Lite rehab igen

Torsdag och det var dags för lite rehab igen. Vi har ju haft en lite svajig period sedan senaste träffen hos Marie… Det började med att Odden blev stel och till och med lite halt några dagar efter förra träffen. Det visade sig vara halsmuskeln på vänstersida som bråkade igen 😦 En massa massage och novafonbehandling har i alla fall gjort att det värsta lossnat och Odden rör sig som han ska igen. Visst är det skönt att det inte är lederna som krånglar men det är klart nervpåfrestande att det är någon överhuvudtaget!

Vi har också provocerat lite mer genom att gå lite längre turer, Odden har faktiskt varit med på turer upp till 8 km nu och det verkar fungera bra 🙂 Vi kan ju inte ta så långa turer varje dag ännu men vi är på gång!

Eftersom Odden fortfarande är ganska stel i halsmuskeln så frågade jag Marie om det kanske var så att vi skulle lägga krut på den denna gång i stället för att vattentraska? Marie höll med om det och vi bestämde oss för att sätta el på Odden i stället. Det har han aldrig varit med om tidigare och han var lite fundersam över varför vi började med att blöta ner honom? Sen var det jättekonstigt att gå när han var helt insnurrad i plattor och ”spännband” runt kroppen men till slut kom vi ju till behandlingsrummet och han kunde ta sig upp på britsen.

Odden upplevde nog elbehandlingen som både märklig och skön. Lika avslappnad som Olle och Maxen varit var han ju inte men så var det ju också första gången för honom. Men nog kopplade han av mellan varven och låg och dåsade bort tiden 😉 Marie valde att sätta alla fyra plattor fram på Odden i dag, annars har vi ju kört fram vid skuldran med två och så vid höfterna med två. Dessutom la hon plattorna så att elen gick längsgående utmed Odden istället för som vanligt där elen går rakt över till motsatt sida. Efteråt kunde vi konstatera att det absolut har lossnat en hel del men att det fortfarande finns lite spänning kvar så vi ska fortsätta att jobba med massage och novafon hemma för att förhoppningsvis snart vara av med ”lårkakan” som Odden haft på halsen 😉

13082778_10204745091146219_4600250681510097640_n
Odden ligger och blundar under elbehandlingen och dessutom har Marie svårt att låta händerna vila så han fick massage bak på rumpan/höfterna under tiden också 😉

Vi pratade även om simmet eftersom jag upplever att Odden  får en ökad galla i armbågarna efter simmet. Inte mycket men ändå ökad. Vi kom överens om att vi ska dela upp simmet på fler pass, senaste gångerna har vi ju kört 8+7 minuter, nu testar vi med 5+5+ ev ytterligare 5 om Oddens armbågar fortfarande känns okej efter 10 minuter. Under sommaren kommer vi ta lite paus med simmandet och i stället försöka vattentraska lite mer. Orsaken till att han får en ökad galla tror jag beror på att han tar i när han simmar och då vinklar han ut armbågarna lite i stället för att bara lugnt och fint föra benen rakt fram (varför vara lugn och fin liksom… 😉 ) vilket så klart borde ge en ökad belastning.

Fortsätter Odden göra så här så kommer vi inte att kunna simma så mycket som vi vill i framtiden men förhoppningsvis kan vi lära honom att simma ”rätt” med tiden och dessutom hoppas jag ju att han ska muskla på sig så att det hjälper honom att hålla lederna på rätt plats.

Nej tack till försäljare!

Ny valp på väg in i huset och då är var det dags att ta sig en titt på vad landets försäkringsbolag har att erbjuda och vilka premier som är överkomliga. Ja för billiga är de inte kan man raskt konstatera!

Jag har alltid haft IF till mina hundar och bortsett från att jag tycker att försäkringarna är gräsligt dyra så har jag alltid varit nöjd med IF som bolag. Det har varit smidigt och enkelt att få ut ersättning och i övrigt så har det fungerat bra. Tyvärr har vi ju relativt frekvent använt försäkringen så hur det fungerar i skarpt läge har vi verkligen testat på…

Med andra ord, jag har väl egentligen inte tänkt att jag ska byta bolag till valpen men det skadar inte att kolla upp villkor och priser. Så det gjorde jag och ganska raskt kunde jag konstatera att det är klart fördelaktigast för oss att använda just IF. Både Agria och Sveland var visserligen billigare när jag kollar men det är bara under första året då båda dessa bolag ger rejäla rabatter (30-40%), men året efter är ju rabatterna borta och då var de faktiskt dyrare än IF. Dessutom älskar jag IFs fasta självrisk och har flertalet gånger sparat många slantar på att ha det i stället för de andra bolagens lösningar med både fast självrisk och rörlig självrisk.

Sagt och gjort, ny försäkring till valpen tecknades och allt var frid och fröjd. Så går det en liten stund och min telefon börjar ringa. Jag kände inte igen numret och det såg ut som ett försäljar numer så jag struntade i att svara. Två minuter efter uppringningen får jag ett sms som säger typ ”Hej, jag är från Agria och ser att du vill köpa försäkring osv”. Men alltså grrr. Jag blev skitsur! Jag vill f*n inte behöva bli uppringd för att jag varit inne på deras sida och tittat runt. Faktum med att om jag hade fått för mig att byta till Agria, vilket jag ju nu inte hade, så hade en sådan här sak mycket väl kunnat få mig att avstå. Påflugna försäljare är bland det värsta jag vet och det går verkligen helt bort.

Men helst skulle jag ju vilja kunna avstå från försäkringar och vara mitt eget lilla bolag, en dag är vi nog där!

MH

Fy för den lede för att gå upp så tidigt som vi gjorde i dag! Hundarna tittade lite frågade på mig när jag serverade frukosten redan klockan fem men tuggade i alla fall i sig sina kulor. En snabb rastning efter det och sedan bar det av.

Målet med denna tidiga resa var Nyköpingsbrukshundklubb där SShK skulle ha MH under dagen och jag skulle vara både förare till Odden och sedan figurant till övriga hundar. Henrik var med för att dokumentera samt för att ta med hundarna hem när Odden var klar, fanns ju ingen vits med att de skulle vara kvar i Nyköping när de inte var tvungna.

Vi började med att rigga banan. Lite lätt förvirrande när man aldrig varit på deras bana tidigare men vi fick ju till det. Sedan ska banan gås igenom med beskrivare och testledare och dela ut arbetsuppgifter till figgarna (vilket vi visserligen tar ganska lätt på, vi har figgat tillsammans så många gånger nu att vi tar det som det kommer) innan vi kunde smita in och ta oss en liten snabb smörgås. Själv kastade jag bara i mig frukostmackan och gick sedan och tog ut Odden för att rasta honom och värma upp honom.

Ja och vid åtta var det ju då dags att dra i gång. Det är alltid lite spännande att gå med sin egna hund och se om den blir beskriven så som man upplever det i vardagen.

Odden var i alla fall med på noterna och spatserade in på plan med glatt  humör. Vi gick runt publiken och Odden fick nosa av dem som han ville innan vi gick fram till testledare Nina. I det här läget valde ju Odden själv att hälsa och då var det rätt trevligt med en ny människa, att gå i väg med Nina var också rätt okej om än lite konstigt. Därefter ska ju testledaren hantera hunden och då sa Odden tack men nej tack! Kontakt ska ske på hans villkor och att bli ”tvingad” att hanteras av främmande var inget han var/är intresserad av. Det är så klart ingen nyhet för mig, Odden har alltid varit lite avvaktande mot främmande människor som går på honom och sedan han varit hos veterinär och fått alldeles för många stick i rumpan är han klart misstänksam mot nya bekantskaper som han inte själv får ta kontakt med i hans takt. Det är inget bekymmer i vardagen eftersom jag kan läsa av honom och styra upp situationer som Odden upplever som jobbiga och när jag ber folk backa och inte tränga sig på Odden väljer han ganska fort att själv ta kontakt och problemet är löst.

hälsning
Första hälsningen, där Odden själv tar kontakt, inga bekymmer. När Nina sedan vill klämma och känna var Odden inte alls lika intresserad och sa klart och tydligt i från att han inte ville.

Där efter är det ju dags för lek och det är ju definitivt Oddens melodi! Trasan blev omedelbart jätteintressant och han var aktiv och med medans jag och Nina kastade den mellan oss. Och när trasan kastades i väg var han snabbt där och grep.

leka
Lek, klart intressant om man frågar Oddis 😉

Dragkamp med Nina skulle säkert någon kunna tro att Odden inte skulle utföra med tanke på att han inte ville låta sig hanteras av henne. Men leka är mycket mer värt än att fundera på vem som håller i trasan så Odden kampade på med Nina för glatta livet, precis som här hemma med andra ord. Därefter är det dags för ”lilla bytet”, där en trasa går mellan trissor och hunden kan jaga efter om den vill. Att Odden skulle springa på det här momentet kändes mer eller mindre självklart, det är ju gräsligt mycket jaktintresse i den här grabben. Odden sprang mycket riktigt båda gångerna och greppade även trasan båda gångerna, men eftersom den satt fast så släppte han den när han kom tillbaka. Efter det kommer ju momentet ”aktivitet” som ju egentligen är en rent passiv övning där jag som förare står helt still och så beskriver man vad hunden gör under tiden. Odden var relativt lugn, han pep lite och gick runt mig lite men i övrigt alltså ganska lugn.

Därefter är det avståndsleken där en figurant rör sig på en linje en bit bort. När vi gick bort till det momentet sa jag till Nina att jag trodde att Odden skulle vråla rätt friskt på den skumma figuren och därför blev jag ganska förvånad när Odden under den första förflyttningen av figuranten var helt tyst? Men sen tog han i och han har ju ett gräsligt grovt skall så det är inte utan att folk brukar hoppa till. Odden tog i rätt rejält och när jag släppte honom så stack han tveksamt framåt och sedan i en viiiid båge för att stanna när figuranten klev fram och fortsätta att skälla ut den 😉 Eftersom han inte går fram till figuranten så stoppar ju beskrivningen där och i stället så får Odden gå fram till figuranten tillsammans med mig och hälsa.

Avståndslek
Avståndslek och den här bilden är tagen strax före Odden börjar vråla 😉

Sen är det dags för ”dumpe”, den berömda overallen som far upp och det brukar vara det momentet som alla hört talas om och vet vad det är när man pratar om mh 😉 Odden gör en ett snabbt stopp och vrålar sedan och berättar att det där faktiskt inte alls är okej, att hoppa upp och skrämmas så där. Han håller sig hela tiden i närheten av mig och overallen men går runt lite och försöker hitta en ”öppning” för att försöka förstå vad tusan det är som står där? 😉 När jag sätter mig på huk vid overallen tar han sig fram och kollar av vad det faktiskt är och därefter är det inte längre farligt. Nyfiken är han dock fortfarande och vid en förbipassering måste han kolla av overallen igen.

Skramlet var tydligen inte mycket att bry sig om? Odden vänder mest på sig och när jag tagit ett steg emot skramlet så går han dit och kollar vad det faktiskt var som lät? Som sagt nyfiken är han och det hjälper honom i de flesta situationer.

Så kommer spökena och med tanke på hur mycket Odden vrålade på avståndsleken så förstod jag att han skulle använda röstresurserna även i detta moment 😉 Och jodå Odden tyckte att det var klart misstänksamt att det kom två vitklädda typer mot honom och gapade på rätt friskt. Han hölls sig framför eller bredvid mig och gjorde nog sitt bästa för att berätta för spökena att han inte var så sugen på att hälsa och att de gott kunde stanna där de var eller ännu hellre vända och försvinna. När det väl stannade och vände sig om så var det väl inte så farligt längre men konstigt var det minsann!

spöke
Spökena var klart knepiga typer om man frågar Odden.

Därefter återstår bara två moment, först lek igen och det var så klart lika skoj som när vi började! Därefter är det lek under skott och nog hörde Odden skotten alltid men släppa trasan, nä det gör han inte gärna. Sedan är det skott under stillastående och även här visade Odden att han hörde men han var lugn och efter skotten återtog han raskt leken igen när det bjöds.

lek skott
Lek under skott och Odden har inte tid att bry sig, det finns ju en trasa framme som man kan bita i 😉

Överlag så tycker jag att Odden blev beskriven på det sättet som vi upplever honom även i vardagen. Han är inte helt social, han är lekfull, han har mycket jakt i sig och han är rätt ljudlig av sig när det är något som han tycker är misstänkt. Men framför allt så är Odden nyfiken och det är det som hjälper honom när något är läskigt eller jobbigt, att han orkar ta sig fram och undersöka för att kunna konstatera att det inte var farligt.

En trött Odden fick sedan hänga med hussen hem medan jag fortsatte att figga under resten av dagen. Överlag fick vi se trevliga och roliga hundar denna dag och vi kunde nöjda åka hem efter en heldag.

Rödgölen leden

Fredag, efterlängtat!

I dag bestämde jag mig för att det var läge att testa någon ny led i närheten igen. Valet föll Rödgölen leden som ligger en bit utanför Norrköping mot Katrineholmshållet. Enligt Naturkartan skulle leden vara ca 7 km lång och passera både badplats och vindskydd, verkade perfekt helt enkelt.

Hundarna var så klart på när jag kom hem och skuttade förväntansfullt in i bilen när jag öppnade luckan. Jag var först tveksam till om jag skulle ta med någon fika men efter lite övervägande så tog jag med ryggsäcken, en flaska vatten och så stannade jag och köpte en muffins och en påse torkad frukt. Det är ju trots allt väldigt trevligt att fika i skogen.

Vi hittade snabbt fram till starten av leden och gav oss i väg. Odden fick gå kopplad första biten för att värma upp men sedan fick han faktiskt vara lös. Han har haft problem med halsmuskeln de senaste dagarna igen, skadan verkar ha gått upp igen, så han har varit kopplad senaste dagarna för att hålla sig lugn men i dag testade jag alltså att låta honom vara lite lös igen. Vi får väl se vad muskeln tycker om det i morgon…

Första biten gick ut med en grusväg bort till en badplats och sedan utmed kanten av sjön och bort till en scoutstuga. Därefter gick leden in i skogen och man kunde välja att gå medsols eller motsols, jag valde motsols.

karta
Leden.

start
F
örsta biten gick på en liten grusväg.

Efter en bit blev det en rejäl uppförsbacke och det var inte utan att jag fick lite puls. Överlag var leden ganska kuperad men framför allt var det en oerhört trevlig led! Mycket skogsstigar och stigarna var jättefina. Faktiskt var bitar av stigen krattad (?)! Leden var bra utmärkt med ett undantag där jag gick fel. Vi fortsatte rakt fram men det visade sig vara Östgötaleden som fortsatte åt det hållet, vi skulle svänga in i skogen just där. Vi gick nog 500 m innan jag upptäckte mitt misstag och vi kunde vända och gå rätt. Men annars var det väldigt välmarkerat.

i skogen
Härligt mjuka skogsstigar, underbart!

Kuperat som sagt men trevligt underlag och varierad skog. Både barr och lövskog gick man genom och mellan varven över små kärr, men då var det spångat och inte det minsta svårt att ta sig fram. Efter vår lilla felnavigering så var det dags att hitta till vindskyddet som låg ca 200 meter från leden, uppe på ett berg. Vi kom fram lagom tills en rejäl hagelskur drog förbi så det passade ju bra med lite tak över huvudet. Vindskyddet låg som sagt högt upp men nedanför låg en liten göl och där fanns det tydligen en brygga. Jag gick dock aldrig ner och tittade, det spar vi till en annan gång.

markering
Jo mestadels var det extremt välmarkerat på den här leden, men vid ett tillfälle gick vi alltså ändå fel… 😉

vindskyddFramme och vi skriver in oss i gästboken så klart. Ungefär trettio sekunder efter denna bild är tagen började det att hagla rejält.

hagel
Hagel i mängd!

kilo i vindskyddet

Kilo vilar en stund i vindskyddet. Han är ju lite mer rutinerad än Odden och vet att man ska vila när det är rast och inte springa runt och nosa överallt 😉

När hagelovädret dragit förbi så fortsatte vi vår vandring. Det fortsatte att vara kuperat och vi fick ta i lite för att komma upp i bland. Jag var lite orolig för Odden ibland eftersom han inte själv känner några begränsningar utan jag måste vara där och säga åt honom att inte kasta sig ner för branter eller hoppa över alla träd som ligger ner… Men överlag skötte han sig ändå bra.

Den här leden kommer jag garanterat att gå fler gånger. Dels var den som sagt trevlig, dels var den lite pulshöjande och dessutom var den ganska lagom lång, som grädde på moset kan man faktiskt justera längden lite också eftersom man inte behöver gå hela leden utan kan svänga av lite tidigare om man blir trött eller har ont om tid.

björk och vatten
Gott med vatten tyckte grabbarna.

titt ut
Titt ut under trädstammen.

Jag har inte riktigt koll på hur länge vi var ute men strax över två timmar tror jag. Då tog vi flera fotopauser och en längre paus under hagelovädret så att vi gick ca 8 km verkar rimligt.

I morgon har jag inget inplanerat. Det känns lite konstigt att inte åka till Västerås men jag överlever nog 😉 På söndag däremot ska Odden gå sitt MH och jag ska figga efter att han har gått, efter det åker jag till Angelica och Kricka och spanar på valparna igen 🙂

Man ska ha husvagn!

I fredags var det äntligen dags, årspremiär med husvagnen 🙂

Nu var det inte någon längre sträcka vi skulle ta oss, några mil bara bort till Kolmården 😉 Men det är ju vetskapen om att vara i väg lite som är skön och dessutom skulle vi ju ha trevligt sällskap. Vid sextiden på fredagen rullade vi hemifrån med lilla snigel bakom oss och funderade på om allt verkligen var med? Det där med att packa är ju aldrig min starka sida och dessutom tycker jag ju att det är så fruktansvärt tråkigt så det blev mest att jag kastade in lite saker på måfå. Mycket saker har vi ju dessutom kvar i vagnen även under vinterförvaringen så vi skulle nog klara oss tänkte jag.

Märkligt nog så var Anders och Annette före oss på plats, det liksom händer inte att vi rullar in på campingen före dem?! 😉 Nåja att få till vagnarna gick ganska fort, smidigt att inte ha något förtält! En hage mellan våra vagnar trollades raskt fram, vad gjorde man utan kompostgaller?? När bygget av lägret var klart tog vi ut grabbarna och gick en liten kort runda så att de fick hälsa på varandra. Det är ju inga bekymmer så ganska raskt var de lösa och nosa de runt tillsammans och vi gick tillbaka till vagnarna och släppte in hundarna i hagen. Faktiskt så hade vi ett litet ”sitt” ute där på kvällen, avnjöt lite snax och Pimm´s innan jag värmde på dem redan färdiglagade soppan, skar upp lite bröd och dukade fram. När det var dags att äta var vi fyra människor och 6 hundar i vår vagn, fungerade ypperligt men varmt blir det.

Campingen, First Camp Kolmården, hade ingen av oss varit på tidigare men den fick tummen upp. Faktum med att de öppnade för säsongen på fredagen så det var vi och typ tre-fyra andra på plats, men i stugorna fanns det däremot lite folk. Campingen var ganska stor men det som gjorde att vi gillade den var markerna runt. Det fanns fina vägar att gå med hundarna och man kunde gå ner till vattnet och se ut över Bråviken, härligt. Nackdelen var möjligen att servicehusen låg gräsligt långt bort..

På lördagen vaknade jag till glada hundar och klev upp för att rasta dem. Vi hittade en liten slinga runt campingen utmed vattnet och på lite klippor som var alldeles lagom 🙂 Därefter blev det frukost för oss alla. På förmiddagen trampade Annette, jag, Kilo, Odden, Musse och Tino i väg på Marmorleden som man kan kliva på från campingens badplats typ. En jättefin led utmed vattnet bort till Vildmarkshotellet och djurparken. Leden var både fin och lite kuperad och när vi var framme vid hotellet fortsatte vi en bit till eftersom Östgötaleden fortsätter bort mot Bråvikens naturreservat. Vi gick inte jättelångt med bort till Kopparbo knallade vi i alla fall innan vi ringde Henrik för upphämtning.

braviken
Grabbarna på promenad, här med utsikt över Bråviken. Tino, Musse, Kilo och Odden.

marmorleden
M
armorleden går bitvis precis bredvid Bråviken.

Vid tvåtiden var det sedan dags för oss att lämna campingen en stund då det var kalas i Butbro för att fira Emma och Tommys födelsedagar. Hundarna fick vara med och hälsa på vuxna och barn och blev så trötta så trötta av att vara sociala och sov sedan gott hela vägen tillbaka till husvagnen. På campingen sken solen och vi klädde på oss och svepte in oss i filtar för att kunna sitta ute en stund innan vid på kvällskvisten fick käka god gryta i Annette och Anders husvagn 🙂

Söndagen började med att det fullkomligt vräkte ner regn på husvagnstaket, blä liksom. Men när jag sedan gick upp och tog ut hundarna vid halv åtta sken solen och hundarna fick sig en runda bort till vattnet där de plaskade runt. Odden som ju inte alls gillat vatten tycker numera att det är väldigt skoj att blaska runt och när det dessutom fanns lite änder i närheten blev det så klart ännu mer spännande.

Efter frukosten blev det sedan en promenad igen. Annette och jag testade att gå även den övre delen av Marmorleden denna dag och sedan samma del som vi gått dagen innan på vägen hem. En jättefin led verkligen och vi hade tur med vädret som var precis lagom under promenaden. Klantigt nog tog jag inte med mig kameran denna dag vilket var synd eftersom vi var uppe på fina utsiktsplatser.

Tillbaka vid vagnarna avslutade vi vistelsen med lite korv med bröd till lunch och sedan återstod bara att packa i hop allt och koppla ihop vagnen med bilen. Henrik och jag åkte dock inte direkt hem utan vi ställde av husvagnen vid poliskontrollplatsen och åkte sedan till Angelica och Kricka för att ta en kik på valparna igen. Jösses så de hade växt denna vecka! Och tja det ser ut som att en av pojkarna nog blir Ramstorpebo om mindre än två veckor! 🙂

odd….

I onsdags hade Odden en rehabtid igen. För tillfället känns ju det mesta rätt bra med honom, gallan är under kontroll och han är pigg, glad och bara en aning för mycket för hans eget bästa 😉

Efter simmet i måndags tyckte jag att gallan ökade lite och jag tror att det beror på att Odden tar i så dant när han simmar. När han simmar normalt så tar han raka fina frambenstag men när han tar i så vinklar han ut armbågarna och då blir det så klart en annan belastning. Jag påtalade det här för Marie i onsdags och hon tyckte att jag skulle dra åt flytvästen mer fram för att stötta fronten på Odden och dessutom så får vi ju försöka att få Odden att ta det lite lugnare i vattnet…

I onsdags var dock gallan ungefär som den brukar när vi varit hos Marie vilket var lite synd för senaste tiden så har jag tyckt att det känts bättre, några dagar har det till och med varit så att jag inte känt någon galla alls 🙂 Nåja vi tränade på med vattentrasken i alla fall och den här gången sänkte vi vattnet ganska rejält. Från att ha haft 500 mm så fick Odden denna gång traska i 400 mm. Det var svårt och lite jobbigt tyckte Odden men han redde ut det i alla fall. Tempot fick bli som vanligt, ganska högt, för annars hittar Odden på hyss… När traskandet var klart blev det en stund på vibben också vilket som alltid är jättetråkigt enligt Odd.

I övrigt håller Odden på att driva mig till vansinne med två grejer för tillfället. Det första är att han inte låter bli Kilo. Kilo har fått ett våteksem under ena örat och från att ha varit litet och obetydligt så har Odden lyckas snaska upp det till ett ganska stort eksem… Nu har jag äntligen fått det att börja ta ihop så nu ska det väl läka ut, ja om Odden inte måste pussa lite till på sin bror vill säga…

Den andra grejen är att Odden äter lite dåligt igen. Kvällsmaten får han i sig men frukosten är inte alltid så intressant. Nu ska Odden hållas smal med tanke på hans ben men just nu har han gått ner och är inte smal utan mager och jag försöker med andra ord få i honom mer mat. Att äta när jag ligger i badkaret är ju en märklig favorit (?) men jag kan ju för tusan inte bada varje morgon 😉 Senaste dagarna nu har jag helt enkelt stoppat ner två-tre dl foder i fickan när jag gått morgonrundan med hundarna och så får Odden äta under promenaden. Jätteskoj tycker han och snaskar glatt i sig allt jag erbjuder.

Ja han utmanar allt sin matte den lilla huggormen 😉

1 år….

I dag är det 1 år sedan jag åkte in med Odden till veterinären och fick se de där gräsliga röntgenbilderna på hur hans armbåge såg ut. 1 år där vi kastats mellan hopp och förtvivlan. 1 år där vi lagt ner tid, ork och en jäkla massa pengar. 1 år där ångesten nästan dagligen varit närvarande på ett eller annat sätt. 1 år som vi nu kan lägga bakom oss!

op 1_redigerad-1
I dag för ett år sedan…
Jag tycker verkligen att den här röntgenbilden ser hemsk ut. Skruven ser groteskt stor ut och jag blir tjutfärdig bara av att tänka på den där dagen.

Jag vet inte hur många gånger jag under detta år fått frågan ”Har det varit värt det?!, många gånger är det i alla fall. Jag kan fortfarande inte svara på den frågan, för jag vet inte om det har varit värt det och kommer inte veta det fören den dagen Odden faktiskt inte längre finns. Först då kan vi, precis om man bara kan med en valpkull, svara på om det blev bra eller dåligt, när vi har hela facit i hand.

op 3
Några dagar efter operation nummer 1.

Jag får även i bland frågan om det är något jag skulle göra om? Även den frågan är för mig omöjlig att svara på. Det här har inte varit något roligt år, inget jag vill göra om, inget jag önskar någon annan att få uppleva, men om jag nu gud förbjude står där med en ny valp någon gång i framtiden med en liknande diagnos så vet jag faktiskt inte vad jag skulle göra? Det är lika svårt att svara på som om jag skulle rekommendera någon annan att göra det vi gjort? Inget fall är ju det andra likt så att komma med ett svar som är svart eller vitt är inte möjligt, det beror på är mitt ständiga svar.

Det tar kraft, tid och en ansenlig summa pengar så mycket kan jag i alla fall säga. Vi har ju ändå haft någon form av tur i oturen. Vi bor relativt nära både veterinär och fysioterapeut som vi har kunnat få hjälp av. Hade vi haft mer än 10 mil enkel resa till en rehabanläggning hade det ju inte gått rent praktiskt. Vi har haft tillgång till en av landets bästa fysioterapeuter som dessutom redan sedan tidigare har hjälp oss med andra hundar och vet hur hon ska lägga upp och förklara för mig för att vi ska kunna jobba även på hemmaplan. Hon har dessutom förstått svårigheten med att hålla Odden lugn och tillsammans med mig fört resonemang om skadan/nyttan med att hålla nere motionen och hjälpt till att försöka hitta den gyllene medelvägen. Jag har ett jobb som är ganska flexibelt vilket gjort att jag har kunnat flexa ut och åka till veterinär och rehab även under arbetstid i bland. Henrik har ett jobb där han faktiskt har kunnat ha med Odden under de veckor då han inte fick röra sig alls i princip. Vi har min svärfar som hundrastare på dagarna som förstått allvaret i det hela och lyssnat på samt följt de instruktioner han fått. Vi har haft en försäkring som utan att protestera eller ifrågasätta har hostat upp varje krona som vi har haft rätt till. Vi har haft pengar som vi kunnat använda när försäkringspengarna var slut utan att behöva göra avkall på vårt vardagliga liv, men det hade så klart varit roligare att lägga dessa pengar på en resa än veterinärräkningar…

Men främst är det ju också så att jag har ett intresse av rehab och friskvårdsträning. Det har definitivt varit en förutsättning för att det här året skulle gå ihop. Det är svårt att vattentraska i oktober i kallare och kallare vatten om man inte tror på att det ska hjälpa och är nyfiken på hur leden ska kännas när man går upp igen samtidigt som ens egna ben blir mer och mer blåfrusna… Det är svårt att motivera sig till att åka 7 mil tor  två gånger varje vecka i flera månader för att låta hunden få rehab i några få minuter om du inte har ett intresse för rehab. Det är svårt att motivera sig till att göra diverse övningar, stretcha, massera, använda novafon osv på hemmaplan om du inte tycker att det är ganska skoj och intressant att se vad som händer med hundens kropp och rörelseförmåga efter varje pass/övning. Visst kan även någon som inte gillar eller är intresserad av rehab/friskvård rehabilitera sin hund, men jag har faktiskt svårt att se att någon utan intresse skulle orka med det vi gjort i ett års tid utan att till slut tröttna eller helt enkelt ge upp.

lyfta
Balansövningar

12141581_10203885937667919_363479509888763927_n
Vibbplatta

behandling
Novafon

traskenVattentrask

sim
Sim

En annan fråga jag under året fått är ”Är han bra nu?”. Nä det är han inte, det kommer han nämligen aldrig att bli…. Odden kommer aldrig bli en frisk hund, inte på det sättet. Men han har börjat att bli en ganska så vanlig hund nu, en hund som får vara med på mer och mer saker för att förhoppningsvis inom det här året faktiskt få vara med på allt som vi hittar på. En hund som kan vara lös på promenader och som får hänga med på normala promenader, inte bara 10 minuters. En hund som kan få umgås med andra hundar i stället för att få sitta bredvid och bara titta på. En hund som, till hans och min stora lycka, har fått börja spåra igen. En hund som kan få börja träna lite saker. En hund som helt enkelt faktiskt får vara just hund!

Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att vi om många år får svara JA på frågan om det var värt det. Att vi med pengar och nedlagd tid har köpt oss många år tillsammans med den här galenpannan som vi kallar Odd ❤

Men är det inte märkligt?

I morse ringde klockan lika tidigt som på vardagarna, blä. Men av någon anledning är det lättare att slänga benen över sängkanten när man ska ut i skogen och spåra än när man ska åka till jobbet 😉

Vi var på plats i Fårsum strax före åtta och jag började med att gå ut en spår själv först. Det blev spår 33 som jag gick ut och det spåret ligger inne på en liten stickväg så när jag var klar och tillbaka vid bilen passade jag på att ta ut hundarna och rast dem där i stället för att som vanligt utgå från grillplatsen. Sen hann jag mest bara parkera bilen och ta några andetag innan det var dax att spåra med någon av mina grabbar. Jag beslutade mig för att köra Kilo först och vi fick med oss en dam som sällskap. Kilo skulle i dag gå spår 19 och det har jag bara gått en gång tidigare och då med Odden förra året.

Kilo som brukar vara svårläst spårade i dag riktigt, riktigt fint 🙂 Han visade tydligt när han var på spåret och när han fick tapp så jobbade han snyggt tillbaka. Han hade det lite styrigt i återgången men löste det ändå fint till slut. Strax innan slutet så gick spåret ner till vägen och gjorde sedan en vinkel åt höger. Kilo kom uppenbarligen ihåg förra veckans spår som ju gick över en väg och hade klöven på andra sidan så han traskade nöjt över men blev sedan fundersam över vart spåret faktiskt hade tagit vägen? Han jobbade sig tillbaka och ganska snart var han vid slutet och fick så klart massor av beröm! Så som Kilo spårade i dag är helt klart det bästa han gjort på ett dygnspår 🙂

Jag hann faktiskt ta det lite lugnt och käka frukost innan det var dags för Oddens spår och eftersom Odden spårat så fantastiskt bra, jämt typ, så hade jag ju förra veckan sagt att jag tyckte att Sören skulle gå med bakom honom och se om vi inte skulle testa att gå ett öppenklassprov snart, dessutom skulle vi skjuta för Odden eftersom han aldrig hört skott på så nära håll.

Glada i hågen traskade vi bort till spår 8 och Odden tog spåret direkt och knallade i väg i sin vanliga takt. Men ca 100 m från starten så gick han av spåret? Det har ALDRIG hänt tidigare så jag blev lite fundersam? Det blåste visserligen en hel del men så här mycket brukar Odden aldrig gå bredvid spårkärnan, han är annars väldigt noga med att vara just i kärnan av spåret även om det blåser. Jag hängde i alla fall på, man ska lite på sin hund! och vi snurrade på. Odden jobbade och han spårade men vad tusan han spårade har jag ingen aning om? Antingen hade det gått något vilt där som stökat till spåret eller så var det helt enkelt blåsten som hade styrt till spåret?

Odden jobbade på i flera minuter och snurrade fram och tillbaka, gick på spåret några meter men vek sedan av och snurrade vidare? Till slut valde vi att visa på igen på ett ställe där vi såg att det fanns en blodfläck och Odden sniffade lydigt på fläcken och gav sig av igen. Han gick av spåret ytterligare en gång men jobbade tillbaka, kollade av ett bakspår igen och sedan hittade han rätt igen. Därefter kunde jag äntligen känna igen min hund i spårarbetet igen! Nu tuffade Odden på som han brukade, i kärnan och med noggrannhet! Han var klart påverkad av trasslet i början, mest för att han nog blivit rätt trött av att snurra runt och försöka reda ut vart spåret faktiskt gick.

Sören undrade nog i början vad tusan jag snackat om, skulle den här hunden vara en liten stjärna i spåret? Men nu fick även han se hur Odden brukar göra och Odden briljerade i återgången och i vinklarna. Men visst är det märkligt att första gången som Odden strular i spåret så är det när vi har en domare efter oss?! Nu var det ju inget prov i dag men när i kom till klöven så konstaterade Sören att vi absolut ska testa på något öppenklassprov i vår 🙂 Speciellt återgången var Sören mycket nöjd med hur Odden jobbat. Efter spåret så gick Sören en bit i förväg och så testade vi att skjuta och Odden kollade och blängde sedan lite på Sören men mer än så reagerade han inte, skönt!

Skönt också att Odden fått höra skott eftersom vi om två veckor ska göra MH. Eftersom jag inte på några sätt vi ha en skottberörd hund så kommer jag inte att chansa och utsätta Odden för skott om jag tycker att det ser ut som om han lagt på sig jobbiga erfarenheter under MH:t men om han känns okej så kommer jag inte att behöva fundera eftersom Odden i dag visade att ha i alla fall inte är rädd för skotten i normala lägen 🙂

Efter Oddens spår så gick jag och damen som hängt på Kilo och mig ut spår 14 som är rejält långt men vi hann avverka en hel drös med trevliga samtalsämnen så det var bara roligt. Som om inte det räckte så hängde jag även på  bakom Håkan och Molly och kollade in deras spår. Fem spår senare var spårdagen i alla fall färdig och jag rullade i väg med två nöjda grabbar bak i bilen. Vi åkte dock inte hem direkt utan första stoppet gjorde vi i Mogata där vi tog en snabbfika med Eva och Conny 🙂 Odden var så lycklig över att få busa lite med Belle och Belle i sin tur var nöjd över att få träffa Kilo som är hennes favorit. Elton var väl den som inte var lika nöjd med att det kom herrbesök 😉

Andra stoppet blev på Viberga för att handla lite småsaker och tredje stoppet blev hos Anne för att lämna av lite musslor. Hemma igen så städade jag ur bussen. Jag kan inte begripa hur snabbt det blir dammigt och skitigt i den? Hundarna fick tugga lite hjortben under tiden. När det var klart så tog vi en promenad i skogen och var tillbaka lagom till sextiden. Kvällsmat till grabbarna och sedan var det hög tid att laga middag till oss tvåbenta också. Henrik har åkt på en manlig förkylning och är väldigt nära döden om man ska tro honom 😉 Nu hävdar han bestämt att lite chips skulle göra honom piggare så det är visst bara att åka och handla….

I morgon är det dax för en ny spårdag 🙂

Sennenträff, Bjänleden

I dag var det dags för sennenträff igen. Av erfarenhet vet jag att flest besökare får man till en träff genom att gå ca 4-5 km och gärna på ett ställe som vi varit på tidigare men i dag hade jag planerat in något helt annat 😉 I dag stod nämligen en tur på Bjänleden på agendan. Den leden gick ju Kilo och jag för dryga månaden sedan och var nöjda med så jag tyckte att det var ett bra ställe att ha träff på. Leden är visserligen 8 km men hallå vi är ju hundmänniskor, nog ska vi väl orka gå det?!! Men att vi inte skulle bli så rasande många på träffen gissade jag ju och hade rätt.

Henrik och jag var på plats vid parkeringen ganska tidigt då vi hade åkt för att fixa grillkol och tändvätska först. Marie var dock ännu tidigare och var redan där. Dessvärre var parkeringen avstängd så det blev lite knepigt att få plats. För hur det nu än var så blev vi till slut i alla fall 10 personer och 10 hundar 🙂 Lite annorlunda fördelning på hundarna i dag då det var hela 8 hanar men bara 2 tikar? Nåja vi gav oss i alla fall glada i hågen i väg och traskade på. Leden är trevlig och går ju mestadels i skog men är ganska kuperad. Efter ca 3 km stannade vi för fika paus, satte fyr på grillkolen och väntade ungefär tre minuter innan korvarna åkte fram 😉 Marie var så grillsugen att hon hade kunnat starta med grillen redan vid parkeringen 😉

marie grillar
Äntligen säger Marie! 😉

grabbarna
Grabbarna skulle nog gärna varit med närmre grillen och korvarna 😉

Grill
Samling vid grillen.

Christine och Lina hade en tid att passa så de lämnade fikat lite tidigare än vi andra och med det var det bara hanar kvar under resten av tiden. Men det spelade ju mindre roll, pojkarna kan sköta sig 🙂 Vi fortsatte sedan även vi andra och nu fick Odden vara lite lös och sträcka ut. Han hade dock väldigt bråttom mellan varven och var lite väl långt fram men han var så lycklig så lycklig över att få vara lös och få spåra tjejerna, vilket var det han sysslade med.

8 km är det längsta Odden gått i ett svep på ett år och han gick förmodligen ännu längre eftersom han fick springa lite fram och tillbaka för att jag kallade in honom när han var för långt fram. Det känns som en stor seger att kunna ha med Odden på sådana här turer även om vi så klart inte är redo för att göra så här långa turer dagligen ännu.

Tillbaka vid parkeringen var vi nyfikna och gick in och tittade i den lilla handelsboden i byn. Det blev en äppelmust till flera av oss och den var riktigt, riktigt god!

12495070_10204601555717923_1797282865279936873_n
Gott och roligt med äppelmust 😉

Nöjda och glada kunde vi sedan rulla hemåt med två snarkande grabbar där bak i bilen 🙂

Under eftermiddagen tog vi det sedan lugnt och hundarna sov sött i nästan 2 timmar. Men när de fått kvällsmat tänkte jag att Kilo skulle få gå en runda till. Odden var dock mycket tydligt med att han minsann ville ut  och gå han med så han fick faktiskt knalla med han också. Nu gick vi både lugnt och inte speciellt långt men min plan var verkligen inte att ta ut Odden på ytterligare en runda i dag. Men det verkar ha gått bra 🙂

Viltspår och valpar

Ingen sovmorgon här inte, spår stod nämligen på dagens schema!

Det är så jäkla skoj att åka i väg med båda grabbarna och spåra, de är nämligen så vansinnigt olika i sitt spårande vilket så klart utvecklar mig som förare. I dag fick Kilo börja. Han är verkligen hur svår som helst i bland. Det ser inte ut som att han spårar, mer som att han är ute på en trevlig liten tur och strosar runt. Han har ändå full koll på spåret inser jag ju och det blir tydligt de gånger som han har tapp. När spåret ”plötsligt” försvinner för honom så blir han jätteintensiv och då syns det tydligt hur han jobbar tillbaka, när han sedan är på spåret igen fortsätter han att vara svårläst? I dag hade Kilo ett spår som gick över en grusväg och fortsatte på andra sidan vägen. Det tyckte han var jättekonstigt och han gick faktiskt tillbaka till den sidan han kom i från för att verkligen kolla så att klöven inte låg på den sidan 😉 Det gjorde den ju inte så då fortsatte han och hittade ju sedan sin älgklöv.

Sen var det Oddens tur och om Kilo är svår att läsa så är Odden precis hans motsatts. Han är så löjligt lättläst så att man bara går och flinar bak i linan 🙂 I dag fick han ett ganska långt spår och på slutet gick det över berg med vitmossa och då blev det lite svårt tyckte Odden som började bli trött. Men han jobbar så fint och metodiskt att det inte är några bekymmer att komma till klöven. När vi kom tillbaka till grillplatsen så bad jag Sören om att få testa skott på Odden till nästa gång för att se hur han reagerar på det? Det har jag nämligen ingen aning om men eftersom han spårar så bra så tänkte jag faktiskt testa på ett öppenklassprov på honom om inte allt för lång tid så då behöver jag ju veta hur han reagerar vid skott?

Efter spåret åkte vi till Angelica och valparna igen. Grabbarna fick ju ligga kvar ute i bilen men jag gick in och myste med de små gopropparna 🙂 Det blev mys, prat och så kom även Lisbeth dit så vi blev även bjudna på lunch, en jättegod pastasallad! Lisbeth hade med sig efterrätt, en kladdkaka med valnötter, mums!  Men mest tid tillbringade vi nere på golvet så klart. Valparna fotades också, nu är de ju fyra veckor så då fick det bli sitt bilder på gänget.

valpar
Fruängens F-kull.

Blå
Blåhane klättrar på röd tik tror jag.

grå
Grå hane tar sig en lur.

svart
S
vart hane sover sött.

Till slut var de dock dags att se till att ta hand om mina egna grabbar så jag sa att jag var tvungen att åka. Men då skulle Angelica och Lisbeth också rasta sin så vi tog en gemensam promenad i stället. En lätt rörig promenad eftersom alla grabbar bestämde sig för att Lallan luktade fantastiskt gott? Kilo var helt galen och höll på att driva mig till vansinne med sitt konstanta pipande och försök att stoppa in nosen i röven på Lallan… Odden var dock helnöjd med att få vara med och vara lite lös bland andra hundar 🙂

Efter promenaden åkte vi i alla fall hemåt och sedan har vi väl inte fått så mycket gjort resten av kvällen. Grabbarna fick tugga lite märgben och jag har plockat lite här hemma men nu blir det snart sängen så att vi orkar med morgondagen också!

Dvardalaleden

Fredag!!

Dagen började dock med att det vräkte ner snö? Nog för att det är första april men aprilvädret måste ju liksom inte rivstarta?! Under förmiddagen slog det dock om och resten av dagen har det varit idel klarblå himmel.

Tror jag ägnade hela arbetsdagen åt att längta ut i skogen 😉 Så när jag väl kom hem så gjorde jag slag i saken! Slängde ner en macka och gjorde lite varm choklad och sedan stoppade jag in grabbarna i bussen. Kilo kvittrade förtjust när han såg ryggsäcken och var taggad till tusen. Odden höll sig lite mer avvaktande, han är fortfarande osäker på om han ska få hänga med när ryggsäcken packas, lilla gubben ❤ Desto gladare blev han när han fick klartecken och båda hundarna kastade sig in i bilen.

I dag hade jag bestämt mig för att testa någon ny skog i stället för vår vanliga, det var faktiskt ett tag sedan sist nu. Odden kan ju fortfarande inte gå hur långt som helst men jag hade googlat fram en led i Åby utanför Norrköping som skulle vara ca 4 km vilket kändes alldeles lagom. Naturkartan.se är en bra sida för att hitta leder i Norrköping och Linköping bland annat och fiffigt nog finns det en app som man kan använda också som tex innehåller gps för att ta sig till rätt starpunkt, mycket praktiskt! Jag hittade med andra ord rätt utan bekymmer och parkerade vid kyrkan som appen rekommenderade. Ryggsäcken åkte på ryggen och hundarna kopplades upp och så gav vi oss i väg. Vi befann oss typ inne i åby så det kändes lite märkligt men vi hittade rätt ledmarkering direkt och följde den. Det kändes inte som om vi skulle få vara ensamma på den här leden med tanke på hur centralt den låg men jag såg inga andra när vi traskade i väg så efter en stund släppte jag Kilo och efter ytterligare några hundra meter när leden gick upp mer i skogen så fick även Odden gå lite lös.

skylt
Ut på tur, bara att följa pilar och orange färg.

Jag valde att gå leden motsols, främst för att jag inte ville komma till den på kartan utmärkta grillplatsen för fort. Men jag tror att det var ett bra val. Första delen som vi gick var nämligen ganska trist. Lite halv taskig stig i början och sedan följde leden ett elljusspår vilket inte är så spännande. Men efter någon km svängde leden upp i skogen och då blev det en helt annan upplevelse. Leden var ganska kuperad, det gick upp och ner både nu och då och rumpa och lår fick jobba, skönt. Efter en rejäl uppförsbacke fick vi plötsligt en jättefin utsikt över Yxbacken, ni vet slalombacken som Pernilla Wiberg växte upp i.

utsikt
Grabbarna med Yxbacken i bakgrunden. Tänk att det bara är några veckor sedan som den var öppen för att åka i och i dag var det över 10 grader varmt, det svänger!

Vi fortsatte sedan att få gå upp och ner bland sten och tallar och Odden var så jäkla nöjd över att få vara med! Men det märktes att det dels var kuperat och dels var nästan första riktiga värmen i dag, tungorna hängde som slipsar på hundarna efter några backar till 😉

slips
Oddens slips…

på stigen
K
uperat och lite trixigt på några ställen. Men det är bra träning för oss alla tre 🙂

På flera ställen tyckte jag att det var vacker utsikt men på de utmarkerade utsiktsplatserna var jag inte så imponerad? På ett ställe var det typ ingen utsikt alls? Nä de markerade utsiktsplatserna får tummen ner men i övrigt fanns det gott om fina platser att stå och se ut över! Men så kom vi då fram till dagens höjdpunkt! En liten sjö med en grillplats och jösses så mysigt ställe det här var! Lugnt och stilla, solen sken det kändes som att vi kom till en annan värld. Under leden i övrigt var man hela tiden medveten om att det var nära till vägar, boende och liknande men här vid den lilla, lilla sjön så var det något helt annat!

solar
Livet är underbart!
Där vid en tall fanns en liten pall så att man kunde sitt och njuta av solen 🙂

Odden hittade kompisar i sjön… Två änder kom genast fram när vi kom till sjön, uppenbarligen brukar de bli matade. Hundarna brydde de sig inte nämvärt om men Odden gjorde stora ögon 😉 Som han glodde och halsen blev längre och längre och till slut kunde han tydligen inte hålla sig utan han tog ett steg ut i vattnet och sjön är tydligen rätt djup så tja Odden åkte i så stor han nu är… Nu är ju Odden inget fan av vatten men när han nu ändå var i så tyckte han tydligen att han lika gärna kunde passa på att simma ut och hälsa på de där latjo prylarna. Det tyckte ju dock jag var olämpligt så jag ropade och Odden och han vände och kom tillbaka. Upp kom han dock inte då det var en ganska brant kant så jag fick hjälpa honom upp och blev naturligtvis blöt jag med…

änder
Här är det visserligen Kilo som står och spanar på änderna men om han är så här intresserad så kan säkert några av er förstå hur väldigt intresserad Odden var 😉

Nåja Odden hade inget emot sitt bad (?) och efter den avkylningen blev han som ett opoppat popcorn… Det är inget han behöver, det finns energi så det räcker och blir över i honom till vardags. Medan han for runt och undersökte grillplatsen plockade jag fram matsäcken och tog det lugnt i stället.

grillplats
Kilo håller sig nära matsäcken, Odden snosar runt efter andra spännande saker 😉

När vi njutit klart vid denna lilla oas började vi att traska sista biten tillbaka till bilen. Vi passerade faktiskt ett litet vindskydd också innan vi snart var tillbaka vid parkeringen.

Det här var kanske inte den allra bästa leden jag gott men den fyllde sitt syfte för dagen. Det som var lite tråkigt var att man större delen av leden hörde trafik från närliggande vägar samt att vissa sträckor inte var speciellt spännande. Det som var bra var att det var kuperat så att de 4 km kändes ganska lagom att gå och den lilla sjön var verkligen en höjdare att fika vid!

I morgon är det dags att spåra igen och så ska jag ju stanna hos Angelica och fota valpar, bara trevligheter med andra ord!