Ny check

I dag var det dags för en check hos Marie igen och vattentrask så klart. Det är så skönt att ha dessa avstämningar, framför allt när man gjort något litet extra eller något har hänt sedan sist.

Sedan sist, då ju Odden hade spänd halsmuskulatur på vänstersidan, har vi ju både haft trevliga saker som hänt som att Odden rörde sig så fint att ingen såg att han är opererad i Sala, till lite extra ansträngningar som i helgen när vi var i Ljusdal och Odden fick röra sig fritt, till mindre roliga saker som att han gick omkull i förrgår… Gallan i armbågslederna var ju ökad i måndags men det tycker jag nu har börjat gå tillbaka fint igen. Marie klämde igenom lite och sedan fick Odden traska. Jag upplyste om att jag upplever att Odden i bland väljer att bryta av traven och gå in i pass i stället vilket inte känns helt normalt och framför allt inte är något jag sett honom gör tidigare. Innan upplever jag det som att han aningen har börjat trava och då har travat tills han stannat för att lukta på något, eller har passat och då gjort det till han stannat, inte att han byter under pågående förflyttning. Jag upplever inte heller att det skulle ha något med framdelen på honom att göra utan snarare att det i så fall skulle hänga ihop med något bak eller i ryggen. Eller så är han bara bekväm.. I trasken kunde vi i alla fall inte se något avvikande i Oddens rörelsemönster. Han sträckte ut och var rörlig som han ska vara, skönt! Kanske är det bara så att han är bekväm av sig när han byter till passgång? Hur som så pratade vi återigen om en kiropraktor och det kan nog bli så att vi gör ett besök hos en sådan för att kolla om det är någon låsning som vi behöver få bukt med?

Även i dag fick Odden traska med lite högre vatten för att stötta upp honom med tanke på halsmuskeln förra gången, dvs vi hade 500 mm vatten. Totalt blev det 15 minuter trask och i ganska hög fart så att han dels fick koncentrera sig men även för att han ska få lite mer motstånd. Odden gick på så fint så och skötte sig riktigt bra, men kompostgallret måste vi fortfarande ha i för att han inte ska börja hitta på en massa hyss… Nästa gång ska börja utmana honom lite mer igen. Då ska vattennivån sänkas igen så att vi börjar jobba lite mer muskelbyggande på honom 🙂

Ja för det är ju muskler som saknas på Odden. Marie tyckte att gallan inte var värre än sist i dag så nog har den gått ner sedan i måndags, det känns jätteskönt. Att han sedan gör saker som att han går omkull när han far runt är så klart inget bra och beror ju till stor del på att han just saknar muskler, han har inget att hålla emot med när benen far iväg. Ändå är det ju nu stor skillnad på honom mot för några månader sedan. Då kunde han absolut inte reglera traven för fem öre, det fanns bara ett läge och det var full fart 😉 Nu orkar Odden faktiskt samla ihop sig och kan både korta och länga traven! Han orkar numera även att trava i ett samlat tempo i nerförsbackar, tidigare har han bara farit iväg och inte haft någon kontroll på kroppen så nog är vi på väg åt rätt håll alltid!

rehab1
E
n gammal bild från tidigt i vintras men det ser väl ut ungefär på samma sätt nu med 😉

Efter trasket så kylde vi höger armbåge, den vänstra var nämligen helt utan galla nu 😀 Därefter så visade Marie, efter att jag börjat prata om balansövningar, den stora peanutbollen och Odden fick testa att kliva upp med framtassarna, nemas problemas sa han om det. Vi avslutade sedan med att Odden fick ligga på vibbplattan vilket han ju högst motvilligt gör, eftersom han har myror i brallan. När han väl kopplar av så ligger han ju dock och njuter.

Nöjda kunde vi sedan åka hemåt och nu ska vi återigen ta tag i balansövningarna på hemmaplan, efter att Odden hade ont i halsmuskeln har vi varit lite försiktiga med det men nu är det dax att sätta fart igen.

Justering av position

Uj uj vad dagarna går fort och rusar förbi? I tisdags vid lunch åkte jag i väg med jobbet till Sandvik utanför Rejmyre där vi jobbade med rutinplan och sedan ägnade kvällen åt bubbelpoolen och middag. Till förrätt fick vi en alldeles fantastisk persiljerotssoppa med halstrad pilgrimsmussla, mums. Varmrätt och efterrätt var helt okej de med men förrätten blev verkligen min favorit! I går var vi tillbaka på jobbet efter lunch, jobbade färdigt och sedan åkte jag och hämtade ut min nya fleecejacka eftersom jag ju eldade upp min förra…

Hemma möttes jag att två strålande glada hundar i hundgården 🙂 Vi tog en liten kort runda i skogen och sedan fick de lite revben av hjort att gnaga på som jag hittade i frysen. Tidigare kunde jag ju inte ge dessa mjukare ben till hundarna eftersom Maxen inte kunde hantera det. Men både Kilo och Odden gnager och tuggar ordentligt på dem  och flisar sönder benen innan de sväljer och då är ju faktiskt de mjukare benen att föredra. Märgben kan ju som vi tyvärr fick uppleva ha sönder tänder och det är ju inte så skoj. Nu får hundarna märgben också då och då men jag tycker som sagt att det är praktiskt att kunna ge revben, bogblad, nackar och liknande också. Dessutom känns det bättre att ge vilt än nöt… Jag hoppas att jag kan få tag i en hjort eller två till hösten att slänga i frysen, både till oss tvåbenta och till fyrbeningarna 😉

Sedan bar det av till Söderköping med Kilo medan Odden fick stanna hemma, vilket han så klart inte var det minsta nöjd över. Men Henrik mötte vi på vägen när vi åkte så Odden var inte själv många minuter. Oddens leder känns förövrigt torrare nu igen efter helgen så det känns väldigt skönt! Henrik fick ändå order om att kyla bägge armbågarna efter att de varit ute och i morgon ska vi till Marie igen vilket känns skönt.

Kilo och jag tränade i hop med vårt vanliga gäng. I Kilos värld löper typ alla tikar och han är mellan varven gräsligt ofokuserad och tråkig att träna med. Men mellan varven så glimrar han till och jobbar fint. Vi började med gruppmomenten och de gör Kilo faktiskt riktigt bra, jag undrar fortfarande vem som lärt min hund sitt i grupp? Sedan la vi nästan hela träningen på fritt följ. Vi har ett problem med att Kilo hamnar för långt fram i svängar och halter till höger/vänster och grunden till det är så klart att han tycker att det är positionen för långt fram som är rätt position. Nu har vi börjat rodda och försöker fixa till det här men Kilo tycker att det är svårt och blir lite frågande till varför han inte längre ska vara på samma ställe som han brukar vara? Mellan varven får han dock till det och då blir det så klart jubel och massor med klappar och godbitar. Vi avslutade med att köra några raka inkallningar, några skick till rutan (där Kilo har bra tempo ut och hittar rutan fint men däremot har vi under vinteruppehållet tappat vart i rutan som han ska stanna) och så lite bus och fjant för att avsluta ett, för Kilo, mentalt jobbigt pass med rätt känsla.

Vi pratade lite om tävlingar och jag skulle gärna köra en klass två eller fler för att ta det där sista första priset i klassen för LP. Men jag har ju ingen tid över för det?! Nåja någon gång under året ska vi väl få till det hoppas jag. Sedan blir det ju nya regler i lydnaden nästa år och jag får erkänna att jag inte satt mig in så mycket i hur de är utformade. Att det blir ganska stora skillnader i class tre (det som i dag är elitklassen) har jag förstått men i det andra tre klasserna är jag dåligt uppdaterad. Min fundering är om jag ska se till att fixa Kilos LP i tvåan och han sedan får lämna över just lydnadsträningsplatsen åt Odden i stället? Inte så att Kilo inte ska få träna men att jag kanske ska ägna just kurstiden åt Odden i första hand och att Kilo mer får jobba på när vi är själva.  Ja vi får väl se, jag planerar och tänker ofta att jag ska göra på ett sätt och sedan så slutar det ändå på ett helt annat sätt så den som lever får se.

Efter träningen passade jag på att stanna till hos Angelica och ta en snabbkik på Emmys valpar 🙂 Småttingar som tultar runt på golvet och som nu börjar utforska världen, underbart! På lördag stannar jag till igen eftersom jag ändå passerar när vi ska hem från spårträningen och då ska vi ta veckobilder.

Ja vem vet kanske är det en liten grabb i det gänget som har en adresslapp som det står Ramstorp på? Hoppas kan man i alla fall alltid!

fritt följFritt följ, knepigt men roligt att träna.

Mys

I lördags rastade jag hundar på morgonen och sedan packade vi ihop och styrde bussen norrut, mot Ljusdal närmare bestämt. Valpmys och trevlig samvaro med vänner var målet. Resan upp gick bra, skoj att ligga och dra ut med E4:an är det ju knappast men den tuggar många mil i timmen.

Vid tre tiden var vi uppe och hundarna var helt galna när de kom ut ur bilen. De fick sedan roa sig med att sniffa av varje kvadratcentimeter på tomten medan vi tvåbenta gick in och omedelbart hamnade på golvet i köket. Det är väl märkligt att det där köksgolvet ska vara så trevligt? 😉

Nio små huliganer mötte oss och anföll friskt när man väl fått ner rumpan på golvet. 7 veckor unga och alldeles bedårande men med alldeles för vassa tänder 😉

12916746_10204554650425320_154974071619585000_o
Hur söt är inte den här lilla donnan?! Cerise tik.

När vi hälsat ordentligt på valparna fick vi en räkcheesecake samt lite att dricka och hann prata om ditt och datt  innan det blev mer valpmys. Under kvällen kom även Jeanette och Emily från England fram och vi fick byta över till det engelska språket i stället. Phu sa Henrik om det 😉

Odden fick sedan komma in och hälsa på valparna. Han var gräsligt nyfiken och näsan vibrerade av alla spännande lukter. Valparna fick för första gången träffa en annan hund utanför hemmaflocken och var lika fascinerade de med. Även Kilo kom in och hälsade på valparna och han som brukar tycka att valpar är jätteäckliga förvånade mig genom att stå där på andra sidan ”planket” och ivrigt nosa och hälsa på småttingarna?

Kvällen gick fort och till slut var det dags att gå ut och lägga sig i vårt lilla kryp in ute på gården. Hundarna somnade på två röda, det tär på krafterna att nosa sig igenom en hel trädgård!

På söndagen var jag uppe strax före sju och valparna var ivriga på en mysstud 😉 Hundarna fick sedan frukost och Odden var så där intresserad. Han åt lite men lämnade desto mer… Vi tog sedan med oss de flesta av de vuxna hundarna ut på promenad tillsammans med våra engelska vänner. Isigt och dant både på väg och i skogen men hundarna var glada och nöjda. Väl tillbaka så gick vi en kort runda till med mina grabbar och Jackpot eftersom han inte hade fått följa med på den första rundan då Yamasen fick klara sig på egna ben utan stöd av pappa när han träffade nya hanar 😉 Efter det var ju dock alla grabbarna presenterade för varandra och även om Jackpot hade det lite styrigt med att hålla ordning på alla de andra så sköter sig grabbarna fint tillsammans. Vi skrattade gott åt att Odden hade fullt styr med att hålla ordning på Yamas och Jackpot hade full upp med att kissa över alla ställen som Odden markerade på. Kilo däremot höll sig mest på sin kant och skötte sig själv.

När hundarna var promenerade blev det frukost för tvåbeningarna och sedan så klart mer valpmys.

12916789_10204554654545423_4821268933091696963_o
Världen är så stor och spännande när man är liten.

12513933_10204554650465321_8253116346005406139_o
Full fart!

12473805_10204554654465421_5752038562154430844_o
Vit tik, min favorit 😉 En riktig morrhoppa.

12419151_10204554650505322_8298159792396111765_o
C
erise tik spanar på syskonen.

Under dagen hann vi sedan mysa massor, fota, filma, fika och även ta det lite lugnt en stund. Det kommer och går folk mest hela tiden hos Lisa och Jörgen så sociala får både vi och hundarna vara.

Mina grabbar som var så nyfikna och intresserade av valparna dagen innan bytte helt åsikt när huliganerna kom ut och var lösa. Hu så äckliga de blev och närgångna?! Nä både Kilo och Odden flydde så långt de kunde 😉 Kilo la sig uppe på en avsatts dit valparna inte kan nå och där låg han bra tyckte han. Odden var lite mer nyfiken och gick ner och kollade läget några gånger då och då. Så länge det var han som nosade på valparna var det okej, men om någon valp ville nosa på honom nä då flydde han raskt 😉

12888714_10204554652905382_5049053075265295899_o
Öhh, hallå där, inte ska du nosa på mig?
Odden har full koll på vart de små är och hur nära de får komma 😉

12909544_10204554652985384_8131561498594649312_o
Nosa själv däremot går fint 😉

Vi hade egentligen tänkt åka hem på söndagseftermiddagen men vi hade ju stå trevligt så att vi blev kvar en natt till… Stackars Lisa och Jörgen, de är lite för gästvänliga för sitt eget bästa i bland tror jag bestämt 😉 Odden som nu varit med hela dagen gjort som storebror Kilo och fullkomligt slukade kvällsmaten! Vi avslutade kvällen med lite bubblor och engelskchoklad, mums! Hundarna slocknade sedan som stenar även denna natt men på morgonen vaknade jag av att Kilo satt fast under sängen? Alltså han är som en valp i bland?! Nu hade han väl rullat in under sängen, han gillar att vara under saker, och sedan skjutit sig längre och längre in. När han skulle ut gick det dock inte lika bra utan då satt han fast och det blev ett jäkla liv och rafsande där under min säng innan jag förstod vad som hänt och kunde hjälpa honom loss 😉

I dag blev det lite valpmys på morgonen, sedan en runda med hundarna och så frukost efter det. Vi avslutade sedan vistelsen med lite mer valpmys och jag är så avundsjuk på alla familjer som om bara några dagar får hem sina nya kompisar. Jag vill också ha valp! NU!!

12513925_10204554653105387_1518052660836720316_o
Ljuvliga små monster ❤

Annandagpåsk är väl typ den värsta trafikdagen på hela året så redan halv tio rullade vi i väg från Ljusdal och förväntade oss att det skulle kunna ta en rejäl stund att ta oss hem. Vi valde att åka över Falun-Borlänge-Örebro i stället för E4:an och det var nog ett klokt val. Förvånade kunde vi konstatera att det knappt var någon trafik alls?

Strax före fyra var vi hemma igen och grabbarna som hade sovit som klubbade sälar rastade av sig medan jag plockade ur bilen och sedan gick de och la sig igen. De fick fortsätta att vila tills vi strax efter sju packade in oss i bilen igen… Måndag betyder ju sim så det blev sim även i dag. Hundarna var lite matta så Odden fick simma 6+5 minuter och Kilo simmade i 25 minuter, alltså lite kortare än senaste gångerna. Att Odden fått vara med som vilken annan hund som helst hela helgen har fungerat fint men efter simmet kände jag att det finns en liten galla som var mer märkbar än tidigare så det har nog blivit lite för mycket av det goda den här helgen. Men vad tusan det har det varit värt! Odden måste få börja vara en vanlig hund igen, i alla fall kortare stunder. Hemma kylde jag armbågarna och så tror och hoppas vi att gallan gått ner till i morgon igen!

Tänt var det här…

Men så plötsligt blev det ju påsk och långledigt, trevligt värre faktiskt!! Någon sovmorgon blev det dock inte utan klockan ringde i vanlig tid och det bar av till spårskogen för grabbarna och mig medan Henrik låg kvar och trynade i sängen 😉

Vi var ganska många i skogen i dag och jag fick börja med att gå ut ett långt spår tillsammans med en kille som var där för första gången.  När det var klart blev det rastning av hundarna och Odden markerade varje ”slut” med klöv som vi gick förbi. Han har full koll på vad vi ska göra och väntar ivrigt på att gå jobba. Efter rastning blev det lite frukost för mig och sedan blev vi i väg skickade ut på hundarnas spår. Cari fick hänga med bakom. 

Båda hundarna hade i dag dygnspår och jag var lite nyfiken på hur Kilo skulle fixa det, han har ju tyckt att långa liggtider är rätt jobbiga. Odden fick dock börja och han är verkligen en fantastisk liten spårare ❤️ Framför allt är han gräsligt lätt att läsa och eftersom han är noggran så går han väldigt sällan av spåret eller ens lämnar spårkärnan. I återgången fick han jobba lite men han löser det och klöven är ju mumsig att hitta. 

Kilo sedan var ivrig och har som vanligt lite svårare att fästa i spåret men i dag måste jag säga att han jobbade riktigt fint när han kom i gång! Bitvis gick spåret över stenhällar med vitmossa och där fick Kilo jobba rejält för att hitta rätt men han jobbade på hela tiden och sökte aldrig stöd hos mig vilket han annars gärna gjort när det blivit svårt. 

Båda hundarna fick med beröm godkänt i dag! När vi var klara och tillbaka vid grillplatsen fick jag hänga på en ny hund, en Norrbotten spets, så jäkla söt! Duktig spårare var hon också 😊 Sen var vi klara för den här gången och åkte hemåt. 

På vägen hem ringde jag och bad Henrik fjutta på en rishög jag lagt ihop i går. När vi sedan kom hem fortsatte vi att mata brasan med ris. Utmed vår lilla väg har det varit mängder med ris sedan Henrik tog ner träd och nu ser det äntligen lite snyggare ut igen även om det finns gott om ris kvar längre in på tomten. Dessvärre lyckades jag få en del gnistor på mig och min nya fleecejacka fick flera hål i sig 😢 Ja det var bara att beställa en ny senare på kvällen. Efter 2,5 timmar orkade vi inte släpa mer ris så då tog jag en promenad i skogen med grabbarna medan Henrik åkte och tvättade bussen. Därefter blev det till att kasta alla kläder i tvättmaskinen och ta en dusch för att sluta lukta som en rökt böckling 😉

På kvällen blev vi bjudna på middag hos Tommy och Anette. Hanna var också hemma så jag tjatade lite på henne om att vi ska ta oss till Island 😉

Äta bör man..

Kilo är den bästa hunden vi haft! I alla fall när det kommer till att äta. Olle tackade visserligen inte heller nej till mat men han var kastrerad från tre års ålder och innan han kastrerades så var även han lite fjantig med maten i samband med löptikar i grannskapet. Kinkig med maten är i stort sätt aldrig Kilo och jag fullkomligt dyrkar honom av den anledningen! Han brukar visserligen tacka nej till ett eller två mål när det gått några dagar efter en parning, då är han nämligen upprörd över att den söta tiken inte längre kommer 😉 Han har även matvägrat när jag varit bortrest med någon annan hund så att han varit själv hemma men det brukar bara vara ett mål sedan äter han som han ska igen.

I övrigt har vi ju haft våra matvägrare här hemma. Emil var trilskande med maten under större delen av hans allt för korta liv. Med facit i hand kan man så klart misstänka att det hängde i hop med hans sjukdom men oavsett vad så var det alltid jobbigt att se honom vända bort näsan när man ställde ner skålen till honom. Maxen var också en matvägrare i perioder. Då dög inget, vare sig torrt, blött, burk eller människomat till honom, han skulle bara inte äta, suck. Där emellan åt han däremot bra och de sista åren åt han betydligt bättre än i unga år då han alltid var lite för mager. Jag minns så väl lyckan när jag ett år, han kanske var 4 år eller något sådant, hade fått upp honom till 56 kg vilket var en helt okej vikt på honom även om han fortfarande hade kunnat lägga på sig något eller några kilo till då. Vi åkte till Larv på utställning och Max som äntligen var i ett okej hull fick muntlig kritik om att han var för fet?! Än i dag är jag förbannad på den domaren 😉

Nu har vi Odden som visserligen äter men det är då rackarns vad det ska gå segt i bland, suck. Vissa mål duger inte alls och tidigare har det ju varit helt sammankopplat med hur mycket han fått röra på sig. Motion mindre än 60 minuter om dagen och Odden har inte alls velat äta men så fort han får mer motion så har han ätit bra. Nu har dock den unga herrn efter utflykten till Sala fått upp ögonen för tikar som luktar smaskens och det går så långsamt, så långsamt att äta och det är långt i från alla mål som skålen blir tom.

12891655_10204484236345012_3818272118944833990_o
Kilo är som sin matte, mat är gott!

Vi fick en provpåse på tre kilo av ett foder vi inte använder normalt och jag tänkte att det kanske kunde vara bra för Odden, nyheter brukar ju slinka ner av bara farten just för att det är något nytt liksom. Men nä, det var då ingen höjdare tyckte Odden. Som godis ute i skogen äter han det visserligen men i en skål, nej tack 😉 Slasktratten Kilo får rycka in och görs slut på påsen vilket han gör med glädje.

Nu är det väl så att våra hundar sällan svälter sig till döds men det är som sagt gräsligt frustrerande att se hundarna vända bort näsan vid matskålen och se ut som om man lagt i ruttna sopor. När det gäller just Odden så är det ju inget bekymmer att han själv väljer att hålla sig tunn, det är ju ändå något han måste vara för sina leders skull. Men om man ska kunna skaffa sig muskler så behövs det faktiskt även energi och där ligger mitt problem med hans tröga ätande just nu. Jag vill helt enkelt få i honom mer energi för att vi ska kunna börja sätta muskler hos honom. Nåja, jag brukar vara envisare och mer uppfinningsrik än mina trilskande grabbar så Odden ska nog få i sig energi han också 😉

Glädjetårar i Sala

I fredags gav vi oss av mot årets första sennenspecial 🙂

Vi blev i år inte lika många som vi brukar men ett litet naggande gott gäng var vi i alla fall som bokat hotell i Västerås och tänkte umgås kvällen lång. Kilo var inte alls nöjd med matte när hon bara tog med sig Odden ut till bilen och jag får väl erkänna att jag gärna hade ställt Kilo också eftersom han, med hans mått mätt, har päls för en gång skull. Men eftersom jag bestämt att Odden behövde komma ut och socialiseras lite igen och att det inte skulle gynna vare sig Odden eller Kilo att matte stressade på utställningen med båda så fick Kilo bli hemma, till hans förtret alltså.

Odden däremot fick raskt sällskap i bilen. Diva hoppade in där bak hos honom medan Flisan fick åka i mittdelen av bilen, hon löper nämligen och Odden ska då inte göra några valpar! 😉 I Norrköping mötte vi upp Lisbeth och Örjan, Ann-Sofie, Marie, Stina och Unix och åkte raskt vidare till Västerås. Där checkade vi in och Anne hade plötsligt fallit bort från bokningen men Pias bokning som jag bokat av var fortfarande aktiv? Nåja Anne fick raskt byta namn och så bokade vi bord på restaurangen också för det var visst nästan fullt fick vi höra? Vi har bott på det här hotellet förr och då har vi varit nästan ensamma i restaurangen så vi var lite förbryllade över detta?

Nåja hundarna rastades och sedan samlades vi i mitt och Lisbeths rum för lite snax och bubblor. Vid sju begav vi oss ner till restaurangen och fick beställa mat och dryck. Drycken kom snabbt men sedan blev det stopp… Det tog en timme att få maten vilket även om det var relativt fullt ändå inte kan anses normal. Men åtminstone min mat, laxplanka, var god. Medan vi satt och väntade på maten så fick jag meddelande om att Annica som har Oddens brorsa Olof nu var på plats tillsammans med sin kompis Cissi och en halvsyster till Odden så när vi lite raskt hade rastat hundarna efter middagen så blev vi två till i vårt lilla gäng som kunde skåla in de resultat som vi önskade oss 😉

I lördags kunde vi ta det ganska lugnt. Lisbeth och jag tog en 40 minuters morgonrunda med Örjan och Odden innan det var dags att inta frukost och sedan packa ihop. Sen bar det av till Sala och åtminstone jag var mycket nöjd över att det var någon grad kallt vilket betyder att det är betydligt lättare att hålla hundarna rena!

Odden har inte varit på någon större utställning sedan förra året i Sala och då var han ju valp så det var faktiskt debut för honom i officiella sammanhang! Med allt vi gått igenom så var jag ju egentligen nöjd med att vi överhuvudtaget kan tänka oss att delta på en utställning. Odden var hur som helst på tårna och jodå han behöver verkligen komma ut och socialisera sig. Efter ungefär två timmar började han lugna ner sig så pass att jag kände att jag kunde sluta att vara 110% fokuserad på honom och i stället även kunna kika lite på allt runt omkring 😉

När jag anmälde tänkte jag att jag skulle välja unghundsklassen även om Odden faktiskt fortfarande kunde gå i juniorklassen. Men jag ville ge honom lite tid att få lugna ner sig och dessutom brukar det ju i unghundsklassen vara lite färre anmälda och jag tänkte att det kunde vara bra om det inte var så trångt för Oddens skull. Nu visade det sig att valparna och korthåren flyttades till hanhundsringen så det blev betydligt mer tid att lugna ner sig än jag trott, men det var ju bara positivt. När det kom till min tanke om färre i unghundsklassen visade sig den vara helt fel! 8 juniorer kom till start, 14 unghundar 😉

Nåja det spelar ju faktiskt ingen roll, mitt mål med dagen var att Odden skulle sköta sig i ringen och då framför allt springa fint, stå stilla vet jag att han kan. Det var ju inte utan fjärilar i magen som vi klev in i ringen, vad domaren skulle tycka om min hund i stort spelade inte så stor roll, men vad skulle hon säga om rörelserna? Odden skötte sig i alla fall första varvet som vi sprang tillsammans med andra hundar och då hade vi hundar både framför och bakom oss så det var ju skönt. Sedan skötte han sig faktiskt riktigt bra även när vi väntade på vår tur och stod snällt när domaren klämde igenom honom, även tandvisningen som vi ju nästan aldrig tränat på fick Odden betyg väl godkänt i av matten 😉

Jag hörde inte ett ord av vad domaren sa i kritiken men jag fick en känsla av att hon gillade Oddens uppsyn. Glädjen över att Odden faktiskt belönades med ett excellent var ändå total! Tjoho vad skoj! Efter lite mer väntan var det dags för konkurrens och av 14 hade 7 fått excellent. Domaren tackade ganska snabbt av de tre hon inte tänkte placera och Odden fick vara kvar konstaterade jag faktiskt en aning förvånad. Odden slutade på en andra plats vilket jag är mycket, mycket mer än nöjd över och som grädde på moset fick han även ck 🙂 Kritiken blev så här: ”Utmärkt storlek, maskulint präglad kraftfull skalle, bra bett. Kunde ha en aning mer stop. Tillräckligt vinklad fram, bra bak. Bra djup i sin bröstkorg men behöver breddas. Rör sig bra från sidan men behöver bli stabilare fram. Föredömligt presenterad, visas i tipp topp kondition.”

I den muntliga kritiken tyckte domaren att både vinnaren och Odd rörde sig fantastiskt trevligt och det var ju inte utan att det kom en liten tår av glädje hos matten då.

Så mycket tid och ork vi lagt ner på Odden för att han faktiskt ska kunna röra sig fritt och så som en frisk hund ska göra, det här blev i alla fall ett litet bevis på att vi är på väg åt rätt håll. För när folk inte kan se att Odden är opererad, jag då anser jag att vi verkar jobba på rätt sätt. Vi är inte klara och även om domaren tyckte att Odden visades i tipp topp kondition så är det inget jag håller med om. Han ska förhoppningsvis bli både mer musklad och i bättre päls med tiden men nog var det här en liten seger allt 😀

Odden trav
Odden i ringen i fin trav 😀 Foto AnnCatrin Uppfeldt

Odd
Officiell debut med excellent, 2 ck, matte är mer än nöjd över det resultatet!!

I bästa hanklassen var det som väntat bara in och ut, men ändå, vi fick vara med och springa lite till 🙂

Jag tror att jag flög runt på små rosa och puffiga moln resten av dagen, men alltså det var så jäkla skoj att få visa min lilla trasiga hund och att det fick gå bra. Jag skojade om att vi nu är färdiga med den här karriären, man ska sluta när man är på topp 😉 Nä då, om Odden fortsätter att röra sig bra så ska han nog få vänstervarva fler gånger, han har ju liksom en biten matte.

Något annat skoj var att vi fick träffa två kullsyskon, både Olof och Molly (Oh My God). Lika glada och buffliga som Odden och med samma busiga blick ❤

O barn
Från vänster, Olof, Molly och Odden.
Olof ex 4 i unghundsklassen, Molly ex, ck opl i juniorklassen 🙂

Det blev en väldigt trevlig dag och resultaten i övrigt blev så här:

Bästa hanklassen

  1. Bernerdalens Jackpot, BIR, BIS
  2. Berntiers On Demand
  3. Kronblommas Yamas, cert
  4. Bauernhofs Örjan av Hålagård

Bästa tikklassen

  1. Kronblommas Rosalinda, BIM
  2. Bernerdalens Bouquet, BIR veteran, BIS veteran
  3. Doremis Dubble-Nougat
  4. Tjofselinas Bianca, cert

Kvällen i går blev lugn, jag var jättetrött men i vanlig ordning kommer jag inte i säng och när klockan passerat halv tio så piggnar jag ju märkligt nog till och har jättesvårt för att komma i säng? Dumt för i dag ringde klockan tidigt igen. Men när det är skojiga saker som står för dörren är det ju enklare att ta sig upp.

I dag var det dags för årspremiär med viltspårandet 🙂 Ingen av hundarna har spåret sedan i början av oktober då vi ju äntligen hade fått börja igen efter Oddens operationer. Men så kom bogskadan och då blev det ju spårförbud igen… Nu är inte Marie överdrivet nöjd med att jag låter Odden börja spåra igen men ett spår i veckan tycker jag ändå att vi ska kunna fixa. Det är ändå lite mer än 5 månader sedan den operationen så nu börjar vi lite försiktigt.

Jag var faktiskt på plats redan vid kvart i åtta i morse och efter en snabb genomgång så fick jag i uppgift att gå ut spår 55 som ligger allra längst bort. Ja det är bil som gäller dit så jag tuffade iväg och hundarna pep förväntansfullt bak i bilen 😉 Nu fick ju de sitta kvar medan jag gick ut spåret och det var klart besvikna miner när matte bara öppnade luckan men inte grindarna.

Tillbaka vid grillplatsen igen så rastade jag hundarna en och en eftersom de bara hade kissat på morgonen där hemma. Sedan intog jag frukost och pratade lite med några av de andra på kursen innan jag hängde på en springer spaniel på dennes spår. En jätteduktig liten hund som spårade så fint och metodiskt.

Ingen rast och ingen ro sedan, tillbaka vid grillplatsen för att lämna in klöven kom det fram en herre och sa att han skulle hänga på mig i spår 15 så det var bara att ta bilen bort till det spåret. Det var tursamt nog Oddens spår, tror att han hade ylat i högan sky om han inte fått börja av mina grabbar 😉

Odden slog på näsan direkt innan jag fått på honom selen men när han väl fick klartecken att starta var han lite tveksam? Det var rejält risigt i spåret och han får ju normalt inte gå och hoppa över en massa sådant så han blev lite frågande och tveksam över om han verkligen fick? När han till slut förstod att det var okej snirklade vi oss i väg. Odden är så rolig, han spårar så extremt noggrant! Går han av spåret så vänder han sedan nogsamt tillbaka och ser till att inte missa minsta lilla meter. Fort går det inte men eftersom han är så noggrann så går han ju nästan aldrig fel och därför tar det inte för lång tid ändå. Spåret var ganska långt och gick genom flera blötmarker och en hel del ris men Odden löste det hela på ett snyggt sätt och han ringar så jäkla fint i vinklarna att jag blir nästan tårögd 😉 Klöven hittade han så klart och var så nöjd med sig själv där han fick gå och bära den tillbaka till bilen.

Så tillbaka till grillplatsen för att lämna av vår följeslagare och klöven och då skulle jag genast i väg till nästa spår med Kilo. Vi fick med oss springel spanielns matte den här gången och det var bra för det är verkligen något som är konstigt med Kilo när vi kommer till det här stället?

Redan förra året så betedde sig ju Kilo konstigt blad karlarna som hade jaktkläder på sig? Ville inte gå fram och hälsa och kunde ju verkligen inte spåra om någon sådan karl var med bakom i spåret? I dag såg jag samma tendenser när han som var med på Oddens spår tittade in bak i bilen. Kilo såg förskräckt på honom och satte sig längst bort i buren? Det är verkligen inte ett normalt beteende för honom och jag kan inte begripa vad som hänt? Det enda jag kan komma på är att det skulle vara lukten i kläderna på de som har jaktkläder för han har inget bekymmer med karlar i allmänhet utan bara just här och med de som har jaktkläder på sig?

Nåja det var ju bra att det blev en tjej som hängde med på hans spår. Vi måste så klart jobba på att han ska sluta vara rädd för vad det nu är han är rädd för men i själva spåret vill jag ju att han ska ha en positiv känsla så därför var det bra att han inte behövde bekymra sig över vem som var med i skogen.

Kilo är ju betydligt svårare att läsa i spåret men i dag jobbade han ändå väldigt fint. Han är ju mycket yvigare i sitt spårande och håller sig inte alls i kärnan på samma sätt som Odden men han tar sig fram och han jobbar på. Spåret var väldigt uppbökat av gris på sina ställen och vid ett tillfälle så blev Kilo väldigt låg och smygande. Ställde sig och spanade och fnös sedan, troligen hade det gått en gris förbi för inte allt för länge sedan där. Men han tog sig igenom det också och hittade fram till klöven utan några större bekymmer. Vid återgången fick han ringa och leta lite men han löste det bra.

Tillbaka vid grillplatsen igen var det bara arrangörerna kvar så vi pratade bara lite snabb och sedan var det bara att åka hemåt igen med två trötta och nöjda grabbar bak i bilen. Jag stannade och handlade lite på vägen hem och sedan fick grabbarna ligga ute en sväng med varsitt stort ben innan vi på eftermiddagen tog en vända i skogen. Odden verkar inte ha några sviter kvar efter de stumma halsmusklerna för nu är han smidig och mjuk igen 🙂

I kväll blir det inte mycket till aktivitet gissar jag, känner mig nämligen rätt trött och sliten och skulle gärna haft en ledig dag till. Men veckan som kommer är ju bara 4 dagars så jag ska nog överleva den kommande veckan också 🙂

En suck av lättnad

I lördags gjorde ju Odden sig illa när han hoppade ur bilen och det var en riktigt jobbig kväll. På söndagen såg det ju dock nästan bra ut och så även under måndagen fram till kvällen. Då tyckte jag att Odden var lite stelare men simmet verkade ha bra effekt och mjukade upp honom. På tisdagen tyckte jag dock att det var fortsatt stelt och det fick bli en lugn dag för Odden till hans förtret. Under gårdagen såg jag knappt Odden då jag var på Photoshopkurs efter jobbet och sedan åkte direkt därifrån till lydnadskurs med Kilo så Henrik skötte Odden. Han hade sett okej ut men jag tyckte att han rörde sig lite knepigt när han gick uppför trappen så helt nöjd har jag inte varit med hans rörelsemönster och det ger mig ont i magen.

I dag hade vi en tid hos Marie och jag kunde få stämma av med henne vilket var väldigt skönt. Jag förklarade läget för Marie, att han efter senaste traskandet verkade ha haft träningsvärk men att han två dagar senare blev mjuk som en gummiboll i kroppen och att det då hade sett så jäkla bra ut, tills i lördags vill säga. Jag förklarade vad jag sett och känt sedan dess och vad som var min värsta farhåga, att det skulle vara vänster bog…

Marie ville börja med att titta på Odden i rörelse ute så då gjorde vi så. Hon höll med mig om att han rörde sig lite stötigt mot hur han brukar röra sig men tyckte inte att det var jätteilla. Sedan gick vi in för att klämma och känna och efter att ha känt igenom armbågarna så konstaterade Marie att så bra som han kändes i vänster armbåge i dag har han aldrig gjort sedan hon började behandla honom? Det är ju lite märkligt med tanke på att det är på vänster sida som Odden nu gjort sig illa? Höger armbåge var också bättre men där fanns det fortfarande lite galla, troligen för att han kompenserat senaste dagarna.

När Marie började klämma upp mot bogen höll jag andan och när hon säger ”jaha, okej, nu förstår jag” så vågade jag nästan inte titta 😉 Men jag fick order om att känna där hon klämde och eftersom det inte var vid bogen hon höll så gjorde jag som hon sa. På vänster sida av halsen hade Odden extremt hårda muskler och där hade vi orsaken till att han haltade på lördagen efter att han hoppade ur bilen och landade galet. Halsmuskeln fäster ner mot bogen så min känsla av att det var i den trakten som problemet satt var ju inte helt galen men jag är oerhört glad över att det inte är bogen som är skadad!!! När det nu var lokaliserat vart problemet satt drog jag en suck av lättnad, inte för att en mjukdelsskada är något att skratta åt men en ledskada till hade jag inte klarat av.

Nu blev det traskande för Odden men han fick återigen lite högre vatten i trasken för att få mer stöttning och dessutom fick han gå fler kortare pass i stället för två lite längre som vi annars kör. Efteråt så är lederna torra, precis som de ska vara, det är faktiskt ganska fantastiskt vad bra Odden svarar på den typen av träning?! Som avslutning i dag fick Odden ligga på vibbplattan, något han tycker är väldigt tråkigt. Men matte är envis och till slut låg ju Odden där och njöt.

12832356_10204441712441941_7552336336163664521_n
Jodå, när matte har gett sig tusan på att Odden ska ligga still så blir det ju till slut så.

Nu ska vi se till att den där muskeln i halsen blir mjuk och fin igen och sedan återgår vi till vårt jobb med att bygga upp Odden. En sten föll från hjärtat över att det inte var något värre, jag har ju liksom vant mig vid att det alltid är det värsta när något händer med Odden….

Lite kul i dag var det annars att jag frågade Marie om kiropraktik och om det skulle kunna vara något att kolla på för Oddens del?  och får till svar att hon i morgon ska kolla upp just kiropraktik och göra studiebesök. Nu är det inte aktuellt just i dagsläget men det är något som vi ska ha i bakhuvudet och kanske kommer testa om någon månad eller två. Nya tider till Marie är i alla fall bokade så nu har vi tider nästan hela maj ut.

Något som inte var skoj i dag var dock Oddens dåliga uppförande i väntrummet. Jag begriper mig nämligen inte på honom ibland? Det kom in en whippet och Odden vrålar som en ilsken tiger och gör ett utfall och det är så klart inte det minsta okej. Nu var han ju kopplad så han kommer ju inte fram och jag är dessutom rätt övertygad om att han inte skulle våga göra något utan att det bara är ett sätt för honom att gå i försvar först. Jag kan bara inte förstå varför det i 98% av fallen när han träffar hundar går alldeles utmärkt men de andra 2% så gör han så här och det både ser ut och låter väldigt illa och är inte ett beteende som jag vill ha kvar. Det händer uteslutande när han är kopplad och det är ju när han varit kopplad som han själv har blivit påhoppad så det kanske hänger ihop på något sätt. Men oavsett orsak så ska beteendet bort och vi startar med hårdträning i helgen då det ju ska umgås med hundar på hög nivå! Först åker vi ju i väg till Västerås i morgon där vi ska bo på hotell och sedan är det utställning på lördag för att sedan avsluta helgen på söndagen med spårning, många tillfällen att träna hundmöten med andra ord!

Otacksamt

I bland blir jag lite less. Hur många jobbar ideellt av er? I en klubb/förening eller något annat? Märker ni i så fall precis som jag att otack många gånger är världens lön?

Hundklubbar/föreningar är verkligen en sådan sak som det är gräsligt otacksamt att jobba för i många fall. Man lägger ner en jäkla massa av sin tid för att hjälpa till och se till att saker sköts och helt gratis gör man det också, men nog tusan är det alltid ett gäng som ska klaga och gnälla på att det inte sköts på det sättet som de önskar eller tycker att det borde skötas?! Det kan självklart vara så att det som det klagas på skulle kunna skötas bättre-effektivare och att det är konstruktiv kritik helt enkelt, det är inte det jag vänder mig emot. Men klagandet på att något inte sköts perfekt är långt i från alltid befogat! För det märkliga i kråksången är ju att de som klagar och skriker mest om hur illa klubben/tillställningen osv är skött aldrig har en tanke på att själva ställa upp och jobba ideellt?! Nä det har de inte tid med, möjlighet till eller ork till…

För mig är det inte konstigt om man inte får svar på en fråga från en klubb på 1 timme. Personen som ska svara är väl på sitt jobb eller ute och rastar/tränar sin hund och det måste väl vara helt okej?! Även om jag sköter något i en klubb så är det ju inte så att jag sköter det 24 timmar om dygnet, jag jobbar, sover och har ett eget liv utanför mitt ideella arbete också. Det är inte så att jag älskar att jobba ideellt, även om det så klart finns många roliga saker med det också, utan jag gör det som ett sätt att betala av att andra fixar och styr med saker som inte jag har möjlighet till eller kunskap om. När jag var tävlingssekreterare i bruksan så var det absolut inte för att jag tycker att det var skoj men mitt arbete gjorde så att min klubb kunde erbjuda tävlingar åt andra som i sin tur jobbade i en annan klubb så att jag kunde åka och tävla där. Tjänster och gentjänster!

Om du själv inte jobbar ideellt tycker jag faktiskt inte att du har någon rätt att klaga! Komma med konstruktiv kritik och med förbättringsförslag, ja, men klaga nä det har du inte rätt till om du inte själv bidrar med arbete!

Allt för ofta så hör jag folk som vill ha bort en ideellt arbetade person från dennes post men det är allt de önskar. Det finns ingen plan eller tanke på hur saker ska lösas när denna person är borta? Nä det är upp till styrelsen/valberedningen att lösa?! Men hallå, dessa jobbar också ideellt och du lägger just ännu mer arbetsbörda på det troligen redan ganska fulla kontot.

Vill du förändra, vill du att saker ska se annorlunda ut i den klubben/föreningen som du är med i, ta då ansvar och hjälp till i stället för att gnälla!

Nosework steg 2 och panik

Den här helgen var Oddens helg. Det var väl rättvist eftersom Kilo nu fått hänga med på vandringar både här och där i flera veckor. Kilo däremot uppskattade inte alls mattes ”rättvisa” och tjöt i högan sky när ryggsäcken packades och ännu mer när han inte fick hänga med. Odden däremot förstod först inte att han faktiskt fick hänga med och höll sig i bakgrunden tills matte gav klartecken, det var det fullt ös ut genom dörren och in i bilen så att matte inte skulle få för sig att ändra sig kan jag lova 😉

Den här helgen var det dax för Noseworkkurs igen 🙂 Vi var återigen bara tre på kursen vilket ju känns väldigt lyxigt. Vi började dagen med att prata lite och vi fick beskriva vad vi ville jobba mer med? Ingen av oss var väl några rutinerade noseworkutövare men jag tror att jag och Odden var allra grönast. Vi kom i alla fall alla tre fram till att vi behövde mer markeringsträning, något som jag verkligen kände att vi behöver.

Första övningen blev dock en blindövning för oss förare. Skitsvårt tycker jag! Odden är visserligen ganska tydlig med att han hittar doft men sen är det ju det där med att jag ska lita på honom… Märkligt för i spåret litar jag på honom till 110% och är säker på att han ska lyckas klura ut det hela, i nosework däremot verkar jag inte ha något förtroende för att hans näsa ska visa oss rätt?!? Nåja matte fick lite bannor för att hon inte ”belönar” sin hund när han visar rätt men i övrigt gick det ganska okej. Tanken med övningen var även att vi skulle öva starter vilket har varit lite temat på hela helgen.

Andra övningen blev markeringsövningar. Vi fick innan beskriva hur vi ville att markeringen ska se ut och sedan fundera på hur vi vill lära in detta på hunden. Odden har ju haft naturliga frysmarkeringar så det kör vi ju på men jag vill att han fryser längre tid, så att jag hinner med 😉 Vi fick sedan köra med burkar där en hade godis i som hunden inte kunde komma åt och sedan fick vi belöna upp just markeringen samt utöka tiden lite som hunden skulle frysa med näsan. Det gick ganska bra ändå och den här övningen ska vi absolut fortsätta att jobba med hemma!

Nästa pass hade vi framme massor med lådor och plintar samt stolar och hundarna fick göra rumsök. Alltså jag är så imponerad över hur duktiga hundarna var! Odden skötte sig fint och rumsöket hade till stor del den planen att det skulle vara på lite högre höjd, alltså inte i golvnivå utan upp till noshöjd på Odden. Hundarna har ju lätt för att få ner näsan i golvet och i bland lite svårare att nosa på en höjd mellan golvet och deras noshöjd men alla hundarna fixade det fint! Det var hela tiden två gömmor på varje sök för att vi även skulle få hundarna att lära sig ett ”bra att du hittade den här men det finns fler så sök vidare” kommando. I mitt fall så har jag tänkt att ha ”Kör” som sökkommando. Sista söket så var gömmorna lagda i små hål i väggen. En strax ovanför golvet och den andra ungefär en halvmeter ovanför. Så fascinerande att se att hundarna lyckades lösa det här!

Sen blev det lunch och när jag hade ätit så tog jag ut Odden för att rasta honom. När Odden hoppar ut så ser jag att han landar galet och han haltar några steg vilket så klart gjorde mig orolig men det försvann så vi gick vår lilla tur och jag antog att han bara varit öm av den dåliga landningen. Ja för det fanns inget att känna när jag klämde igenom honom. Odden fick sedan vila i bilen en stund innan det var dax att köra igen. När jag tog ut honom ur bilen igen så var han återigen halt… Det försvann visserligen efter några steg men nog var han halt alltid 😦

Det går inte riktigt att beskriva vad jag kände där och då, panik, ångest, sorg, ilska och en hundra andra känslor som går i vågor genom kroppen. Jag minns inte vilket övning vi gjorde efter det här men under själva övningen så visade Odden inget, han är ju nämligen väldigt lugn och sansad när han jobbar med näsan. På vägen ut till bilen såg det inte heller så illa ut så jag lugnade väl ner mig lite i alla fall och försökte koncentrera mig på kursen igen.

Sista övningen var i en lada. När jag tar ut Odden ur bilen så är han återigen halt några steg i början och sedan ganska stel. Han får dock söka i ladan och fixar det fint. Vi avslutar sedan dagen och jag åker hemåt med en klump i magen…

Hemma syns det tydligt att Odden inte är som han ska i benet. Han håller upp det när han sitter och lägger ingen tyngd på det, han haltar när han går och dessutom så är han så trött efter kursen att han i kombination med smärtan blir tjurig och vill vara i fred. Henrik tar med sig Kilo på en timmes promenad, jag vill vara hemma med Odden och övervaka honom. Odden sover som en stock hela tiden som Henrik och Kilo är ute och jag sitter med all världens tankar och tjuter…

Jag lugnar ner mig lite när Henrik och Kilo varit hemma någon timme eftersom Odden då glupskt äter sin mat och ser betydligt piggare ut igen efter två timmar med djup sömn för hans del. Hundarna får varsitt märben som snask och tuggar och snaskar glatt på dem ett tag och när jag sedan tar ut Odden och rastar honom så rör han sig bättre, om än inte helt bra. När det är dax att sov tar jag med mig hundarna upp och sätter för trappen för att Odden ska hålla sig på ett plan under natten.

Vaknar i morse och lyssnar på tassandet som blir när jag slår upp ögonen, hör ingen hälta men vågar inte lita på det utan går upp och studerar Odden noggrant i trappen på väg ner, men det ser helt okej ut? Hundarna får frukost och jag tar sedan ut dem för att rasta och för att titta på Odden i rörelse, kopplad så klart. Odden visar ingen hälta och är minst lika galen som vanligt? Vi tar en kort runda i skogen men allt ser fortsatt okej ut. Jag som nästan räknat med att Odden ska vara fortsatt halt får plötsligt tänka om och styra upp för en ny kursdag. Odden blir eld och lågor när han ser väskan packas och Kilo som Henrik försöker locka upp till sig på övervåningen tjuter i högan sky och vägrar att lyssna på sin husse 😉 Odden och jag ger oss dock i väg och jag får stanna och fixa lunch på vägen eftersom jag inte hade förberett något kvällen innan.

Det känns som en rejäl bonus att vi kunde åka även på dag två med tanke på hur det såg ut i går så jag är taggad inför dagens kurs. Vi börjar inne i dag igen och ska öva på hängande föremål med doft. Ett snöre med ett gäng pappersmuggar hängs upp på rad i lokalen och så sätts det i doft på två av muggarna. Odden fick vara först ut i dag och han fick INTE hoppa ur bilen själv! Ingen hälta nu heller så jag börjar slappna av. Första söket visar Odden både tydligt och snabbt att det är i en av muggarna och även om jag inte visste att det var i den muggen som man satt doft i så ser jag till att belöna och det var ju tur 😉 Andra muggen satt lite högre och var lite svårare men Odden löste det bra 🙂 Hundarna får göra om söket två gånger och Odden tyckte att de hängade muggarna var skitroliga, de både doftade och rörde på sig! 🙂

Sedan är de dax att gå ut och jag lyckas komma ihåg att ta fram kameran också! Vi börjar ute med att göra fordonsök och i dag var fordonet en stor grävmaskin. Det sattes ut en massa magneter med doft på hela maskinen, både i, på och under saker och jag hade ingen aning om vart alla var. Vi fick sedan order om att låta hunden gå runt fordonet en gång och påvisa så många som den själv hittade, de som inte markerades skulle vi strunta i. Odden löser det hela ganska bra men är lite nyfiken på omgivningen i bland och nosar i väg på marken då och då. Han hittar dock ganska många och matte är faktiskt med och belönar friskt när han visar 🙂

12244751_10204417372033446_2984219108582336227_o
Här matte, bakom skopan sitter det en doft!

12841312_10204417371793440_6657466399867833979_o
J
app mitt på trappsteget satt det en doftmagnet och Odden har fryst med näsan där 🙂

Vi fick sedan gå över, dvs runt maskinen ett varv till och Odden hittade ytterligare några av doftarna och skoj tyckte han att det var! Vi filmade lite i dag och fick titta på filmerna efter varje övning. Dels för att se alla dumheter vi förare håller på med… men även för att verkligen kunna se vår egen hund. Jag ser tex inte ute på söket att Odden inte bara fryser med näsan när han hittar utan även svansen stelnar till och blir stilla, när han söker viftar svansen 🙂

Efter detta var det dax för lunch och Odden skulle så klart rastas. Han lyftes så klart ur bilen och jag tänkte att han skulle få gå en liten sväng på grusvägen i alla fall, rakt och mjuk grusväg, vad kan hända där liksom? Ja det gick ju bra och Odden var nöjd med att få röra lite på sig. Efter lunch var det dax för nytt utomhussök och nu skulle vi försöka få hundarna att stå kvar i markeringen medan vi rörde lite, lite på oss. Jättesvårt tyckte Odden som visserligen visade var doften var men när matte rörde sig så släppte han direkt för att följa med. Vi gjorde därför så att jag fortsatte att belöna honom med handen men mina fötter fick rör sig  under tiden för att Odden ska lära sig att vara kvar i markeringen även om hans matte inte riktigt har fattat att han markerar, en övning som vi verkligen har nytta av!

705404_10204417371913443_8862812499710620370_o
Sök ute.

Nästa övning gick ut på att dels arbeta i både med och motvind samt att det fanns jätte många doftare utlagda för att försöka få hunden att bli noggrann och inser att det lönar sig att leta överallt! Hundarna fick börja i motvind och de flesta gick raskt på för att de hela tiden hade doft i näsan men de tog sig inte tid att verkligen undersöka varje ställe utan gick över de flesta doftarna. Sedan vände vi och körde i medvind och då blev hundarna betydligt mer noggranna! En annan svårighet var att doften nu satt så att hunden inte riktigt kunde komma åt den utan de var tvungna att visa vart det doftade starkast. Efter denna övning såg jag att Odden började bli rejält trött igen 😉

10623778_10204417420594660_9084017313481677967_o
Påvis

Sista söket var inne i ladan igen och vi skulle gå in och styra hundarna lite mer genom att göra ett ”finsök”. Vi skulle gå framför hunden, nos mot näsa, och be den genom att föra handen över ett gäng uppställda pallar att söka igenom det området som vi visade. Det här tyckte Odden var lite klurigt och ville gärna ta sig förbi mig men vi fick väl till något så när till slut i alla fall. En mycket trött Odden hoppade sedan in i bilen och var nöjd med sin dag. Nöjd var även jag och jag hoppas att vi får tillfälle att återkomma till Hundia för fler kurser 🙂

Hemma möttes vi av ett tomt hus och det var ju lite av ett antiklimax för Odden som förväntat sig att möta storebror. Jag gick och plockade lite och slog mig sedan ner i soffan för att ladda över bilderna från kameran till datorn. När Henrik och Kilo kommer hem från skogen berättar Henrik att de träffat på den nya skogsägaren som köpt kyrkans skog som gränsar till bland annat vår tomt och som är den skogen som jag och hundarna använder dagligen. Henrik hade så klart pratat och markägaren som kände igen Henrik undrade om vi bara hade en hund nu? Henrik hade förklarat att Odden var i väg på nosarbete och att han gillar att spåra samt att vi då brukar använda den här skogen till viltspårsträning. Det var fortsatt okej och markägaren tyckte ju att det var lite intressant med två eftersökshundar i närheten av hans jaktmark 😉 När Henrik kommit så här långt i sin berättelse inser jag plötsligt att jag ska vara i Ringarum om 52 minuter på spårupptakt?!

Det tog mindre än en minut att byta om och kasta mig ut i polon och gasa i väg. På 51 minuter var jag i Ringarum och det är inte den tiden det brukar ta för att komma dit… Nåja nu är både Odden och Kilo anmälda till spårcirkeln igen och vi har lämnat in önskemål om när vi vill ha våra 8 spårtillfällen 🙂 Förhoppningsvis får vi köra första spåren redan nästa söndag! Gahhh det ska bli så skoj!

Nu är det dock en trött Lina som sitter och knackar på tangenterna här i soffan så nu är det dax att avsluta.

Dags att dra i gång träningen!

I tisdags när jag kom hem så hittade jag en Kilo som hoppade på tre ben i hundgården? Han var ohalt när jag gick med dem på morgonen och svärfar hade inte hört av sig under dagen och sagt att något var galet med Kilo så jag blev lite misstänksam över om hundarna busat lite väl hårt tillsammans? Jag kollade så klart igenom Kilo och hittade inga sår, ingen värme och ingen svullnad någonstans men däremot reagerade han han rejält när jag undersökte tassen.

Faktum med att det räckte med att jag tittade på tassen för att Kilo skulle börja gnälla lite ynkligt och att han tyckte synd om sig själv var det ingen tvekan om! Jag blir lite full i skratt över att han är en sådan dramaqueen när det kommer till saker som gör ont, en kardborre på fel ställe kan få Kilo att låta som någon som torteras, lite lätt överdrivet så där 😉

Vid närmare undersökning av tassen hittades ett pyttelitet sår som jag tvättade rent och fönade torrt runt. Såret i sig själv verkade svida så det var nog det som gjorde Kilo ynklig och inte att det skulle göra så förbaskat ont. Hur som, ut och gå skulle han ju inte så han fick stanna inne och så tog jag med mig Odden ut. När det nu var som det var så bestämde jag mig för att Odden och jag skulle ta en ”stadspromenad” nere i Finspång. Sagt och gjort, vi gav oss av och tog sedan en runda där Odden skötte sig fint. Mycket spännande att lukta på, en del märkliga människor att titta på och så lite hundar att hålla koll på. Gladast blev jag när vi mötte en liten boston terrier. Odden som blivit påflugen några gånger av småhundar är en aning reserverad och misstänksam mot dessa men den här verkade han enbart nyfiken på, viftade glatt på svansen och hade gärna gått fram och hälsat (vilket han inte fick, men det var ju ändå bra att han ville). Bostonterriern var också trevlig och svarade med samma signaler så det blev ett bra möte 🙂

I dag var det dags att dra i gång lite lydnadsträning igen! Det var visst väldigt länge sedan vi tränade sist… Nåja vi möttes upp ett gäng på bruksan i Söderköping för gemensam träning och kommendering. Kilo fick vara med eftersom hältan nu var borta och det lilla såret såg fint ut. Han fick dock ha en ballongsko på sig, något han inte uppskattade 😉 Sin vana trogen så är Kilo ”obrukbar” första träningspasset efter en lite längre vila? Han går helt upp i lukter och annat och är mellan varven inte riktigt kontaktbar. Vid det här laget har jag ju börjat lära mig det här och tar ganska lätt på det, jag vet ju att han nästa gång vi tränar tillsammans med andra så har nyhetens behag lagt sig och Kilo är som vanligt igen.

Med andra ord blev det inte mycket vettigt gjort förutom en sak. Vi började med gemensamma gruppmoment, först sitt i grupp och sedan platsliggning. Kilo fixade det jättefint?! Platsen kan jag väl förstå, det är både mer befäst och mer tränat men sitt i grupp har han ju aldrig riktigt förstått men det här gången satt han utan tendens till att lägga sig? Ja det var ju jättebra och Kilo fick så klart beröm i massor. Vi körde lite fritt följ samt lite fjärr och Kilo bestämde sig för att han i dag inte kunde lägga sig?! När han väl begrep att lägga sig var han tvungen att göra så började han vrida på sig och la sig åt vänster i stället för det mer normala rakt fram. Alltså den hunden om jag kunde få läsa hans tankar 😉

Vi blev sedan lite kommenderade och Kilo var helt borta. Kunde vare sig sitta eller lägga sig på kommando plötsligt och till slut tröttnade jag och band upp honom vid sidan om och så fick han helt enkelt ta en paus, samarbeta med mig hade han ju uppenbarligen ändå inte tänkt göra. Efter en stund gjorde vi ett nytt försök och då gick det i alla fall lite bättre. Vi avslutade med att bli kommenderade igenom ett fritt följ av Lotta och då var Kilo plötsligt med på noterna igen och gick riktigt fint. Nåja nu har vi stökat igenom den här första träningen så härifrån kan det bara bli bättre!

Tanken är att försöka ta ett sista första pris i klass två för Kilos del under våren/sommaren, det är bara så svårt att hitta någon helg som vi kan ge oss ut och tävla på?

Odden var med i bilen så när jag tyckte att Kilo var klar fick liten komma ut en sväng och vara med han också. Hej och hå, där vilar inga ledsamheter utan allt är väldigt spännande hela tiden. Någon direkt träning för Oddens del handlade det inte om utan han fick vara med ute på plan en stund, kika och titta på de andra hundar men även kampa lite med kopplet vilket han mer än gärna gör 😉 Det är skoj att ha en hund som jag kan belöna med kamp igen! Några gånger ”snodde” jag kopplet för Odden och så fick han komma in i en flygande start på ett fritt följ, när han gått några steg med fin kontakt så fick han kampa igen. Tror att det kan vara ett bra sätt att få fram både intensitet och koncentration från Oddens sida. Odden fick även genomföra en tandvisning eftersom vi ju faktiskt snart ska på utställning och tandvisning är något vi tränat sorgligt lite på. Cari ställde i alla fall upp och gjorde en koll på tänderna och pillade runt med honom och det var ju perfekt eftersom Odden inte känner henne.

Ja nu har vi sparkat igång en ny träningsperiod och det ska bli skoj att jobba lite med grabbarna igen!

Över trösklar

I torsdags körde ju Marie lite ”hårdare” med Odden i trasken genom att sänka vattennivån. Jag tror baske mig att han fick lite träningsvärk den lilla loppan för på fredagen var han lite stel på morgonen och rörde sig lite annorlunda. Även om jag logiskt begrep att det nog var på det sättet så sa min hönsmattehjärna något helt annat och det var faktiskt lite jobbigt med fjärilar i magen hela fredagen. Men under dagen syntes inget så jag höll mig skapligt lugn 😉 På lördagsmorgonen var Odden en aning stel igen. Inget som syntes när han skulle gå men i trappen såg jag att han rörde sig lite annorlunda mot hur han brukar så då började fjärilarna om i magen…

Man kan ju så klart fråga sig om vi körde för hårt med Odden i torsdags utifrån det här men det tror jag inte. Dels litar jag 110% på Maries förmåga att läsa av min hund och gör det som är bäst för honom men sen ser jag ju också vad träningen gör för skillnad! Ja för skillnad gör den när man har kommit över den där tröskeln som vi uppenbarligen haft nu.

I dag var Odden som en liten mjuk gummiboll och lederna kändes fina 🙂 Jag förvånas ofta över hur mycket snabbare hundar svarar på behandlingar och motion mot oss människor? Nåja jag är bara glad att Odden känns fräsch igen och hoppas verkligen att det var en liten tröskel som vi nu baxade oss över!

Egentligen var jag pigg och hade kunnat tänkt mig en lite längre runda på eftermiddagen när jag kom hem från jobbet. Hundarna hade absolut inte tackat nej till det men eftersom vi har sim på måndagskvällarna så fick det bli en vanlig runda, även om Odden kändes fin i dag så ska vi ju inte överdriva med motion och övningar 😉 I natt snöade det en hel massa, en bit över en dm kom visst. Nu på eftermiddagen hade det slagit om till mildväder igen och det slaskade, värdelöst om ni frågar mig!

På kvällen åkte vi då till Norsholm igen. Odden gillar inte att gå in i bassängrummet men i övrigt sköter han sig verkligen toppen. Han försöker in i det längsta att komma undan att få på sig flytvästen men när den väl är på är det inte något problem att få i honom i poolen, han går i själv 🙂 Snacka om utveckling med tanke på den paniken som hade för några månader sedan! I dag fick han simma 6+6 minuter, alltså vi utökade varje pass med en minut till. Det märks tydligt att Odden börjar bli starkare för även om han tyckte det var jobbigt i kväll så var det ju bara några veckor sedan som han tyckte att det var jobbigt att simma 3 minuter 😉

Kilo simmade så klart han också. 30 minuter där han fick en liten lugnare stund på några minuter mitt i. Han simmade faktiskt inte alls lika slappt i dag med bakbenen som han i bland kan göra så matte var nöjd med honom 😉 Skönt också att få hundarna lite avspolade då båda var rätt skitiga efter det slaskiga vädret.

simKilo simmar förbi 😉

Linnefors-Mjölby, Östgötaleden

Söndag och gissa vad? Jo det blev en liten vandring i dag med 😉

Sov gräsligt dåligt i natt och har gjort det i flera nätter nu.Vet inte vad det beror på men irriterande är det! Dessutom vaknar jag gräsligt tidigt och kan inte somna om? Det är drabbar mig då och då  och när jag nu har analyserat lite så inser jag att det ofta är så här års, när ljuset återvänder, som jag vaknar tidigare och tidigare.

Nå ja jag kom alltså upp ganska tidigt och hundarna har då inget emot det kan jag lova. De fick frukost och sedan klädde jag på mig och tog med dem ut i skogen en lite längre sväng än vad vi brukar på morgonen. Skönt att komma ut som vanligt men det var jättegrått och trist väder.

Efteråt kylde jag Oddens armbågar och sedan fixade jag frukost och lite matsäck innan Kilo och jag styrde kosan mot Mjölby. Där mötte vi upp Lisbeth och Örjan och åkte bort för att parkera Lisbeths bil innan vi åkte vidare till Linnefors där vi letade upp vart Östgötaleden korsade vägen och parkerade bussen där för att ge oss i väg. Vi började alltså inte vid någon start/slut på en sträcka utan mitt på, detta för att vi skulle få en lagom lång tur i dag vilket vi bestämt var ca 12 km.

Vi knallade i väg glada i hågen men kom nästan direkt fram till en hästhage och leden gick rakt genom den? Hästarna var lite halvvilda i hagen, sprang runt och bockade en del och det kändes inte helt optimalt att knalla igenom där med två hundar (själv hade jag inga betänkligheter att gå igenom för hästarna såg snälla ut men just hundar kan ju hästar i bland vara lite nyfikna på). Men vi hade inte mycket att välja på, att gå runt hagen gick nämligen inte heller så det vara bara att knalla igenom grinden och hoppas på det bästa. Och det gick ju fint för hästarna försvann plötsligt till en annan del av hagen så vi kunde lugnt knalla igenom.

Leden gick omväxlande på grusväg, skogsstigar och genom hagar och bortsett från att vädret var gruvligt grått och trist så var det väldigt trevligt. Efter ca 4 km tog vi en paus vid det första vindskyddet som vi passerade.

vindskydd 1
Paus vid vindskydd är alltid trevligt. Det här vindskyddet låg inne i hage så det satt staket runt vindskyddet för att man skulle kunna freda sig mot nyfikna hästar 😉 I dag var dock hagen tom så vi kunde låta hundarna härja fritt 😉 I postlådan låg gästboken som vi så klart skrev in oss i alla fyra.

Vi fortsatte efter vår lilla paus och mellan varven var det rejält med snö att klafsa runt i och på sina ställen även isigt och halt när vi skulle gå längs med någon grusväg eller så. Men fram tog vi oss och hundarna knallade nöjda på framför oss.

skogen
Hallå, kommer ni någon gång eller?

mjölby
Vi lämnar Boxholms kommun och kliver in i Mjölby, hemmaorten för dessa två 🙂

När vi lämnade Boxholm och kom in i Mjölby dök det upp ett nytt vindskydd så där blev det ny rast och fika. Sedan hade vi ca 6 km kvar till bilen vilket gick ganska raskt att traska. Det var som sagt en väldigt lätt led, lite kuperad på några få ställen men överlag lätt att vandra. Det enda som var lite besvärligt var väl just att man skulle genom några hagar.Så här års är de ju tomma men under våren/sommaren lär det gå betesdjur där vilket kan göra det lite värre att passera, speciellt om man har hund med sig. Dessutom så var det rangliga stegar som skulle passeras för att ta sig in och ur hagarna, hundarna kunde inte ta sig över där. Nu var det ingen el i stakettrådarna så vi kunde bara lyfta upp dem och låta hundarna gå under men med el i skulle det bli ganska besvärligt att ta sig igenom.

skylt
Vår sträcka för dagen 🙂

Efter dryga 3½ timme var vi alltså framme vid bilen och fick åka tillbaka till startplatsen för att hämta bussen. Sedan åkte vi tillbaka till Lisbeth och möttes av en överlycklig Lallis. Lisbeth bjöd på käk vilket satt som ett smäck efter flera timmar ute i snålblåst. Kilo gjorde skäl för sitt kanariefågelnamn genom att sjunga i högan sky, Lallan hade nämligen precis löpt klart och luktade mums fortfarande… Pojkarna fick helt enkelt ligga  i hallen medan Lallan fick hänga med oss i köket.

Till slut fick vi dock säga hej då och rulla hemåt igen. Jag blev något alldeles vansinnigt trött på vägen hem, var nästan tvungen att stanna för att blunda lite?!

Nästa helg blir det ingen vandring tyvärr, då står det i stället Nosework kurs på agendan, inget fel på det heller och det är definitivt Oddens tur att komma ut på lite skojigheter ❤

Kilo
Kilo har haft skoj i några dagar nu och får nu lämna över stafettpinnen till lillebror som kommande två helger är den som får hänga med när väskan packas.

Angsjöleden, Karlskoga

Att vandra själv är inget som stör mig men visst är det skoj att då och då även få sällskap i skogen! I dag hade vi stämt träff men ett helt nytt promenadsällskap och tog oss därför lite längre hemifrån igen.

Emelie och hennes lilla Stella, dvärgschnauzer, mötte upp oss vid Angsjöleden utanför Karlskoga. Kilo var som vanligt på tårna och nu kom det en häftig liten brud också, toppen, toppen tyckte han 😉 Vi gav oss av i ett ganska trist väder och det fanns faktiskt rätt mycket snö kvar, i alla fall mer än vad vi har hemma. Leden var välmarkerad och trots snön så var även stigen mestadels tydlig. Mellan varven var det lite mer kuperat och vi fick anstränga oss lite för att kunna prata samtidigt som det gick uppåt 😉 För pratade gjorde vi ju. Lätt att hitta samtalsämnen när man har samma intresse, hund! Annars är det väl inte så att Emelie och jag känner varandra speciellt väl, men efter i dag känner vi varandra lite bättre 🙂

led
Ut på tur, aldrig sur! Fast det var rätt blött i snön men det var inget att bry sig om bara man har bra skor på fötterna.

Efter kanske 5 km tog vi oss en liten paus med fika. Varm choklad är ett måste på tur liksom. Stella och Kilo letade efter lite godis som Emelie kastade ut på marken, eller Kilo letade lite sporadiskt, Stella däremot dammsög marken tills det var tomt!

vid vatten
Kilo har fått tillsägelse om att låta bli att sniffa på Stella och tittar tjurigt åt andra hållet, Stella tycker att det är fånigt att sitta still för en bild.

Det kändes som att det gick fort att gå de 8 km runt Angsjön men vi var ute i nästan 2½ timme. En trevlig tur var det som sagt och det enda man kunde önskat sig mer av var att leden gärna hade fått gå lite mer i närheten av sjön. Men annars gick den mestadels på skogsstigar, bara kortare sträckor på grusvägar, vilket jag gillar.

i skogen
Vovvarna i full fart 🙂

Nöjda kunde i sedan rulla hemåt och jag tror säkert att vi kommer kunna få sällskap av Emelie och Stella fler gånger 🙂 Dessvärre bråkade bussen, skakade och betedde sig när man kom upp i hastigheter över 90 km/h, grr. Så när vi kom hem så fick Henrik ta sig en titt på den medan jag styrde lite här hemma. Efter någon timme klädde jag på mig ytterkläder igen och tog en runda med hundarna över Björksätterhagarna.

på språng
Klara färdiga gå! Håll tungan rätt i munnen och ordning på alla benen för här kommer de.

Nu laddar vi om för morgondagen då vi ska avverka ett gäng kilometer på Östgötaleden 🙂

Kommande planer

Hmm härom dagen stoppade jag i hundarna första Bravecto tabletten för i år. I dag kändes det som om vi hoppat tillbaka till hösten?! Regn hela jäkla förmiddagen, blä. Men nu är hundarna skyddade mot fästingasen i alla fall för ett gäng veckor framöver, det känns skönt för blir det bara lite vårvärme här igen så lär fästingarna vakna kvickare än kvickt 😦 Ingen av hundarna fick någon reaktion av tabletten i år heller och båda åt den med glädje, den måste smaka gott!

Annars gör Odden sitt bästa för att hålla i gång hjärtat på mig. I morse såg han en aning stel ut och jag tänkte att det nog var lite träningsvärk från gårdagens vattentraskande. Hundarna fick frukost och sedan skulle vi ut på den vanliga morgonrundan, Odden kopplad så klart. När vi skulle ta oss förbi gårdsplanen som fortfarande är en aning hal och isig så tyckte jag att Odden kändes konstig i kopplet och när jag tittade till på honom så tyckte jag att han haltade ett steg eller två. Alltså ni kan inte ana hur fort mitt hjärta slår när jag ser något sådant och hur gräsligt vit i ansiktet jag blir. Efter dessa två steg så såg Odden okej ut men jag analyserade varje steg han tog hela rundan och även om han inte haltade så tyckte jag att jag såg något avvikande några gånger 😦 Jag kände och klämde men det var som vanligt. Sista biten hem fick Odden vara lös för jag ville se honom på lite mer avstånd men det fanns inget att se. Jag kände mig ändå nästan gräsligt säker på att svärfar skulle ringa mig på jobbet i dag och meddela att Odden inte så bra ut när han tog ut dem på lunchen, men tiden gick och inget samtal eller sms dök upp. När jag kom hem från jobbet hittade jag i vanlig ordning två överentusiastiska grabbar i hundgården och Odden for som en galning där inne?! När jag gick in i hundgården så började han helt hysteriskt att hoppa upp och ner i soffan som de har i hundhuset?! Jag vet inte hur många gånger han hann hoppa upp och ner innan jag fick stopp på honom men jag kunde lättat konstatera att han verkligen inte kan ha det minsta ont för då skulle han väl ändå inte bete sig så här frivilligt?!

När jag bytt om och styrt lite här hemma så gick vi i väg på en promenad i skogen och nä, det fanns inte en antydan till något konstigt i Oddens rörelsemönster så vad det nu än var jag tyckt mig se och känna i morse så måste det ha varit något högst tillfälligt, eller så inbillade jag mig… Andats ut riktigt har jag inte ännu, men jag hoppas att det bara var min hjärna som spelade mig ett spratt!

Under kvällen har vi sedan kört lite balansövningar och jag kan konstatera att det skillnad på Oddens sidor. När han ska hålla emot med högersida har han svårare, vänster sida känns däremot riktigt bra. Att högersidan är svagare är ju inte det minsta konstigt eftersom det är där han haft störst problem och också fått utstå ingrepp tre gånger men det är så klart viktigt att jag tänker mig för när vi tränar så att vi ser till att stärka upp högersidan.

Annars har jag anmält Odden till MH. Det ska bli riktigt skoj eftersom han i normalläget är en hund som har stora reaktioner på nya saker så jag räknar med att han blir rejält rädd vid både dumpe, spöke och säkert även vid skramlet. Jag kan även tänka mig att gubben på avståndsleken får finna sig i att bli utskälld 😉 Odden är dock inte bara en fegis utan han är också nyfiken och brukar kunna ta sig an det han tycker är läbbigt på egen hand så det ska som sagt bli väldigt spännande att se om han reagerar och framför allt avreagerar på MH:t på samma sätt som jag tycker att han gör här hemma till vardags?

Ja sedan ska ju Odden göra officiell debut i Sala. Jag har då inga förhoppningar om fina resultat utan ser det mest som en skoj grej att få åka i väg med honom själv och bo på hotell samt att han ska få uppleva utställningsmiljön igen. Vi har faktiskt försökt att träna lite spring här hemma på tomten och behöver nog lägga i en högre växel på den träningen under de två veckor som är kvar om vi inte ska visa upp bara hopp och studs i ringen 😉 Men sedan är det ju en sak att träna själva här hemma, en helt annan sak att springa i en ring med andra hundar runt omkring… Jag ångrar lite att jag inte anmälde Kilo till Sala. Vi hade lite pälsvård i kväll och den gode KG ser faktiskt riktigt fin ut även om han gott kunde ha mer päls om matte fick önska 😉 Men han får ett år till på sig, nästa år tror jag att pälsen kommer på riktigt och att han grovnar på sig lite till, så har i alla fall mina tidigare grabbar gjort så jag lever på hoppet 😉

Som om inte detta räckte med MH och utställning är ju Odden även anmäld till ytterligare en helgkurs i Nosework, steg 2 🙂 Det ar vi tag i nästa helg. Dessutom är Odden anmäld till viltspårcirkeln denna vår också och det ser jag verkligen fram emot och är övertygad om att Odden kommer att tycka att det är minst lika skoj som jag tycker! Marie var väl inte jättenöjd med mig när jag berättade att vi skulle börja spåra men tyckte väl ändå att det kunde vara okej med ett spår i veckan.

Odden spår
Dax att börja spåra om några veckor, skoj, skoj, skoj!!

 

Nojig matte…

I dag var det dax för en träff med Marie för Odden igen. Vi kör ju varannan vecka hos henne nu eftersom Marie tycker att det kan räcka med tanke på att vi även simmar varje vecka. Det är så klart jättebra att vi kommit så långt så att vi inte behöver träffa Marie lika ofta men jag får väl erkänna att det är en aning jobbigt också 😉

Tålamod och is i magen är inte mina ledord, jag vill att saker ska gå snabbt och smidigt! Jag vill dessutom gärna ha kontroll och helst skulle jag väl vilja träffa Marie och stämma av typ varje dag 😉 För två veckor sedan hade ju Odden en aning ökad galla i båda armbågarna. Inte mycket och absolut inget farligt men fick jag välja skulle det ju så klart inte finnas något! Jag fick order om att hålla Odden lite mer kopplad, köra mer balansövningar och börja kyla igen och det har vi så klart gjort. Jag klämmer och känner på benen minst en gång om dagen och har alltid en klump i magen när jag ska göra det, för tänk om det är värre, svullet, varmt eller ömt… I bland låter jag bli att känna bara för att jag inte riktigt orkar med det just där och då, skjuter upp det ett tag och stoppar huvudet i sanden för att jag inte vill bli ledsen och orolig. Hittills har det aldrig varit något alarmerande men är man nojig så är man.

I dag fick alltså Marie klämma och känna och det är så skönt att få lämna över ansvaret till någon annan om så bara för en kort stund. Odden fick godkänt. Jo det finns fortfarande lite, lite galla där men det ska tydligen vara tämligen normalt med tanke på vad Odden gått igenom och vad vi nu håller på med i uppbyggnadsfasen. Jag har under dessa två veckor vissa dagar tyckt att det känns riktigt fint och andra dagar lite sämre, Marie tyckte att så som det kändes i dag så var det absolut inte sämre mot för två veckor sedan, snarare bättre.

Odden fick sedan traska och i dag envisades han med att trampa in i kompostgallret och fjanta sig i början. Men till slut ger han sig ju och traskar på som han ska. Marie hade en plan för dagen och den följdes. Det gick ut på att Odden fick lägre vatten i trasken i dag vilket gör att vi inte stöttade upp bogen men armbågarna fick fortfarande stöd. Lite raskare tempo blev det också och så körde vi en aning kortare tid i stället. Marie var nöjd med vad hon såg och då är jag också det 😉 Efteråt kunde vi konstatera att gallorna nästan är helt borta efter att han traskat, rätt fantastiskt faktiskt! Nu längtar jag verkligen till det bli sommar så att vi kan traska hemma i sjön och därmed göra det lite oftare! Genom att sänka vattennivån så blir det jobbigare för Odden, dvs det blir mer träning av det hela och inte bara ett sätt att träna upp rörligheten i lederna, bra så klart för Odden behöver ju börja muskla på sig men vi får väl se om han i stället får lite träningsvärk av det?

Som mest har Odden haft 520 mm vatten i dag testade vi 400 mm, dvs en skilnad på 12 cm, det är ju faktiskt en hel del! Nåja nu hoppas jag att Odden fortsätter att svara bra på allt vi försöker göra för honom så att vi kan få utöka motionen och att han kan få börja vara lite mer lös igen.

Marie försöker förklara för mig att det är mycket som ser väldigt positivt ut med Odden och att vi inte på något sätt har kommit till en gräns där vi måste välja på att acceptera lite galla eller dra ner på träningen. Min tanke är hela tiden, och det vet Marie om, att Odden ska få ha ett normalt hundliv. Få röra sig fritt och vara lös i skogen på våra normala rundor. Även om det skulle innebära att vi kanske förkortar tiden som han kan vara symptomfri så är det inte ett alternativ för mig att tvinga honom till restriktioner hela hans liv! En hund ska få leva ett hundliv, annars har jag bara kvar hunden för min egen skull och det är inte okej för mig. Förr eller senare kommer vi komma till en dag då han behöver ställas på en dos antiinflammatoriskt för att fortsätta vara symtomfri, det är jag övertygad om, men jag hoppas att det dröjer ett gäng år tills vi hamnar där! Jag ser dock inte det som någon katastrof eller orsak till att Odden inte skulle kunna få vara kvar. Så länge vi kan hålla honom symtomfri med enkla saker som träning och eventuell stöttning av antiinflammatoriskt så kommer han få hänga med som vilket hund som helst och den dagen vi inte längre kan hålla honom symtomfri så kommer våra vägar skiljas och mitt hjärta att gå sönder….

12823392_10204351037215117_3249348826031546235_o
Det finns inga andra alternativ! Odden ska bli bra!

1:a mars…

… och då har vissa fått för sig att det är koppeltvång i Sveriges natur. Det är ju som jag nämnt tidigare inte sant. Egentligen gäller ju samma regler året om, din hund får inte jaga, driva eller störa vilt och ska därför hindras från det (bortsett från när det är jakt på lovliga tider naturligtvis) . Så här står det på Naturvårdsverketshemsida:

”Under tiden 1 mars till 20 augusti måste du hålla din hund under extra stor uppsikt när ni är ute i naturen. Detta framgår av paragraf 16 i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter. Där står att hundar ska hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt.

Naturvårdsverkets tolkning av lagen är att om en hund ska hindras från att springa lös måste den i de allra flesta fall hållas i koppel. Det är bara extremt väldresserade hundar som kan få gå lösa under tiden 1 mars till 20 augusti. I praktiken får hunden, om den är lös, vara högst någon meter ifrån dig. Du behöver ha sådan kontroll över din hund att det motsvarar ett osynligt koppel. Ordet ”kopplingstvång” eller ”koppeltvång” finns däremot inte i lagstiftningen, förutom i rennäringslagen som i vissa fall kräver att hundar hålls i band eller instängda.

Lagens syfte är att skydda de vilda djuren, både däggdjur och fåglar, under den mest känsliga tiden när djuren får sina ungar. De marker som lagen syftar på är praktiskt taget all naturmark, även större parker och liknande.”

Ja jag ser ju också att det står att hunden får vara högst någon meter i från dig, men som sagt något jäkla tjatande om koppel vill jag inte höra. Det tråkiga är ju så klart att det är en massa hundägare som inte har kontroll på sina hundar, som har dem lösa fast de vare sig kan kalla in eller stoppa hunden om den kommer i kontakt med vilt, dessa hundägare borde naturligtvis ha sina hundar i koppel. Däremot tycker jag att Naturvårdsverkets tolkning om att hunden ska vara bara någon meter ifrån dig är lite konstig? Du får ha hunden i en lina på många meter och då följer du lagen men om hunden skulle vara lös och 10 meter i från dig så skulle det störa viltet mer? Nja säger jag, om jag har lydnad och en viltren hund så stör den knappast mer lös 10 meter ifrån mig än en viltgalen hund i lina 10 meter i från mig…

Odden är absolut inte viltren, än! Vi jobbar på det och har kommit en bra bit på vägen men som sagt jag kan inte lita på honom helt ännu och därför går han också i koppel eller under ett ”här kommando” när vi passerar platser där jag vet att vilt brukar uppehålla sig.

Vårt problem är dock inte att hundarna förföljer viltet, snarare att viltet förföljer oss 😉 Just nu är det en rådjursflock på tre individer som praktiskt taget bor på vår tomt. Stormen Helga vräkte ju omkull en del träd för oss och Henrik har så klart tagit hand om veden men en massa ris och kvistar ligger ju kvar på marken efter att han tagit bort stammen. Rena smörgåsbordet för rådjuren och hjortarna och framför allt rådjuren har alltså slagit läger hos oss för tillfället. De är dessutom mer eller mindre orädda och flyttar inte i första taget på sig när vi kommer med hundarna.

I dag tog jag en kvällsrunda med Kilo och rådjuren stod och mumsade ca 7-8 meter från vår lilla grusväg upp till huset. Det var knappt att de lyfte på huvudet när vi kom utan de fortsatte nöjt att knapra på kvistarna? Vi stod stilla i säkert 5 minuter och kikade på dem, Kilo och jag, tog upp mobilen och fotade osv utan att de tycktes anse att vi var något att bry sig om? Till slut tröttnade Kilo och jag och gick 😉

12814064_10204342526122345_7694623841999308985_n
Orädda polare? Nam nam med sly och kvistar i alla fall. Den tredje ser man bara en rumpa av på bilen, en vit fläck till höger om det högra rådjuret.

Vår safarirunda var dock inte över med rådjuren. Ute på gärdet höll familjen hjort till men de har i alla fall vett att flytta några meter på sig när vi kommer, och när vi sedan vände hemåt igen så stod en fin räv och spanade på oss. Det var en nyfiken rackare som gjorde både undanmanövrar och några framryckningar medan öronen spelade, söt som sagt. Hemma igen så stod rådjuren så klart kvar och mumsade och hade inga som helst planer på att lämna buffébordet…

Kärnskogsmossen

Jag fick en ide om att testa någon kortare slinga i dag på nytt ställe igen. Först hade jag tänkt ta Gruvleden utanför Hällestad men vid en snabb koll på naturkartan så hittade jag Kärskogsmossen som har en spångad led över hela mossen och var ca 3 km, det lät ju lite skojigt så jag skyndade mig hem, bytte om och lastade in hundarna i bussen. Det var en bit att åka, strax över 4 mil så jag fick stressa på lite om vi skulle hinna innan det blev mörkt.

Kärnskogsmossen erbjuder två slingor varv den ena alltså är spångad och nästan handikapanpassad hela leden, fantastiskt! Den andra är inte lika väl spångad och man uppmanas ha kängor eller stövlar på sig. Det är inte tillåtet att gå utanför markeringen för lederna då man värnar om fågelivet samt att området förr användes som skjutfält och det kan finnas blindgångare kvar. Överlag var det rejält stränga regler för hur man fick röra sig och bete sig i området vilket så klart gör det lite krångligare men ändå går att förstå, platsen var nämligen oerhört häftig!

När vi kom dit strax före fem var det en halv timme kvar tills solen skulle gå ner och även om det är ljust en stund till efter det så var det bara att koppla upp hundarna och ge sig av. Landskapet var fantastiskt! Och även om det säkert är en jäkla massa fåglar i det här området så var det denna kväll hel tyst. Inte ett ljud hördes och det var verkligen som att vi befann oss många, många mil från civilisation och andra människor. Tystnaden var kompakt och samtidigt välkomnande, eller ja det låter ju flummigt men det var en väldigt annorlunda upplevelse. Mina knarrande steg på snön var liksom det enda som hördes, hundarnas tassande är ju så mjukt så att det inte märks.

Det är verkligen ett jäkla jobb som man lagt ner på att spånga hela denna led och vi som kan åka dit och ta del av upplevelsen får verkligen vara tacksamma! Hundarna var lite konfunderade över att de fick vara kopplade och det var lite bökigt när man ska gå på en spång hela tiden men en fick vara framför mig och en bakom mig så löste det sig hyfsat. Kameran var så klart men det är svårt att fota kopplade hundar… Några gånger släppte jag därför hundarna för att kunna ta bilder för omgivningen var ju verkligen så häftig.

Inte blev det sämre av att himlen färgades rosa när solen sakta försvann bakom horisonten.

12764840_10204345968128393_6926509520975090318_o
Korta sträckor gick leden genom låga tallansamlingar. Massor med skvattram (tror jag att det heter) var det också och eftersom solen var på väg ner så blev det stämningsfullt värre 😉

12783799_10204340299866690_2201848285976683547_o
Odden på spången i solnedgången, rimmar väl fint
😛

När vi kom tillbaka till bussen var det nästan mörkt ute så någon tur på den andra leden var aldrig aktuellt. En häftig runda för den som vill se något lite annorlunda var det i alla fall så jag kan verkligen rekommendera ett besök! Det fanns även några rastplatser med både bord samt eldplatser så om man har mer tid än vad vi hade så går det att göra det här till en trevlig liten dagsutflykt 🙂

Jag ska nog åka tillbaka och fota någon mer gång, fick en ide i skallen om  mosse/myr och irrbloss men vet inte om jag kan förverkliga den?