För få

Det är väl märkligt att semesterdagarna alltid är för få?

Jag sitter och försöker få ihop dessa ynka dagar med allt jag vill göra i år, det går så där… England kostar semesterdagar, om/när vi kommer i väg till Italien kostar det semesterdagar. Att åka till Öland kostar semesterdagar, Byske kostar semesterdagar och att vandra kostar semesterdagar. Om man sedan skulle önska göra något mer så börjar det bli knapert med dagar… Att jag dessutom vill ha semester under perioder då min arbetsplats inte tycker att det är lämpligt gör inte det hela lättare att planera.

Jag har ju aldrig förstått varför man vill ha semester i enbart juli? Jo visst kan vädret vara bra, men så jäkla mycket bättre brukar det då inte vara. Dessutom får man trängas med alla andra semesterfirare, betala dubbla priser för att det är högsäsong och aldrig vara i fred. Nä inte min önskesemester på något sätt.

Dessutom ska det ju helst sammanstråla med Henriks semester. Just nu tänker vi nog att det blir midsommar på Böda i år igen 🙂 Semester veckan efter för att kunna vara kvar några dagar extra och sedan avsluta den veckan med att åka till Grövelsjön och vandra. Sen blir det några veckor jobb för oss båda innan vi försöker få till lite mer semester.

Att försöka klämma in en vandring uppe i norr har vållat mig en del bekymmer men så började jag fundera på om jag kunde lägga den i samband med Byske? Jag ska ju ändå norrut, varför inte slå två flugor i en smäll? Tanken är att vandra först, ta tåget söderut och så låta Henrik plocka upp mig och hundarna på en lämplig station, ja såvida han inte blir helt betagen av vandring i juni och vill hänga med till lappland också, fast det räknar jag nog inte med 😉 Ja den lösningen tål att fnula vidare på. Jag hoppas ju att Hanna vill med på den vandringen så det gäller ju att det tidsmässigt även funkar för henne då. Men i värsta fall kan jag ju vandra solo igen, det funkade ju faktiskt fint.

Sen skulle jag ju inte vara ledsen om jag hade några dagar kvar till hösten så att man kan hitta på något spontant eller ha möjlighet att göra en stugtur i södra fjällkjedjan till exempel. Ja som sagt, semesterdagarna är på tok för få för det finns alldeles för mycket skoj att göra.

neptuni åkrar kilo
Kan ju verka tråkigt att återvända till Öland hela tiden men nä, det finns alltid nya platser att upptäcka och gamla godingar att njuta av igen 🙂 Här är det Kilo som får posera nere vid strandkanten vid Neptuni åkrar, en favoritplats för just fotografering.

Något som är trevligt är i alla fall att det nu är helg. Det känns bra efter en jobbig fredag på jobbet….

När jag kom hem var det faktiskt  helt okej väder så jag bytte raskt om och gav mig av ut i skogen. Det är så skönt att hinna gå en ordentlig tur när man kommer hem efter jobbet innan det blir mörkt. Pigga glada hundar och skapligt väder, det är en bra start på helgen det!

Nu hoppas jag att helgen kan bestå av härliga promenader, trevlig skidåkning på tvn, och lite lugn och ro för att ladda inför nästa vecka 🙂

Det börjar dra ihop sig till..

.. avresa mot Crufts 🙂

Att resa är alltid skoj, att packa är inte alls lika skoj! Den här gången är vi även en mer i bilen vilket ju gör att vi ska packa så lätt som det bara går. Inte alltid helt enkelt. Jag försöker hålla mig till en mjukväska med saker till mig, en ryggsäck med Maxens saker samt en ”påse” med foder till honom, ja och så handväskan då så klart.

Maxens saker går ju fort att plocka ihop av gammal vana. Mäta upp foder och lägga lite tabletter med mussla och tranbär i en burk. Se till att alla papper är i ordning och nedstoppade och så ska det ju med lite borstar, sax och viktigast av allt snask 😉 Tid för avmaskning är bokad, bara att hoppas att veterinären som just nu är sjuk är frisk på måndag… Annars får jag väl panik åka in till Norrköping. Känns alltid lika fånigt när den där avmaskningen ska ske. Jag tar med tabletter, jag ger hunden och det enda veterinären gör är att kolla chippet samt rita en kråka i passet, allt för priset av 190 kr, fattar faktiskt inte vad jag betalar för?

Men sedan kommer vi till mina saker, pust, suck och stön. Jag hatar att packa kläder. Det brukar sluta med att jag bara kastar i en massa och när jag sedan kommer fram och ska använda kläderna så undrar jag hur tusan jag tänkte när inget faktiskt passar ihop?! Nåja det får bli helgens aber, eller ännu mer troligt, måndagsnattens 😉

På tisdag börjar i alla fall resan och jag och Maxen blir som vanligt upplockade i Norrköping. Hmm kanske dax att fixa någon som kan skjutsa in oss! Sen är det ett knappt dygn i bil innan vi är framme vid hotellet. Billigt boende har vi fått ordnat för oss av familjen Greens, tror det var 55 pund per dubbelrum och natt, det tackar vi för! Till och med färjorna är bokade i förväg så det mesta verkar vara under kontroll.

1920255_10201931825856345_1848393032382058292_nDax för grabbarna att ge sig ut på långresa tillsammans igen, den här bilden är från senaste långresan, den till Tjeckien.

Maxen har i dag förberett sig för resan och utställningen genom att få elbehandling hos Marie.  Det är ju klart att gamlingen ska få de bästa förutsättningarna för att kunna visa upp sig i fin form när han nu ska på världens mest anrika utställning och är det något som får Maxen att må lite extra bra så är det definitivt elbehandlingarna. Men det höll på att skita sig fullständigt då jag efter att det hänt en massa på jobbet glömde bort att vi hade en rehabtid i dag?! I panik ringde jag typ tre minuter innan jag skulle vara där och bad Marie ringa upp. Fräste hem på två hjul i kurvorna, lastade in en aning förvånad Max bak i bussen och drog mot Norsholm. Jag chansade helt enkelt på att det kanske skulle kunna lösa sig och när Marie några minuter senare ringde upp mig och frågade vart jag var så förklarade jag att jag varit klantig och dum och snälla, snälla Marie erbjöd oss att komma ändå, trots att vi egentligen redan tidigare hade sista tiden för dagen och hon skulle sluta ❤ Hur snäll får man vara liksom?! Tacksam är ett för fjuttigt ord från min sida i dag för det känns verkligen skönt att Maxen hann få den här behandlingen.

I övrigt för hans del återstår nu en ordentlig genomkamning i helgen samt att han på måndag efter att han simmat kommer bli schamponerad och fönad enligt konstens alla regler. Pälsen är fortfarande en bristvara, suck, men lite, lite har det vänt. Det får nog bli en snabb föning på fredags morgonen innan utställningen så ska det väl ändå vara okej. Det är den där piprensaren till svans som jag inte vet hur jag ska kunna trolla till? Extensions, kan det vara något?! 😉

För egen del ska jag ladda upp några böcker i mobilen, se till att låtlistan jag vill ha från Spotify ligger i offlineläge och försöka komma ihåg att lägga ner reseadaptern (vilket jag i stort sätt alltid misslyckas med…). Låtlistan är förövrigt viktigast eftersom jag räknar med att köra skitpass på natten även denna gång och då är poppiga, svängiga låtar ett måste för att vara pigg och alert 😉

Ja då är det bara att vänta in tisdag nu då så drar vi på nästa äventyr 🙂

Andas fjälluft tillsammans med husse

Har tänkt få med mig Henrik ut och fjällvandra lite i sommar. Tanken är en kort tur med två, möjligen tre, övernattningar i tält… 😉 Planen är nog att dra upp till Grövelsjön, knalla upp på Jakobshöjden ner mot Hävlingestugorna eller kanske gena uppe på Långfjället (om vi inte virrar bort oss som Hanna och jag gjorde när vi gick den sträckan åt motsatt håll….) och så bort till norska sidan och norra delen av Grövelsjön vid Sylen. Där någonstans slår vi läger första natten. Dag två fortsätter vi längre in i Norge och mot Revlingkletten som vi rundar och några km efter att vi vänt mot Sverige igen är det nog lagom att slå läger för natt 2. Sista dagen blir det då att återvända till Grövelsjön. Totalt runt 5 mil, det borde gå utan att jag jagar livet ur Henrik 😉

karta
Karta över området jag funderar på.

Det vore ju fantastiskt om Maxen fortfarande var så pigg att han kunde hänga med, för det är skapligt lättvandrat i det här området, men det är inget jag vågar räkna med. Kilo och Odd ska i alla fall med och Kilo kommer få bära både sin, Odds och eventuellt Maxens mat och grejer i klövjan då. Det blir ju inte mer än det han hade när vi vandrade själva, snarare mindre, så det är inga problem.

Max
Maxen, fjällen klär honom verkligen ❤
2013, Skarsfjället i bakgrunden.

njupeskär
Kilo var bara 9 månader första gången han fjällvandrade. En aning tidigt men första året gick vi ju bara dagsturer så det funkade bra 🙂 Här med Njupeskärsfallet i bakgrunden, 2012.

Tält har vi ju, tremannatältet som Hanna och jag hade när vi gick Jämtlandstriangeln funkar ju fint till det här. Kök har jag ju också eller rättare sagt jag har allt som jag behöver. Henrik däremot har ju inte en massa saker. Sovsäck och liggunderlag är väl det som främst saknas. Jag har visserligen en sovsäck till, den kanske skulle kunna fungera, vi får väl se. Frågan är ju egentligen bara om den är tillräckligt varm, annars funkar den så klart 😉 Liggunderlag får vi väl köpa eller så kanske han kan få låna Hannas. Ryggsäck är ju också ett måste men jag har ju min 55 liters och sedan har vi även en 38 liters. Hanna hade ju sin 38 liters förra året och hon och jag klarade oss ju på samma kombination så det borde Henrik och jag också göra. Jag tror nog att jag skulle kunna rota runt i garderoben och hitta vettiga kläder till Henrik också men kängor/skor behöver vi nog fundera över vad han ska ha, tunga kängor med stålhätta som han har annars lämpar sig inget vidare i fjällen om han inte vill få ont i fötterna 😉

Jag tror att hundarna skulle bli alldeles tossiga av glädje över att få med sig hela flocken upp och vandra. Det är inte ofta Henrik och jag går promenader tillsammans men de gånger som det sker är verkligen det bästa hundarna vet. Ja och eftersom det är en skaplig absid i tremannatältet så är ju inte utrymmet för att få plats något problem. Kilo var visserligen inte förtjust i att sova i absiden men det går om han måste. Odden kan man ju fundera på om han är kvar på morgonen om man lägger honom i absiden? Nåja det löser sig alltid. Skulle Maxen kunna hänga med sover han naturligtvis bredvid matte inne i innertältet 😉

källfjället
Källfjället, Sälen 2010, Maxen, Olle och så jag då. Nu har jag tänkt att ta lite bilder på Henrik och hundarna i fjällmiljö 😉 Foto Hanna Nilsson
PS. Ollebusen, hur jäkla fantastiskt vacker och söt var inte den hunden!

Fler röntgenresultat

I måndags simmade vi så klart igen. Odd som ju verkligen inte gillar det slapp faktiskt helt och blev nog en aning förvånad över det 😉 Första 10 minuterna satt han mest på avspolningsbänken och gjorde sig liten men när han upptäckte att vare sig matte eller hussen ”bråkade” med honom blev han betydligt kaxigare och sprang runt och terroriserade Max och Kilo.

Maxen fick simma strax över 10 minuter den här gången och Kilo fick köra ett rejält pass. 3*10 minuter, pust sa han. Han fuskade en del med bakbenen mellan varven så det gäller verkligen att se upp och ligga på honom så att det blir träning av det hela och inte bara lite plask och lek 😉

På tisdagen började vi ett nytt liv för hundarna, eller rättare sagt vi återgick till gamla vanor. Under tiden som Odden varit liten så har ju svärfar Tommy gått upp på förmiddagen och rastat hundarna och sedan har jag eller Henrik åkt hem på lunchen och rastat igen. Nu tar vi dock bort förmiddags rastningen och låter Tommy köra lunchrastning så att jag och Henrik slipper åka hem mitt på dagen. Det kommer nog inte vara några bekymmer förutom att liten kanske hittar på lite mer hustomtesyslor 😉 Först dagen gick i alla fall fint. Att ha någon som kommer till hundarna på lunchen är så klart bra av flera anledningar så vi är glad att vi kan utnyttja svärfars pensionering på det här sättet! Snart är ju dessutom vädret förhoppningsvis så bra så att hundarna kan börja vara ute åtminstone halvdagar. För Kilo och Oddens del skulle det så klart gå bra redan nu men Maxen vill jag inte ska ligga ute i hundgården innan det blir lite varmare. Maxen själv är inte nöjd med att inte få vara i hundgården och blänger tydligen surt på Tommy varje gång han lämnar in dem i huset efter promenaden i stället för i hundgården 😉

10959420_10202538587265001_8055339262473390996_n
Odden som blev fem månader i måndags.

Nu börjar det återigen ramla in lite röntgenresultat på Kilobarnen. Så här långt är 6 av 8 röntgade, 4 med HD A, 1 med HD B och 1 med HD C, på armbågarna är alla UA 🙂 En fin statistik tycker pälsfarmor och är nöjd 😉 Två kvar att röntga, jag hoppas att de snart kommer till skott de med. Snart är det dax för Mh för de små liven, det ska bli så spännande att se hur den här kombinationen slog ut och framför allt att få träffa alla igen. Alla valpköparna verkar nöjda med sina valpar och det är så klart det viktigaste!

Debuterande Odd

Äsch nu är ju helgen slut igen, varför går helgerna så mycket fortare än vardagarna?

I går hade vi en hektisk morgon. Jag vaknade nämligen och upptäckte att strömmen hade gått? Inget bra när vi hade en tid att passa. Men jag hade vaknat fem minuter innan klockan borde ha ringt så det var lugnt. Jag klev upp, gav hundarna frukost och tog sedan en morgonrunda. Klockan sju var vi sedan klara och hela familjen rullade mot Örebro, det var dax för Oddens debut i vänstervarvande.

Maxen och Kilo fick ligga kvar i bilen och så gick Henrik, jag och Odden in i hallen. Konstigt tyckte Odden om att lämna brorsorna i bilen och konstigt att det var en massa andra hundar där inne i hallen. Vi var där ca 30 minuter innan det var dax att kliva in i ringen så Odden hann vänja sig lite och bli bekant med de andra bernervalparna. För att vara första gången så skötte sig Odden helt okej. Var skapligt fokuserad på mig och stod riktigt fint, att springa var dock lite svårare. Resultatet blev 3 av 3 med Hp.

10408001_10202533417255754_8907528370565934608_n
O
dden efter bedömningen.

Vi kom ju hem ganska skapligt efter utställningen så jag hann ta en rejäl skogspromenad med hudarna innan jag bänkade mig framför tvn för att titta på skidorna. Damernas blev ju spännande värre och jag passade på att utnyttja min nervositet till hundträning. Kilo fick köra fjärrskiften på fårfällen framför tvn medans jag kommenderade och kikade på tvn bakom honom på en gång. Han skötte sig fint 🙂

Odden var trött efter sin debut så när skidorna var klara fick han stanna hemma  och så tog jag med mig Maxen och Kilo på en promenad till. Resten av kvällen blev ganska slapp, väldigt skönt 🙂

I dag vaknade jag vid sextiden av att Odden stod och hulkade, magen var tydligen tom och han kräktes lite galla. Bara att hoppa upp och torka och så ge honom en näve foder så att magen stabiliserade sig men sedan så gick vi och la oss en timme till.

Vid sju gick vi upp, käkade frukost och tog sedan en längre morgonrunda. Det snöade i går kväll och i natt så hundarna sprang runt i nysnön och njöt. Hemma packade jag bara in lite nya köttbullar i ryggsäcken och sedan var det dax för Odden och mig att åka. I dag lämnade vi övriga hemma och åkte bara Odden och jag. Maxen och Kilo rastade hussen runt Skärsjön och fick sig lite skön motion 😉

Framme i Motala tittade sig Odden förundrat omkring och när vi kom in i ridhuset fick  han se en Bergamascohund, en sådan är med rastaflätor ni vet, och Odden visste inte riktigt vad han skulle tro, var den en hund? var det en hög med hår eller vad var det för något? Haha han såg verkligen skojig ut där han stod och misstroget glodde på dessa märkliga hundar. Vi var där ganska tidigt men det var nog bara bra så hann Odden ”boa” in sig. Han är lite försiktig och mesig men även otroligt nyfiken vilket ju gör att han tar sig ann saker som är läbbiga på ett bra sätt, det gillar jag.

När vi anmälde så var det tre olika klasser, 4-6, 6-9 och 9-12 månader, men väl på plats så var klasserna sammanslagna så Odden fick gå med två stycken 7 månaders valpar. Han skötte sig helt fantastiskt bra, stod som en klippa med förväntansfulla ögon och rörde sig sedan riktigt bra. I går var han lite försiktig och lite tveksam när vi skulle springa, i dag var det inga betänkligheter utan han travade på och låg till och med lite före ibland 🙂 Av någon anledning tyckte domaren att han skulle stå som etta av hanarna så Odden skulle sedan in mot tikvalpen. Den fick dock inte HP så det blev ett BIR av att vara bästa hanvalp i dag. Gruppfinalerna kördes efter varje grupp, det var ju bra. Jag var dock helt oförberedd när det väl var dax, hade inte ens rätt koppel på Odden och dessutom var han helt nedlortad med sågspån och bös från ridhuset. Nåja, snabbt byte av koppel och en avborstning och så sprang vi in. 6 valpar med i gruppen och jag tänkte att han nog skulle kunna bli placerad i alla fall. Nu tyckte domaren att han till och med skulle stå som nr 1 och ingen var nog mer förvånad över det än jag 😉

Fast det innebar ju även att vi inte fick åka hem och jag hade ju liksom planerat att både se skidorna och få en del gjort här hemma. I stället fick vi vara kvar i ett ridhus som efter ett tag blev lite ruggigt. Men nyttig träning för Odden var det helt klart! En annan miss var ju att jag inte hade tagit med någon lunch till Odden, det räddade vi dock med några köttbullar och 1½ kokkorv, Odden var nöjd med det 😉

I BISet var Odden verkligen trött men han skötte sig fortfarande exemplariskt 🙂 Någon placering blev det inte men vi fick ju en extra träningsrunda så det var ju bra.

DSC_0534_01
Liten Oddepodde. I morgon blir han 5 månader så vi passade på att ta månadsbild i dag.

Oj så glad Odden blev över att träffa sina storebröder när vi kom hem. Eftersom han var ganska trött så valde jag att bara låta hundarna busa lite på tomten här hemma tills Henrik kom hem och vi kunde ta några månadsbilder.

bus
Till och med farbror Max kunde nedlåta sig till att busa lite med Odden när han kom hem igen 😉

Odden fick sedan sova en stund medan jag tog en promenad med Maxen och Kilo. Det var nästan mörkt innan vi var hemma igen och jag får väl erkänna att så jäkla mycket har väl inte blivit gjort här hemma i dag. Inte ens mat orkade jag fixa utan det fick bli rester från gårdagen, men det funkar ju det med. Grabbarna fick varsitt grisöra nu på kvällen och jag gissar att de nu strax går och nattar. Måndag i morgon, igen? Men det är ju bara nästa vecka och sedan ytterligare 1½  arbetsdag, sedan bär det av mot England 🙂

Foder, dyrt tycker jag.

Det här med foder till hundarna kan man ju bli tokig på! Att rådfråga känns närmast hopplöst då det som funkar på en individ inte alls behöver funka på en annan. När man sedan hittar ett foder som funkar för hunden så kan man i stället reta ihjäl sig på priset! Hur tusan kan en säck hundfoder kosta så vansinnigt mycket?!

Här hemma är det tre olika sorters foder till tre hundar som gäller. Maxen äter ett veterinärfoder, Specific CCD, som ju då ska motverka att han återigen drabbas av urinstenar. Fodret verkar i alla fall smakrikt för alla tre hundar är intresserade av detta foder, fast eftersom både Kilo och Odd är matgalningar så kanske det inte är någon riktigt bra värdemätare 😉 Men Maxen är ju kinkig med maten och han äter faktiskt fodret med hyfsad aptit även om han har perioder då det är si och så med ätandet…

Fodret är däremot vansinnigt dyrt! Över 800 kr hos veterinärerna och då för 15 kg, vilket är ungefär en månadsförbrukning för Maxen. Oftast beställer jag därför hans foder via någon av foderbilarna, Vetzoo, brukar funka bäst för oss. Där kostar en säck 799 kr men titt som tätt får vi en 10% rabatt erbjudande därifrån vilket jag så klart utnyttjar då. Ska jag vara ärligt så letar jag konstant efter olika rabatterbjudande på hans foder och när jag hittar något slår jag till. Sist var jag hos veterinären på föreläsning och då var det 20% rabatt på just Specific så då slog jag så klart till på två säckar. Men ärligt 800 kr för 15 kg foder, är det vettigt?!

Kilo äter i alla fall billigt 🙂 Han äter Doggy extra aktiv som är ett högenergifoder och som han funkar bra på, gott är det tydligen också men det tycker ju han om allt…. 😉 Här handlar jag av en liten, hyfsat lokal leverantör som gett mig ett bra pris. 375 kr för en 18 kg säck, tack för det! Kilo som äter betydligt mer än Max kommer ändå undan med nästan halva kostnaden per månad, galet! Kilo äter mellan varven även färskfoder och då i form av Fodax. Det är skapligt billigt i jämförelse med många andra färskfoder och har fungerat bra på mina hundar som jag kört det på.

Odden äter Pro Plan för tillfället och kommer få fortsätta med det några månader till innan jag fasar över honom på till att börja med Doggy extra aktiv. Förhoppningsvis passar det fodret även honom. Här är priset 659 kr för 14 kg, hutlöst säger jag! Hittills har jag kunnat hitta fodret till rabatterade priser genom olika erbjudanden men som sagt galet höga priser är det!

Jag begriper faktiskt inte vad det är som gör att hundfoder ska vara så förbaskat dyrt? Det är ju inte direkt oxfilé som malts ner. Fick jag önska skulle jag gärna köra bara färskfoder till mina hundar men det funkar tyvärr inte. Vi är alldeles för ofta på resande fot för att det ska vara smidigt så därför kör jag färskfoder vissa mål i stället. Maxen ska ju helt bara äta sitt foder och inget annat (alltså inget godis eller några ben heller utan enbart sitt foder). Så strikt är jag dock inte utan han får både snask och ben mellan varven, men färskfoder brukar jag inte ge honom. Odden som växer håller jag inte på att mixtra med, han får sitt foder och i stort sätt inget annat. Fast när vi tränar får han så klart snask fast oftast duger det med hans foder även som träningsgodis, han är en matskadad liten valp till mattes stora glädje 🙂 Lite ben får han ju också, men än så länge har han inte fått något färskfoder och det kommer få vara så ett tag till. Fast rannsakar jag mig själv så måste jag ju erkänna att han även äter en del annat. Han är som sagt matskadad och tuggar glatt i sig gurka, äpplen och andra grönsaker och det tycker jag nog att han kan få göra.

mat
Mat är gott tycker Odden!

Uppfödare

Nyligen läste jag en sorglig historia om en valpköpare som blivit lurad av sin uppfödare och i dag läste jag en historia om en uppfödare som blivit blåst av sin valpköpare, lika trist oavsett vem som lurar vem och för mig obegripligt?! Jag har full förståelse för de valpköpare som inte är så aktiva med sina hundar, de som ”bara” vill ha en familjehund att gå promenader med, mysa i soffan med och kanske ge en ostkant vid matbordet till. Att den typen av hundmänniskor inte har ett jättebehov av att jämt och ständigt hålla kontakten med sin uppfödare kan jag som sagt förstå, men att de inte förstår att uppfödaren vill veta vad som blir av sin valp begriper jag däremot inte. Det räcker ju liksom med att skicka ett litet meddelande någon gång om året och berätta om hunden mår bra eller inte, det kan väl inte vara så svårt? Ja och hur någon kan vilja bli uppfödare men inte vilja ha kontakt med sina valpköpare begriper jag så klart inte heller? Jag menar inte att man måste ställa upp dygnet, 365 dagar om året, men som sagt att kunna svara på frågor och på något sätt gå att kontakta om det händer hunden något, det borde väl verkligen ligga i uppfödarens intresse enligt mig.

Själv är jag glad att jag hittat de uppfödare som jag gjort till mina hundar. Två av tre har blivit goda vänner som jag i bland dagligen har kontakt med om stort och smått, om hundar och om andra ohundiga saker, och det trots att den ena alltså inte längre har någon ”valp” hos mig längre eftersom hunden är borta. Den tredje var jag också nöjd med och fick det stöd och den hjälp jag behövde när det begav sig.

När vi köpte första hunden hade vi nog mest tur, inte kunde vi då veta att uppfödarna skulle bli goda vänner till oss. Första åren kan man väl inte heller säga att vi umgicks, men jag kunde ställa frågor och höra av mig med bilder och resultat och fick alltid ett svar tillbaka, då som nybörjare betydde det oerhört mycket. Med tiden har väl kanske behovet av att ha en uppfödare att fråga om allting minskat, jag lär mig ju så klart efter vägen, men fullärd är man verkligen aldrig och själv anser jag mig fortfarande som en relativ nybörjare så nog frågar jag fortfarande både nu och då när jag inte förstår eller när jag bara är vetgirigt nyfiken 😉 Att ha uppfödare från annat land, om än bara grannlandet, är också intressant eftersom det faktiskt i bland skiljer en del på hur vi gör till vardags eller vad som gäller i olika frågor. Allt vi gör i Sverige är inte bättre, något som jag i bland tycker att vi svenskar glömmer bort…

Kaka söker maka heter det väl och det är så klart så att det har visat sig att jag har en hel del gemensamt med mina uppfödare och det är därför vi har blivit mer än bara uppfödare/valpköpare med varandra. Nina och jag har till exempel sport, och då speciellt vintersport, som stort gemensamt intresse. Nu när det är skid VM i Falun finns det en risk att chatten går varm mellan oss och då avhandlas som sagt inga hundar utan nu är det skidor som gäller. Att vi dessutom ”representerar” varsin stor skidnation gör ju det hela så klart lite extra skoj 😉

Själv är jag nu inte uppfödare men Kilo har ju en kull valpar. När valparna skulle levereras bad jag faktiskt Eva som var uppfödare till kullen att skicka med ett litet brev från mig till varje valpköpare. Ett brev som bara berättade vem jag var, mina kontaktuppgifter och en hälsning att om de önskade så var de varmt välkomna att höra av sig och hålla kontakten med mig och pappa Kilo. Jag är ju nyfiken, vill veta hur mina ”barnbarn” mår och utvecklas, om det uppstår några problem och om jag kan göra något för att hjälpa till. Glädjande nog så är det några av dessa valpköpare som har hört av sig till mig och några av dem har jag även träffat 🙂 Om ca 2 månader så är det dax för denna kull att göra MH och jag ser verkligen fram emot att få träffa dem, följa dem under MH:t och se hur kombinationen blev.

1234188_630067057044504_1338031221_n
Lycka i bild!
Att få dela sin hunds framgångar med hans uppfödare och dessutom när hunden är ”gammal” veteran, ja det måste väl vara en lyckosam uppfödare/valpköpare kombination 🙂

1970400_10200753446517598_1742339548_n
Delad glädje är dubbelglädje!
Max tillsammans med ägare, uppfödare, pappas ägare och mammas ägare på Crufts förra året.
Är det något jag gärna skulle uppleva i framtiden så är det att få stå vid ringsidan och se en av mina pojkars avkommor göra bra i från sig och att få gratulera ägaren efteråt 🙂

 

Blä för vatten

I måndagsr var de sim igen och alla tre pojkar fick plaska runt i poolen. Odden fick börja och nä han gillar det verkligen inte!!! Han har visserligen nog kommit underfund med att han inte kommer att dö och det är en aning lugnare plaskande nu mot första gångerna, men gillar det gör han inte! Att bli avspolad och fönad efteråt däremot gillar han skarpt, alltid något 😉

Eftersom han är så ung ännu så är jag ju inte ute efter att det ska vara någon träning för honom, jag vill egentligen bara att han ska kunna ta det lugnt i poolen så att vi senare kan använda det som en träningsform. Därför lägger jag inte så stor vikt vid att han plaskar en massa, tids nog kommer han att lära sig och förstå att det är smartare att simma lugnt än att slå med frambenen ovanför ytan 😉 Jag gissar även på att han kommer få till en bättre simteknik i sommar när vi kan vara ute i sjön i stället, det brukar vara lättare upplever jag.

Maxen fick också simma och var nästa man ut efter Oddens plaskande. Maxen vill inte gå i poolen men väl i vattnet tycker han om att simma och gör inte minsta lilla försök att gå upp. Det måste helt enkelt vara det där med rampen som gör honom tveksam? Han fick simma 9 minuter och simmade fint och lugnt. Nästa vecka kan vi nog öka på tiden lite igen 🙂

Kilo var sist ut och den här gången fick han simma allt i ett svep. 21 minuter blev det och han jobbade på fint. Han har ju en tendens att slarva med bakbenen i bland och har av den anledningen en storlek mindre flytväst, men i dag jobbade han alltså på fint. Vi varvade med streamerna för att det skulle bli lite mer arbete över det hela och Kilo vet vid det här laget vad som ska göras och simmar mitt i strömmen när jag ber honom, duktig kille!

Bra med sim som motionsform för  annars är det verkligen isgata här hemma just nu och svårt att motionera på ett vettigt sätt. Jag hoppas att mildvädret snabbt får undan isen så att vi kan ge oss ut i skogen utan livet som insats igen. Hundarna bryr sig visserligen inte så mycket utan ger sig glatt ut i skogen både morgon, lunch och kväll. Maxen är just nu väldigt pigg och glad och på dagens lunchpromenad var han inte det minsta nöjd med att matte valde den korta slingan i stället för en av de längre. Det känns verkligen skönt att han är så pigg att han vill ha mer motion 🙂 För nu har vi annars utökat till ungefär normal mängd för hans del igen och ändå är han alltså sugen på mer, toppen säger jag.

Annars så börjar ju skid VM i Falun i dag, eller själva tävlingarna startar ju i morgon. Jag räknar med att bänka mig framför tvn till de flesta sändningarna, skidor är skoj!!

odd
Liten söt fjant  ❤

Ytterligare en ganska lugn helg går mot sitt slut. Skönt att inte ha ett fullspäckat schema hela tiden faktiskt.

I går var det lugna gatan här hemma. Det blev flera turer ut i skogen och eftersom det var finväder så passade jag även på att grilla korv ute till lunch. Visserligen här hemma på tomten men varför göra det svårt när man kan göra det lätt?

DSC_0339_01
O
dden fick sin lunch utkastad på snön och jag väntar på att det ska bli glöd så att jag kan grilla min lunch 🙂

DSC_0335_01
Söta Oddenpodden i solen.

Eftersom det var alla hjärtans dag i går så lagade vi plankstek och så blev det en kanelbullekladdkaka till efterrätt. Fast där i mellan blev det en sväng ner till stallet för att fodra och fylla på vattenhinkarna eftersom jag lovat Lotta det. Avslutade kvällen med damernas slalom  🙂

I dag var det årets första sennenträff. Min plan tidigare i veckan var att ta med Odden och åka. Men i fredags måste han ha halkat för han markerade lite på ena frambenet både på fredagskvällen och under lördagen så stadspromenad kändes inte lämpligt för honom just denna dag. Så i stället tog jag med mig KG till Linköping så fick han lite egentid med matte. Gråmulet och kallt men trevligt som vanligt. Hemma var det dock finväder så när vi kom hem igen så tog jag med mig alla grabbarna bort till kohagen och njöt av finvädret en stund. Bara man hittade lä så gick det fint att sitta på en sten och vända näsan mot solen en stund.

Eftermiddagen och kvällen har sedan varit väldigt lugn. Jag har mest tittat på skidor men lite middag och en kvällspromenad har vi fått till i alla fall.

Nästa vecka är det sportlov så det kommer vara lugnt på jobbet när det gäller vissa saker, säkert fullt upp med andra saker i stället. Nu har vi två lugna helger till framför oss innan det bär av mot England 🙂 Nästa helg ska visserligen Odden göra debut i ringen men jag räknar med att det kommer bli ganska snabba bud så att vi inte behöver slösa bort hela dagarna på att vara inomhus 😉

Äta snö

Det känns nästan lite vårlikt ute just nu. Solen strålar, takdropp och kvittrande fåglar. Att vi kommer få ett par rejäla bakslag förstår jag ju men det är bara att njuta så länge det varar 🙂

Än finns det dessutom gott om snö ute till hundarnas glädje. Bus och springa i snön är så klart uppskattat men annars är just att äta snö även det väldigt uppskattat av mina tre. De äter dock alla tre väldigt olika.

Maxen som alltid varit dålig på att dricka och då framför allt inne i skålar älskar att äta snö. Men det duger inte med vilken snö som helst (så klart liksom…) utan det översta lagret av snö måste först bort innan han börjar äta. Det skrapas med tass eller med nos bort det lagret som han inte vill ha och sedan står han och njuter av snön som ligger under och tydligen smakar väldigt gott.

Kilo däremot är som en grävskopa. Han går liksom med öppen mun och bara låter den fyllas av farten och mumsar i sig. Han föredrar dock snö från höga snöhögar framför något annat, vad nu det kan göra för skillnad?

Odden däremot vill inte äta lössnö. Nä små snöklumpar som man kan bära runt på och knapra på är hans grej. De får inte vara för stora utan ska vara ganska små och tydligen helst ganska hårt packade, då är de som bäst.

Det är roligt att de verkligen är så olika, både i smått och stort.

I övrigt är jag nu ganska trött på snön eftersom den är ”rutten” och inte bär. Tung att pulsa runt i och blöt och jäklig är den men det är väl bara att gilla läget. Är glad över att vi har några upptrampade stigar och dessutom några hjulspår utmed vår lilla grusväg som vi kan använda oss av i alla fall.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA
Bästa Ollebollebusen busandes i snön. Alla berner verkar ha ett gott förhållande till just snö 🙂

Fullt ös

Jag tror jag blir tokig. Vardagarna är alltid lika tuffa på morgonen. Jag är morgontrött och skulle gladeligen hugga av mig en kroppsdel för att få ligga kvar i sängen när klockan ringer. Sängkläderna är så där lagom puffiga och mjuka och det är alldeles lagom varmt under täcket. Men nu på helgen, när man får sova och kan ligga kvar då vaknar jag aptidigt och det finns inte en chans att jag ska kunna somna om?! Inte tusan är sängkläderna sköna då heller? Och det är alltid för varmt under täcket? Hur i hela friden kan det vara på det sättet att det bara är när man inte får ligga kvar i sängen som det är precis så där vansinnigt skönt?

Nåja det var bara att knalla upp, släppa ut hundarna och få på sig lite kläder. Hundarna fick sedan frukost och sedan gick vi på en morgonpromenad. Kallt som tusan ute, brrr. Eftersom jag vaknade med huvudvärk i dag till råga på att jag alltså vaknade tidigt så blev det sedan en lugn frukost innan jag bestämde mig för att skallen minsann inte skulle hindra mig från att få en massa gjort i dag! Sagt och gjort, jag satte fart.

Disk och tvättmaskin drogs i gång, jag snabb dammsög hela undervåningen innan jag satte på mig lite kläder och gick ut för att städa bilarna. Alltså vår polo har sett ut som en soptipp på fyra hjul. Jag överdriver inte när jag säger att jag kunde plocka ut en hel påse med pantflaskor från baksätet? Jag hittade även Henriks skor som han saknade förra veckan, hans termos och två kaffemuggar? Nästa gång för han baska mig städa bilen själv! Jag hann lagom dammsuga ur polon när syster med man och barn kom på besök. Vi tog en promenad/pulka tur först innan det blev lite fika.

DSC_0293_01
På väg ut på tur.

När våra gäster åkt vidare så dammsög jag lite snabbt ur bussen också innan jag plockade bort sakerna igen. Det var som sagt kallt ute så jag gick in och bestämde mig för att göra i ordning en av våra Biabäddar. Vi har faktiskt fyra stycken (!?). Den första vi köpte till Olle men han använde den inte en sekund, för ens Maxen flyttade in, då var det köbildning till den. Så jag köpte en till, den största storleken så att båda skulle få plats, då var det ingen som låg i någon av de två på ett bra tag… suck. Fast sedan har de används flitigt av de flesta av våra hundar genom åren. Nåja sedan blev det för några år sedan en ny då den första hade spruckit i en sömn och jag ville ha en i vardagsrummet som var hel. Och slutligen köpte jag en för 1½ år sedan då det var 20% rabatt på SM i Mantorp och jag ville ha en som vi skulle kunna ha med i husvagnen.

Just nu har vi då haft den största ut på altanen och där används den flitigt av alla tre hundar. Den är visserligen trasig i några sömmar den med vid det här laget men den har väl i alla fall 9 år på nacken så det är väl okej. Sedan har vi en i vardagsrummet och den sover Odden i på dagtid om inte Maxen hinner före 😉 Vi har en uppe i sovrummet där det nästan enbart är Odden som använder den och så har vi då haft den första som varit trasig i flera sömmar som bara stått ute på altanen och blivit skitig. I dag tog jag dock tag i rengöringen av den och när den var ren och torr igen så satte jag på fleeceöverdraget jag köpte på My Dog. Den bian får nu bo uppe i sovrummet så kan jag ta den bian som vi haft där och lägga ute i hundgården i stället 🙂

När jag nu ändå bytte biabädd i sovrummet så blev det även dammsugning av övervåningen samt stor skurning av trappen. Efter det blev det dock rast vila och lite skidskytte. När skidskyttet var klart drog jag i gång en gryta. I morse plockade jag fram en oidentifierbar köttbit och tänkte att vad det nu än var så går det alltid att skära ner till grytbitar och låta koka länge så blir det gott. Det visade sig dock vara en, vad jag tror, bit innanlår som var jättefin. Nåja då blir det ju en lyxig gryta 😉 När grytan stod och puttrade på spisen tog vi och klädde på oss och gav oss ut på en promenad. Alla tre fick hänga med och jag valde att gå runt bysjön, en runda på ca 5½ km. Bitvis går vi då på bilvägen så Odden fick träna på att gå i koppel, eftersom jag inte vill ha honom lös på vägen även om vägen inte direkt är vältrafikerad, samt börja träna på kommandot ”in till kanten” som alltså betyder att hundarna ska hålla sig till vägkanten och då på vänster sida. Nu kom det faktiskt inte en enda bil på den km vi gick men bra träning blev det ändå.

Vi gick i ganska långsamt tempo och det funkade fint för Maxen 🙂 Det känns verkligen som att vi i rask takt är på väg åt helt rätt håll och det är så jäkla skönt att se honom springa före med svansen i vädret 🙂

trött odd
Skönt att sova en stund i bian efter en promenad.

Henrik var klar i maskinhallen lagom tills vi kom förbi så vi gick hem tillsammans. Henrik åkte ner och handlade lite potatis och ädelost som vi skulle ha i grytan och jag lagade ett par byxor som jag fått en reva i. Jag hatar att sy och är tämligen värdelös på det men det här lilla fixade jag även om det tog ganska lång tid…

Sedan fixade vi middag, det blev skitgott och köttet verkligen ramlade isär! Mätt och nöjd kröp jag ner i badkaret med en film på datorn, ahhh lyx. Jag slängde sedan i lite färg i håret då det känts så trist och platt länge. Som vanligt kommer jag inte gilla det för ens om några veckor när man tvättat ur en del 😉

Nu har jag avslutat dagen med att kamma igenom halva Maxen. Sa jag att han hade slutat fälla? Jag hade fel, suck. Nåja jag hoppas hinna kamma igenom andra halvan i morgon och så får det bli en schamponering på simmet med en förhoppning om att ren päls växer snabbare 😉

Ja och i morgon är det måndag igen och jag kommer sova som en klubbad säl när klockan ringer och aldrig kommer täcket och kudden ha varit så sköna som då….

Odden på vift

Helg och då kan man ju passa på att träna den lilla hunden på att vara ute på egna äventyr igen. Vi började dock med en gemensam morgonpromenad. Odden attackerar sina storebröder friskt genom att kasta sig upp på deras ryggar eller genom att bita dem i frambenen. Uppskattas väl kanske inte alltid… 😉 Just nu är det ju dessutom inte direkt lyckat att han kastar sig upp på Maxens rygg så jag försöker att styra och ställa lite.

Sen hem och käka frukost och ta en dusch innan det var dax för Odden och mig att ge oss ut på äventyr. Vi började med att göra ett stopp på Viberga för att inhandla semlor 😉 Sen bar det av söderut mot Öjebro. En överlycklig Musse mötte oss vid grinden men han blev en aning besviken när jag bara hade med mig en liten snorunge och inte några av de vanliga kompisarna 😉 Odden såg en aning skeptisk ut till att börja med men det gick ganska snabb över.

Vi började med en promenad i skogen där hundarna kunde springa runt medan jag och Annette kunde uppdatera oss om vad dom hänt sedan sist. Härligt väder och glada hundar och dessutom trevligt sällskap, ja det blir ju inte mycket bättre än så! Efter promenaden bjöd Annette på soppa som smakade mums och så avslutade vi med en semla. Anders och Alva kom hem efter en jaktdag och Alva var då verkligen inte imponerad av Odden, hu vilken onödig liten pryl muttrade hon 😉 Anders blev ordentligt utskälld av Odden när han kom in med jägarkläder och keps men sedan gick det bra. En  trött Odden blev genomklämd av Annette och fick visa tänder och allt, jättenyttigt och bra med hanteringsträning av någon annan än matte och husse!

Efter några timmar var det dax att åka hemåt. Jag gjorde ett snabbt stop på XXL sport och fyndade en underställströja i merinoull för 99 kr! Ytterligare ett stopp blev det på Ica för att handla lite som saknades till kvällens middag. Odden var så sugen på att träffa storebrorsorna när vi kom hem så det blev ett stort antiklimax för honom när de var ute med husse på promenad…. Men desto gladare blev han ju när de en halvtimme senare kom hem. Jag tror nog att även Maxen och KG saknat lillebror lite för han fick ett varmt välkomnande hem 🙂

Skönt med ytterligare en dag ledigt i morgon. Jag hoppas på fint väder så att vi kan vara ute och njuta lite av solen 🙂

Maxen

Maxenpaxen vekar repa sig från vad det nu var i ryggen även denna gång 🙂

I går var han på rehab igen, den här gången fick Henrik åka eftersom jag hade APT på jobbet. Marie klämde igenom honom och förra veckan reagerade ju Maxen ganska rejält på ett speciellt ställe på ryggen, i går hade Marie inte alls fått fram samma reaktion, faktiskt ingen reaktion alls 🙂 Det betyder ju att vilan har gjort sitt! Det är även den känslan jag haft. Sedan i måndags har det gått spikrakt uppåt när det gäller Maxen och han har varit rätt sur på att han inte har fått gå några längre sträckor. I går fick han då gå i vattentrasken igen, fast naturligtvis en kortare stund än senast med tanke på hur sista veckorna sett ut.

I dag har vi äntligen fått se solen igen efter över en vecka med gråmulet snöande. När vi rastat på lunchen var ingen av hundarna sugna på att gå in och det kunde jag verkligen förstå. Eftersom temperaturen låg runt nollan så bestämde jag att hundarna kunde få vara i hundgården på eftermiddagen, men för säkerhet skull så fick Maxen ha på sig sitt fleecetäcke. Nöjda skuttade hundarna in i hundgården och jag kunde med gott samvete återvända till jobbet. Men med tanke på vädret slutade jag lite tidigare i dag och åkte hem för att ta ut hundarna på en runda och få njuta av lite sol och ljus.

Eftersom Maxen inte fått gå någon längre runda på en vecka så bestämde jag mig för att han i dag skulle få hänga med på en mellanlång skogstur. Maxen var med på noterna och skuttade i väg i ett rasande tempo och jag fick kalla in honom och förklara att om han inte höll sig lugn skulle han vackert få gå hem igen. Om Maxen förstod mig kan ju så klart diskuteras 😉 men lite lugnare blev han och vi strosade i väg i ett makligt tempo. Jag försökte tänka att vi skulle gå 15 minuter, stå still i fem och så gå 15 minuter till osv. Hundarna tyckte det där med att stå still var jäkligt dumt och ägnade så klart tiden åt att nosa runt och mellan varven blänga lite på mig men jag tror ändå att dessa små pauser är bra för Maxen just nu.

Maxen
Maxenpaxen lurifaxen, nöjd över att få komma ut på en skogsrunda 🙂

häng med
”Häng med nu matte, nu går vi!”
Odden alltid med något i munnen…

kilo full fart
Alltid på gång, KG vekar tycka att det är badsäsong med tanke på att han nu klär av sig i rask fart…

ut iskogen
U
nderbart med tre pigga vovvar i skogen och en hel helg framför oss!

Nu hoppas jag att Maxen fortsätter på samma vis så att vi långsamt kan utöka promenaderna igen tills vi är tillbaka på normala längder och antal.

Vi har återigen en hel helg framför oss utan något inplanerat. Så i morgon ska jag ta med mig Odden och åka på ett litet äventyr så att han får klara sig lite själv igen. Jag hoppas på sol även i morgon för jag behöver verkligen lite sol för att få ladda lite energi igen.

maxGo gubben njuter av snön.

SH pre-test, så tänker jag.

Ingen i berner Sverige har väl missat att det sedan snart ett år går att låta sin berner ta ett dna test för att se hur hög risken är att just din hund ska drabbas av cancerformen histiocytärt sarkom.

Diskussionerna har gått varma på forum och möten men generellt upplever jag att de flesta är positiva till detta test. Många är däremot osäkra, vet kanske inte vad testet riktigt innebär, vill kanske inte veta resultatet på sin egen hund, eller tycker helt enkelt att det är för dyrt. Jag kan förstå alla dessa invändningar och tycker att var och en ska göra det som känns rätt för sig själv och sin egen hund.

Det finns, enligt mig, en svaghet i testet just för att det ”bara” är ett risktest. Kortfattat kan din hund få resultat A, B eller C. A betyder att din hund har 4 gånger lägre risk att drabbas av Histiocytär sarkom, B att hunden har ett neutralt index och C att hunden har 4 gånger högre risk att drabbas av denna cancerform.
Testet gäller dessutom bara för just Histiocytär sarkom och tyvärr dras vi ju med en hel drös av andra cancerformer i vår ras dessutom… Med andra ord, att din hund får ett A betyder långt i från att den inte kommer dö i cancer och att den får ett C betyder inte med automatik att din hund kommer dö i förtid av cancer, det känns nog för många (ink mig själv) en aning luddigt. Forskarna jobbar naturligtvis vidare och kommer säkert att vidareutveckla testet genom åren men just här och nu så är det det här som vi har att förhålla oss till.

dnaDet finns ganska många dna tester för våra hundar numera.

Det finns så klart svårigheter med allt avelsarbete och att väga in det här testet kommer i början att vara svårt för våra uppfödare och täckhundsägare. Helt enkelt för att det finns så få testade hundar! För vad ska egentligen en uppfödare som testat sin(a) tik och fått ett C göra? Ta tiken ur avel? Nä absolut inte säger jag, att ha en bred avelsbas är oerhört viktigt! Rekommendationen från Antagen (som alltså tagit fram detta test) är att inte para C med C, alla andra kombinationer är okej. Så om du får en tik med C behöver du alltså försöka hitta en hane med A eller B. Fast hur ska det gå till rent praktiskt? Vi har inga register som berättar om en hund är testad eller inte och än så länge är det mig veterligen få hanar testade (fast egentligen kan jag ju inte veta det för jag har ju inte haft kontakt med alla som äger en hane i Sverige!). Kan det vara så att vi i stället för att bara uppmana uppfödare att testa sin tänkta avelsdjur skulle gått upp med uppmaningen om att låta testa så många hanar som möjligt? Tja jag vet inte? En risk jag ser är ju att en hane med A skulle kunna bli överanvänd. Det kan inte upprepas nog många gånger, det är viktigt att använda många individer i avel för att hålla avelsbasen så stor som möjligt,vi får alltså i dags läget inte vara rädda för att använda en hund med testresultat C i avel (förutsatt att alla övriga kriterier är uppfyllda så klart men det gäller ju även hunden med testresultat A 😉 )

Ett annat problem som jag ser det just nu i starten av detta är att några vill att det här ska gå väldigt fort. Alla ska testa sina hundar omedelbums och om man inte gör det så är man oseriös? Visst vore det toppen om alla testade sina hundar nu på stört men är det verkligen så svårt att förstå att en del har skäl till att inte göra detta test nu på direkten? Att skuldbelägga de som inte testar (ännu) tror jag inte alls på, piska funkar oftast sämre än morot 😉 Det finns faktiskt grupper på tex fb där du bara får vara med om du kan uppvisa resultat från att du äger en testad hund? För mig ger det helt fel signaler, varför skapa en grupp och bara kunna påverka redan ”frälsta”, är det inte de som ännu inte bestämt sig och läst in sig på vad det innebär att testa som dessa personer borde försöka påverka genom att dela med sig av sin erfarenhet? Nåja alla gör ju som de själva vill så klart och den som skapar en fbgrupp sätter ju sina egna regler.

Är det då svårt att ta detta test? och vad kostar det egentligen?
Nyfiken som jag är så bestämde jag mig i slutet på förra året för att faktiskt testa en av mina hundar. Jag klickade in på vår klubbs hemsida där det till vänster finns en länk till dokument om hur man går tillväga. Jag läste dessa dokument, skrev ut de papper som ska bifogas med ett test, tog kopia på min hunds stamtavla. Fyllde i ett hälsoformulär på Antagens hemsida som jag sedan kan uppdatera genom min hunds liv så att forskarna kan använda hans test i vidare forskning och sedan skulle då testet betalas. 105 euro som jag betalade i förväg via min internetbank (vilket visserligen är en aning knepigt men inte på något sätt omöjligt), drog ut kvitto på att det var betalt för att kunna bifoga med testet och slutligen ringde jag då en veterinär. När jag ringde frågade jag först om priset och eftersom djursjukvårdaren jag pratade med inte visste vad det var för test jag pratade om så bad jag henne att leta upp informationen på SShKs hemsida, be veterinären att titta igenom denna information och återkomma med vad de ville ha för att ta ett blodprov, fylla i lite uppgifter på papperna som jag skrivit ut samt för att ombesörja att provet skickades. Dagen efter blev jag uppringd och fick en prisuppgift som jag godtog och tid för provtagning bokades.

Total kostnad för mig som enskild hundägare utan någon form av rabatt blev nästan på öret 1500 kr. Billigt? nä. Om det var värt det? jag får väl hoppas det, jag blev i alla fall en erfarenhet rikare och kan nu prata om mina egna erfarenheter i stället för att tro eller gissa.

Provet skickades den 16:e december och den 15:e januari fick jag mitt testcertifikat i brevlådan här hemma, ganska snabbt jobbat tycker jag nog med tanke på att det var en massa helger under denna tid.

Under tiden från det att testet var taget till att jag fick svar for det så klart en massa tankar genom huvudet. Ville jag verkligen veta min hunds resultat? Vad gör jag om det blir ett C? Kommer jag titta annorlunda på min hund när jag fått svaret? Kommer det spela någon roll i vårt vardagliga liv?

Eftersom det faktiskt rent statistiskt är större chans att min hund ska få ett A eller B så bestämde jag mig för att försöka att inte oroa mig, det skulle ju ändå faktiskt inte göra någon skillnad på vad resultatet nu skulle bli. Samma hund har jag ju liksom här hemma oavsett testresultat. Men det var jobbigt att gå och vänta och det var jobbigt att riva upp kuvertet och dra fram testresultatet också, helt enkelt för att jag egentligen inte vill veta. Jag vill inte veta något om mina hundars framtid, jag är nojig så det räcker ändå kan Henrik intyga 😉 Att testet dessutom inte säger något om hundens framtid gör ju det hela ännu mer komplext.

Jag kommer med spänning fortsätta att följa utvecklingen av detta test och våra uppfödares arbete, för nog tror jag att alla vi som älskar berner vill kunna bekämpa och minska cancersjukdomarna hos vår ras! För den som liksom jag är intresserad av avel i stort så rekommenderar jag verkligen att ni ska planera in en tripp till Finland i slutet av augusti! Då är det återigen dax för ett stort internationellt Bernersennen hälsosymposium 🙂 Jag har varit på de senaste två (2011 i England och 2013 i Geneve) och kan verkligen rekommendera detta! Här hittar du anmälningsblankett för symposiet men även till middagar då det i samband med detta symposium hålls utställning och lite annat då Finska Sennenhundklubben firar 50 år jubilieum. Med andra ord, börja planera redan nu! Att ta sig till Finland är ju faktiskt lätt och dessutom relativt billigt, kostnaden för symposiet på 90 euro är också billigare än vad det brukar vara OCH två av forskarna som jobbar med och har tagit fram detta SH pre-test kommer att föreläsa! Så marsch i väg och anmäl dig nu 🙂

Crufts, snart dax igen.

Ja snart är det dax att åka mot England igen, vart tog det här året vägen? Känns faktiskt inte alls som om det var ett helt år sedan vi var där senast?

Vi skulle ju som sagt inte åka i år…. tills vi ombestämde oss och fick hela bilen full med tokiga damer, med andra ord kan det inte bli annat än skoj! Jackpot och Maxen är anmälda och eftersom att Maxen fortsätter att utvecklas som han gör just nu så tycker jag att han kan hänga med. Det  har sett riktigt bra ut både måndag och tisdag och även nu på morgonen så det är bara att hoppas och tro på det bästa! Pälsstatusen lämnar visserligen en del i övrigt att önska fortfarande men han har ju en månad på sig att ordna till det 😉 Han fäller i alla fall inte mer så med lite tur hinner han sätta lite päls innan det är dax att fara. Jag ser det egentligen enbart som en bonus om jag kan ha med mig Maxen, det är ju helt otroligt om han som kommer vara 9 år och 8 månader på dagen när Crufts går av stapeln kan hänga med på sådana här turer. Han var äldsta berner hanhund på Crufts redan förra året, jag gissar att han kommer vara det i går också.

1743572_519825234795225_1339896342_n
Härliga minnen från förra året 🙂 Fina, fina Maxen på Crufts gröna matta ❤ Foto Carolin Lundmark

1898001_10200767483068503_498042830_n
J
ag förväntar mig inte att vi ska ha samma resultat i år, men skulle inte tacka nej om det blev så så klart 😉 För Jackepottens del däremot byter vi gärna upp oss från gul rosett till röd! 😉 Fast egentligen ska man väl vara glad bara man lyckas placerar sig i dessa enorma klasser… Men vi är ju liksom lite bortskämda med fina placeringar numera när vi åker i väg, eller som Ann-Sofie sa ”Vi förväntar oss att ni ska leverera helt enkelt”….

Vi har återigen turen att ha paret Greens som värdar. De har bokat boende och styrt och fixat åt oss och vi är verkligen tacksamma för deras hjälp. Stephen får återigen 7 tokiga svenska damer att hålla ordning på, precis som förra året, och dessutom har vi utökat gänget med två danska damer också, stackars paret Green, hoppas att de får sova ut när vi åkt hem igen! 😉

I går hittade jag anmälningssiffrorna till årets Crufts. 206 berner är anmälda fördelat på 233 entries, detta eftersom man kan anmäla en hund i flera klasser i England. Jämn fördelning var det verkligen med 103 hanar och lika många tikar. Det blir en hela dag vid ringsidan med andra ord! Nåja Maxen ska ju in först som veteranhane så för vår del går det ju fort och vi kan sedan lugnt njuta av resten av dagen, ganska skönt faktiskt!

206 hundar känns ju som mycket men jämfört med Labradorer som är över 500 (?!) är det ju en piss i nilen! Även Golden är över 500 anmälda av och Flattar strax under 400, retrivers är uppenbarligen populära i England! Vill du se alla anmälningssiffror kan du gå in här.

Det ska i alla fall bli skoj att uppleva denna enorma tillställning en gång till och vad folk än tror så tycker jag faktiskt att det är skoj att åka alla dessa mil. Vi har trevligt i bilen och den här gången har vi ju tre ”rookies” med oss i bilen, med andra ord måste det ju tillkomma en hel drös med nya samtalsämnen och synvinklar i och med det 🙂

Jag hoppas även att AnnCatrin kan vara lite mer flitig med kameran än jag själv var förra året så att vi kan komma ihåg och minnas denna resa ännu mer 😉 Känn ingen press AC 😉 😛

I övrigt kanske man ska börja fundera över vad man ska ha på sig i år, kanske skulle ta och inhandla något nytt? Eller jag kanske ska ta min hoodie 😉

Odden lär sig simma

I går var det måndag och det betyder ju sim. Maxen fick faktiskt hoppa över i går. Jag tycker han har varit lite upp och ner under helgen och bestämde mig för att låta honom vila lite mer än jag från början tänkt, för att vara på den säkra sidan helt enkelt. På torsdag ska han till Marie på rehab igen så då får vi en statuscheck igen, det känns bra att ha någon som inte ser honom varje dag att bolla tankar med!

Kilo fick så klart simma som vanligt. 11+14 minuter blev det för hans del. Som vanligt fuskar han lite med bakbenen men i övrigt simmade han bra. När vi kom hem var han dock ganska röd i ena ögat och i morse var det kletigt och kladdigt så någon form av ögoninfektion verkar han ha åkt på. Jag har bara torkat rent med blöttrasa, det brukar räcka så det hoppas jag att det gör den här gången med.

Odden gillar ju inte Norsholm för fem öre och är väldigt skeptiskt till det otäckt blöta 😉 Vi har ju testat att låta honom vara i poolen men det har inte alls varit uppskattat. Vi har gjort så att han har flytväst på sig och så två linor så att man kan låta honom ligga mitt i poolen utan risk för att han ska försöka klättra längs kanten eller så och hamna under vattnet. Normalt brukar ju hundar tycka att första gångerna är lite läskiga men om man låter dem ligga i vattnet i strax under minuten så brukar de flesta inse att de med hjälp av flytvästen flyter och paniken brukar lägga sig. Inte för Odden dock. Full panik hela tiden och jag kan ju inte låta honom ligga i hur länge som helst, han är ju bara en valp. Därför har vi de senaste gångerna inte stoppat i honom i poolen, det ska ju vara roligt att simma, inte framkalla panik.

I torsdags pratade jag med Marie om Oddens hat till poolen och hon föreslog då att vi skulle lyfta i honom i bortre kortändan av poolen och låta honom simma in till rampen lös. Då eliminerar vi känslan av att sitta fast och han får upptäcka att han kan simma och ta sig upp på egen hand och förhoppningsvis kan det göra honom lugnare. Så sagt och gjort, denna gång fick Henrik lyfta liten Oddepodde (som vägde in på 22,2 kg i går) över kanten och så stod jag och tog emot honom vid rampen. Första gången var det full panik men han hittade upp till rampen. Andra gången gick bättre och även tredje gången. Sen fick Odden ta en paus medan Kilo simmade sitt första pass för att därefter stoppas i en fjärde gång som avslutning. Den här gången plaskade han förvisso lika mycket som de andra gångerna, frambensrörleserna är en aning överdrivna kan man lugnt påstå 😉 men han hade lärt sig hur han skulle göra för att ta sig upp till rampen och det var absolut inte någon panik längre, även om han för all del inte tyckte om det heller…. 😛

Efter det fick Odden spolas och fönas av hussen medan Kilo simmade sitt andra pass. Det kändes i alla fall betydligt bättre att göra på det här sättet och vare sig Odden vill eller inte så får han nog finna sig i att bli i lyft nästa vecka med!

I dag har vi motionerat som vanligt. Maxen får hänga med de andra två på morgon, förmiddag och lunch för då är det ju kortare turer. På eftermiddagen när jag kommer hem från jobbet däremot tar jag först en lite kortare runda med honom och sedan en längre med Kilo och Odden. Maxen såg och kändes fin i dag och humöret är det inte något fel på, fick han skulle han röja runt som en valp i snön. Nu tvingar jag honom att ta det lite lugnare än så men att hindra honom från att rulla sig eller göra små glädje skutt går inte och det vill jag ärligt talat inte det heller. För Kilo och Oddens del fick vi i dag pulsa rejält eftersom vi gav oss ut i skogen, pust. Odden skuttar glatt i snön fast jag tycker att han borde bli lite trött i alla fall men icke. För att hålla honom lite lugn ett tag fick han pyssla med den lilla lila snurran i dag som jag klickade i baconost i, mums sa Odden och kastade sig med liv och lust in i den aktiviteten.

DSC_0191_01
K
vällsaktivitet för Odden, att lirka ut baconost, en aktivitet helt i hans smak 😉

Sunt förnuft

I bland undrar jag faktiskt hur vettiga vi människor egentligen är? Jag gillar hundar och alltså läser jag gärna böcker, tidningar, bloggar, inlägg och liknande om just hundar. En del läsning gör mig dock mer eller mindre livrädd, vi människor är tydligen beredda att göra vad som helst för att det ska passa oss själva och vårt liv?

Att det på, kanske framför allt, andra sidan kontinenten finns människor som tycker att det är aktivering att låta en hund springa på tomten är ju bara sorgligt och jag hoppas att det främst beror på okunskap och inte på att personen i fråga är lat och inte orkar rasta sin hund på ett normalt sätt, dvs ut och gå. Det är ofta som man läser om förhållanden i andra länder som jag skakar lite uppgivet på huvudet och tänker att det där verkar inte klokt. Dessvärre verkar trenden med kisslåda till hundar nu ha spridit sig även till oss här i Sverige… I dag läste jag även något från en svensk som fick mig att undra hur vi människor är funtade? (nä vi svenskar är verkligen inte alltid bättre än andra 😉 )

Personen i fråga hade lärt sina hundar, både tikar och hanar, att inte slicka sig, dvs inte tvätta sig? Detta då personen inte gillade ”slickljud” men däremot gillade hundpussar och väl antagligen ansåg det ohygieniskt att få dessa hundpussar om hunden först hade tvättat sig i underlivet. Det kan jag visserligen hålla med om att det inte är något vidare hygieniskt att ta emot hundpussar ur den synvinkeln men hur kan man ens komma på tanken att lära hundarna att det är förbjudet att tvätta sig? Och detta för att det inte behagar denna människa att lyssna på slickljud? För mig verkar det här helt vansinnigt, eller är det jag som är konstig som tycker så?

Vid ett annat tillfälle ställde en person en fråga om det kunde vara lämpligt att ta med hennes tik på husvagnssemester, hon hade valpat dagarna innan? Men nog kunde man väl ta med valparna också? Det kan så klart skyllas på okunskap…. eller? Personen i fråga tyckte inte om mothuggen som denne fick i forumet, skulle hen behöva ställa in semesterplanerna bara för att tiken valpat? Tråden togs bort…

Ofta när det blir diskussioner om hur djur ska hanteras eller om djurskyddslagar så blir världen så svart eller vit. Det finns bara ett rätt och ett fel, gråzonen verkar inte existera? Till exempel att hund inte får förvaras i bur blir gärna lika med hundbur får inte finnas… Det är klart att en hund inte ska sitta i en bur hela dagen eller för den delen ens korta delar av dagen. Men en hundbur är ju inte ett ont ting, det är ju däremot möjligt för en ond människa att missbruka en bur. Jag vet flera av mina vänner som har en bur inne hemma (med fastsatt dörr så den inte kan slå igen) och deras hundar älskar sin bur! Den är ombonad och lite trång på det där sättet som hundar gillar att knöla in sig i, vad kan vara fel med det? Mina valpar har alla älskat att på natten krypa in under sängen, eftersom att det blir som en liten lya för dem, hundar gillar faktiskt att ha det lite trångt när det passar dem själva.

Ofta när man läser lagar eller förordningar så tänker jag att ”men det där kan väl ingen vettig människa syssla med ändå”, alltså lagen känns nästan lite onödig. Men efter några minuter ute på forum inser man snabbt att nä, lagarna behövs verkligen för vi människor har i bland väldigt svårt för att använda oss av sunt förnuft!

Heja det sunda förnuftet!

Ps fast vem bestämmer egentligen vad som är sunt förnuft…. 😉

tittut
Plågsam burförvaring, eller en hund som tycker det är skönt att få lite lugn och ro en stund i en stökig miljö?

Ut i snön bara

Ehh, nu känns det som att det räcker med snö tack! Det snöar konstant och det börjar bli tungt att pulsa runt i skogen nu.

I övrigt började dagen extremt tidigt då jag vaknade 01:48 och sedan inte kunde somna om?! Men hur irriterad kan man bli på något sådant då?!! Vid halv sex somnade jag till slut om och så väckte Henrik mig vid halv sju och meddelade att han skulle sticka iväg och ploga snö, suck. Ja efter det gick det ju inte att somna om igen så det blev visst inte mycket sömn i natt… Konstigt nog har jag inte varit så himla trött under dagen?

Nåja strax före åtta tog jag med mig grabbarna på en promenad. Pigga hundar och Maxen som ju helst ska ta det lugnt sprang först…. suck. Inte lätt att hålla honom lugn inte. Men det är klart att jag är glad att han är pigg, det är ju bara det att man skulle vilja förklara för honom att just nu skulle han må bättre av att vara lite lugn i stället för att springa på i full fart och busa med sina småbröder.

Hem och käka lite frukost och efter ytterligare lite tur ringde Henrik och sa att det var förmiddagsfika hos hans föräldrar. Blev lite lagom att låta Maxen, och de andra två också så klart, gå bort till svärmor. När fikat var intaget tog Henrik med sig Maxen och Odden hem medan jag och Kilo tog en längre promenad. I dag blev det en tur runt bysjön.

Hemma blev det sedan en ganska lugn stund, det kunde ju behövas med tanke på natten. Odden fick träna lite kort, vi har börjat med att försöka få Odden att förstå att han har en bakdel 😉 Svårt tycker han.

Vid två tiden gick vi en liten promenad igen. Maxen fortsatt piggelin och svansen gick som en propeller 🙂 När vi kom ut på plogade ytor fick Maxen gå lite fot och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser hur glad han blir över att få träna om än aldrig så lite ❤

Jag hade sedan en liten busstund med först Odd och sedan Kilo på tomten och då fick kameran luftas lite.

DSC_0098_01
Leksaker är skojigt och springa är också rätt skoj, lite jobbigt i snön dock.

DSC_0121_01
Kamp med matte och Odden lägger vikten fint bakåt 🙂

DSC_0053_01
J
äkla husse som är så lång så man inte når….

dragkamp
Kilo och jag har dragkamp.

hopp
Hopp och studs KG 🙂

lek
J
a och när inte matte leker med dem så leker de rätt bra själva också 😉 Stackars KG har sår över hela kroppen efter huggormens tänder, men nu har huggtänderna börjat ramla ut, skönt tycker alla i familjen 😉

Efter busstunden kom pappa och Lena och jag fick äntligen håret klippt! Det har varit så slitet att det nästan inte gått att borsta ut det efter tvätt så det var verkligen välbehövligt! Under kvällen lagade vi middag i form av rödspätta som rullades som rullader och kokades i en ganska stark tomatsås, helt okej.

Jag har också anmält Odden till hans första utställning. Inte för att han är i den vackra åldern men träning är ju alltid bra…. Det ska oavsett resultat bli skoj att åka i väg med bara Odden på något och det ska bli spännande att se hur han uppför sig i en sådan situation?