Ensam

Puh i dag har jag gått och gått och gått och till slut gått lite till. Att ha tre hundar och bestämma sig för att alla ska få egen tid tillsammans med matten i dag är orsaken till det.

Vi började dagen med att ta en gemensam morgonrunda dock. Pigga glada hundar som ville busa tillsammans. Maxen kunde till och med nedlåta sig till att busa en del med Odden! Det var dock inte helt bra då han nog överansträngde ryggen lite för sista biten hem såg jag tecken på att det blivit lite för mycket.

Nåja vi gick hem och hundarna fick vila lite medan jag och Henrik käkade frukost. När Henrik åkte ner till maskinhallen lastade jag in en något förvånad Odd i bussen och åkte ner till Finspång. Vi har som sagt varit alldeles för dåliga på att ensamträna Odden och han förlitar sig ganska mycket på sina storebröder när något inträffar eller om han ser något som han tycker är konstigt. Det är så klart bra att han tar stöd och lär sig av storebröderna men han måste så klart lära sig att vara ensam och klara sig själv också!

Första delen blev ju att åka själv i bussen. Det har han väl gjort några gånger tidigare men det är faktiskt en ganska viktig del för mig som ju ofta är ute och far, hundarna behöver vara bekväma med att vara i bilen. När jag öppnade luckan och Odden kikade ut såg han storögt på mig och undrade vad tusan detta var för något? Vi började vår lilla ”stads”vandring med att gå på en lite lugnare gata första biten för att Odden skulle få känna av läget lite, en del pip och en hel del kikande upp på mig för att få stöd blev det men när jag såg att han började slappna av lite så gick vi ner till centrum. Odden tyckte att skyltfönsterna var lite konstiga eftersom han såg sig själv skymta förbi där 😉 Annars var han mest bekymrad över att folk inte verkade bry sig om honom utan bara gick förbi?!

17
Inne i centrum i dag hade hela andgänget också bestämt sig för ett besök? Mycket spännande tyckte Odden och glodde storögt på den stora skaran änder.

18
Tror nog att Odden gärna hade hälsat lite närmre på pippifåglarna 😉

16
Det här är Finspångs nya Bibliotek och gymnasieskola, med andra ord en byggnad som jag då och då arbetar i, Odden var inte överdrivet imponerad av nybygget 😉

19
Gallertrappa hann vi också med att pröva, lite läskigt först men sedan gick det bra.

15
Ett besök i djuraffären blev det också så klart och Odden fick välja lördagssnask eftersom han varit duktig 😉 

14
En vomburgare blev det och en vomsticka som han fick när vi kom hem.

Eftersom jag hade några små saker som jag behövde handla hem hann vi träna på ytterligare en sak i dag, att vara helt själv i bilen en liten stund. Det fixade Odden fint vilket jag inte var helt säker på att han skulle göra. När han är själv ute kan han nämligen börja gapa och hoppa på dörren när han inte längre vill vara själv men i bilen hade han tagit det helt lugnt, duktig kille!

När vi kom hem bytte jag egentligen bara hund. Nu fick Maxen komma ut och han och jag gick bort till maskinhallen för att säga åt hussen och Stefan att det skulle bli fika en timme senare. Så hemma var det bara att sätta i gång och baka. I dag testade vi en semmelkladdkaka, riktigt gott. Jag hann med att fixa lite disk och annat här hemma också innan fikagästerna kom. Även Henriks föräldrar samt Emma och Ante kom förbi.

Efter fikat var det äntligen dax för Kilo. En sprudlande KG sprang i cirklar runt mig första biten 😉 Det blev en tur runt Yttersjön vilket betyder att vi fick pulsa i djup snö i lite mer än 2 km. Höga knälyft som väl kan godtas som kompensation för kladdkakan 😉

13_redigerad-1
Kilo tar en paus medans jag pustar en liten stund i den tunga snön.

1½ timme var vi ute KG och jag och det var riktigt skönt trots det mulna vädret och det konstanta snöandet. Hemma passade jag på att fylla på fågelmaten innan Maxen fick en liten tur igen. De är lite vanskligt med halkan vi har nu men jag får planera lite vart vi går och försöka ha kontroll på Maxen, vilket i bland är lättare sagt än gjort…

11_redigerad-1
Få saker gör mig så glad för tillfället som att få se den här svansen rakt upp i vädret 🙂

12
J
a och Maxen är som sagt pigg, jag får vara glad att han överhuvudtaget väntar in mig då och då. Vår utmaning är så klart att skynda långsamt när det gäller att utöka belastningen på hans kropp. Det är svårt tycker jag när han är så pigg och så gärna vill vara med på längre turer, det gäller verkligen att jag håller mig till den planen som jag nu har i huvudet.

Ja och när Maxen hade fått sin lilla tur så tog jag återigen ut Odden och så fick det bli en liten skogspromenad på egen hand för hans del också. Vid det här laget började det kännas i lårmusklerna kan jag meddela så sista biten när vi pulsade fram var jag rejält stum i benen. Odden däremot var pigg och sprang glatt i förväg.

10_redigerad-1
Urdåliga bilder i dag, men mobilbilder är bättre än inga bilder i alla fall… Odden i snön ute i skogen, söta långben.

Nu har jag nog inte tänkt göra så mycket mer i dag. Maxen ska få jobba lite för sin kvällsmat eftersom han behöver bli lite trött i hvuudet, så något måste jag väl hitta på men annars har jag nog tänkt krypa upp i soffan med en filt och bara slappa resten av kvällen 🙂

Unna dig nått….

Nu är det helg och då får man unna sig, eller?! 😉

För 1½ år sedan åkte jag på utbildning i Dalarna och på vägen dit stannade vi  vid den nyöppnade Lundhags fabriskbutiken i Insjön. Där fick jag syn på en hoodie (luvtröja för den som inte fattar vad jag menar 😉 ) som bara såg så extremt skön ut! Den var nedsatt från 1900 kr till 900 kr och även om det så klart var bra rabatt så tyckte jag ändå att det var alldeles gräsligt för mycket pengar för en tröja! Av någon anledning provade jag ändå en och när den väl satt på så hade jag ingen som helst lust att ta den av mig! Den var så jäkla skön och efter en kort övervägning med mig själv så bestämde jag mig för att köpa den, trots det hutlösa priset.

Det har jag aldrig ångrat! Jag bor i den här hoodien som har produktnamnet Myre. Dessvärre tillverkas den inte längre, det var väl därför den såldes ut till halva priset. Men Lundhags (som är lite mitt favorit märke på friluftskläder) har i stället kommit ut med en liknande hoodie men i merinoull, gissa om jag har suktat efter denna. Otaliga gånger har jag varit inne på LundhagsAddnature och Outnorth sidorna för att sukta och spana efter extrapriser. Att betala 1900 kr för en tröja gör jag bara inte!

Så efter helgerna så upptäckte jag att Addnature hade rea på just denna tröja i två olika färger och jag har nog lagt hoodien i varukorgen säkert 10 gånger men sedan ångrat mig. 999 kr är fortfarande väldigt mycket pengar. Men i helgen som gick så kunde jag inte längre hålla mig, det blev en beställning och i veckan fick jag hem min efterlängtade hoodie.

lundhags-merino-ws-hoodie-red
En sådan här röd skönhet har nu hamnat i Ramstorp och jag är så sjukt nöjd!

Tröjan är så gräsligt skön så jag vet inte vad! Den här kommer jag definitivt bo i närmsta åren. Dessutom beställde jag en t-shirt i merinoull, också den väldigt skön.

Det må vara att unna sig men å andra sidan tänker jag att det här är kläder med kvalitet och kläder som jag kommer använda under ganska lång tid, det kanske kan få kosta en slant då? Ja och skulle du ha en tusenlapp som bränner i fickan kan jag absolut rekommendera denna hoodie!

Ja och så här lagom till helgen tänker jag faktiskt unna mig något mer! Jag tänker unna mig att bara göra det jag själv känner för 🙂 Helgen är nämligen helt obokad och det tänker jag definitivt njuta av. Vare sig Maxen eller Odd ska ju då gå på några riktigt långa promenader men jag och Kilo kan ju ge oss ut och vandra på egen hand. Jag har även tänkt att Odden ska få lite egentid under helgen, det har jag nämligen slarvat något alldeles förskräckligt med. Kanske en liten ”stads”tur i Finspång med ett besök i djuraffären kan vara nått?

Kilo får just nu en hel del egentid i alla fall. I går var han ute på en timmes egen promenad med husse och i dag blev det en timmes egen promenad med mig, konstigt tycker han men är ju väldigt lätt att ha med sig själv. Tur det för eftersom Maxen ska ta det lugnare ett tag så lär det bli fler ensampromenader för Kilos del. Odden går visserligen med på ganska långa turer redan nu men inte två tre stycken om dagen så någon tur om dagen blir ju med bara Kilo nu.

Nåja det är morgondagen, nu ska jag njuta av fredagskvällen! Och i eftersom dagens blogg handlar om att unna sig så kan även meddela att jag i dag för första gången på säkert två år har köpt en bytta Ben&Jerrys glass, för det tyckte jag att jag kunde unna mig till helgen 😉

 

 

Magkänslan har alltid rätt!

Man ska lita på magkänslan!!

I dag var det dax att åka till Marie på rehab igen. Av olika anledningar har vi missat de sista två veckorna så det var verkligen dax att göra ett besök hos Marie igen.

Jag har ju senaste 2½ veckan sett att något inte riktigt är som det ska med Maxen. Först trodde vi ju att det berodde på tanden men även efter att den var lagad och det gått några dagar så fortsatte jag att fundera på vad som var galet?

Maxen har rört sig som han ska, ätit som han ska, pissat och skitit som han ska och tja varit ganska mycket som han ska och brukar med ett litet undantag, hans svans har inte betet sig som den brukar. Maxens normala svansföring är ju ganska hög så när svansen plötsligt började hänga så anade jag så klart oråd. Jag har verkligen klämt och gått igenom hela hunden utan att få fram minsta smärtreaktion från honom. När vi var och kollade upp tanden gick veterinären igenom honom utan att få fram någon smärtreaktion men trots det så har jag känt att något inte varit som det ska!

I dag när vi kom till Marie så fick hon därför börja med att gå igenom Maxen och det tog henne inte mer än 1 minut så hade hon hittat vad som var galet. Ungefär på samma ställe som han hade diskbråcket i somras har han nu igen något som stör och musklerna på vänstersida var betydligt mer spända/hårda än de brukar.

Det här känns inte alls konstigt då jag vet att Maxen fick sig en smäll av både Kilo och Unix för 2½ vecka sedan när vi var ute och gick, jag trodde ju direkt när jag såg svansföringen att det skulle vara ryggen som spökade men sedan har jag ju inte hittat något och därför börjat fundera på om jag bara är helt jäkla nojig? På ett sätt känns det så klart skönt att få svart på vitt att det är det är det här som spökat senaste veckorna på ett annat sätt känns det skittrist att vi nu får gå tillbaka lite till ruta ett och börja om.

Jag ska väl kanske påpeka att det här inte på något sätt är ett diskbråck han råkat ut för igen. Det är troligen så att han är försvagad mellan 1 och 2 ländkotan (där han hade diskbråcket) och en smäll fick det troligen att bli ömt där igen, men med lite vila och massage ska vi nog få ordning på det igen ganska snabbt.

I dag blev det därför elbehandling för Maxen. Musklerna som var hårda vid länden fick sig en genomkörare så att cirkulationen kommer igång igen och så fick han plattor framme vid skuldran i rent förebyggande syfte, det är nämligen där det brukar köra ihop sig om Maxen går och spänner sig, vilket han säkerligen har gjort. Marie passade även på att massera runt svansroten för att lossa ännu mer spänningar 🙂

1797548_10202418521623435_6831742920637824970_n
Det här är visserligen en bild som vi tog för en månad sedan men så här ser det alltså ut när Maxen får elbahandling. Om man känner på plattorna som skickar ut elimpulser så känns det som när en kroppsdel ”somnar”, alltså det sticks och pirrar fast inte på något obehagligt sätt.

Nu är det aktiv vila som gäller för Maxen igen, precis som i somras. Det betyder korta promenader på 10-15 minuter 5-6 gånger om dagen. Ja för röra på sig och hålla i gång musklerna behöver han ju fortfarande men samtidigt behöver kroppen vila för att återigen läka ut. Simningen tyckte Marie också att vi kan fortsätta med men i ganska så korta pass.

Jag är verkligen tacksam för att vi har Marie och för att hon känner Maxens kropp så väl och snabbt kan hitta saker som behöver korrigeras! Jag är också glad över att jag litat på magkänslan om att något inte har varit bra trots att Maxen alltså inte har visat några större symtom på att må dåligt. Nu ska vi se till att farbrorns gamla kropp kommer i form igen! 🙂

10448255_10202230251716805_3550940312032907630_n
Också en gammal bild, men som synes är det skööönt med elbehandling 🙂

Måndagssim

Ny vecka och det är bara att köra på som vanligt.

Liten känns nu som en individ som alltid har varit hos oss. Just nu växer han så det knakar och benen är långa och kroppen håller inte ihop för fem öre… Det slänger och svänger om hela honom men lika glad för det är han. Rumsren tror jag baske mig att vi kan kalla honom nu, en olycka på fyra veckor känns liksom inte som något. Att just den olyckan skedde på min jacka var kanske lite mer onödigt…

Lite bus får man räkna med när man har valp hemma och Odden är inget undantag, långt i från. Än så länge har han faktiskt inte haft sönder något om man undantar att han gnagt en del på dörrposten till ytterdörren (?!). Men vi hittar kläder på de mest märkliga ställena mellan varven och skorna är aldrig säkra om de inte står bakom kompostgaller. Men som sagt, än så länge har han inte förstört något av allt det han bär runt på så jag är ändå tacksam. Matskadad är han så det räcker och blir över, faktiskt nästan i klass med KG och det vill inte säga lite! I övrigt är han en jäkligt skojig filur och det känns verkligen som att det blev helt rätt att han hamnade hos oss 🙂

Måndagar betyder ju alltid sim den här årstiden så också i dag så klart. I dag var vi dock helt själva då de andra som simmar hade fått förhinder båda två så vi kunde vara där redan till kl 19 i stället för 21,30 🙂

Odden gillar inte alls Norsholm för det där med att bli blöt är inte hans grej alls 😉 Helst vill han inte gå in i byggnaden överhuvudtaget men han har så klart inget att välja på. Väl inne vill han inte gå in i rummet med bassängen och väl inne där vill han inte gå upp för trappen till rampen som tar hundarna ner i poolen. Som sagt, han har inget att välja på men i dag satsade vi på göra det lite trevligt där inne för Odden så att han ska börja uppskatta våra måndagskvällar lite mer 😉

Han slapp att vara i poolen, för det är verkligen något han avskyr, men flytväst fick han ha på sig och springa runt i. Dessutom fick han minsann vara uppe vid rampen även om han slapp doppa tassarna i vattnet. För att göra det lite festligt hade jag även med mig lite pannkaka som han fick snaska på. Han är inte dum den lilla råttan. Han har snabbt kopplat ihop att det är ofarligt att vara där uppe vid rampen om matte/husse inte är nära, då är det ingen risk att han ska bli istoppad i poolen. Men så fort Henrik eller jag är där uppe så piper han i väg till en ”säkrare” del av rummet 😉 Nästa vecka ska vi göra likadant men veckan efter ska han nog få ligga i poolen en stund, helst så länge så att han hinner upptäcka att han faktiskt flyter och att det inte är förenat med livsfara att plaska runt där 😉

odd flytväst
N
ä, det här med sim, det är inget för Odd, om han får välja själv i alla fall 😉

De stora fick så klart simma som vanligt. Kilo simmade 14+13 minuter i dag och Maxen fick simma 8½ minut. Nått har inte varit helt bra med Maxen senaste två veckorna så vi tog det lite lugnare. Nu tror jag visserligen att vi fått ordning på det som inte var bra, bland annat tanden, men som sagt vi är lite försiktiga med den gamla mannen.

täcke
Två tjuriga berner till 😉 Täcken är inte grabbarnas favorit direkt men efter simmet så här års så är det ett måste enligt matten!

Skönt att komma hem tidigt den här måndagen! Vi hann med att stanna för att snabb handla på vägen hem och jag hann baka lite muffins till morgondagens avelsregionmöte innan det nu strax är dax att krypa i säng.

Korv smakar bäst ute!

Fler sådana här dagar tack!

Jag sov ordentligt i natt, det var faktiskt ganska länge sedaln sist. Så när hundarna väckte mig vid halv åtta kände jag mig utsövd och tog mig upp utan några bekymmer. Hundarna fick frukost och jag klädde på mig och så gav vi oss ut på en morgonpromenad. Riktigt skönt ute så det blev en längre morgonrunda på ca 40 minuter. Sen in och käka frukost och titta på skidor, en utmärkt morgon med andra ord!

Sedan blev det lite plockande här hemma, en sväng med dammsugaren och så betalade jag lite räkningar. Strax efter tolv kom Eva hit med tre av sina hundar så då packade jag väskan och så åkte vi bort till Lillskiren för att gå en sväng. Att gå runt sjön är alltid trevligt men i dag var det lite klurigare än vanlig eftersom det var en massa snö. Dels försvann stigen mellan varven men framför allt var det svårt att se vart spången gick när vi skulle över myrmarken. Eva hävdade att hon hade dåligt balanssinne och mycket riktigt så plumsade hon också en gång. Hundarna skuttade mest bredvid och brydde sig inte särskilt mycket om att de blev blöta.

Det tog en bra stund att ta sig runt i dag och valparna som inte bara skulle gå utan även skulle brottas mellan varven gjorde ju också att tempot hölls nere. När vi nästan var framme vid bilarna igen så kom ytterligare en bil dit och ”ockuperade” grillplatsen så vi tog med oss påsen med ved och gick ut till första udden i stället där vi tände upp en brasa.

grilla korv
Väntan på att glöden ska bli klar.

Ja och inget smakar väl så gott som när man äter ute i friska luften! Korv ska absolut ätas ute för då är det en delikatess, inne finns det väl saker som jag gillar bättre 😉 Ja och en kopp varm choklad till det så var lunchen säkrad 🙂

korv
Eva är lite extra populär med en korv i näven.

odd och elton
Odd och Elton har dragkamp om en pinne.

När glöden dött ut och korven var i magen var det dax att åka hemåt. Nu har jag tre nöjda hundar här hemma som snarkar gott på sina platser.

trött
Att vara med ute i tre timmar med promenad, bus och korvgrillande, det tär på krafterna hälsar Odden som nog inte kommer att göra så mycket mer i dag 😉

Själv tänker jag ta mig ett bad och så ska jag ladda inför nästa vecka genom att ha lite soffhäng 😉

På tisdag är det förresten avelsregionträff här hemma hos oss så om du har vägarna förbi så är du välkommen 🙂

Ut i naturen

Jag sitter och drömmer mig bort med almanackan i högsta hugg.

Vart är den där trissvinsten när man behöver den som bäst? Ja för alltså jag har inte tid att jobba! Det finns ju alldeles för mycket skojigt att uppleva och det är bara att konstatera att jobbet liksom är i vägen för det.

Har under några kvällar suttit och läst en annan Linas blogg. En tjej som tillsammans med sin Bouvier har gjort långa vandringar,långa skidturer och långa cykelturer, ser helt fantastiskt ut! Jag vill jag med! Jag vill bort från vardag och en massa måsten, ut på fjället, ut på grusvägarna och bara få vara. Ägna tankeverksamheten åt var jag ska stanna för att rasta, vart jag kan hitta vatten, vart jag ska slå upp tältet, hur långt jag ska ta mig i dag men främst av allt få njuta av naturen och allt vackert som vårt land/värld kan erbjuda oss!

Härom dagen satt jag och googlade cykelkärror 😉 Jo men alltså om jag lurar med mig Henrik (okej oddsen är låga det medger jag) så kan vi ha varsin cykelkärra med varsin hund i. Ja för ska man cykla flera mil om dagen så kan så klart inte hundarna springa bredvid hela tiden. Cykla från Kiruna till Ystad, verkar inte det häftigt!!

kärra
Visst ser det härligt ut?! Bild från Linas blogg.

Ja och Grönabandet har jag inte på något sätt slagit ur hågen, snarare har jag blivit ännu mer taggad på det de senaste månaderna. Ja det skulle krävas mycket i form av planering och annat men jag SKA baske mig genomföra det någon gång i livet!

KG fjällen

Tror inte att KG skulle ha något emot en månad eller två i fjällen, tältandes  med matte 🙂

Men hur tusan gör de människorna som ger sig ut på en tur i två, tre, fyra månader? Vart får man pengarna i från, hur löser man allt på hemmaplan?

Jag hade gärna gått på vildmarksmässan i år men även denna gång krockar det med Crufts så jag missar den 😦 Får väl se om jag kan hitta någon annan friluftsmässa att åka på. För att trösta mig har jag ägnat lite tid i dag åt att surfa runt på lite friluftssidor och kolla in prylar och bra att ha saker 😉 Och som av en händelse så la sig några saker i en varukorg också…

Nu har jag ju inte bara suttit framför datorn i dag, nä vi har ju varit ute och knallat runt i snön också så klart. Odd hänger med på det mesta numera även om det är lite jobbigare för honom att pulsa runt i snön än för oss andra med sina korta ben 😉  Men trött blir han då inte den lilla huggormen, nä, utan så fort vi kommer hem så attackerar han sina storebröder och då främst KG som får stå ut med mycket hugg och slit från Odden.

lek 2
En vanlig syn, Odden som kastar sig på storebror Kilo och sedan biter sig fast i ett öra eller kanske i läppen…

I morgon funderar jag på att gå i väg och grilla korv eller kanske ta med trangiaköket och fixa lunch ute, det kliar nämligen i vandringsbenen!

Tandfraktur åtgärdad

Ja i dag var det dax att fixa till Maxens tand. Jag fick ta ledigt halva dagen från jobbet och eftersom det var allt annat än bra väglag ute pga snöfall hela dagen så blev det bara en snabbrastning av hundarna på tomten, jag käkade på 1½ minut och Odden fick sin lunch innan Maxen och jag åkte i väg mot tandläkaren.

På plats där fick jag skriva i lite uppgifter om Maxen och sedan togs han in i ett rum för att vägas och sedan fick han en spruta med sedering. Ganska snabbt somnade han och jag som inte brukar vara så nojig över sådant fick en klump i halsen och tyckte att det var ganska jobbigt. När han sov kom veterinärer och sköterskor in och Maxen blev inburen till undersökningsrummet och jag fick gå och sätta mig i en hästbox som var omgjord till caferum. Jag blev tillsagd att om de skulle upptäcka något mer än hörntanden skulle de komma ut och diskutera med mig eftersom Maxen är oförsäkrad. Med andra ord satt jag sedan med hjärtat i halsgropen varje gång jag hörde någon av dem röra sig mot dörren.

Efter ca 25 min kom Torbjörn ut och anade det värsta men i stället fick jag höra att Maxen var på väg att vakna upp och att det hela var över?! Alltså jag hade ingen aning om hur lång tid en rotfyllning på en hund skulle ta men med tanke på hur lång tid det tar att göra de i en människomun så tänkte jag att det skulle ta lite längre tid i en så stor tand som en hörntand är på en berner. Men Torbjörn hade goda nyheter. Med minsta möjliga marginal hade skadan på tanden missat att blottlägga pulpan. Av den anledningen behövde vi inte rotfylla utan i stället har de slipat till de vassa kanterna och sedan har man med laser ”smält” dentinet runt pulpan och modellerat om det så att det nu täcker pulpan bättre. Ovan på det har man lagt på ett lager av någon plast eller vad det nu var som visserligen kommer att nötas bort men då ska tanden ha hunnit reparerat sig tydligen. Ja hur det där går till har jag ingen koll på men jag litar på expertisen och hoppas på det bästa.

Jag gick in till Maxen som fortfarande sov rätt hårt men efter några minuter tittade han yrvaket upp och kunde följa med mig ut till bilen där han fick sitt BoT täcke på sig eftersom de brukar vara lite frusna efter en sedering. Själv gick jag sedan tillbaka in för att göra rätt för mig. 3000 kr gick den här lagningen på och det var ju betydligt billigare än det vi avtalat i telefonen i går så jo jag kände mig mer än nöjd.

Ännu mer nöjd och stolt blev jag över att både Torbjörn och den andra veterinären påpekade att även om Maxens tänder är en aning slitna så är tänderna i utmärkt kondition för hans ålder och munnen såg fin ut 🙂 Det känns så klart sköt för ärligt talat är jag inte världsbäst på att ta hand om vare sig hundarna eller mina egna tänder. Tandborstning av hundarna sker tyvärr inte men ben får de med jämna mellanrum och om jag ser att det bildas tandsten så brukar jag vara där med tandskrapa men mer än så brukar jag inte göra.

lagad tand
Så här ser det ut i Maxens mun i dag efter behandling 🙂 Runt och fint utan vassa kanter, kort är ju tanden men det lär knappast ställa till några bekymmer. Nu hoppas vi att vi är färdiga med den här historien och att vi klarar oss från vidare tandproblem!

Tandfraktur

Så var vi tillbaka i vardagen igen då.

Jag var så trött i går morse när jag skulle till jobbet men det är väl så, det kostar sömn att ligga på topp och göra roliga saker. Arbetsdagen i går blev dock inte heldag då jag hade en veterinärtid till Maxen.

Som hundägare får man vara uppmärksam för är det något våra hundar är duktiga på att dölja så är det när de mår dåligt. Förra söndagen såg jag att något inte var helt som det skulle med Maxen, han hade nämligen inte svansen helt som han brukar. Jag misstänkte så klart att det var något med ryggen igen men kunde inte hitta något? Maxen rörde sig som han skulle och hur jag än klämde och drog så visade han inget obehag? Det fortsatte så här i några dagar men så i onsdagskväll hittade jag plötsligt något som inte såg helt bra ut. Maxen hade slagit av en hörntand 😦

Den tanden har han sedan tidigare haft en skada på sedan nästan ett år tillbaka men nu var tanden mer eller mindre halverad i höjd. Min tanke var genast att han kanske hade tandvärk och att det var därför svansen inte riktigt var som den brukade. Jag ringde veterinär så klart och vi hade alltså en tid i dag.

För att ingen nu ska bli orolig så nej Maxen led inte i helgen när han var med till Danmark och jag hade som sagt haft kontakt med veterinär och diskuterat hur vida vi kunde åka eller inte. Jag är också ganska säker på att alla som såg honom i helgen kan hålla med om att han inte mådde dåligt.

Vår veterinär är ju föräldraledig så vi fick en ny i dag. Han kändes faktiskt helt okej och då är ju jag synnerligen kräsen när det gäller veterinärer 😉 Dessvärre var det inte mycket han kunde göra mer än att konstatera att det var en tandfraktur och att den måste åtgärdas. Två alternativ står till buds, att dra ut tanden eller att laga den. Veterinären ansåg att laga troligen var det bästa för Maxen med tanke på hur stort ett ingrepp skulle bli om vi skulle dra ut den. Men att laga var inget som vi kunde få hjälp med hos Norsholm utan vi blev istället remitterade till Djurtandvårdskliniken och Torbjörn.

Har man häst vet man vem Torbjörn är, han är en av landets bästa hästtandläkare. Men han jobbar även med andra djur som hundar och katter. Dessutom anlitas han av Kolmården så även lejon, delfiner och andra lite mer exotiska djur får vård av honom.

I dag ringde kliniken upp och vi pratade lite om vad som hade hänt, och jag fick veta att dra ut tanden var troligen inget bra förslag och det skulle bara göras om tanden var sprucken ner till roten. Nej det är laga som vi ska försöka göra och det blir väl ingen billig historia för matten… Nåja det är Maxen värd och han ska så klart inte behöva ha tandvärk!

Gott om tider var det inte, det fanns bara en tid denna vecka och det var i morgon,  kunde vi komma loss? Ja det är klart att vi löser det så i morgon ska alltså Maxen till tandläkaren. Mina arbetskamrater skakade lite på huvudet när jag berättade att jag bara ska jobba halvdag i morgon då jag måste åka till tandläkaren…. med hunden 😉

Jag hoppas verkligen att vi kan fixa det här på ett smidigt sätt för Maxen så att han inte behöver gå igenom något stort ingrepp.

tandfraktur
Ingen vidare bra bild men nog ser man att tanden är halv 😦

Danmark och det märkligaste restaurangbesöket jag varit med om hittills!

Att åka till Danmark känns alltid lika bra! Helt enkelt för att vi alltid blir så väl mottagna där, alla är glad och trevliga och hälsar och välkomna med öppna armar 🙂

I fredags slutade jag vid lunch, åkte hem och rastade hundarna, packade det sista, lämnade av Odden hos svärfar och åkte till sist för att hämta upp våra resekamrater. Att lämna av Odden kändes lite spännande, första gången som han skulle vara själv hemma utan stöttning av sina storebröder under flera dagar.

Maxen och Kilo blev helt till sig i trasorna när Flisa och Emmy hoppade in i bilen. Flisan är ju nylöpt och luktade uppenbarligen extremt gott, eller så var grabbarna bara väldigt lättpåverkade… 😉 Angelica hämtade vi upp i Norrköping och sedan bar det av söderut. Resan ner gick bra, det blåste rätt rejält och bussen har ju ganska stort vindfång men fram kom vi. Framme vid hotellet, några mil innan Stora bält bron, rastade vi hundarna och grabbarna var helt väck i huvudet och skulle bara springa efter Flisan, Emmy verkade de inte ens se?! När hundarna var rastade blev det lite bubblor på rummet innan vi sedan kröp ner i varsin säng och försökte sova.

antvorskov
En liten skål på rummet. Som synes så har vi delat av rummet så att Flisan ska kunna freda sig från en kärlekskrank Kilo… 😉

För min del (och det var säkert lika för de andra två) gick det så där att sova. Hundra som flåsar går inte att somna i från och Kilo höll på och just flåsade efter Flisan större delen av natten. Trött är det minsta man kan säga att jag var när klockan ringde på lördagsmorgonen men det var inget mot stackars Anne som inte bara var trött utan dessutom hade åkt på migrän under natten 😦

Vi rastade hundar, köpte lite frukost och checkade ut och drog sedan till Nyborg och utställningen. Anne mådde verkligen inte alls bra så när vi hade fått upp burar och stolar gick hon i väg och satte sig i bilen för att få lite friskt luft samt kunna vila och dra en huva över ansiktet så att det blev mörkt. Angelica och jag hälsade på folk, gjorde i ordning hundar och oroade oss för Anne. Jag var ute hos Anne i bilen efter ett tag och kollade så att hon levde och det var väl knappt. Tursamt nog så berättade jag hur det låg till för några danska vänner och Christina kunde trolla fram en migräntablett som jag kunde gå ut och ge Anne. Ytterligare två timmar senare var Anne som ny igen och allt var som det skulle 🙂

Bedömningen på lördagen gick ganska långsamt så Anne kom in strax efter att championklassen hanar hade börjat, då hade jag ju redan hunnit springa lite med Kilo som fixade ett excellent men sedan var det stopp. Efter Kilo var det Maxens tur och han var så extremt på tårna över Flisan så det var en lite övertaggad farbror som klev in i ringen… Nåja det gick fint fint, excellent, vann klassen och ck och med det även ett klubbveterancert och eftersom det var hans tredje (han tog ju två i Hasmark i somras också) så blev han även Klubbveteranchampion 🙂 Precis som matte hade hoppats på alltså, duktiga, duktiga Maxen som alltid levererar ❤

Sen var det brudarnas tur. Flisan fixade excellent och var sedan 4a med ck, bra jobbat i en stor klass. Emmy fick ett VG och det kan vi väl inte riktigt hålla med om men domaren dömer så det är bara att gilla läget. Domare var förövrigt svenska Svante Frisk och vi pratade lite med honom efter utställningen och han sa då att han varit ganska hård under dagen men att de hundar som han gett ck var hundar som han verkligen gillat.

bir och bim lördag
F
örsta dagen fick jag inte ens upp kameran ur väskan… Men en mobilbild på BIR och BIM fick jag i alla fall till… BIR Sennettas Columbo och BIM Kjers Monny for nothing.

Maxen skulle ju in en sväng till mot veterantiken och där blev det ett BIM för vår del. Efter att utställningen var klar hade danska bernerklubben utdelning av sina årspremier för 2014. Till skillnad från oss träbockar i Sverige så görs alltså detta på en utställning när många är på plats och det delas ut till musik, hejarop och busvisslingar. Vi stannade kvar en stund och kikade innan vi beslöt oss för att åka till hotellet och checka in. Sen fick det bli en promenad med hundarna i Nyborg och vi spankulerade runt Nyborgs slott och njöt av fina omgivningar i skymningen.

nyborg
Promenad i Nyborg i skymningen.

Tillbaka på hotellet bjöd vi in våra danska vänner Christina och Fie och satt och pratade och läste kritiker samt delade på en flaska bubbel, så klart. Vi gav oss sedan ut på restaurang och det skulle bli ett besök ingen av oss någonsin kommer glömma…

Både Fie och jag hade varit på den här restaurangen innan och det hade varit helt okej, det finns ju inte så jättemycket att välja på så vi tog den här som låg nära hotellet. När vi kom in så var vi alla jättehungriga och alla utom Fie beställde oxfilé. Efter ett tag kommer servitrisen in igen och säger att köttet är slut (?), jaha då blev det fram med menyerna igen och leta något nytt. Det fick bli pasta för alla, de som skulle haft oxfilé med gorgonzola tog nu pasta med gorgonzola och jag tog en vanlig carbonara. Min och Fies mat kom in efter ett tag med de tre gorgonzolapastorna lös med sin frånvaro. Till slut kom de i alla fall och alla började äta. Först började Anne muttra om att det minsann inte smakade någon gorgonzola, sedan konstaterade Angelica att det smakade bränt, suck. Det blev till att skicka ut pastan och beställa nytt, igen?!? Den här gången valde de tre gorgonzolafantasterna en pizza med gorgonzola, det skulle bara ta 6 minuter att fixa lovade servitrisen. Det var ena jäkligt långa 6 minuter, mer 26 minuter, men till slut fick även resten av sällskapet sin mat. Ja det började alltså med oxfilé och slutade med en pizza, ingen bra dag för den restaurangen!

Den här natten blev i alla fall bättre än förra. Kilo hade upptäckt under kvällen att Flisan faktiskt inte alls luktade så där gott som han fått för sig och var den här natten helt avslappnad. Max däremot måste fått något nytt paket med hormoner levererat? Han har varit så på tårna och tagit alla chanser till att slicka Flisan i öronen eller för den delen bita henne i öronen, något som väl inte är direkt uppskattat… Under natten delade vi av rummet så att Flisan sov mellan Angelicas och Annes sängar och så fick grabbarna och Emmy var i den andra delen. Det gjorde det lite lugnare för alla i rummet och större delen av natten sov vi faktiskt lugnt.

I morse var det bara att masa sig ur sängen igen. Jag gick själv med mina grabbar för att det verkligen skulle göra i från sig och inte bara spana efter Flisan hela tiden… Sedan blev det frukost och Anne och Angelica krönte den med en varsin ”lilling”, hujeda mig för sprit så dags på dagen säger och kan lätt avstå och skylla på att jag ju ska köra 🙂

Eftersom allt redan var på plats sedan gårdagen så behövde vi inte vara där så tidigt utan vi tog det lugnt och skönt på morgonen. Hundarna var lite avslagna när de såg att det var utställningen i dag igen, ja alla utom Maxen som var på tårna hela tiden och som hade full koll på Flisan…. Under helgen fick jag träffa Odds ena syster i Danmark, Bernerdalens Oh Land. Ganska lik sin bror i sättet måste jag säga, ett litet glatt kvicksilver 🙂

Oh land
Bernerdalens Oh Land i ringen 🙂

I dag hade vi en dansk domare, Ole Staunskjer, och han gillade att höra sin egen röst 😉 Öppen kritik på alla hundar under dagen. Faktiskt blir det lite långdraget men visst är det bra med öppna kritiker, speciellt på en special! Kilo var först ut i dag med av våra hundar och fick excellent och blev sedan placerad som fyra. Maxen fick även han excellent men fick i dag nöja sig med en andra plats i veteranklassen. Med tanke på hur glad vinnande hunds matte blev så kändes det helt okej och dessutom hade vi ju redan fått det vi ville under helgen. Med det var mina grabbar klara, nu var det dax för tjejerna.

anne och angelica
Det är ju inte konstigt att man utan att tveka drar i väg många mil när man får umgås med de här tokstollarna 🙂

Både Flisan och Emmy fick excellent, vilket inte var självklart för denna domare som delade ut rätt mycket vg och ett gäng good också. Flisan blev inte placerad i dag men Emmy tog revansch från gårdagen och blev tvåa i klassen med ck. Surt med en andra plats visserligen men men. Ännu mer surt blev det när hon slutligen blev tredje bästa tik och fick ett snöpligt r-cert. Alltså det är ju så klart jättebra, men vi hade gärna tagit emot ett vanligt cert och åkt hem med en champion till 😉

emmy och angelica
Emmy och Angelica i ringen.

Flisan
A
nne och Flisan.

BIR och BIM söndag
Söndagens BIR och BIM.
BIR Sennettas Columbo och BIM Harthins Nobody like Nathalie.

Jag fotade lite innan vi plockade in allt i bilen. För att hålla Maxen lugn så fick Flisan åka bredvid matte i mitten av bilen och grabbarna och Emmy bak. Resan hem gick utan bekymmer och vi kunde hålla god fart upp genom landet.

Vi tackar Danmark och våra danska vänner för en härlig helg och funderar på när vi kan komma tillbaka igen 🙂

hej då
Tack och hej Danmark. Som avslutning fick vi en svenskflagga med oss hem 🙂 Och nej Anne försöker inte att slå Christina, det bara ser ut så.

Vår historia om UVI och TACK!

Men alltså, ibland tappar man lite tron på människor när man hör den ena hemskheten efter den andra på radio och tv:n. Vi människor är verkligen väldigt duktiga på att ställa till jävligheter för både oss själva och för vår omgivning och sällan är vi så uppfinningsrika som när det kommer till att hitta på saker för att djävlas eller tortera andra?

Men i går fick jag väl bevis på att det finns hopp för mänskligheten 😉

Min efterfrågan efter huskurer eller tips för att bli av med och förebygga urinvägsinfektioner fick en enorm respons! Det drällde in kommentarer och meddelanden på facebook, jag fick mejl och även sms med tänkbara kurer. Inte bara från vänner och bekanta utan även från, för mig, mer eller mindre okända människor. Ni gick man ur huse för att hjälpa till och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det, stort tack alla!!!

Max historia med uvi:er började för länge sedan. Han har alltid varit dålig på att dricka och redan som ganska ung såg jag att han hade väldigt koncentrerat urin (alltså att det var väldigt gult i färgen). Det var dock inget bekymmer till att börja med, i alla fall inget vi märkte något av. Så kom sommaren 2011 och under semestern så drabbades Maxen av akut urinstopp pga att ett gäng urinstenar hade kilat fast sig i urinröret. Det är tyvärr omöjligt att svara på om det var stenar som gav uvi:er eller om det var uvi:erna som gjorde att han bildade stenar, men troligen det sista. Men som sagt, vad kom först, hönan eller ägget?

Nåja, Maxen opererades och stenarna togs ut och skickades för analys, det visade sig vara struvitstenar. Att själva operationen fick göras om och en massa annat strul är inte intressant i det här sammanhanget men det var en strulig tid. I samband med detta började Maxen äta ett specialfoder som skulle förhindra att det bildades nya urinstenar. Till att börja med fick han Royal Canins Urinary det funkade dock inte alls då det är ett ganska magert foder och Maxen som alltid varit lite i tunnaste laget var helt omöjlig att få upp i hull på detta. Vi bytte till Specifik CCD och det funkade i alla fall bättre. Fodret ska även hjälpa till att hålla phvärdet på urinen på en rätt nivå.

Ett år senare kom problemen tillbaka och det visade sig vara nya stenar som satt sig fast igen 😦 Jag kommer faktiskt inte ihåg om han hade någon uvi under det året mellan urinstenarna men det tror jag inte. Hur som helst blev det ny operation och den här gången gjordes en fistel vilket betyder att Maxen inte längre kissar genom snoppen utan genom ett hål som skapats i bukväggen precis bakom snoppen. Nu började de riktiga problemen 😦

Till att börja med blev det stora komplikationer efter operationen då det inte är helt lätt att operera i dessa regioner. Urin innehåller dessutom ett ämne som gör att blod får svårt att koagulera och det blir med andra ord lätt blödningar i det här området när man är inne och pillar. Så blev det även i Maxens fall och i stället för att blodet gick ut genom fisteln så samlades det i pungen och skapade så klart enorma smärtor. Det var några dagar då jag trodde jag skulle ha ihjäl en veterinär eller två eftersom jag inte fick någon vettig hjälp och Maxen verkligen var riktigt dålig. Till slut fick vi alla fall hjälp, Maxen repade sig och livet kunde gå vidare.

121014maxlila1
I
ngen trevlig bild. Så här såg det ut när Maxen var nyopererad och pungen var extremt uppsvullen. Att han är lila är blåmärken efter operationen och ingen konstigt egentligen men pungen ska definitivt inte ha den här storleken!

Men efter den här sista operationen har uvi:erna duggat tätt 😦 Troligen beror det på två saker. 1 Maxen har nu ett kortare urinrör och med det lättare att få uvi (det är ju en av orsakerna till att tikar får det lättare än hanar). 2 Det är lättare för bakterier att ”krypa upp” genom det här nya hålet/fisteln.

Vi slåss numera mot en bakterie vid namn Proteus Mirabilis som har den otrevliga vanan att lukta jävligt illa. Det är på sätt och vis bra då jag genast upptäcker när det är på gång, det är mindre bra för att det verkligen luktar pyton och när det varit som värst vill man knappt vara i samma rum som Maxen.

För att hålla denna jäkla bakterie i schakt har vi testat en jäkla massa saker. Det vi testat har ju främst varit för att förhindra att det blossar upp till en uvi, när jag har känt att uvi:n redan har fått fäste har vi så klart åkt till veterinären och fått hjälp den vägen.

Tranbär. En klassiker som de flesta vet om eller åtminstone har hört talas om. Vitsen med tranbär är att göra urinen sur vilket gör att bakterierna inte kan fastna i blåsan och ställa till med oreda. Veterinärer rekommenderar ett preparat som heter Crananidin som är speciellt framtaget till hund/katt med tranbär i. Preparatet är säkert jätte bra men alldeles förskräckligt dyrt! För Maxen skulle det kosta ca 800 kr i månaden, i min värld är det inte riktigt rimligt… I stället läste jag in mig på vad detta meddel innehåller och hittade i ett motsvarande för människor som alltså blir betydligt billigare. När jag pratade med veterinärerna om detta så säger de att det säkert kan gå bra men att just Crananidin är det enda preparatet som är testat och framtaget för djur och därför har en vetenskaplig säkerhet i hur det fungerar. Hur som vi har kört med människopreparat med tranbär. Många kör med tranbärsjuice, det funkar säkert toppen men det man ska tänka på är att undvika socker i samband med uvi, välj alltså en osötad juice. På Maxen som är dålig på att dricka och som inte heller äter vad som helst har det varit lättare med kapslar.

C-vitamin. Också en klassiker som har samma funktion som tranbär, att surgöra urinen för att förhindra att bakterier fastnar. Jag har testat men tycker att tranbär har fungerat bättre och därför kört med det i stället. C-vitamin kan man ju dock hitta för överkomliga priser.

A-vitamin. A-vitamin ska hjälpa till att stärka slemhinnorna och på så sätt göra dem motståndskraftiga och göra det svårare för bakterier att få fäste. A-Vitamin kör man i korta kurer. Vi har testat detta, först i höstats och då fungerade det faktiskt ganska bra. Nu kör vi en ny kur och jag hoppas att den har samma effekt!

Kolloidalt Silver. Snacka om ett preparat som är omdiskuterat!! Silver är antibakteriellt det är välkänt och används vid tex sårtvätt på sjukhus. Silvret är då i någon slags joniserad nanopartikelform, alltså inte en bit silver som i ett smycke. Som kosttillskott är det dock förbjudet i Sverige, så i stället säljs det som en vattenreningsprodukt… Kollodialt Silver är alltså vatten med silvernitratjoner (tror jag att det heter) i, ser ut och smakar som vanligt kranvatten. Jag kan inte påstå att jag tror på en massa alternativa behandlingsmetoder, jag gillar vetenskapligt beprövade och styrkta bevis, men bestämde mig ändå för att testa. Det hade tyvärr ingen effekt. Synd för ingen hade varit gladare än jag om det hade haft det.

Hiprex. Ett preparat som ska hjälpa till att surgöra urinen. Framtaget till människor egentligen men vi har använt det till Maxen enligt veterinärens ordination. Receptbelagt men eftersom det är humanmedicin så är det billigt.

Fortiflora. Ett preparat som hjälper mag/tarmbakterierna. Egentligen har detta preparat inget alls med uvi att göra men vi testade ett tag för att se om den riktigt bra tarmflora kunde stärka immunförsvaret så pass att det även hjälpte till med uvi:erna. Svårt att svara på om det funkar, det blev i alla fall inte sämre.

De flesta huskurerna går ut på att göra urinen sur och på så sätt förhindra att bakterierna växer till. Vårt problem är ju att Maxen har surt urin. Det vet jag eftersom jag mellan varven (ett tag faktiskt varje dag) kollar det med lackmuspapper, alltså en liten pappersremsa som visar vätskors ph värde. Nu är väl dessa papper inte hur tillförlitliga som helst men även hos veterinär han vi kunnat konstatera ett antal gånger att Maxens urin är surt, lik förbannat så har han dessa jäkla bakterier 😦

Ja och nu tar alltså inte antibiotikan heller som den ska eftersom dessa jäkla bakterier har utvecklat resistens. Man kan bli knäpp för mindre. Jag fick i alla fall några huskurer till som vi inte testat och som vi nog kommer att pröva, för vad har jag för alternativ? Skiten ska nämligen hålla sig borta, punkt slut! Att det är lite besvärligt och kräver lite arbete från min sida för att hålla skiten borta tar jag så gärna, så länge Maxen får fortsätta att må bra.

Vid det här laget är jag så kisskadad att det räcker med att gå in i ett rum där Maxen är för att jag genast ska veta om det är på gång eller inte. Fast det är inte specifikt för just uvi visserligen, det är likadant med fukteksem eller om grabbarna har förhudskatarr, det känner jag också direkt när jag kliver in genom dörren. Min näsa har tydligen ”förfinats” för att känna igen just dessa lukter direkt och hittills har jag faktiskt aldrig haft fel. En lite skoj historia är när vi ett år åkte ner till Växjö för att gå på utställningen. När jag satte mig ner vid ringen kände jag direkt att någon hund hade förhudskatarr och efter att ha tittat runt lite så hittade jag även den ”skyldiga” och kunde uppmärksamma matten på att det behövde torkas av 😉 Ingen höjdare att ha en bra näsa alla gånger då ingen av dofterna är speciellt angenäma 😛

Återigen, tack, tack och tack en gång till för ert engagemang 🙂

täcke
Kisseriet ska helst bara fungera utan en massa strul.

Urinvägsinfektion

Sedan några år tillbaka slåss vi från och till med urinvägsinfektioner hos Maxen. Det har gjort mig till lite av en kissexpert på hund, föga smickrande titel kanske men det har varit nödvändigt.

Nu har vi tyvärr kommit till det läget att dessa jäkla bakterier som Maxen får i urinen har utvecklat resistens mot de flesta sorters antibiotika 😦 Det är skitjobbigt att veta och det gör mig förtvivlad, för ärligt vad ska vi göra när vi inte längre har antibiotika som hjälp i vår vård. Ja och då tänker jag alltså inte enbart på Maxens situation utan på vård av människor och djur i stort. Resistenta bakterier är verkligen ett jätteproblem och jag har full förståelse för att veterinärer är restriktiva med att skriva ut antibiotika. Samtidigt kan jag bli galen på att när man tagit prover och vet vad det är för bakterier och hur sjukdomsbilden ser ut sedan tidigare att man inte kan få en rejäl kur någon gång. Alltså inte en kur på 7 dagar, när det bara några dagar efter avslutad kur uppstår samma problem som innan och så blir det en kort kur till. För mig så känns det som att det här duttandet med antibiotikan är en av orsakerna till att bakterierna blir resistenta, om jag har rätt i det påståendet har jag inga belägg för, det är bara mitt eget funderande.

Men på grund av att Maxen nu har dessa bakterier av och till önskar jag nu få hjälp av er läsare. Jag är ganska väl bevandrad i alternativa metoder att motverka och häva urinvägsinfektioner men jag vill lära mig mer! Har du någon kur som du upplever funkar på UVI. Något som hjälper till att motverka så att det överhuvudtaget inte blir en UVI eller något som funkar för att få bort en UVI. Skit i om du tror att jag redan vet om ditt tips, skriv det ändå, jag kan ju ha missat något.

Och för att ingen ska bli orolig, nä jag tänker inte laborera med Maxen helt på egen hand, men om det finns något naturligt, någon hemmakur som kan hjälpa till så att han inte åker på den här skiten så vore väl det skitbra. Om/när han får skiten igen går jag så klart till veterinär för att få hjälp. Maxen är alldeles för viktig för mig för att jag skulle strunta i att göra det bästa för honom!

Men som sagt, snälla, snälla, alla tips och råd om hur man gör för att undvika och för att bota urinvägsinfektioner tas tacksamt emot.

Om du inte vill skriva här i bloggen går det bra att mejla på ollebus(at)live.se eller skriva ett meddelande på fb.

DSC_9741_01
Maxen i dag 🙂 Det är så skönt att han är pigg och rörlig, visst har han dagar då det är lite stelt och kroppen inte är lika pigg men det får man ha när man är 9½ år.
Jag vill ju ha min farbror hos mig så länge som jag bara kan så klart och tänker inte låta några jäkla bakterier ta i från oss någon tid!

Men det var väl ett jäkla velande?!

Ska det vara så här? Varannan dag snö och varannan dag tö? Värdelöst om ni frågar mig!

Hade tänkt komma i säng tidigt i gårkväll, det gick som vanligt inte alls… Tänkte mig då en liten sovmorgon, det tänkte inte Odd… Nåja jag fick ligga kvar i sängen till strax efter halv åtta i alla fall så jag ska väl inte klaga så mycket. Vid halv nio när det var ljust ute knallade vi i väg på en promenad, fick bli en sväng bort mot Björksätterhagarna. Odden knallar på bra och hänger med utan bekymmer numera 🙂 Mulet och trist väder men uppehåll medan vi var ute. När vi kom hem hade Henrik fixat frukost och efter att ha käkat det så såg jag att det började yra snö ute. Vädernissarna har varnat för snö och storm så jag slängde snabbt på mig lite kläder och åkte ner för att handla lite.

Under den korta stunden som jag vara inne och handlade hann det komma flera cm snö så när jag kom hem, snabbrastade jag hundarna på tomten och kröp sedan upp i soffhörnet och kikade på skidor.

På eftermiddagen fick det bli en promenad till i skogen. Mörkt som satan men snön gjorde det ju lite ljusare och pannlampan är fortfarande underbar att ha i jämförelse med mina gamla lampor! Fast redan när vi var ute den här gången så hade snön börjat att töa, skitväder!!

Under kvällen har jag tränat lite med Odd. Vi har börjat kika lite på snabba lägganden. Jag får erkänna att Odden inte fått mycket träning, på nått egentligen…. Ögonkontaktsövningar gör han visserligen riktigt bra och vi leker en hel del och jag är mycket nöjd över hur intensiv han är i leken samt att han om jag kastar i väg leksaken nästan alltid kommer tillbaka med den till mig och vill leka mer 🙂 Men annars är hans träning sorgligt bristfällig än så länge. Men som sagt nu har vi börjat med läggandet. Eftersom Odd faktiskt är nästan lika matskadad som Kilo så är det lätt att locka honom och att visa honom. Jag tränar läggandet på så sätt att jag belönar ett par gånger när han får lyfta frambenen från sittande, typ som ”sitt fint”, sedan visar jag snabbt ner med en godbit till backen och oftast så liksom slänger han sig då ner eftersom frambenen redan är i luften. Vi får väl traggla det här lite så ska det nog gå att få till 🙂

sol kilo
Vi vill ha snö och sol och minusgrader, inget jäkla varannan dags väder med slask.

Öppenhet?

Vad menar egentligen du/folk/jag när vi säger att vi tycker att vi ska vara öppna med saker inom hundaveln? Jag har i alla fall lärt mig att det inte alls betyder samma saker för alla!

För mig känns det viktigt att vi är öppna med våra hundars fel och brister när det kommer till avel, hur ska vi annars kunna förbättra? Om jag inte vet att hunden jag har tänkt att använda i avel har ett visst fel eller eventuellt kan ha ett anlag för en viss defekt, då blir det ju väldigt svårt att kalkylera hur hög risken är att en eventuell avkomma skulle få samma fel/defekt, eller hur? Min egen hund har jag förhoppningsvis en hel del information om, men om du som uppfödare ska leta efter en hane som passar ihop med din tik måste det väl ändå vara av högsta vikt att även kunna ta del av så mycket information som det bara går om den tilltänkta hanen?

Jag är ju inte uppfödare och har som bekant inga planer på att bli uppfödare heller. Jag är dock valpköpare och som sådan en aning vetgirig, enligt somliga säkert en jobbig jäkel som lägger näsan i blöt alldeles för mycket. Jag är dessutom intresserad av avel i stort men framför allt av avel när det gäller min ras, berner. Jag tycker att det är spännande och intressant och gillar att lära mig saker. Genom att vara påläst och leta ny information kan jag som valpköpare välja bort vissa kombinationer som uppfödare har gjort när jag ska skaffa ny familjemedlem, helt enkelt för att jag vet att det finns saker i den kombinationen som inte passar/tilltalar mig. Det behöver naturligtvis inte vara en dålig kombination för det, bara en kombination som inte är rätt för det jag är ute efter.

I bland blir jag lite mörkrädd när jag pratar med andra hundmänniskor, för på något sätt så är det bara uppfödare som ska ta del av och kunna ha tillgång till den informationen som finns om våra hundar, vi vanliga valpköpare anses nämligen inte ha kunskapen att kunna sortera bland all denna information och kunna göra vettiga val om vi får ta del av informationen?!? Mitt svar till dessa är: Kliv ner från era höga jä*la piedestaler och inse att valpköpare är precis likadana människor som uppfödare! Ja det finns dåligt pålästa valpköpare som bara vill ha något ulligt gulligt att mysa med, men vet ni vad, det finns uppfödare som inte är ett dugg bättre!

Uppfödare är du i samma sekund som du gör ett aktivt val att para din hund, vare sig det är en renrasig kombination eller någon form av blandning. Att du ännu inte har ett kennelnamn betyder inte att du inte är uppfödare! Ja och om jag nu väljer att bli uppfödare, innebär det per automatik att jag blir en bättre och framför allt klokare människa, att jag kan sortera och ta ut information om hundar på ett annat sätt än vad jag kan i dag när jag inte är uppfödare? Svaret är så klart ett självklart nej.

Att vara uppfödare (med eller utan kennelnamn) är ingen kvalitetsstämpel. Det finns fantastiska uppfödare runt om i världen som gör sitt bästa, följer sina ”valpar” genom livet, tar del av all information som valpköparen delger och lär sig och planerar kommande kullar efter det som varje kull erfarenhetsmässigt lär dem. För ja, även om du gör ditt absolut bästa så kan det fortfarande gå åt helvete, det viktiga då är att man tar lärdom av det som blev fel och undviker att göra om det misstaget igen. Men det finns naturligtvis även uppfödare som skiter fullständigt i sina valpar när de väl är sålda eller uppfödare som visserligen följer upp sina valpar men ändå väljer att inte bry sig om och ta fortsatt hänsyn till de fel/defekter som dyker upp utan envist stoppar huvudet i sanden och hävdar att det där kommer minsann inte från deras egna linjer. På vilket sätt skulle de senare typerna uppfödarna vara mer kvalificerade att ta del av information om våra hundar än oss valpköpare undrar jag?

En annan fråga jag har är, vill uppfödare inte ha pålästa och intresserade valpköpare? För mig verkar det konstigt. Det måste väl vara bättre att ha en valpköpare som redan innan köpet har läst på, är intresserad och har tagit del av information, ställer frågor och kanske till och med ifrågasätter än att ha en valpköpare som bara köper en hund oavsett vad? Eller är de så att det är jobbigt att bli ifrågasatt? Eller är uppfödare är rädda för att om valpköpare fick ta del av alla information så kommer de inte bli av med valparna? (ja jag har faktiskt fått just det svaret av inte bara en utan av flera uppfödare). Ett tips från den här skrivande valpköparen är då att faktiskt inte göra kombinationer som du inte kan stå för eller där du inte kan förklara varför du gjort som du gjort… Nä alla kommer ändå inte tycka att det är en bra kombination, olika människor prioriterar nämligen olika i sin avel och i sitt valpköpande, men är det inte så att om man tänkt igenom och har en bra förklaring till varför man valt att göra som man gjort så har vi människor en helt annan förståelse för andra människors val, vare sig man håller med eller inte i sak?

Som vanligt, nä avel är inte lätt och det finns massor med uppfödare som gör allt de kan för att ta fram friska, sunda och vackra hundar till oss valpköpare, jag är dem evigt tacksam. Men visst vore det en stor hjälp på vägen om alla kunde vara öppna med vad de vet?!

3

My Dog 2015 resulterade i fyra nya berner champion!

Så har vi varit nere i Göteborg en sväng igen. Förra året var ju en väldigt knasig tur där det vare sig fanns mat eller grönsaker att tillgå, det regnade nerifrån och upp och en massa andra tokigheter, det var alltså med viss bävan vi lastade bilen och gav oss av.

I år hade vi bara en hund med oss, Flisan, och vi var bara tre som åkte tillsammans, Anne, Annette och jag. Eftersom vår buss inte är helt i form för tillfället så lämnade vi bussen hos Annette och Anders och tog deras Santa Fé ner till västkusten. Trots att vi var få så var bilen fullpackad?!

Väl nere i Göteborg skulle vi parkera bilen, vilket naturligtvis i sann Göteborgsanda inte alls var så lätt som man kan tro… 😉 Först tänkte vi ställa bilen i Fokushuset för att gå därifrån till hotellet som bara låg en bit bort från mässan. Men 15 kr i timmen i lite mer än två dygn, det blir dyrt det… Så då åkte vi bort till ett annat parkeringshus, lika dyrt där, tredje parkeringshuset var också dyrt så då tänkte vi att vi ställer bilen i hotellets garage. Men det gick inte för där var det fullt och några ”vanliga” parkeringsplatser i närheten fanns inte att uppbringa. Så det slutade med att vi åkte tillbaka till Fokushuset där vi till slut kunde lösa en utställarbiljett som räckte i fyra dagar för det facila priset av 460 kr?! Herregud lönerna måste vara högre i Göteborg än här hemma för hur tusan har man råd att åka och handla här annars?! 😉

Nåja när bilen var där den skulle tog vi vårt pick och pack och knallade bort till hotellet. Flisan fick rasta sig på vägen och nästan omedelbart när vi hade kommit in till rummet knallade vi ut igen för att försöka hitta något att äta. Vis av tidigare års erfarenheter visste vi att det inte alltid var så lätt som man kan tro. Men det här gången gick det fint. Vi hittade en liten restaurang som var trevlig och som serverade god mat till oss hungriga. Vin hade de med så det gick ingen nöd på oss.

Tillbaka på hotellet bjöd vi in våra grannar (Angelica, Julia, Cissi, Monika och Gladys) på bubbel och lite snacks. Naturligtvis skålade vi som sig bör och störst krut la vi på Flisan för nu tyckte vi att det var dax för det där sista certet så att hon skulle bli champion!

Nätterna är som vanligt kortare i Göteborg än hemma så det var en aning segt att kliva upp på måndagsmorgonen. Frukost först så klart och jag brukar ju bedöma hotellen efter hur äggen är på frukosten, det här hotellet får ett stort fett minus för sina kokta ägg!! Löskokta ska inte vara råa, så det så! Äggröran däremot fick högsta betyg så jag överlevde.

Så knallade vi bort till mässan och placerade oss vid ringsidan. Lite minglande, lite kollande i katalogen och så var det igång. Bedömningen gick fort då ringsekreteraren av någon anledning hade extremt bråttom med att kalla in nya hundar i ringen hela tiden. Tämligen otrevlig och oprofessionell upplevde jag henne som dessutom, blä för sådant.

Till slut var det så dax för öppenklasstikar och Flisan, Jubel så klart när hon vann klassen, nu var det nära. Ja och det gick ju hela vägen den här gången, andra bästa tik med cert och därmed championat, tjoho!!

Flisan Numera SE UCH Tjofselinas Alisa 🙂

Även på hansidan fick vi en ny champion, Nöklebyåsens Dexter tog nämligen cert och därmed blev även han champion eftersom han redan var det i Norge och i Danmark.

N dexter
N
ybliven Svensk och med det även Nordisk champion, Nöklebyåsens Dexter.

Efter lite fotande var det dax att spana in shoppningen. Vanligtvis är jag mycket moderat i mitt hundshoppande nuförtiden, men den här gången blev det faktiskt en hel del. Jag behövde nytt schampoo och hittade min jätteduk till 20% rabatt 🙂 Musslor och msm till Maxen var det också nedsatt pris på och fleeceöverdraget till biabädden som jag varit för snål för att köpa tidigare var det halva priset på så jag slog till 😉 En borste, lite a-vitaminer och forti flora blev det också, spender byxorna på med andra ord. Även Annette hade dessa byxor på sig så det blev många påsar. Vi tittade sedan på finalerna innan vi knallade tillbaka till hotellet. Anne och Flisan hade gått i förväg då de inte stannade för att kika på finalerna.

På hotellet blev det en dusch och sedan hällde vi upp bubblor! Anne hade gått och inhandlat champagne så när våra grannar kom in så var det bara att hälla upp och njuta 🙂 Det blev visst ganska mycket bubblor under kvällen innan vi till slut gav oss iväg till en restaurang för att inta middag. Men mitt i allt firande passade vi så klart på att skåla in morgondagens resultat också, vi ville ju liksom gärna ha ett till championat 😉 En jättetrevlig kväll tillsammans med likasinnade, i bland är livet rätt gött 🙂

anne
Glad, gladare, Anne 🙂

fest
G
lada brudar med champagne i glasen.

Men utställningar tar ut sin rätt, efter middagen var vi ganska trötta så vi i vårat rum bestämde oss för att det fick räcka för den dagen och sa god natt.

Alltså man sover ju inte skitbra borta, men andra natten brukar vara bättre än första. Så också denna gång men jag vaknade till vid ett tiden, helt övertygad om att klockan strax skulle ringa. Efter att ha konsulterat telefonen så kunde jag konstatera att jag skulle få sova lite till, ja om jag kunde somna i från mina vänners snarkande;) Anne hade köpt hörselproppar till oss så jag stoppade faktiskt in en i varje öra och somnade sedan om.

Så var det dax för dag två. Visst hade vi förhoppningar om att det skulle kunna bli ett championat även för Emmy och visst hade vi skålat för det, men det kändes nästan om om det skulle vara lite för bra för att vara sant. Utställningen började och det stod mer eller mindre direkt klart att domaren inte var den roligaste vi sett.

För att ingen nu ska bli upprörd, nä jag har inget större problem med att domaren inte tycker som jag så länge domaren gör ett professionellt jobb.Mitt problem med den här domaren var inte hur han dömde, nä utan att den här domaren var inte professionell för fem öre 😦 En totalt oengagerad herre som såg uttråkad ut, inte tog i hundarna mer än klappade dem lite på sidan, som tittade bort när hundarna rörde sig och som faktiskt mitt i bedömningen började prata med andra?! Eftersom det var en engelskdomare och vi ska till Crufts googlade jag snabbt för att se så att det inte var den här som skulle döma även där, det var det som tur var inte!

domaren
Här har hela championklassen hanar ställt upp (fast bara två syns på bilden) sedan en god stund, domaren sitter dock och pratar i stället för att engagera sig i bedömningen…

 Men om domaren var tråkigt så blev dagen ändå en väldigt trevlig när Emmy först gick och vann öppenklassen och till sist blev bästa tik med cert och championat 🙂 Helt sjukt att det blev två championat för mina vänner den här helgen och helt sjukt kul!! Ja och det blev ju även ett fjärde championat denna helg då även bästa hane tog cert och blev ny svensk champion, och jag tror även ny C.I.B.

Emmy
Bernervillans Erina Emmy, nybliven svensk champion 🙂 En passande födelsedagspresent till uppfödaren Monika dessutom.

OizzyEn dålig bild men bättre än inget… Brilliant Oizzy Av Lee Armand, ny svensk chamipon och även BIR på tisdagen.

Så var utställningen klar och MyDog var över för vår del. Lite fotande av Emmy, snabbshopping för Anne och Annette och sedan packade vi ihop och drog hemåt.

Två jättetrevliga dagar i Göteborg blev det och om ett år är vi alldeles säkert där igen 🙂

Behöver en berner täcke?

Konstigt nog verkar just den frågan vara lite kontroversiell? Jag begriper faktiskt inte varför?

Behöver hundar kläder, nä det behöver de ju faktiskt inte i normalfallet. Kläder och täcken till hundar verkar ha blivit en modesak bara under de år som jag hållit på med hund och det är ju ändå inte jättemånga år (lite mer än 12 år för den nyfikne). Jag är inte alltid säker på att det är något som gynnar hundarna men jag kan inte för fem öre begripa varför en del är motståndare till att ha ett täcke på sin hund?

Redan med Olle skaffade jag ett täcke, visserligen inte något fantastisk bra täcke men ändå ett täcke. Jag minns att jag blev idiotförklarad och lite hånad av en del då, herregud jag hade ju en långhårig, jättepälsad hund, vad skulle han behöva ett täcke för? Jag tränade en del med lite agilityfolk då, jag gick ju faktiskt några agilitykurser med Olle, och många åsikter kan man säkert ha om agilityfolk om man vill men är det något många av dem är duktiga på så är det att tänka klokt angående sina hundars hållbarhet! Jag lärde mig alltså att det under träningar i kalla ridhus där hunden gick från full aktivitet till passiv vila och så tillbaka till full aktivitet behövde lite hjälp för att hålla musklerna mjuka och inte kylas ner.

Det är ju egentligen ingen nyhet eller något konstigt, titta bara på de som tävlar t.ex. friidrott. Visst kan det verkar märkligt och lite onödigt att efter varje höjdhopp dra på sig överdragskläder men det finns ju en anledning till att de gör det, de vill inte dra på sig onödiga skador!! Det samma gäller faktiskt för våra hundar. Tränar du med din hund och går just från aktivitet till passivitet flera gånger per pass och framför allt när det är kyligt, så behöver även din hund hjälp för att inte dra på sig onödiga skador!

Med det sagt så är det naturligtvis inte så att en hund/berner som ”bara” motionerar med vanliga promenader behöver ett täcke. Ja i alla fall inte om den inte har någon skada eller håller på med någon form av rehab. Maxen har ju fått ha täcke på sig en del senaste halvåret efter sitt diskbråck. Helt enkelt för att jag vill vara så rädd som det bara går om hans rygg samt om de muskler som finns kvar. Täcket har han haft på sig om jag vet att han ska vara still under vissa tider i kyligare väder. Typ när han har varit i hundgården eller om han har fått ligga i bilen under tiden som jag tränat någon av de andra hundarna. Täcke efter sim så här år är så klart en självklarhet! Under promenader däremot har jag inte täcke på mina hundar, så länge de är i rörelse så håller de sig ju mjuka och varma.

bil
Max i bilen i dag när vi var i väg och tränade. Eftersom han mest var med och minglade så fick han ha täcke på sig då det blåste kallt och han fick ligga en hel del i bilen.

Själv använder jag i dagsläget i stort sätt bara Back on tracktäcke. Maxen har ett fleece BoT och dessutom har jag ett vanligt BoT som passar både Maxen och Kilo i storlek. Det fiffiga med BoT är ju att de keramiskafibrerna i tyget tar tillvara på kroppens egen värme och reflekterar tillbaka värmen in i musklerna igen. BoT används både till männskor, hästar och hundar och säkert till några andra djurslag också. Jag har ett gäng andra täcken också, bland annat ett hurttavintertäcke, men när det gäller passform så måste jag säga att BoT täckena har varit överlägset bäst på mina hundar.

Så mitt svar på om en berner behöver täcke, ja om du tränar och tävlar eller om du har en skadad/rehab hund, då behöver du faktiskt ett täcke till din bener, även om den har päls.

täcke
Jodå det går bra att kissa i täcket också 😉

Plan för 2015?

Ja vad ska man nu tro om det nya året? För en gång skull har jag inga riktigt specifika planer känns det som? Men lite tankar finns kanske att gräva fram.

Maxen, ja bara han är pigg, glad och fräsch så är jag nöjd och glad! Vi kommer fortsätta med vattentraskande även nu i början av året då jag märker att det ger bra resultat. Vi kommer nog även fortsättas att slåss mot UVI;erna vilket känns mindre skoj, men skam den som ger sig! Maxen kommer få vara med på promenader precis som alltid, det finns ingen orsak att dra ner på dessa. Senaste dagarna har han ju faktiskt gått två promenader över milen och det är inga som helst problem 🙂 Maxen är även anmäld till utställning i Danmark nu i januari, bara för att det är skoj och för att han gillar att ställas ut numera. Det är av den anledningen även jäkligt skoj att visa honom 🙂 I dag har jag även anmält honom till Cruft igen. Jo för han är ju kvalad dit igen och är han fortfarande pigg och fräsch om två månader så får han hänga med när vi åker (mer om det lite senare).

Kilo ska få vara lite mer aktiv än pensionären Max är ju tanken. Lydnad ska vi köra och målet är att fixa första pris i klass två under våren, borde inte vara helt omöjligt. Sen satsar vi vidare mot klass tre men det känns inte lika säkert om vi kommer till start där under året, vi får väl se hur det går helt enkelt. Sen hoppas jag att vi kan fortsätta på spårcirkeln för viltspår gillar ju verkligen Kilo och jag tycker också att det är skoj. Lite vänstervarvande ska vi säkert också hinna med, Kilo hänger om inte annat med till Danmark nu om några veckor.

Odd ska växa och frodas är tanken. Lite gruder ska han väl lära sig också när det gäller lydnad om han verkar tycka det är skoj, vilket jag tror. Tanken är att han ska få hänga med på spårcirkel också så får vi se om han vill använda näsan på det sättet som matte föredrar 😉 Om det blir något vänstervarvande får vi väl se. Det finns knappt några inoffer att åka på så här års men Sala kan han väl kanske få hänga med till. Odden är förövrigt vår egen lilla bulldog här hemma så det vet i tusan om han ska vänstervarva så mycket i hans liv 😉

För egen del så hoppas jag så klart på att jag ska bli en bättre hundtränare! Det ska bli spännande att få träna en ny individ och genom honom säkerligen lära mig nya saker! En del resor hoppas jag så klart också på 😉

Cruft blir det alltså även i år. Lisa och jag var visserligen helt överens om att vi inte skulle åka i år. En vecka senare frågar Lisa om vi ändå inte ska kolla om någon är intresserad av att hänga med, en liten förfrågan till några Sundsvallsbor skickades ut och 30 minuter senare är bilen full och det är bara att inse att då måste ju faktiskt vi åka när vi nu lurat i väg en massa andra tokiga damer 😉 Nåja Jackpot och Maxen är ju alltså kvalade så förhoppningsvis har vi två hundar med även detta år och jag ser fram emot att få uppleva denna cirkus igen och framför allt att träffa våra engelska vänner igen.

Milano är det också tänkt att vi ska försöka ta oss till. WDS så klart men även en veckas semester i Italien är planen. Problemet är bara mitt jobb, är nog hög tid att ta tag i det problemet… Någon som vill ta hand om två hundar i mitten på juni en vecka? Jag planerar att ha en av våra hundar med oss, för jag vill liksom inte vara utan i en vecka, men om någon ska ställas är väl tveksamt. Vem som får hänga med är alltså inte bestämt.

Danmark är ju också redan inplanerat och det redan nu i januari och då får alltså både Maxen och Kilo hänga med. Vi får sällskap av Anne, Angelica, Flisan och Emmy också så det blir säkert en trevlig tripp 🙂 Förhoppningsvis kan vi åka en tur eller två till grannlandet under året, jag gillar Danmark! Norge är säkert inte heller omöjligt att jag tar mig till. Just EDS däremot kommer jag nog att hoppa över, lite märkligt nog faktiskt. Domaren som dömer gillar vare sig Max eller Kilo så då känns det lite onödigt att kasta bort tid och pengar på det. Synd dock när det nu är så nära och sen hade det ju varit skoj att låta Maxen försöka ta veterantiteln ett tredje år på raken om han fortfarande är pigg, men så lär det alltså inte bli.

Kanske kan vi komma i väg till något nytt land också under året, jag håller på att övertala Lisa om att det skulle vara jätteskoj, vi får väl se om jag lyckas 😉

Semestern är ju alltid alldeles för få dagar för att jag ska hinna med allt jag önskar men jag planerar alltså för en ny vandring uppe vid Kungsleden och det tror och hoppas jag blir av. Finns det möjlighet åker jag gärna på ytterligare en vandringstur någon gång under sommaren. Några turer med husvagnen hoppas jag också att vi får till vart det nu än bär av, troligen blir det väl en tur till Öland i alla fall. Sen får vi väl se vad vi kan hitta på utöver det.

Se där, jag kunde ju dra ihop ett helt gäng med planer utan någon större ansträngning, så då är det väl bara att köra då!

DSC_8513_01
Vi firar in det nya året och hoppas att det blir ett riktigt bra år 🙂

Nyår

Nyårsaftonen blev en härlig dag 🙂

Jag började dagen med en fantastisk tur ner till stranden. Solen gick upp och gjorde det fantastiskt vackert när det gnistrade i snön.

10394780_10202253271812293_1080734589511593553_n
En perfekt start på årets sista dag.

Efter frukost så mötte vi upp Eva, Conny och alla hundarna för att åka mot Trollskogen. Vi har ju varit där flera gånger men Eva och Conny hade aldrig varit där tidigare. Eftersom vi hade tre valpar med oss så valde vi slingan som är 2,5 km men gjorde en liten avstickare för att kika på skeppsvraket så klart 😉 Tur som tokiga hade vi också då solen precis tittade fram när vi kom ut på stranden.

2
Skoj att få se skeppsvraket i en lite annan skepnad med snö.


DSC_9116_01
U
nderbara sol!

Det tog sin lilla tid att knalla runt med valparna och så stannade vi och tog en liten fika på vägen också. När vi kom hem slappade vi en stund men sedan bestämde jag mig för att ta med mig Maxen och Kilo på en promenad. Eftersom solen var framme blev det en tur på stranden, helt makalöst skönt. Jag gillar inte att gå promenader som bara går fram och tillbaka, men i det här härliga vädret valde jag ändå att göra just det för att få njuta lite till.

Vi hade sedan en lugn eftermiddag vilket var skönt. Vid sextiden började vi fixa i ordning för att kunna gå bort till Eva och Connys stuga sedan. Det hade kommit lite mer folk till stugorna så jag gissade att det skulle bli lite fyrverkerier under kvällen. Ingen av våra hundar är hysteriskt rädd men Maxen har de senaste åren inte varit helt bekväm med smällandet och Odd hade vi ju ingen koll på hur han skulle reagera på oljudet och sprakandet? Av den anledningen tog jag ut hundarna en och en i koppel på en liten kissrunda. När jag rastade Maxen så kom två tjejer springande och berättade att de skulle skjuta fyrverkerier nere på stranden vid tolvslaget och undrade om någon av våra hundar var skotträdda. Jag tackade för visad hänsyn men sa att även om vi hade valpar och att Maxen kan reagera så var det helt okej att de sköt vid midnatt och om de skulle vilja skjuta tidigare eller senare av någon anledning fick det gärna komma bort till vår stuga och berätta det så kan vi hålla hundarna under extra uppsikt. Tänk så bra det är när folk tänker till och visar hänsyn ❤

När hundarna var rastade så gick vi bort till stuga 3, Odden fick hänga med medan Maxen och Kilo fick vila i vår stuga en liten stund till. Odd, Bingo och Belle hade så klart hur skoj som helst men för att vi skulle få någon form av matro så serverade Eva dem varsitt ben, vilket höll dem lugna i två sekunder 😉

10892021_10202253313453334_1828352144117136907_n
F
örrätt, gratinerad hummer med champagne till, mums!! Till och med Henrik som inte är någon skaldjursfantast tyckte att det var riktigt gott 🙂

10868060_10202253313693340_8064814986800537669_n
Dax för varmrätt. Oxfilé med potatsibakelse satt som ett smäck! Amica har intagit det strategiska läget under bordet 😉 Till efterrätt hade jag gjort en pärnopanacotta med vaniljglass och jordgubbe. Panacottan tyckte jag inte alls om, trist 😦

När jag gick för att hämta efterrätten i vår stuga hörde jag att det började skjutas lite på avstånd så då fick Maxen och Kilo hänga med bort för att jag skulle kunna ha koll på dem. Till tolvslaget skålade vi så klart i mer bubblor och för att ingen hund skulle ha tid att eventuellt lyssna på raketerna så fick de alla en bit grisöra att snaska på.

Eftersom vi inte kom i säng för ens vid två tiden så kunde det ju varit skönt med en sovmorgon i dag… Det tyckte inte Odd och Kilo. Jag var uppe och släppte ut dem för att kissa vid sju och vid åtta gick jag sedan upp och tog med mig grabbarna ner till stranden. Vi fick återigen njuta av en härlig soluppgång.

1
På väg ner till stranden, hundarna är ivriga och springer i förväg, även Odd även om det där med havet inte alls är hans ”Cup of tea” 😉

2
Fantastisk start på 2015 🙂

3
I
nfrysta bernertassar på stranden.

10885039_10202253405575637_4871447917329912614_n
Årets första badare på Böda 2015! Maxen passade på att ta ett morgondopp. Kanske inte helt optimalt för gamlingen att bada i det iskalla vattnet men han är nöjd och lycklig så det fick vara så den här gången.

Vi gick sedan hem och käkade frukost innan vi började plocka i ordning i stugan. Det går visserligen ganska snabbt när man bara varit där några dagar men lite finns så klart att göra. När det mest var att dammsuga och torka golv kvar tog jag med mig hundarna på en promenad och överlät det sista jobbet till Henrik. Vi avslutade vår Böda vistelse på stranden så klart till Oddens förtret. Som sagt det där med att bli blöt är inget för liten. Vi gick inte så långt på den här promenaden men vi var ute i nästan 1½ timme, underbart. Kameran fick smattra lite.

DSC_9257_01
Bästa grabbarna på bästa stranden.

DSC_9411_01
L
illa Odden i vassen.

DSC_9266_01
Maxenpaxen i solen.

DSC_9376_01
Som vanligt full fart på KG.

Tillbaka vid stugan var Henrik klar med städandet och vi vinkade hej då till Eva och Conny och började resan hemåt. Vi valde att åka kustvägen på västrasidan första delen av vår resa, bara för att den är så vacker. Men sedan blev det full fart hemåt. Hemma har vi nu packat upp allt, första tvättmaskinen går och hundarna har fått sin kvällsmat och ligger nöjda på sina vanliga platser.

Att åka till Öland över nyår var verkligen ett bra beslut, så bra att vi nog kan tänka oss att göra om det igen 🙂