Sennenträff och ute hela dagen

I dag var det dax för sennenträff. Eftersom aktivitetsombuden i vår region slutade vid årsskiftet och ingen annan anmälde intresse så valde till slut jag att hoppa på den uppgiften. Jag har visserligen varit tydligt med att det bara är för det här året så jag hoppas att någon eller några andra är villiga att ta över till nästa år. Jag har ju varit aktivitetsombud förr så jag vet vad jag ger mig in på. Att vara akivitetsombud är inte särskilt svårt eller betungande egentligen, det kräver bara lite planering och att man dyker upp så klart 😉

I dag hade jag gjort det lite lätt för mig och valt en plats som vi haft träffar på många gånger förr. För att piffa upp det lite så hade jag dock gjort en tipspromenad och det kräver ju ändå lite förberedelser. För att få det att funka så valde vi att åka tidigt hemifrån och först gå varvet med våra egna hundar, ja alltså Henrik och jag då. På så sätt fick Odden en lagom runda men behövde inte bekymra sig om andra hundar under själva promenaden. Vi satte så klart upp frågorna på den här rundan. Tillbaka vid bilen fick hundarna vila i bilen en stund medan vi väntade in dagens deltagare. Trevligt nog så blev det ett rejält gäng som dök upp, en bit över 20 hundar 🙂 När alla var samlade så skickade vi i väg dem på gula spåret med svarsblanketter och pennor i högsta hugg och sedan gick Henrik och Odden till grillplasten där de tände en brasa och vilade lite medan jag och Kilo gick som sista trupp runt spåret igen och plockade ner frågorna.

Sedan blev det grillad korv samtidigt som vi rättade deltagarnas svar och sedan hade prisutdelning.

12806200_10204328352728019_990133594413546248_n
Orutinerat värre men jag glömde kameran hemma?! Men en mobilbild på en del av deltagarna vid grillen i det fin, fina vädret blev det i alla fall.

Odden tyckte så klart att det var spännande med en massa andra hundar och det är väldigt nyttigt för honom att umgås med andra än Kilo! Det var nog lite lagom aktivering för honom att få gå en runda först, ligga och tugga lite ben och spana och sedan få hälsa på några och spana på andra under en lite längre tid.

Vid halv två vände vi bussen hemåt igen och det var nästan så att jag började tjuta över att behöva stoppa in skitiga hundar i min nyskurade bil… 😉

Hemma var det ju fortfarande helt underbart väder men någon mer promenad just där och så skulle vi ju inte ta, Odden hade ju fått sitt för några timmar framåt och Kilo hade fått 8 km och kunde få vila en stund. Men ute ville jag vara så jag lät hundarna vara lösa på tomten och tänkte att det är bra att Odden får känna att man inte måste flänga runt som en dåre bara för att man är lös utan att man faktiskt kan ligga och ta det lugnt också. Henrik åkte i väg för att tvätta bussen utvändigt så jag tog mig an polon invändigt och städade ur den. När det var klart fick grabbarna ett älgben till att gnaga på med jag städade altanen och fick en del kastat, älskar att kasta saker 😉 När det var klart och jag fortfarande inte kände för att gå in så rotade jag fram sektören och gav mig på smultronscharsminbuskarna vi har vid trappen. De är vildvuxna av sällan skådat slag och hotar att ta över altanen så nu klippte jag ner dem en del. Om jag gjorde det på rätt sätt? Ingen aning, en lite luftigare blev det och inte så höga, vi får väl se om jag tog död på dem eller om de överlever?!

Vi hann bara gå in så kom Henrik tillbaka och då bestämde jag mig för att ta en tur med Kilo. Odden fick stanna hemma med Henrik och sov enligt uppgift som en gris hela tiden Kilo och jag var ute. Därefter blev det en tur bort till grannen för att fixa till Henkes klor och nu känns det som att vi inte tänker göra några mer saker i dag. Eller tja, vi ska laga middag och sedan ska jag köra lite balansövningar med Odden samt att han får hänga med ner till maskinhallen och hämta bussen som står på tork där men annars tänker vi nog tillbringa resten av kvällen i soffan 🙂

 

Tokorpsleden och Rådslaleden på samma dag

Lördag och det bästa jag vet är att få vakna utan det där jäkla ljudet av väckarklockan! Vid halv åtta var jag i alla fall uppe och gav hundarna frukost innan vi tog oss en liten runda i skogen. Sedan blev det frukost för min del innan jag fixade matsäck till dagens utflykt.

I dag hade jag tänkt testa två olika leder som var ganska korta. Den ena på 2½ km och den andra på dryga 5 km. Båda låg så klart i samma område. Jag valde att börja med den kortare rundan, Tokorpsleden. Den ligger i närheten av Bjärnrundan som jag testade förra helgen så det var ju lätt att hitta eftersom jag nyligen varit där. Leden hade en liten tavla som start där det stod om naturreservatet som leden gick genom. Det var tydliga markerade stolpar så Kilo och jag traskade i väg. Jag hade bara kameran med mig eftersom vi inte skulle stanna och fika något på den här turen.

Leden visade sig dock vara så där… Den gick över en hage och sedan upp på något som kallades utsiktsberg, vilket var en höjd vid en kraftledningsgata, inte direkt spännande. Sedan gick leden dock genom lite trevlig skog 🙂

Tokorp berg
Kilo uppe på ”utsiktsberget”.

skogen
Genomskogen i solens strålar 🙂

Leden gick sedan tillbaka mot den lilla parkeringen och sedan fanns det en ny ”ögla” åt andra hållet i en annan hage. När vi nu ändå var där så gick vi så klart den med. Den var lite trevligare men som sagt inte så upphetsande direkt. Det fanns en kallkälla om man ville ha friskt vatten och den biten av leden var lite mer kuperad. Det var dock varmt ute nu?! Jag hade satt på mig långkallingar då det bara var någon grad varmt i luften men solen gassade och värmde verkligen så det kändes lite onödigt. Ett annat vårtecken förutom att solen har börjat värma är att hasseln har börjat få hängen. Pust, då är det snart dax att börja inta lite medicin för att slippa rinsnuva och nysningar!

hassel
Hasseln är på gång, det blir vår i år med 😉

När vi var åter vid bilen igen kände jag mig lite små tjurig över att leden inte var mycket att ha, men det var samtidigt bra att börja med den så att man inte fick en tråkig led på slutet.

Nåja vi åkte därifrån och tog vägen över Ljungsbro och Cloetta för att fynda lite godis. Cloettas outlet ligger ju nämligen där och jodå, visst hittade jag godis 😉 Sedan fortsatte vi dock till nästa led. Det var betydligt längre dit än vad jag tyckte när jag läste kartan… Men det var bra skyltat när man hade svängt av så att hitta var inga bekymmer.

Det som mötte mig vid ledstarten gjorde mig dock en aning irriterad 😉 På en stor skylt satt en lapp där det stod ” Ta gärna med dig hunden på promenaden men den ska vara kopplad!”. Men alltså jag blir så trött på folk som inte kan ta reda på vad det är som gäller i stället för att hitta på en massa saker. Det var inget naturreservat så med andra ord gäller samma sak som i alla skogar även här, dvs hunden ska hindras från att jaga och driva vilt men något jäkla koppeltvång har vi faktiskt inte i det här landet?! Om någon undrar, ja Kilo fick gå lös, det behövs nämligen inget koppel på honom för att förhindra honom från att jaga eller för den delen störa något vilt.

ledstart
Spårstart, väl utmärkt 🙂

Leden i sig var i alla fall riktigt trevlig. Mestadels skogsstigar vilket ju jag gillar. Några kortare partier med grusväg men det var inte mycket. Vi gav oss i väg och relativt fort kom vi fram till en rastplats/grillplats. Jag hade förväntat mig att den skulle dyka upp i mitten eller slutet av leden, inte i början? Det var alldeles för tidigt att stanna och fika där så vi passerade bara. Det låg dessutom två personer där. Japp låg, de hade tänt en brasa och låg och njöt av solen en bit från brasan. Men vi fortsatte alltså och fick gå en bit bredvid en liten sjö vilket var trevligt.

spring
Fullt ös på Kilo som vanligt 🙂 Ja och ni ser vilket trevligt väder vi haft!

spång
Ganska många små ”broar” som vi fick gå på och Kilo är som vanligt duktig och fixar det även om han tycker att en del varianter är lite väl rangliga och knepiga 😉

När vi hade rundat sjön och nästan passerat ytterligare en sjö så kunde man välja att gå upp på ett berg och njuta av utsikten (utsikt är tydligen veckans tema) så det gjorde vi och när vi ändå var där uppe och solen sken så passade vi på att ta fikapaus där också, för fika bör man!

fika
Fika uppe på berget och som vanligt övervakar Kilo noggrant vad jag har med mig 😉

Vi fortsatte sedan den sista biten mot parkeringen och det gick ganska fort att ta sig dit. En av orsakerna till att jag ville testa just Rådslaleden var för att jag ville se om den kunde vara en tänkbar plats för en senneträff men nä jag tror inte det. Dels var det ingen parkering direkt  och om man blir många på träffen vet i tusan vart alla skulle göra av bilarna? Dels låg den verkligen ute i obyggden så den får nog avskrivas för det ändamålet. Men en trevlig och lättvandrad led var det så den kan absolut rekommenderas för ett besök.

Vi åkte över Hällestad på vägen hem och då passerade vi ju Gruvstugans två vandringsleder, dem ska vi nog testa i veckan som kommer, för de är så korta att Odden kan hänga med 🙂

Hemma möttes vi av en jätteglad Odden. Han hade dock fått hänga med hussen på både fika och en promenad i Lunddalen så det hade inte gått någon nöd på honom inte. Efter en kort stunda av slappande så drog jag i gång operation städa bussen! Den behövde verkligen en genomgång så den blev både urplockad, dammsugad och avtorkad, skön när det är gjort. Hundarna fick ligga ute under tiden och Odden var så nöjd över att kunna strosa lite även om han mestadels gjorde som storebror Kilo och låg och spanade. De fick även varsitt älgben som jag hittade i frysen och tuggade frenetiskt medan jag fyllde på fågelmat och grejade lite ute. När benen såg ut att vara klara så bestämde jag mig för att vi skulle ta en runda i skogen innan det blev mörkt ute.

Jag trodde att hundarna skulle vara trötta efter dagens aktiviteter men nä, inte direkt. Nu sover de i alla fall nöjt och laddar inför morgondagen då vi har sennenträff på agendan.

Kvillingeförkastning, en av tre leder.

Fredag, tjoho!

Idag hade jag bestämt mig för att jag skulle sluta lite tidigare och ge mig ut på en ny led med hundarna. Det är märkligt men när jag googlar och tittar runt nu så hittar jag leder i vartenda hörn?! I dag blev det en led i Kvillinge, mellan Sväringe och Norrköping och alltså inte allt för långt hemifrån.

Leden är egentligen tre leder som man kan sätta ihop och totalt blir leden då 10 km. Det kan ju inte Odden gå ännu så jag tänkte att en av lederna kunde vara lagom, det borde ju bli dryga 3 km. Jag valde att åka till den mellersta ledens parkering vid Lida och den var lätt att hitta, om än väldigt liten, det fick inte plats mer än 2 bilar där. Men vi var ensamma så det gick ju fint. Från parkeringen så gick leden rakt upp för berget och det var rejält brant! Odden var ju kopplad och han fick snällt vänta in sin matte som hade fullt upp med att både flåsa och att hitta fotfäste eftersom det var lite isigt mellan varven. När vi väl kom upp så hade man en trevlig utsikt ut över Norrköping och Glan.

utsikt
Uppe vid Torsklint fornborg och utsikt över Norrköping i bakgrunden 🙂

Den mittersta leden som jag alltså valde i dag heter Torsklintleden, den som ligger närmst Svärtige heter Skärlöta leden och den sista heter Jursla leden. Leden var bra markerad och det satt lite infoskyltar här och där som informerad om t.ex fornborgen eller om brandområden som man passerade. Det var en trevlig stig som man följde och bortsett från att det var lite halt här och där så var det lätt att ta sig fram.

skogen
Mjuka skogsstigar att vandra på, härligt! Odden fick gå lite lös där det passade och han var så nöjd med att få nosa av stigen lite mer fritt.

Som tur var så var vägen ner från berget inte lika brant och isig, det tackar jag för både för min egen och för Oddens del, det hade inte varit idealiskt för honom att gå ner för något så brant och halt som vägen upp!

odden
Väl nere igen gick man längs med vägen, fast en bit upp i skogen i hasselsnåren. Solen var på väg ner och ljuset är som allra bäst när solen går upp och ner på dagen 🙂 Odden fick posera lite och visst ser han nöjd ut över att få vara med?!

Det blev en ganska lagom sväng med tanke på Odden att gå den här mellersta leden. Vi får väl se om vi tar de andra två var för sig eller om jag tar med mig Kilo och går alla tre i ett svep nästa gång?

I morgon ska Kilo och jag testa Rådslaleden som ligger i närheten av Bjänleden som vi gick i söndags. Om vi har tid ska vi även ta en led till som ligger i samma område men som bara är 2½ km, Tokorpsleden. Sen kan det nog bli så att vi passerar Cloetta i Ljungsbro när vi ändå är i krokarna och det är lördag 😉

 

Konsekvent

Det är väl märkligt att man i bland ska vara så trögfattad?! 😉

I bland låter jag hundarna göra saker som jag egentligen kanske inte helt uppskattar. Kilo t.ex envisas med att tokskälla varje gång jag kommer hem och ska släppa ut hundarna ur hundgården, gräsligt irriterande men jag har liksom inte orkat ta tag i det.  Odden drar i kopplet, han har ju varit skadad så jag har inte velat bråka med honom utan har i stället anpassat mig efter honom….

Men alltså det är inte skoj att vara ute med en hund i koppel som bara häver sig fram och som tycker att det är normalt att gå med spänd lina och ett konstant flåsande eftersom halsbandet trycker mot luftvägarna. Vi har aldrig tidigare haft någon som dragit i kopplet som Odden gör, Kilo är en sådan hund som man kan gå med koppel i ett lillfinger t.ex. Men Odden drar och det både ser, låter och är otrevligt!

Många gånger har jag suckat och blivit irriterad över att han (?) inte begriper bättre tills jag häromdagen tänkte att nu får det väl ändå vara nog! Hur svårt ska det var att lära hunden att inte dra i kopplet så att vi kan ha en trevlig promenad i stället för ett evigt dragande?! Så jag bara vägrade att gå framåt om Odden sträckte kopplet, punkt slut. Odden är inte på något sätt dum, snarare är han riktigt lättlärd, och efter en 20 minuters promenad där jag faktiskt var konsekvent och inte gick framåt om han sträckte kopplet så blev det mycket, mycket bättre. Det här var i tisdags och i dag är det som att vara ute och gå med en annan hund! Odden kopplade fort att om han drar kommer han inte framåt och alltså är det meningslöst att streta och dra eftersom det bara får motsatt effekt av vad han vill. Han är så klart inte på samma nivå som Kilo, än, men det är milsvid skillnad mot för bara några dagar sedan. Ja så om jag nu bara kan fortsätta att vara konsekvent och inte glömma bort det vilket jag ju har en tendens att göra när jag tycker att saker är okej så blir det nog hund av Odden också!

Visst är det märkligt att det alltid är hos mig som förare som felet ligger?!? 😉 😛

12745836_10204313151147989_208981683372930970_n
I
nget fel på den här hundens inlärningsförmåga, mattens dito däremot kan ifrågasättas…. ;
)

Glansgruvans vandringsled.

Man kan ju inte annat än säga att barnen har tur med vädret på deras sportlov!! Solen skiner från en klarblå himmel, fåglarna kvittrar och det är ändå inte en massa slask, underbart!

I dag satt jag på jobbet och blev så gräsligt sugen på att ge mig ut på någon ny led. Men när man jobbar till fyra och sedan ska hem, byta om och fixa för att sedan åka i väg till någon led så räcker tiden inte riktigt till innan det är mörkt ute. Men jag har ju den fantastiska flextiden att ta till så i dag åkte jag hem 40 minuter tidigare 🙂 Bytte raskt om och stoppade in hundarna i bussen och drog sedan i väg.

Det finns gott om korta vandringsleder inom ett överskådligt avstånd från oss och jag har kikat lite på Glansgruvans vandringsled ett tag nu. Den ligger ungefär 2½ mil hemifrån och är 3½ km lång ungefär, alltså en led som även Odden kan hänga med på 🙂 Så i eftermiddags fick det alltså bli Glansgruvans vandringsled som förgyllde vår dag.

Att hitta till leden är enkelt då det är skyltat från vägen, visserligen en liten skylt men om man har ett hum om vart man ska leta så är det inte svårt. Parkeringen till leden hittade vi också utan mista bekymmer och en övertaggad Kilo sjöng bak i bilen, han förstod ju vad som var på gång. Odden var mer frågande och väldigt nyfiken, han har ju inte fått vara med på så många skojiga nya ställen så att han har lärt sig att det är roligt ännu.

Vi gav oss av efter leden som var extremt välmarkerad och markerad så att man kunde gå åt båda hållen, det gillar jag! Leden var dock tänkt att gå motsols så då gjorde vi så klart det. Utmed hela leden så ligger det gruvhål med skyltar och beskrivningar och hela leden andas verkligen underhåll, någon/några tar väldigt väl hand om denna led! Det var en ganska lättgången led vilket ju passade perfekt eftersom Odden var med och när han kändes uppvärmt så fick han faktiskt vara lite lös en stund. Oj så spännande sa Odden och snokade runt på stigens kanter så att näsan gick het.

Efter kanske 2 km kom man fram till en rastplats och den blev man ju inte mindre imponerad av! En grillkåta som var öppen och fick användas, bänkar och bord utanför och till och med ett dass fanns?! Nästan så att jag blev lite sugen på att förlägga en sennenträff hit.

grillstuga
Visst är den söt, grillkåtan?!

Nu var ju det här en kort runda så något fika hade jag inte med mig, vi hade ju dessutom en tid att passa eftersom det snart skulle bli mörkt så efter att ha inspekterat rastplatsen så fortsatte vi på leden.Till slut kom vi tillbaka till där vi börjat gå i motsolsvarv och jag tänkte att ja det var ju en trevlig runda men så där jättespeciell var den väl kanske inte ändå? Då insåg jag att vi hade en sväng kvar in mot kalkbrottet och knallade i väg ditåt.

Men alltså så häftigt! Branta klippväggar som reser sig lodrätt upp där man brutit kalk förr. Det var lite som att kliva in i en filmkuliss, från bördig skog till något Sagan om ringen landskap eller kanske Starwarslandskap 🙂 Tyvärr skulle jag haft ett annat objektiv på för att kunna få in allt men nu var det som det var. Hit kommer jag i alla fall återkomma för att fota fler gånger!

kalkbrott
Kalkbrottet, så häftigt!

is
M
affiga bergsväggar som dessutom var prydda med is, vi kände oss ganska små när vi var längst där inne.

Vi strosade runt inne i kalkbrottet en stund och när det började skymma lite så tog vi oss tillbaka till leden och till bilen. Himlen blev vackert rosa över sjön Glan och allt var vackert och fint, och kallt! Brr så jag började frysa. Det blev långa steget före mot bilen och på med rumpvärmaren för att slippa sitta och huttra på vägen hem.

himmel
Vackert, men brr så kallt det blev.

En liten kort led kan också vara trevlig lärde vi oss av denna lilla utflykt och jag har så klart redan funderingar på om vi inte ska göra något liknande i morgon 😉

Balansera mera.

Odden har ju fått ordination på att köra styrkeövningar via balansövningar. Det här är nytt för mig och inget jag använt på det här sättet tidigare. Mina hundar gillar att hoppa upp på saker, typ stubbar, stenar osv ute i skogen och balansera på dessa men balansövningar inne har vi inte sysslat med tidigare.

För några veckor sedan köpte jag ju en balansplatta på biltema och den funkar bra. Den är dock i minsta laget till en Berner så nu har jag även skaffat små halvbollar. Dessa ”bollar” har jag nu fyra stycken av och vi har visserligen testat att använda alla fyra på en gång men tills vi blir bättre på detta så kommer vi bara att använda två i taget, fram eller bak.

Eftersom jag är ny på detta har jag ju fått fråga och be Marie visa mig vad tusan det egentligen är vi ska syssla med? Första steget är alltså att få hunden att gå upp på plattan. Den delen var lätta med Odden som ju fått börja träna klossträning innan han opererades. Det kom han ihåg och klev ganska omgående upp på plattan. Med bollarna blev det svårare, det är ju mindre yta att träffa med tassarna men nu börjar det ta sig 🙂 När Odden väl kommit upp på bollarna så var första steget bara att han skulle stå där och hålla balansen. Bollarna är ju ganska mjuka och han måste hålla emot och balansera, även om den delen är ganska lätt för honom. Nästa steg är att jag trycker på Odden och han ska hålla emot för att inte ”ramla” av bollarna.

hålla emot
Hålla emot. Jag trycker på Oddens högra bog/skuldra här och han måste hålla emot för att inte ramla av bollarna. Om du tittar på tassen på gröna bollen syns det tydligt att Odden håller emot. Detta stärker de små musklerna runt lederna och ska förhoppningsvis leda till att han blir mer stabil samt att han avlastar leden.

Att hålla emot när jag trycker från sidan har Odden nu fattat vad det går ut på. Det är lite svårt tycker han och han får kämpa lite men det är ju också tanken. Jag har testat detta med Kilo också som ju får räknas som fullt frisk och det är skillnad! Kilo är tusan så mycket starkare än Odden (naturligtvis) och här får jag ta i för att kunna ens försöka rubba honom, i jämförelse med Odden känns Kilo som ett stabilt berg som väger ett ton eller så 😉

Nästa grej som vi börjat lite med är att jag även trycker på Oddens skuldror ovanifrån och famåt och han ska hålla emot för att inte ta något steg framåt. Det tycker han är helt okej. Så i dag testade vi nästa steg, Henrik tryckte på Odden bak på rumpan, lite som att lyfta honom under rumpan, uppåt-framåt, men han ska stå kvar med frambenen, fast mycket mer försiktigt så klart. Nu blev det svårare sa Odden men han fixade det rätt bra ändå.

Nästa steg som vi börjat nosa lite på är att jag lyfter på ett av benen. Först ska han ju bara hitta balansen med ett ben i luften men sedan ska vi även börja trycka på honom när ett ben är lyft.

lyfta
Lyfta och ändå hålla balansen.

Vi gör övningar varje dag nu, men korta stunder. Nu ska vi öka på tiden som övningarna görs och göra fler repetitioner och vi ska lägga på samma övningar för bakbenen också. När vi fått häng på detta så får vi be Marie om nya varianter för att utveckla det här ännu mer. Det är ganska skoj när man ser att hunden börjar fatta vad det går ut på och Odden går gärna själv och bjuder på beteenden om bollarna eller plattan ligger kvar på golvet efter att passet är över, det tycker jag känns lovande 🙂

Varje måndag

Ja varje måndag är det sim, vare sig vi vill eller inte typ 😉 Simmet är jättebra träning för grabbarna och fyller absolut sin funktion för både Oddens rehab men även som friskvård för Kilo. För övrigt såg jag att någon kallade friskvård för prehab nu, ganska smart tycker jag 🙂 Men att säga att sim är skitskoj för oss tvåbenta är väl inte direkt sant… Att simma Odden är visserligen rätt skoj. Dels för att det är skoj att se hans framsteg och dels för att det är skoj att han numer får göra denna aktivitet. Men att knalla bredvid poolen med Kilo i 30 minuter är väl inte alltid jätteinspirerande 😉

Odden sköter sig i alla fall fint i poolen numera. Han går i utan bekymmer och han är vääääldigt fokuserad på sin leksak, en pipis med svans, så klart liksom 😉 Han har fortfarande lina på eftersom han då och då gör försök att tjuva sig upp på rampen innan tiden är ute. Jag vill inte bråka med honom så jag använder först rösten för att försöka stoppa honom i sådana lägen och oftare och oftare lyssnar han på mig där. Men de gånger han inte gör det så håller jag bara emot i linan och han får på så sätt lära sig att det inte är någon ide att försöka att inte lyssna på matte, hon vinner nämligen oavsett 😉

sim
Så skönt att simmet fungerar med tanke på hur mycket Odden hatat vatten!

Vi utökade tiden lite i dag med och Odden fick simma 4+4+3 minuter i dag, dvs totalt 11 minuter. Nästa vecka tror jag att vi ska köra 5+5, dvs vi går ner lite i tid men kör två lite längre pass i stället.

När Odden är klart i bassängen så tar Henrik hand om honom, duschar av honom och fönar sedan. Odden har under tiden han står på duschbänken full koll på vart leksaken är och om det verkligen är så att brorsan Kilo räddar den varje gång matte kastar den?!

Kilo är ju numera van och rutinerad simmare. De senaste veckorna har vi kört ett långt pass i stället för att dela upp det med en paus i mitten. I kväll fick han simma 28 minuter. Vi delar upp passet på ca 5 minuter uppvärmning, tid då Kilo får blaska runt och stretcha igenom kroppen. Sedan kör vi ca 15-20 minuter med streamer och lite tuffare tempo. Det behövs dels för att träningen ska bli effektiv men även för att Kilo gärna ligger och latar sig annars och bara låter bakbenen hägna. Med streamern och lite jagande av leksak i poolen är det betydligt svårare för honom att maska och det blir verkligen träning av det. Vi avslutar sedan med 5-10 minuter nedvarvning, där Kilo återigen mest får blaska runt och sträcka ut kroppen. När Kilo nästan har simmat klart brukar Odden vara färdigfönad så då får Henrik ta över och simma lite med Kilo medan jag stretchar Odden. Stretchandet tycker Odden är lite märkligt men han börjar vänja sig och det går bättre och bättre.

Nu är Odden klart och får roa sig själv inne på simmet medan jag kör klart de sista minuterna med Kilo och sedan sköljer och fönar honom. Henrik påbörjar städningen under tiden som jag fixar med Kilo. I vanliga fall kommer ju Ing-Marie och Otto med sina två bernerbrudar efteråt så då försöker vi bara spola av så att det ser okej ut innan de kör i gång, men i dag var vi sista simmarna på plast så då blev det ju även lite noggrannare städning samt stängning av poolen. Allt som allt tar det här dryga timmen att genomföra, tack vare att vi är två stycken ska jag ju säga, hade jag varit själv hade jag aldrig hunnit köra två hundar på en timme! Hundarna är så klart inte helt torra efter en sådan här kort föning men de är så pass torra att det känns okej, det sista får de självtorka hemma under natten.

Blandade aktiviteter

Om man är helt ledig en dag hinner man verkligen fylla den med en massa skojiga saker om man vill!

Efter lite sovmorgon blev det en längre morgonpromenad med hundarna. Skönt att komma ut men vädret var väl lite si så där… Sedan blev det lite slappande hemma med skidor på tvn. Jag varvade dock detta med att göra balansövningar med Odden samt ge honom lite massage. Strax före ett tog vi med oss hussen i bussen och åkte till Lillskiren. Där blev det promenad runt sjön. Hundarna var mycket nöjda med att få sniffa på lite nytt för det var några månader sedan vi var där sist. Själv var ja nöjd över att solen nu hittade fram och faktiskt värme lite också, underbart.

odden
Glad och nöjd Odden vid Lillskiren. Spännande med nya dofter och så fick han ju vara lite lös på den här rundan vilket så klart är något han uppskattar. Ja och så den där extremt långa tungan som alltid hänger ut som en slips?! 

När vi gått runt sjön var det dax för det som gör att Henrik hänger med, dax att grilla korv 😉

grillen
Hussen och Kilo spanar på något i väntan på att elden ska bli till kol så att det går att grilla.

Medan vi grillade fick grabbarna varsitt märgben att gnaga på. Det var ett tag sedan de fick ben så de gnagde verkligen rent dem. Sedan åkte vi hem igen och eftersom jag hade snott ihop en morotskaka på förmiddagen så ringde vi och bjöd över Tommy, Anette, Emma, Ante, Henry och nytillskottet Ada på fika.

kilo och ada
Kilo håller koll på Ada.

Hundarna var efter detta rätt nöjda med sin dag men jag var inte riktigt klar ännu 😉 Vi körde därför ett kort pass nosework här hemma med de nya plastbyttorna från IKEA. Kilo skötte sig fint men får fortfarande hjälp av en godbit på eukalyptusdoften. Men han har börjat markera den doften också nu så det ska nog bli bra det här  🙂 Odden sedan gjorde två riktigt fina sök och markeringar, han fick bara eukalyptusdoft i dag men så klart massor med gott när han markerar den. De sista söken var dock ganska slarviga och absolut inte systematiska vilket jag försökte lägga upp övningen att vara så han var uppenbarligen rejält trött. Vi avslutade då för det finns ju ingen ide att traggla om hunden är trött. Resten av kvällen har hundarna nöjt legat och sovit på sina favoritplaster.

Henrik och jag har dock lyxat till det i kväll, det blev plankstek på hjort i dag, mums! Resten av kvällen har jag ägnat åt att försöka begripa något av Photoshop, det är då inte lätt. I kväll testade jag att göra en manipulation, dvs lägga till och fuska med bilden. Inget stort eftersom det är svårt som tusan men en liten en där jag la till en ny natthimmel och en måne samt utökade bildytan blev det.

måne
Kilo spanar på månen 😉

Bjänleden

Lördag, så jäkla skönt! Sovmorgon tills hundarna tyckte att de minsann ville ha både rastning och frukost vid åtta. I dag har grabbarna fått delade turer. Kilo fick först en morgonrunda i vanlig stil när det är vardag, dvs en ganska kort. Sedan fick Odden en sväng och han fick en lite lägre runda. Konstigt att gå själv tycker han och han fick gå lös en del och skötte sig fint 🙂

Därefter slappade vi lite hemma medan Henrik gjorde ärenden och styrde med lite saker. Vid halv ett var han dock hemma igen så då lämnade Kilo och jag hemmet och åkte mot Bjäsäter som ligger ungefär 4½ mil hemifrån. Där finns nämligen en led som jag var nyfiken på. Nu var vädret verkligen inget trevligt vandringsväder men, vill man så går det!

Leden började i byn Bjäsäter vid kvarnen och det fanns både skylt med parkeringslogga och en träskylt med kvarnens namn så det var enkelt att parkera rätt. Sen blev det dock klurigare? Jag kan inte begripa att det ska vara så svårt att tydligt märka ut vart olika leder börjar? Men efter att ha tittat runt lite så hittade vi en sliten gammal skylt där det med snirkliga bokstäver stod Bjänleden på och kunde ge oss Till att börja med så gick man på en grusväg men ganska snart så bar det av upp i skogen. Det var ganska kuperat och gick uppåt en hel del i början men det blåste och snöade en del så det var rätt skönt att få upp flåset. Jag hade dock på mig en alldeles för varm jacka, dumt men inget att göra något åt. Markeringarna på leden fortsatte att vara lite knepiga att se/hitta och dessutom ar leden bara uppmärkt åt ett håll. Det är lite synd kan jag tycka, det finns ju inget som säger att man inte skulle vilja gå den åt andra hållet?! Efter en liten stund kom vi ut på en grusväg igen och nu fanns det spår i snön som svängde av in i skogen där vi skulle in, kunde det vara så att någon annan gått leden så att jag kunde få spår att följa i stället för att leta blåa prickar? Det visade sig faktiskt vara så. Även om jag inte vågade lita helt på spåren framför oss så gav de i bland en tydlig vink om vart jag skulle leta efter nästa markering och med facit i hand så visade det sig att jag kunde följa spåren hela varvet runt.

skylt
Fina skyltar, men väldigt slitna och då var det här en av de som var i klart bäst skick.

Leden fortsatte i skogen och gick både upp och ner. Det var trevligt eftersom det var en lite mindre stig man gick på och det gillar jag. Mellan varven dök det upp sommarstugor mitt ute i skogen och mellan varven satt det små skyltar med information om platserna man passerade. Nu var det mest platser som inte lägre fanns, typ här stod ett torp osv men det är ju ändå trevligt att ha lite att läsa och lära sig på vägen.

lycklig ute på tur
Lycklig Kilo ute på tur. Han uppskattar verkligen att matte ger sig ut på nya leder för det är spännande, spännande med nya dofter att undersöka.

Vi sprang på ett stort gäng hjortar inne i skogen. Kilo tvärstannade och gav mig en förhoppningsfull blick, kunde det bli en bit köttbulle nu när han så fint visade matte att han minsann inte sprang efter vilt? Självklart fick han köttbulle när han visat att han förstått vad viltren betyder, duktiga Kilo 🙂

Leden går runt en sjö men man ser inte till sjön speciellt mycket. Men när vi nästan nått andra änden så kom vi fram till en liten rastplats eller vad man nu kan kalla det, det var i alla fall en plats där det hade grillats tidigare och dessutom en plats där någon tyckte att man skulle klättra upp på en stor sten för att kika på utsikten 🙂 Tyvärr var det öppet just här eftersom man var precis vid en kraftledningsgata och blåsten kom åt så det blev ingen rast där för oss. Vi fortsatte lite till och när vi hade rundat änden på sjön och gett oss av upp i skogen igen hittade jag lä och bestämde mig för att ta en liten rast. Ja för även om leden inte var mer än ca 8 km så är det klart att man ska ha lite fika.

puss
Fikapaus. Kilo är närgången och funderar på vad jag stoppat i munnen 😉

låda
Mitt ute i skogen hittade vi sedan en postlåda? En skylt satt ovanför som deklarerade att det fanns en gästbok för leden att skriva i här. Det gjorde jag så klart och där kunde jag även se att spåren vi följde tillhörde två tjejer med tillhörande hundar. Enligt boken var det ganska många som nyttjade den här leden, skoj!

Sista biten tillbaka till bilen blev vädret ännu tjurigare. Det började snöa rejält och blåste även en hel del. Dessutom började det ju att skymma lite när himlen mörknade på grund av vädret, tur att vi inte hade så långt kvar nu.

ryggen
S
kymningen lägger sig över skogen men vi traskade på och hade inte så långt kvar till bilen.

Totalt var vi ute i 2½ timme. Med tanke på att vi både stannade och fotade (det tar sin lilla tid när man ska fota och arrangera så att man själv är med på bild kan jag meddela) och läste på skyltar samt tog en fikapaus var det väl ändå helt okej. Man kan säkert hafsa igenom den här leden på 1½ timme men varför skynda sig när man är i skogen för att njuta?

Hemma möttes vi av en glad Odd, äntligen var vi hemma igen! Jag hann dock nästan bara komma innanför dörren så ringde Anette och bjöd över oss på middag, så skönt att slippa ställa sig och laga middag i kväll 🙂

Ett litet bakslag igen…

Jag har ju gett mig tusan på att jag ska dokumentera allt som händer i Oddens resa så nu är det dax igen för ett sådant inlägg. Största orsaken till att jag vill dokumentera det här är för min egen skull, för att jag ska komma ihåg alla turer, för det börjar bli mycket som hänt nu liksom 😉 Sen ser jag en fördel med att dela med mig eftersom vi vare sig är de första eller sista som har en hund som drabbas av taskiga leder och jag vet ju så väl hur mycket jag själv letat efter information och försökt få ta del av andras erfarenheter.

Sista och det minsta skälet egentligen men ändå lite viktigt är att försöka skildra att det här med leder är viktigt att fortsätta fokusera på i avelsarbetet! Just nu är det ett jättefokus på cancer i min ras och det är så klart jättebra, cancer är ett stort problem i rasen och behöver absolut bekämpas på alla sätt som står tillbuds. MEN! I den debatten dyker det ofta upp att uppfödare är oansvariga/mindre seriösa för att de lägger mer vikt vid HD/ED index än det nyligen tillkomna SH-pretestet. För mig är det lite obegripligt att man försöker att säga att ledstatusen inte är lika viktig som att bekämpa cancer? Uppfödarna har kämpat för att få bättre ledstatus på våra hundar i flera decennier (och har lyckats riktigt bra) men nu ska plötsligt det jobbet nonchaleras och allt fokus ska ligga på cancer? Så enkelt är inte avel, vi måste tänka på flera faktorer samtidigt om vi ska nå målet att få en friskare och mer långlivad ras! Ja det är ett helvete att förlora sin hund i cancer, men låt mig berätta att det inte är någon dans på rosor att ha en hund som är drabbad av dålig ledstatus heller!

Att förlora hunden i cancer är hemsk och vidrigt på alla sätt, för i de flesta fallen av cancer så är ju utgången tyvärr att hunden behöver få somna in och att åka hem med ett tomt koppel, oavsett om hunden var 2 eller 10 år när den drabbades, är alltid lika vidrigt för oss som är kvar. Jag vet, jag har varit där, jag har drabbats själv.

Att ha en hund med dålig ledstatus (nu pratar jag inte om de som inte har något men av sina dåliga leder, för det finns naturligtvis de som har tex E höfter men som aldrig visar några bekymmer av det) är ett annat sätt att ha det hemskt och vidrigt på. I bland blir utgången den samma som för hunden med cancer, den får somna in. Men i bland testar vi att göra något åt det, för att försöka få behålla hunden och ge den ett smärtfritt och riktigt liv. Där befinner jag mig nu, Odden lever, han är här och nu bredvid mig och jag kan sträcka ut handen och röra honom, men det betyder inte på långa vägar att det här är lätt att ta sig igenom. Jag lever varje dag med vetskapen om att det här när som helst kan gå åt helvete, att all tid vi lagt ner på att få honom frisk har varit förgäves. Jag lever varje dag med våndan av om jag verkligen gör rätt som utsätter honom för de begränsningar som jag satt upp i hans liv?

Med det sagt, ja vi ska bekämpa cancer, men inte på bekostnad av att hundarna får sämre ledstatus igen, inte om jag får bestämma! 😉

Men tillbaka till Odden. I torsdags var vi hos Marie igen. Två veckor sedan senast och på dessa två veckor så har vi utökat den fria tiden för Odden, dvs den tiden har får vara lös och vi har helt slutat med antiinflammatoriskt. Jag har tyckt att Odden känts lite mer gallig i armbågarna igen, absolut inte mycket men det har ändå känts lite annorlunda. Jag är rätt dålig på att känna sådant här egentligen, har svårt att känna exakt vart gallan är och så men jag har en känsla för vad som är normalt och inte normalt och nu har jag känt att det varit lite annorlunda. Marie bekräftade det, Odden hade lite mer galla i både höger och vänster armbåge 😦 Marie tycker inte att det är någon större fara men jag tycker att det är jättejobbigt. Jag vet att vi kommer få bakslag i vår uppbyggnad och träning men jag vill egentligen inte acceptera det.. Men nu är vi här igen, bakslag. Odden fick i alla fall traska i torsdags och efter trasken så hade gallan minskat ordentligt på höger, inte riktigt lika mycket på vänster men den hade minskat även där. Odden svarar med andra ord bra på den typen av träning och det är ju positivt.

Marie menar på att det här var lite väntat, vi har ”provocerat” Odden nu sista tiden och det är inte konstigt att hans kropp reagerar. Ökad belastning samtidigt som vi tar bort det antiinflammatoriska, nä det är kanske inte så konstigt att vi får ett bakslag, men jag gillar det inte! Planen för de kommande två veckorna är därför så här. Odden får fortfarande röra ganska rejält på sig, upp mot 80 minuter om dagen. Han ska dock hållas mer kopplad igen, vi minskar alltså ner på tiden han får vara lös. Vi ska börja kyla armbågarna igen efter motion för att hjälpa till att hålla ner gallan, Odden svarar nämligen väldigt bra på kylbehandlingen. Han ska fortsätta simma. Vi ska utveckla balansträningen mer eftersom balansträningen går att jämställa med styrkeövningar. Mer styrka avlastar lederna och gör honom stabilare vilket minskar risken att han ska göra sig illa när han hoppar runt. Vi fortsätter att vara utan antiinflammatoriskt för målet är ju så klart att han ska vara utan det.

Ja bara att kavla upp ärmarna och fortsätta jobba, vi har ju inte mycket annat att välja på!

kyla armbågar
Bra att vi har lite snö nu igen! Ett enkelt sätt att kyla armbågarna på efter promenad. Lägg ner hunden, packa snö runt armbågarna, låt hunden ligga så under så lång tid som den ska kylas. Smidigt för mig som matte i stället för att hålla på med kylpåsen och dessutom tidsbesparande eftersom båda armbågarna kyls samtidigt 😉

I går konstaterade jag att Odden egentligen sköter sig ganska bra även lös, om inte Kilo är med! När Kilo är med så rör sig Odden mer, är längre i från mig, hoppar och retas med Kilo osv. När han är själv och lös så är han betydligt mer kontrollerad, håller koll på mig, hoppar inte runt lika mycket och sköter sig faktiskt så som jag vill med tanke på hans ben. Så det verkar som att matte kommer få mycket motion närmsta veckorna, för det får nog bli enskilda promenader för grabbarna så att Odden kan få fortsätta att vara lite mer lös.

odden på kulle
Odden, värd alla ansträngningar så klart men någon dans på rosor är det inte! 

Ökat sim

Måndag och gud så trött jag var i morse?! Hela arbetsdagen gick som i ett töcken och mitt på dagen hade jag en jäkla huvudvärk och tänkte nästan ge upp och gå hem. Men en ipren och en promenad så att jag fick lite frisk luft rättade till det hela skapligt så jag stod ut resten av dagen med.

Hemma bytte jag bara om och gick sedan ut med hundarna. Fantastiskt att jag nu nästan hinner hela varvet runt innan det blir kolsvart ute 🙂 Hundarna skötte sig riktigt bra även när Odden var lös. När han är lös försöker jag att köra en hel del inkallningsträning för att befästa det ordentligt. Kommer springande gör han, problemet är snarare att han tar i så dant och kommer i sådan fart att han riskerar att krascha när han ska stanna… Odd var det ja… 😉

Vi hann bara vara hemma en stund och vila lite tills Henrik kom hem och vi åkte i väg. Första anhalt blev IKEA där jag bara skulle köpa en viss sak och kom ut med en hel påse?! Begriper inte hur det alltid kan bli så? Men när jag gick förbi billiga plasttallrikar och skålar så insåg jag ju att det var perfekta behållare till Nosework och när 6 tallrikar kostar 15 kr är det inte mycket att bråka om, eller hur? 😉 Möbeltassar inhandlades också och jag letade lite snabbt efter magneter men hittade faktiskt inga?

Sedan åkte vi och käkade innan det bar av i riktning hemåt med ett stopp i Norsholm för sim så klart.

Odden fick lite utökad tid i dag och simmade 4+3,5+3 minuter. Han går utan tvekan i bassängen numera men jag har fortfarande lina på honom så att han inte ska kunna smita upp. Till 95% kan jag stoppa honom med rösten men för de sista 5 % behöver vi fortfarande linan 😉 Efteråt duschade och fönade Henrik honom och sedan stretchade jag igenom honom. Stretchandet går bättre och bättre nu när han börjar begripa vad det är jag vill när vi gör övningarna.

Kilo fick sedan så klart simma han med. Det blev 27 minuter i ett svep och ganska lugnt. Tänkte mer att det skulle vara ett pass som fick honom att mjuka upp eventuella spänningar efter helgens lite längre rundor ute.

Annars har dagen varit lugn. Jag har ju i ett infall erbjudit mig att bli aktivitetsombud i vårt området under det här året eftersom vi var utan. Så i dag skickade jag ut info om vårens träffar och måste få till tipspromenadfrågor till första träffen som är den 28:e februari. Priser har jag i alla fall redan hemma, en hel påse faktiskt 🙂kalas-tallrik-blandade-farger__0145362_PE304807_S4
Tallrik som jag kommer vända upp och ner samt borra små hål i, blir perfekta behållare för Nosework 🙂

Östgötaleden, Ågelsjön runt.

Nä jag tyckte inte att gårdagens lilla vandring riktigt räckte så jag bestämde mig för att gör en ny tur i dag. Vi började dock dagen som vanligt med frukost och sedan ca 40 minuter i vår egen skog.

Odden var inte det minsta nöjd över att få stanna hemma idag men det var inte mycket att välja på, så långt som vi skulle gå får han inte gå ännu. Kilo däremot kunde inte riktigt förstå sin lycka, matte hade packat ryggsäcken i dag igen och han fick följa med, tjoho!

Dagens tur blev en på Östgötaleden, runt Ågelsjön som ligger strax utanför Åby i närheten av Yxbacken. Jag har aldrig varit där tidigare men har läst lite om rundturen som av vissa anses väldigt krävande och av andra ses som ganska lätt. Glada i hågen gav vi oss i alla fall i väg och första 3-400 meterna var lättgånget på grusväg. Men sedan gick leden upp i skogen och det var en rejäl stigning så vi fick upp både värmen och flåset.

på gång
Här har vi kommit upp en bra bit ovanför sjön och knallar vidare på trevliga skogsstigar 🙂

Leden skulle vara ca 10 km enligt information jag hittat men det visade sig ju vara fel, 12 km var den nämligen. Första 3-4 km var jätte trevliga att gå, skogsstig mestadels och vi fick njuta av lite sol som sken igenom bland granar och tallar. Sedan kom en bit som mer gick på små skogsvägar, inte lika mysigt som stigar men ändå helt okej. Därefter kom dock en lite tråkigare sträcka med lite större grusväg och över kalhygge, att jag tyckte att det var lite mindre skoj kan även bero på att solen försvann och allt blev rätt ”platt” och tråkigt. Med platt menar jag dock inte terrängen, den här rundan var faktiskt ganska kuperad och flåset fick sig en genomkörare.

fika
Fika bör man! Här hade vi gått ca 7 km, och det var hög tid för lite varm choklad, men jag ångrar att jag inte väntade lite till….

Efter ca 7½ km var vi så i andra änden av sjön och skulle börja vandra tillbaka mot bilen. Hittills hade vi inte varit nära sjön mer än de där första 100-talet meter så det var trevligt att se sjön lite. Sedan gick det återigen uppåt och bort från sjön och jag började fundera på om vi verkligen gick rätt men snart var vi på väg mot sjön igen och nu kom definitivt den vackraste delen av den här turen. Leden gick visserligen både upp och ner och var bitvis rejält jobbig att gå men vilka vyer vi fick njuta av!

dinglar med benen
Här sitter vi och njuter och dinglar med benen.

du och jag
Du och jag ❤

högt
Mellan varven var vi som sagt riktigt högt upp, ni ser sjön där nere i högra hörnet.

kilo
K
ilo, finaste och bästa Kilo!

Här fanns det massor med vackra platser där det hade varit perfekt att inta sin matsäck på så det var ju lite synd att vi redan hade fikat. I vanliga fall hade jag nog satt mig och tagit en fika eller bara en paus ändå men det var faktiskt ganska kallt ute så att bara sitta stilla någon längre stund var inte så inspirerande.

När vi stod där och njöt av utsikten en stund så kom en äldre farbror och hans fru från andra hållet. De frågade om de fick hälsa på Kilo och det fick de så klart. När vi pratat en stund så frågade farbrorn hur jag trodde att det skulle gå med Kilo i ”ravinen”? När jag såg ut som ett frågetecken så sa han att det ju var en ravin vi skulle ner genom och att det visserligen fanns rep att hålla sig i men att det var rejält isigt så att gå nedför borde bli knepigt. Jag tittade lite fundersamt på den äldre herren som jag alltså pratade med och tänkte att ”om du tog dig upp så ska nog jag kunna komma ner” 😉 Vi sa hejdå efter ytterligare lite prat och ganska snart kom Kilo och jag fram till denna ravin som paret pratat om.

Ja det var ingen rolig syn. En brant och smal klippskreva som vi skulle ner genom och det var bitvis bara blankis och lutningen var inte att leka med! Rep fanns förvisso men det hjälpte knappast Kilo och hur jag skulle ta mig ner begrep jag inte riktigt? Jag började med att stoppa ner kameran och allt annat löst i ryggsäcken och spände fast den ordentligt på mig. Sedan tog jag mig försiktigt ner till en första avsatts bara någon meter ner och ropade på Kilo. Kilo tittade på mig som om jag blivit helt tokig och vände och gick åt andra hållet 😉 Men han kom snällt när jag ropade igen och mycket tveksamt tog han sig ner till mig. Där tvärvände han dock och krånglade sig upp igen på isen… Men han fick snällt komma tillbaka och sedan fick han gå före mig, eller gå är fel ord, kana är mer korrekt. Han har ju ändå 4 ben att spreta med och försiktigt tog han sig längre och längre ner och jag försökte följa efter. Repet hjälpte så klart till men även repet var isigt och svårt att få fäste på överallt. I stället fick jag pressa händerna mot berget för att hålla emot och hålla balansen. Om det varit mindre lutning hade jag nog kunnat gå bara genom att pressa händerna mot berget och klarat mig den vägen men nu var det ju så brant så att det aldrig hade funkat för någon som inte var typ ninja warrior och det är jag ju kanske inte riktigt 😉 Jag konstaterade när jag kommit halvvägs att det hade känts bra att ha en hjälm på skallen för om jag tappade fästet skulle jag garanterat slå i skallen någonstans på vägen ner och det kändes inte som någon vidare bra variant. Kilo var vid det här laget i alla fall nere och hade klarat sig utan missöden så det var bara för mig att försiktigt hasa mig ner jag med. Till slut var jag förbi blankisen och kunde lite lättare ta mig ner sista biten för att sedan slutligen kunna andas ut.

12745455_10204255256220652_6821676004219115845_n
Taskig mobilbild. Lutningen syns som vanligt inte så bra på bild men hur smalt det var syns ju i alla fall. Stenarna skulle ju vanliga fall varit ypperliga trappsteg men i dag var det alltså ett lager is på samtliga och direkt livsfarligt att kliva på dem. Ja och här står jag alltså mitt i, så bilden är tagen på det som vi tagit oss ner för, men jag hade alltså lika mycket kvar att hasa mig ner för.

Efter pärsen med ravinen så var det en enkel vandring tillbaka till bilen. Jag passerade en familj som var ute på utflykt och verkade ha grillat korv. Nu stod dock barnen och kastade sten på istappar på bergväggen så att så mycket som möjligt skulle gå sönder? Samtidigt stod en annan och försökte bryta sönder buskar och ingen av föräldrarna verkade tycka att det var något konstigt? Varför inte lära barnen att respektera naturen så lär de sig säkert på samma gång att respektera andra saker också? Jag borde egentligen sagt till själv men kom mig inte för det.

Sista biten var vi ganska trötta både Kilo och jag men vi passade på att njuta av de häftiga nästan lodräta bergen som vi gick bredvid i alla fall.

klippvägg
Det här är tydligen ett populärt ställe för klättrare, fast hur de lyckas klättra upp här begriper jag då inte!

Ja så var ju helgen slut, bara att se fram emot nästa nu då!

I skogen ska man vá!

Äntligen dax för lite ordentlig skogsvandring igen. I skogen är vi ju varje dag och vi har en fantastisk hemmaskog med många stigar att välja på, men det är ju ändå så att man vänjer sig och ”tröttnar” lite på det man har som vardag. Därför är det ju så skoj att åka iväg och testa nya skogar.

Men vi började dagen med vår egen hemmaskog. 40 minuter i snöfall blev det och Odden var mycket nöjd över att få springa lite lös igen. Han sköter sig faktiskt bättre och bättre när han är lös, det märks att det inte är riktigt lika nytt och fantastiskt att få röra sig fritt nu som de första gångerna han fick vara lös och det är ju precis så som det ska vara.

Efter frukosten började jag plocka fram lite fika till dagens utflykt och Kilo som inte fick följa med förra helgen när träningsväskan packades ägnade hela tiden som jag plockade i saker och bytte om åt att pipa och gnälla…. Lätt övertaggad kan man väl kalla honom. Desto mer nöjd blev han när han faktiskt fick höra det i hans värld magiska orden ”ska du följa?” och kunde kasta sig ut ur dörren…

Dagens utflykt var förlagd till Getåravinen och lite extra km i skogen runtomkring. Sällskap hade vi också och det gjorde ju utflykten ännu trevligare! Vid parkeringen vid fd Getå hotell samlandes jag och Kilo, Ann-Sofie med Stina, Xinger och Tito, Marie med Unix och Eva med Belle och Elton 🙂

Vi gav oss raskt i väg med ryggsäckarna käckt på ryggarna och glada i hågen. Hemma hade det som sagt fallit ett stillsamt snöfall men i Getå sken solen och vädret var verkligen perfekt för några timmar ute. När vi gått en bit insåg vi att vi inte gått in i ravinen som det var tänkt. Ingen fara på taket det var ju bara att gå ner till ravinen då… Det visade sig vara brant, vilket vi ju borde ha kunde räkna ut med tanke på att det heter ravin… Men efter kanande på både hälar och rumpor så var vi alla nere i ravinens botten och kunde förundras över att det var som att komma ner till en ny värld?

trädkramare
Trädkramare?
Nä det var bara pur lycka över att det fanns något att hålla fast vid i den branta lutningen, som dessvärre inte framgår av bilden.

ravinen
Getåravinen, en fantastisk plats. Den ligger bara en liten bit från E4:an norr om Norrköping men när man är där kan man inte begripa att bilar ens existerar, det är mer som att förflyttas tillbaka 200 år i tiden.

Till slut kom vi ju även upp från ravinen och fortsatte då under E4:an och vidare på Östgötaleden som har en slinga som heter just Ravinrundan. Nu gick vi inte hela den rundan då mina vänner vid förfrågan ansåg sig vara både halta och lytta och inte trodde sig klara av 17 km som den rundan är. Så jag studerade kartor och kortade av rundan så den blev ca 8½ km i stället vilket passade sällskapet bättre. Det kluriga med att gå utanför led är ju att man måste hitta… Det gick ganska bra men vi gick lite fel två gånger vilket gjorde att vi gick någon km extra. Dessutom ville vi uppleva ravinen även på vägen hem så det blev lite extra meter där med så totalt gjorde vi nog 1 mil idag ändå 🙂

i skogen
B
reda fina stigar att vandra på, perfekt när man är några stycken! Att det skulle vara så hade jag ingen aning om när jag tittade ut rundan så det vara bara ren tur 😉

gusväg
Lite grusväg gick vi också på. Hundarna njöt av att få strosa och hoppa runt.

hundarna
Alla dagens deltagande hundar, från vänster: Xinger, Tito, Stina, Unix, Kilo, Belle och Elton 🙂

Det blev så klart fika efter ungefär halva rundan, gött och vi fick sitta i solen dessutom 🙂 Att vandra när man har trevligt sällskap är verkligen inte det minsta ansträngande utan bara härligt. Vi hade ju dessutom inte setts på ett tag så det fanns massor att prata om, fast det brukar gå bra att prata även om det var nyligen vi sågs också så klart…

stig
Ute på tur,  då går det inte att vara sur 😉

Vi fick som sagt genom ravinen även på vägen hem, man ska passa på att njuta när man kan liksom! Och det går liksom inte att nog betona, ravinen kändes nästan magisk.

unix
Unix i ravinen.

Ja hit kommer jag och de andra absolut att återvända, vi kunde ju liksom bara tänka oss hur fantastiskt det ska vara där när grönskan frodas!

Fyra timmar ungefär vara vi ute och jag hade lätt kunnat vara ute lika länge till!. Hundarna var i alla fall klart nöjda med sin dag och skuttade raskt in i sina bilar. Ja eller Belle skuttade först in till Kilo, han är lite av en idol för henne och Kilo kan verkligen inte begripa varför 😉

bilen
Bilen är alltid bra att ha. Kilo nöjd över att fått vara ute i flera timmar 🙂

Hemma möttes vi så klart av en överlycklig Oddis. Han var klart fundersam över varför Kilo luktade av andra hundar och gick noggrant igenom honom från nos till svans. Odden hade annars fått vara med hussen i skogen och ”märka” träd och naturligtvis även fått promenad.

Här hemma har vi sedan mest slappat resten av dagen. Odden och Kilo har fått göra lite balansövningar på plattan och halvbollarna och så har jag nog tänkt att Odden ska få en omgång med novafonen innan det blir läggdags.

trollskt till bloggen
Så härligt i skogen i dag att jag tror att Kilo och jag tar oss en ny tur i morgon faktiskt!

 

SKK och dispenser

SKK får kanske inte alltid rosor utan när man läser på diverse forum och sociala medier så får de kanske ofta ett fång ris i stället. Men i dag ska jag rosa SKK!

I helgen testade vi ju som sagt Nosework och det gillade verkligen Odden och när hunden gillar något så brukar det smitta av sig på mig, det är ju liksom skoj att göra något tillsammans med en hund som visar att den tycker det är skitskoj. Dessutom var ju Odden riktigt duktig 🙂 I måndags anmälde jag till nästa kurs, steg 2 och instruktören tyckte då att vi skulle anmäla oss även till doftprov för eukalyptus eftersom Odden varit duktig. Men det insåg jag ju att jag inte kunde! Nosework var nämligen inte en av grenarna som jag sökte dispens för och då tyckte jag ju ändå att jag sökte för typ allt?

Men det måste ju gå att gör något åt detta, av mig, gjorda misstag tänkte jag och skickade ett mejl till SKKs dopingkommitté och frågade hur man går tillväga för att utöka en ansökan om dispens? Det tog under 5 minuter att få svar på mejlet och det får man väl kalla för utmärkt service!!

Ja men hur skulle man då göra? Jo jag var tvungen att skicka in originalet av min första ansökan med ett bifogat brev där jag även uppgav vilka ytterligare grenar vi ville få dispens för. Det känns alltid lite läbbigt att skicka original tycker jag och såg så klart till att ta en kopia att ha kvar här hemma i alla fall. Av den anledningen tog det en dag extra för mig att få vi väg den kompletterande ansökan eftersom jag på tisdagen glömde att ta med mig pappret till jobbet för att kunna ta en kopia. Men på onsdag kom jag ihåg det och la det i lådan till SKK.

I dag var pappret tillbaka hos mig igen, snacka om att det måste gått med vändande post! Gräsligt snabb service får man ju ändå lov att säga att det är. Inte blev jag mindre glad när jag öppnade brevet eftersom vi fick vår utökade dispens 😉 😀

Ja så nu har Odden dispens och får tävla, lydnad, bruks, utställning, viltspår, MH, Freestyle, HTM och så de tillagda grenarna Nosework, Rallylydnad och Sennendrag. Vi kommer ju aldrig att tävla i allt det här men nu behöver vi inte fundera på vad vi kan tänkas vilja prova, det är bara att tuta och köra 😀 Det är bara en gren i stort sätt som vi inte sökt dispens för och det är agility. Inte för att vi inte skulle kunna tänka oss den grenen, tvärtom tror jag att Odden skulle tycka att det var skitkul, men jag kan inte tänka mig att agility skulle kunna funka med hans ben. Jag funderade så klart på att ansöka även om det men bestämde mig i onsdags för att jag inte ens skulle utsätta mig för frestelsen att testa utan där och då blev beslutet att Odden inte ska syssla med agility och då behöver vi ingen dispens heller.

Ja jag är som sagt mer än nöjd över hur SKK hanterat vårt fall av dispens, inte bara för att vi ju fått dispens för allt vi sök (fast det är klart att det färgar mig 😉 ) utan främst för den extremt snabba handläggningen och det proffsiga bemötandet jag fått varje gång jag ställt frågor!

12688361_10204244078421214_3881356308961812335_n
Vi fortsätter att köra Nosework här hemma och kanske kommer vi testa att göra ett doftprov om några veckor 🙂 Doftare (avklippt tops) och behållare (påsklämma) och så själva doften.

Allt möjligt

I dag har vi aktiverat oss i en salig blandning. Efter jobbet gav vi oss ut på promenad direkt, som vanligt. Det är ju faktisk ljust till 5 om dagarna nu, så skönt. Inte desto mindre måste ju reflexer och pannlampa med eftersom vi inte hinner runt innan fem men det är ändå skönt att inte behöva ha strålkastaren på skallen på hela rundorna.

I dag tog vi oss runt Bysjön. Det är lite i längsta laget för Odden men vi måste ju våga flytta gränser i bland också. Halva den rundan får han ändå gå kopplad eftersom det är utmed bilväg och Odden har inte riktigt lärt sig ”gå in till kanten” ännu, så klart eftersom han knappt fått gå något senaste 10 månaderna… Nu tränade vi i alla fall på det men naturligtvis i koppel då så att inget händer.

Efter promenaden stretchade jag Odden som kändes okej trots att han ju fått gå lite längre då, dessutom märks det att han börjar vänja sig mer vid att jag gör dessa övningar med honom nu vilket ju också gör att det går lättare.

Vi gjorde även lite balansövningar hemma med våran platta, dessutom har jag köpt halvbollar som ska användas till samma sak typ. Jag upptäckte dock att det var svårt att få plats med bakbenen på balansplattan så dessa som varje tass ska upp på tror jag kan fungera bättre, vi får väl se? Baktassarna kan ju inte Odden ännu själv utan jag hjälper honom upp handgripligen. Men vi behöver ju träna på att han har sådan kontroll på benen att han faktiskt kan hitta rätt även med bak. Fram på plattan fixar ju Odden plättlätt, halvbollarna däremot var betydligt svårare. En tass på en halvboll lyckades vi få till i dag men två, nä då blev det klurigt tyckte Odden 😉 Bara att öva vidare.

Hundarna vilade sedan nöjda på golvet medan jag slappade en stund. Henrik dök upp lagom tills jag satte mig i soffan vilket var förvånande eftersom han skulle varit i väg hela kvällen, det visade sig att de hade tagit fel på dag, med en månad… Haha ja så kan det gå, skönt att det är fler än jag som är lite virriga i bland 😉

Under kvällen körde vi ett kort pass nosework igen, det är ju liksom så skoj. Kilo fick köra först och vi började med att bara söka godis på kartongerna samtidigt som jag förstärkte. Sedan testade jag att lägga till eukalyptusdoften och naturligtvis godbit på också, Kilo fixade det faktiskt riktigt bra 🙂 Vi gjorde några repetitioner och eftersom Kilo lyckades så fint varje gång så avslutade vi innan vi nötte för mycket och då med rejält med klappar och gos som ju är något Kilo verkligen uppskattar.

Sen fick Odden köra. I dag körde vi inte behållarsök utan bara inomhussök. Första var lätt tyckte Odden och jag gjorde det lite svårare i vardagsrummet då jag gömde påsklämman i en filt. Då fick Odden leta rejält. Han visade visserligen att han hade doften i näsan när han var en bit ifrån men han lyckades inte gå ut enda till kanten av rummet där filten låg. Så efter en stund gick jag in och testade att göra ett finsök och det löste han jättebra 🙂 Ja och så blir han ju så glad över att hitta doften och lyckas. Vi gjorde ett sök till men då lite lättare och det löste Odden snabbt och enkelt så då avslutade vi där 🙂

ögon
Glad och lycklig Oddis på kursen i helgen, han gillar verkligen att få jobba och speciellt när han får jobba med näsan.

 

Nosework på egen hand

Oddens mage har helt lugnat ner sig och han sov gott hela natten utan missöden, tack för det säger jag!

I dag var det dax att åka på tremånaders återbesöket hos Krister med Odden. Det är alltid lite jobbigt tycker jag, även om ju både Marie och jag är nöjda med de framsteg som Odden gjort. Men jag behövde inte oroa mig, Krister var nöjd med vad han såg och Odden fick i en okejstämpel i rumpan för tre månader framåt, ja så vida inte jag ser att något blir sämre igen så klart. Men det har vi ju bestämt att det under inga omständigheter ska bli!! När vi varit på nästa återbesök i juli hoppas jag att jag aldrig mer kommer behöva besöka Krister igen! Jag är så klart tacksam över vad han har kunnat göra för Odden men nu vill jag inte ha några fler sjuka hundar så jag hoppas som sagt att Krister och jag bara ska behöva mötas en gång till.

På vägen hem stannade jag och köpte märgben till hundarna för att fira och det slank visst ner ett gäng semlor också i korgen, det är ju ändå fettisdagen i dag 😉 Semlorna fick hänga med till jobbet där de blev väl emottagna.

Hemma igen efter jobbet så bytte jag raskt om och gav mig sedan ut med hundarna. Odden spårade intensivt första biten av grusvägen och jag kom på att jag sett grannen ge sig ut och springa med sin hund och förstod att det var dem Odden spårade. När vi kommit bort till badplatsen kom det en häst med ryttare i fatt oss och jag förstod att risken att de skulle vända i stället för att ge sig in i skogen var överhängande så Odden fick fortsätta att vara kopplad, någon hästjakt skulle vi inte ha nämligen!

En bit bort mötte vi mycket riktigt ekipaget igen och Odden fick träna igen på att sitta fint vid sidan och vänta trots att en stor skojig sak gick förbi, svårt tycker han som gärna skulle vilja springa i kapp… När hästen hade passerat så ser jag att vår granne kommer med sin hund så då blev det ännu mer träning för Odden. Grannens hund är liten och Odden har flera gånger blivit påflugen av småhundar och tycker därför att det är lite jobbigt. Men desto bättre då att få öva på att sitta och ta det lugnt på några meters avstånd medans Lollo och jag pratade! Det blev jättebra träning för Odden och när vi sedan sa hej då så kunde han ju få vara lös resten av promenaden då chansen att vi skulle möta fler var mer eller mindre obefintlig 😉

Hemma fick hundarna varsitt märgben och sedan vilade de en stund innan jag bestämde att vi skulle testa lite nosework här på hemmaplan. Sagt och gjort jag letade upp några kartonger och några plastbyttor och preppade sedan en påsklämma där jag la en avbiten tops i och hade på eukalyptusdoften. På så sätt kontaminerar inte doften burkarna och den är lätt att flytta.

doft
Numera bor det en flaska eukalyptusdoft i vårt kylskåp och Henrik funderar i vanlig ordning på om jag är riktigt klok 😉

Odden fick börja och för att hjälpa honom så gick jag och hämtade samma koppel och halsband som vi använt i helgen. Odden kopplade direkt på den signalen, eftersom det är  ett koppel jag aldrig använder annars, och gav sig med liv och lust ut bland kartongerna 🙂 Han fick söka ett tag men nog markerade han sedan doften utan bekymmer och jag kunde belöna och förstärka. Vi fortsatte med ytterligare några behållarsök och Odden var hur duktig som helst, han har verkligen fattat vad det går ut på. När han hade fått några sök så fick han byta med Kilo.

Kilo har ju aldrig testat så med honom fick jag ju börja från början. Att söka är han visserligen van vid men att ha koppel och halsband på sig när han skulle göra det tyckte han var lite märkligt? Men han sökte raskt upp alla godbitarna på kartongerna och var så nöjd med att få jobba lite. Vi fortsatte genom att lägga till lite plastburkar och sedan genom att inte lägga godbitar på alla. Där efter gjorde vi en liten systematikövning samtidigt som jag började berömma och förstärka när han hittade godbiten på kartongen. Därefter tyckte jag att det kunde räcka för den här gången och avslutade för Kilos del. Odden fick däremot göra två sök till och nu fick det bli inomhussök. Först la jag påsklämman på träningscykelns ena pedal med en köttbullebit bredvid för att både hjälpa till och för att förstärka. Odden letade på och visade tydligt att han hade doften i näsan men han hittade den inte riktigt utan snurrade runt en stund innan han hittade rätt och markerade jättefint.

I nästa sök så flyttade jag påsklämman till hallen och la den på kanten av första trappsteget. Odden var nu jättefokuserad och lokaliserade doften ganska fort och markerade sedan fint 🙂 Det verkar som att han kommer ha frysmarkeringar, alltså att han fryser med näsan där doften är och det får han gärna ha för mig. Det finns flera sätt som en hund kan markera doften eller som man kan lära hunden att markera, sitt och ligg tex men om Odden redan nu ganska tydligt visar att han har lätt för att frysmarkera så får det helt enkelt bli så!

Jag har också anmält Odden till ytterligare en helgkurs i Nosework, steg 2 och jag har dessutom kontaktat SKK för att höra hur jag ska göra för att ansöka om utökad dispens eftersom jag inte sökte om dispens för Nosework när jag sökte för en massa andra grenar. Om vi får beviljad dispens även för Nosework så kanske vi gör ett försök att fixa doftprovet om ca en månad. Oavsett vilket så är det skoj att få jobba tillsammans med Odden. ÄNTLIGEN!!! 🙂

Dum falukorv?

Stackars liten Oddis. I natt vaknade jag av att hundarna tassade runt, Odden var framme och puffade lite på mig men jag sa bara åt dem att gå och lägga sig och det gjorde de också. Men en stund senare var det dax igen så jag sa återigen åt dem att gå och lägga sig. Tredje eller om det till och med var fjärde gången så klarnade skallen så pass på mig så att jag faktiskt insåg att Oddens puffande betydde något.

Masade mig upp, fick på mig morgonrock och tog ut hundarna och jodå Odden var rejält nödig och han var inte bra i magen 😦  Orsaken till att det tog sådan tid för mig att koppla var väl för att vare sig Odden eller Kilo har varit dåliga i magen på det här akuta sättet tidigare så det tog ett tag innan hjärnan kopplade tassandet, puffandet och flåsandet till vad det faktiskt var frågan om. Odden var i alla fall överlycklig över att matten faktiskt fattade vad han ville och efter uträttat ärende skuttade han runt och gjorde lekinviter.. Inget hans matte var så intresserad av kl halv fyra på natten… Vi gick och la oss igen och jag fick sova tills klockan ringde. Odden fick sedan inte riktigt full ranson mat innan vi gick ut på den vanliga morgonrundan. Jodå han var fortfarande dålig i magen även om det nu inte var något akutläge längre.

Min amatörmässiga veterinärbedömning är att han troligen reagerat på falukorven som han fick som belöning under helgens kurs. Den var rätt fet och fick förmodligen fart på tarmarna i lite högre grad än vad som är önskvärt, det blev ju liksom ganska mycket belöning under helgen.

Hundarna fick vara inne på dagen trots den uppenbara risken att Odden skulle göra inne. Men det var inget väder ute för honom på förmiddagen så av två onda ting så var risken att få städa den bästa. Den risken blev dock raskt till verklighet när jag kom hem… Stackars Odden hade inte kunnat hålla sig och gjort en hög/pöl uppe på övervåningen. Fast mest spännande var att Kilo var jättebekymrad när jag kom hem, sprang upp och ner i trappen och såg extremt bekymrad ut. Fick därför börja med att lugna honom med att inget var fel och att matte inte var det minsta arg 😉 När Kilo lugnats ner var det bara att slita fram städgrejer och sanera i det rummet som Odden gjort på sig i.

När saneringen var klar så tog jag med mig grabbarna ut på promenad. Odden satte sig tre-fyra gånger och var uppenbarligen inte bra i magen även om han i övrigt var lika pigg som vanligt. Men när vi kom hem så ringde jag Henrik och bad honom köpa hem någon probiotika så att Oddens mage skulle lugna ner sig. Så när Henrik kom hem fick Odden tugga i sig några tabletter Canicur  och så fick han lite mat också så att han skulle slippa bli tom i magen och kräkas för det, vilket han nämligen brukar göra.

Hundarna fick sedan ligga och vila medan jag lagade middag och när middagen var uppäten bar det av mot simmet. Odden fick simma trots sim mage, han var ju som sagt inte det minsta påverkad i övrigt. Både innan och direkt efter tog vi dock ut honom för att se om han var nödigt men det var han inte, uppenbarligen hade magen lugnat ner sig och canicuren börjat verka 🙂

Odden fick i alla fall simma 3*3 minuter i dag med och jag måste säga att jag är imponerad över hur han utvecklas för varje gång! Från att hata och få panik i vattnet till att simma riktigt kontrollerat? Han simmar också riktigt bra med alla fyra benen, ligger inte och fuskar som Kilo med bak till exempel. Men han blir trött. Första vändan är inga problem, andra vändan ser jag att han börjar bli trött precis när det är dax att gå upp och vid tredje vändan så märks det tydligt efter ca 2 minuter att han börjar bli trött. Men det är bara att jobba på och det är så klart väldigt nyttig träning för Odden som inte belastar hans leder.

Kilo sedan fick simma 2*15 minuter och simmade mestadels bra, det var bara någon stund innan vilan som han slarvade lite med bakbenen 😉

kilo

Nosework dag 2

Japp i dag körde vi igen. Kilo var lika förtvivlad i dag när han fick stanna hemma, stackaren. Det här är faktiskt en av anledningarna till att jag gärna har tre hundar på hemmaplan, då kan jag åka med en utan att det blir någon ensam hemma.

Odden däremot var påtagligt nöjd med att få åka i dag igen och när vi väl var framme visade han att han minsann mindes att gårdagen var trevlig genom att med självförtroende gå in i hallen i dag.

Vi fick börja med inomhussök och det gjodes genom att vi först fick en stol utlagd med en doftare på en magnet. Bredvid behållaren låg en plastkopp för att hjälpa hundarna att förstå att det var sök vi sysslade med. Sedan la vi till en stol till, sedan tog vi bort plastkoppen, sedan ställde vi upp stolen med behållaren på osv. Alla hundarna fixade det här helt okej och visade att de minsann mindes vad vi sysslat med i går.

Mer inomhussök ändå blev det inte då det är något vi kan träna vidare på hemma och vi hade ju utomhussök och fordonssök kvar att gå igenom. Vi började med utomhussök där två stenar samt en vanlig skogspinne hade en möbeltass fastsatt med doft på. Pinnen lades vid en buske på en sida och ca 10 meter bort i en enorm stenhög lades den doftande stenen ut. För att fortsätta att hjälpa hundarna las även en plastkopp ut i närheten, dock utan doft så klart. Odden var först ut och han förvånade mig med att markera riktigt bra! Pinnen var jag inte tillräckligt snabb med att belöna på så den passade vår lilla pinntokiga grabb på att plocka upp… Sedan skulle vi då  rikta in oss mot andra sidan och alla stenar. Vem hade kunnat tro att Odden utan större bekymmer skulle ta sig an inte bara sträckan fram utan sedan även raskt markera rätt sten? Jag blev i alla fall mäkta imponerad av honom och hur snabbt han lärt sig och förstått vad det går ut på!

utesök
Ja om nu någon trodde att jag överdrev när jag sa att det var en enorm hög med sten… Här syns plastkoppen i nederkanten, men den doftande stenen ligger ungefär 20 cm nedanför där Odden har sin näsa på bilden.

Vi gjorde fler utomhus sök med stenar och pinnar som behållare och Odden fixade det fint. Därefter skulle vi göra en annan typ av utomhussök, nu på en gammal gödselplatta. På den låg det några rotknotor och vid en av dem så lades en liten doftande sten ut. Jag såg dock inte vart den lades ut så när Odden markerade så begrep jag inte att det var rätt, även om jag tyckte att han var ganska tydligt egentligen. Han fortsatte dock att söka när han inte fick något för sin markering och sedan tog det lite tid innan han faktiskt markerade på samma ställe igen och då blev det rejäl belöning med både köttbulle och kamp med kopplet på vägen ut från området!

Nästsista utomhussökeet gjorde vi på samma gödselplatta men nu låg stenen med doft uppe på en kant, ca 1 meter upp. Samtidigt som stenen lades ut så togs en del brädbitar som legat i jorden i närheten bort och samtliga hundar var bara tvungna att gå dit och kolla av vad som luktade i den upprivna jorden 😉 Men sedan markerade alla tre hundarna stenen också 🙂 Sista utomhussöket gjordes på lastpallar som stod lutade mot en vägg. En liten bit suggrör var behållare med en bit tops i som doftade. Nu blev det svårt igen eftersom det uppenbarligen var hundar som hade kissat bredvid lastpallarna. Därför fick vi träna på ”finsök”, alltså att vi som förare gick in och ”visade” i vilket område vi ville att hundarna skulle söka. Med den hjälpen löste hundarna raskt markeringen och Odden och schäfertiken var till och med uppe och klättrade på pallarna för att verkligen kunna markera precis där det var 🙂

Därefter var det dax för hundarna att få vila lite så de sattes i bilarna och vi hade genomgång på lite regler och sådant innan det blev lunchpaus. Jag valde att först äta mina smörgåsar och sedan tog jag ut Odden på en liten runda. Vädret var riktigt trevligt, vårlikt liksom. Odden fick traska lite löst en bit och var nöjd med att få sniffa runt på grusvägen.

Efter lunch var det dax för fordonssök. Vi fick dels köra lite systematik övningar och även träna på att leta runt hörn samt att göra snurrar för att komma rätt i vinden.  Dessutom fick hundarna markera på flera behållare runt bilen. Allt som allt skötte sig Odden fantastiskt! Han markerade jättefint och sökte systematiskt och noggrant, som om han aldrig gjort annat och då är det alltså andra dagen någonsin som han gör detta? Och att han gillar att jobba visade han tydligt, viftande svans och ögon som lyste både när han såg att han fick söka igen och när han fick beröm ❤

påvis
P
åvis för att visa att det är på fordonet som vi ska söka. Odden är som synes väldigt mycket med på noterna och ivrig att få börja. Ni ser magneten med doft på bilden, på den ligger en liten köttbullebit för att förstärka att det är rätt att markera doften.

markering fordon
Markering 🙂

fordonsök 3
Fortsatt sök av fordon. Nu är det utan köttbullebitar så hundarna fick markera enbart på eukalyptusdoften vilket Odden klarade mycket bättre än jag hade förväntat mig 🙂

När fordonsöket var färdigt fick hundarna testa på att göra ett doftprov. I Nosework är det nämligen så att ekipaget måste visa att de kan markera doften som de ska ha på tävling, dvs för de som ska börja tävla i klass 1 måste ett doftprov göras för eukalyptus. Vi fick det upplagt precis som ett riktigt prov och alla hundarna markerade klockrent på rätt karton på under 20 sekunder (på ett doftprov har man 3 minuter på sig annars). Alla letade dessutom extremt systematiskt, gick i genom kartongerna en efter en tills de kom till rätt. Jag är faktiskt sjukt imponerad över hur duktiga hundarna har blivit på bara två dagar!

Nu är det ju dock så att jag inte har sökt någon dispens för Odden på Nosework så jag måste faktiskt kontakta SKK igen och se hur man gör nu? Jag gissar att det ska skickas in något mer papper om vi ska få dispens för även den grenen… Annars så arrangeras ett riktigt doftprov hos Hundia gården om ca 1 månad och det vore väl fiffigt att få den delen avklarad ifall vi sedan skulle vilja testa att tävla någon gång i framtiden, men som sagt vi får se hur man gör för att utöka dispensen först och då vet i tusan om vi hinner?

Hur som så avslutade jag denna kurs med att köpa eukalyptusdoft samt fyra små plåtburkar så att vi kan fortsätta att träna lite här hemma 🙂

På vägen hem var jag tvungen att stanna vid en gammal stenmur som jag passerade, den var så fin så Odden fick hoppa ur och vara lite modell åt sin fototokiga matte.

odden
Härlig miljö och vackert ljus och så bästa lilla Oddisen, kan inte bli annat än bra då! 🙂

För att ge Odden en heldag i dag med så åkte vi bort till Skönnarboleden på vägen hem. Den gick ju Kilo och jag i sin helhet i november men eftersom jag gått den så visste jag ju att man kunde gå en liten del av den bara och det tyckte jag kunde vara lagom för Odden nu. Första biten fick vi gå på vägen för att komma till stället där man kunde gå in på leden och Odden skötte sig fint, travade till och med i promenadtakt bitvis och är det något som gör mig glad så är det just att se hur Odden gör framsteg och blir starkare!

I skogen fick han vara lös sedan och den mysiga leden jag kom ihåg hade dessvärre bitvis förvandlats till risigt karlhygge 😦 Inte lätt att hitta fram när stigen är täckt av ris och markeringarna är nedhuggna, men efter lite trasslande kom vi till slut rätt. När vi var nästan tillbaka vid bilen och precis skulle ta oss över en stor nedfallen asp så hörde jag att det var något djur i skogen bredvid oss. Odden som precis skuttat över trädet stack som ett skott och jag vrålade ett ”nej” och såg hur han förvånansvärt nog stannade? När han vände blicken mot mig så kunde jag kalla in honom och han kom i rask galopp?! Det verkar som att vår viltrenträning börjar göra susen och det är jag jäkligt glad över!  Att hundarna är viltrena eller går att stoppa är ju liksom en förutsättning för att jag ska kunna ha dem lösa och det vill jag ju gärna kunna ha både för deras och min egen skull.

Nöjda med dagen åkte vi sedan hemåt. Odden slog ihop ganska omgående här hemma och sov som en klubbad säl till det var dax för kvällsmat. Till och med då fick jag ropa på honom för att han skulle komma och äta. Sedan somnade han nöjt in igen och vaknade inte till liv fören jag frågade om han inte skulle med ut och kissa? Jag gissar på att han kommer sova gott resten av kvällen och natten också 😉

Nosework dag 1

I dag var det dax att åka på kurs med Odden, skojigt värre. Någon som inte tyckte det var det minsta roligt var dock Kilo som tjöt i högan sky av frustration, hur bara kunde matte åka på uppenbara skojigheter, ryggsäcken var ju packad, utan honom?!?

Odden såg däremot lite förvånad och fundersam ut när jag sa att han fick hänga med men skuttade in i bilen. Jag visste inte riktigt vart vi skulle men åtminstone åt vilket håll så vi åkte i väg och när jag inte längre kände mig säker så slängde jag upp mobilens gps och på så sätt tog vi oss enda fram till Hundia gården där kursen skulle vara.

Odden fick komma ut en snabbsväng och kissa lite även om han var rastad på hemmaplan innan vi åkte och sedan gick jag in för att börja vår helgkurs. Vi var bara tre ekipage på kursen, det var ju lite lyxigt, så presentationen gick fort. Det var en fyra årig blandrastik och en åtta månaders schäfertik med förutom Odden. Vi gick igenom hur sporten Nosework uppstått  och lite regler samt fick förevisat olika behållare och doftare innan det var dax att börja med hundarna. Hundarna fick köra en och en och Odden blev det sista hunden ut i varje övning.

Första passet gick ut på att hunden skulle leta godis på kartonger. Inget svårt egentligen men eftersom hundarna var i en ny spännande miljö så var de alla lite ofokuserade, Odden var det i alla fall definitivt! Han var mer intresserad av vad som fanns i hörnen och vad de andra människorna var för typer än att använda näsan. Men när han så hade hittat några av korvsnuttarna visade han ändå ett visst intresse i de kommande repetitionerna.

Vi började som sagt med godis på alla kartonger, utökade sedan med fler kartonger men då drog vi ner och hade bara godis på fyra av kartongerna. Sedan la vi ut små plastkoppar också, utökade nästa sök med plastunderlägg och slutligen med plastburkar. Ju mer vi utmanade desto mer intresserad blev Odden.

Sedan blev det lunchpaus och Odden och jag gick och rastade innan jag käkade min lunch. Efter lunchen introducerade vi doften som hundarna ska lära sig att markera först, eukalyptus. Första övningen var bara en plastbytta med doften samt en godis på. Sedan la man ut ytterligare en burk men utan doft och godis på. Därefter fick vi även börja rikta in hundarna mot den byttan vi ville ha dem att fokusera på. Första gången det var eukalyptusdoft på byttan var Odden lite tveksamt, det luktade förmodligen ganska starkt och helt nytt för honom men redan andra gången var han med på noterna igen.

Nästa övning blev fem kartonger som låg på rad bort från hunden. En av kartongerna hade doft och på den hade vi hela tiden en godis. Första gången var doftkartongen den första kartongen. Andra gången var det den tredje kartongen, tredje gången den första kartongen igen, fjärde gången den femte kartongen och femte och sista gången första kartongen. Övningen gick ut på att dels få hunden att fortsätta att koppla ihop eukalyptusdoften med markering men även att hunden behövde vara noggrann redan från början och alltså nosa av den första kartongen varje gång. Första två gångerna var Odden ganska ofokuserad men de sista tre övningarna skötte han fint och visade att det inte bara var korvsnutten som gjorde att han markerade utan han markerade flera gånger när korven var borta på doften och då just där doftaren satt 🙂

Sista passet la vi in en massa kartonger och plastsaker igen och hundarna fick lite mer fritt söka efter den kartongen som doftade samt hade en godis på. Det syntes att hundarna efter att fått öva på systematisering tyckte att det var roligt att få söka mer fritt igen. Den absolut sista övningen var med samma saker utlagda men doftkartongen hade nu bara eukalyptusdoften, ingen godis. Odden markerade faktiskt riktigt tydligt och fint och när de andra hundarna nu såg rätt trötta ut så hade han i stället kommit igång och hade nog gärna kört några pass till. A bit Odd var det ja 😉 I stället slutade vi det med att kampa lite med kopplet och ha det allmänt mysigt inne i lokalen.

I morgon ska vi köra inomhussök, utomhussök och fordonssök, känns som ett stort steg att ta men det ska bli spännande att se om och hur hundarna löser det.

Vi åkte sedan hemåt men eftersom Odden så tydligt visat att han inte var så jättetrött så stannade jag i Lunddalen och gick 2,5 km slingan med honom. Vad jag kan komma ihåg så har han aldrig vari där tidigare så nu blev det verkligen en heldag med skoj för Odden. Först kurs och sedan egen promenad på nytt ställe plus att han fick vara lite lös också. Efter det kunde vi med gott samvete åka hemåt och resten av kvällen har Odden varit en slagen hjälte 😉 Vi har dock kört några balansövningar under kvällen och dessutom fick han lite snabb massage så nu tror vi att vi är redo inför morgondagen.

12670274_10204212434470135_272985028186170429_n
Trött kille efter en heldag med skoj.

Balansera

Tjoho fredag 🙂 Känns välbehövligt och dessutom har jag en förhoppningsvis skojig helg framför mig!

Ja för den här helgen ska Odden och jag umgås och inte göra något som har med veterinärer eller rehab att göra 😉 Nä den här helgen ska vi gå på kurs och göra något förhoppningsvis skojigt! Nosework står på agendan både lördag och söndag för Odden och mig. Jag har typ sett några filmer på youtube på hur Nosework går till så jag har faktiskt inte så mycket koll på den här grenen men jag vet ju att Odden gillar att använda näsan och jag vet att det inte är någon större belastning på kroppen att utöva grenen så det känns helt klart som något som är värt att prova.

Annars har vi i dag införskaffat en balansplatta från Biltema och kört det första lilla passet här hemma under kvällen.

balansplatta
Odden på plattan.

Att gå upp på plattan med frambenen tycker Odden är lätt, det hade vi ju nämligen börjat träna in innan vi opererade. Då med tanke på freestyle men så blev det ju inte, än i alla fall. Vi har fått order av Marie att han måste stå korrekt på plattan innan vi gör någon övning, alltså Odden får inte vrida ut någon tass utan ska stå parallellt med frambenen. Nu ska jag ärligt säga att Oddens front inte är mycket att skryta med, vilket väl är rätt förståeligt, så att få honom att ställa sig helt korrekt är inte jätteenkelt. Men det går och min förhoppning är att han med musklers hjälp ska kunna bli bättre i fronten än vad han är i dagsläget. Så skulle vi testa bakbenen i stället, det var jätte, jättesvårt sa Odden och verkar inte vara det minsta medveten om att han har två baktassar? 😉 Jaja det är bara att köra lite varje dag så ska han väl lära sig att uppmärksamma bakbenen också.

Provocerar

Torsdag i dag och torsdag innebär ju rehab för Oddens del. Fast nu har vi ju faktiskt kommit så långt i den här processen att vi dragit ner på traskandet till varannan vecka eftersom vi kompletterar med simning varje vecka i stället. Med andra ord ser Oddens rehabträning ut som följer. Vecka 1 sim på måndagen och vattentrask på torsdagen, vecka 2 sim på måndagen osv. Det känns bra av flera anledning att vi nu kan dra ner på traskandet lite, dels sparar det mig tid, vi har ca 4 mil till Norsholm enkelresa och att slippa åka 8 mil är så klart bra, varje besök hos Marie tar mig lite mer än 2 timmar. Dels är det så klart positivt att Odden faktiskt har gjort sådana framsteg att han nu inte måste ha traskandet varje vecka längre 🙂

I dag var det dock traskdax igen, två veckor sedan senast. Sedan dess har vi inte utökat motionen så mycket, kanske med 10 minuter per dag så att vi nu är uppe i ca 80 minuter per dag, men vi har ju börjat ha Odden mer och mer lös. Det gör ju automatiskt att han belastar mer och går längre sträckor än han gjort tidigare när han varit kopplad hela tiden. Jag kan dock inte se att han skulle ha blivit påverkad av det och det känns jätteskönt. I dag provocerade jag lite innan vi skulle möta Marie och tog den långa rundan precis innan vi åkte, på så sätt fick Marie känna på benen efter att Odden gått som mest på dagen och jag tänkte att det kunde vara lite bra. Marie fick i vanlig ordning klämma och sträcka/böja och tyckte att det kändes helt okej.

Jag berättade att jag upplever det som att Odden ”krånglar” när jag ska stretcha efter simmet på högerfram. Att föra benet framåt är inga bekymmer men bakåt brukar han inte riktigt vara bekväm med och jag har så klart inte pressat på då eftersom man ska vara lite försiktig med stretchning. Min tanke har varit att det är bogen som inte riktigt är fit for fight? Marie testade så klart att göra den rörelsen och Odden gjorde snällt som hon bad… Nåja Marie hittade nog vad som var boven, Odden har med sitt nya liv där han får vara lite lös börjat sätta muskler (Hurra, hurra, hurra!!!) och biceps var en aning stum och spänd. Det har den varit tidigare och jag har gått på med både novafon och massage men tydligen behövs det ännu lite mer just nu. När man för frambenet bakåt så sträcker man just biceps och efter simmet när Odden tränat så har det säkert varit lite obehagligt att stretcha den muskeln därav ”tramsandet”.

När Odden var genomgången blev det trasken och vi fortsatte på inslagen väg och provocerade honom ännu mer genom att låta honom få trava igen. Förra gången fick han ju bara testa under kanske 30 sekunder att trava på i vattnet men i dag fick han först traska i skritt i 7 minuter och sedan vila en liten stund. Därefter fick han ett pass på ca 8 minuter till där han fick trava i två omgångar på ca 1-1½ minut var.

Det är svårt att trava i vattnet tycker Odden som dels måste koncentrera sig på att hålla ordning på tassarna men framför allt för att när han travar så blir det ju ganska mycket rörelse i vattnet och det gör att det skvätter omkring honom. Vatten i ansiktet har Odden aldrig tyckt om så han blinkar och kisar och tyckte väl inte att det var skitskoj med trav i vattentrasken 😉 Men han skötte sig faktiskt riktigt bra med travandet och jag ser ju hemma att traven blir mer och mer naturlig för honom.

Innan operationerna travade Odden till största delen men efter operationerna då han ständigt gått i koppel har han lagt sig till med ”ovanan” att passgå. Det tror jag beror på flera saker, dels är passgång avlastande för kroppen och dels så har han inte haft styrkan att kunna trava så långsamt som det behövs när han är kopplad. Senaste månaden har jag travtränat med Odden. När han stått och nosat och sedan gett sig av från fläcken i trav har jag hängt på och han har fått trava på 20-100 meter. Ju mer vi har tränat och ju mer han har fått vara lös så ser jag skillnad på styrkan hos honom. Numera kan han faktiskt både länga och korta traven, dvs han kan trava både fortare och saktare än den normala traven. Faktum med att han numera under kortare sträckor kan trava när han är kopplad och jag går lite raskt, det fanns inte på kartan för någon månad sedan så visst gör han framsteg 🙂

När traskandet var klart så gick Marie och jag igenom lite övningar som Odden ska få börja göra hemma med en balansplatta. I början blir det bara basic saker som att han ska kliva upp med fram eller bakbenen och så kommer jag att lyfta på det ena benet i 5-10 sekunder så att Odden får jobba med de små musklerna för att fortsätta hålla balansen. Det här kommer stärka honom ytterligare och är ett led i att få honom så stabil som möjligt för att i största möjliga mån avlasta lederna och i stället låta musklerna vara det som håller ihop hans kropp. Med tiden kommer vi göra mer avancerade övningar som att jag lyter ett ben och samtidigt trycker honom åt sidan i boghöjd så att han måste hålla emot för att hålla balansen till att sedan göra ”fjärr” träning och få honom att flytta den delen som inte är på balansplattan, även att röra sig runt plattan med fram- eller bakbenen kvar på plattan är sådant som vi ska pyssla med framöver. Nu har jag dock ingen balansplatta ännu men det ska snarast införskaffas från Biltema. De riktiga till hund kostar nämligen ca 800 kr men en hyfsat lika platta på biltema kostar 120 kr 😉

balanskudde
Balanskudde från Biltema ska införskaffas snarast!

Nästa vecka ska vi på tremånaders kontroll hos Krister och förhoppningsvis hittar inte han något som vi inte upptäckt och då kommer vi fortsätta på den inslagna vägen. Jag kommer sakta börja låta Odden vara mer och mer vanlig hund genom att han får vara med på fler promenader och vara lös mer och mer. Simmet fortsätter vi med hela april ut och jag kommer eventuellt även att försöka förlänga vår bokade tid så att det gäller hela maj också, eventuellt ändå till midsommar beroende på hur vädret kommer bli. Vi kommer fortsätta att träffa Marie varannan vecka för trask och om han blir stel i musklerna kommer vi komplettera det med elterapi så att Odden inte går med spänningar i kroppen i onödan. Spänningar och träningsvärk lär han nämligen få nu när han börjar sätta muskler och om vi inte är uppmärksamma kan det så klart leda till snedbelastningar och annat som inte är så lyckat för honom. I sommar kommer vi ju kunna både simma och traska oftare när vi kan göra det på hemmaplan och min tanke är att med hjälp av Marie lägga upp ett lämpligt schema och försöka få Odden att sätta så mycket muskler som vi tycker är lämpligt under sommarhalvåret,

Jag har sagt det förut och säger det igen, Odden kommer rehaba/friskvårdas hela sitt liv men nu när vi faktiskt får göra lite mer rejäla saker så tycker jag inte längre att det är särskilt jobbigt, snarare ska det bli riktigt kul att se hur långt vi kan komma?

Fegis

Jag när ett litet hopp om att jag i framtiden ska kunna ha med mig Odden på lite vandringar. Att han ska kunna gå med tyngre packning i klövjan känns inte realistiskt men att vandra borde fungera när han han fått muskler, eller jag hoppas i alla fall att det kommer göra det! Fast hur jag ska kunna sova i tält med den lilla vilden är däremot högst oklart?! Odden kan nog vara still, han ligger gärna och myser nära så den delen borde gå att få till, men han är ju så satans lättskrämd?! 😉

Hemma är det han som vaktar och larmar. Det i sig har jag inget emot, någon av hundarna i flocken får gärna säga till när det kommer upp folk till huset. Men Odden hör ju i syne mellan varven. Vi har ju haft några dagar då det varit rätt blåsigt ute och det är högst misstänkt i Oddens värld och han ligger och smågruffar och muttrar lite för sig själv samtidigt som han höjer huvudet och blänger mot dörren. Ja och alltså när man sover i tält så prasslar det ju och låter både nu och då och jag kommer inte få en blund i ögonen om Odden ska ligga och muttra.

mörker
Mörkrädd liten fegis? ;)

Jaja han lär sig väl han med vad det lider 😉