Att vandra själv är inget som stör mig men visst är det skoj att då och då även få sällskap i skogen! I dag hade vi stämt träff men ett helt nytt promenadsällskap och tog oss därför lite längre hemifrån igen.
Emelie och hennes lilla Stella, dvärgschnauzer, mötte upp oss vid Angsjöleden utanför Karlskoga. Kilo var som vanligt på tårna och nu kom det en häftig liten brud också, toppen, toppen tyckte han 😉 Vi gav oss av i ett ganska trist väder och det fanns faktiskt rätt mycket snö kvar, i alla fall mer än vad vi har hemma. Leden var välmarkerad och trots snön så var även stigen mestadels tydlig. Mellan varven var det lite mer kuperat och vi fick anstränga oss lite för att kunna prata samtidigt som det gick uppåt 😉 För pratade gjorde vi ju. Lätt att hitta samtalsämnen när man har samma intresse, hund! Annars är det väl inte så att Emelie och jag känner varandra speciellt väl, men efter i dag känner vi varandra lite bättre 🙂
Ut på tur, aldrig sur! Fast det var rätt blött i snön men det var inget att bry sig om bara man har bra skor på fötterna.
Efter kanske 5 km tog vi oss en liten paus med fika. Varm choklad är ett måste på tur liksom. Stella och Kilo letade efter lite godis som Emelie kastade ut på marken, eller Kilo letade lite sporadiskt, Stella däremot dammsög marken tills det var tomt!
Kilo har fått tillsägelse om att låta bli att sniffa på Stella och tittar tjurigt åt andra hållet, Stella tycker att det är fånigt att sitta still för en bild.
Det kändes som att det gick fort att gå de 8 km runt Angsjön men vi var ute i nästan 2½ timme. En trevlig tur var det som sagt och det enda man kunde önskat sig mer av var att leden gärna hade fått gå lite mer i närheten av sjön. Men annars gick den mestadels på skogsstigar, bara kortare sträckor på grusvägar, vilket jag gillar.
Vovvarna i full fart 🙂
Nöjda kunde i sedan rulla hemåt och jag tror säkert att vi kommer kunna få sällskap av Emelie och Stella fler gånger 🙂 Dessvärre bråkade bussen, skakade och betedde sig när man kom upp i hastigheter över 90 km/h, grr. Så när vi kom hem så fick Henrik ta sig en titt på den medan jag styrde lite här hemma. Efter någon timme klädde jag på mig ytterkläder igen och tog en runda med hundarna över Björksätterhagarna.
Klara färdiga gå! Håll tungan rätt i munnen och ordning på alla benen för här kommer de.
Nu laddar vi om för morgondagen då vi ska avverka ett gäng kilometer på Östgötaleden 🙂
Ollebus 