Äntligen är det slut

Så är äntligen skitåret 2015 på väg att ta slut, så skönt!

Året har faktiskt varit rätt bedrövligt dåligt och jag kommer inte längta tillbaka en sekund. Ändå började året så fantastiskt bra med en stillsam och njutbar soluppgång på Böda och jag trodde ärligt där och då att 2015 skulle bli ett riktigt bra år, jag hade gräsligt fel.

1
Med en sådan här start borde ju 2015 ha alla förutsättningar för att bli ett fantastiskt år….

Starten på året var visserligen helt okej. Vi startade som vanligt med en tur till Göteborg och My Dog och fick fira i dagarna två med två nya champions, en smakstart på året kan man väl säga. Vi fortsatte ner till Danmark några veckor senare vilket var lika trevligt som vanligt med möjligen det undantaget att Anne drabbades av migrän men annars fixade Maxen ett klubbveterancert till och kunde lägga till Danskklubbveteranchampion till titelraden. Vi drog lite hastigt och lustigt till England även i år och fick med oss nya reskamrater, mycket trevligt och roligt. Dessutom fick vi sällskap av två danska vänner så resan blev precis så trevlig och skoj som man kan önska sig. Vi åkte som vanligt till specialen i Sala och förundrade oss över den undermåliga servicen på Sala statt men hade en tipp topp utställning där Maxen verkligen sprang sig till BIS veteran och fick en kritik av domaren som verkligen var något utöver det vanliga ❤ Odden gjorde debut i lite mer stora sammanhang och blev BIM baby vilket jag då inte hade förväntat mig men det var så klart skoj. Odden fick även börja sina första kurser, en i freestyle och så viltspårkursen och liten visade goda anlag för att bli en riktigt skojig träningskamrat till matten.

anne
Som du jobbat för det där sista certet och till slut championatet till Flisan Anne! Och jäklar vad värda du/vi var champagnen!

hej då
Nyborg i Danmark, snart är det dax igen 🙂

11029492_10152760707776274_744436917128966785_n
Svenska damer i England på Crufts gröna matta 🙂

Max
BIS veteran på specialen i Sala ❤

Sen kom april och året gjorde en djupdykning 😦 Halt valp är aldrig bra och i vårt fall blev det riktigt dåligt. Från fundering till om jag skulle kontakta veterinär till nyopererad valp på ett dygn, värdelöst. Jag tjöt, googlade och tjöt lite till, det var och är inte rättvist att Odden skulle drabbas av det här! Det visade sig vara lättare sagt än gjort att hålla yster och livlig valp stilla och alla gånger jag sedan den 14:e april i år har slitit mitt hår i förtvivlan går inte längre att räkna, dessutom börjar jag bli tunnhårig vid det här laget… Men vi kämpade på, efter tre veckor var det dax för operation nummer två och sedan var det full fart mot frisk hund, trodde vi i alla fall…

op 5
Nyopererad Odd.

Det går ju inte bara att gräva ner sig när något dåligt händer så även maj bjöd på några höjdpunkter, som Lisbeths och min helgvandring på Östgötaleden 🙂 Härligt att komma ut på vandring igen och härligt med pigga glada hundar som njöt lika mycket som oss av att få vara ute dygnet runt. Att vi sedan hade gräsligt bra väder gjorde ju inte det hela sämre! I början av juni var det dax för något vi faktiskt hade planerat länge men som ju då höll på att falla på vår nyopererade Odd. Nu var svärföräldrarna snällare än snällast och tog på sig ansvaret för Odden under 9 dygn och vi kunde därför komma i väg till Österrike/Italien som planen var. Det är väldigt roligt att ge sig ut i Europa tillsammans med hundarna och goda vänner och vi hade en väldigt trevlig resa även om hotellpersonalen i Verona gjorde sitt bästa för att få oss på dåligt humör? Våra hundar var för stora för att lämnas själva på hotellrummet och en massa andra dumheter fick vi höra men bortsett från den lilla irritationen så hade vi en väldigt bra resa, igen.

1- på gång
På väg ut på helgvandring 🙂

3- kommer du
Strålande väder fick vi njuta av.

golfbanan
L
exie, Jackpot och Maxen i Österrike.

alla
Hela resesällskapet på vift i Valpolicela i Italien.

palmer_redigerad-1
Hundarna med palmer vid Garda.

Direkt efter Europaresan åkte vi till Böda för att fira midsommar. Mycket pyssel och planering för att alla hundarna skulle få sitt eftersom Odden inte fick göra i närheten av så mycket som de andra två. Men Böda är Böda och det är svårt att inte trivas där. Tanken var sedan att jag skulle ”tvinga” med Henrik upp till fjällen för en kortare vandring men regnet stod som spön i backen i hela landet den helgen så jag blåste av, dessutom kändes det inte okej att lämna bort Odden igen.

Sommaren visade sig ju inte bli någon sommar överhuvudtaget?! Inte en enda gång gick jag ner till bryggan och tillbringade förmiddagen där nere, det har nog inte hänt på 10 år eller så. Men även om vädret var kasst så blev det ”bad” var och varannan dag ändå, det skulle ju nämligen vattentraskas i tid och otid. Mellan varven har det det här året känts som om jag bott på Norsholmsrehabavdelning och tanken på att ställa upp husvagnen där har slagit mig.

böda
Underbara Böda.

rehab1
Rehab, där har vi tillbringat alldeles för många timmar i år.

I början av augusti togs skruven ut från Oddens led och allt såg fint ut. Dessvärre blev det en infektion i operationssåret och armbågen svullnade upp rejält. Som grädde på moset var vi ju inte heller hemma när det hände utan på väg norrut till Byske. Som tur är kunde jag rodda till det så att vi kunde stanna i Sundsvall och hämta ut antibiotika och sakta med säkert försvann infektionen även om det efterföljande seromet tog god tid på sig att försvinna, det är faktiskt inte fören nu som vi kan säga att det här helt borta. Byske var som vanligt trevligt värre och i år hade vi med oss extra sällskap i form av Eva och Belle också, mycket trevligt!

kilo
Kilo och matte i Byske. Kilo sin vana trogen nakenfis… Foto: AnnCatrin Uppfelt

Slutet av augusti början av september spenderades i vanlig ordning på Böda. Odden fick sakta men säkert börja gå lite längre vändor och vi traskade vidare i vattnet han och jag. Odden fick testa på att simma också och skötte sig över förväntan. Sista helgen i augusti blev det en snabb vända till Finland också. Hälsoseminarie och jubileumsutställning, bara trevligheter med andra ord.

MAxen simmar
Vår säl i vattnet.

treklövern
Treklövern vid Neptuiåkrar.

skål
Mellan hundutställningar och hälsodiskussioner hann vi skåla lite också 😉

Direkt efter Böda blev det så äntligen dax att insupa lite fjälluft igen. Planen var att ta nästa etapp av Kungsleden och planen var också att ha med sig Kilo och Odden. Så blev det inte. Odden fick inte hänga med för att han så klart inte fick så så långt eller länge och en lång tågresa kändes plötsligt som ett jättejobbigt hinder så jag planerade raskt om och hamnade i Härjedalen/Jämtland i stället. Inte fel det heller och Kilo och jag gav oss glada i hågen i väg. Vandringen var på många sätt underbar men den var även hemskt och gräslig och då främst för att den leden jag valt visade sig gå över sumpmark, det dök plötsligt upp miljoners mygg och solen gassade från en klarblå himmel. Kilo är ett fantastiskt vandringssällskap och hur jävligt det än är så finns han alltid där med sin vaggande svans och ger mig styrka. Men där och då svor jag ju faktiskt på att jag inte skulle vandra själv nästa år. Nu så här några månader senare får jag väl erkänna att jag så klart har nya planer inför nästa år och tja om jag inte får med mig någon så lär jag vandra själv nästa år också 😉

läger
Första lägerplatsen några km från Ramundberget.

inne i tältet
Vårt hem på vandring.

renar
Mycket ren på fjället i år.

mer sumpmark
Den förbannade sumpmarken som vi tog oss igenom, till slut.

läger
Sista lägerplatsen på denna vandring, ca 1 km söder om Fältjägarstugan.

Så kom hösten och Odden blev sakta men säkert bättre och vi kunde behandla honom mer och mer som en vanlig frisk hund. Men säg den lycka som varar för evigt? I slutet av oktober fick vi plötsligt säga farväl till Maxen. Det gick snabbt, det är hemskt och fortfarande helt obegripligt? Och som om det inte skulle räcka med att vi förlorade Maxen så blev Odden bara några dagar senare rejält halt utan att vi kunde hitta eller förstå orsaken. Några dagar senare blev det ny operation och vi var tillbaka på ruta ett igen och fick börja om med rehaben, med stillhet och med alla extra försiktighetsåtgärder igen.

Ja resten av det som var kvar av året har gått åt till att hålla näsan över vattenytan har det känts som. Jag har försökt att hitta ljusglimtar i form av dagsvandringar på helgerna både med och utan sällskap. Även om det varit jobbigt och hemskt, som det alltid är att förlora någon man älskar, så finns det så klart saker som ändå är trevliga att göra och att vandra är definitivt en sådan sak! Nu längtar jag något enormt efter att Odden inte längre ska ha några begränsningar så att även han kan få hänga med på våra först dagsvandringar och sedan längre helgturer!

DSC_5583_01
Sörmlandsleden har vi testat under hösten.

lunch på g
Upplandsleden fick sig också ett besök.

6 torrö
Och naturligtvis även Östgötaleden 🙂

DSC_6178_01
Och när vi inte fick med oss sällskap så vandrade vi själva, Kilo och jag  ❤

Om sommaren var kass så har vintern visat sig vara minst lika kass! Inte nu fören de sista dagarna har det blivit vinter på riktigt. Nu har vi dock kalasväder var dag verkar det som och det är gräsligt frustrerande att inte få packa ryggsäcken  och ge sig ut i skogen hela dagarna. Men jag har inte hjärta att lämna Odden hemma så vi försöker i stället att ta tillvara på det vackra vädret genom att vara ute på tomten eller i närområdet, bättre än inget så klart.

Det ska bli rejält skönt att spraka ut 2015 i kväll och få skåla in ett förhoppningsvis betydligt bättre 2016!

 

30:e december och födelsedag igen :)

I dag firar vi födelsedag igen 🙂 Kilo fyller årets näst sista dag år och den här gången fyra år, dax att bli vuxen nu KG 😉 Dagen till ära skulle han så klart traditionsenligt förevigas med en ståbild. Det är ju ganska svårt när man är själv men jag tänkte att med fjärrutlösaren och stativ borde jag kunna få till det, Kilo är ju relativt lättställd. Nu visade sig den gode KG vara ännu mer lättställd än jag tänkt mig för när jag placerat mig där jag trodde mig vilja ha honom och gick tillbaka till kameran för att ställa in fokus och så ställde han upp sig själv och det var bara att ge ett ”Kommer det någon” kommando för att få honom att sträcka på sig och så knäppa av, smidigt värre faktiskt 🙂

DSC_6878_01
Kilo, fyra år och självställande 😉

DSC_6890_01
Det vackraste och snällaste uttrycken en hund kan ha tror jag bestämt ❤ Inte konstigt att jag aldrig såg åt de andra valparna i kullen trots att jag egentligen hade siktat in mig på en annan hane i kullen, men vem kan motstå den här chokladblicken?!

Dagen bjöd på vackert väder och vi tog oss en tur över ängarna på förmiddagen innan det var dax att åka i väg till rehab igen. Det är ju faktiskt 16 dagar sedan vi träffade Marie senast så det var väl på tiden. Odden fick mer eller mindre godkänt. Det finns en liten, liten galla på vänster armbåge som jag och Marie väldigt gärna skulle vilja få bort men det känns tveksamt om vi någonsin kommer lyckas med det? Hur som så fick Odden så klart traska och han fick både ökat tempo och lägre med vatten i och gick ändå så bra som vi kan önska, det känns så klart bra. Vi får fortsätta ta ett litet steg i taget och hoppas att vi om några månader kan släppa honom lös igen.

Kilo har ju haft något som i mänskligform skulle betraktas som nackspärr den senaste tiden. Marie fick därför klämma igenom honom men hittade inget speciellt. Troligen är det en av de stora nackmusklerna som fått sig en smäll och som orsakat lite smärta vilket gjort att hela skulderpartiet på Kilo nu är stumt. Vi ska jobba på med novafonen här hemma och så bokade vi en tid om 14 dagar till Kilo. Om han inte känns bättre tills dess så kör vi en omgång el då, känns det däremot okej så avbokar jag så klart tiden i stället.

Kvällen ägnades sedan åt att fixa morgondagens efterrätt som blir en Key Lime paj och så lite annat som också behövdes fixas. Kilo fick sig en tur i skogen på kvällen också i mörkret och som avslutning på sin födelsedag så blev det ett grisöra 🙂

27:e december, äntligen kom den!

Tjoho i dag kom den äntligen, snön 🙂

Gårdagen gick i sakta mak. Jag tog en runda med grabbarna på morgonen och testade en fotoide. Ju mer jag försöker lära mig desto svårare blir det?! Något som jag nu var sugen på att testa var att sammanföra olika bilder till en. Jag hade en liten ide för att kunna testa på ett enkelt sätt och efter lite funlande så lyckades jag?! Nu var det här verkligen en enkel variant men lite skoj ändå att det gick att få till det.

ihoplagdÖverst resultatet av att lägga ihop de tre bilderna under.

Hanna och jag tog sedan en långpromenad med Kilo medan Odden fick vara hemma hos Tommy och Anette eftersom Henrik höll på med bussen i maskinhallen. Sen blev det tidig middag hos svärföräldrarna innan vi gick hem och slappade lite. På kvällen åkte vi till Norrköping och gick på bio, En man som heter Ove, blev det så klart. Till skillnad från många andra så gillade jag inte boken och hade därmed inga höga förväntningar på filmen. Kanske var de därför men hur som så gillade jag verkligen filmen och kan varmt rekommendera den!

I dag tog vi sovmorgon men vad hjälpte det när man ändå vaknar med ont i nacken och skallebank? Blä säger jag om det. Inte min vanliga huvudvärk visserligen men inte trevligare för det. Nåja jag tog i alla fall en morgonrunda med hundarna och undrade var den utlovad snön hade tagit vägen? Sen in och äta frukost och då kom den minsann, snön 🙂 Äntligen som jag längtat!

snö2
Både jag och Kilo är glada över snön 🙂

Henrik tog med sig Odden på fika hos en av sina pensionärer medan Kilo och jag tog en rejält långtur 🙂 Det blåste visserligen en del men när man var inne i skogen var det alldeles underbart. Hemma igen så fixade jag till lite skal till några nya omgångar praliner eftersom de jag gjort tagit slut till julen. Det tar lite tid men är skojigt så det gör inte så mycket. Innan det hann bli mörkt tog jag dock en sväng ute i skogen igen och den här gången fick det bli Oddens ”långis” för dagen. Han var så klart helt sjövild över snön och så lyckligt över allt det vita 🙂

Sen fixade jag lite mer med pralinerna men skallebanken tog till slut ut sin rätt så jag slängde mig på soffan och slöade i stället.

Det känns jäkligt skönt att ha semester under de kommande dagarna och få fortsätta att ta dagarna som de kommer. En vecka ledighet kvar 🙂

 

25:e december juldagen

Då är mer än hälften av julen avklarad och fortfarande lyser julkänslan med sin frånvaro? Ja nu kan den ju lika gärna hålla sig borta helt om ni frågar mig 😉

Gårdagen var trots bristen på julkänsla ändå en väldigt trevlig dag. Julfrukost med pappa och Lena, promenader med hundarna och lite slappande mitt på dagen. Nä igen Kalle för vår del. Lite skojigt är det ju allt med detta program som för vissa är så oerhört viktigt, jättemärkligt tycker jag personligen! Efter mer än 30 år med samma program känner i alla fall jag mig mätt och utled på det så jag tittade i stället i fatt på de sista avsnitten av årets julkalender som jag förövrigt gillar skarpt! Vid fyra tiden masade vi oss bort till Tommy och Anette och så umgicks vi resten av julaftonen. Mat så klart, julklappar och sedan sällskapsspel.

julbord
Vart ska sleven vara om inte i grytan? Kilo övervakar julmaten, det gäller att passa på skinkan och köttbullarna så att de inte smiter 😉

paket
Ä
ntligen lite papper som man minsann får slita sönder säger Odden och fixar fram sin julklapp från ”farmor”, tuggben med kyckling runt. Och lugn vare sig papper eller snören hamnade i magen trots att Odden fick jobba fram sin julklapp själv.

Årets sällskapspel blev Alias och vi lottade lagen. Efter några år med sällskapsspel vet vi alla att det är lite mer utmanande att hamna i Tommys lag och i år var det min tur att kampera ihop med honom. Sista kom vi visserligen men roligt hade vi så det spelar ju mindre roll.

I dag tog vi sovmorgon, skönt! Hundarna var kanske inte så nöjda, speciellt inte Kilo som är en aning sur över att matte satt honom på bantningskur och därför är mer hungrig än vanligt! Kilo har aldrig varit tjock i hela sitt liv men i måndags när vi skulle simma, julbada och naturligtvis vägas så inte bara såg jag honom under den blöta pälsen jag fick även svart på vitt på vågen att han gått upp. Ajabaja sa matte och drog raskt ner på maten och framför allt ska vi öka på motionen igen. Jag erkänner att det är lite svårt att få till all motion som jag tycker att Kilo ska få när Odden går så lite men nu får jag helt enkelt bara skärpa till mig med det! Om en månad är det utställning för Kilos del men tills dess ska vi väl ha hunnit få honom i fin form igen 😉 Det blir värre med matten själv…

Dagen har sedan varit lugn, ja inne i alla fall. Ute har det blåst upp igen och är allt annat än lugnt. Nå ja motion har hundarna fått och naturligtvis har vi gjort det som man alltid gör på julen, ätit… I morgon är det jag som fixar till en fruktsallad för nu behöver jag något friskt och fräscht efter all tung julmat!

Juldagen är ju annars traditionsenlig korvgrillar dag. Men på grunda av blåsten blev det inställt och i stället blev det stekt korv inne, inte samma sak kan man väl säga men men.

mustaschpralin
Man har inte roligare än man gör sig 😉

23:e december

Men alltså så det här med jul har blivit/är?!

Jag åkte och jobbade en stund på morgonen i dag, helt ensam så klart men det gör ju bara att man ganska raskt kan raska över det som skulle göras. När jobbet kändes under kontroll loggade jag ut och gav mig av mot Norrköping för att göra några få inköp. Det visade sig ju vara helt fel beslut. Folk var helt galna?! Stressade till tusen, sprang kors och tvärs, knuffades och trängdes och till gud vet vad för nytta, det var ju inte så att det gick fortare för dem ändå?! Och det absolut värsta, stressen smittar. Jag kände hur pulsen ökade och hur migränen smygande började banka på. Nä det var bara att konstatera att det var helt meningslöst att vara kvar så jag satte mig i bilen och åkte hem. Bytte raskt om, packade ryggsäcken och tog med mig hundarna bort till Hagsjön.

Där tände vi en brasa och sakta gick pulsen ner till normal hastighet och huvudvärken försvann lite i taget. puh! Lite sol, en sprakande brasa, underbara vovvar och lite korv till lunch, det är ju så livet ska vara, inte en massa stress och irritation!

brasa odd
Bästa Oddisen, tänk så trist livet skulle vara utan dig!

korv
God lunch så här dan före dan 🙂

eld
Långt bort från alla former av stress!

grabbarna
H
är trivs vi bäst, ute i skogen!

Nöjda kunde vi sedan gå hemåt och även om stressen var borta så hängde tröttheten kvar som efterdyning. Så jag kastade mig helt enkelt ner i badkaret, tände ett doftljus och läste gamla serietidningar och fick till slut även bort tröttheten. Då testade jag de nya pralinformarna som jag hittade i dag. Inga vidare bra formar upptäckte jag snabbt då pralinerna blev väldigt höga men det fick gå. Jag testade en ny sort i dag, kanelpralin, tror det blev riktigt bra 🙂 När Henrik kom hem från jobbet så gick vi bort till Tommy och Anette där även Hanna, Emma, Ante och Henry var och så intog vi kvällsmat. Jag skämdes bort med födelsedagspresenter och fick en efterlängtad fotfil samt skojiga pralinformar och en bok med bland annat pralinrecept i. När vi sedan kom hem i kväll igen så var jag ju bara tvungen att testa även dessa formar och ett av recepten från boken 😉 Det blev kokospraliner och så har jag penslat en form som jag ännu inte bestämt vad det ska bli för smak i? Funderar på päron?

Nåja nu är ju dagen faktiskt snart slut och det är julafton även om jag måste erkänna att jag inte har haft någon julkänsla överhuvudtaget hittills? Beror säkert mest på vädret eftersom det känns mer som mars än december för tillfället men hur som helst så blir det ju faktiskt julafton i morgon vad jag än känner!

20:e december, eller är det april?

Men det här känns nästan lite löjligt? Nästan 15 grader varmt ute i dag, den 20:e december? Vi har haft dörren öppen i dag som vi brukar ha på sommaren och det utan att det blev kallt inne. Jag har gått i linne och en tröja ute bara utan att frysa det minsta och kängorna kändes alldeles för varma. Alltså Kung Bore du kan bara fetglömma att du får någon lön för den här månaden för du har inte gjort ett skit!

Vi har fortsatta att städa i dag och i stort sätt hela huset är nu rent och fint igen. Skönt så klart och skönt att få kasta saker! Tyvärr är vare sig jag eller Henrik särskilt pedanta och kan lätt leva med lite skit i hörnen, men det får ju ändå vara någon måtta på det! Nu är det som sagt i alla fall rent igen, för en liten stund. Vädret gör ju liksom att både vi och hundarna drar in skit och som grädde på moset så fäller båda hundarna fortfarande lite så den fina mattan av päls är nog snart tillbaka igen 😉

Annars har hundarna så klart fått lite motion i dag, både tillsammans och var för sig. När Kilo fick en längre runda tog jag med mig kameran och stativet igen, det var faktiskt lite sol i dag! Det ÄR svår att fota med fjärrutlösaren och få någon vettig skärpa och jag lyckas inte alls särskilt bra än så länge, men det är ändå skoj och det här sättet att fota får mig att tänka i lite nya banor vilket alltid är nyttigt 🙂 Här är några av dagens försök.

DSC_6444_01
Motljus är inte min starka sida, hittade en kurs i det på nätet, får se om jag tar mig råd att köpa den lite senare.

DSC_6469_01
S
om sagt om jag kan få till det här med fokus på rätt ställe så kan det bli ganska roliga foton sedan 🙂

Odden har fått gå både i skogen och lite på asfalt i dag och det verkar fungera bra. Jag ska försöka köra lite med novafonen på honom i kväll igen. Annars så ska inte bara huset vara rent nu till jul utan även hundarna ska få sig ett julbad. I morgon är det sim och eftersom det är betydligt smidigare att bada dem på simmet än hemma så passar vi på att snygga till båda hundarna där i morgonkväll.

DSC_6465_01

19:e december

Sovmorgon, åh det var verkligen precis vad jag behövde! När jag väl gick upp fick hundarna frukost och sedan tog jag och Kilo en knapp timmes promenad medan Henrik och Odd fick gå en kortare sväng. Gräsligt varmt ute, över 10 grader, suck. Undrar jag om det blir någon snö och vinter i år?

Efter promenaden blev det frukost och sedan satte operation storstädning igång. Henrik har putsat alla fönster och så har vi verkligen skurat hela vardagsrummet, hallen, badrummet  och halva köket i dag. I morgon ska resten av köket, det gamla sovrummet och övervåningen skuras, pust.

På eftermiddagen innan det blev kolsvart ute tog jag med mig hundarna ut en sväng igen. Kameran, fjärrutlösaren och stativ fick hänga med för att försöka ta några bilder Att fota med fjärrutlösare är visserligen lättare än med självutlösaren men det kräver ändå att man förbereder och ställer in fokuspunkt och så vidare. Mycket att träna på med andra ord men ganska skoj också. Inte för att jag gillar att vara med eller se mig själv på bild, men i bland blir bilderna faktiskt bättre när även en människa är med och inte bara hunden. Dessutom gör fjärrutlösaren att jag kan ”hjälpa” hundarna att göra rätt även om jag själv inte ska vara med på bild, eftersom jag kan vara närmre dem än om jag ska hålla i kameran.

sitta fint
D
en här typen av bilder hade jag svårt att ta utan självutlösaren eller hjälp från annan person eftersom Kilo inte gärna sitter fint om jag är för långt bort i från honom. Men med fjärrutlösaren är det inte längre ett problem, för …

du och jag
… så här ser det ju egentligen ut. Matte hjälper Kilo att sitta fint 🙂

promenadVi valde att gå över mest fält och ängar i dag för det är gräsligt blött och skitigt ute nu, blä, blä, blä!

Vi städade som sagt annars hela jäkla dagen men nu ikväll har vi lyxat till det med hjortsadel, rotfrukter och västerbottensostsås, försvinnande gott kan jag lova!

 

16:e december

Julkänslan, vart är den egentligen? Bortsett från att jag har en enorm längtan efter julledighet så har jag ingen känsla av att julen är på ingång. Jag har knappt hört en enda jullåt på radion och eftersom jag inte springer i några affärer så ser jag inga juldekorationer heller, det är dåligt pyntat ute i skogen 😉

Fast jul lär det ju bli vare sig jag har känslan eller inte. 6 grader plus och eventuellt regn, låter inte det juligt så säg, suck.

Något som däremot ger mig bra känsla just nu är Odden. Han är verkligen betydligt mer mjuk i kroppen just nu och beter sig i vanlig ordning mer som en studsboll än en skadad hund. Vi har ju sedan i måndags utökat med lite mer tid vilket till största delen lagts på den ”långa” rundan. På 25 minuter kommer man faktiskt en bit från huset i alla fall och Odden är eld och lågor över att få återupptäcka ställen som han inte fått se på 6 veckor. Näsan jobbar konstant och allt ska undersökas. Eftersom han behöver bli trött så låter jag honom ofta stå och lukta klart även om jag i normala fall skulle sagt åt honom att vi ska gå. Men i dagsläget så kan han få stå och snoka runt på en fläck i flera minuter. Det kommer jag säkert få äta upp senare men just nu är det värt det!

Kilo kraken fick lite vilodag i dag. Vi brukar ju ta en långpromenad på kvällen han och jag men i dag var Henrik tvungen att vara nere i maskinhallen och jag hade inte hjärta att låta Odden vara helt själv hemma så Kilo och jag fick vackert stanna hemma vi med. Jag pysslade med lite pralintillverkning igen, i dag blev det nya peanutbuttercup och polka praliner. Hundarna fick lite lättare träning inne och Kilo börjar faktiskt få bra kläm på bakåt liggen i från ställandet 🙂 Jag har börjat backa ut lite från honom och i dag fixade han att utföra flera skiften när jag var ca 2½ meter bort! Tanken nu är att vi ska fortsätta att försöka länga avståndet så att det känns ganska stabilt på ca 12-13 meter innan vi börjar med nästa rörelse, stå-sitt.

Odden får fortsätta att träna samma saker, stå-ligg skiftet i fjärren samt att sätta sig rakt och snabbt vid min sida. Fjärrskiftet märks det på honom att han tycker är lite för lätt nu så han slarvar och jag får väl höja svårighetsgraden så att han inte fuskar med att trampa runt med bakbenen.

I morgon ska jag åka och valpmysa lite 🙂

DSC_9411_01
Jag vill ha en egen valp igen!

14:e december, födelsedag och rehab gånger 2

Önskar att julledigheten startade redan nu! 😉

Födelsedag i dag, inget jag direkt firar sedan de senaste åren och i år ännu mindre då jag har haft fullt upp med annat. Men en lite längre promenad i morse än vad vi brukar ta unnade jag mig och hundarna i alla fall. Vädret har nämligen varit trevligt i dag med ca 6 minusgrader och sol 🙂 På morgonen var det visserligen kolsvart ute men stjärnklart och rimfrost i träden som gnistrade, väldigt trevligt som sagt.

Sen bar det av till jobbet i några timmar innan det blev till att flexa ut lite tid över lunchen för att åka till rehab. Ingen rehab på torsdag nämligen och ingen rehab nästa vecka heller. Egentligen var det fullt i dag hos Marie men hon var ju snäll och klämde in oss i alla fall och det tackar vi så klart lite extra för.

Det var fullt upp för Marie eftersom hon för att hinna med oss fick starta i gång oss samtidigt som hon hade en annan patient. Hon sprang sedan i mellan när den andra hunden låg med el och vi gick i trasken 😉 Nu var den andra patienten också en trogen och erfaren rehabpatient så det gick bra för oss båda att dela på Marie 😉

Hur som så var Marie betydligt mer nöjd med hur Odden kändes i dag mot i torsdags! Bättre i böjning och sträckning och något har faktiskt hänt med honom även om jag inte vet vad? Han rör sig lättare, han väljer att trava mer i stället för att passgå, han är rakare i fronten och han är mer galen än vanligt… Det sista inte nödvändigtvis något positivt.. 😉 Det blev som sagt traskande och i dag höjde Marie tempot på bandet lite eftersom att vår lösning med kompostgaller fungerar så bra. Nu blir det faktiskt träning av det hela och inte flera minuter som går till att Odden ska larva runt på kanten och stå fram på rören. Han börjar ta ut steget bättre både fram och bak och i dag kändes det plötsligt som att vi tog ett skutt framåt i vår strävan mot en frisk hund 🙂 Bättre present än så hade jag knappast kunnat få! Marie tyckte även att vi skulle öka lite på motionen nu tills nästa gång vi ses, dvs om 16 dagar. ”Hela” 55 minuter om dagen får Odden nu motionera vilket kommer vara uppdelat på ungefär 25+15+10+5 minuters rundor per dag, ja plus kissrundor på tomten så klart.

12360271_10203938959473431_3266921349408663282_n
Odden är lika missnöjd varje gång som trasken fylls på med vatten 😉 Han står in i det längsta på tre ben för att försöka undvika att bli blöt om alla tassar, tänk om han var lika försiktig med att bli blöt och skita ner sig när han är ute?!!

12391443_10203938959313427_6404235540356014376_n
”Hallå matte, kan du släppa ut mig härifrån nu?”

Så hem och lämna hundarna, eller först fick de ta en liten kort runda för att rasta av sig. Odden brukar var lite, lite trött efter att ha traskat, dock inte i dag! Det var mer ett under att han inte fläkte sönder sig eller slog sönder en ny led kändes det som så som han kastade sig fram och tillbaka och gick i spinn.

Eftersom det var trevligt väder tog vi bilen bort till en av hagarna och jag hade kameran med mig, det ser ju liksom inte ut att bli någon snö till jul så jag tänkte att frost kan fungera som substitut för snö till några julkort. Jo men visst, jättelätt att försöka fota något när båda hundarna uppvisar någon form av damp och beter sig som tokstollar… Men de är glad och mår bra om än lite frustrerade över att inte få springa tillsammans och busa så det är så klart bättre än att några sketna kort blir fina.

oddenHär ser han ju lugn och beskedlig ut, ska försöka minnas hur det är när han är så… 😉

Sen tillbaka till jobbet, lösa problem och svära lite… Hem och ut med hundarna igen. Odden om möjligt ännu mer speedad och for som en idiot i kopplet, grr. Bara en kort 10 minuters promenad för honom i dag eftersom han traskat. Han fick vara kvar hemma med husse sedan och så tog Kilo och jag en runda till. Stjärnklart och knaster under kängorna när vi gick över fälten, underbart!

Medan vi var ute fixade Henrik middag, vi har Linas matkasse denna vecka. I dag blev det hamburgare och någon rödkålssallad till, gott. Tommy och Anette kom upp en snabbis och sjöng för mig och skämde bort mig med presenter. En mjuk svampkorg, riktigt praktiskt faktiskt, den kommer jag definitivt ha nytta av! Dessutom fick jag stativet jag ju faktiskt önskade mig 🙂 Nu vill jag vara ledig och ge mig ut och fota! Svärföräldrarna fick dock inte stanna länge för strax före åtta var vi tvungna att åka igen, dax för rehabbesök nummer två i dag…

Ja måndag betyder sim vare sig det är födelsedag eller inte. Vi har ju simmat på nyårsafton och på juldagen också genom åren så vad det står i almanackan tar vi inte mycket hänsyn till 😉 Henrik och Odden fick hänga med i dag och hålla mig och Kilo sällskap. Hundarna tittade lite fundersamt på mig när jag öppnade luckan på bilen och de såg att vi var tillbaka. Odden insåg direkt att det inte var trasken utan den förhatliga polen vi skulle in till och var inte alls nöjd 😉 Kilo fick simma 15+12 minuter i dag och fuskade lite med bakbenen som vanligt…. Fast annars sköter han sig ju som en liten ängel det lilla Kilogrammet ❤ Odden fick på slutet öva på att gå ut på rampen och få belöning. Han gör det men gnäller hela tiden och så fort han har tagit godisen backar han raskt av rampen. Han går dock ut på rampen igen utan att trilskas men uppskattar inte att bli blöt om tassarna. Nåja om några veckor är det dax att simma igen vare sig han vill eller inte och förhoppningsvis tycker Marie att det ser så bra ut, dvs att han inte slår så dant med frambenen så att belastningen blir för stor på bog och armbågar, så att vi sedan kan simma varje måndag fram till maj.

12347592_10203938958913417_2646764885863242564_n
Duktiga Kilogrammet har simmat och efteråt blir man avsköljd, torkad med duk och sedan fönad innan det förhatliga täcket åker på inför hemfärd. 

12342603_10203938958993419_3997801081045950976_n
Som sagt, Odden blir rakare och rakare i fronten nu igen vilket ju helt klart bör vara ett bra tecken! Här försöker Henrik att underhålla honom lite när Kilo simmar.

Ja det var den födelsedagen, nu är det tack och godnatt och bara att ladda om till morgondagen. 7 arbetsdagar kvar till lite långledigt…

13:e december och mässa

Men alltså blä för att gå upp på morronen! Och att behöva gå upp tidigare än på vardagarna till och med, klar tummen ner på den!  Men är man tokig så är man, strax före sex var jag nere i Finspång och hämtade upp Anne och Lisbeth och så åkte vi mot Stockholm och mässan. Den här helgen brukar bjuda på grisväder och det kan ta tid att ta sig upp till Stockholm men i dag var det bara att blåsa på och vi var framme i riktigt god tid.

Många hundar anmälda, skoj eftersom anmälningssiffrorna har gått ner senaste åren. Själv var jag ju utan hund och måste erkänna att det bitvis var rätt jobbigt då saknaden efter Maxen mellan varven högg i bröstet hur mycket jag än försökte att inte tänka på det. Jag fick trösta mig med Jackepotten mellan varven i brist på mina egna hundar, och så hade vi ju Örjan med också men samma sak är det ju inte.

Dessutom fick jag ju springa lite på slutet när Lisa hade två hundar som skulle in samtidigt. Lexie må vara en liten morrhoppa i vanliga fall men att ställa henne är lätt som en plätt så sköter hon sig som en ängel. Att ställa Bouquet, alias fru Kanonkula däremot är igen promenad i parken, jäkla mattegris till hund och jäkla hund till att springa fort! Så här blev i alla fall resultaten från årets ”Stora Stockholm”. (Stockholm hundmässa känns som om det aldrig kommer slå igenom 😉 )

Bästa hane

  1. Bernerdalens Jackpot, BIR, BIG-3, Nordv-15
  2. Nöklebyåsens Ådne
  3. Berntiers On Demand
  4. Mishikos Eien, cert och Championat!

Bästa tik

  1. Bernerdalens Bouquet, BIM, BIR veteran, Nordv-15 Nordvv-15
  2. Doremis Dubble-Nougat
  3. Scary Heaven av Lee Armand
  4. Apoletanos Oxana, cert

stockholm
BIR Jackpot, BIM mamma Bucket. Foto AnnCatrin Uppfelt

När bedömningen var över så var det dax att shoppa lite. Lite ben, lite godis och lite tillskott till Odden fick åka med hem. Sen blev det lite mat i magen innan vi ”bänkade” oss för finalerna. Jäklar vad folk det var? Så här mycket folk brukar det inte vara på finalerna! Vi fick knöla ner oss i ett hörn för att kunna se något. Men se fick vi ju och roligt hade vi eftersom Berntiers On Demands avelsgrupp med Örjan i blev BIS-1! och Jackpot blev sedan BIG-3 🙂

Under tiden finalerna rullade meddelade man i högtalarna att vädret utanför var dåligt med underkylt regn och många avåkningar, suck. Ja det var väl det jag sa, den här resan innebär alltid taskigt väglag åt det ena eller andra hållet. Men vi tog det lugnt och kom säkert hem och kan lägga Stora Stockholm bakom oss för i år.

Utställningsåret 2015 är över och sällan har jag väl varit på så få utställningar som i år! Det beror väl mest på att vi har haft annat att syssla med, så som rehab…

Förövrigt fick jag en mycket häftig present i dag på mässan men den måste jag nog ta en bild på innan jag berättar mer om 😉

11:e december

I dag såg Kilo helt normal ut när vi gick ut på morgonrundan, skönt. Odden däremot är inte normal nånstans… Men det är väl bra det med, livsglädje har vår liten i alla fall! Fast att leka känguru vid halv sju på morgonen är ju i min värld rätt onödigt 😉

På jobbet hade jag en skitdag eftersom något jag jobbat med i en vecka visade sig ha helt fel ingångsvärden. Sjukt irriterande och med en risk för att det i stället blir övertid nästa vecka så var jag på rätt dåligt humör när jag lämnade jobbet i dag. Desto skönare då att komma ut i skogen med hundarna, dra ett djupt andetag av frisk luft och känna att all irritation rinner av. Trots kolmörker så är det alltid lika skönt att komma ut i skogen! Fast jag hade ju gärna gått en rejäl runda i stället för våra 20 minuter då… Nåja vi hoppas att vi en dag faktiskt kan gå så långt som vi önskar och har lust med just där och då utan några begränsningar.

Hemma igen så gjorde jag nya praliner, i dag med apelsinsmak. Jag har inte testat någon än så om de blev bra eller inte återstår att se? När Henrik kom hem så drog jag på mig regnkläderna, pannlampa och reflexer och tog med mig Kilo på en tur så att både han och jag fick gå lite mer än 20 minuter. Högst otrevligt väder ute med snöblandat ösregn, men regnkläder och stövlar på kroppen och en ljudbok i örat så funkar det ändå.

I kväll har Kilo sedan fått en omgång med novafonen på hela kroppen. Marie ville ju att vi skulle köra en del runt höftböjaren efter Kilos fyskoll för ett tag sedan och dessutom körde jag en del fram med tanke på senaste dagarnas stelhet. Kilo som ju egentligen aldrig har varit sjuk är inte riktigt van vid att behandlas på det här sättet och jag erkänner att jag aldrig ens försökt att lära honom att lägga sig på sidan för att hanteras, inte ens för att kammas igenom?! Men det borde vi ju faktiskt ta tag i. Med andra ord är Kilo som en spänd fiolfjäder när jag ber honom om något så konstigt som att lägga sig på sidan och det är inte helt lätt att få honom att förstå vad jag vill. Märkligt med den surrande novafonen tycker han också att det är men när han sedan känner hur skönt det är så slappnar han ju av.

Hundarna fick även ett litet godissök i dag för det var några dagar sedan. Odden är som en liten stridsvagn som far fram mellan möblerna och tränger sig fram där det inte borde att gå fram? Att lugnt och fint snoka runt är inte alls hans melodi men att använda näsan älskar han verkligen och det är en fröjd att höra hans nos arbeta ❤

Lite träning har det blivit också, några minuter i alla fall. Marie tycke att vårt upplägg med stå-liggskiftet i fjärren var bra, den typen av rörelse stärker Odden. Ingångar och baka tyckte hon också att vi kan göra så det ska vi jobba lite mer med nu har jag tänkt. Ingångar kör vi visserligen några varje dag när vi är ute så där är vi på gång. Odden förstår hur han ska röra sig men han har inte helt greppat att det är en rak position jag vill ha så han får fortfarande en del hjälp av mig för att hamna rätt. Backa började vi ju lite med på freestylekursen men det la vi ju sedan av med när vi hade opererat. Nu ska vi damma av det och se dels vad Odden kommer ihåg och så klart försöka utveckla det 🙂

behandling
Innan det är dax att avsluta den här dagen ska även Odden få sig en liten genomgång med novafonen har jag tänkt. 

10:e december och rehab så klart

Grått trist och mörkt ute, blä. Vad är det här för dålig vinter egentligen? 10 grader varmt i mitten på december känns skittråkigt rent ut sagt. Positivt den här morgon var i alla fall att Kilo kändes bättre. Han ser fortfarande lite stel och stum ut fram men ändå bättre än i går. Därför beslöt jag att han i dag skulle få lite vilodag och det visade sig ju bli bra eftersom vädret varit allt annat än trevligt i dag.

Torsdag innebar som vanligt ett besök på rehab hos Marie. Odden är ju som han är och när jag hämtade honom hemma så upptäckte jag att han festat loss på min pannlampa, den jag köpte förra året för gräsligt dyra 1700 kr. Lampan gick inte att få i gång eftersom batteriet var lite demolerat och det var en något ilsken matte som tog med sig sin hustomte till rehab i dag och muttrade att han egentligen inte skulle få någon rehab utan att hon i stället skulle låta Marie massera matte. Men det är ingen ide att gråta över spilld mjölk så det var bara att glömma fadäsen med pannlampan och fokusera på rehab.

Vi började som vanligt med att prata och sedan fick Odden visa rörelser i gången innan det blev dax för vattentrask. Det dåliga är att Odden fortfarande har en liten galla men märkligt nog mer på vänsterarmbåge? Om det beror på att något inte är riktigt som det ska där eller om han har avlastat höger så dant så att det är därför vänster är påverkad har jag ingen aning om. Men vår otur så har han väl fått en skada på vänster bog också… Nu är det ingen som direkt syns, Odden haltar inte, visar som vanligt ingen som helst smärta och det är som sagt inte så att gallan är jättestor, men visst får jag ändå lite ont i magen av oro.

I trasken stoppade vi ju förra veckan i kompostgaller vilket gjorde underverk för Oddens fasoner med att gå på kanterna eller stå framme på rören, i dag gjorde vi samma lika och Odden blängde på oss och tyckte att vi var tråkiga 😉 Traskade gjorde han sedan bra så nog har kompostgallret avsedd effekt alltid 🙂

rehab1
Så här ser det ut nuförtiden när Odden traskar. Galler i framme som ett V så att han håller sig i mitten och inte går enda fram till röret längst fram i trasken. Den uppmärksamme kan se att det nu är mer vatten i trasken än tidigare och det beror ju på att man vill ha vatten upp över den skadade leden. Nu när även bogen är inblandad måste vattennivån alltså höjas.

rehab2
Nä helt nöjd är Odden inte med sin mattes tilltag 😉

Sen var det ju så att vår nästa tid med Marie inte var fören 30:e december då hon är ledig julveckan och nästa vecka jobbade hon på måndagen och då var alla tider bokade. Odden står visserligen på reservplats men Marie är ju vår egen lilla fe så hon fixade och trixade och offrade lite av sin lunch så att vi fick en tid på måndag oavsett om någon lämnar återbud eller inte 🙂 Eftersom det bara är några dagar till nästa rehabgång nu så fortsätter vi med 45 minuter motion om dagen men ska lägga på lite novafonbehandling för att se om det blir någon skillnad. Vi pratade även om att vi i januari ska testa att simma Odden igen, först på en träff med Marie och om det ser bra ut så kommer Odden få simma på vår vanliga tid på måndagarna igen, vilket han högst troligt inte kommer uppskatta 😉 Vi hoppas då även att vi kan dra ner på rehabtiderna till varannan vecka i stället för som nu varje. Det skulle ju om inte annat gynna min plånbok…

Väl hemma tjurade jag ihop igen när jag fick syn på den demolerade pannlampan igen 😦 Lampan gick inte att få liv i men det såg bara ut som att det var batteriet som var skadat med andra ord satte jag mig och googlade batterier. Ca 600 kr skulle ett nytt batteri gå på och det är ju ändå billigare än en ny lampa… Så kom Henrik hem och jag visade lampan och vi testade igen att försöka få i gång den och plötsligt sken den upp? Henrik virade in batteriet i eltape för att skydda det mot väta och tog sedan en 30 minuters promenad med Kilo skitvädret  och lampan fungerade som den skulle?! Ja vi får väl se hur länge det går men det vore ju skönt att slippa lägga en massa pengar på ett batteri kan jag ju tycka!

Hundarna fick sedan ett varsin stor älgknota att gnaga på eftersom de inte skulle få mer motion i dag. Odden får ju alltid vila efter trasken och Kilo skulle ju ha lite vilodag och fick alltså nöja sig med den där halvtimmesrundan idag. Först låg båda två mest och titta på knotorna sedan bytte de knota med varandra och då började båda gnaga som besatta en stund, ja de är bra roliga i bland våra hundar.

Det onämnbara….

Ingen vill gärna prata om döden, för det är liksom inget trevligt ämne! Inte heller vill man gärna fundera på vad man ska göra när ens hund går bort. Att fatta det där gräsliga beslutet att låta hunden få somna in och lämna en för alltid, varför skulle man vilja gå och älta det i förväg och må dåligt?

Men det finns faktiskt något som jag tycker att man som djurägare behöver fundera på i förväg när det gäller ditt djurs död och det är hur man ställer sig till att obducera eller ta prover? Där och då när du måste fatta det slutgiltiga beslutet är det i de flesta fall för sent att ta ställning till något sådant som om man är villig att låta obducera tex så därför tycker jag att man behöver fundera på det redan innan.

För mig personligen så finns det olika scenarion. Det första är det som vi råkade ut för med Emil, han blev snabbt sjuk och han dog för oss men ingen kunde svara på varför. Jag är oerhört glad över att jag hade sinnesnärvaro nog att be veterinären att ordna med obducering för att eventuellt kunna få några svar. Jag är väl medveten om att det inte alltid går att få svar men i vårt fall så fick vi ju faktiskt det med hjälp av frågeställningar från vår veterinär till SVA. I sak gör det ju ingen skillnad, Emil är lika mycket borta med som utan svar på varför han dog, men för mitt huvud och hjärta gör den en stor skillnad eftersom jag inte behöver gå och fundera på om det var ditt eller datt som vi gjort fel eller om vi hade kunnat göra något mer. Vi hade inte kunnat göra något och jag behöver inte känna någon ångest över att jag inte gjort allt jag kunde.

Det andra scenariot är det som hände med Maxen. Där visste vi utifrån undersökningar vad som var fel så någon stor obducering var aldrig aktuell men eftersom det var en tumör så insåg jag att ett prov från tumören skulle kunna bidra till både min kunskap och till forskares kunskap. Att ta ett prov och skicka på analys till SVA för att sedan kunna vidarebefordra svaret till de forskargrupperna som faktiskt jobbar med att försöka lösa cancerns gåta gör ju ingen som helst skillnad för mig, Maxen är lika mycket borta i alla fall. Men kanske kan vårt provresultat bidra, om än aldrig så lite, till att forskningen tar ett steg framåt och på så sätt hjälpa framtida hundar att inte drabbas?

Vi är olika som människor och hur vi reagerar i en sådan situation som när man måste ta bort sitt djur skiljer sig så klart och det finns naturligtvis ingt rätt eller fel i hur man reagerar. För egen del vill jag tjuta, gapa, skrika för mig själv och få vara i fred. Jag vill inte vara rationell och behöva fatta en massa fler beslut när det där förhatliga beslutet väl är taget. Och jag känner att jag inte behöver det, för jag har redan innan fattat beslut om att om min hund tas bort pga av tumör så vill jag ta prov, om min hund dör utan att jag vet varför så vill jag ha den obducerad om det är möjligt. Jag gillar inte alls tanken på att någon skär i min högt älskade hund efter döden men för mig är vinsten av vad jag kan få ut av det högre än obehaget av att tänka på det och därför har jag tagit det här beslutet.

Tänk om fler tumörer på våra hundar skickades för analys, om forskarna fick in mer material att arbeta med för att försöka förstå både vad som utlöser att tumörer börjar växa men även hur arvsgången är, kanske kan man då hitta en lösning som åtminstone kan få förekomsten av tumörsjukdomar att minska?

Så för mig är beslutet om jag vill eller inte vill göra något efter min hunds död klar. Det kan så klart ändra på sig där och då när det sker av olika anledningar, livet är ju inte hugget i sten och många saker kan göra att man plötsligt ändrar sig. Men i det stora hela har jag funderat och kommit fram till vad jag generellt vill göra på den där förhatliga dagen. Det är en form av trygghet, att redan ha tänkt igenom det och veta varför jag vill göra på det ena eller andra sättet.

Eftersom jag inte upplever att veterinärerna pratar om möjligheterna till att obducera/ta prover, vilket jag i och för sig inte heller direkt tycker ligger på deras ansvar, så skulle jag ändå önska att fler tänkte till om den här saken. Du måste själv där och då mitt i ångesten och sorgen berätta hur du vill att det hela ska ske och det är inte alltid så lätt när det även ska avhandlas om kremering och andra saker som inte heller är trevliga att fundera på. Jag upplever då och då när man faktiskt pratar om prover eller obducering att många inte ens har tänkt tanken att det är ett alternativ och det tycker jag är lite synd. Jag har full förståelse för de som inte vill göra det, då har man känt efter och kommit fram till att man inte vill vilket jag som sagt respekterar. Men jag tycker att det är synd att vi kanske missar att få in material till forskning för att många inte vet att det var ett alternativ. Sen kan det så klart även vara så att man inte vill på grund av kostnaden. För ja naturligtvis är det jag som ägare som får stå för fiolerna och betala för provtagning, analys eller obduktion. För den som är nyfiken och inte har en aning om vad det rör sig om för pengar så har jag fått betala strax över 4000 kr för en obduktion (alltså en utförd av SVA inte bara att vår hemmaveterinär har öppnat och tittat) eller ca 1400 för prov och analys av tumör (analysen alltså gjord av SVA). Priserna kan säkert skilja sig åt men det kan väl ge en liten fingervisning om vad för kostnad vi pratar om.

Inser precis nu när jag skriver att alla kanske inte vet vad SVA är och det står alltså för Statens Veterinärmedicinska Anstalt.

Ibland är det nog tyvärr så att vi både måste tänka och prata om saker som inte är så roliga. Har du förövrigt funderat på vad som ska ske när du själv dör? Glöm inte att ta ställning till om din kropp är aktuell för donation efter din död, det gör du enkelt med en e-legitimation eller bank-ID på Socialstyrelsens donationsregister, om du nu själv gör ett aktivt val så behöver dina efterlevande inte brottas med frågan om hur du vill ha det!

pipette and test tube on blue background

9:e december

Jag hade kunnat betala en miljon i morse för att få sova vidare när klockan ringde. Men någon miljon har jag inte och sova vidare fick jag följaktligen inte. Det var bara att slänga benen över sängkanten och gå upp. Sådana här mornar önskar jag att jag var hund. De är alltid lika glada oavsett när på dygnet klockradion ringer, helt obegripligt för en morgontrött stackare som mig själv 😉

Det blev sedan en arbetsdag som gick i ett med möten högt och lågt, inte riktigt vad jag gillar att lägga tiden på… Sedan hem och mötas av två hysteriskt glada hundar ❤ Det blev vår ”långa” runda som vanligt efter jobbet, dvs en runda på 20 minuter. Kolsvart ute men vi gick ändå en sväng i skogen. Odden var lite bökig och stökig första biten men sedan skötte han sig faktiskt riktigt bra. Vi passade på att träna några micro stunder och då lite attityd i att gå bredvid i fotposition samt att sätta sig rak och snabbt när jag stannar, gick riktigt bra faktiskt 🙂

Hundarna låg sedan ute på trappen en stund medan jag fixade lite mer praliner, vilket har blivit mitt nya kvällsprojekt. I dag blev det peanutbuttercup, mums säger jag som gillar nötter! Henrik fixade middag när han kom hem medan jag plockade och styrde med disk, tvätt och liknande och efter middagen var det dax att motionera hundar igen.  Odden fick sig en liten egen runda på asfalt eftersom jag försöker att gå på olika underlag med honom. Jag vet inte men på häst försöker man ju att byta underlag för att stärka senor och ligament och jag tänker att det borde fungera ungefär lika på hund?

Sen var det Kilos tur och vi tog en skogspromenad även om jag inte är helt bekväm med det när vi går längre rundor i mörkret. Kilo rörde sig annorlunda i kväll och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var? Mellan varven var det en lätt markering fram och han passgick en hel del? Jag kunde inte hitta något på honom, ingen värme, ingen svullnad och inga sår vid tassarna så jag gissar på att han bara snubblat till och ömmade lite. Han får sova på saken och så hoppas vi att han vaknar upp fräsch som en nyponros i morgon! Om inte har ju Odden en rehab tid i morgon igen så då får väl Kilo hänga med för en snabbkoll hos Marie.

kilogram
Några fler sjuka hundar vill vi inte veta av så Kilogrammet får allt se till att det bara var en tillfällighet att han rörde sig knepigt!

7:e december

Ny vecka, förhoppningsvis utan förkylning men med ström!

Om en vecka till fyller jag även år. Nu är inte det något jag firar men om man inte fyller år så är man ju död och det känns som ett betydligt sämre alternativ mot att acceptera att man blir äldre så…

Födelsedagar innebär ju att man får önska sig saker och det brukar jag ha svårt för. Helt enkelt för att de saker som jag vill ha köper eller sparar jag till själv och de saker som jag inte kan köpa eller spara till är uppenbarligen väldigt mycket för dyra för att få i present 😉 Men i år har jag faktiskt två saker som jag ännu inte fått tummen ur och köpt.

Den ena är en vandringsgrej. Ett lifestraw 🙂 Lifestraw är en vattenrenare som fungerar som ett sugrör, litet, lätt och praktiskt. I fjällen behöver man ju aldrig eller i alla fall sällan att rena något vatten, men här på hemmaplan är det knepigare att få tag i vatten att dricka och tungt att släpa på allt vatten i ryggsäcken så då är det här en fiffig lösning 🙂

ac3e442c0181f042f385e736ec4cc177
Fiffig grej 🙂 Finns att läsa mer om här.

En annan sak som jag skulle vilja ha är ett smidigt stativ till kameran. Jag har en stativ men att kalla det smidigt är en grov överdrift! Den här varianten skulle jag kunna ha med mig i ryggsäcken utan bekymmer och utan ett kilo extra i vikt!

jobygorillaslrkulled_r
Smart liten sak som går att klämma fast runt stolpar, stenar och annat 🙂 Finns att läsa mer om här.

För övrigt har jag redan fått en present, ett årsabonnemang på Moderskeppet, så nu ska jag faktiskt ta tag i det här med att lära mig bildbehandla har jag tänkt! En hel del har jag redan hunnit plöja igenom men det är ju det där med att få det att fungera även praktiskt utan en ”videolärare” som tjatar i örat på en… Nåja några saker lär jag väl snappa upp och jag har som sagt ett helt år på mig att förbättra mig 🙂

Annars har det varit en helt vanlig måndag. Hundarna har fått motion och lite träning. Vi fortsätter på inslagen bana med fjärrskiften för båda hundarna och för Oddens del även att lägga sig på sidan. Just att lägga sig på sidan fungerar faktiskt riktigt fint nu även om jag ju visar med handen, men det spelar ju mindre roll eftersom det inte direkt är något tävlingsmoment 😉 Nu har vi i alla fall gått över och kräver även lite mer stadga i övningen, det vill säga han ska ligga kvar på sidan även om jag rör mig eller reser mig upp och det roliga med det är att jag verkligen kan se hur Odden ligger och koncentrerar sig och att han har förstått att det är just att ligga och ”trycka” sig ner mot golvet som ger utdelning. Överlag är han rackarns snabb på att snappa upp vad det är jag är ute efter och han skulle verkligen kunna bli en väldigt, väldigt rolig hund att träna och tävla med men om vi verkligen kommer så långt är jag fortfarande osäker på. Lite surt så klart men egentligen inte viktigt, kan vi bara få Odden att fungera i vardagen, att han kan vara lös och få springa så kommer jag vara nöjd med det i många år. Hellre en hund som klarar vardagslivet än en tävlingshund om jag nu måste välja.

På kvällen bar det av till Norsholm med Kilo för sim. I dag blev det 16+6 minuter och Kilo simmade faktiskt riktigt bra även med bakbenen 😉 Med oss hem fick vi även en leverans av ekologiska ägg samt en doftbana. Nu är tanken att vi ska testa den för att försöka få Kilo att lite bättre förstå vittringsapporteringen och min tanke är nog att lära in det på Odden också eftersom han behöver aktiveringen. Banan går ju att höja upp och inte ligga på marken så det funkar ju bra även för Odden 🙂 Jag har aldrig tidigare använt en liknande bana så det ska bli lite spännande att testa.

6:e december, varde ljus!

Nä någon ström fick vi inte tillbaka under natten. Jag gick i alla fall upp vid sju, gav hundarna frukost och i dag var Odden minsann hungrig! Sen slappade vi lite i väntan på att det skulle ljusna ute innan vi tog en promenad. Vi tog Oddens längsta runda sedan operationen, så skönt! Fast det räcker ju inte på långa vägar för Kilo (inte för Odden heller egentligen men vi har ju inget att välja på där…) så Odden fick gå in till husse så tog jag och Kilo en runda till. Vi gick faktiskt lite i skogen och tittade på skadorna efter stormen. Det är många träd som lagt ner sig och en del är riktigt stora så det har varit fart på Helga!

Hemma igen käkade jag lite frukost själv och sedan blev det skidor på tvn. Skönt att slappa och ta det lite lugnt, förkylningen sitter fortfarande i och näsan rinner konstant. Vid halv ett var det dock dax att åka ner till Finspång och möta upp pappa och Lena för att käka julbord, en liten tradition som vi har i stället för att byta julklappar 🙂 Det blev i år på Slottsmässen i Finspång och jodå mätta blev vi. Jag måste visserligen erkänna att det här med julbord inte helt faller mig i smaken, smörgåsbord överhuvudtaget tycker jag är knepigt. En massa saker som inte hör ihop som geggar ner tallriken, nä det är en konstig företeelse! Men som sagt mätta blev vi och avslutningen med ostkaka faller mig helt i smaken!

Väl hemma igen kunde vi konstatera att strömmen äntligen var tillbaka! Så skönt.

Sen var det bara att ta ut hundarna en sväng innan det blev kolsvart ute. Odden skötte sig faktiskt ganska bra den här rundan, bara en galen urflippning 😉 Vi har under eftermidagen/kvällen även tränat några korta pass. Odden har fått träna att lägga sig på sidan vilket han faktiskt verkar ha förstått skapligt nu 🙂 Båda två har även fått träna fjärrskiftet, stå-ligg. Kilo för att han behöver slipa på tekniken i det och Odden för att, tja nått ska ju han också göra och just stå-ligg skiftet ska han ju inte smälla ner i backen vid ligg vilket ju passar bra 🙂 Odden har en förvånansvärt bra teknik i ligg från stå, härligt!

DSC_6236_01
Lätt understimulerad hund…

I övrigt har jag bestämt att även om strömmen nu är tillbaka och det borde köras både tvättmaskiner, diskmaskiner, dammsugare och annat så skiter jag högaktningsfullt i det i kväll. Jag tänker ägna kvällen i soffhörnet med mina näsdukar och försöka kurera mig!

Jag har därför hunnit kika lite på livesändningarna från Helsingfors och erkänner att jag har ett gräsligt utställningsabstinens just nu. Men några hundar att ställa har jag ju inte så jag får glatt vänta in Sala, suck. Nåja nästa helg bär det ju av till Stockholm för att kika i alla fall så det ska väl ändå stilla det värsta abstinensen får vi hoppas. Skitskoj att det är så många berner anmälda i alla fall!! Men det grämer mig att vi inte gjorde slag i saken och bestämde oss för att åka till Holland i helgen som kommer! Faktum med att det här har varit ett väldigt lugnt år på utställningsfronten? Skärpning till nästa år med andra ord 😉

DSC_6219_01
Våra hundar får inte vara i möblerna! Det verkar dock vara en regel som inte gäller Odden som studsar upp och ner i soffan som han själv önskar? Man skulle ju så klart kunna tro att det är jag som skämt bort honom men det är faktiskt inte sant, det är faktiskt Henrik som lät honom komma upp utan ett ”varsågod” i början och sedan har Odden tagit saken i egna tassar och gör som han själv önskar…

I övrigt så är de nu 2½ vecka till julledigt, det ska bli vääääääligt skönt!

 

5:e december och fortfarande strömlöst…

Japp här ute i skogen är det fortfarande strömlöst och det ser inte ut att bli någon ändring på det än på ett tag…

Jag var så gräsligt snorig i natt och hur lätt är det att försöka ta sig upp och snyta sig i kolmörker utan att trampa på hundar eller något annat när man ska ta sig fram? Det blev i alla fall morgon till slut och med det även lite ljus.

Henrik rastade hundarna och jag låg kvar i sängen en stund till. Jag kollade på vattensfalls hemsida om det skulle stå något om förväntad återvändande av strömmen men fick i stället se att det inte stod något om att strömmen var borta i vårt område? Så när Henrik kom in med hundarna igen så hörde han med sin pappa om han visste något och efter att det kollat hemsidan fick de se att Vattenfall tydligen ansåg att vi fått tillbaka strömmen vid 19 tiden i går, vilket ju alltså inte var fallet, suck. Ja det var ju bara att konstatera att det här nog kunde bli långdraget så Henrik åkte ner till Finspång för att låna ett elverk och jag försökte att göra något här hemma. Plocka lite kan man ju men det är mycket som inte går att göra när elen är borta. Dammsuga kan jag säga är vårt hus i stort behov av men det får vi tydligen leva med. Odden fick i alla fall en genomborstning och jag fick av honom en hel hög med päls igen. För övrigt totalvägrade Odden att äta i morse varpå han på förmiddagen kräktes galla. Hur lätt är det att ta hand om kräks när man inte har vatten? Uäck säger jag om att torka spyor och inte kunna göra riktigt rent!

När Henrik kom hem med elverket och han hade fått igång så att kyl och frys samt frysboxen i snickarbon hade ström så gick jag en promenad med Kilo som verkligen behövde få  sträcka ut lite. Det blev en tur runt Yttersjön eftersom det går en hel del över fält så att man slipper vara rädd för att få ett träd i skallen, för nu blåser det igen.

Hemma igen så har Lasse kommit och han hjälpte oss att få elverket att koppla upp även källaren så att det går att elda i pannan och få värme i huset samt att vattnet fungerar vilket gör att vi framför allt kan spola på toan, halleluja!! Duscha kan vi ju nu också vilket också var trevligt. Vi fick även ström i vardagsrummet vilket gör att vi har lyse där samt att tv och bredband fungerar. Med andra ord är det egentligen bara lyse och spis som inte fungerar som man är van vid. Lite jobbigt så klart men ändå klart överkomligt! Till lunch fick vi använda trangiaköket men nu till middag får det bli pizza.

Odden fick också en egen promenad i dag. Vädret är som sagt inte något vidare så hundarna har dessvärre fått nöja sig med varsin egen runda som huvudpromenad i dag, resten blir bara kortisar närmast huset. Odden fortsätter att leka häst och hittade i dag på att han kunde bli rädd för löv som fladdrade eller liknande för att få en anledning att kasta sig runt och galoppera. Det syns tydligt på honom att han inte är det minsta rädd utan bara ser en chans att få busa och rusa. Jag önskar verkligen att jag kunde få släppa honom på ett stort fält och bara få springa, springa, springa, jösses så nöjd han skulle bli då!

Men jag får hitta på andra sätt att göra hundarna nöjda när det inte går att motionerna dem som jag skulle önska. I dag blev det bland annat godissök igen. Leverpastej i bitar är helt klart favoriten för tillfället! Kilo tappar visserligen lite intresset om det tar för lång tid för honom att hitta något, dvs när bitarna börjar ta slut, men Odden är ihärdig och letar vidare tills han känner sig säker på att godbitarna verkligen är slut 😉

leta godis
Kilo hittar en liten leverpastejbit på öppna spisen.

Man kan ju hoppas på att strömmen kommer tillbaka i morgon i alla fall, om inte annat för att jag som sagt skulle vilja dammsuga! Mat får vi i alla fall i morgon oavsett då vi ska käka julbord på slottsmässen med pappa och Lena.

4:e december och mörkt, väldigt mörkt!

Redan i gårkväll kände jag mig rejält risig med huvudvärk och troligen feber. I morse vaknade jag med samma känsla men eftersom vi skulle ha inte mindre än 4 intervjuer i dag så var det bara att bita ihop och masa sig i väg till jobbet.

När arbetsdagen äntligen var slut vid fyra var det redan full storm ute och jag fick kryssa mig hem mellan nedfallna träd. På ett ställe låg telefonledningen tvärs över vägen och en bit längre bort hittade jag svärfar i full färd med att få bort ett träd från vägen. Han upplyste mig om att det var strömlöst hemma vilket jag ju redan hade misstänkt.

Hundarna såg lite fundersamma ut över att jag inte tände något utan att jag satte på mig pannlampan och gick runt med den inne 😉 Jag bytte i alla fall bara om och bestämde mig för att rasta hundarna. Ut i skogen vågade vi oss så klart inte med tanke på stormen och träden som verkade gå av som stickor, men vi knallade i väg utmed vägen genom byn. Man brukar säga att hästar blir lite tokiga när det blåser ute men i den här stormen blev även hundarna galna. Odden betedde sig som en dragande oxe och fullkomligt hävde sig fram och jag fick bli rejält barsk i tonen för att han skulle lugna ner sig, men även för att han skulle höra mig, för satan vad det dånade ute i blåsten. Trots att vi gick på vägen och det inte är allt för många stora träd i direkt närhet där så lyckades en gren rassla iväg och träffade Kilo på rumpan. Han skrek som en stucken gris fast knappast över att det gjorde ont utan mer troligt för att han blev rejält rädd när han blev misshandlad från ingenstanns?

Det var en lättnad att komma in i huset igen och slippa höra dånandet från vinden! Men mörkt var det och inget fungerar ju när det inte finns ström. Det svåraste av allt är att man inte kan spola på toaletten. Dels för att det är äckligt att inte spola men även för att det är nästan omöjligt att låta bli, det går på ren reflex att trycka på den där knappen.

Nåja jag tände upp med en massa värmeljus och stearinljus i vardagsrummet och när Henrik sedan kom hem så tände vi upp i öppna spisen och grillade korv där. Jag rotade fram trangiaköket också och fixade lite pulver mos och så blev det grillad korv med bröd och mos till middag. Inte någon kulinarisk höjdare men mättande.

DSC_6202_01
Henrik grillar korv till middag.

Svärfar var ensam hemma i kväll och kunde knappast motstå korv så han kom över och grillade lite korv han med.

Resten av kvällen tittade vi på brasan i öppna spisen och hoppasdes väl att strömmen skulle komma tillbaka även om det inte kändes så troligt. Förkyld som jag är så blir det en tidig kväll och så hoppas vi att stormen lagt sig och att strömmen kommer tillbaka i morgon!

brasa
Tack och lov för öppenspis!

3:e december och rehab igen.

Torsdag och det är det samma som rehab för vår del. I dag blev det en morgontur vilket inte hör till vanligheterna eftersom det passar dåligt när man jobbar dagtid. Men i dag fick jag använda mig av lite flex för att få till det då jag hade ett möte på eftermiddagen som inte gick att flytta.

Odden dök ner med näsan på mattan när vi kom in på rehab, det luktade tydligen alldeles väldigt spännande där. Marie och jag pratade lite först och jag berättade om diverse nack och nässkador som Odden gett mig senaste dagarna så matten var inte i något vidare skick, Odden däremot tycker sig inte ha några skavanker…

Nu tyckte faktiskt Marie att Odden kändes bättre i dag igen, som att vi nu är tillbaka på väg åt rätt håll efter vår ”lilla utvikning” med bogen. Med andra ord blev det trasken i dag också och jag sa att jag skulle haft med mig ett kompostgaller till Odden som var måttanpassade till trasken men att jag inte riktigt haft tid för det. Marie gick då och hämtade två kompostgaller som satt ihop och så testade vi att stoppa ner dessa i trasken som ett V framför Odden. Kompostgaller har Odden respekt för och från att böka, stöka och hitta på en massa hyss i trasken gick han nu oerhört fokuserat och koncentrerat!  Ja det bevisar ju bara att min tanke nog är rätt och att jag kan skapa en smidigare variant och ta med till honom nästa vecka 🙂 Marie och jag skojade om att jag kunde ta patent på uppfinningen sedan och sälja för att bekosta våra rehabtider 😉

Odden sköljdes sedan som vanligt av, fick stå med kyla en liten stund som vanligt och sedan skulle han få ligga på vibbplattan i en kvart. Tråkigt, tråkigt, tråkigt sa Odden och matte fick sitta bredvid och muta honom med snask för att han skulle ligga still utan att hitta på hyss, som att tugga upp fjärrkontrollen eller kampa med handduken…

12141581_10203885937667919_363479509888763927_n
Tråkigt att bara ligga still och skaka runt tycker Odden om vibbplattan.

Vi fick också tillåtelse att utöka den dagliga motionen från 35 minuter till 45 minuter, hurra säger både Odden och jag om det!!!

Annars så blir det återigen en dag för husse och hundarna tillsammans i kväll eftersom jag ska iväg på avelsregionmöte. Jag hoppas att fler har anmält sig nu så att vi blir ett gäng som kan diskutera och fnula tillsammans 🙂

2:e december

I dag har inte mina vovvar fått se sin matte mycket. En sväng ut på morgonen och sedvanliga morgonbestyr. Jag är tacksam över att även Odden äter en del igen utan att jag behöver truga allt för mycket. För tillfället får han lite blodpulver på maten för att få upp aptiten lite och det i kombination med att han ju fick lite ökad motion sedan förra besöket hos Marie gör att han faktiskt äter helt okej nu ändå, skönt!

Få saker är nämligen så frustrerande som att se hunden vända bort näsan när man ställer ner skålen. Nu har ju vi haft vår beskärda del av matvägrare här hemma så rutinen finns men lika frustrerande är det lika fullt. Kilo är i alla fall en klippa, han äter i stort sätt alltid och i stort sätt allt, vår lilla slasktratt. Det är skönt att ha en sådan hund, Olle var ju likadan och det är då tusan så mycket lättare att begränsa foderintaget än att försöka få en matvägrande hund att tycka om mat!

Nu på eftermiddagen har hundarna fått en kort runda ute och sedan har vi kört lite godissök här hemma under tiden som jag slagit in paket och förberett för kvällens julavslutning med lydnadsgruppen. Det blir säkert trevligt och skoj men nu är det nog bäst att sätta fart!

kilo middag
Kilo äter i stort sätt alltid. Dagarna efter parning bukar han möjligen vara lite kinkig och mest gå och tråna tills han inser att tiken tydligen inte kommer tillbaka och då börjar han äta igen 😉

1:a december

Äntligen är skitmånaden November över! Få saker med november är bra men värst är det förbaskade mörkret! Nu är det visserligen precis lika mörkt och trist i december men när man vet att det kommer lite extra lediga dagar i slutet på månaden, det är tända ljus i vart hus ( 😉 ) och i bästa fall vackra ljusdekorationer ute på tomten (det där med gräsliga blåa ljusslingor vet ni nog vid det här laget att jag avskyr) så känns ändå december lite bättre än november! Fast mest deprimerande är det ju att man jobbar alla ljusa timmar på dygnet, värdelöst!

Ja och så börjar ju alla julkalendrar den första december 🙂 Tvs julkalender har jag inte sett på flera år men i år är det ju Historieätarna så jag var så klart tvungen att titta. Jag var redan efter trailern högst tveksam till om barnen verkligen skulle gilla den här kalendern men desto mer säker på att vuxna skulle gilla den. Efter att ha sett första avsnittet så har jag kvar samma uppfattning men det ska bli spännande att höra vad barnen verkligen tycker?

Min favorit kalender på nätet la ner redan förra året 😦 Men jag hittar säker någon ny.

Någon riktig vinterkänsla däremot har inte infunnit sig eftersom vi har plusgrader och saknar snö. Någon ljusning på den fronten verkar inte vara i sikte då det enligt prognos ska vara 6-7 grader plus på fredag och ösregn, mysigt… Senaste dagarna har vi i alla fall haft lite, lite frost och det räcker för att hundarna ska bli stolliga. Odden gör sitt bästa för att göra allt vårt rehabarbete ogjort… Det är en pärs att rasta honom och se till att han inte skadar sig på nytt. I dag lyckades han när vi under vår korta runda tränade lite position resa sig rakt upp när han skulle korrigera sin position. Hans nos rakt underifrån på min näsa och jäklar vad ont det gjorde! Men han håller sig lugn inne och har inte haft sönder något i dag heller!

Kilo förstår verkligen inte varför han inte får busa loss med lillebror när vi är ute. Han har så mycket spring i benen och jagar runt Odden och mig i cirklar vilket så klart inte alls fungerar för då blir Odden galen och så är cirkusen igång… Han fick i alla fall en rejäl kvällspromenad runt Bysjön i dag och var nöjd efter det. Bägge hundarna fick även köra godissök inne i dag när jag kom hem från jobbet, med leverpastej, det var grejer det tyckte båda två 🙂

DSC_6195_01
Vi fick i alla fall njuta av lite, lite sol i dag på lunchen när jag åkte hem till hundarna och lite, lite snö/frost ligger det ju ute och gör den en aning vinterlikt i alla fall.