaffe osv. Frisken får åka med hussen på fyrhjulingen, vi får väl se hur han tar det?!

Nä bäst att jag går och packar klart!

5:e gången

Haha det är ju nästan löjligt, i dag var det femte gången som Frisken var med till rehabanläggningen i Norsholm. Då är det i morgon 3 veckor sedan han flyttade till oss… Som sagt vi hänger där mycket.

I dag var det dock en annorlunda gång, i dag var det nämligen Kilo som fick sig en genomgång. Han blev ju kollad av Marie i november senast och vi hittade lite små saker på honom då men inget av någon större natur, utan små saker som jag skulle tänka på. Det har vi också gjort men den senaste månaden har jag tyckt att Kilo varit lite stum i muskulaturen bak och valde därför att boka en tid åt honom för att ge honom en rejäl genomgång.

Odden och Frisken var ju med och Frisken verkar tycka att det är det naturligaste i världen att spatsera in på rehab 😉 Odden tyckte att det var jättemärkligt i dag att inte han fick någon uppmärksamhet? Att jag tog med honom berodde på att han i går var stel och när vi nu ändå skulle till Marie fick han helt enkelt hänga på.

Men som sagt vi la krutet på Kilo som först blev klämd på och stretchad. Fram är Kilo välmusklad, bak är han också välmusklad men inte i samma grad som fram. Han avlastar förmodligen en del vilket är naturligt för en hund som han, som har en rak knävinkel. Höger sida var mer stum i muskulaturen än vänster även om det i dagsläget inte är någon fara. Men jag ser ju vinning i att ta tag i sådana här ”problem” direkt innan det blir riktiga problem. Kilo fick därför elbehandling idag, första gången för honom! Lite konstigt tyckte han allt att det var men när han väl hade lagt sig på sidan och kände att det var skönt låg han nog mest och njöt. Under tiden masserade Marie baksida lår och hasen för hand.

13232966_10204852681035899_1261421332147393068_n
Avslappnad Kilo under elbehandlingen. Lika avslappnad som Olle och Maxen varit var han inte då han inte låg och blundade men att det var skönt visade han tydligt.

När Kilo var klar och jag fått diverse stretchövningar samt order om att vi i sommar ska vattentraska samt att vi ska dra i gång med cyklingen igen så fick Marie klämma och känna lite på Odden också. Vänster hals är bättre även om det finns lite spänning kvar och det jag kände i går när Odden var stel och jag körde med novafonen på honom visade sig vara tricepmuskeln som var spänd. Själv kan jag ju inte vad alla muskelgrupper på hundarna heter men jag börjar lära mig. Triceps och hamstring vet jag numera vart de sitter och att halsmuskeln fäster nere i bogen har jag ju också fått lära mig 😉 Vi tog ut hundarna efter att Marie klämt på Odden då hon ville se honom i rörelse. Kilo och Frisken fick sitta i bilen medan Odden fick röra sig på asfalten ute på parkeringen. Marie var väl inte helt nöjd med det hon såg och jag kan hålla med, Odden har rört sig bättre. Men någon större fara på taket är det inte utan vi kör på som vi har gjort den senaste tiden och så träffas vi ju nästa vecka då det är Oddens tur att ha rehabtiden som vanligt 😉 Fram tills dess kommer jag vara noga med att massera igenom Odden varje kväll och även köra med novafonen.

Att Odden får stumma muskler nu är inget konstigt. Dels får han göra mer och mer och kan därför lätt sträcka sig osv. Dels har han ju nu börjat muskla på sig och det betyder att det finns fler och fler muskler att skada 😉 Sen busar ju Odden gärna och när han sätter fart runt tomten är det så att jag sätter andan i halsen varje gång, han ligger ner i kurvorna… Naturligtvis försöker jag få honom att inte göra sådan tjuvrusningar men det är inte alltid jag lyckas. Men med tanke på att Odden faktiskt var med och gick i helgen som var så tyckte Marie inte att hans lilla stelhet var något att bekymra sig så mycket över.

Nu i kväll har jag i alla fall masserat igenom Odden ordentligt och märkte då att bicepsen på vänstersidan var rejält hård så den fick sig lite extra ompyssling. Odden tycker verkligen att det är skönt att få massagen och/eller novafonbehandling. Han ligger och sover mer eller mindre oavsett om jag puttar runt honom, lyfter på benen för att komma åt muskler på insidan eller helt enkelt rullar runt honom för att komma åt andra sidan.

Kilotid

I dag var det dags att ge Kilo lite egen tid. Det är inte utan att jag lite grann har dåligt samvete för att han fått stå tillbaka rätt mycket under det senaste året. Det mesta av vår tid har lagts på Oddens rehabilitering och Kilo har mest fått hänga med som den stora snälla björn han är ❤ Visst han har fått egna promenader i hög grad när Odden inte fick gå alls och en del kortare och längre vandringar har han fått under året men som sagt det mesta av vårt fokus har legat på Odden. Nu har Kilokraken dessutom fått en lillebror till att dela uppmärksamheten med och tillråda på allt är han ju äldst nu och försöker hitta sin position som flockens överhuvud, inte lätt när han fortfarande tror att han är lillpojken.

Men i dag var det alltså hans dag! Onsdag betyder i mångt och mycket lydnadsträning även om vi missat ganska många tillfällen i vår. Det var nog tre-fyra veckor sedan vi var i väg sist men i dag var det dags 🙂 Kilo såg lite smånöjd ut över att få gå ut själv genom dörren och lämna småglinen hemma och hoppade glatt in i bilen. Framme i Fyllingarum kände han så klart igen sig och visste vad som var på gång.

Dagens träning gick ut på att stärka Kilos självförtroende. Vi gick igenom samtliga klass 2 moment med fokus på fria följet och fjärren. Vi började dock med gruppmomenten. Sitt i grupp la han sig på en gång men i övrigt så är det ganska lugnt. Kilo valde att rulla sig (?) efter ca 4 minuter på platsen så jag fick gå tillbaka och fråga vad han höll på med? Inte det bästa gruppmomenten vi gjort med andra ord 😉

I övrigt skötte han sig fint på träningen. Bra attityd och han verkligen försökte hela tiden. Att vi inte kört på länge märktes främst på att han inte riktigt orkar köra så länge som vanligt. Han blir trött i huvudet och behöver pauser för att få andas ut och tänka på annat. Det fick han också och han skötte sig som sagt bra under hela passet. När jag kom hem anmälde jag honom till en klass två tävling. Han har ju bara ett första pris kvar till LP så vi testar väl och ser om vi kan få till det då 😉

kilo i vindskyddet
Goa Kilobjörnen

Blixtvisit i storstan

Gårdagskvällen blev sen, tror klockan var över halv två när jag släckte lampan. Att liten valp sedan högljutt berättade att han behövde gå ut vid halv sex  gjorde mig ju inte piggare direkt. Men vi gick upp och la oss efter att Frisken varit ute och gjort ifrån sig och sov tills klockan ringde vid åtta. Då var det bråttom för det skulle fixas till en tårta, hundarna skulle ha frukost och rastas och så allt annat som man ska hinna på morgonen. En halv timme försent rullade vi ialla fall i väg mot Stockholm.

Jag sov större delen av vägen tror jag, kände mig inte alls helt bra och var alldeles mosig i huvudet. Men fram till Hanna i Bromma kom vi till slut i alla fall och kunde gratta henne.  För hundarna blev det visserligen en lite tråkig dag men mycket bilåkande och lite motion. Men jag tror att det var ganska bra för i alla fall Odden. Nu fick hans kropp en chans att återhämta sig efter vandringen vilket så klart måste vara bra. Frisk tyckte att det var toppen, toppen att åka på kalas. Människor är trevligt och mycket uppmärksamhet fick han. Små människor som Ada var helt okej det med och dessutom hade hon en skojig sak i munnen. När den låg bredvid passade han på att raskt norpa den och eftersom han fick tag i gummidelen av nappen så såg det ju ut som om han själv snuttade på den 😉

napp
Fyrbent bebis med napp i munnen.

Hanna bjöd på en massa god plockmat och när maten var i magen så tog hon, Tommy, jag, Kilo och Odden en liten promenad runt en närbelägen sjö vilket väl blev ca 2½ km totalt, lite lagom för hundarna för att kunna rasta sig.

Vi var hemma igen vid sjutiden på kvällen och fick inget vettigt gjort. Själv kändes det nästan som om jag hade feber, jättemärkligt? Hundarna fick i alla fall kvällsmat och sedan en liten runda i skogen sedan har de sovit gott resten av kvällen.

Pingstvandring, Sörmlandsleden

Pingst och förra året använde ju Lisbeth och jag Pingsten till att vandra lite på Östgötaleden. I år ville vi göra någon forma av repris men då vi skaffat Frisk och vädret skulle vara lite ostabilt så valde vi att denna gång bara gå en tur på en natt.

Men i går packade vi på varsitt håll ryggsäckarna och möttes sedan upp i Norrköping strax före sextiden. I år tog jag med mig Kilo och Odden och det betyder ju att det faktiskt var premiär för Odden att gå en lite längre vandring! Det har ju inte direkt känts självklart att han någonsin ska klara av att gå på det här sättet så det kändes skoj bara att han var med! Skoj tyckte även han att det var även om han nog inte riktigt förstod vad vi skulle göra 😉 Lisbeth hade Örjan med sig och från Norrköping åkte vi mot Nävekvarn där Henrik och Frisken vinkade av oss och åkte hemåt igen. Nyttigt för liten Frisk att få vara lite själv.

nu går vi
Dags att ge sig av på vandring 🙂

Vi utfick från Nävsjömossen ungefär för att sedan ansluta på Sörmlandslednen runt Nävsjön. En lite skojig och konstig sak hände när vi kom fram till Nävsjön. Vid en parkering ser vi en bil stå parkerad så jag kopplar Odd och säger sedan till Kilo att han ska hålla sig vid mig. Kilo hade dock lite knäck i lurarna så jag fick säga åt honom igen varpå det kommer fram en kille med en fralla och säger ”jaså, är det den berömda Kilo?”. Att Kilo skulle vara berömd har jag svårt att tro eller förstå så jag såg nog rätt frågande ut varpå killen frågade om det inte vara jag som bloggade? Ja och det kunde jag ju inte svära mig fri från men nog var det en märklig upplevelse att bli igenkänd på grund av bloggen alltid? Hur som, om du med frallan läser det här så, trevligt att mötas 🙂

Vi vandrade sedan utmed leden vid Nävsjön och den var trevlig och extremt välmarkerad. Mer eller mindre varje träd hade orangefärg på sig 😉 Nävsjön kan man gå runt och det har jag tänkt göra många gånger men aldrig fått tummen ur, nu ska jag dock banne mig se till att komma i väg snart! Vi gick bara några km utmed den leden innan vi gav oss in på etapp 35 och fortsatte mot dagens mål, Svartsjön.

odden först
Grabbarna över en spång vid Nävsjön. Odden först och han var så glad så glad över att få vara med!

skylt
Dags att byta led, mot Svartsjön!

på stigen
H
är har vi precis börjat knalla på etapp 35.

Vi gick ju inte så långt denna dag, vi kom ju i väg rätt sent. Men ungefär 6 km blev det innan vi var framme vid Svartsjön och det lilla vindskyddet där. Och vilket trevligt ställe! Precis vid vattnet, ett lagom stort vindskydd, bord och bänkar att sitta vid, grillplats och inte att förglömma, dass!! Ja det här var helt rätt plats att slå läger på.

nästan framme
Nästan framme vid vindskyddet och solen är på väg ner men lyser fortfarande vackert på sjön och genom tallarna.

Vi tog av oss ryggorna och kollade runt. Såg till att hundarna fick vatten, sjön var inte badvänlig för hundarna, och samlade in torra pinnar för att kunna tända en brasa. Kilo och Örjan hade nog koll på vad vi skulle göra där men Odden var lite frågande. Samla pinnar är ju hans typ av aktivitet, alla pinnar i skogen är alltid hans om man frågar honom, men han blev klart fundersam när matte sa att han bara fick ta en pinne och hålla fast i den, övriga pinnar ville jag ju ha själv till brasan. När en brasa var tänd åkte trangia köket fram också och så fixade vi till middag medan solen sakta försvann bakom trädtopparna. Pastaknytten med lufttorkad skinka, pesto, sallad och tomat smakade mumsfillibba kan jag lova! Där efter fick vi upp tälten. Visst hade ett alternativ kunnat vara att sova i vindkyddet men ärligt talat hade jag inte kunnat sova mycket med tanke på att jag skulle vara tvungen att ha Odden kopplad. Nä lättare att kunna stänga in sig i ett tält!

matlagning
Lisbeth förbereder middagen.

vid sjön
O
dden spanar på fåglar vid sjökanten när skymningen sakta sänker sig över oss.

örjan eld
Ö
rjan framför brasan.

VI satt sedan och pratade lite till och tittade på den sprakande brasan. Jo då vi vet att det är torrt i skogen och av den anledningen hade vi full koll på elden, vatten i en hink och såg till att brasan var liten. Kilo gick och tjatade om att han ville in i tältet, han gillar ju att sova i tält och en mer lägerkär hund har jag då aldrig träffat på?! Odden fattade ju nada men när jag hade bostat tänderna så var det i alla fall dags att gå och knyta sig. Kilo flög in i tältet och Odden hängde på. Det tog en stund att få till platserna i tältet men till slut hade jag fått ner mig själv i sovsäcken, Kilo hade rullat i hop sig som en kringla vid mina fötter och Odden låg på hundarnas liggunderlag med huvudet på min mage och såg nöjd ut. Precis när vi gick och la oss i våra tält började det att regna och det regnade en bra stund.

Jag låg och surfade lite och lyssnade på min bok innan jag strax före tolv måste ha somnat. Vid halv två vaknade jag igen och hade så ont i huvudet att jag trodde att jag skulle avlida? Det gick inte att röra sig en millimeter utan att det blixtrade i skallen och jag hade värktabletterna i ryggsäcken som låg ute i vindkyddet… Nåja efter en stund domnade jag bort igen men vaknade ganska snart igen då med en aning mindre ont men ont gjorde det fortfarande. Men ont eller inte, man måste ju tänka på hundarna också! Det var ganska kallt nu, även om min sovsäck var varm och skön, så jag kände lite på Odden som låg sked med mig och kände att han var varm på den delen som låg mot liggunderlaget men ovansidan var ganska kall så jag fick tag i min fleecejacka och la den över honom. Det var nog skönt för Odden låg nöjt kvar med jackan på sig. Kilo var nöjd som det var, han brukar säga till om han tycker att det är kallt och han vill ha något över sig. Jag vaknade flera gånger av att skallen värkte men däremellan sov jag gott. När jag hörde att Lisbeth och Örjan var uppe vaknade vi till ordentligt men vi låg ändå kvar ett bra tag och avvaktade tills värken släppte lite till och så passade jag på att massera Odden lite. Vid det laget blev Kilo svartsjuk och ville minsann ligga nära matte han med så det var lite lätt kaotiskt i vårt tvåmanna tält när två bernerhanar, modell lite större, rumlade runt och trängdes för att få bästa platsen 😉

Till slut gick vi i alla fall ut till en otåligt väntande Örjan och jag började dagen med en ipren, en allergitablett och lite nässpray 😉 Fit for fight efter det liksom…

Vi tog god tid på oss på morgonen. Käkade lite frukost och eftersom det var lite kyligt så var det gott med varm choklad till frukost smörgåsen. Hundarna fick så klart frukost de med och Odden snaskade glatt i sig sin portion ur min matkåsa medan Kilo fick äta från vindskyddets golv 😉 Någon gång efter halvtio hade vi i alla fall packat ihop och rastplatsen såg ut som när vi kom igen och vi vandrade vidare utmed etapp 35.

läger
Grabbarnas och mitt tält. Lisbeth och Örjan hade sitt tält till höger precis bakom vindskyddet.

klara
Hundarna är redo och väntar otåligt på att mattarna också ska bli det så att vi kan börja gå.

Vi knallade i alla fall i väg och fick njuta av härliga skogsstigar. Vi passerade en kallkälla och passade på att fylla på våra vattenflaskor och lät hundarna släcka törsten och knallade sedan på. Efter dryga timmen hittade vi en skojig plats mitt i skogen. Någon hade gjort två små pallar och ett litet bord av trä och ställt ut och dessutom gjort en gubbe i ett trästycke och när man gick och tittade från andra sidan kunde man se att gubben stod och kissade 😉 Här valde vi att ta en liten paus och rasta lite. Vädret var inte överdrivet vackert, lite mulet och grått snarare, men det passade ju rätt bra för att vara ut och vandra i.

gubbe
Kilo vid den kissande gubben mitt ute i skogen.

Vi fortsatte sedan och när vi kom ut på en grusväg och hade gått en bit på den mötte vi tre killar med lika stora och välpackade ryggsäckar som oss själva. De hade gått från Stavsjö, där vi avslutade förra året, och skulle vidare en bit till. Faktum med att dessa tre killar var de enda människorna vi såg som var ute och vandrade som oss den här helgen? I samband med det här mötet så kom vi fram till en kohage full med kalvar. Odden var mycket intresserad och när kalvarna dessutom började röra på sig hade han gärna sprungit in till dem… grr. En bit därifrån skulle vi över en liten bro men direkt efter var det en stege in i en hage och eltråd runt. Odden var först i vanlig ordning och gick av bron och mot staketet och fick sig en rejäl kyss av elstaketet. I panik kastar han sig bakåt och hamnar då i det ganska djupa diket och sliter sig upp på andra sidan. Inte direkt optimat för hans kropp. Aj, aj sa Odden och vi fick trixa lite för att få igenom alla tre hundar utan några mer elstötar och sedan trixa en gång till när vi skulle ut på andra sidan hagen. Jag tycker ju att det synd när de drar leder genom hagar. Dels för att det så klart är en risk för oss människor som ska igenom, djuren ska ju vara snälla men det är ändå djur som kan reagera och det är den andra anledningen, att djuren faktiskt kan bli skrämda när man går genom deras hage. Att det dessutom ställer till det när vi som medför hund ska ta oss förbi rangliga stegar eller under elstaket är ytterligare en sak som gör att jag ogillar passager i hagar.

Nåja det gick ju bra den här gången, några djur var det inte i hagen vad vi kunde se. Efter ytterligare en bit i skogen blev det lite traskande på grusvägar och så var vi framme vid etappmålet på 35:an 🙂 Här valde vi att gena på etapp 34. Att gå ytterligare 15 km denna dag kändes inte som något vi skulle utsätta oss själva men framför allt inte Odden så vi knallade in på en grusväg åt vänster och förkortade nog etapp 34 med nästan 9 km 😉

grusväg
Grusvägen där vi genade och förkortade etapp 34 rejält. Jag gillar grusvägar med grässträng i mitten!

När vi åter var på etapp 34 så gick leden ganska snart in i skogen igen och då valde vi att stanna och fixa lunch. Hundarna var nöjda med paus och slog sig ner.

lunchrast
Lunchpaus. Medan linsgrytan kokade passade grabbarna på att vila sig ordentligt.

trött odd
Odden passade på att sova en stund medan grytan kokade. Det märktes att han inte fått vara med på det här sättet tidigare för han blev helt klart trött av alla intryck. Rört sig har han dock gjort helt okej under hela tiden, annars hade jag så klart avbrutit!

Efter lunchen ringde jag Henrik och bad honom börja tänka på att åka för att möta upp oss, vi hade inte många km kvar tyckte jag mig kunna se på min mobilkarta. Sista biten av vår vandring gick genom härlig skog på mysiga stigar. Vi gick över mycket berg och sten och fick klättra lite både uppåt och nedåt.

lingon
Lisbeth hittade övervintrade lingon? 2015 var tydligen ett bra lingon år 😉

Snart var vi framme vid etappslut av 34:an och blev upplockade av Henrik och Frisken. Nöjda kunde vi ta av oss ryggsäckarna och sätta oss i bussen. Pingstvandringen 2016 var slut och den var precis lika trevlig som den året innan 🙂

Gladast är jag så klart över att jag har kunnat ha Odden med mig. Han har glatt traskat på och även om han säkert kommer ha träningsvärk i morgon och vara lite stel så kunde jag nöjt konstatera att lederna känns fina trots gårdagens vandring på 6 km, lite kyla under natten och sedan dagens 14 km. Han har alltså gått 2 mil på lite mindre än ett dygn och fixat det fint, vem hade kunnat tro att vi skulle komma dit för ett år sedan?!!

oddenGlad och nöjd Odden ute på vandring, jag hoppas att vi får vandra många mil tillsammans de kommande åren

 

Traskande

Arbetsdagarna ser ju en aning annorlunda ut nu när vi har valp hemma. Normalt åker svärfar hem till oss och tar ut hundarna på lunchen. Men med valp hemma så räcker det inte med att bara komma ut en gång under min arbetsdag. Visserligen jobbar jag ju nära hemifrån nu så jag har minimalt med restid och är inte borta mer än absolut nödvändigt men det blir ju ändå en del timmar. Så vi har löst det på samma sätt som när Odden var liten. Svärfar går upp på förmiddagen i stället och tar ut grabbarna en stund och sedan åker jag hem på luchen. Frisken får sin lunch då och sedan tar vi en liten promenad i skogen. Flextid är verkligen typ det bästa som hänt arbetsmarknaden och eftersom jag har en del tid sparat kan jag ju ta en timmes lunch i stället för de vanliga trettio minuterna och ändå komma hem som vanligt 🙂

Måste säga att Frisken är duktig här hemma. Någon liten pöl brukar det vara när jag kommer hem men inte mer än så och bajsar gör man ute hälsar han!

I dag var det dock lite synd om Kilo. Han fick nämligen vara kvar hemma när jag tog med mig Odden och Frisk till Norsholm för Oddens rehabtid. Frisken har ju redan varit i Norsholm två gånger trots att vi inte ens haft honom i två veckor ännu och nu den tredje gången kände han helt klart igen sig. Han knatade in som om han bodde där och tog huset i besittning 😉 Marie fick sig både en puss och glada svansviftningar, Frisken gillar som sagt folk. Sen blev det lite tråkigt eftersom Marie bara brydde sig om Odden 😉

Odden fick sig lite massage och blev genomklämd i halstrakten igen och jag berättade att jag tyckte att den spända halsmuskeln nu hade flyttat upp spänningen högre upp mot tidigare. Marie höll med och hittade en punkt där det verkligen var spänt. Nåja i dag satsade vi i alla fall på att traska igen, halsmuskeln fortsätter jag att jobba med på hemmaplan. Odden fick som sagt traska och han fick köra på lite lägre vatten i dag igen eftersom Marie höll med mig om att armbågarna kändes riktigt fina 🙂

Odden fick börja med 400 mm vatten och sedan sänkte vi till 385 mm. 5+4+4 minuter fick han gå och var allt lite trött på slutet.  Han fick dessutom hålla en hyfsat hög fart. Odden rörde sig i alla fall bra men jag gissar på att han kommer ha lite träningsvärk i morgon 😉

Men den tänker vi promenera bort. I morgon ska nämligen Odden få göra premiär som vandringskompis och få sova i tält! Det är med viss skäck jag ser fram emot att få dela tält med hustomten 😉 Jag hoppas att han blir trött av alla nya intryck så att han sover och inte ligger och vaktar hela natten! Det blir i alla fall en lite lagom tur som premiär där Lisbeth och jag ska gå från Nävekvarn mot Kolmården. Vi börjar i morgon kväll, vandrar ca 6-7 km innan vi slår läger och sedan vandrar vi vidare på lördagen så långt som det känns bra innan Henrik får komma och hämta upp oss 🙂 Blir förmodligen  alldeles fantastiskt trevligt och jag ser verkligen fram emot att tillbringa ett dygn ute i naturen igen!

Hemma igen efter rehaben så fick grabbarna busa lite på tomten och sedan var det äntligen Kilos tur. Det blev en tur runt Bysjön och Kilo njöt nog lite extra av att få egentid med matte. På vägen hem hittade vi Odden och Frisken hos Tommy och Anette eftersom Henrik var där just då. Odden fick syn på deras robotgräsklippare för första gången och blev klart nyfiken. Först tittade han bara på håll med lång svanhals men sedan kunde han inte hålla sig utan sprang efter. Han gick bakom en stund och nosade för att se vad det kunde vara men när gräsklipparen vände runt blev han fundersam och skuttade undan, märklig sak som kom emot honom 😉 Odden roade sig med gräsklipparen i flera minuter och det är skoj att se honom lösa problem på egen tass.

Vi gick sedan hem och även Frisk fick knalla på. På vägen upp mot huset kom givetvis hjortarna fram och jag blir tokig på att de inte har någon som helst respekt för vare sig hundarna eller mig? Odden gjorde en rusning men vände faktiskt och kom tillbaka när jag fräste som en ilsken katt att han basken mig inte fick springa efter vilt. Uppenbarligen har vår träning gett resultat även om jag ju vill att vi ska komma till samma läge som Kilo har, att han stannar och tar kontakt när det dyker upp vilt!

gänget
G
rabbarna tillsammans på sanddynorna
🙂

Dagarna rinner förbi

Dagarna rusar i väg och det är full fart hela tiden.

I måndags var det ju dags för sim igen. Odden fick simma som sist, dvs med hårt åtdragen flytväst fram och pipisen i munnen hela tiden. 5+5+3 minuter blev det också. Han kändes rätt okej i lederna men det var lite mer galla än sist när vi var klara. Dock ändå mindre än gångerna innan så jag tror nog att vi har hittat ett system som funkar för oss just nu. Det är bara tre gånger kvar i bassängen så vi fortsätter att testa oss fram under dessa gånger. Kilo simmade så klart också och simmade 30 minuter utan några konstigheter. Frisken var med och hängde i bassängrummet. Ganska onödigt och tråkigt om man ska fråga honom.

I tisdags fick vi besök av två kollegor till mig med tillhörande tre vinthundar. Vi gick på promenad här hemma först och Odden var mycket intresserad av de stora mysko typerna 😉 Till att börja med vrålade han som en stucken gris och då fick han bannor av matte, man får faktiskt bete sig om man ska få nya vänner! Men han lugnade sig snabbt och var sedan bara nyfiken och intresserad. Fausto och Gaspar tyckte nog som Odden att de där stora svarta lurviga sakerna var klart mysko, Kira som är lite mindre tycker att pojkar ska hållas kort! 😉 Odden var kopplad hela promenaden medan Kilo fick trava på lös. Tillbaka hemma blev det lite fika med fruktsallad och en massa prat, en trevlig kväll helt enkelt. Frisken var hos Tommy och Anette när vi var ute och gick eftersom Henrik skulle vara nere i maskinhallen, nyttigt för honom att vara lite själv utan stöd från storebrorsorna!

I dag var det dags för vårt sista tillfälle på viltspårkursen 😦 Tiden går alldeles för fort och dessa 8 gånger som vi spårat kunde gott fått vara några fler! Frisken fick hänga med till spårskogen idag då vi var tvungna att åka en bra stund innan Henrik kom hem.

Frisken fick först hänga med ut och bort till grillplatsen. När han kom ut ur bilen blev han utskälld av någon hund i en bil och det var faktiskt jätteläskigt tyckte han. Han fick gå med bort till lite folk i stället och det var ju jätteskoj, Frisken är en social liten grabb. När han varit med en bra stund vid grillplatsen var det dags för Kilo att gå sitt spår. I dag fick vi med oss en karl som skulle gå bakom och det har ju verkligen inte fungerat för Kilo under den här säsongen? Det är verkligen helt obegripligt för när han varit i väg på andra saker som på Böda tex så är han precis som vanligt och hälsar glatt och gärna på karlar? Nåja vi gjorde i alla fall ett försök och åkte bort till spår 19.

Kilo tittade misstänksamt på herren vi hade med oss men var inte alls lika påverkad som när Kjell var med senast vi testade. Ingen tryckt svans och ingen rädsla i blicken, bara ett klart avvaktande beteende. Så jag testade att släppa i väg honom på spåret och bortsett från att Kilo både kissade och bajsade i spåret så skötte han sig bra. Han stannade till några gånger i början och tittade bakåt för att se vart vår följeslagare var men eftersom han gick en bit bakom oss så tuffade Kilo på. Vad skönt! Nu var det här en herre i vanliga kläder och inga jaktkläder och det verkar som att det är en del av problemet? Vid två ställen tyckte Kilo att det blev lite jobbigt då följeslagaren kom lite nära när han ringade i vinklar och då testade han att gå åt ett annat håll för att komma undan men när jag påminde honom om vad det faktiskt var vi skulle gör så återgick han till spårandet. Som sagt ett steg i rätt riktning!

Sen fick Frisken komma ut en stund igen och framför allt fick han kvällsmat. Uj så han beklagade sig över att det var över tiden och oj så han åt när han väl fick maten. Odden och Frisk rastade jag sedan och så fick Frisk hänga med till grillplatsen och socialisera sig lite till. Nu fick han hälsa på en portugisisk vatten hund och det var jättetrevligt. Han fick även nosa och smaka lite på en rådjursskank, mycket spännande.

Sedan var det Oddens tur och vi fick med oss en kille med pistol då vi skulle testa att skjuta i spåret. Odden spårade försiktigt och noggrant. Han hade det lite snurrigt vid återgången där han ringade på rätt rejält men i övrigt löste han spåret fint. Skottet var inga bekymmer och han spårade raskt vidare när jag sa att han fick. Klöven gick han över och fick jobba lite för att komma tillbaka men som vanligt blev han mer än nöjd med att få bära den tillbaka sedan.

Frisken fick komma ut en sväng till och nu hälsade han på en tax och en cocker. Båda dessa ansåg Frisken var jätteskojiga och lekte för glatta livet. Nu lekar han rätt hårt och framför allt så biter han gärna i svansar och det uppskattas väl inte direkt.. 😉 Av den anledningen fick han nöja sig med att hälsa och leka lite kort och sedan fick han finna sig i att sitta i mattes knä.

Ja nu var det slutspårat för den här gången, trist. Jag hoppas dock att Sören har möjlighet att fixa med ett eller flera prov åt Odden och så hoppas jag att Evelin snart blir klar som domare så att Kilo kan få gå prov han med 😉 Nästa år ska väl Frisken få testa på viltspårandet, eller ja det ska han nog få tidigare än så, men i lite mer arrangerad form alltså.

Röd som en kräfta

Ja alltså det är ju jättetrevligt att det är sommarväder och att man kan gå lättklädd och hänga nere på stranden men i vanlig ordning så till hör ju inte jag de som blir snyggt bruna utan min hud intar i stället en grisrosa eller kräftröd färg, verkligen jätteläckert… 😉 Men som sagt härligt att kunna njuta av sommarvärme redan i början av maj.

Henrik har varit på kurs hela dagen i dag och åkte från campingen redan vid halv fyra i morse. Då var jag ute och rastade lilleman men gick naturligtvis in och sov vidare sedan. Morgonen gick sedan i stilla mak. Odden fick hänga med ner till bageriet eftersom Frisken och Odden leker mer och framför allt lite väl hårt tillsammans i bland så jag ville inte lämna dem ensamma. Odden var mycket nöjd över detta och Kilo såg en aning konfunderad ut?

Vid halv tolv gick vi ner till stranden. Lite lätt kaotiskt med tre speedade hundar och en picknickkorg men det gick. På stranden var vi mer eller mindre själva så där kunde hundarna röja loss. Kilo började bete sig lite märkligt när vi kom ner och när jag letat igenom honom så hittade jag ett sådant där mikroskopiskt litet sår i ena tassen. Dramaqueen som Kilo är så gjorde han stort väsen av detta lilla sår tills jag hade gjort rent det sedan var allt som vanligt igen 😉 Hundarna hade skitskoj nere på stranden och tja, det hade ju jag med 😉

Frisk i vattnet
Alltså, så där jäkla skoj var det väl inte hela tiden hälsar Frisk 😉 Matte var elak och bar ut honom i vattnet så att han stod med vatten upp till magen. Frisken blev alldeles paralyserad och kunde inte röra sig överhuvudtaget 😉 Men för varje gång som han fick gå i vattnet så gick det fortare och fortare att våga sig upp i alla fall 😉

Frisk springer
Uppe i sanden är det desto roligare 😉

i vattnet
De här två gillar både sanden och vattnet

kilo
Mattes ”lilla” dramaqueen.

spring
En lekgalen tok.

travar
F
risken travar på

tillsammans
Efter lek är det skönt att gräva en grop och vila och Frisken ligger gärna nära Kilo när han ska sova.

fötter
Faktiskt så var det i dag helt okej att gå med fötterna i vattnet? Igår tyckte jag att det var iskallt men i dag var jag i och blaskade med hundarna 🙂

Efter 1½ timme kändes det som om det fick räcka och vi gick tillbaka upp till husvagnen. Frisken fick lunch och jag städade en del och diskade, jag hatar att diska! Sen låg jag på min strandmadrass och lyssnade på en bok medan grabbarna låg i skuggan och snarkade nöjt. Lite senare fick de stora grabbarna varsitt märgben att tugga på och Frisken fick sedan ta över när de stora tröttnat. Han har varit lite lös i magen så jag tyckte inte att han behövde ett eget ben.

lek
För en vecka sedan muttrade Odden bara Frisk kom i närheten av honom, nu är de bästisar och Frisken får klättra och bita bästa han vill

Vid halv fem fick jag hjälp av grannarna här på campingen som satte sig i vår hage under en timme och vaktade Frisken så att jag kunde gå en sväng med de stora 🙂 Grannarnas ena dotter är väldigt förtjust i hundarna och eftersom hon är duktig med hundarna så är det bara nyttigt att de får umgås med henne och hon är så klart nöjd över att få klappa, klappa och klappa lite till.

Vi gick en sväng i tallskogen först och sedan utmed stranden tillbaka, det gäller att passa på när man nu är här liksom! Hundarna nöjt över att få sträcka ut och att få nosa av vad som hänt sedan dagen innan. Frisken hade skött sig medan vi var borta men blev så klart glad över att brorsorna kom tillbaka. Hundarna fick ta det lugnt ett tag innan det var dags för kvällsmaten och sedan gick jag och tog en dusch för att bli av med all sand. Jag älskar sanden på Böda och jag hatar sanden på Böda!

Kvällen avnjöt jag i en stol ute med ljudbok i öronen och en drink i handen, helt okej om ni frågar mig! När det började bli lite kallare ute så började jag med maten och vid halv nio var Henrik tillbaka och vi kunde käka middag. Resten av kvällen tänker jag nog bara slappa, precis som hundarna!

trött
Lilleman har ”fått” låna Kilos favoritplats och sover sött.

Nu blev det sommar?

Fast alltså vad hände med våren? Helt plötsligt försvann våren och det blev högsommar, mycket märkligt. För en vecka sedan var det tjocktröjor eller jacka som gällde, i dag kan man sitta i bikini och hänga nere på stranden. Inte för att jag klagar men lite märkligt känns det allt.

Henrik var trött i går och somnade vid nio (?!) med kläderna på i sängen. Trots att jag petade på honom flera gånger så sov han vidare och när jag sedan gick och la mig orkade jag inte tjata längre så han fick sova med kläderna på.  Frisken väckte mig vid halv fem så då fick han gå ut och kissa och bajsa. Man får vara med när han gör ifrån sig för den lilla otäcka saken vänder sig gärna om och äter det han nyss lämnat i från sig, uäck liksom! Faktiskt är han den första av våra hundar som gör på det sättet så de första gångerna blev jag lite tagen på sängen men nu är jag som sagt med och ser till att han inte får möjlighet till detta otyg. Även Kilo och Odden fick komma ut och kissa lite snabbt innan vi gick in och sov vidare. Vid sextiden hörde jag att Frisken började trava runt inne i vagnen igen så då gick vi ut igen och konstigt nog så somnade vi om sedan igen och vaknade inte fören klockan nästan var halv nio? Ja och Henrik han sov fortfarande, med kläderna på? Nåja nu gick vi upp och grabbarna fick frukost och rastades sedan.

Det blev en lugn förmiddag. Kilo fick hänga med Henrik bort till bageriet, Odden fick en egen rastning i skogsdungen bakom stugorna och Frisken fick finna sig i att blir borstad och pillad på.

Varmt har det som sagt varit och det har varit skönt att ligga på en strandmadrass utanför vagnen och lyssna på en bok och bara njuta. Efter lunch tog jag med mig Odden ner till stranden. Lite mysigt att ha egentid med honom och vi hade skoj med lite bus, lite vattenträning och så satt vi och spanade på skärmflygare som for runt på vattnet.

Odden på språng
Skoj med strandbus.

odden på stranden
Spanar

odden travar
T
ravar malligt på med leksaken i munnen.

Efteråt bestämde vi, okej jag, att Frisken skulle med ner till stranden för att ta veckobilder. Lillfjanten blir ju faktiskt 9 veckor i dag. En vecka har han nu bott hos oss och det är rackarns vad fort den veckan gått? Han fick för första gången ha koppel på sig på vägen ner till stranden och det var ju skoj, det gick ju att bita i det där snöret som plötsligt skulle med 😉

Att fota nere vid stranden var dock inte helt lätt. Frisken var inte helt samarbetsvillig då det ju finns så mycket spännande för en liten valp att undersöka, varför ska man så stå still? Till slut övergav vi strandkanten och valde att ta bilderna på en hög med trall som staplats innan det väl snart ska läggas ut på stigen. Då blev det lite lättare i alla fall.

Frisken sitter 9 v
9
 veckor och väldigt gullig!

Frisken
”Jag kommer matte, vänta på mig!”

Efter lite mer slappande så var det så äntligen Kilos tur att få göra något. Han och jag tog en rejäl promenad, först på körvägarna och sedan nere på stranden. Tillbaka vid vagnen började vi styra upp lite middag som i dag blev västerbottensostpaj med tillbehör. När vi ätit färdigt fick lilleman värsta rycket och busade och lekte som en galning. Rejält övertrött var han efter ett tag och bara fortsatte och fortsatte. Till slut lyfte jag in honom i vagnen och stängde dörren och efter en minut sov han djupt 😉 Då smög vi ut och tog med Kilo och Odden på en tur runt campingen. När vi kom tillbaka tittade en yrvaken Frisk upp och såg högst förvånad ut över att vi uppenbarligen varit borta en stund 😉

I morgon ska det visst vara samma fina sommarväder, tror baske mig att jag måste komma ihåg att smörja in mig med lite solskydd i så fall!

”Hemma” igen

I går packade vi färdigt i husvagnen och kvart över sex rullade vi i väg hemifrån. Frisken är inte helt nöjd med att åka bild och piper en del innan han kommer till ro. I Norrköping snabbhandlade vi och sedan blev det en tur förbi Leons för kvällsmat innan vi fortsatte söderut. Halv ett i natt rullade vi in på parkeringen utanför Böda. Då hade vi stannat och försökt få Frisk att kissa vid två tillfällen men han totalvägrade så då fick det väl vara så då. När han väl hade kommit till ro så sov han faktiskt som en gris större delen av vägen så resan ner gick smidigt trots liten valp.

Kallt som tusan när vi kom fram så hundarna rastades bara på parkeringen och nu minsann kissade Frisk en hel flod. Stödbenen åkte ner och sedan klev vi in vagnen och boade in oss. Friskens första husvagnsnatt men han tog den med ro efter att ha snurrat runt lite och pipit ett tag.

Vid halv sex vaknade jag av att Frisken började röra på sig så jag slet på mig morgonrocken och tog med mig honom ut. När han var rastad gick vi in och la oss igen och faktiskt så somnade lilleman igen. Vid åtta gick vi upp och alla hundar fick komma ut och rasta sig och fick sedan frukost. Receptionen öppnade inte fören vid nio så vi fick vänta en liten stund innan vagnen kunde rulla in och bort till kvarter 1.

Vår favoritplats på campingen intogs och när man bara har markis så går det raskt att få upp lägret. Frisken inspekterade hagen och tog sig sedan an problemet med trappen upp till vagnen. Upp fungerade fint direkt, han är en liten klätterapa, men ner var svårare och han blev stående och kikade med uppgivna små pip. Till slut fick han kläm även på det och resten av dagen har han farit upp och ner som om han bott i husvagn hela sitt korta liv.

Vi tog det lugnt ett tag och njöt av det fantastiska vädret. Efter att Frisken farit runt i hagen slocknade han nämligen fullständigt och han fick så klart sova klart innan vi gjorde oss klara för att ta oss ner till stranden.

på väg till stranden
Första, men långt i från den sista, promenaden ner till stranden.

Det där med strand och sand visade sig ju vara jätteskoj! Springa fort i sanden var toppen, gräva var också toppen och att busa med storebröderna var ju hur lajbans som helst. Men det där med vatten var inte lika häftigt. Morskt knatade Frisk ut mot vattnet när han såg att Kilo och Odden gav sig ut och lika förskräckt kastade han sig upp igen när tassarna blev blöta 😉

usch
Åh fy vad äckligt, vatten som var blött! 😉

Fix på stranden
Men att springa på stranden var desto roligare!

kilo
Kilo njöt av lite bad och hämtning av den lilla pinnen… 😉 Obegripligt att hundarna vill gå i vattnet, jag stoppade ner foten och den frös ta mig tusan till is på en halv sekund, brrr!

bus
Odden är gräsligt avundsjuk på Kilos pinne och jagar efter honom.

Hur roligt det än var att få se Friskens premiär på stranden och hans sätt att ta sig an det nya så var det bästa med dagens strandbesök ändå att se Oddens glädje! Han fick vara lös, han fick springa, han fick jaga efter pinne i vattnet, det kunde inte bli bättre än så tyckte han ❤ När hundarna fått busa av sig det värsta så fick Frisk hänga med Henrik tillbaka till vagnen medan jag, Kilo och Odden tog oss en promenad på stranden. När vi var nästan borta vid Homrevet gick vi upp i tallskogen och följde vita prickarna tillbaka till campingen. Tallskogen såg dock inte ut som den brukar. Den håller nämligen på att gallras för att återinföra sanddynorna utmed Ölands norra udde så just nu är det stora spår i marken av maskiner och mycket ris som ligger kvar i sanden. Tråkigt även om jag så klart förstår vad det är man är ute efter att göra. Lukten i tallskogen var i alla fall den samma som vanligt. Min absoluta favorit lukt! Solvarm skog luktar extra gott i samband med sanden.

Tillbaka vid vagnen fixade Henrik lunch i form av laxburgare, jättegott. Sedan slappade vi i solen en hel massa. Hundarna höll sig i skuggan och tittade nyfiket på folk och hundar som passerade ute på vägen. Frisken fick finna sig i att få klorna klippta, om det tyckte han inte, fy för att behöva sitta still 😉

köket
Henrik har hjälp i köket, både Kilo och Frisk är mycket intresserade av matlagning 😉

Kändes lite konstigt att ligga i solen och njuta när det bara är några dagar sedan som man hade tjocka tröjor och jackor på sig men det är väl på tiden att de likbleka kroppsdelarna får lite färg på sig igen 😉

På kvällen tog jag en runda till med Kilo och Odden, mestadels på körvägarna och sedan på campingen på vägen hem igen. I kväll blir det grillat med potatisgratäng, faktiskt första gången för i år som vi grillar!

Sim

I dag hade Henrik semester vilket ju passade bra när liten valp nu bor hos oss. Nu var det visserligen inte för att ha koll på valpen som Henrik tagit semester, det var veden som skulle fixas, men det går ju att kombinera när man nu ändå är hemma. Av den anledningen passade jag på att jobba en timme extra så att jag kan flexa ut den timme under morgondagen i stället.

Lilleman börjar komma till ro i sin nya familj och hans två storebröder börjar väl vänja sig vid tanken på att vara just storebröder. I dag är det framför allt Kilo som jag kunnat se har börjat acceptera valpen då han nu låter Frisk nosa på honom och ligga nära. Leka med honom eller visa eget intresse gör Kilo visserligen inte ännu men om någon dag skulle jag tro att även Frisk räknas som en i Kilos flock 😉 Odden vill verkligen leka med Frisk men har inte riktigt kommit på hur han ska göra för att det faktiskt ska fungera? Men både Odd och Frisk försöker som sagt så jag gissar att de är bästisar inom några dagar.

När jag kom hem så låg Frisken inne och sov och de två äldre låg i bilen och spanade. Frisk känns som en trygg kille, han har inga bekymmer med att vara för sig själv så jag hoppas att ensamhetsträningen kommer att flyta på. Även om våra hundar ju oftast har sällskap av varandra så är det ändå viktigt att det klarar av att vara själv under vissa stunder så jag brukar försöka vara ordentlig och träna på det redan från början. Än så länge blir det ju väldigt odramatiskt (precis som det ska vara) genom att Frisk lämnas när han är trött och så kan man ta med det två stora på en promenad. Oftast brukar valpen möta oss i dörren med en stor gäspning och lite yrvaket undra vad som han har missat 😉

Henrik tog i alla fall en promenad med Kilo och Odden när jag kom hem medan jag och Frisk lagade middag. Köttfärslimpa på hjortfärs fick det bli och hjortfärs var helt i Frisks smak 😉

Efter middagen var det ju dags att åka mot simmet, det är ju liksom stående aktivitet varje måndag. Att åka bak i bussen med storebrorsorna var Frisk inte helt nöjd med, det peps och gnälldes en del innan han kom till ro. Väl på plats i simmet spatserade han in som om han ägde stället 😉 Han fick träffa rottweilern Extra och hälsade glatt på henne innan han fick hänga med oss inne i bassängrummet. Där blev han ju relativt snart nerskvätt med vatten och se det uppskattades inte alls! 😉 Han var visserligen ganska modig och testade att doppa en tass i vattnet upp på rampen av egen nyfikenhet men backade raskt undan när tassen ju blev blöt, blä! Nåja har badkrukan Odd gått att få till att uppskatta vattenträning är jag rätt övertygad om att även Frisk kommer lära sig detsamma. I dag fick han i alla fall även testa att ha en flytväst på sig. Det var inte skoj! 😉 Tjurig och gnällig blev han och förstod inte alls varför han skulle ha sådan skit på sig?!

Odden fick annars som vanligt börja men efter torsdagens överläggning med Marie så hade jag alltså ett litet annat upplägg. Först och främst så kände jag igenom leden ordentligt innan han fick gå i så att jag skulle vara säker på om gallan blev värre av simmet i dag. Odden fick sedan simma 5 minuter och sedan gå upp och vila. I bassängen fick han ha pipisen med svans i munnen hela tiden eftersom han simmar lugnast på det sättet, flytvästen var också extra hårt åtdragen fram för att hjälpa honom att hålla ihop kroppen. Efter 5 minuter kändes lederna helt torra och väldigt fina! Så då fick Odden gå i och simma ytterligare 5 minuter innan han återigen fick gå upp och vila, lederna kändes fortsatt jättefina så det blev en tur till i bassängen på 3 minuter innan vi avslutade för kvällen.

I dag märktes verkligen ingen ökad galla överhuvudtaget efter simmet i dag, snarare så blev lederna bättre, så jäkla skönt! Odden var också lugnare i bassängen vilket nog berodde på att han fick ha leksaken i munnen hela tiden i stället för att jaga den i bland.  Vi har fyra gånger kvar i bassängen innan vi gör sommaruppehåll och i dag känns det betydligt mer hoppfullt med simmet som träningshjälp även i fortsättningen 🙂

Sen var det ju då Kilos tur och han fick simma lite kortare än vanligt i dag. 21 minuter blev det och sedan gjorde jag en snabbschamponering av honom då han är på gång att börja fälla gissar jag. Lite grådassig och tråkigt i pälsen är han i alla fall så han behövde en uppfräschning.

kilo
Fyra gånger kvar den här säsongen att simma i bassängen, sedan blir det trask och sim i sjön i stället.

Valp, viltspår, vitsippor, allergi och allt annat

Oj oj nu är vi med valp igen 🙂 Fredagens arbete gick så långsamt, så långsamt men till slut kunde jag konstatera att klockan var fyra och det var dags att ge sig hem. Grabbarna fick sig en promenad och sedan även kvällsmat innan Henrik till slut kom hem så att vi kunde styra kosan mot Frisk 🙂

Det blev en helkväll hos Angelica och Kricka som bjöd på god middag och en massa prat. Klockan blev egentligen alldeles för mycket men det är svårt att bryta upp när man har trevligt. Frisken hann bli lite trött tillsammans med syskonen som var kvar innan han fick åka med hem i husses knä. Lite knorrande och undrande men i övrigt tyst och go på vägen hem. Det blev en liten rastning på tomten här hemma och sedan blev det ganska raskt kväller så vi tog med oss alla tre hundar upp och kröp ner i sängen. Kilo och Odd var lagom imponerade av den lilla grabben som hade fått följa med hem och båda de stora grabbarna knölade in sig bredvid min sänghalva och låg nära varandra för att söka stöd i denna hemska situation 😉 Frisk knorrade en del innan han kom till ro borta hos Henrik och sedan sov vi sött resten av natten.

Vid 5:30 på lördagsmorgonen vaknade jag och hörde att Frisk började röra på sig så jag tänkte att det var lika bra att ta ut honom. Vi hann röja runt lite på tomten sedan gick vi in och grabbarna fick frukost. Kilo åt som vanligt, Odden däremot pillade mest i maten till att börja med, det där med nyheter är inte hans grej när det kommer till aptiten… Lilleman däremot snaskade i sig nästan hela sin portion, jag hoppas att han fortsätter så! Vi gick ut en sväng till efter det men sedan fick lilleman gå upp till husse i sovrummet igen medan jag och de stora grabbarna åkte på viltspårkursen.

Det är klart att det är lite tråkigt att lämna den alldeles nya valpen redan första dagen men samtidigt måste ju de stora grabbarna få sin aktivering och vi gillar ju viltspåret alla tre så det var bara att åka. Väl på plats fick jag order om att inte gå ut någon annans spår för Oddens spår skulle gås tämligen omgående då det skulle användas till ett andra spår sedan också.

Odden spårade både bra och inte bra i dag. Bitvis så spårade han jättefint och visade verkligen att han hade full koll på vart spåret gick. Han hade det lite jobbigt vid ett fält med skvattram men till och med jag kände att skvattramen nu luktade rejält så jag kan förstå att hundarna har svårt att spåra genom det. Men han kämpade på och löste vinkel efter vinkel och återgången skötte han riktigt, riktigt snyggt. Men sedan kom vi till en vinkel direkt efter bloduppehållet och där fick Odden det riktigt svårt. Han fortsatte att jobba hela tiden men han var ute och snurrade en del, tog om, snurrade igen, tog om igen, snurrade, gick bakspår och grejade men till slut så redde han ut och kunde ta sig den sista biten bort till klöven. En trött Odden drack frisk efteråt så han tyckte nog att det var rätt jobbigt.

Efter Oddens spår hängde jag med bakom ett annat ekipage som spårade jättefint. Sen var det hög tid för frukost tyckte jag  men jag fick äta ganska raskt för Kilo stod på tur för att köra sitt spår. Kilo och jag fick med oss Evelin som ju är en av arrangörerna och som håller på att utbilda sig till domare. Kilo tuffade på bra redan från början, faktiskt bättre än han brukar?! Han är som sagt svår att läsa eftersom han så gott som aldrig doppar ner näsan i spåret men som vanligt kan man se när han inte är på spåret. Jag förklarade för Evelin att Kilo dessutom är lite lat i spåret, han går nästan alltid på stigen eller där det är bra terräng om det går. Han upptäcker visserligen snabbt om spåret vikt av i annan terräng men han testar alltid att gå där det är bra terräng först 😉 Men i övrigt spårade Kilo riktigt bra denna gång!

På vägen hem stannade vi och fotade lite i det hav av vitsippor som finns på vägen till Fårsum.

kilo
Kilo sitter fint bland sipporna.

odden
B
ästa Oddisen ❤

Men sen bar det av hem till den här lilla grabben 🙂

Frisk sitter 8 veckor
Låt mig presentera nytillskottet! Fruängens Frisk 🙂

Lilleman heter alltså Frisk och orsaken till det är väl given gissar jag? Vi hoppas att han blir vad han heter helt enkelt! Om han verkligen ska kallas Frisk har vi däremot inte bestämt ännu, det lutar nog kanske åt att det blir Fix men vi får se vad som känns rätt, just nu ropar jag på bebisen 😉

Bebisen är i alla fall en lättsam kille än så länge. Han äter som sagt som han ska, han gör de flesta pölarna utomhus, han kampar redan nu som en tok och han är nyfiken och tar för sig. Odden har i dag börjat tina upp allt mer mot honom. Faktiskt har lilleman nu fått ligga precis bredvid Odden med näsan i hans päls, det tar sig med andra ord! Odden vill även gärna leka när de är utomhus men han är en aning för hårdhänt än så länge så jag är med och styr lite för att det inte ska gå illa. Kilo är mer avvaktande mot nykomlingen. Han säger inget om Lilleman kommer för nära, han bara går 😉

Vi har som sagt varit ute mycket under helgen, vädret har ju slagit om och det har varit både fint och varmt! Nackdelen med det är att min allergi har kickat igång på alla cylindrar och näsan har i dag varit som ett konstant vatten fall trots nässpray och tabletter. Trött som satan blir jag av det också och känner mig som en urvriden trasa ungefär.

Frisk på språng
Pigg och glad kille.

Men nu ska vi lära känna den här gobiten och det blir säkert bra. I morgon har Henrik semester och har koll på grabbarna, tisdag och onsdag får vi lösa genom att åka hem på rasterna och kolla till läget och så har jag tänkt mig att sluta lite tidigare båda dagarna. På onsdagkväll åker vi mot Öland med husvagnen så resten av veckan kan vi bekanta oss rejält!