Degernäs och resten av helgen.

Alltså i bland är jag duktig på att planera in lite för många saker på en och samma helg. Men vad ska man annars göra då när det finns så mycket som man vill göra? Den här helgen har varit minst sagt fullbokad.

Natten till lördag kunde jag av någon anledning inte sova? Inte sova jag bättre av att Henrik ramlade in vid halv ett och var en aning överförfriskad efter att ha varit ute med arbetskamrater… När klockan ringde på morgonen och jag skulle upp kände jag mig extremt sliten men det var bara att bita ihop.

Hundarna snabbrastades och fick frukost och Odden fick sedan gå upp till husse och sova vidare med honom en stund till. Maxen, Kilo och jag däremot rullade mot Finspång för att hämta Anne. Båda hennes tikar som skulle med löper så vi fick styra om lite och i stället ha Enzo och Tok i min bil. Vad tusan sa Kilo när det hoppade in två grabbar i stället för de vanliga brudarna? 😉 Fantastiskt snälla är de i alla fall grabbarna, Enzo har de väl träffat någon gång tidigare men Toke var ju helt ny. Visst muttras det lite men det är verkligen inga problem att stoppa in nya hanar i bilen.

Degerforsutställningen blev dessvärre en blöt tillställning i år 😦 Mulet är ju helt okej men strilande regn som det var mellan varven är verkligen skittrist på utställning. Inte nog med att hundarna och förarna blir blöta, men i stället för att mingla så står ju alla och trycker i tälten, skittrist. Resultatmässigt är jag nöjd med grabbarna. Kilo kvittrade i vanlig ordning som en fågel, men det hör jag knappt längre… Däremot hade han några märkliga dinusaurievrål vilket fick både mig och säkert rätt många andra att fundera på vad tusan han håller på med? Kilo belönades i alla fall med excellent av domare Mia Sandgren och placerades sedan som nr 3 i öppenklassen med ck.

10463039_10152954623696274_462817369754408524_n
Kilo i ringen. Foto AnnCatrin Uppfeldt

Maxen var ensam i sin klass vilket alltid är lite tråkigt. Domare Mia har ju gillat honom tidigare så att han skulle få excellent kändes ganska troligt, men Maxen har ju blivit äldre så man vet ju aldrig. Själv tycker jag att han har åldrats mycket de senaste två månaderna bara och i utställningsringen gäller det ju faktiskt att vara rörlig och se fräsch ut.

Hur som så belönades även Maxen med excellent och fick ck 🙂 I bästa hanklassen var Annica snäll och ställde Kilo åt mig, vilket inte är helt lätt men hon gjorde det fint! Maxen blev faktiskt utplockad i bästahanklassen med kommentaren av domaren att hon behöll honom då han var i så god vigör och kondition 🙂 Man kan väl säga att han blev 7:e bästa hane, inte illa av en snart 10 årig gubbe på en rasspecial!

11229423_10152954626871274_7461611489935277483_o
Goa farbron ❤
En härlig bild där man tydligt ser att Maxen tycker att det här med att visa upp sig är ganska så skojigt 🙂
Foto AnnCatrin Uppfeldt.

Resultat annars
Bästa hanklassen

  1. Bernedalens Jackpot
  2. Nöklebyåsens Ådne
  3. Berntiers On Demand
  4. Berntiers Rider in the Sky, cert, championat

potten
Potten levererade igen och grisöra fick han så klart också 😉

Bästa tikklassen

  1. Nöklebyåsens Yenna
  2. Querida Qarmen av Hiselfoss, cert
  3. Benrerheims Daria
  4. Bernerdalens Lexie

För övrigt visade jag Örjan också i dag. Jag som knappt brukar visa mina egna visade alltså även någon annans i dag, vart ska det här sluta?! 😉 Örjan skötte sig fint och blev fyra i championklassen.

Det blev sedan en snabb färd hemåt för att bara raskt kasta av sig kläderna, hoppa in i duschen och sedan kasta på sig en klänning och dra i väg. Det var nämligen 3*40 års fest den här kvällen ute Grytgöl. Många vänner som vi inte träffat på många år var där så det blev en härlig kväll.

Odden fick hänga med eftersom jag inte vill lämna honom hemma med de andra i huset. Han fick komma ut och rasta lite mellan varven och var även med inne på festområdet en sväng och fick hälsa på lite folk. När festen var slut var det fyrverkerier så jag drog i väg med bilen och Odd då, även om vi inte riktigt hann innan det började. Men full volym på radion och så gjorde vi ingen sak av det. Odden har aldrig visat någon skott/fyrverkeri rädsla men tanken är ju att han aldrig ska göra det heller! Därför chansar jag inte utan låter honom inte få uppleva det om det inte är absolut nödvändigt. Han tittade lite förskräckt ut genom rutan när det började lysa på himlen men i övrigt var han helt oberörd, skönt!

Vi var hemma strax före två i natt och det var rätt skönt att krypa i säng eftersom jag inte sovit så mycket natten innan. Dessvärre blev det inte många timmar sömn eftersom jag dumt nog planerat in vår sista spårträff i dag… Vet inte riktigt hur jag tänkte?

Men upp kom vi i alla fall även om Maxen såg rätt nöjd ut när han gick och la sig igen..

Jag gick ut ett spår först och sedan hängde jag på en portugisisk vattenspaniel på ett spår innan det var dax för Kilo att spåra. Vi fick med oss samma man i spåret som förra onsdagen, det kändes bra eftersom Kilo inte brydde sig om honom överhuvudtaget då. Det gjorde han inte den här gången heller så kanske det där konstiga nu har släppt?!

Kilo fixade spåret utan några stora bekymmer men jag tycker att han blir svårare och svårare för mig att läsa? Han går inte särskilt lågt med näsan utan ser ungefär ut som Maxen när han spårade förr, som att han är ute och går en promenad och plötsligt hittar en skank? Han har ju full koll på spåret, det märker jag ju eftersom han när han går av raskt kastar sig runt och letar upp det igen, men som sagt han är ändå svår att läsa tycker jag. Det upplever jag inte att han varit tidigare så jag vet inte riktigt hur det blev så här? Hur som så tog han sig alltså runt spåret utan några större problem och blev lite förvånad när det bara låg en ynka rådjursklöv där i stället för den vanliga älgklöven 😉

Odden fick också spåra, trots att han ju alltså egentligen inte ska göra det… Men han är lugn och fin i spåret och han är utan tvekan den bästa spåraren vi har haft! I dag hade han en återgång för första ågngen i spåret, svårt tyckte Odden men uj så han jobbade och jodå nog redde han ut det 🙂 Efteråt sa jag åt spårledaren Sören att jag tro att han utan bekymmer fixar ett anlagsspår så han lovade att kolla om vi kunde klämma in ett när Odden passerat 9 månader, för så gamla måste de ju vara för att få registrera det officiellt.

Hemma igen så var jag mer än trött så efter lite pysslande här hemma så däckade jag på soffan, skönt men jäkligt svårt att komma igång sedan. Har väl inte fått så mycket gjort under resten av dagen men lite småplock blir det ju alltid.

I morgon är det juni och snorkallt ute, sommaren nu är du välkommen!

Östgötaleden över pingst

I fredagskväll skjutsade Henrik in mig och grabbarna till Norrköping där vi mötte upp Lisbeth, Lallan och Örjan och tog oss vidare till Torshag utanför Åby. Där startade vår helgvandring på Östgötaleden.

Vi hade en plan för några månader sedan att gå nere i Varberg men en massa omständigheter gjorde att vi valde att hålla oss lite mer på hemmaplan. En av dessa omständigheter var att jag gärna ville ha med mig Maxen, men om han blev för trött eller stel så ville jag att han skulle kunna bli hämtad av Henrik och få åka hem och vila i stället. Han fyller ändå snart 10 år så en helgvandring med många km flera dagar i rad är inte längre självklart att han ska klara av.

1- på gång
Dax att ge sig av på en helgvandring 🙂

Första delen av vår vandring visade sig vara en aning kuperad och vådlig. Mellan varven behövde vi hålla oss i rep för att inte ramla i vatten, det var trappor både högt och lågt och så vidare. Inte optimalt för våra gamlingar Maxen och Lallan och inte heller för Lisbeth och mig med stora ryggsäckar på ryggen. Men fram kom vi och vartefter blev stigen bättre och bättre att gå på. Framme vid Mela slog vi läger vid en glänta. Där var nära till sjön, marken var mjuk och ett bord fanns en bit bort för oss att använda när det nu var dax att fixa middag.

1- läger
Lägret på fredagskvällen. Hundarna är som synes taggade och på mycket gott humör 🙂

Vi fixade middag i form av ädelostsås med bacon och pasta och lyxade till det med lite rött vin till det. Klockan hann bli närmare halv tolv innan vi kröp in i respektive tält. Maxen fick sätta på sig ”pyjamas” i form av sitt BoT fleecetäcke, allt för att hålla honom mjuk och fräsch i muskler och leder.

Natten blev lugn. Hundarna snurrade lite innan de hittade rätt platser, jag vaknade och frös lite och drog över mig sovsäcken lite ordentligt men annars sov vi gott.

2- frukost
F
rukost! 

Maxen har pyjamasen på sig fortfarande och äter glupskt sin frukost så att han får energi till dagens vandring.

Vi käkade frukost, packade ihop lägret och gav oss sedan av. Vandringen gick första delen av dagen vid många sjöar, bra för det var stundvis riktigt varmt. Hundarna behövde vatten och kunna svalka tassarna. Alla utom Maxen hade klövjeväska på sig. Att Maxen skulle ha någon väska var ju aldrig ett alternativ med tanke på hans ryggskada förra året, åldern och för att han skulle orka. Kilo fick därför offra sig och bära både sin egen och Maxens mat, deras skålar, lite snask, en borste, lite första hjälpen prylar samt Maxens täcke och för att få jämn vikt i väskorna även min regnjacka. Inte mycket till vikt ändå för Kilo som utan bekymmer bar det han skulle.

2- motorbåt
Den här skylten kändes lite malplacerad? Men Lisbeth lovade att inte hålla högre fart än 5 knop 😉

2- början
Vi vandrade genom djupa skogar, mestadels granskog denna dag. Ganska skönt att vara inne i skogen där det blev lite skugga mellan sträckorna på hyggen där solen gassade rejält.

2- uppe på toppen
Mellan varven var vi ganska högt upp och spatserade, en liten grupp bild fick det bli uppe på en topp.

2- lunch
Maxen övervakar lunchen, korv, så att det går rätt till 😉

2- möte
En annan lite skojig skylt. Måste vara ett jäkla tryck i det här motionsspåret eftersom det behövs mötteszoner 😛

2- rast i skogen
P
auser är viktiga när man vandrar och i bland blir det på stället som man inte riktigt tänkt sig. Här hade vi gått en stund utan vatten så det blev avdelning halt när en bäck dök upp. Hundar och tvåbeningar släckte törsten och det gjorde dessvärre även min kamera som rullade i bäcken… 😦 Den verkar tack och lov ha klarat sig dock 🙂

Vi hade en härlig dag i varierad terräng med fint väder, kanske till och med lite för fint 😉 Hundarna traskade på utan bekymmer och gamlingen Maxen var faktiskt mellan varven längst fram så nog var han nöjd och glad över att få vara med 🙂 Värmen och promenerandet började dock ta ut sin rätt så strax före fem stod vi i ett vägskäl, åt ena hållet fortsatte leden, åt andra hållet stod det att det skulle finnas ett bad. Vi valde att gå mot badet i hop om att hitta en trevlig lägerplats.

En trevlig lägerplats hittade vi också och bestämde oss för att det fick räcka med vandring för denna dag. Hundarna skuttade glatt ut i vattnet och svalkade sig och vi ordnade med tälten.

2- läger
Sämre än så här har vi absolut bott!

2- kvällsmat
När tälten var uppe så blev det kvällsmat. Frystorkad tacogryta på strandkanten i solen. Visst har man ätit godare men det var ändå helt okej, frisk luft är den bästa kryddan 😉

En liten runda för att rasta hundarna utanför badplatsen blev det sedan innan vi tog tidig kväll och la oss redan vid halv tio. Visst många tittade på schlagerfestivalen, partade eller annat men jag väljer lätt vår typ av lördagskväll alla gånger!

Jag somnade dock inte på ett bra tag, hundarna däremot sov och snarkade nöjda. De snurrade runt lite då vår tältplats lutade lite men annars var de ganska utslagna. Det var varmt och skönt när vi la oss men Maxen fick ändå sätta på sig pyjamasen, det var tur för senare på natten blev det rejält kallt och då kändes det väldigt bra att Maxen hade det varmt och skönt. Själv hade jag det gött i sovsäcken som klarar betydligt mer kyla än vad nätterna bjöd på denna gång.

I morse var det dock en rejält stel Maxen som stapplade ur tältet, ja och matte var rätt stel hon med… 😉 Men en liten rastrunda senare var vi betydligt mjukare i kroppen och kunde se fram emot resten av dagen.

Det blev en ganska lugn morgon, vi käkade frukost vid strandkanten och packade långsamt ihop innan vi till slut då gav oss i väg. Någon längre sträcka  skulle vi inte avverka i dag och det var tur för det var riktigt varmt och svettigt.

3- gästbok
Här har vi gått en bit och trampar faktiskt på Sörmlandsleden. Här fanns en fin rastplats där vi skrev in oss i gästboken. 

3- kommer du
Varmt och gassande när man inte fick gå i skuggan, men hundarna traskade på utan knot.

3- maxen först
Det syns att hundarna är trötta men det värmer mattehjärtat att Maxen mellan varven är så pigg att han går först ❤

3- vatten
V
atten är ett måste! Här hittade vi en kallkälla som bjöd på friskt gott vatten som både hundarna och vi lät oss väl smakas av.

Just vatten är en stor skillnad när det gäller att vandra i fjällen eller på hemmaplan. I fjällen är man aldrig utan vatten (i stort sätt i alla fall) för där kan man dricka ur varje bäck och vattnet är löjligt gott. Här på hemmaplan blir vatten lätt en bristvara. Inte för hundarna som gärna dricker ur diverse diken och pölar men för oss tvåbenta är det värre att få tag i friskt rent vatten.

Dagens tema blev annars kyrkogårdar, igen? Förra helgen var det pestkyrkogård och bilkyrkogård, i dag gick vi förbi en kolerakyrkogård och en ödekyrkogård.

3- ödekyrkan

Efter uppskattningsvis 5 km i dag tyckte vi att det fick räcka. Värmen tog rejält på både oss och framför allt hundarna och så var vi ju lite slitna efter gårdagen. Vi hade redan innan gjort upp med Henrik om att han skulle åka hemifrån ca 12 och vid halv 12 tog vi alltså paus och vila när vi kommit till en liten väg strax utanför Stavsjö. Vi satte oss i skuggan och lät nöjda hundar sträcka ut.

karta
Det syns kanske inte så bra men jag har markerat ut starten, vart vi slutade samt vart vi hade våra läger. Den rosamarkerade Östgötaleden var alltså det som vi gick.

Totalt gissar jag att vi gick någonstans mellan 30 och 35 km på denna vandring. Vädret har som sagt varit mer än bra. Det kom en skvätt regn på fredagsnatten men annars har det varit sol och värme som gällt. Hundarna har klarat sig utan skavanker och känts fräscha hela tiden. Själv har jag tyckt att ryggan vägt alldeles lagom, inte på något sätt för tungt och det skulle vara en dröm att gå med så här lätt packning i fjällen. Dessvärre betyder ju fler dagar ute tyngre ryggsäck eftersom man måste bära med sig mer mat samt även lite mer kläder.

Den här helgen gav både lite lugn i vandringstarmen och mersmak, att vara ute hela dagarna, att ta dagen som den kommer och bara bry sig om vart man ska gå, när man ska äta och när man ska slå läger är en väldigt skön avkoppling mot vardagens alla beslut 🙂

Senare och senare…

Oj vad dagarna bara springer i väg nu? Snart semester, hur gick det till och hur ska jag hinna allt som måste göras på jobbet?

I tisdags var det freestylekurs igen, näst sista gången. Odden fick hänga med för att försöka ge honom någon form av stimulans, går ju så där… Vi gick igenom eventuell låt till klass 1 och själv har jag tänkt göra det lätt och ha en tydlig låt med tydliga fraseringar! Vi pratade en del om övergångar och de andra övade på det men det var ju inga lämpliga övningar för Oddens del. Men sedan skulle vi öva på några positioner från HTM och då kunde faktiskt Odden också få vara med så det var vi så klart. Han blir ju så lycklig över att få göra något och snaskade glatt köttbullar när han var i rätt position (bredsidan framför mig med huvudet åt både höger och vänster tränade vi på). Nu är det bara en kurs gång kvar, synd för det här har varit jäkligt skoj och om Odden bara hade fått träna så hade vi nog satsat på att försöka bli startklara för en klass 1 i freestyle till hösten, nu får vi ju dock vackert vänta.

Måste dock berätta att jag testade att köra fyra slalom med honom. Vi tränade ju en hel del slalom mellan mina ben precis innan han opererade sig men sedan har vi ju inte gjort något. Döm av min förvåning när Odden utan handtecken smidigt som en vessla kör fyra ”portar” utan bekymmer?! Duktiga lilla huggormen har uppenbarligen minne i alla fall! Tänk så skoj när vi kan börja träna sådant på riktigt igen 🙂

Jag tyckte jag kom hem sent på tisdagen, klockan var kvart över tio innan vi var hemma. Onsdagen blev dock ännu senare. På onsdagar är det lydnadskurs och normalt är det ju Kilo som är med mig då. Den här onsdagen tog jag dock med mig Odden i stället, han behöver nämligen all stimulans han kan få! Att ha honom uppbunden och köra Kilo funkar ju inget vidare ännu då han blir alldeles i från sig och står och studsar så Kilo fick stanna hemma och bara Odden hängde med.

Det går ju inte att träna några mängder eftersom Odden ska vara stilla men stadga, omvänt lockande och lite annat smått kan vi ju göra. Dessutom blir det ju någon form av stimulering att vara på annat ställe och med några hundar att kika på.

1½ timme ungefär var Odden med nere på plan och man skulle ju kunna tänka sig att han skulle bli trött av det, men nä. När han fick gå in i bilen och vi skulle fika efter träningen så satt galningen och ylade…

Denna kväll var klockan visst strax över halv elva innan vi var hemma…

I dag har de varit full fart, igen. Jag flexade ut en timme på eftermiddagen för att åka till rehab med Maxen och Odden fick ju hänga med, så klart, han får ju hänga med på allt nu som inte innebär motion eller rörelse. Vi träffade Unix och Marie som simmade i dag också och Maxen surade ihop när jag gick in i bassängrummet för att prata med Marie, han hade nämligen ingen önskan om att simma i dag inte!

Sen gick vi in till nästa Marie som klämde igenom Maxen och hittade att han var lite besvärad i ländryggen, som vanligt höll jag nästan på att säga. Nä men det är ju mellan första och andra ländkotan som Maxen är försvagad och även om han inte visar någon smärta när Marie klämmer där så försöker han komma undan genom att sätta sig så nog är det inte helt bekvämt att bli klämd just där. Marie funderade därför på om vi skulle köra en elbehandling i dag men bestämde sedan att vi testar att traska, om han rörde sig bra skulle vi köra hela passet trask om han rörde sig mindre bra skulle vi avsluta med elbehandling. Maxen hälsade att röra sig har han inga bekymmer med och traskade på hela tiden. Faktiskt tror jag att han tycker det är både skönt och lite skoj att traska för han ser rätt nöjd ut där han går på bandet 🙂

Under tiden som Maxen traskade pratade Marie och jag så klart om Odden och hon kände lite på honom. Gemensamt har vi nu beslutat att vi påbörjar en lugn (hur nu det ska gå till?) och långsam rehab av honom. Under en vecka nu ska vi testa att promenera (läs skritta) på rakt och mjukt underlag ca 5-10 minuter 5 gånger om dagen. Jag tror att både Odden och jag sa ÄNTLIGEN tillsammans 🙂

Efter rehab styrde jag bilen norrut, tog färja vid Slagsta och hamnade i Svartsjö. Där fanns det 10 små knottar av lurviga slaget som var bedårande söta 🙂 Det blev två timmar valpmys, fotograferande (tycker nog att det hade blivit ännu bättre om du skött kameran Pia för din fick jag ingen riktig ordning på 😉 ) och så klart en massa prat. Lite käk fick vi också innan det var dax att rulla hemåt igen. Tack för att jag fick komma Björn och Svante!

Ja så i kväll kom vi hem ännu senare, faktiskt var klockan nästan halv tolv innan jag var hemma så nu är det hög tid att gå och sova!

Uppdatering Odden

Så var vi tillbaka i verkligheten igen, märkligt att lediga dagar alltid går så fort?

Dagens stora händelse var återbesöket med Odden. Något jag inte pratat om här på bloggen är att Odden förra veckan hade en dag då han haltade. Panik så klart och jag såg det värsta framför mig. Krister tyckte vi skulle avvakta över helgen och jag kan lugnt meddela att jag inte alls tyckte att det kändes det minsta bra där och då. Dagen efter var hältan dock i stort sätt helt borta och med det var jag i alla fall lite lugnare.

Under helgen har Odden varit precis som innan hältan så jag gissar på att något av alla hans kast i kopplet gjorde honom öm ett tag. Vi har försökt att hålla honom lugn under helgen men det har varit lättare sagt än gjort. Den lilla komposthagen tyckte Odden räckte fint till att försöka springa lopp i, suck.

Dagens återbesök skulle egentligen bara vara att ta agrafferna på vänster armbåge, men med tanke på hältan förra veckan så beslöt vi oss för att ta en plåt på höger armbåge och kontrollera att inget hänt med skruven eller leden i övrigt. En hemsk väntan på någon minut innan bilden kom upp på skärmen och vi kunde konstatera att det inte hade hänt något som inte skulle ha hänt, puh! Skruven sitter fortfarande där den ska och vi kunde även se att biten nu har antydning till att börja växa fast, precis som vi hoppats på 🙂

Alltså det finns fortfarande massor som kan gå snett och åt helvete men jag är så tacksam för vare steg vi tar i rätt riktning så ni kan inte ana.

Under kvällen har Odden varit mer än lovligt jobbig. Jag har så klart lärt mig att läsa honom rätt bra vid det här laget och när jag tar ut honom för att rasta så kan jag numera ser när han ska explodera. Han stoppar nämligen ner näsan i gräset ungefär som att han har hittat en riktigt spännande doft, men sedan åker öronen bakåt och därefter tar det bara en microsekund så formligen flyger han framåt. Då gäller det att vara hysteriskt snabb och fånga in honom för att lugna ner, vilket är lättare sagt än gjort så klart.

Man skulle ju kunna tycka att Oddens konvalescent skulle vara ett utmärkt tillfälle att träna lite lugna saker som stadga i sitt och ligg, positionsträning osv. Men all träningslust har helt runnit av mig i och med dessa operationer så det har inte alls blivit mycket tränat. I kväll fanns det dock inget att välja på, Odden var tvungen att bli av med energi så vi tog med oss några köttbullar ut på gräsmattan och körde ett litet pass.

Det blev några få ingångar (vridningen är ju inte så bra för leden) lite positionsträning a´la hjärntvättning med godis framför nosen, lite sitt/stanna kvar och ligg/stanna kvar och så slängde vi in lite freestyle också och körde lite ”front”. Ja och att Odden var med på noterna behöver jag väl knappast nämna… Han blir så lycklig så lycklig över så små saker nuförtiden att det gör ont i mattehjärtat. Det borde inte inte få bli så här! En liten levnadsglad valp borde få ta för sig och upptäcka världen inte konstant få höra ”Nej” 😦 Jag hoppas verkligen att det kommer vara värt det, att Odden får ett långt, friskt och fartfyllt liv när det här är över, för om inte vet jag verkligen inte om jag kan rättfärdiga det vi nu utsätter honom för…

pojkarna
Bästa grabbarna ❤

Hässleholm 2015

I morse gick vi upp tidigt. Henrik rastade Maxen och Kilo, jag rastade Odden och tog en dusch. Strax före åtta gav vi oss av från campingen mot Hässleholm där det ju var utställning och med ett stort antal berner anmälda.

I kom precis när bedömningen började och Odden hade myror över hela kroppen och var inte så sugen på att bara sitta still hos matte direkt. Men vart efter att tiden gick lugnade han ju ner sig och i stället gick huvudet som en propeller för att han skulle få se allt som hände runt omkring honom. Maxen tyckte väl att det var jäkligt onödigt att vara på utställning om han nu ändå inte fick äntra ringen och Kilo var väl av ungefär samma åsikt även om han var rätt nöjd över att få spana in lite brudar. Vi träffade Britta och henne kom minsann Kilo ihåg, däremot undrade han nog vart tusan Britta hade gjort av Dagmar någonstans? 😉

Det blev en trevlig, om än lite kall dag, tillsammans med en massa trevliga bernermänniskor. Jag hade hyfsad koll på resultaten men eftersom bedömningen var i två ringar missade jag valparna och det mesta av juniorerna.

Resultaten blev så här.
Bästa hanklassen:

  1. Lady Xiera Bobba Fett, cert, championat, CACIB och CIB, grattis!
  2. Ekespångs Winter Foppa
  3. Bauernhofs Örjan av Hålagård
  4. Double Trouble from Christofland

Bästa tikklassen:

  1. Ekespångs Winter Rana, BIR
  2. Lad´s Diva
  3. Amazing Tiklo+s Balu Magic, cert, grattis!
  4. Scary Heaven Av Lee Armand

bir och bim
BIR blev Rana och BIM Oliver.

När bedömningen var slut åkte vi bort till Göteborgarna och Lisbeths lilla läger där vi hade lite mys med två 12 veckors valpar samt fotade Örjan och Otto. Äntligen fick vi till en bra bild på Örjan, det har vi nog inte fått sedan har var valp tror jag så det var på tiden! Våra grabbar låg nöjda i bilen under tiden.

Tillbaka vid vagnen tog vi det lugnt ett tag. Det kändes att man varit ute hela dagen och att det blåst, för skallen kändes rätt väck. Men till slut tog jag mig samman och tog med mig Maxen och Kilo på en rejäl promenad i lite över en timme, även om de var lite trötta i huvudet så behöver de ju motion för kroppen också. Ett litet kvällsbad fixade grabbarna till också när vi gick bredvid sjön..

Resten av kvällen har vi tagit det lugnt. Odden har varit riktigt trött för en gång skull och det är så skönt att se lilleman där han nöjd och avslappnad ligger på rygg med benen i vädret och snarkar lite lätt ❤

19995_10202962294777424_1130678908456086129_n
Gött med trött liten Oddis ❤

En tur till både en och två kyrkogårdar

Jag som alltid brukar sova alldeles fantastiskt bra i husvagnen vaknade faktiskt flera gånger i natt? Fast där imellan sov jag visserligen hur bra som helst.

Vi hade en lugn morgon. Hundarna rastades och fick frukost och så blev det frukost till mig och Henrik efter det. Lite plockande i vagnen och så innan vi åkte i väg på en liten utflykt. Vi åkte bort till Kyrkö mosse som är en bilkyrkogård. Här bodde en gammal farbror i många år som tog hand som övergivna bilar. När han sedan fick flytta in på hem och sedan även dog så blev bilarna kvar, numera är det alltså en kyrkogård som man kan åka och kika på. Lite konstigt med en massa skrot som det ju egentligen är men även lite häftigt. Henrik gillade det så klart och han fick medhåll av Odden som var eld och lågor över att få vara med!!!

Bilkyrkogård_20150515_03
Den här gamla bilen var säkert en skönhet en gång i tiden!

Bilkyrkogård_20150515_06
Nöjd husse med lika nöjda hundar bredvid en illa åtgången traktor.

Bilkyrkogård_20150515_09
Odden och Maxen vid en gammal folkabuss som sett bättre dagar…

Bilkyrkogård_20150515_17
S
krot? Jo det är det ju men det finns en viss charm och skönhet kvar ändå.

När vi kände oss färdiga vid denna kyrkogård körde vi hem till vagnen igen. Där blev det lunch och lite slappande ett tag innan jag tyckte att det var hög tid att låta Maxen och Kilo få lite motion. Jag googlade lite och fann ut att det skulle finnas en 5 km lång kulturstig några km bortanför campingen så jag lastade in hundarna i bilen och körde i väg. Det var lätt att hitta och vi knallade glada i väg, hundarna nöjda över att få sträcka ut och jag över att kunna gå i solen med min bok i öronen.

Slingan jag hittat visade sig vara ett riktigt lyckokast. Leden gick på lummiga stigar i varierad kuperad terräng, inte en själ såg vi till så hundarna kunde vara lösa och strosa på som vanligt i stället för att behöva vara kopplade. Utmed leden fanns det 19 olika stopp där det satte en skylt som berättade om platsen. I bland var det en gammal grund från ett torp, någon gång en bäck där man kunde se rester av ett kvarnhjul och så hamnade vi ju på dagens andra kyrkogård…

11265235_10202962048891277_6723666411792983799_n
Ja ett av stoppen var alltså på en gammal Pestkyrkogård. Lite läbbigt faktiskt.

20021_10202957767144236_4603258826413900801_n
Och här är nämnda Pestkyrkogård, enligt sägnen spökar det här…

11265510_10202957768264264_2928674250654846579_n
M
en annars var det en solig och härlig tur. Kilo poserar på ett annat stopp, en av alla stenmurar.

Leden skulle som sagt vara 5 km men jag vet inte ja. Visserligen stannade jag och läste på alla skyltar och vi fotade vid några ställen men rundan tog 1½ timme och det brukar det då inte ta att gå 5 km så jag tror nog att den var lite längre. Skönt att få röra på sig tyckte i alla fall hundarna och jag med.

Tillbaka vid vagnen igen möttes vi av en överlycklig Odd. Det är inte lätt att hålla den lilla huggormen lugn direkt! Vi fixade till middag i form av grillat i kväll och hundarna har varit med och spanat på allt som händer på campingen. I kväll har vi några fulla tyska fiskare som grannar i en stuga, dessa måste noggrant studeras och övervakas hälsar Odden 😉

Kvällsrundan blev en sväng till vitsippebacken utanför campingen där det blev en kort fotosession.

vitsippor_20150515_19
Finaste grabbarna i kvällssolen ❤

Man ska ha husvagn :)

Långhelg, underbart är bara förnamnet!

I gårkväll var vi i väg på spårkurs. Jag hade alla tre hundar med mig då Henrik skulle fixa till polon, kors i taket en av våra bilar fick lite omvårdnad! Spårandet gick fint och matte fick motion då hon la ut lite extra spåra. Kilo fick gå ett andra spår i dag, ett spår där hund nummer 1 hade gått på vilt och sladdat ut lite från spåret. Av det märktes inget på Kilo, han spårade faktiskt riktigt, riktigt fint 🙂 Positivt för då vet vi att han går efter klöven, blodet inte på spåren av en annan hund.

I dag gick jag upp skapligt tidigt och njöt av underbart väder. Odden rastades ute på tomten och sedan tog jag en längre runda med Maxen och Kilo. Eftersom vädret var så fint så tog jag med mig kameran för att fota lite bland havet av maskrosor nere vid stallet. Hundarna var så där lagom roade av att posera men några fina bilder fick jag i alla fall.

Kilo_20150514_010
Kilogrammet ❤

Siri_20150514_009
M
axenpaxen lurifaxen. Nog ser man att han är gammal men pigg är han fortfarande och hänger med på alla promenader som vi erbjuder 🙂

En stor sak som hände i dag, dax för foppispremiär! Alltså jag använder väl foppatofflor året runt men i dag var det premiär för långpromenad i foppisarna 😉

foppisar
Alltså de är ju verkligen inte vackra men förbaskat sköna är de däremot 🙂

Hemma igen började vi packa i husvagnen, det tog någon timme men när det var klart rullade vi i väg. Vi hade inte bestämt vart vi skulle mer än att vi skulle söderut. När vi passerat Mjölby tog vi upp campingkartan och med hjälp av telefonen kollade vi in vilka campingar som skulle kunna vara intressanta. Jag hittade en med bra vandringsleder runt campingen, men alla recensioner berättade att det var en sunkig camping så du hoppade vi över den. Vi åkte till en camping utan för Gnosjö men den var helt öde, trots att den var öppen och även om vi gärna har det lite lugnt så ville vi ju inte vara helt ensamma, då hade vi ju lika gärna kunnat ställa oss mitt i skogen. Till slut hamnade vi så långt söderut som Älmhult och där är vi alltså nu 🙂 Campingen är lite märklig utan uppstyrda platser och inte en plats är rak, men vi som bara ska vara här några nätter kommer nog att trivas.

Ja och en som trivs alldeles utmärkt är Odden! Första husvagnstrippen för hans del och japp, han är en husvagnshund 🙂 Vi står ganska ”centralt” på campingen så han har mycket att ligga och spana på, huvudet går som på en uggla i 360 grader för att han inte ska missa något 😉 Perfekt för honom som inte får röra på sig att kunna ligga och spana och bli trött i huvudet av det! Som vanligt väcker tre berner uppmärksamhet och eftersom det är många danskar, tyskar, holländare på campingen så får vi öva vår engelska 😉 Odden får hälsa på alla möjliga typer av personer vilket är nyttigt så klart.

I morgon ska vi nog åka på någon liten utflykt och på lördag kan det nog bli så att Hässleholmsutställningen får sig ett besök, vi är ju ändå bara ca 5 mil bort 😉 Vi har visserligen ingen hund anmäld men titta kan man ju ändå göra. Ja och att ligga och spana på en utställning borde väl göra Odden ännu mer trött i huvudet!

Att planera om

Jag gillar att planera. Det är liksom halva nöjet att planera och längta till något. Dessvärre kommer livet ofta emellan planerna… Jag hade en ganska klar bild av hur min sommar skulle läggas upp för att jag skulle kunna göra så mycket som det bara går av allt roligt jag vill göra. Men så händer det saker, saker i mitt liv, saker i andras liv, saker i hundarnas liv som kastar om min planering fullständigt.

Oddens operationer är så klart en sådan sak som kastat om mina planer. Tanken var ju att han skulle med oss och vandra både i juni och senare upp till Lappland, så blir det ju inte 😦 Ja och då måste jag så klart tänka om och planera nytt för att få det så bra som det kan bli efter de nya förutsättningarna.

En annan sak som påverkar är hur vida vårt årliga träningsläger blir av eller inte. Om inte så öppnar det upp för andra möjligheter, men samtidigt skulle det ju vara oerhört trist om det inte blir av.

V26 som vi har tänkt vara på Öland samt att vi skulle upp och vandra är en av de sakerna som ska lösas och planeras om. Eftersom Odden inte kan hänga med på 5 mil vandring i slutet av juni så finns det ju några olika varianter. Vi kan strunta i att vandra helt, fast det bär mig emot. Vi kan stanna kvar längre på Öland, det är ju ändå rätt trevligt. Vi kan lämna bort Odden och vandra vi andra, svårt att lämna bebisen hemma bara. Jag kan ta med mig Kilo och Max och vandra själv medan husse och Odden stannar hemma, kan vara så att Henrik tycker att det är en bra idé att slippa vandra 😉 Nåja vi får se vad det blir av den veckan helt enkelt.

Vår längre vandring i Lappland behöver ju också ändras lite. Det blir bara Kilo och jag i år med eftersom Odden inte kan hänga med. Nåja det gick ju fint förra året så det blir nog bra i år med, enklare på tåget med en hund i stället för två om man ska se något positivt med det hela 😉 Inte behöver jag köpa något nytt tält heller (fast jag vill ju gärna det i alla fall 😉 ).

Det blir säkert en sommar full av roliga saker även om mina planer ändrar sig både nu och då 😉

5 kilo och jag
Vi får klara oss själva på Lapplandsvandringen även i år, Kilo och jag, tur att han är ett väldigt trevligt rese- och tursällskap 🙂

Lösenordsskyddad:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Uncategorized | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Rehab

I dag var det dax för rehabbesök för Maxen igen. Det var två veckor sedan sist och då var han så jäkla pigg och fräsch i kroppen att Marie nästan inte trodde att det var rätt hund 😉 Men som jag skrivit tidigare så har Maxen den här veckan varit stel och kort i steget. Jag har varit helt säker på att det inte är ryggen som spökar igen då inga tecken har tytt på det, däremot har jag tyckte att det varit något galet fram men inte kunnat hitta vad? Det har visserligen förbättras under veckan men det kändes ändå skönt att få hjälp av Marie att kolla upp det lite mer ordentligt.

Odden fick också hänga med, mest för att han ska bli lite trött i huvudet….

På plats i Norsholm mötte vi Marie och Unix som var där och simmade. Det var klara strax innan vi skulle in till den andra Marie så vi hann byta några ord i väntrummet 🙂 Så kom då Marie ut och undrade om vi hade bernerträff på rehabavdelningen den här eftermidagen? 😉

Marie fick börja med att klämma igenom Maxen och jag förklarade vad jag sett och känt. Marie hittade  ganska snart att det var höger bog som inte var helt som vanligt. Vad det kommer ifrån vet vi ju inte men troligen har Maxen fått sig en smäll eller sträckt sig eftersom han varit så pigg sista veckorna. Jag trodde att lite el kanske skulle vara rätt för Maxen men Marie ville se honom i vattentrasken först. Väl i trasken kunde Marie se vad jag menade med att han var kort i steget fram men ju mer han gick desto mer töjde han ut steget och i stället för att köra ett kort pass i trasken mest för att se hur det såg ut så blev det ett fullpass på 15 minuter där Maxen gick på riktigt bra 🙂

vattentraskande
T
raskeli trask, Maxen kan det här nu.

Men eftersom Odden var med så bad jag Marie att kolla på hans högra armbåge som jag upplever som lite svampig. Marie höll med och jag fick lite ”skäll”… 😉 Spår var inget vi får hålla på med ännu då det är för hög belastning på armbågarna. Nähä, vad ska vi göra då för att trötta ut den lilla killen? Marie var i alla fall bestämd, det ska vara lung och vila utan belastning på Odden i ca två veckor nu, sedan kör vi i gång med rehabträning. Pust och stön säger matte och begriper inte hur det ska gå till att hålla Odden lugn?

Marie trodde att den lite svampiga känslan kan bero på en liten överansträngning  så jag fick rådet att kyla leden några gånger om dagen nu för att få ner den lilla svullnaden som finns. Svullnaden är inte varm vilket var bra men den ska så klart inte finnas alls! Någon kylpåse har jag inte hemma så när vi kom hem tog jag i stället en påse frysta ärtor och la om armbågen under några minuter, det funkade ju skapligt det med.

Under kvällen googlade jag efter kylpåse och blir lite konfunderad över priserna? Först letade jag så klart på djursidor och visst hittade jag det jag letade efter, men vilka jäkla priser?! 45 kr tror jag den dyraste kostade? och då är det en engångsprodukt! När jag sedan tittade på humansidor så hittade jag exakt samma produkt för 7 kr? Det är ju löjligt att ta över 6 gånger mer för något bara för att man säljer det på en sida för djur! Men nu ville jag helst ha en kylpåse som går att återanvända och det visade sig att apoteket i Finspång faktiskt har det så i morgon blir det ett besök där för att inhandla en sådan i stället för att använda ärtor 😉

Under kvällen blev Maxen bara piggare och piggare 🙂 Vi tog en liten promenad och från att i några dagar ha mest gått med och nosat runt så var det nu full fart på Maxens om hoppade och skuttade och bjöd upp Kilo på lek. Den där Marie, hon gör verkligen underverk med mina hundar! ❤ Nu hoppas vi att hon kan göra lika fantastiska saker med Odden om två veckor! 🙂

Blandat

I tisdags var det freestylekurs igen. Egentligen skulle ju Kilo hängt med men hemma var Odden helt gräsligt vild och energisk så efter lite funderande så ombestämde jag mig och tog med mig honom i stället. Nyopererad sedan dagen innan, ingen vidare bra kombination så klart.

För att ingen ska sätta kaffet i fel strupe, nä han fick så klart inte göra en massa trix men jag vill så klart fortfarande gå kursen och lära mig mer och dessutom finns det ju saker som vi kan köra utan att det påverkar armbågarna 🙂

Denna kväll skulle fokus ligga på att runda föremål samt tassarbete, inte lämpligt för Odden på något sätt så det gjorde vi så klart inte, men jag tittade och lärde mig ju ändå. För Oddens del blev det i stället nostarget arbete. Det där med target har aldrig varit mig grej men nu gör vi ett försök så får vi se om jag hänger i eller inte 😉

Första targeten var en pinne med lindad tejp ute i kanten där då Odden skulle sätta näsan. Det gick ganska bra första gångerna men på slutet tappade han lite intresset. Nåja vi får testa lite hemma och se om det fungerar. Den typen av target är ju tanken att man ska kunna använda för att styra hunden lite på håll eftersom min räckvidd blir längre när jag har tillgång till en pinne.

Andra targeten som vi testade var min hand. Odden skulle lägga hakan i hanflatan på mig. Det var riktigt svårt tyckte nog både Odden och jag men med lite lockande så fick vi till det några gånger, bara att träna vidare här med.

Någon som däremot är uppenbart är att tassarbete är något som Odden vill köra 😉 Han viftar friskt med tassarna i stället för att lägga hakan i handen på matte. I dagsläget olämpligt men med tiden kommer det att vara bra.

Lite korta följa frontövningar samt sitt stanna kvar blev det också och så var han ju med och tittade på de andra hundarna så lite, lite trött blev han ändå.

I dag onsdag skulle vi egentligen haft lydnadskurs men den blev inställd så då hittade vi på andra saker. Själv var jag i Stockholm hela arbetsdagen och svor över de förbannade bilköerna!

Hemma hämtade jag upp Odden hos Henrik och när han, Maxen och Kilo hade lugnat ner sig lite efter att ha återförenats (lika kära återseenden varje gång och lika jobbigt för matte att hålla dem på mattan varje gång) så åkte jag och la ett ängsspår till Odden som verkligen behövde få bli lite trött i huvudet! Jag hade lite problem med blodflaskan så någon sträcka blev faktiskt oblodad men det kan ju vara bra att träna på så klart.

Hemma var vi ute på tomten en sväng, Odden var inte alls nöjd med att matte hade honom kopplad och att han inte fick bråka med Kilo… Det är verkligen oerhört påfrestande att vakta honom hela tiden för även om jag är på honom som en hök så lyckas han ändå kasta sig och göra hopp i kopplet. Det är bara att hoppas att inget händer vid dessa tillfällen. I morgon ska jag till Marie med Maxen och då ska vi nog prata lite mer rehab för Oddens del så att jag får lite mer information att förhålla mig till när det gäller hur mycket vi ska begränsa hans rörlighet?

På kvällen när Henrik var hemma tog jag med mig Maxen och Kilo på en lite längre runda. Vi skulle gå runt skärsjön men när vi kommer dit så upptäcker jag att de har släppt ut kossorna i hagen. Jag har ju inget emot kor men när de är lösa har jag lite koskräck måste jag erkänna. Vi testade i alla fall att gå in eftersom kossorna var en bra bit bort, men vi höll oss så klart längs staketet så att vi skulle kunna smita ut snabbt om det behövdes. Ja och det behövdes för när kossorna fick syn på oss så blev de jättenyfikna och kom springandes. Hu sa jag och motade ut en motsträvig Kilo och Maxen till andra sidan staketet innan jag klättrade över själv.

kossor
Nyfikna kossor och så visade det sig att det visst var en tjur där i hagen också!

Nåja vi fick ge oss ut på kalhygget och in i snårskogen för genom hagen kom vi inte… Inte alls vad jag hade planerat för Maxen, som varit lite stel och kort i steget sista dagarna, att nu behöva trampa runt i ris och annan skit. Men han fixade det utan bekymmer, det var bara när vi skulle upp över en bergskam som jag behövde hjälpa honom med en liten puff i rumpan 😉

Operation numer 2

Då var operation 2 gjord, skönt!

Även denna gång var Krister nöjd med resultatet och han är ganska säker på att den här vänstra armbågen inte kommer ställa till några bekymmer i framtiden. Den här gången fick jag se en film av ingreppet som var helt gjort med artroskopi, häftigt och väldigt läskigt. Att se en stor tång gå in och ”röja” runt i leden är läskigt värre, att tången i sig är väldigt liten är inget man kan förstå eftersom allt på filmen var uppförstorat ca 100 gånger. Jag är glad att det här nu är gjort och att vi förhoppningsvis kom in i tid så att det här kan bli bra inför framtiden.

Nu väntar 2 veckor med stillhet, hur nu det ska gå till? Sen hoppas vi att vi får klartecken att påbörja rehab så att vi om några månader kan lägga det här bakom oss.

Jag har fortfarande svårt för att förstå hur illa det här ändå var? Från att ha rört sig med en vid front till att nu vara opererad i bägge armbågarna, det känns helt overkligt. Jag är som sagt glad över att jag denna gång fick hjälp i tid. Med Uno kom jag ju faktiskt in ännu tidigare, men då fick vi ingen hjälp, för ens det var för sent…

op 5
Hemma efter första operationen. Ett rejält bandage som vi bråkade mycket med första veckan. Andra veckan körde vi på ett Back on Track skydd i stället och både vi och Odden var betydligt mer nöjda med den lösningen.

op 3
Ja, så här ser höger armbåge ut efter operation… Tror bilden är tagen två dagar efter själva operationen.

op 2
N
ärbild på operationssåret på höger armbåge.

op 4
Odden på väg till jobbet 😉 Första tiden efter operation fick det bli badring på så att han inte skulle komma åt att slicka eller riva loss bandaget. Något som inte på något sätt hindrade vår pyssliga lilla valp. Badringen lyckades han åla sig ur och bandaget rök all världen väg…

op 6
Operationssåret på vänster armbåge från i dag. Betydligt mindre och på insidan av benet i stället för som på höger sida på utsidan.

armbågsskydd redog
Vi har lånat armbågsskydd, dessa är från Redog och sitter faktiskt helt okej. Det fiffiga med dem är att de fästs ihop över ryggen så att de inte kanar ner! Eftersom bägge armbågarna  nu är opererade så känns det bra att kunna ha på stöttande skydd både när Odden ska ut och rasta och inne där han får röra lite på sig.

Jag lär mig mycket på vägen och jag saknar fortfarande mycket information. Steg för steg tar vi oss igenom detta och jag hoppas verkligen att utgången blir så bra som jag hoppas.

Behöver jag säga att jag är oerhört glad över att vi har så strikta regler för avel på ed i Sverige? Nä tänkte väl det! Oddens föräldrar är båda fria men anlagen finns där, så är det bara. Enligt mig är det att spela rysk roulette med valpköparna när man väljer att använda belastade föräldrar. Det finns en orsak till att vi har färre belastade hundar i Sverige än i våra grannländer, låt oss fortsätta att ha det på det sättet!

För min och Oddens del spelar inte det här någon roll, om han blir frisk så är det enda han behöver avstå ifrån att gå i avel, och eftersom jag inte köpt honom med tanke på avel så är ju inte det något problem. Odden ska förhoppningsvis bli min framtida tävlingshund, lydnad, freestyle, spår kommer om inga komplikationer uppstår att fungera utmärkt och då har både jag och Odden en rolig tid framför oss! Ja för jag köpte honom ju för att få en till bästa kompis och det fixar han fint att vara även med två opererade armbågar ❤

Nöjd Odd :)

Vi fortsätter vårt spårande, det är liksom det som fungerar bäst för att få Odden nöjd och nöjd vill vi så klart gärna att han ska vara!

Började dock dagen med att rasta alla grabbarna på tomten, ge dem frukost och sedan fick Odden en liten 500 m rastning i skogen själv. Därefter var det de stora grabbarnas tur att få promenera lite och vi passade på att vara ute en timme när Henrik kunde vara hemma och passa liten. Hemma blev det frukost och så passade jag på att få ner lite fröer i jorden. Persilja, både krusig och slät, dill och sallad fick det bli eftersom det är det som vi använder oss mest av.

Vi hängde sedan hemma. Jag plockade lite här hemma, vi var ute och plockade några högar med bajs på tomten, hundarna fick leta lite godis i gräset och så hade jag lite pälsvård med både Kilo och Odden. När Henrik kom hem fick han åka och lägga ett spår åt Odden. Själv drog jag igång ett bullbak under tiden som spåret skulle ligga.

Efter nästan 3 timmar var det dax att låta Odden ta sig an spåret. I dag blev det på ängen, ca 300 meter med fyra vinklar. Det blåste lite men Odden tuffade på utan bekymmer. Han är så duktig i spåret och det är så jäkla skoj att spåra med honom. Två gånger var jag säker på att spåret gick åt ett visst håll men Odden gick inte ditåt. Mycket riktigt visade det sig att jag hade fel och att Odden var helt rätt 🙂

odden spårar
O
dden spårar som en lite vessla 🙂 För fyra veckor sedan smög han runt i spåret, ett långsamt steg i taget. Nu går han raskt utan tvekan men är lugn och noggrann.

odden och matte
Nöjda över att klöven är hittad.

Odden fick sedan åka hem med hussen och så fick Kilo och Maxen som avundsjukt suttit i bilen och kikat när Odden spårade komma ut och gå en promenad. Det blev en tur över Björksätterhagarna och båda hundarna var pigg och sprang glatt runt. Hemma fick alla hundarna kvällsmat och sedan åkte vi bort till Tommy och Anette för middag igen. Grillspett smakade mums!

Odden har ”lekt”med Henry, Maxen tiggt gottis och Kilo har spanat ute på tomten, alla nöjda och glada. Ja i dag är faktiskt Odden riktigt nöjd och har kännts harmonisk igen, att få vara med är viktigt för honom. Jag hoppas att vi får en lika bra dag i morgon för sedan blir det två tuffa veckor igen, men vi ska nog klara av det med, vi har ju inget val!

Blod, klöv och spår är våra bästa vänner.

Vi spårar och spårar och spårar lite till nuförtiden.

På torsdagskvällen fick Henrik lägga ett spår på ängen. Ett U-spår med ca 75 m mellan vinklarna. Det blåste rejält så jag var lite rädd för att det skulle vara för svårt för Odden som ju ändå är nybörjare. Liggtiden däremot var inte så lång, knappt 1½ timme. Odden som haft en tråkig dag var eld och lågor och slog på näsan direkt. Han spårade verkligen jättebra och hade full koll på spåret trots vinden. Vinklarna fixade han snyggt och det verkar inte spela någon roll om det här höger eller vänster vinklar, annars brukar ju ett håll vara lättare än det andra är min erfarenhet. Klöven sedan är ju en jackpot belöning varje gång 😉

odden efter spår
Älskar att se en trött och nöjd Odd! Ja och just nu är det i stort sätt bara att spåra som kan göra honom så här nöjd.

I dag var det dax att åka på spårkurs igen. På plats började jag med att gå ut ett spår och sedan var det Kilos tur att gå sitt spår. VI fick med oss en kille som skulle gå bakom och när vi gick mot spåret så såg jag att Kilo gick och sneglade på honom vart och varannat steg? När vi sedan började spåra betedde sig Kilo jättekonstigt, sprang mest i väg och i vinklarna gick han med ”flit” bara rakt fram och försökte komma undan. Stannade och tittade på den stackars killen bakom och visade på alla sätt att han inte gillade honom. Vi försökte då att locka honom att hälsa, nej tack sa Kilo. Han kommer visserligen fram när jag säger åt honom men hade han fått välja hade han hellre sprungit åt andra hållet? Det här är inte alls likt Kilo som ju snarare är överdrivet social och sitter i knät på folk? Killen trodde att det kunde vara för att han luktade viltsvin om kläderna (han jagar) men jag vet inte ja? Till slut fick han gå tillbaka samma väg som vi kommit så satt jag och Kilo och tog det lungt ett tag innan vi gjorde ett nytt försök i spåret. Kilo var tveksam i början men sista 100 meterna spårade han fint.

Efteråt gick jag och pratade med Evelin och vi funderade på olika lösningar. Nu hade Kilo fått två spår i rad som gått riktigt dåligt och jag kände att jag ville bryta det mönstret. Två val fanns. 1 att vi gick ut ett nytt kortare spår eller 2 att vi gick ett andra spår, alltså gick ett spår som någon annan redan gått men att vi la dit en ny klöv så klart. Vi valde till slut alternativ 2 och fick med oss Lena att gå bakom. En något fundersam Kilo fick på sig selen igen och så gav vi oss av. Ja och att Kilo egentligen kan spåra behöver jag ju inte fundera på, han spårade fint och löste hela spåret utan några bekymmer.

Nu återstår ju frågan om det är att dygnspåren blir lite för svåra (vilket jag inte tror) eller om det möjligen var det här med att killens kläder luktade gris som var bekymmret (vilket jag också tycker är lite konstigt?). Nåja, vi ska nog försöka lägga något spår här hemma till Kilo igen och se vad som händer då?

Efter lite fika där Odden fick vara med ute så var det Oddens tur att spåra. Vi fick med oss Evelin att gå bakom och Odden tuffade i väg. Han är så häftig den här valpen!!! Spårnoga och så glad ❤ Han verkligen älskar att spåra och att höra hans sniffande och grymtande i spåret gör att jag också älskar att spåra.

Odden löste hela spåret, ca 400m, fin, fint. Ca 20 meter innan klöven så fick han ett tapp och vinglade ut på en runda men han gick tillbaka och löste det sedan med klöven som belöning så klart 🙂

Odden fick vara med ute en stund till men sedan började det att regna så då fick han hoppa in till Kilo i bilen medan jag hängde med Sanna och Linus och kikade på deras spår. Sedan var spårdagen slut och jag åkte vidare. Först åkte vi förbi Ingela och fick låna två armbågsskydd till Odden. Förhoppningsvis kan dessa hjälpa oss efter nästa operation så att vi slipper de klumpiga och svåra bandagen. Det fiffiga med dessa skydd är att de kan fästas över ryggen och alltså inte kan kana ner.

Sen fortsatte vi till CityGross för att inhandla lite mer märgben, det går åt ett gäng nu när bentuggande är ett viktigt verktyg för att hålla Odden stilla, lugn och nöjd 😉 Hemma mötte en yrvaken Max oss och grabbarna fick ett varsitt märgben direkt. Det verkligen ösregnade ute så de fick ligga på trappen eller inne vilket Maxen och Kilo tycker är lite konstigt, de vill helst ligga ute på gräsmattan. Under tiden som hundarna tuggade så plockade jag en massa här hemma men sedan tog vi och vilade en lite stund i soffan.

På eftermiddagen slängde jag på mig regnkläder och tog med mig Max och Kilo ut. Det är visserligen skönt att komma ut även när det regnar men efterarbetet är inte lika skoj. Hundarna behövde verkligen fönas av efteråt då det dröp om både dem och mig. En snabb dusch sedan för min del och sedan gav vi oss av bort till Tommy och Anette där resten av Henriks familj var samlad. Smaskig middag och hundarna höll sig nära Henry för det är ju där man kan få en smula eller två 😉

Tre nöjda hundar ligger nu och sover så vi ska bara ta en sista kissväng så är det nog dax att ta kväller för mig med.