Sista (?) operationen.

Då var, förhoppningsvis, sista operationen för Oddens del gjord.

Det är inte någon vidare känsla att lämna av sin bebis hos en veterinär för sövning och även om det oftast går bra så finns det ju alltid en risk med narkos och operationer. Men även denna gång gick det bra, tack och lov!

Skruven är nu utplockad och Krister var nöjd med hur armbågsspetsen växt ihop samt att allt i leden nu växer som det ska tillsammans,skönt! Det fanns dock lite mer vätska i leden än vad som är önskvärt och som jag misstänkt även några små inflammationsområden. Krister tyckte inte att det var något konstigt eller anmärkningsvärt men matten känner sig orolig och lite nojigt, jag vill inte ha några ”konstiga” saker i leden, det ska vara rent och klart och inget annat!

Ja nu väntar två veckor där vi ska få det nya operationssåret att läka ihop innan agrafferna ska tas och helst ska Odden ta det lite lugnt tills dess…. Ja men lycka till med det… Odden är redan några timmar efter operationen för pigg för sitt eget bästa, det är så klart jättebra att han är pigg och vill röra sig/använda leden men någon dag av frivilligt lugn hade jag ju inte tackat nej till 😉 I samråd med Krister kommer vi även att ha Odden stående på lite antiinflammatoriskt ett tag nu och så hoppas vi att den ökade vätskan samt inflammationerna försvinner för att aldrig mer komma tillbaka!

Jag vet fortfarande inte vad utgången av det här kommer bli? Den värsta delen har vi nu passerat, nu är leden ”hel” igen och nu är det upp till oss att förvalta den på bästa sätt genom först rehab och senare friskvård. Det är så klart omöjligt att gissa på vad den här behandlingen kommer ge för effekt, har vi köpt oss ett år, två, tre eller ett helt liv? Jag hoppas så klart på det sista men även om det inte skulle vara så så hoppas jag att vi åtminstone köpt oss så mycket tid att det har varit värt den här jobbiga och begränsande tiden för Odden! Att vi har gett honom livskvalitet och att han kommer få vara en smärtfri och fri liten hund så länge som det bara är möjligt!

Under tiden som Odden låg på operation så åkte jag med Maxen till Rehab i Norsholm, är det inte det ena så är det det andra liksom 😉 Nädå det var faktiskt en inplanerad tid för Odden men eftersom han knappast kan vara på två ställen samtidigt så fick Maxen ta hans tid, det passade bra eftersom det var ett tag sedan han var hos Marie. Ja för säga vad man vill, det är dyrt att gå på rehab med två hundar så man får liksom prioritera lite i perioder för att få det att gå ihop!

Marie fick klämma och dra lite och konstaterade att det kändes rätt bra så vi bestämde oss för att det var traskande som fick bli behandlingen i dag, inte elbehandling. Maxen traskade på fint som vanligt och det är allt lite skillnad på att traska honom mot Odden som ju gärna hittar på sätt för att komma undan träningen 😉 Maxen gör det han ska och det jag ber honom om, även om han tycker att det är lite jobbigt. Efteråt fick Maxen en okejstämpel i rumpan av Marie som tyckte att han kändes fin och framför allt så såg vi inget av stelheten i högerbogen som vi gjorde vid förra besöket, tjoho vad skönt! Och inte illa av en 10 åring att fortfarande få okej efter en fysträning ❤

Marie och jag pratade så klart om Odden också och hur vi kan tänkas lägga upp kommande tid. Lite försiktigt påtalade Marie att vi hade en lång rehabresa framför oss nu. Jag tittade bara lite konstigt på henne vid dessa ord och konstaterade att jag faktiskt räknar med att rehaba/friskvårda Odden under resten av hans liv! Det låter säkert drastiskt i mångas öron men är inte så jäkla konstigt egentligen. Vi kommer så klart köra extra intensivt nu närmsta månaderna för att bygga upp och stärka Odden, sedan handlar det ju mest om att göra det jag gör med alla mina hundar, att friskvårda. Genom motion i skogen på varierat underlag, genom simning (jo Odden ska få börja simma snart och jag gissar att han inte kommer vara nöjd med vare sig sin matte eller Marie de första gångerna 😉 ) genom träning av olika slag med tillhörande uppvärmningar och nedtrappningar och genom massage/el/novafon/laser behandlingar beroende på vad som passar bäst för tillfället. Jag gillar ju friskvård eftersom man får se resultat ganska snabbt och vet att den tid man lägger ner gör skillnad, med andra ord ser jag inte rehab och friskvård som något jobbigt eller negativt.

DSC_1103_01
Friskvård, att motionera på olika underlag.

spång

testar rampen
Friskvård, att simma. (men alltså hur jäkla söt var inte liten Oddepodde som valp!!)

odden traskar_redigerad-1Friskvård, att vattentraska.

Jag tänker att jag ska skriva ett eget inlägg om de faktiska kostnaderna som detta har inneburit, om jag vågar räkna ihop det vill säga… 😉

Köping 2015

I morse var det dax att åka på utställning igen 🙂 Efter förra helgens bottennapp av domare så kändes det som att inget i alla fall kunde bli sämre så jag såg fram emot en trevlig dag 🙂

Anne och Diva hängde med från Finspång och Lisbeth plockade vi upp i Norrköping innan vi åkte mot Köping. Vi kom ganska sent då det var långa köer in till parkeringen men vi hade tur och blev insläppta på en parkering som låg väldigt nära när vi väl kom fram 🙂 Regnet smattrade mot rutan mellan varven på vägen dit men väl i Köping så var det uppehåll och det tackar vi för! ‘

Det var lite hundar anmälda men många trevliga människor på plats ändå 🙂 Själv fick jag hälsa på Olympias ägare för första gången (Odds systers ägare alltså) sånt är alltid skoj 🙂 Nästa gång hoppas jag att vi har våra hundar med oss också 😉

Dagens domare var totala motsattsen till föra helgens skitdomare. I dag tog domarens sig tid för varje hund, klämde, kände, kände om om hon var tveksamt och tittade på rörelser från alla håll och vinklar, precis som det ska vara alltså! 🙂 Skönt att få tillbaka tron på domarkåren igen 🙂 Domaren var dock flitig med både blåa och gula lappar men som sagt det tycker jag inte gör något så länge man ser att domaren har tänkt igenom och följer sin linje! Så här blev resultaten

Bästa hanklassen

  1. Berntiers Xcellent, BIM
  2. Graham Green di Ricasso, cert
  3. Kastenhofs Hector

Bästa tikklassen

  1. Berntiers Just What I Need, cert, BIR
  2. Bernerheims Daria
  3. Stora Brogårdens Lata Laura
  4. Pa-Di Sinclairs Babette, BIR veteran, BIS-4 veteran

Bir och Bim
Dagens BIR och BIM 🙂

Jag fotade lite efteråt, vi pratade lite mer med folk runt ringen och gick en lite shoppingrunda innan vi åkte hemåt, nöjda med Divas excellent och andra placering i veteranklassen!

När vi kom hem var jag riktigt hungrig och vi som brukar äta sent såg till att få fart på grillen och käkade redan vid fem!?! På kvällen tog jag en längre runda med Kilo och Maxen och sedan en lite kortare runda med Odden efter det. Odden är odrägligt  pigg och galen just nu så det gäller att vara utrustade med en rejäl dos tålamod när man ska ut med honom… 😉 Jag riktigt längtar till att den där skruven är utplockad för då är Marie tillbaka efter sin semester och vi kan börja fnula på om vi kan börja öka belastningen på Odden och kanske få börja röra på honom mer.

Ett stort steg framåt :)

Det var inte utan att jag mådde lite halvkymigt i morse när jag skulle gå upp. Dagen borde inte innebära några otäckheter men vem vågar lita på det?

I dag var det alltså dax att åka tillbaka till veterinären med Odden och kolla statusen på armbågen. Det har ju sett helt okej ut sedan sist men det har ju även funnits en lite svullnad/galla så helt lugn kunde jag verkligen inte känna mig.

Men det var ju bara att ta tjuren vid hornen och ge sig av och knalla in till Krister. Vi visade upp lite trav och sedan blev det röntgen. Tack och lov ser allt bra ut!!!! Det är ju nästan så att man blir religiös och börjar tro men alltså satan så jäkla förbaskat skönt det är! Tillväxtzonen har vuxit ihop som den ska (helst av sig själv som i en normal led men vi är glada över att den nu gjort de med lite hjälp…) och leden såg helt okej ut.

Jodå jag är fullt medveten om att vi inte kan ropa hej riktigt ännu, frågan är väl om jag någonsin kommer göra det? Jag kommer ju garanterat att gå och stirra på det där jäkla högra benet hela Oddens liv, men i alla fall. Det finns fortfarande saker som kan gå fel och jag är dessutom fullt medveten om att det är en hög risk för att Odden utvecklar artros i leden med tiden. Men den dagen den sorgen liksom. Nu gläds vi åt det här framsteget 🙂

Om dryga två veckor ska vi ta bort skruven från leden. Det har varit planerat hela tiden även om det inte varit planerat att göra det så här snart. Men Odden växer något gräsligt och det är tydligen en större risk att skruven nu gör mer skada än nytta om vi inte plockar ut den så då gör vi så klart det. När skruven är borta och det läkt är tanken att fortsätta med rehab i flera månader till för att kanske om några månader faktiskt få låta Odden vara lös igen. Som jag längtar och jag är helt säker på att Odden längtar ännu mer!!

Jag erkänner att jag flera gånger sedan vi opererade Odden har funderat på om jag tog rätt beslut? Odden har inte mått bra alla dagar av att vara så här begränsad och jag vill ju att han ska må bra, det är ju själva tanken med att vi provade det här! Fast vi hade ju egentligen inget val, vi var bara tvungna att prova att få honom bra, om det inte hade lyckats så hade det varit förjävligt och hemskt på alla sätt men då hade vi i alla fall försökt. Vi fick oddsen 50/50 och det bara SKA gå hela vägen!!

odd❤ ❤ ❤

 

Slött och effektivt på en gång

Men jösses så trött jag var i morse? Trots att jag sovit ganska länge så kändes kroppen helt väck och huvudet verkade mest innehålla mos? Men upp kom jag efter att Odden och Kilo gemensamt påpekat att det var dax 😉

Efter att hundarna fått frukost tog jag en runda med Odden, vi tog hans längsta sväng redan så här på morgonen. Sen lämnades Odden hemma med husse och Maxen och Kilo fick hänga med ut i skogen tillsammans med svampkorgen. Det började redan bli ganska varmt ute så det passade perfekt att lulla runt i skogen i lite lägre tempo för hundarna och ändå vara ute ganska lång stund. En rejäl laddning kantareller kom med hem också.

Resten av förmiddagen och lunchen fick jag inget vettigt gjort, satt snarast och sov i soffan? Vid tre tog jag mig dock i kragen och tog med mig Odden bort till Bleken för att vattentraska lite. Han börjar faktiskt sköta sig riktigt fint i vattnet, trampar på ordentligt och det finns inte längre några tveksamheter kvar angående just vattnet, skönt! 2*5 minuter traskande blev det i dag. Nu hoppas jag att det kommer lite värme åter så att vi kan köra på onsdag igen.

När Odden var klar så skjutsade Henrik bort mig och Kilo till Blixtorpskorset. Där plockade jag först en halvliter smultron och sedan gick vi över skogen hem. Kilo behövde lite extra motion så därför fick han hänga med trots att det var ganska varmt. Hemma igen så åkte vi ner till sjön där Kilo och Maxen fick simma, ja och jag också då. Innan vi åkte hemåt fick Odden gå ett litet spår som Henrik lagt. Jag hade bett om ca 300 meter men Henrik och avstånd?! Knappt 150 meter var väl spåret…. Odden spårade i alla fall fint och bar stolt klöven till bilen och retade sina storebröder 😉

Ja faktiskt så har vi ju gjort en hel del saker i dag även om jag mest känner att det gått i ett töcken större delen av dagen. I morgon är det dock vardag och jobb som gäller igen och i morgon ska jag inte jobba hela dagen hemma så jag måste väl sätta på mig något annat än mysbyxor 😉

Tvååker, inte acceptabelt.

I dag var det dax för utställning igen 🙂 Visserligen hade jag ingen hund själv anmäld men nog var jag bra sugen på att åka på utställning, det var ju ett bra tag sedan nu!

Tvååker är ju dock gräsligt långt bort när man ska åka bara över dagen konstaterade jag när klockan ringde redan vid 4 på morgonen, suck! Men kvart i fem var jag på plats nere i Finspång och hämtade upp Anne, Cissi, Diva och Enzo. I Mjölby plockade vi upp Lisbeth och så var bilen komplett. Resan ner gick fint även om vi sista biten fick åka på små kostigar då gpsen tyckte att den hade hittat en snabbare väg. Det hade den visserligen men nog var vägen i minsta laget enligt mina medresenärer.

Vi var i alla fall på plats strax innan bedömningen skulle börja. Ganska trångt runt ringen men vi hittade lite plats åt oss och hundarna och kunde även raskt konstatera att det var riktigt fint väder i Tvååker 🙂

Så började bedömningen och där gick ridån ner för Tvååker detta år 😦 Det var domarbyte vilket vi så klart fått reda på innan men ingen hade väl kunnat tro att den nya domaren skulle vara så här?!

Dagens domare var helt ointresserad av sitt jobb. Ta i hundarna var inget hon hade några planer på att göra. Hon kollade bettet, tryckte/klappade hunden på ryggen och på hanarna kollade hon faktiskt även om kulorna var på plats, thats it!?? De första hundarna fick röra sig både runt och fram och tillbaka men det blev tydligen för jobbigt så efter ca två klasser slutade hon ”titta” på rörelserna fram och tillbaka och lät bara hundarna springa ett varv tillsammans innan den enskilda bedömningen, det var allt hundarna fick röra sig?! Att domaren dessutom vände ryggen till när de rörde sig gjorde ju knappast de hela bättre! Ingen annan än en skandal var hennes uppträdande!

Det hördes besvikna och upprörda åsikter runt hela ringen och eftersom hon dömt även under gårdagen fick vi höra av andra att hon betett sig likadant då? Men alltså hur kan det här få hända?

Jag vet inte hur domarna får information när de bjuds in men jag tar för givet att de får någon form av info om hur vår bedömning går till samt att de vet vilka raser de ska dömma så att de kan läsa på rasstandarden om de känner sig osäkra? Oavsett om information likt denna har getts så kan jag med säkerhet säga att denna dam inte brytt sig om att ta del av informationen!

Det var bara bedrövligt att se och uppleva och jag var väldigt glad över att jag inte hade anmält någon av mina hundar! Vi och flera med oss gick till sekretariatet och klagade, ja för annars kan ju inte arrangören göra något åt det. Vi valde att gå dit efter bedömningen och när jag klev in och berättade att vi ville lämna in klagomål på en domare så suckade de bara och frågade om det rörde sig om ring 4? När jag bekräftade det så suckade de lite mer och konstaterade att vi inte var de första som anmälde och att de skulle skriva en rapport om henne. Det hoppas jag verkligen att de gör och att den rapporten kommer alla kennelklubbar runt om i landet till del så att hon ALDRIG mer blir inbjuden till Sverige!

Ja för så här ska det baske mig inte få gå till! Vi utställare betalar för att få en professionell bedömning av vår hund, vi lägger ner massor av tid och pengar på att göra i ordning hunden, ta oss till utställningen och så vidare och då är det minsta kravet man kan ställa att domaren är engagerad och påläst!

När den farsliknande bedömningen var slut så gick vi runt och shoppade lite. Jag skulle faktiskt ha några saker och hittade även det jag var ute efter. Som lite Omega3 olja till Kilo i en förhoppning om att få lite fart på pälssättningen, schampoo (äntligen har Boxadan börjat säljas igen och med rätt doft!!!!) och lite snask blev det visst också. Dessutom beställde jag foder?! De hade ett jätte erbjudande på Hallafoder som Anne, Cissi och jag bestämde oss för att dela på. Jag har egentligen inte tänkt byta foder till hundarna men tänker att vi kan blanda ut och testa detta eftersom det var näst intill gratis 😉

Resultaten från Tvååker denna dag blev så här

Bästa hane

  1. Ekespångs Öken Thar, cert, BIM
  2. Nallemajas Edvard Munk
  3. Nobelhills Alfa Apodis
  4. Berner Tunets Herrman

Bästa tikklassen

  1. Stora Brogårdens Lata Larura, cert, BIR
  2. Nöklebyåsens Yenna
  3. Bernerlyans Dawnstar
  4. Ramatuelle V´t Rijkenspark

bir och bim
BIR och BIM hundarna med den gräsligt oengagerade och oprofessionella domaren!

 

Gammal eller sjuk, hur avgör man det?

I dag åkte alltså Maxen och jag till veterinären efter att alla vovvarna ätit och rastat sig. Jag åker ju normalt till Norsholm men efter att de för två månader sedan ville ha betalt för en poliklinikavgift för att skicka ett urinprov på en hund som de har ungefär tre mil journal på så tröttnade jag och har faktiskt ingen lust att bidra med mer pengar till dem. I stället testade jag då att åka till en klinik som två veterinärer öppnat utan riskkapitalbolag bakom sig vid årsskiftet. Det visade sig vara ett lyckokast då jag fick stort förtroende för Susanne som en av veterinärerna heter. Hon känns rejäl och bra och framför allt, hon känns genuint intresserad av djur inte bara att operera eller liknande. Så även i dag hade jag bokat tid hos Susanne.

Jag hade tre saker jag ville ha kollat under vår bokade tid, öronen, ett blodprov samt att jag ville att Susanne skulle lyssna på hjärta och lungor.

Öronen ville jag alltså ha kollade då Maxen inte hör längre, eller han hör lite om det är ett väldigt högt ljud, typ om Kilo eller Odd skäller, men annars lever han numera i sin egen lilla bubbla 😉 Sist det hände hade han ju en rejäl öroninflammation, den här gången har det inte känts som om det skulle vara så men jag ville ändå kolla upp det så att han inte går och drar på någon skit i onödan. Öronen fick godkänt 😉 Trumhinnorna var hela, ingen direkt rodnad och inte så mycket smuts/vax heller. Lite gegga fanns dock men efter ett utstryk kunde vi konstatera att det inte var några bakterier i det. Med andra ord lär vi få leva med att Maxen är döv numera, inte jätteskoj så klart men inte hela världen heller.

Sen skulle vi ju ta ett blodprov och skicka till Frankrike och Antagene för att se vad Maxen ligger i för riskgrupp när det gäller Histiocytär sarkom? Nemas problemas, det är ju inte första gången Maxen blir stucken och han är som vanligt snäll som en ängel att hantera oavsett vad som ska göras eller vem som gör det mot honom ❤ Papper fylldes i och en kontroll av hans chip så klart för att säkerställa att det är rätt hund vi skickar ner blod ifrån 😉

Till sist ville jag ha en check på hjärta och lunga då jag upplever Maxen som lite flåsigare och lite mer tungandad än vad jag är van vid. För någon dag sedan hade han dessutom lite hosta och det fick hundhypokondriska Martinsson att bli lite nojig… Tung andning och eventuell hosta har vi ju dessutom dåliga erfarenheter av sedan Emil så när jag nu ändå var hos veterinären så var det ju lika bra att ta en check. Susanne lyssnade länge och väl på Maxen, så länge att jag var helt säker på att hon hade hittat något som inte var bra när hon till slut sa att det lät ju utmärkt?!

Det är svårt det här med äldre hundar tycker jag. Det är ju egentligen självklart att Maxen inte ska skutta runt och ha samma kondition och ork som tex Kilo. Men vad är egentligen symtom på ålder och vad kan vara symtom på en eventuell sjukdom? Jag vill så klart att Maxen ska leva i hur många år som helst till, men jag vill inte att han ska behöva lida och gå med något skit i kroppen som jag missar för att jag tror att det beror på ålder. Vad är ”okej” för en gammal hund att ändra i sitt beteende utan att man ska behöva misstänka sjukdom liksom?

Maxen är ju fortfarande med på lika mycket promenader som alltid, minst två timmar motion om dagen får han och Kilo. Oftare och oftare så lunkar han på bakom mig i stället för de vanliga 10 meterna framför, men det är ju aldrig så att han går hela promenaderna där bakom, mellan varven travar han förbi och framför allt på vägen hem så brukar de korta tjocka benen trumma på lite fortare. Olle hade ju samma fenomen man var mycket mer tydlig med att det berodde på att han tyckte att det var tråkigt att gå samma gamla rundor här hemma. Han segade och drog tassarna efter sig tills vi kommer halvvägs, sedan var han plötsligt längst fram 😉 Maxen har inte varit lika tydlig på samma sätt och jag har därför funderat på om han har ont någonstans eller om hjärta/lungor inte riktigt orkar med att syresätta eftersom han som sagt varit lite mer flåsig. Men jag hittar inget fel i hur han rör sig och han ömmar inte när jag klämmer/stretchar och nu med hjälp av stetoskop verkar även hjärta/lungor vara okej så jag får nog bara inse att det är ålder som gör honom lite mer lufsig än vad jag är van vid.

På lunchen i dag gick jag en lite längre runda med Maxen och Kilo. Maxen verkade vilja bevisa för sin nojiga matte att det minsann inte är något större fel på honom bara för att han är lite till åren kommen. Visst gick han lite bakom vissa stunder men han traskade på rätt bra framför också mellan varven ❤

Ja så nu lägger jag undan oron för Maxen, ett tag i alla fall och passar på att njuta lite extra mycket av honom!

böda
Gammal och pigg, det är väl det ultimata? Låt det få vara så länge än!

SH pre test för Maxens del också.

I dag har jag fått riktigt mycket gjort förutom att jag då också jobbat. Vädret har ju varit ruggigt och lite höstlikt med ca 13 grader så det passade bra att få lite gjort på eftermiddagen.

Det blev lite bakat här hemma. Blåbärsmuffins och så testade jag en ny småkaka, havrekaka med vitchoklad i, blev riktigt gott 🙂 Jag har även hunnit städa lite, tvätta lite och så klart tagit hand om hundarna. Odden har fått sina små promenader och jag tycker ju att han rör sig bättre och bättre, oftast i alla fall. För så blir jag pessimistisk och tycker plötsligt att han inte alls rör sig bra. Jag vet att det högst troligt är min hjärna som spelar mig spratt men den där gnagande oron finns ju där hela tiden.

Kilo och Maxen fick ingen promenad på lunchen, det fullkomligt började ösa ner när jag kom tillbaka med Odden så de fick nöja sig med att rasta på tomten och sedan gå in och lägga sig igen. På kvällen tog vi stället en lite längre runda för att kompensera. Det regnade visserligen då med bitvis men inte så farligt. Maxen tyckte inte att han luktade riktigt rätt och hittade rävskit att rulla sig i, grrr. Och som om inte den otrevliga lukten var nog så visade det sig att han även hade rullat sig över snigelslem. För den som inte vet det är snigelslem mer eller mindre omöjligt att få bort från pälsen. Det sitter som lim i pälsen samtidigt som det är slemigt och äckligt, urk. Det blev alltså både dusch och kamning av Maxen för att få bort det äckliga som han hade prytt sig med….

Ja för i morgon ska han dessutom till veterinären så det vore ju rätt otrevligt att lukta rävskit då. Vi ska kolla upp Maxens öron eftersom han inte hör. Det kan ju vara så att det är åldern som gör att han numera bara hör väldigt höga ljud, men med tanke på förra vårens plötsliga dövhet som berodde på en rejäl öroninflammation så åker vi nu in och kollar i alla fall. Öronen ser rena ut och luktar inte men tar jag en topps och petar lite längre in så får jag alltid ut gegga så det kan mycket väl vara så att öronen ”satt igen sig” igen. Jag har naturligtvis försökt att använda öronrens för att få ordning på det men har alltså inte lyckats.

Dessutom fick jag i dag klart att jag kan skicka in ett test på Maxen till Antagene angående Histiocytär sarkom gratis 🙂 Den franska bernerklubben vill nämligen ha in prover på gamla hundar och bjuder på själva analyskostnaden så jag erbjöd mig att skicka in på Maxen om de ville och i dag fick jag klart att det ville de. Helt gratis blir det visserligen inte eftersom jag får stå för kostnaden för provtagningen själv men det tycker jag känns helt okej, det blir ju bara ca 1/3 del som jag behöver stå för då. Det passar ju dessutom utmärkt eftersom vi som sagt ändå ska till veterinären i morgon. Det är ju lite spännande att se vad för resultat han kommer ut med? Han borde ju ha ett A kan man ju tycka men det vore ju mer intressant om han hade ett C när han nu ändå har blivit så gammal. Som sagt spännande att se resultatet när det kommer om några veckor.

Siri_20150514_009
Maxen skiter fullständigt i något testresultat men matte tycker att det är lite spännande och dessutom känns det bra att bidra till fortsatt forskning 🙂

För övrigt anmälde jag båda nakenfisarna här hemma till Byske i dag. Ingen av dem kommer hinna klä på sig på en månad men skit samma! Kilo har ju aldrig varit i päls när det gäller just Byske och Maxen ska väl avsluta sin karriär där har jag liksom tänkt. Jag skulle ju gärna ställa Odden också men vet inte om det är rimligt att tro att vi ska kunna fixa det? Dessvärre går anmälan ut dagen innan vi ska till Krister så jag kanske chansar och anmäler honom, det är ju inte värre än att jag skänkt klubben 220 kr i värsta fall 😉

Pussel

Jag jobbar hemma den här veckan och kommer nog att delvis göra det kommande veckor också. Det har helt klart sina fördelar, som att man kan äta frukost och jobba samtidigt, att man kan sitta i myskläder med datorn i knät hela dagen och framför allt, att jag kan ha hundarna omkring mig hela tiden även ”på jobbet” 🙂 Sen finns det så klart nackdelar också. Som att jag ibland saknar information och den bara finns på mitt kontor… att jag vill använda program som jag bara kommer åt via jobbdatorn osv. Just den här veckan har jag dock inget val, strömmen är bruten på jobbet då man byter ställverk så vare sig dator eller telefoner fungerar, därav hemmajobb.

Den här sommaren åkte jag på att lägga schema för nästa läsår. Jag har lagt många scheman tidigare i mina dar, fast då på bensinstationer och det är långt i från lika många personer inblandade då 😉 Att lägga schema är ungefär som att lägga ett pussel som man inte har en aning om hur det ska se ut när det är färdigt 😉 Jag måste ju erkänna att det är ganska skoj, att vrida och vända på bitar och försöka få det att gå jämt ut. Samtidigt är det extremt frustrerande mellan varven. I dag har jag brottats med en historielektion som bara inte gick att hitta någon bra lösning för. Antingen krockade det för eleverna eller så blev läraren dubbelbokad, båda alternativen lika värdelösa. Det tog mig faktiskt närmare 4 timmar att hitta en lösning som jag blev skapligt nöjd med, tur att jag sitter bekvämt i soffan när det tar sådan tid 😉

Hundarna är ju vana att sova på dagarna när vi jobbar och det är ungefär vad de sysslar med nu när jag jobbar också. På förmiddagen fick de dock varsitt märgben att gnaga på och på lunchen fick de lite promenader. Odden fick en av sina korta i ösregn 😦 Så när jag skulle ta ut de andra två drog jag på mig regnkläder och naturligtvis slutade det att regna 10 minuter efter att vi gett oss av. Nåja det var ju blött i skogen ändå så regnbyxorna fyllde sin funktion och regnjackan också visade det sig för den fyllde jag med kantareller 😉 Det är inte klokt vad kantareller det poppar upp i skogen nu och jag har ju en mani och kan bara inte passera dem. Odden är duktig och sköter sig fint när jag rastar de andra två, att vara ensam hemma är inga bekymmer för honom, skönt!

Jag är fortfarande lite bekymrad över att det finns kvar lite svullnad hos Odden. Han är dock helt opåverkad av det vad jag kan se. Nästa vecka ska vi ju som sagt tillbaka till Krister på återbesök. Det är då 3 månader sedan operationen (nr1) och Krister vill alltid titta på hur det ser ut 3 månader efteråt säger han. Jag vet inte om han bara tänkt att titta och klämma men jag är nog lite inne på att vi ska ta en bild men vi får väl se. I kväll har jag i alla fall tänkt åka bort till Bleken och vattentraska Odden igen.Vattnet borde vara lite svalare än i lördags så då borde svullnaden kylas ner lite. Ja och för att förtydliga, det är väldigt lite svullnad men jag vill så klart att det ska vara noll svullnad. Herregud jag kommer bli fullständigt fixerad vid armbågar efter det här… Odden fortsätter att vilja röra på frambenen i alla fall och de är ju positivt, om han hade ont skulle han ju inte veva med frambenen i tid och otid tänker jag 😉

tre
Våra tre musketörer ❤

Det går inte att sticka under stol med att vårt nuvarande hundbestånd gör mig lite orolig mellan varven. Maxen är ju faktiskt gammal, har vi otur kan det gå väldigt fort, men det hoppas vi så klart inte på, utan vi hoppas att han hänger med länge än. Odden med sina ben blir jag också förtvivlad över mellan varven, tänk om han aldrig blir bra? Jag kommer inte fortsätta att operera honom i all oändlighet, han måste blir bra och kunna leva ett fullt hundliv, annars är det ju ingen vits att utsätta honom för den här påtvingade vilan hur ont det än skulle göra i mitt hjärta att ta ett hemskt beslut. Kilo är 3½ och vad vi vet frisk som en nötkärna (ta i trä) så jag hoppas verkligen att han fortsätter på den inslagna banan! Det är inte utan att jag börjar fundera på nästa individ som ska in i vår flock. När Olle hastigt lämnade oss bestämde jag mig för att vi aldrig skulle ha mindre än två hundar, att komma hem till ett tomt hus är nämligen inget jag någonsin vill behöva uppleva! Samtidigt gillar jag inte att ha hundarna för tätt i ålder, det gynnar vare sig mig som ägare och som ska uppfostra eller för den delen hundarna. Inte heller kan vi ha hur många hundar som helst, tre är det perfekta antalet för mig/oss. Men för att hålla oss till tre måste vi i perioder hamna på både två och fyra individer mellan varven. Ja det är som att lägga pussel det här med…

10 år tillsammans

I dag fyller Maxen 10 år 🙂

En underbar kompis och träningsvän, grabben som alltid varit vår stora valp, snäll mot allt och alla och med en ständigt viftande svans när man erbjuder något att göra, the best of the best helt enkelt!

max
Jodå visst ser man att han är gammal men sötare än så här blir inte en berner!

Maxen 10 år springer
O
ch än finns det gott om liv i farbrorn ❤

Lite lek, en långpromenad på 1½ timme och naturligtvis lite gott i matskålen har vi firat dagen med 🙂

Vi hoppas så klart att vi får behålla Maxen länge, länge till, inget skulle göra mig gladare! Njuter av honom gör vi alla fall dagarna i ända!

Svettigt och en liten uppdatering om statusen på Odd

Ja så kom sommaren och det med besked, jösses vad varmt det är! I morse blev det till att ställa klockan tidigt och ge sig ut med Maxen och Kilo så att de skulle få lite motion. Ganska skönt ute strax efter sex men när vi kom hem igen så var temperaturen redan lite för varm för hundarnas smak.

Pga värmen kan Odden inte längre vara med Henrik på jobbet så i dag var första dagen sedan operationen då vi lämnade alla tre hundarna hemma tillsammans. Värmen gör dem ju dock ganska slöa så jag var inte särskilt orolig för att de skulle busa runt inne. För att vara på den säkra sidan stängde jag dock av så att hundarna bara hade hallen och ett rum till att vara i. Sedan lämnade jag faktiskt grinden ner till källaren uppe så att de kunde välja att gå ner och lägga sig i svalkan där om de önskade, Kilo brukar nämligen väja det.

När jag kom hem vid lunch möttes jag av Kilo och Odd som var pigga men spåren av att de helt nyligen legat och sovit var tydliga 😉 Maxen som fortfarande som en stock när jag klev genom dörren. Han hör ju inte som han ska och reagerar därför inte alltid när man kommer hem längre, lite jobbigt men jag har vant mig skapligt. I början fick jag hjärtstopp varje gång jag kom hem och han inte mötte mig i dörren, förväntade mig att han skulle ligga skadad eller till och med död någonstans… Men som sagt han ligger och sover som en gris och ser lite skamsen ut när man kommer på honom, älskade gamling ❤

Hundarna fick bara komma ut på tomten och rasta av sig, det var på tok för varmt ute för att de ska få rör någon längre stund på sig. Odden fick sedan hänga med mig till Norsholm där jag lyckats få en tid trots att Marie var överbokad. Det tackar vi så klart för eftersom Marie nu går på semester och vi får klara oss själva i fyra veckor 😦

Jag har varit lite nojig några dagar över Oddens ben då jag tycker att det finns en galla runt framför allt höger armbåge, alltså mer än det varit för någon vecka sedan. Samtidigt så upplever jag att Odden rör sig bättre och bättre och är mindre och mindre stel så jag får inte riktigt i hop det i min skalle?

Marie höll med om att han var mer gallig än sist när vi var där. Hon mätte därför värmen på leden och tittade sedan på honom i rörelse utomhus. Därefter var det dax att vattentraska. Odden gillar verkligen inte Norsholm 😉 På vägen från bilen och in pipper han lite uppgivet och i väntrummet är han extremt klängig och mammig och tittar med avsky på poolen 😉 Marie gillar han dock och vattentrasken verkar han ha accepterat. I dag stoppade vi i både de blå rören samt en pilatesboll direkt och då blev det skillnad! Inget tramsande och försök att fuska från Oddens sida utan han traskade på riktigt bra 🙂

odden traskar_redigerad-1
Samma lika som för två veckor sedan 😉

Efter traskandet kunde vi konstatera att gallan gått ner ganska ordentligt (?!) och efter att vi även kylt samt spolat av benet så var den nästan helt borta! Rörelse i kombination med kyla trodde Marie alltså bara var bra för Odden just nu, även om vi så klart inte ska ut och skena i skogen ännu. Vi diskuterade lite angående längd på våra små rundor, typen av underlag och så vidare och kom fram till ett upplägg för kommande veckor. Om 1½ vecka ska vi ju tillbaka på återbesök hos Krister så får vi se vad han säger också?

Oddens upplägg nu är att han får gå 10+10+15+15 varje dag och att vi försöker att kyla honom 2-3 gånger per dag. På rundorna är han naturligtvis kopplad och vi försöker att hålla honom i skritt. Eftersom han svarar så bra på vattentraskande så ska jag försöka lägga in det två gånger i veckan i någon lämplig sjö (önskar att jag hade tillgång till Bödas strand här på hemmaplan också!), då utgår så klart minst ett pass med promenad dessa dagar i stället. Får nog åka och reka lite i sjöarna runt omkring oss om vilken sjö som är bäst lämpad för ändamålet. Brist på sjöar har vi nämligen inte här där vi bor, i kommunen finns det över 360 sjöar så vi skulle faktiskt kunna testa en ny sjö varje dag i ett helt år om vi önskade.

Något annat som kändes bra i dag hos Marie var att Odden inte visade någon smärta när hon böjde och sträckte, det gjorde han faktiskt till viss grad sist. Det är helt enkelt bara att hoppas att gallan kommer att försvinna och att vi med försiktig rehab om några månader har en frisk grabb här hemma som kan få springa lös igen.

Tillbaka hemma fick Maxen och Kilo komma ut och rasta av sig på tomten igen men sedan fick de vackert hålla sig inomhus igen. Själv åkte jag efter ytterligare lite jobb och handlade inför helgens fest som vi traditionsenligt ska ha här hemma. Naturligtvis hade jag ingen lista med mig och naturligtvis glömde jag flera saker, suck. Nåja jag får väl handla lite i morgon också då…

Sen gjorde vi inte mycket mer under kvällen. Hundarna var rätt rastlösa och vandrade runt inne och tittade frågande på mig men vid nio var temperaturen fortfarande 28 grader så de fick vackert vänta en stund till. Vid halv elva kom Henrik hem efter att ha lagat bussen som läckt servoolja sedan Öland och då åkte vi ner till sjön. Där blev det sim för Maxen, Kilo och mig, hur skönt som helst! Det var inte ens kallt i vattnet utan jag låg i och simmade i flera minuter med hundarna. Odden lurade vi i vattnet under vissa protester från hans sida. När han förstod att han inte skulle behöva släppa bottenkänningen med tassarna vart han dock lugn och gick faktiskt i med tassarna självmant lite senare!

Vi käkade en väldigt sen middag på bryggan i form av en sallad och sedan fick Odden åka med Henrik i bussen hem medan jag, Maxen och Kilo tog oss en promenad. Det hann faktiskt bli rätt mörkt innan vi var hemma igen vid halv tolv. Nu är det bara sängen kvar, jag har öppnat upp korsdrag på övervåningen för att vädra ur tills vi ska sova och hoppas att jag får några timmar med sömn innan klockan ringer vid halv sex igen för att jag ska hinna ta en ny promenad med grabbarna innan värmen slår till igen.