Varför göra det lätt när man kan göra det svårt?

Gårdagens tankar om Odden engagerar upptäcker jag, härligt med så många som håller tummarna för oss och att det ska gå bra 🙂

Mitt stora problem i den här historien är väl att jag inte direkt är utrustad med ett tålamod värt namnet…. Jag vill se resultat och fort ska det gå, helst skulle allt ha skett i går typ. Jag blir nojig och osäker på om allt är så där bra som det ser ut när något litet finns kvar och stör, just nu alltså den här svullnaden/seromet som ligger som en påse under höger armbåge. Vi lasrade ju området förra veckan och fick ett bra resultat då och självklart vill jag att det ska fortsätta att gå åt rätt håll. Under de nio dagar som gått sedan vi var hos Marie sist kan jag dock inte säga att det blivit någon förbättring, visserligen inte någon försämring heller, men ja det är alltså tillräckligt för att jag ska börja fundera i något mer deprimerande banor 😉

I dag var det dax att åka till Marie igen, vad skulle jag göra utan henne?! Vi pratade om vad som skett sedan sist, hur Odden känts, mått och sett ut och om något var annorlunda. Sedan mätte Marie värmen på leden igen eftersom jag upplever att den gått ner efter laserbehandlingen och det visade sig att mina fingrar känner rätt, ca 4 grader svalare var det i dag mot förra tisdagen 🙂 Det är fortfarande ca 3 grader varmare mot vänstra armbågen men vi är på väg åt rätt håll där 🙂 Därefter bestämde Marie att vi skulle traska i dag så Odden fick gå in i trasken och vänta medans vattnet fyllde på. När det var klart tänkte Marie köra igång och jag frågade om hon verkligen trodde att det skulle gå utan våra hjälpmedel? ”-Vi ger honom en chans” sa Marie och jag skrattade.

Nä Odden hade inga tankar på att låta det här med traskande vara lätt. Utan de blå kantrullarna och bollen framför sig så klänger han sig fast med tassarna på ramen runt bandet. Men med alla saker i traskar han snällt på utan bekymmer och sköter sig exemplariskt?

odden i trasken
Varför nöja sig utan när man kan få med?
Odden med kantrullar istoppade och bollen framför sig och då knallar han på så snällt så.

Hur som efter traskandet kunde vi känna en enorm skillnad på svullnaden? Den drar ihop sig och blir hårdare. Jag tycker att det är jättemärkligt men blir väldigt glad över resultatet. Att den blir mindre och hårdare betyder ju att kroppen försöker att ta upp vätskan i stället för att den ligger i ”påsen” och skvalpar runt. Under passet hade vi pratat om hur vi skulle gå vidare, vad det finns för alternativ osv. Nu tyckte Marie att vi ska fortsätta så här, vattentraska för att genom cirkulation ”tvinga” kroppen att jobba med seromet. Vattnet är ju en aning kalare än luften vilket hjälper till att få blodkärlen att dra ihop sig och se till att ingen ny vätska bildas. Vi ska testa att gå på med novafonen på svullnaden igen, matten dvs jag får ha lite tålamod och inte ge upp fullt så snabbt som tidigare 😉 Odden kan sakta börja röra lite mer på sig och bygga på belastningen 🙂 Vi ska även fortsätta att kyla med fryspåsen för att hjälpa till ytterligare.

Från att i går fundera på om jag behövde åka in och tjata till mig en tömning (för det är inget man rekommenderar) till att i dag känna mig ganska lugn, för tillfället i alla fall, tack och lov för Marie som sagt! Nu är det ett tag kvar tills jag möter Marie tillsammans med Odden igen. Nästa vecka har vi ingen tid eftersom vi är på Öland och veckan efter är jag och vandrar så då får Henrik åka till Marie med Odden. Det betyder att jag nu har tre veckor på mig att noja ihjäl mig men jag får väl försöka hålla mig i skinnet 😉

För det glädjande är att Marie är väldigt positiv till Oddens tillfrisknande. Det ser bra ut, han rör sig bra, det går hela tiden framåt och han har igen smärta. Om Marie säger att det ser positivt ut så tror jag henne verkligen. Hon har jobbat så länge med det här och har sett så många skador som har gått både åt det ena och andra hållet genom sina år att jag litar på att hon vet vad hon talar om. Några garantier finns så klart inte men vi får väl fortsätta att ta det där microstegen, ett i taget, så länge det hela tiden går framåt finns det ju inget att oroa sig över, eller?….

Känslor kan man inte styra….

Det är väl märkligt men känslor kan man inte riktigt styra?! Hur jag än har stretat emot och försökt att hålla distans så kryper känslan fram både nu och då och det är väl helt enkelt bara att ge vika gissar jag.

I dag slog den där lyckokänslan till med fullkraft när jag satt och letade efter ett recept inne i vardagsrummet. In kommer en lycklig Odd med en leksak i munnen och hela han bara utstrålar bus och livsglädje, det går faktiskt inte att stå emot då! Förväntansfullt trär han fram näsan med leksaken i högsta hugg och ber om lite uppmärksamhet och tja receptet glömdes bort och i stället hade vi en liten lekstund.

Det är svårt att ha en skadad hund hemma, av många orsaker så klart. Den mest uppenbara är ju för att man inte vet hur det ska gå, hur man ska lyckas få hunden att bli frisk och hur man ska kunna behålla livsglädjen hos hunden när man begränsar den i så hög grad? Men något av det svåraste för mig har varit att inte engagera sig 110% med Odden.

Odden var lite speciell redan från början utan att jag egentligen kan sätta fingret på varför? Han är helt enkelt bara en ren och skär Lina hund! När det här med armbågen dök upp så var det som att djupdyka ner i ett svart hål utan botten och för att inte gå under så har ju vi människor en förmåga att stänga av och stoppa huvudet i sanden. Lite så känner jag i alla fall att jag har gjort, jag har inte vågat att engagera mig Odden eftersom vi inte har en aning om hur det här ska sluta och skulle det sluta på ett sätt som jag inte vill tänka på så är det så klart lättare att uthärda om man inte engagerat sig fullt ut…. Men som sagt, man styr inte över sina känslor!

Odden mår just nu alldeles utmärkt och hans enda bekymmer i livet är att han inte får göra som han vill, det vill säga springa fritt. Nä jag är fortfarande inte helt nöjd med hur hans armbåge känns, det finns fortfarande en svullnad kvar, det jag alltså tror är ett serom. Jag är i valet och kvalet om jag ska åka in med honom angående det eller om vi ska avvakta? I morgon har vi alla fall en rehabtid hos Marie och kommer få lite hjälp att ta beslut, tack och lov för att vi har Marie!!! Men som sagt Odden mår fint, någon antydan till hälta har vi inte sett på länge, länge (tack och lov!) och faktum med att hela han för varje dag just nu utstrålar mer och mer harmoni. Jag vet inte vad som är skillnaden mot för några veckor sedan och nu men något är det i alla fall som gör att Odden just nu mår så som han alltid borde göra, det vill säga toppen 🙂

Ja och när jag ser den här hunden med ögon som verkligen lyser av bus då går det inte att stå emot!  Jag har inte engagerat mig i honom mer än jag ”måste”, vi har av den anledningen inte tränat något, inte gjort mer än det som liksom behövs. Men i dag slog lusten att träna med Odden till med full kraft och jag slängde ner några köttbullar i klänningsfickan och tog med mig honom ut på gräsmattan. 5 minuter träning blev det, jag vågar liksom inte utmana ödet hur mycket som helst och jag vet inte ännu vilka rörelser som skulle kunna vara dåliga för Odden men lite ingångar, lite slalom mellan mina ben och lite följa godis blev det och Odden var så nöjd med att få tänka lite ❤ Det finns så mycket vilja och leklust i den här hunden och det bara kryper i kroppen på mig att få ge honom det han vill, arbetsuppgifter!!

Ja och det är väl bara att erkänna, jag avgudar den här hunden oavsett vad jag borde eller inte borde! Det är naturligtvis så som det ska vara, jag hoppas bara att det får vara på det här sättet i många långa år till!

Odd
Fantastiska lilla skitunge ❤

lek
Lek, lek, lek, fick Odden välja skulle hela dygnet bestå av lek 🙂

Solnedgång

Vädret lovade strålande sol även i dag så jag bestämde att det fick bli lite längre morgonpromenader för grabbarna eftersom det senare på dagen inte är möjligt att promenera alls. Odden fick börja, det blev tallskogen bort till Lyckesand och sedan stranden tillbaka till husvagnen, tog strax över 20 minuter och var ganska lagom. Maxen och Kilo fick sedan hänga med bort till affären och bageriet men vi gick först en runda på körvägarna så att det blev lite längre.

Nöjda hundar fick sedan frukost och vilade sedan medans vi käkade vår frukost. Vi tog det ganska lugnt på förmiddagen och det var faktiskt inte apvarmt vid vagnen då utan hundarna låg nöjda i skuggan och njöt av att det kom en liten fläkt mellan varven. Men efter lunch värmde det på igen så då var det bara att masa sig ner till stranden. Alla tre fick bada, vattentraska och Odden fick ta några simtag igen. Sedan skulle vi vila i sanden vilket är allt annat än behagligt med tre tokiga bernergrabbar. Odden vägrar att sluta gräva, vilket han ju då inte får så det är ett konstant nejande till honom. Kilo ska absolut gräva precis där vi sitter och gärna på våra fötter vilket gör förbaskat ont och Maxen är inte nöjd för ens han har snott Kilos grop… Efter en stund brukar dock lugnet lägra sig men Odden var envis med sitt grävande, till och med när han låg ner lyckades han gräva?!

Efter en stund började Odden tröttna på att ligga still och Henrik också så då åkte de i väg för att handla lite fisk till middagen, jag, Maxen och Kilo låg kvar en stund till på stranden och njöt av att det faktiskt fläktade lite och var precis lagom varmt.

Vi slappade sedan en stund till vid vagnen innan vi fixade en för oss tidig middag. Redan före sex satte vi oss till bords?! Varmrökt lax, potatis och god sås till, mums!

Efter middagen plockade vi ihop lite saker och åkte över till västra sidan av ön för att se på solnedgången. Neptuniåkrar är ett av mina favoritställen på jorden så dit bar det av.

Odden neptuni åkrar
Odden som i morgon blir 11 månader.

treklövern
F
inaste lilla treklövern ❤

Jag hade så klart en tanke på att fota i solnedgången men kan bara konstatera att jag är rätt kass på att fota. Tanken var god men tog sig inte ut som jag hade tänkt mig. Jag är helt enkelt bara för otålig och orkar inte riktigt läsa in mig på fototekniker som jag borde. Jag tycker ju att fotandet är skoj men inser att tiden till att verkligen lära mig inte finns och jag står still i kunskapsnivå. Nåja en vacker dag kanske tiden finns?

solnedgång
Kilo gör i alla fall aldrig matte besviken, mer fotogenisk hund är svår att hitta.

På vägen hem fick Henrik släppa av mig, Maxen och Kilo så att vi kunde gå Norra Mosslinjen tillbaka till campingen. Det blev väl kanske 3 km som vi knallade. Det känns som om hundarna fått lite motion dessa dagar mot vad vi brukar när vi är på Böda men värmen gör det ju inte försvarbart att dra runt hundarna i vare sig skog eller på stranden under dagarna just nu. Grabbarna har i alla fall fått ca 6 km totalt i dag samt bus och träning i vattnet så det går nog ingen nöd på dem 😉 Odden är också ganska nöjd eftersom det finns mer att spana på här på campingen mot hemma och dessutom får han ju vara med på ett annat sätt här än hemma. Att vi dessutom lite försiktigt ökat på även hans motion bidrar förstås till hans välbefinnande just nu 🙂 Vi avslutade sedan kvällen utanför vagnen med det sista avsnittet av ”Lars Monsen på villovägar”, jäkla bra med WIFI på campingen nu!

Sol, sol och lite mer sol

Det största samtalsämnet denna sommar har helt klart varit det dåliga vädret. Även om det så klart även för min del hade varit trevligt med lite mer sol och värme kan jag inte direkt påstå att jag lidit av julis svala temperaturer och regnskurar. Det beror på att jag inte har semester i juli, semester när alla andra har det har nämligen aldrig varit min melodi 😉 Nä det är i augusti som sommaren kommer, varje år, så jag har bara väntat på min tur och tja nu är den mer eller mindre här 😉

Den här långhelgen är visserligen bara lite försmak eftersom jag jobbar även nästa vecka men sedan är det dax för lite mer än 2 veckor semester 🙂 Ja och som av en händelse så kommer ju sommarvärmen nu 😉

Torsdagen var härligt solig och efter en liten morgonrunda med alla tre hundarna på stranden så blev det en sväng till bageriet och sedan frukost. På förmiddagen tog Annette, jag och de stora bernergrabbarna en promenad längs stranden upp till Fagerör, härligt om man bortser från alla nakenfisar som verkligen har invaderat stranden… Jag har sagt det förr och jag säger det igen! Jag vill inte se snoppar och snipor när jag är ute med hundarna.

På eftermiddagen tog vi med alla 7 hundar ner till stranden, fullt kaos utbröt 😉 Två bebisar som inte får röja själva, Odden som måste vara kopplad, en fullständigt blockerad Alva som bara såg pipisar, en Maxen som skulle kunna rusa runt i vattnet tills han stupade om vi inte satte stopp för honom, en Musse som mellan varven glömmer bort att han kan simma och en Kilo som gör sitt bästa för att sno leksakerna för en hysterisk Alva, som sagt fullt kaos 😉

kilo hoppar i vattnetKilo njuter av strandlivet och av svalkan i vattnet!

Maxen i vattnet
Gammelfarbror Maxen blir som valp på nytt nere på stranden. Han glömmer fullständigt bort att känna efter när han börjar bli trött så det gäller att vi ser till att han tar en paus då och då så att han inte fullständigt stupar i vattnet, det är ju nämligen ganska påfrestande att springa fram och tillbaka i vattenbrynet och jaga pipisar.

MAxen simmar
Men är det något Maxen älskar så är det just det här, att få blaska och simma på Böda ❤

Djupt vatten
Maxen och Alva ute på djupt vatten 😉

Odden
O
ddisen har haft det skoj i vattnet han med och det är han ju verkligen värd! Trots att det blir lite mer belastning nu än tidigare så märker jag ingen försämring och det går ju inte med ord att beskriva hur skönt det är!!! Bara vi kunde bli av med det där förbaskade seromet vid armbågen så skulle jag nog kunna börja njuta lite mer och verkligen börja tro på att det här faktiskt ska kunna gå vägen.

På kvällen blev det grillat och häng i Anders och Annettes förtält, mumsigt och härligt. Dessvärre åkte ju våra Bödakompanjoner hem redan i dag 😦 Synd att det bara blev en dag tillsammans i år, vi får styra upp det hela lite bättre nästa år! Nåja vi fick ju i alla fall träffa nykomlingarna och hänga lite tillsammans ändå.

tino
Grabben med flinet, Tino.

Beccie
A
lvas look a like, liten Beccie, Henrik är kär 😉

I dag har det varit tryckande värme. Det fick bli en promenad bort till bageriet med alla tre grabbarna på morgonen och sedan gick vi ner till stranden på förmiddagen. Hundarna njuter verkligen och folk stannar förundrade och tittar på våra hundar som busar runt i vattnet eller som ligger och jäser i en grop på stranden. Odden har väldigt mycket grävgener tydligen men att gräva kan aldrig vara bra för hans armbågar i dagsläget så det är ett ständigt vaktande så att han inte sätter i gång.

Vid lunch gick vi bort och kollade hur det gick för Anders och Annette att plocka ihop deras läger. Henrik hjälpte dem lite och jag gick bort till oss och drog i gång grillen så att vi kunde käka en gemensam lunch innan de lämnade oss och Böda för den här gången. Grillad korv dög åt oss 😉

På eftermiddagen var vi tvungna att gå och bada hundarna igen för att inte avlida i värmen. Vi valde att ta ner dem en och en den här gången och började med Odden. Han fick busa lite och sedan fick han gå med mig ut på lite djupare vatten och ta några simtag. Odden har ju inte alls uppskattat det här med vatten men nu börjar det långsamt släppa. Att tappa bottenkänningen är fortfarande läskigt men här på Böda är det ju långgrunt så han kan liksom gå på bakbenen och simma med frambenen och det är en bra början. Nu har jag dock både i går och i dag gjort så att jag när han är på lite djupare vatten har ”lyft” upp bakdelen på honom och stöttat under magen och så har han fått ta några simtag, det har faktiskt fungerat riktigt bra så det ska nog bli en simmare av Oddisen också vad det lider 🙂

odden njuter
Ingen lysande bild men det går inte att ta miste på hur skönt Odden tycker att det är att få röra på sig! Och ja när vi var nere med bara Odden testade vi att ha honom lite lös i vattnet, det fungerade ganska bra, han kan ju inte göra så mycket bus i vattnet liksom 😉

Sen tog vi ner Maxen till stranden och han är som sagt inte riktigt klok när det kommer till strandliv! Jag står liksom bara och ler fånigt åt honom, det är en fröjd att få se gamlingen så pigg och glad och framför allt lycklig!

Maxen
Full fart på Maxen ❤

startsignal
Ge mig startsignal någon gång då!”

Sist fick Kilo hänga med mig ner till stranden men då lämnade vi hussen och kameran hemma och ägnade oss bara åt att busa i vattnet och simma massor.

På kvällen tog vi alla tre hundarna och gick en runda runt campingen. Lite väl långt för Odden egentligen men vi testade och det gick ju bra. Maxen tycker dock att det är det absolut tråkigaste han kan råka ut för när vi är här och gick och tjurade större delen av rundan 😉 Odden däremot tyckte ju att det var hur skoj som helst, han är lättroad numera efter alla sina restriktioner. Kvällen blev lugn, lite grillat och lite tv utanför vagnen. Inget speciellt men ändå väldigt mysigt 🙂

husvagnen
Härligt att sitta ute med god mat och bara slappa 🙂

Norr eller lite mer söder?

Vi närmar oss semester igen 🙂 Ja och då kanske det börjar bli dax att bestämma vart man ska ta vägen också?!

Att jag och Kilo ska vandra är redan klart men frågan som återstår är var? Hela året har jag varit säker på att vi ska upp till Kungsleden igen men sommaren i fjällen har inte varit normal i år. Snön har legat kvar ovanligt länge och ligger till och med kvar ännu på vissa ställen på hög höjd. Den sena sommaren innebär även höga vattennivåer och jag gillar inte att klafsa runt i vatten om jag kan avstå. Min plan är ju också att gå rejält sent på säsongen vilket ju kan innebära att det kommer ny snö… 😉 Av dessa anledningar har jag nu funderat på att byta vandringsområde och i stället för att ta tåget ända upp till Gällivare ta bilen upp till Jämtland och varandra runt i kring Helags i stället.

Fördelen skulle vara att resan blir kortare. Jag slipper boka biljetter och är på det sättet friare med hur lång tid vi ska vara borta. Nackdelen är så klart att det inte alls är lika spektakulärt att vandra i Jämtland som i Kebnemassivet, dessutom kan vi ju inte ens göra ett försök att ta oss upp på Sveriges högsta berg om vi inte är i närheten 😉 Det viktigaste är dock att vi kommer i väg och vandrar, om det så ska vara skåneleden… 😉 Andra veckan i september är ju i senaste laget för vandring allra längst norrut och det är väl det som gör att jag eventuellt tvekar att boka den där biljetten. Har vi otur kan vi drabbas av snöoväder, men vi kan ju lika gärna få njuta av fantastiska höstdagar med hög klar luft och underbara färger. Ja vi får väl se vart vi hamnar, vandra ska vi i alla fall!

5 bakgrund
Kilo någonstans mellan Kebnekaisefjällstation och Nikkaluokta förra året.

Men först ska vi hinna med lite andra saker. Resten av den här veckan spenderas på Öland. Ja igen, vi gillar Öland 🙂 Naturen och lugnet där är perfekt för att koppla bort vardag och jobb och det behöver i alla fall jag verkligen göra nu. Henrik börjar nu sin sista semester medan jag jobbar nästa vecka också. Sedan har vi ytterligare en vecka tillsammans och även den har vi nog tänkt tillbringa på Öland 🙂 Fast först ska Kilo och jag åka en snabbsväng till Finland 😉

Förövrigt testade jag i morse att köra med novafonen på Oddens armbåge, något han inte tyckte var det minsta konstigt. Jag vet inte om det blev så stor skillnad men vi testar som sagt några dagar nu och ser om vi får någon effekt av det. En lite längre morgonrunda blev det också vilket alla tre hundar var mycket nöjda med, att de sedan fick gå ut och lägga sig i hundgården i stället för att ligga inne var inte heller något de protesterade emot. Nu ser jag fram emot att i morgon få vakna upp på vackra Böda, ta en morgonrunda på stranden med alla tre och sedan ska vi bara ta dagarna som de kommer 🙂

stranden

Laser?

Skolan har börjat och med den blir förhoppningsvis min arbetsbelastning lite lugnare igen… man kan ju alla fall hoppas på det 😉

I dag var det dax att åka till Marie med Odden igen vilket kändes väldigt skönt! Sedan infektionen som uppstod för snart två veckor sedan så har armbågen varit fortsatt svullen. Inte alls i någon jättehög grad men ändå tillräckligt för att jag ska nojja mig. Jag har klämt, kännt, tittat på hur han rört sig och så vidare men blir inte så jäkla mycket klokare. Svullnaden sitter kvar nere vid sista operationssåret som i övrigt är läkt och ser fint ut. Det är en ökad värme runt svullnaden men jag har liksom inte riktigt kunnat känna att det är leden som är problemet. Dels känns det inte som att svullnaden kommer därifrån utan att den mer sitter i/under huden vid såret, dels så visar inte Odden minsta smärta eller påverkan. Han rör sig som sagt förvånansvärt bra och tar ut steget ganska rejält mot vad man skulle kunna förvänta sig.

I går googlade jag som en galning på infektioner, sår, svullnader osv och blev mer och mer övertygad om att svullnaden som Odden har är ett serom efter infektionen. Med det i bakhuvudet åkte vi alltså i dag till Marie för att få en mer professionellbedöming 😉

Marie fick höra min berättelse, klämma och känna själv och hon höll med om att det inte kändes som att svullnaden kom från leden. Vi pratade om olika alternativ och laserbehandling kom upp på tapeten. För att få ytterligare en åsikt i frågan kallades nästa fysioterapeut in för att snabbt känna på Odden och efter det togs beslut på att vi skulle testa lasern för att försöka dämpa svullnaden.

Laser är helt nytt för mig som behandlingsmetod och med andra ord väldigt spännande. Vi har pratat om laser flera gånger Marie och jag men vi har aldrig använt det på någon av mina hundar. Odden fick hoppa upp på britsen, matte fick på sig skyddsglasögon och sedan satte Marie i gång. Lasern är som en tjock pinne som i det här fallet sätts på punkter över svullnaden. Det tar inte många minuter att behandla och ärligt trodde jag inte att det skulle göra så stor skillnad? Glatt överraskad kan jag meddela att det gör skillnad!

Direkt efter behandlingen kunde vi konstatera att ödemet liksom kändes punkterat och helt hade ändrat karaktär 🙂 Spännande med nya behandlingsalternativ känner jag! Tills vi träffar Marie igen ska vi nu köra med novafonen över svullnaden och se om ökad cirkulation kan hjälpa till att få ner den. Om det inte fungerar kommer vi att i stället testa att massera med hirudoidsalva och se om det har bättre effekt? Vi kommer även att lite försiktigt öka på motionen igen, jag backade ju ganska rejält på den efter sista operationen och när det sedan blev en infektion. Odden kommer inte tacka nej till mer och lite längre promenader kan jag lova!

odd
Dagsfärsk bild på Oddenpodden ❤

Ville jag verkligen veta?….

I dag tänkte jag försöka sammanfatta lite. Jag är visserligen inte helt säker på att jag vill veta men vad tusan så här är det ju oavsett om jag summerar eller inte så det är väl bara att köra på…

En av orsakerna till att jag varit väldigt öppen med Oddens armbågsproblem är att jag när det drabbade oss blev irriterad över hur lite det fanns att läsa om liknande saker? Kanske kan jag med hjälp av bloggen hjälpa någon annan som hamnar i en liknande situation i framtiden? Eller så är det bara nyttig läsning för alla som inte drabbas, för att alla ska förstå hur viktigt det är att vi fortsätter jobba mot ED och HD problem i vår ras, även om vi redan har kommit en lång väg. De mesta och det största angående Oddens resa har jag faktiskt delat med mig av här på bloggen, inte varje millimeter med framsteg, bakslag, oro, glädje och ifrågasättande om vi gör rätt, men inte långt i från. Ja och även om det klart viktigaste är vad det går att göra för åtgärder, om de finns en god prognos och om det är rimligt att utsätta hunden för diverse ingrepp så går det inte att sticka under stol med att även ekonomin kan spela en stor roll. Ja för att operera sin hund är inte billigt. Ja så här kommer en sammanställning av vad vi lagt ut så här långt… Läs och gråt med mig 😉

Operationer 68 200 kr
Kontroller 2420 kr
Mediciner ca 2600 kr
Sjukvårdsprylar för hemmavård ca 1000 kr
Rehabbehandlingar 4500 kr
Totalt: 82 140 kr

Alltså det är ju inte så att man hoppar runt av glädje när man summerar på det här sättet… Jodå vi har försäkring på Odden och den är det uttaget varje kr från, totalt har vi fått ersättning med det vi har som maxbelopp, dvs 50 000 kr. Med andra ord har vi lagt ut 32 140 kr ur egen ficka. Det är ingen överdrift att säga att hundarna är dyra i drift 😉 Ja och det här är ju bara räknat på rena kostnader, skulle man vara petig skulle man ju ta med resor och förlorad arbetsinkomst när jag varit tvungen att ta ledig för att åka i väg med Odden också och dessutom vet vi ju att kostnaderna inte kommer stanna här. Vi ska fortsätta med rehabträning och minst ett kort till a 4500 kr kommer det bli tex.

Har det varit värt det då? Ja det är ju fortfarande helt omöjligt att svara på. Om det går vägen och Odden får ett antal år som frisk och pigg hund, ja då har det varit värt det. Men om han när vi börjar belasta mer får nya bekymmer, nä då har inte det här varit värt det, vare sig för Odden eller för oss….

Just nu verkar vi i alla fall ha fått ordning på infektionen i operationssåret. Det är ju egentligen det första stora bakslaget vi haft så vi ska väl kanske vara glada att inget värre hänt? Det är fortfarande en liten svullnad kvar men värmen är nästan helt borta och Odden kommer ju äta antibiotika några dagar till så jag hyser gott hopp om att infektionen snart är ett minne blott! I morgon ska vi tillbaka till Krister för att visa upp såret med det som är kvar av infektionen samt ta bort agrafferna (om de nu inte skulle behövas ett tag till men det tror jag inte). Några dagar till med lugn och försiktig motion väntar men sedan hoppas jag att vi vecka för vecka ska kunna öka på belastningen och mängden motion. Odden är alldeles gräsligt trött på att ta det lugnt och gör sitt bästa för att driva mig till vansinnets rand på våra små korta rundor genom att mer utföra jämfota hopp än försiktig skritt eller för den delen hoppa runt på bakbenen…

odden koppel
Gå fint i koppel, nä det är inte Oddens melodi, han är mer för att kampa med kopplet… Jo jag är glad att han vill och kan röra på sig men en aning enerverande är det ju att hela tiden behöva säga ”Nej”.

Det positiva just nu är att Odden inte verkar ha det minsta ont, vilket så klart är det absolut viktigaste!! Han rör sig faktiskt ganska bra och de få travsteg som jag låter honom ta är med schwung i 🙂 Jag ser som sagt fram emot att få börja öka på belastningen och att få börja gå längre rundor med honom, både för hans och vår skull 😉 Livet kommer bli mycket mer behagligt när Odden får göra sig av med sin energi!

Pengar är ju faktiskt bara en världslig sak och det kommer in nya varje månad. Men får jag välja lägger jag hellre kommande pengar på träningsläger, kurser och utställningar än på operationer! Men för den som funderar på om de verkligen har råd att lägga 15 000 kr på en valp så kan jag meddela att går du i de tankarna så avvakta med ditt hundköp tills du har en rejäl buffert att ta av, för även med försäkring så kan ditt hundägande bli en dyr historia.

Byske 2015

Ja så har Byskehelgen passerat i år också, det är då satan vad fort det ska gå?

På torsdags morgonen var jag på rehab med Odden och sedan bar det raskt av hemåt för att packa det sista. Prick 12:00 mötte vi upp Eva och Belle i Norrköping och påbörjade sedan färden norrut. Som de flesta åren innan blev det även i år stop i Ljusdal för en övernattning. Jag bytte kantareller mot att Lisa snyggade till mina hundar, bra byte tycker båda och är nöjda med fördelningen 😉 Kilo var visserligen inte mycket att fixa på, pälslös som han är… Medans hundarna fixades och rastade sig upptäckte jag att Oddens armbåge såg rejält svullen ut? Efter en snabb koll konstaterade jag att så också var fallet, armbågen var både svullen, varm och lite kletig av sårvätska, suck. En rejäl infektion i operationssåret hade plötsligt blossat upp och någon antibiotika hade jag inte med mig. Recept för att hämta ut antibiotika hade jag visserligen men det låg ju kvar hemma, grrr. Odden var dock opåverkad och någon temp hade han inte heller så det var bara att avvakta till morgonen efter.

När hundarna var tjusiga käkade vi en massa ost, charkuterier och grönsaker tillsammans med ett glas bubbel, gräsligt gott! Därefter fick Lisa och Jörgen mer besök och det var skojigt nog Maxens bror som var på semester i trakterna och tog sig en tur förbi. Morris, eller U S Jerka som han heter i stamtavlan, har vi inte sett sedan de var 8 veckor så det var jätteroligt att nu få träffa honom och ägarna 🙂 Bröderna själva var väl inte så där överdrivet intresserade av varandra, en snabb nos och sedan ägnade de sig åt annat, typ brudar… Likheter finns i alla fall helt klart mellan bröderna och härligt att båda är pigga och glada, även om så klart musklerna har börjat försvinna och det syns att det är äldre farbröder.

max och morris
Morris och Maxen, 10 år och 1 månad unga och tillbaka hos uppfödarna ❤

Nåja till slut var det dax att krypa i säng. Kilo var dock uppe i varv och låt och flåsade som värsta blåsbälgen, suck. Det enda ljud som jag verkligen inte kan somna i från under några som helst omständigheter. Till slut gav jag upp och gick ut för att lägga ut Kilo i bilen, där borde han komma till ro och dessutom var det ju svalare för honom. Ja svalt var det säkert men komma till ro verkade det vara sämre med. Genom fönstret hör jag hur KGpappskaft sitter och ylar, suck. Nåja någon timme sömn blev det väl innan det var dax att gå upp igen.

Vi började fredagen med en rejäl promenad eftersom hundarna sedan skulle ligga länge i bilen igen. Odden fick hussen ta ut på en egen runda eftersom han inte får gå så långt, något Odden inte var särskilt nöjd med. Infektionen härjade dock fortfarande i armbågen så han fick finna sig i att vara ”lugn”. Efter frukost fick jag i väg ett sms till Krister och förklarade läget och efter en stund fick jag svar om att ett e-recept med antibiotika var fixat. Då hade vi redan lämnat Ljusdal och efter lite googlande så kunde jag konstatera att ett apotek i Birsta skulle passa bra för att hämta ut medicinen. Älskar att man kan kolla lagerstatus på Fass numera! Antibiotika och sårtvätt samt lite bomull hämtades ut och Odden fixades raskt bak i bilen innan vi rullade vidare. Vid fyra rullade vi in på Byske havsbad och solen sken, som vanligt alltså 🙂

Rask urpackning av bilen, upp med tältet vid ringsidan och sedan rastning av hundar innan vi kunde slå oss ner i solen med ett glas bubbel och lite snacks. Traditionsenlig grillning på fredagskvällen så klart och Eva hittade havet efter en liten rast runda med Belle och konstaterade att hon nu förstod det underbara med Byske. Envist hävdade hon också att det var varmt i vattnet och jodå hon och Belle tog sig ett dopp på kvällen och var nöjda och glada 😉

byske grillning
Grillning tillsammans med goda vänner 🙂

Min sömn har lämnat lite i övrigt att önska denna helg för på natten mot lördag var det Maxens tur att flåsa, suck. Troligen hans mage som var lite i olag och då blir han som ett plåster på mig. Efter lite om och men hamnade jag i soffan med Maxen nedanför och där halvlåg jag och masserade/kliade på magen i någon timme innan han drog en djup suck och somnade. Då kunde även jag krypa tillbaka i sängen och ja någon timme sömn blev det ju även den natten….

Lördagsmorgonen började med rastning av hundar. Odden fick första rundan. Armbågen kändes lite svalare och något mindre svullen och jag fortsatte hålla tummarna för att antibiotikan skulle göra sitt jobb! Därefter var det Maxen och Kilos tur att få komma ut i skogen men satan vad mygg det var, jag höll på att bli tokig, grrr. När hundarna fått sitt blev det frukost och en stunds lugn innan det sista på hundarna fixades i ordning. Kilo fick vara med borta vid ringen hela tiden då han behöver landa i skallen… medans Maxen låg kvar i stugan tillsammans med Odden och samlade krafter. Henrik skötte markservicen och såg till att alla våra hundar hade det bra 🙂

Nakenfisen KG skötte sig skapligt i ringen och hamnade på en tredje plats med ck, helt okej. Maxen sedan var piggelin och sprang till sig en vinst i veteranklassen, med ck han också 🙂 BIM veteran blev han med, slagen av polaren Yaiya som Maxen tyckte luktade smaskens, för att inte tala om vad Kilo tyckte… 😉

Så här blev resultaten

  1. Bernerdalens Jackpot, BIR, BIS-1
  2. Brånslättens Ville Vargtass
  3. Werner Wix Salo, cert
  4. Bernerdalens E De Bruce

Werner Wix Salo
Werner Wix Salo fixade cert 🙂

  1. Doremis Himla Sefin Uwa, BIM
  2. Bernerdalens Lexie, cert
  3. Doremis Dubble-Nougat
  4. Gangsterluvans Unibet Ulltuss

bir och bim
Bir och Bim i Byske 2015 🙂

kilo
Nakenfisen KG i ringen.

maxen
M
axen ser gräsligt dryg ut, att fota honom är inte det lättaste i världen!

Efter lite fotande och packande kunde vi vila benen i solen tillsammans med bubblor, ost och kex. Eva och Emma gick och badade och Kilo fick hänga med Emma, perfekt så fick han lite annat än brudar i skallen 😉 Men sedan blev det rask dusch och lite stress för att hinna i väg till kamratfesten som i år avklarades ganska raskt för vår del. Vi trotsade sedan myggorna och satt ute en stund i det sköna kvällsvädret innan det var dax att ta kväller.

Söndagen sedan blir det ju inte så mycket med. Odden fick första rasten denna dag med och sedan blev det frukost innan Eva och jag tog med Maxen, Kilo och Belle och gick 3,3 km slingan så att hundarna fick röra lite mer på sig med tanke på att resten av dagen bestod av bilåkande. Eftersom jag inte hade anmält till lydnaden så kunde vi ju åka tidigt och vid halv tio lämnade vi soliga Byske och styrde söderut igen.

Det är segt med de 100 milen hem men det går och vid elva på kvällen var vi sedan hemma igen. Nöjda hundar sträckte på sig men gick sedan och la sig på sina vanliga platser, ganska nöjda med att vara hemma igen gissar jag.

Ja och nu är det ett år kvar att längta och vänta till nästa Byskehelg, vi får roa oss så gott vi kan tills dess 😉

I övrigt vet jag att jag bloggar gräsligt illa men det är så gräsligt mycket hela tiden nu. Jobbet är överdrivet jobbigt då jag ensam nu förväntas göra det som tre tidigare gjorde… Går som vem som helst kan förstå så där. I dag konstaterade jag krasst till min chef att jag ville veta vad jag ska välja bort, göra allt kan jag inte och jobba övertid varje dag är jag inte intresserad av hur trevligt det än är med komptimmar att spara. Nåja, det är bara att hålla näsan över vattenytan tills onsdag nästa vecka då vi drar i väg på en lång weekend på Öland direkt efter jobbet.