Envist

Det vet i tusan vad det var för baciller jag råkade ut för förra helgen men envist var det i alla fall. Fem dagar har jag nu varit hemma med hosta, snorig näsa och feber och jag håller på att bli tokig över att inte kunna göra något vettigt. Nu verkar i alla fall febern ha gett upp och även den snoriga näsan är bättre så då är det bara den skrällande hostan som ska väck! Jag har aldrig i mitt liv tidigare varit sjuk en hel vecka och missat jobbet så länge men det har inte varit mycket att välja på. Även om jag nog skulle kunnat jobba i dag så hade jag ju riskerat att smitta ner ett helt gäng lärare och elever vilket verkar direkt oklokt så jag blev alltså hemma hela veckan.

Inget får jag gjort heller för så fort jag gör en ansträngning så hostar jag så att det känns som att lungorna är på väg upp. Med andra ord har de senaste dagarna bestått av tv och dator. Nu har dock det värsta släppt verkar det som och jag har börjat ge mig av ut i skogen med hundarna igen. Det går långsamt för mig men det är skönt att få lite frisk luft.

Odden har vi ju sakta börjat släppa lite lös igen. Långt i från alla rundor och inte hela rundor heller för den delen, men när han är uppvärmd och känns okej i aktivitetsnivå så får han lite frihet, äntligen!! Det är 9½ månad sedan han opererades för första gången och det är en ren fröjd att se honom lyckligt skutta runt i skogen och njuta av sin frihet.

odden med pinne
Lycklig Oddis ❤

På det stora hela så sköter han sig bra. Det är egentligen bara två saker som gör mig lite orolig. Det första är att han gör stoppsladdar vilket inte kan vara bra för hans leder och det andra är att han envisas med att hoppa upp på höjder/stenar/stubbar. Att han hoppar upp må väl gå an men han kastar sig sedan handlöst ner igen och det känns inte alls som någon bra sak att göra eftersom han då landar med all tyngd på frambenen och bogarna. Jag försöker naturligtvis att förhindra dessa hopp men han är ju så satans snabb?! Och nä det spelar inte heller någon roll om han är kopplad eller inte, han skuttar från stillastående upp på saker om han tycker att det behövs.

Mitt andra envisa jag försöker att få någon ordning på det här med bildbehandling. Det är satan inte lätt! Photoshop i all ära men hur tusan ska man kunna lära sig hela det jäkla programmet, eller ens de delarna som man skulle vilja kunna?! Nåja skam den som ger sig, jag övar på…. och blir vansinnigt irriterad över att det inte blir som jag vill 😉

test
Test att frilägga och att byta bakgrund. Ja att jag är nybörjare behöver jag knappast nämna när man ser det här men vad tusan, skam den som ger sig, förr eller senare ska jag nog lära mig att göra det på ett bra sätt!

Nu är inte tanken med att jag ska lära mig photoshop att jag ska börja manipulera bilder utan det är ju för att jag ska kunna förbättra när mina fotograferingskunskaper inte riktigt har räckt till. Men visst, det finns fantastiskt roliga och vackra manipulationer och nog är jag nyfiken och skulle vilja lära mig även det, men en sak i taget känns det som 😉 Jag hoppas att en kurs i just photoshop blir av i Finspång nu i vår, det skulle underlätta rejält att ha någon som visar och lär ut i verkliga livet mot på en film.

föreefterFöre och efter, det är beskuret, förstärkt, fixat och grejat men inga stora saker.

Mitt problem är att jag gärna hoppar över moment. Jag tycker att jag borde förstå hur man tex flyttar in eller tar bort saker från en bild och börjar därför titta på hur man sedan ska göra för att få skarvarna att bli fina, när jag egentligen inte kan flytta nått överhuvudtaget… Men men lika frustrerande som det är att inte lyckas lika glad blir jag när det plötsligt fungerar, men som sagt en kurs i det hela skulle definitivt underlätta!

En gyllene regel när det gäller mina hundfoton har jag dock! Jag ändrar aldrig något på själva hunden! Jag kan ta bort störande saker i bakgrunden, räta upp för att jag håller kameran snett, sudda bort ett koppel osv men jag har aldrig och kommer aldrig att justera själva hunden!

odden

Nyborg med baciller

Så har vi varit en sväng till grannlandet Danmark igen. Svärfar var snäll och skjutsade in mig och grabbarna till Norrköping vid lunch i fredags och tog sedan med sig Lisas buss och Odden hem igen. Resan ner till Nyborg flöt smärtfritt, skönt att åka större delen av färden i dagsljus. På plats på hotell Villa Gulle, där vi bott tidigare, visade det sig att vi fick ett extra rum utan kostnad så Emma fick en egen liten kupé medan jag och Lisa delade rum med hundarna. Hundarna ja, tre grabbar, funkar fint tillsammans. Jodå det gruffas och muttras lite när de precis träffas men sedan bildar de raskt en ny flock tillsammans och har full koll på vart kompisarna är om de får gå på lite olika ställen när vi rastar eller är på utställningen.

Framme i Nyborg checkade vi som sagt in och sedan rastade vi hundarna. Det blåste isvindar och var allt annat än skönt ute men grabbarna var glada över att få sträcka lite på sig. Sedan mötte vi upp våra danska vänner Christina och Fie och intog som sig bör bubblor 🙂

Under kvällen började jag känna av en allt mer irriterande rethosta som blev värre när vi skulle gå och lägga oss. Jag sov ganska dåligt men hur det nu än är så blir det ju förr eller senare morgon och dax att gå upp. Förvånade inser vi att det snöat under natten och det ganska rejält. Flera cm snö låg det på backen men tack och lov hade vinden mojnat. När hundarna var rastade fixade vi till oss och gick för att käka frukost och sedan bar det av bort till hallen som ligger bara någon km från hotellet.

Det blev en lång dag i hallen då det var många anmälda och domaren tog god tid på sig med varje hund. Yamas var först ut av våra och gjorde ju officiell debut med den äran, excellent vilket han var ensam om i klassen att få vilket alltså resulterade i klassvinst och även ck och därmed juniorklubcert som de har på sina specialer i Danmark 🙂 Till Kilo hade jag raggat handler i form av Fie och jag som tyckte att Kilo hade vänt i pälsen och inte såg helt naken ut när jag åkte hemifrån fick raskt revidera den åsikten… Det är väl då tusan att han aldrig ska ha någon päls det lilla Kilogrammet?! Nåja vi lever på hoppet att han är som Maxen som inte fick päls fören han var 5½ år så vi får väl kanske vänta 1½ år till då 😉

Domaren hade varit givmild med de blå och gula banden i junior och unghundsklassen men Fie och Kilo var ju hur snygga som helst tillsammans så de belönades med excellent 🙂 I konkurrensen blev de dessvärre oplacerade men jag är ärligt nöjd ändå, det är faktiskt en jäkla skillnad på en berner med och utan päls så att fixa excellent även utan päls är bra!

fie och kilo
Så snygga tillsammans 🙂

publik
J
ag vet inte, vare sig utställarna eller hundarna i vårt läger ser så där väldigt alerta ut men men… 😉

Sen var det Jackpots tur och han fixade vinst i championklassen och därmed även klubcert och sedan blev han även bästa hane och slutade som dagens BIM, heja heja Potten! Vi passade på att fota hundarna när juniortikarna började och jag fotade även den för dagen nya championhanen, Hansennens Monet 🙂 Sen blev det en ganska lång väntan på att tikarna skulle bli färdiga. Det är jättebra att domarna är noggranna och tar lite extra tid på sig när det är special men samtidigt blir det lite segt när det är så många hundar. När dagen var över hade danskarna sin utdelning av vinnarlistorna för 2015 och vi passade på att smita iväg tillbaka till hotellet och ge oss ut för att rasta hundarna. Nöjda hundar fick springa lite lösa runt Nyborgs slott och kunde sedan gå och lägga sig när vi kom in igen, en hel dag på utställning är jobbigt även om de inte rör sig så mycket.

jack
Potten, nybliven 5 åring.

kg
KG, nybliven 4 åring.

yamasen
Yamasen, nyss fyllda 9 månader.

Vi fick i oss lite bubblor och sedan gick vi ut för att käka. Förra årets upplevelse gjorde att vi letade upp en ny restaurang men den visade sig vara full och till slut hamnade vi likt förbannat på samma restaurang igen. Den här gången flöt dock allt på som man kan förvänta sig. Maten var god, kom ut i tid och var inte bränd 😉 Gräsligt trötta tog vi oss sedan till hotellet igen, rastade hundarna och gick sedan för att skåla på rummet igen. Vid det här laget började min hals krångla ännu mer och jag kände mig ganska matt i kroppen. Men skålat blev det och trevligt hade vi det även denna kväll!

Natten borde ju blivit toppen med en massa sömn eftersom vi alla var så trötta men nä. Först vaknade jag och frös så att jag skakade. Jag var alldeles för trött för att orka gå upp och hämta en filt men lyckades till slut somna om ändå. Vaknade vid fyra och gick på toa och kastade i mig en ipren eftersom jag misstänkte feber. Sen somnade jag igen men vaknade efter en stund och var sjöblöt. Det fullkomligt rann om mig så nog hade jag feber alltid. Jag somnade dock igen och fick ytterligare lite sömn vilket var välbehövligt.

Söndagen fick med andra ord börja med en dusch efter nattens febertopp och efter det kände jag mig lite mer med på banan igen. Hundarna rastades och förvånade såg vi nu att knappt en flinga snö längre syntes till? Vi fick i oss frukost och passade sedan på att tanka bilen innan vi tog oss till hallen igen, diesel är billigt i Danmark just nu!

Andra dagen på utställning och det kändes lite avslaget? Eller så var det bara jag, för jag var verkligen inte i någon vidare form. Vartefter dagen gick blev det värre och värre, från att bara hosta lite till att nu vara täppt i näsan och få huvudvärk och dessutom en feber som kom och gick, värdelöst. Denna dag hade jag inte kunnat springa med Kilo så det var ju en jäkla tur att jag hade Fie! Yamas gjorde om bedriften från dagen innan och var ensam om att få excellent i klassen, även i unghundsklassen var det bara några få som fick excellent så jag hade egentligen inga höga förhoppningar om att domaren skulle belöna Kilo med någon annat än VG. Men mina förväntningar kom på skam och Fie och Kilo fixade ett nytt excellent och det var det bara tre av fjorton som gjorde i klassen. Placeringen blev sedan en andra plats 🙂

Kilo i ringen
Snyggingar!! ❤

Jackpot gjorde samma lika som dagen innan och blev bästa hane igen så det blev återigen en ganska lång väntan på BIR och BIM bedömningen. Men det var det värt eftersom han blev BIR 🙂

ibi
Helgens trevligaste möte! Den här solstrålen är Ibi, dvs Odds kullsyster Bernerdalens Oh Land. Så lik sin bror i sätt och temperament och lika lycklig som honom med. Varje dag är den bästa dagen i deras liv, vilken fantastisk inställning ❤ Dessutom visade de sig ha samma långa tunga som inte riktigt får plats i munnen 😉

Sedan var det bara resan hem kvar. Ingen big deal i vanliga fall skulle jag säga men alltså jag var inte fräsch överhuvudtaget vid det här laget. Lisa körde första biten från Danmark men när vi stannade i skåne för att rasta och ge hundarna mat så bytte vi. Jag är ju lite lätt envis så jag kan mycket väl skjuta undan både huvudvärk och allmänt dåligt mående om jag måste så det gjorde jag nu men när vi stannade utanför Jönköping och Lisa beordrade byte så kände jag att det inte ens var läge att protestera. Lite jobbigt eftersom jag ju snart skulle vara hemma och kunna sova i min egen säng medan Lisa och Emma hade 50 mil kvar att åka men det var inte mycket att göra. En väldigt glad Odd mötte oss tillsammans med Henrik i Norrköping och vi lastade raskt om i bilarna och åkte sedan hemåt. Själv däckade jag i sängen och där blev jag kvar till halv nio. Då var hundarna rätt rastlösa och Kilo var nödig så jag fick på mig kläder och tog ut dem. En 10 minuters runda tog nu det dubbla och jag kände det ungefär som att jag skulle dö under tiden. Resten av dagen har jag legat i soffan och tyckt synd om mig själv. Hundarna fick komma ut en sväng på lunchen med svärfar som vanligt och har väl klarat sig även om de nog tycker att det är lite tråkigt. Det ser dessvärre ut som att jag blir liggande här i soffan även i morgon eftersom jag gissar att ingen på jobbet vill bli smittad…

Men även om sjukdom drar ner en del av upplevelsen så ger jag ändå Danmarkstrippen högt betyg. Det är alltid lika trevligt att ta sig över sundet och mötas av alla trevliga danska vänner, jag hoppas att vi snart åker dit igen!

Att lära en gammal hund att sitta

Jag fick ju i födelsedagspresent en prenumeration på Moderskeppet under ett år, något jag både önskat mig och känner mig i behov av. Glad amatör som jag är på fotografering så blir jag både nu och då frustrerad över att jag inte lyckas få fram den där känslan och det vackra som jag har framför mig  in i bilden. Det beror främst på två saker. 1 jag är inte tillräckligt duktig på det rent faktiska hantverket i att hantera min kamera på ett korrekt sätt. Det är ISO, bländare, slutare, vitbalans osv i en hel evighet. Visst kan jag och förstår jag vad de olika begreppen är och hur de samverkar men jag är ju på tok för dålig på att justera min kamera när det är skarpt läge, dvs när jag är ute och fotar. Jag glömmer helt enkelt ofta bort att jag måste justera inställningarna när jag flyttar mig från skugga till sol eller från inne i skogen till ut på fältet. Auto i all ära men det blir inte lika bra när den spaken är inställd som om man kör på de manuella, i alla fall inte om de manuella är korrekt inställda 😉 2. Jag är kass på att efterbehandla mina bilder! Jag kan helt enkelt inte, förstår inte hur jag ska göra och har aldrig haft tiden eller orken att försöka lära mig det.
Nu ska det dock bli ändring på det under detta år!

Moderskeppet är faktiskt riktigt bra för att lära ut grunder och hamra in dem i skallen på en. Jag inser att jag kommer se en del av filmerna många gånger för att jag ska få in kunskapen i hjärnan OCH i fingrarna. Tidigare har jag i många år använt mig av Elements när jag har efterbehandlat bilder. Det finns liksom vissa saker som jag ofta behöver göra, typ som att räta upp bilden eftersom jag av någon anledning alltid är lite snedvriden 😉 Nu kraschade ju dock datorn i helgen och den nya jag införskaffade hade inte cdläsare och då blev det klurigare att få in mitt gamla invanda Elements. Efter en snabb fundering beslöt jag i stället för att det kanske var dax att ramla över i Photoshop i stället? Sagt och gjort, en provmånad installerades raskt och nybörjar kursen i just Photoshop har nu genomgåtts.

Photoshop är ENORMT!?! Herregud hur lär sig folk att manövrera runt i detta program undrar jag? Knappt har jag förstått en sak så kommer nästa lilla del och ställer den kunskapen på pottkanten. Det är oerhört frustrerande att inte förstå och inte begripa tycker jag och blänger irriterat på mina egna försök som inte alls blir som i träningsfilmerna?! Att det lyckas en gång  insåg jag snabbt är helt betydelselöst eftersom nästa gång kan gå helt åt pipsvängen, grr så tjurig jag kan blir av sådant! Sen har jag mitt vanliga problem. Jag VET precis vad jag gillar och vilken typ av redigering som jag föredrar, men jag har betydligt svårare att komma på hur jag ska komma dit? Det är gräsligt irriterande.

Nåja oavsett om det är frustrerande och irriterande så borde jag ju rimligen lära mig något på ett år så bättre bilder borde jag kunna få till vad det lider i alla fall.

DSC_7130
Kilo leker tittut i skogen 🙂

I dag var det annars dax för Odden att gå på rehab igen. Marie var fortsatt nöjd med hur han känns även om vi varje vecka säger ”den där lilla gallan får vi nog leva med”. Vi hoppas nog båda två att den där lilla gallan någon dag verkligen ska försvinna men vi får väl se…

I dag blev det i alla fall vattentrask igen och i dag testade vi att höja tempot så pass mycket att Odden var tvungen att trava på bandet. Bara en kort stund och bara för att testa men lite skoj var allt att se. Odden  försökte visserligen att passa först men när han förstod vad det gick ut på så skötte han sig helt okej.  Vad det lider kommer vi nog att öka på träningen just så. I dag blev det i alla fall 7+8 minuter i trasken varav alltså en kort stund var i trav, det tar sig med andra ord. Vi bokade lite nya tider igen också. Vi kör två veckor till för att sedan gå över till att träffa Marie varannan vecka i stället eftersom vi nu även har börjat simma. Jag skulle ju gärna vilja snabbmuskla Odden eftersom han inte riktigt håller ihop som det är nu. Nu fungerar det ju inte riktigt så men förhoppningen är ju att han faktiskt från och med nu ska blir mer och mer tränad och musklad.  Nästa vecka ska vi även titta på lite balansövningar för att försöka få till lite bättre koordination hos Odden. Nackdelen med att inte få röra sig fritt är ju nämligen att Odden har tappat en massa träning för de små musklerna och dessa behöver stärkas för att göra honom smidigare och mer kontrollerad.

Kvällen har sedan gått i ett. Jag har packat, jag hatar som de flesta vet att packa. Kilo har fixats till lite, hundarna har fått lite motion och så skulle ju bussen plockas ur samt tinas upp eftersom den hade frusit i dag, grrr. Som tur är så har Henrik kunnat hjälpa mig med att fixa till bussen samt att ge Kilo en liten runda så nu är det ju faktiskt klart.

I morgon bär det alltså av ner till Danmark och Nyborg, skoj, skoj, skoj 🙂

Förvånad igen

Nä Oddens ben var inte av i går när jag kom hem efter jobbet, tur för honom det! 😉

Hundarna hade fått vara i hundgården efter lunch och nog märks det att det tar mer på dem än att ligga inne och sova. Det var faktiskt en rätt behaglig Odd som gick ut på promenad i skogen sedan och inte den vanliga rycka, slita och kasta sig Odden som gör sitt bästa för att driva mig till vansinne och förstöra min nacke… Faktum med att han var så beskedlig att jag testade att ha honom lite lös en kort stund och se på tusan, Odden skötte sig fint. Travade visserligen i väg en bit framför mig men eftersom Kilo inte fick hänga på, det såg ju liksom jag till, så blev det inget bus av det utan han nöjde sig med att strosa lite före och nosa av stigen.

På kvällen blev det ju då sim. Odden fick börja och han förstod mycket väl att klockan var slagen och gick därför och ”gömde” sig i torkrummet. Det hjälpte ju föga när han har en matte som inte förbarmar sig det minsta över badkruka till hund så han fick raskt på sig flytväst och lockades sedan upp till rampen. Sen var det min tur att förvånas!

I torsdags förvånade ju Odden mig med att faktiskt utan större bekymmer fixa det här med att simma. Att han skulle fixa det även den här gången betvivlade jag inte men att han skulle gå i utan att protestera eller försöka vända om hade jag verkligen inte räknat med! Men Odden knallade bara ut på rampen och fortsatte sedan som om han aldrig varit det minsta bekymrad över att tappa markkontakten innan?! Utan mankemang så simmade han i väg, om än lite plaskande i början, och var skapligt styrbar? Han är ju för festlig den där hunden ❤

Tre vändor i vattnet blev det för Oddens del, ca 2-2½ minut per gång. Efter det var Odden rätt trött faktiskt och läs sig nöjt sköljas av och fönas av hussen. Då var det ju Kilos tur i stället som fick simma 16+13 minuter och sedan blev det schamponering och föning för hans del eftersom han ska till Danmark i helgen som kommer.

I morse vaknade jag och var på dåligt humör? Inte vet jag varför men hela dagen har sedan varit rätt kass, eller snarare rätt trist. Det har känts segt och omotiverat att vara på jobbet och större delen av dagen har jag haft en skallebank som legat och lurat, grr. Att åka hem och klä på sig en massa kläder och pulsa ut i skogen i kolmörker kändes inte alls lockande men det är ju inte mycket att välja på.

Goa hundar fick i alla fall dagen att kännas lite bättre och väl ute så var det riktigt skönt. Men nu tänker jag faktiskt inte göra något mer i dag, utan bara slappa i soffan!

5
En bild från helgen som var. Kilo tidigt i söndagsmorse lyssnar när det sjunger i isen, eller kanske spanar på en liten fisk? 😉

Förbaskade hund till att skrämmas stup i kvarten!

Ja att livet bara är till låns vet vi ju och man ska leva i ögonblicket och fånga dagen och alla andra klyschor som kan tänkas finnas. Men hur klyschigt det än är så är det ju ändå så förbaskat rätt. På en millisekund kan saker ändras från toppen till katastrof och inte en chans har man att påverka hur mycket man än kör med försiktighetsåtgärder och har både hängslen och livremmar för att gardera sig.

I går när jag skulle gå och lägga mig, alldeles för sent i vanlig ordning, så tog jag ut grabbarna för att kissa en snabbsväng och sedan skulle jag då gå upp för trappen till sovrummet. När Odden var nyopererad tog jag med mig alla hundar upp till övervåningen när det var dax att sova och satte för trappen så att ingen av hundarna, läs Odd, skulle kunna springa upp och ner i trappen under natten och göra sig illa. För att hundarna skulle se det som positivt att hänga med så tog jag med mig en bit snask upp som de alla fick när trappen var stängd och det där har sedan suttit i. Fast att trappen nu är öppen och både Odden och Kilo i bland väljer att sova nere i hallen några timmar så vill de ändå ha en bit snask just när jag går upp för att sova och tja jag har tyckt att det är ett trevligt sätt att avsluta dagen på så vi har fortsatt på den inslagna vägen. Ja så när vi kom in från kisserundan gick jag till kylskåpet och tog ut en köttbulle och skulle sedan gå upp för trappen. Kilo hade då hunnit lägga sig på sin favoritplats som är precis framför nedersta trappsteget och eftersom han är tämligen stor så tar han ju upp hela trappens bredd.

Odden var lite lätt övertaggad när vi skulle gå och lägga oss, sugen på köttbullen som han var, så han hade inte riktigt tid att vänta på att Kilo skulle flytta på sig utan i stället tog han satts och hoppade över honom upp i trappen (redan det var ju liksom ett dåligt beslut..). På en sekund flög han över, en minst sagt förvånad, Kilo och upp i trappen. Det hade kanske inte varit så farligt om det inte var så att vår trapp är öppen, dvs det finns ingen ”vägg” bakom trappstegen utan det är hål där. Ja ni kan ju säkert förstå vad som hände…. Odden hade sådan fart så att han gled i landningen och frambenen for in under/mellan trappstegen. Ena benet lyckades han liksom ändå få bakåt  mer eller mindre direkt och han försöker därför att fortsätta uppåt i trappen, vilket inte gick för att höger fram, alltid detta jäkla höger fram, nu satt fast i trappen. Naturligtvis gjorde det ont att i det läget försöka ta sig framåt/uppåt men i Oddens värld så fanns ingen annan väg så han försöker att fortsätta framåt samtidigt som han skriker i högan sky eftersom det förmodligen känns som om han kommer bryta högerbenet.

Ja ni förstår säkert min panik innan jag hinner få loss honom. Det tog säkert inte mer än 2 sekunder så var han loss men i min värld, och säkert i Oddens också, kändes det som 2 minuter. Direkt när han var loss var jag liksom tvungen att känna så att benet faktiskt inte var av men när jag släppte benet så traskade en något stukad Odden uppför ett par trappsteg och han gick faktiskt inte på tre ben.

Mitt i trappen böjde, sträckte och klämde jag en gång till jag men fick ingen reaktion från Odden men när han fortsatte uppför så såg han lite försiktig ut så jag målade upp värsta tänkbara scenario i huvudet. Andra bogen var skit nu, en spricka i handloven, alla ledband var uttänjda osv. Ärligt talat var jag tjutfärdig även om jag försökte att vara lugn för att Odden skulle hålla sig lugn. Odden väntade dock på översta trappsteget för att se till att få sin del av köttbullen och gick sedan och la sig i bian i sovrummet.

Ja det var ju inte mycket att göra. Jag fortsatte att jobba på att inte börja tjuta och tänkte att jag garanterat skulle vakna upp under natten till en ”gråtandes” Odden som inte ville stödja på höger framben. Och om inte det hände så skulle jag garanterat vakna upp och höra hur han haltade när han kom fram för att säga god morgon…

Men natten var lugn, jag satte för trappen igen för att förhindra att Odden skulle skutta runt på sitt ”brutna” ben, och på morgonen hördes bara samma gamla vanliga tassande, ingen hälta vad jag kunde höra. Med viss bävan kände jag ändå igenom benet för att se om det var svullet eller varmt men nä, det kändes som vanligt.

Ja det är förhoppningsvis så att den här lilla historien den här gången inte blev något livsavgörande utan bara en dråplig anekdot i den där förbaskade högerbenets långa och tråkiga historia… Men fy fan rent ut sagt så rädd jag blev!!

Ja och om inte benet nu har gått av under tiden som jag jobbat så är planen att i kväll simma Odden och förhoppningsvis ta oss ytterligare en bit mot en frisk Oddis, fan trot just nu…

12473825_10204111621749880_7510837675947959840_o
Han är bra på att skrämmas den här lilla skitungen.

 

Kylig helg

En lugn och fin helg har vi haft här hemma. Kung Bore som försov sig rejält och inte levererade någon vinter fören i slutet av december försöker tydligen att gottgöra det genom att dyvla på oss iskyla nu i stället? Nåja så länge det är sol så kan jag väl överleva det, för det är gräsligt vackert ute just nu!

Gårdagen var bra på nästan alla sätt förutom att min dator plötsligt helt sa upp sig? Extremt irriterande och jag tjurade lite men ägnade sedan kvällen åt lite Morden i Midsomer i stället. Jag närde någon liten svag förhoppning om att datorn skulle vara lite mer medgörlig i dag när jag gick upp men nä, den var lika svart som i gårkväll.

Inget att göra något av så jag tog med mig hundarna ut i stället. Solen hade inte riktigt gått upp ännu så ljuset ute var så där lite drömskt och trollskt så jag passade på att fota lite. Fast alltså det blev mest bilder på hundarna som vanligt… 😉

1
Odden fick faktiskt vara lös en stund där nere på isen. Han har nämligen världens snällaste storebror i Kilo som snällt lägger sig ner och låter lillebror huggorm tugga sig trött på honom.

2
Men visst måste jag vara med och styra upp leken, för fick grabbarna välja skulle det rejsas runt rejält och länge!

Nåja Odden var rätt nöjd efteråt och gick snällt hemåt medan Kilo tyckte att vi kunde gått en längre sväng 😉 Hemma blev det frukost och lite slappande innan jag tröttnade på att vara utan dator, japp ett halvt dygn var mer än tillräckligt, och packade in mig själv och faktiskt även grabbarna i bussen och styrde mot Norrköping. Där handlade jag en nya dator på Media Markt på cirkus 5 minuter, fortsatte till Maxihuset där jag raskt införskaffade mig ett par nya skor eftersom de jag har gick sönder i sulan i veckan och inte längre går att använda. Jag fullkomligt avskyr att köpa skor eftersom väldigt få skor passar mina ankfötter så när jag köper skor så köper jag och använder dem tills de går sönder. Inga fulla garderober med en massa skor här hemma hos mig med andra ord! Nu hittade jag dock ett par jodhpush till 50% rabatt, sånt gillar jag! Sista shoppingbestyret var det som tog längst tid, sittunderlägg. Odden strimlade ju mitt för några veckor sedan så jag behövde ett eller två nya. Tre olika affärer fick jag ränna runt i innan jag fick tag i det? Inköp av skor och dator tog på sin höjd 20 minuter tillsammans, inköp av sittunderlag tog lika lång tid?!

Nåja sedan åkte vi hemåt, nöjda med dagens inköp, och gjorde oss raskt redo för att ta oss tillbaka ner till sjön, nu för att grilla lite korv till lunch. Anette och Tommy hängde på och vi fick en trevlig stund nere vid sjön i strålande sol 🙂

3
Samling vid grillen, som tyvärr har en stor en som skuggar den.

Efter nästan två timmar ute var vi så återigen hemma och Odden och Henrik tog sig en tupplur medan jag tog. med mig Kilo på en timmes promenad. Skönt även om det bet i kinderna. Hundarna har sedan legat och snarkat i stort sätt hela kvällen och ser mer än nöjda ut över sin dag 🙂

I morgon är det visst vardag och jobb igen. Ja hade visserligen gärna varit ledig mer men den här helgen har jag sovit ut rätt ordentligt så det ska nog gå fint med lite jobb.

5
Frostigt och kyligt men samtidigt ändå härligt väder!

Tjoho, lycka!!

Jamen det är väl på tiden att de kommer ett inlägg om lycka här va?!

I dag var det dax för rehab igen, 15 dagar sedan sist då jag ju var i Göteborg förra veckan. Jag tycker att Odden har varit lite bättre senaste veckan. Små saker som jag inte riktigt kan sätta fingret på men som ändå har gjort att det känns bättre, som att vi tagit oss över en tröskel. I dag var det dax att kolla av den känslan tillsammans med Marie.

Det blev till att flexa ut lite tid eftersom vi hade en bokad tid mitt på dagen men så är det i bland, tack och lov för flextid säger jag! Kilo fick hänga med han också för att slippa vara ensam hemma och normalt brukar han få vara kvar i bilen och ligga där och spana i stället. I dag var det dock 15 grader kallt så han fick hänga med in i stället.

Marie och jag började som vanligt med att prata om hur det känts sedan sist och eventuella förbättringar/försämringar. Sedan klämde hon igenom Odden samt böjde och sträckte och höll med mig om att det kändes bra, faktiskt bättre än det någonsin gjort sedan han opererades 🙂 Lycka tror jag bestämt stavas så, för fy fan rent ut sagt så skönt det kändes! Ännu bättre känns det naturligtvis eftersom vi har dragit ner det antiinflammatoriska till hälften sedan senaste gången på rehab och det känns alltså ändå bättre än sist 🙂

Sedan var det dax för dagens övning och i dag var det inte trasken utan simmet som skulle besökas. Marie skulle kolla hur Odden betedde sig för att se om det kanske var dax att börja simma honom på våra måndagstider. Odden har hittills inte gillat bassängen så jag varnade för en hund som inte skulle vara med riktigt på noterna och sedan gick vi in. Flytväst på och så en lina där bak som Marie skötte medan jag hade på vanliga repkopplet runt halsen för att kunna styra framdelen. Odden gick med lite muta ut på rampen, det har vi ju faktiskt tränat på, och sedan puttade jag helt enkelt i honom. Första simtagen var plaskiga och lätt panikartade från Oddens sida men ganska fort lugnade han ner sig och jag kunde få kontakt med honom och börja styra. En aning förvånad inser jag att han faktiskt följer med mig när jag går runt polkanten och inte gör några större ansträngningar för att kunna smita upp?! Efter någon minut får Odden gå upp och vila lite och sedan är det dax igen men då har vi bara på den bakre linan och den sköter jag så att Marie kan ägna sig åt att titta på Oddens rörelsemönster i bassängfönsterna, det ser bra ut meddelar hon! 🙂

Odden får simma några få minuter innan han återigen får gå upp och vila och då är det faktiskt så att jag har simmat honom själv för första gången någonsin i bassängen 🙂 Sista vändan sköter jag också själv till att börja med men Marie går och hämtar en leksak till Odden och kopplar sedan loss även den bakre linan. Leksak gillar Odden så med hjälp av den får vi honom att både vända rätt i bassängens olika hörn och även simma löst alltså!?

Vem hade trott det om vår lilla badkruka? Inte jag i alla fall erkänner jag lite generat eftersom jag tydligen inte har haft några högra tankar om min hund när det kommer till vatten…. Som avslut får Odden fånga leksaken och sedan simma upp med den varpå han så klart är påtagligt nöjd och stolt över sig själv, fast det var nog knappast något mot hur nöjd jag var!

Så jäkla härligt att vi nu går framåt igen, att allt slit börjar ge resultat och att hoppet om en Odd som får bete sig som vilket hund som helst sakta återvänder! Marie klämde igenom honom igen efteråt och kunde lite förvånat konstatera att den lilla gallan som fanns på vänster sidan nu plötsligt hade försvunnit fullständigt men att det lilla som finns på höger var kvar dock inte förvärrad vilket är huvudsaken. Med andra ord har Odden nu fått godkänt att börja simma på måndagarna och det innebär glädjande nog för Henrik att han måste börja hänga med till simmet igen 😉 Tror han kommer jubla när han får höra det i kväll 😛

Nu är planen att Odden simmar på måndagar, i början så klart bara några minuter för att sedan sakta utöka tiden. Tre kommande veckor kommer vi även att på torsdagar köra vattentrask och om allt känns fortsatt bra så kommer vi därefter att dra ner på traskandet till varannan vecka. Det kommer spara mig både tid och pengar men viktigast av allt, det kommer innebära att vi för varje vecka närmar oss ett ”friskförklarande” och möjligheten att motionera som en vanlig hund, lycka, lycka, lycka!!!

Odden var sedan lite väl exalterad efter avslutat sim och betedde sig som den galning han är när jag skulle få på mig skor och jacka… Han hade i alla fall torkats noggrant och fick sedan ett tjockt täcke på sig eftersom hundarna fick vara kvar i bilen när jag jobbade sista timmen.

Väl hemma igen så fick Odden bara kissa av sig på tomten och sedan har han slagit ihop fullständigt. Han är trött och framför allt, han är nöjd!! Han kommer att få vila resten av dagen förutom att han så klart ska få gå ut och rasta av sig men i övrigt blir det vila och för en gång skull ser det faktiskt ut som att han inte kommer att protestera allt för mycket mot det 😉

trött
Nä våra hundar får egentligen inte vara i möblerna om vi inte sagt okej först men det har Odden mycket svårt för att förstå… Och just i dag så skiter jag i det, jag är bara lycklig över att han är trött och nöjd med sin tillvaro ❤

Jag ser verkligen fram emot kommande måndag och simmet och konstaterar att så här precis 9 månader efter första operationen så börjar det äntligen se lite ljust ut igen!

Det räcker inte

Jag blir tokig! Det känns visserligen som väldigt långt till semestern men lika fullt börjar diverse frågeställningar dyka upp och det gäller att försöka planera så bra som det bara går.

Camping, kurser/läger, fjäll, utställningar och så vidare ska alla klämmas in på bästa sätt. Jag vill uppleva Böda, Byske och vandring men jag vill ju gärna även upptäcka nya spännande ställen. Det borde ju rimligen vara så att jag kunde få en extra vecka semester varje år för att bara upptäcka nya spännande platser, eller hur!?! 😉

Det är nästan så att jag längtar efter att fylla 40 så att jag får 6 extra semesterdagar varje år, växlar man sedan även in semesterdagstillägget så är man uppe i nästan 8 veckor semester, då börjar det ju i alla fall likna nått 😉 30 dagar som jag har nu förslår inte på långa vägar om ni frågar mig!

Odden
Sommar sol och semester känns långt bort just nu…

Segt att komma in i vardagen

Men vad jag har svårt att komma in i vardagsrutinerna igen. Jag kommer inte i säng på kvällarna och det är en mardröm att ta sig upp på morgonen. Full fart på jobbet är det i alla fall så dagarna där går ganska fort, alltid något. Vi har haft mildväder i lite mer än ett dygn och då kommer isgatan som ett brev på posten, gräsligt tråkigt och jobbigt. Vår eftermiddagsrunda i skogen visade i alla fall att det inte var så farligt där, alltid något!

Odden känns faktiskt väldigt bra just nu. På torsdag ska vi till Marie igen så får vi se vad hon säger, förhoppningsvis samma som jag! Tanken är att vi ska testa att simma då vilket Odden är lyckligt ovetandes om 😉 Om vi får okej från Marie då så kommer han få börja simma varje måndagskväll han med vilket skulle kännas väldigt bra och förhoppningsvis även kännas bra i min plånbok… Simmet är ju nämligen redan betalt och bokat varje måndag april ut och då känns det så klart bättre att kunna utnyttja det till två hundar i stället för en.

Kilo som ju var stel i nacken för ett tag sedan känns mycket bättre nu. Han hade också en tid till Marie till på torsdag men det avbokade jag eftersom han inte har några symtom längre, novafonen har gjort sitt jobb 🙂 Kilo simmade ju i går och var lite lagom på tårna eftersom Segra som är en av de hundarna som simmar innan oss löper. Svårt att fokusera på något annat då tyckte han 😉 Dessutom kom ju snygga brudarna av rätt ras efteråt så han tyckte att kvällen var toppen, toppen med undantag för att han var tvungen att simma då. Nåja 30 minuter fick han allt simma på och även om han fuskar med bakbenen mellan varven så sköter han sig ändå skapligt i bassängen. Inte fäller han längre heller vilket ju är trevligt. Spännande att se vad han ska göra av pälsen den här gången? Han har ju typ inte varit i päls sedan han var runt året och när han har fällt har han ju verkligen klätt av sig helt naken. Den är gången fällde han dock inte av på det sättet och han ser med hans mått mätt riktigt bra ut just nu. Sådan tur då att han är anmäld till utställning i Danmark om 1½ vecka 😉 Många anmälda var det också då det blir skoj. Jag lever i alla fall på hoppet att han är lika som Maxen var, han satte ju faktiskt ingen vettig päls fören han var 5½ år och päls på haserna fick han inte fören han var 6 år, så kanske, kanske skaffar sig även Kilo päls med åldern?

kilo
Naken Kilo i Byske förra året, säga vad man vill men berner är bra mycket mer tjusiga med päls än utan!

 

My Dog 2016

Året börjar i vanlig ordning med en tripp till Göteborg, en tur med skräckblandad förtjusning eftersom Göteborg alltid brukar innebära en del strul? Jag vet inte vad det är men jag tror banne mig inte att Götet gillar oss?!

I år åkte Anne och jag själva i den lilla spottkoppen polon. Vi hade inte bråttom ner så vi åkte inte fören vid tre på eftermiddagen vilket ju innebar att jag hann en hel del på dagen här hemma. Bland annat tog jag en längre runda med Kilo och på vägen hem möte Henrik och Odden upp nere vid sjön och så passade vi på att grilla lite korv till lunch i det minst sagt krispiga vädret.

sjön
Snö, kyla och sol är inte något dåligt väder!

korv
Lunch i solen 🙂

Men efter lunchen var det bara att knalla hem och packa och sedan ge sig av. Resan ner till Götet började dåligt med att polon i sann volkswagenanda hade frusit… suck. Bakluckan var fastfrusen vad jag än tyckte och tänkte om det och det var bara att traggla in väskan en annan väg. Själva vägen ner till Göteborg gick sedan fint tills det var dax att parkera. Att parkera i Göteborg lärde vi oss förra året är gräsligt dyrt, men det är lika dyrt överallt så vi kunde lika gärna ställa polon vid mässan som vi brukar. Vi tog oss utan minsta felåkning till parkeringshuset och åkte in men åkte upp på fel plan och skulle därför åka ut för att ta oss till rätt plan, då slog Göteborgsförbannelsen till igen?!

Helt plötsligt var det kö ut ur parkeringshuset och då pratar vi inte några bilar utan det var kö över hela planet? Det tog 20 minuter för att ta sig ut ur parkeringshuset, helt makalöst? Okej jag kunde bara konstatera igen att storstäder inte är min kopp av te! Nåja till slut stod polon där den skulle och då samarbetade även spottkoppen och öppnade bakluckan, halleluja 😉 Vi knallade bort till hotellet, checkade in och bestämde oss sedan för att ge oss ut för att käka, vilket ju kan vara besvärligt har vi fått lära oss. Nu gick i dock bara över gatan och tog oss en pizza och det fungerade ju fint även om det inte var den godaste pizzan jag ätit. Efteråt blev det bubbel tillsammans med Angelica, Cissi, Monica och Gladys med lite skålande för Drutten som var enda hunden som var med.

Lördagmorgon började med hotellfrukost, mums. I god tid gick vi sedan bort till mässan och hann prata med folk innan bernerringen till slut startade. Så här blev lördagens resultat.

Bästa hane:

  1. Askimsvikens Maximilian, BIM, cert, BIR veteran
  2. Berntiers On Demand
  3. Bauernhofs Örjan av Hålagård
  4. Goldbears Tic Tac

Bästa tik:

  1. Tamikas Belladonna, BIR
  2. Berneramici´s Musella-Maghi, cert, championat
  3. Tamikas Johanna Hård
  4. Berntiers Heart of Gold

bella
SE UCH Tamikas Belladonna knep första dagens BIR.

maximilian
Gammal är äldst, Askimsvikens Maximilian blev både BIR veteran och sedan BIM och tog certet.

När bedömningen var klar gick vi på shoppingrunda och det slank ner lite godis och ett nytt utställningskoppel eftersom Kilo drog sönder ett i Byske förra året när han skulle till Yaiya… Med andra ord en ganska moderat shopping för vår del. Vi satt och pratade en stund med lite folk innan vi sedan gick och satte oss på läktaren och tittade på finalerna. Ljudkillen hoppas jag inte får betalt för musiken är i vanlig ordning helt värdelös på My Dog? Ljudet höjs och sänks var tredje sekund, i bland dånar det så att man får hålla för öronen, i bland glömmer man bort att sätta på musiken överhuvudtaget?! Nä ett tips till Västra kennelklubben från mig är att kontakta de som arrangerar finalerna i Helsingfors, där är det proffsigt skött och snyggt arrangerat!

Sedan gick vi till hotellet, slappade en halvtimme, läs Anne dricker kaffe och jag slänger mig på sängen 😉 och sedan mötte vi upp vänner  och gick på restaurang. En god trerätters blev det för min del med tigerräkor, ravioli med karl-johansvamp och så en cheesecake att avsluta med, mätt var bara förnamnet. Efter restaurangen blev det bubbel och skål på hotellet innan Angelica, Cissi, Drutten och jag avslutade dagen med en runda ute, så skönt att få lite frisk luft och sträcka på benen!

I dag började vi på samma sätt som i går, med hotellfrukost 🙂 Sen packade vi ihop våra pinaler, checkade ut och gav oss i väg till mässan. Jag shoppade lite som jag hade fått beställning på innan bedömningen började och sedan satt vi vid ringsidan och hejade igen. Drutten var visserligen ensam hund med från vårt hotellgäng men han skötte sig ju fin, fint båda dagarna och vann juniorklassen med ck både i går och i dag 🙂

drutten
Fruängens Drutten skötte debuten i juniorklassen på ett föredömligt sätt med klassvinst båda dagarna samt ck, grattis!

Så här blev dagens resultat:

Bästa hane:

  1. Berntiers On Demand, BIR
  2. Bauernhofs Örjan av Hålagård
  3. Goldbears Tic Tac, cert, championat
  4. Goldbears U Rock My World

Bästa tik:

  1. Tjofselinas Z Dona Mencia, cert, BIM
  2. Berntiers Heart of Gold
  3. Tamikas Belladonna
  4. Amazing Tiklo´s Balu Magic

Donna
Dagens certtik och även bästa tik, Tjofselinas Z Dona Mencia.
tic tac
D
agens certhane blev Goldbears Tic Tac som med det även blev ny svensk champion!

Efter bedömningen kände vi oss klara så vi packade ihop och gav oss av hemåt. Vädret var ju inte helt lyckat att vara ute och åka i men vi tog det lugnt, host, host, och kom hem säkert strax efter fyra. Underbar att komma hem till sina egna lurviga och Odden hade tydligen bestämt sig för att göra det lite extra festligt genom att skapa konfetti på golvet igen av postkodlotterietsreklam 😉

Jag bytte raskt om och gav mig ut i skogen med två galenpannor till hundar i snöfallet och mörkret. Odden var galen och Kilo gjorde sitt bästa för att reta honom genom att springa i cirklar runt oss…

Ja så har vi alltså kickat i gång utställningsåret 2016 och om två veckor är det dax igen, men då i Danmark och med egen hund med 🙂

How odd is Odd?

Liten här hemma är en lattjo filur som bjuder på både gapskratt och frustrerade suckar och djupa andetag. Att han är som han är beror delvis så klart på hela historien med operationer och efterföljande stillhet vilket ju gjort att han hittat på fler hyss än den gode Emil i Lönneberga någonsin var i närheten av 😉

Nu är vi i alla fall uppe i dryga timmens motionerande om dagen fördelat på fyra turer och naturligtvis även några kissepauser utöver det. Det är fortfarande för lite för att Odden ska vara nöjd men det är ju en miljon gånger bättre än att bara får rasta sig på tomten! Innan sista operationen hade vi ju kommit ganska långt. Odden fick vara lös vissa promenader och han fick i stort sätt samma motion som en frisk hund hemma hos oss. Han åt också precis som han skulle vilket jag var mycket nöjd med eftersom matvägrande hundar frestar på mina nerver och vi har ju haft vår beskärda del av matvägrare här hemma (tacka vet jag Olle och Kilo som typ aldrig skulle missa ett mål mat!).

Men sista operationen och den efterföljande indragna motionen har gjort att Odden inte äter. Inte så att han inte äter något men 3 dl sammanlagt om dagen är inte mycket till en bernerpojke på dryga året så lite lätt frustrerad har jag allt varit! Nu har han dock börjat äta igen och i går åt han för första gången sedan operationen full ranson utan att jag behövde truga på minsta sätt!

Jag är förvisso relativt luttrad när det gäller matvägrande hundar och brukar inte truga en massa, efter några dagar brukar det till slut slinka ner nått i alla fall är min erfarenhet. Men eftersom Oddens matvägrande hänger i hop med att han inte tycker sig få den stimulansen och motionen som han vill ha så har det känts extra jobbigt, även om det ju är för hans eget bästa som vi begränsar honom.

Det finns dessutom ett lite märkligt sätt att få i Odden mat, ja för heter man Odd så är man så klart a bit odd 😉

Någon gång när Odden var riktigt liten så skulle jag ta ett bad i badkaret. För att kunna ha koll på honom så hade jag dörren på glänt till badrummet och så la jag lite frolic på kanten till badkaret. Mellan varven kallade jag på Odden och han kom springande och fick sig en bit snask, lite inkallningsträning och ha koll på valpen på samma gång liksom. Det där har sedan blivit lite av en grej. Matte lägger sig i badkaret, Odden kommer in för att kika om det går att få en godbit från badkarskanten.

Senaste tiden har jag därför när jag badat tagit med mig en ganska rejäl hög med foderkulor in till badrummet och jodå, när jag serverar kulorna en och en från badkaret så äter Odden glatt. Även foder som han bara några minuter innan ratat som oätbart och rynkat på näsan åt snaskar han glatt i sig om han serveras vid badkaret?!

En aning besvärligt att ge hunden middag på det sättet men nöden har ingen lag så den här hösten och vintern har jag badat badkar ofta 😉

Naturligtvis har jag testa att bara ge honom mat i badrummet, funkar inte! Testade även en liten smula frustrerat att sätta mig i badkaret med kläderna på och utan vatten, fungerade inte heller. Men med vatten och matte i badkaret så äter Odden snällt upp varje kula som erbjuds?!?? 😉

pölor
Visst ser det normalt ut? Lite tvål, schampo och så en näve hundfoder på badkarskanten…

badkarskant
Uppenbarligen mycket godare om de först fått ligga där på kanten en stund och sedan intas en och en lite då och då, knasiga lilla Odden ❤

Hemmavandring

Sista lediga dagen på den här ledigheten, blä, hade lätt kunnat vara ledig ett bra tag till. Men nu är det jobb i två dagar, sedan blir det lite ledighet igen så jag ska kanske inte gnälla?

Jag har min vana trogen vänt på dygnet eftersom jag är nattmänniska egentligen och det jobbigaste med att återgå till vardag är alltid att just börja gå upp på morgonen. Därmed gick jag alltså inte upp fören strax före nio i dag. Hundarna rastades, fick sedan frukost och sedan var det min tur att äta. Hängde lite i soffan och gjorde inget vettigt alls en liten stund innan vi gick ut på Oddens långa promenad för dagen. Kilo fick så klart hänga på han med, han behöver motionen. Tillbaka hemma slängde jag bara ner några saker i ryggsäcken och sedan tog jag med mig Kilo på en långtur. Kände att både han och jag behövde röra lite mer ordentligt på oss idag.

Jag hade tidigare i veckan en plan på att ta en sträcka på Östgötaleden under denna helg men så blev det inte. I stället blev det långpromenad här på hemmaplan, det funkar ju fint det med. I dag tog vi en tur som vi brukar ta någon eller några gånger om året. Från Ramstorp över till Hessmedstorp och Rämninge ut till väg 51 och sedan banvallen in till Finspång. En trevlig tur som är ca 11 km lång. I dag blev den dock lite längre eftersom jag blev nyfiken på att gå bort till Torekulla grottan när vi passerade Rämninge. Jag har inte varit i Torekulla sedan jag gick på lågstadiet så det var några år sedan och jag kom inte alls ihåg hur det såg ut? Och inte heller när vi väl var där kan jag påstå att jag mindes det särskilt bra även om några små fragment dök upp i bakhuvudet.

DSC_6945_01
H
ärlig dag för en lite längre tur 🙂

kilo vid grottan
Kilo vid ingången till grottan, ser ni honom? Han är nästan kamouflerad bland snön och stenarna. Grottan är en genomgång ca 15 meter lång och på det högsta stället är det ca 2 meter, fast vad jag kommer ihåg så var det någon passage som var ganska trång. Av den anledningen, samt att vi ju faktiskt var själva så tog vi oss aldrig igenom grottan utan nöjd oss med att vara utanför.

torekulla tillsammans
Med grottan bakom oss.

Avstickaren till grottan gjorde ungefär ytterligare 2 km men det var det värt att få se gamla barndomsminnen. Ja så fortsatte vi alltså ut till väg 51, gick över den och tog banvallen in till Finspång. Lättgånget för det mesta men där det var mycket snö blev det lite tungt att ta sig fram. Dessutom hade skidentusiasterna gjort skidspår så dem försökte vi så klart att inte gå i. Så länge de var på höger sida av gångvägen var det inga bekymmer, Kilo vet vad kommandot ”gå in till kanten” betyder och lyder det utan att tveka (betyder alltså att han ska gå på vänster sida av vägen/stigen och hålla sig på den kanten). Men när skidspåret gick på vänster sida blev det knepigare. Kilo förstod inte alls vad matte menade när hon plötsligt INTE ville att han skulle hålla till vänster?! Efter lite tjat och visande  gick det bättre men svårt och konstigt var det sa en fundersam Kilo.

banvallen
Banvallen var bitvis rejält snöig.

DSC_6966_01
De där skidspåren var kluriga men annars hade Kilo skoj på vår lilla vandring.

På slutet blev det rejält kallt, solen var på väg ner och temperaturen måste ha fallit flera grader. Nåja vi blev upphämtade av Henrik och en mycket glad Odd hälsade oss sedan välkomna hem igen.

Ja och i morgon är det jobbdax igen, håhå jaja…

Nörd

Jag är en riktigt nördig person mellan varven 😉 Jag hänger helt enkelt upp mig på saker mellan varven och blir lite lätt besatt 😉 Just så här i starten av ett nytt år så bubblar jag ofta över av diverse olika drömmål med året och just nu önskar jag verkligen att jag hade obegränsat av pengar så att jobbet kunde avvecklas och all tid kunde läggas på olika projekt och upplevelser i stället.

I år har jag precis som de senaste åren drabbats av akut fjällabstinens. Det är ungefär 5 månader sedan jag vandrade i fjällen senast och nu har jag hunnit glömma allt som var jobbigt (okej inte riktigt allt, sumpmark är och förblir min fasa) och börjar drömma om nya turer.

Mitt problem är alltid att tiden inte räcker till? Det ska alltid kompromissas om vad man kan hinna göra och det finns alltid saker som man får välja bort, jag hatar det! Sen är det ju rätt värdelöst att fjällvärlden ska ligga så långt bort? Att behöva lägga en hel dag på att bara komma till rätt område är värdelöst när man behöver maximera de få semesterdagarna som man tjänat ihop.

Och det finns ju så många ställen jag skulle vilja uppleva genom vandring. Island, Skottland, Norge osv vore underbart att få testa på. Lite svårt med hund på en del ställen bara 😉 Jag har fortfarande den där galna idén om Gröna bandet kvar. Jag inser att det skulle krävas massor och en jäkla massor med planering för att få det att gå ihop men häftigt skulle det vara!

Årets planering är i alla fall att ta sig upp till Kungsleden igen. Den vandringen som jag planerade förra året men av olika anledningar ställde in hoppas jag nu att kunna genomföra i år i stället. Nog för att det kan ge utmaningar men jag räknar i alla fall inte med att behöva ta mig igenom en massa sumpmark på den leden 😉 Sen tänkte jag göra ett nytt försök att få med mig Henrik upp på en helgvandring. Förhoppningsvis blir det inte spöregn just den helgen i år. Jag inser dock att jag kanske ska korta ner den turen jag funderade på förra året, själv är jag nämligen en aning envis och går gärna ganska långa sträckor per dag, lite dumt att tvinga Henrik att gör det kanske… Dessutom, om vi drar ner på sträckan så kan förhoppningsvis även Odden hägna med 🙂

Det är skoj att fler av mina hundvänner är lite nyfikna på fjällvandring. Det skulle vara skoj att hyra något större hus eller ett gäng stugor och försöka få med sig ett gäng upp för att gå två eller tre dagsvandringar. Vandring på dagarna och god mat och skvaller på kvällarna låter väl som en bra idé?!! Vem vill hänga på?

spana

 

2016, vad kan det bli av det här året?

2016, välkommen!!

Vi hade en trevlig och alldeles lagom nyårsafton hemma hos Anders och Annette i går. 6 hundar och fyra människor som åt och drack gott. Nyttigt för Odden att komma ut och träffa andra hundar och framför allt hundar av andra raser! Kilo har ju bott hos Anders och Annette när vi varit utomlands så han tyckte väl att det var som att komma till sommarstugan eller nått 😉 Kvällen gick rysligt fort vilket väl får tolkas som att vi hade väldigt trevligt när tiden bara rusar fram. Vid tolvslaget var alla hundar lugna och ingen brydde sig om smällarna utifrån, så skönt! Strax efter ett fick de komma ut på en kvällskiss och då hördes bara några enstaka knallar långt borta lite dovt, med andra ord var allt helt lugnt. Många timmar sömn i natt blev det kanske inte men så brukar det ju kunna vara just den här natten. Vid halv nio klev vi upp och efter rastning av hundar på tomten och frukost blev det promenader. Först en kortare vända med alla fyrbentagrabbar så att Odden fick sin runda och sedan bytte vi ut Odden mot Alva och tog en långpromenad, skönt att få röra på sig och få frisk luft. Lite lunch i form av två rätters (?) innan vi packade ihop och åkte hemåt igen. Trötta nöjda hundar har sedan sovit gott på sina favoritplatser i hallen, det tar visst på krafterna att vara social 😉

Tja nytt år, nya möjligheter! Jag har bara två önskemål inför det nya året, att alla vi känner får vara friska och att vi inte behöver förlora någon två- eller fyrbent vän under detta år. Hur det går med tävlingar och diverse olika träningsmål är inte viktigt så länge vi får vara friska och må bra! Men naturligtvis har jag planer och små mål inför året som nu startat, för hoppas och drömma får man ju.

2015 var året där jag var på, för mig, ganska få utställningar? I år hoppas jag få besöka fler och då inte för att jag vill ställa mina egna hundar mer utan för att jag vill träffa och umgås med mina likasinnade vänner på dessa tillställningar. Jag vill gärna åka på resor men väldigt få saker är inplanerade. Det blir en tripp till Danmark nu i januari och så har vi ju tänkt oss Bryssel i augusti, vad det blir i övrigt får vi väl se, det brukar lösa sig 😉

2015 var också året som vi knappt tränade eller tävlade i lydnad. Kilo fixade visserligen två förstapris i klass två och med det så kanske jag ändå ska låta honom köra någon mer tävling i den klassen för att få ett lp, vi är ju ändå inte startklara för klass tre ännu så då kan vi ju tävla lite i tvåan tills vi blir det. Får jag drömma så vill jag till sommaren ha en helt friskförklarad Odden som även om han alltid kommer behöva lite specialträning och friskvårdstankar förhoppningsvis alltså kan komma i gång med träning och kanske till slut även någon tävling.

2015 var året så Odden fick börja spåra och som han spårar! Det är en fröjd att gå bakom honom i linan och känna fullständig tillförlit över att han fixar vad vi än serverar honom ❤ Odden fixade ju anlagsprovet och vi hann även börja nosa på lite öppenklasspår innan vi återigen fick spårförbud av Marie. Till april när spårcirkeln förhoppningsvis drar i gång igen så hoppas jag dock att vi utan restriktioner får börja spåra igen och det är faktiskt en av det sakerna jag ser fram emot mest denna vår, det är nämligen så sjuk roligt att spåra med Odden! Kilo hade ett litet mellanår med spårningen 2015, det där med långa liggtider på spåren tycker han är lite klurigt och jag tycker dessutom att Kilo är ganska svår att läsa av i spåret, men kanske att även han kan testa på ett öppenklasspår på riktigt i år?

I övrigt har jag en förhoppning om att det här nya året ska innehålla en hel del vandring, både i fjällmiljö och lite mer här på hemmaplan. I år blir förhoppningsvis även året då jag får med mig Henrik på en kortare fjällvandring och kanske även året då jag kommer upp på Sveriges högsta topp, Kebnekaise?

I år blir förhoppningsvis året när vi använder husvagnen lite mer, det blev alldeles för få nätter i den 2015. Böda, så klart, men förhoppningsvis även några nya campingar någonstans i vårt avlånga land.

2016 blir förhoppningsvis även året då vi får utöka flocken med en ny fyrbent vän. Jag hoppas verkligen att det någonstans kommer födas en liten grabb till oss så att vi återigen får ha den flocken som vi önskar, nämligen tre hundar.  Har vi tur dyker det upp någon snart och om inte så får vi leta på och hoppas på det bästa. Jag har inga problem med att leta även utomlands efter en nya flockmedlem men det tråkiga nu med de rabiesregler som finns är ju att det inte går att få hem en 8 veckors valp i så fall och då vill det till att man hittar en uppfödare som man verkligen litar på och som har en liknande hundhållning som en själv för att det ska fungera.

Hur som helst, jag är redo att ta emot 2016 som ett av de bästa åren jag upplevt 🙂

ljusnande framtid
Mot en ljus framtid?