2014, året som gick.

Så var även 2014 slut.

2013 var ett jobbigt år där det pendlade mellan euforisk glädje till förlamande sorg. Inför 2014 önskade jag mig därför ett lite mer jämt år, det var nog ungefär det jag fick.

2014 kommer inte gå till världshistorien som året vi minns mest men överlag har det varit ett bra år. Viktigast av allt är så klart att vi inte har behövt ta farväl till någon i familjen detta år så sett ur den synvinkeln har det väl snarast varit ett helt fantastiskt år!

Resultatmässigt kan vi knappast klaga detta år heller. Maxen har sprungit vänstervarv och gjort det med den äran! Klassvinst på Cruft, klassvinst och europaveteranvinnare även detta år på Europautställningen, BIS veteran på rasspecialen i Byske, Östgötamästare veteran och dessutom ett danskt championat, det är inte illa pinkat av farbrorn som fyllde 9 under året.

1743572_519825234795225_1339896342_n
Crufts 2014, Maxen och Lisa fixade till en klassvinst!!

östgötamästare
Genrepet inför Crufts var Östgötamästaren och där slog Maxen till och vann veterantiteln minsann!

max dansk champion
I juni åkte Anne, jag och våra hundar till danmark och där fixade Maxen ett championat och tog dessutom två klubbveterancert.

Max brno
E
uropautställning i Brno, Tjeckien, och Maxen blev för andra året i rad europaveteranvinnare, med en ny titel och ny kvalificering till Crufts 🙂

Kilo har fixat LP I, debuterat i klass två med ett godkänt andra pris, fixat godkänt anlagsprov i viltspår och dessutom vänstervarvat sig till några r-cert. Skojigast resultatmässigt är nog annars att halva kullen efter Kilo nu är röntgade och alla är fria både fram och bak. Vi hoppas att den andra halvan av kullen också röntgar snart och att de får lika fina resultat så klart!

fritt följ
När väl polletten om vad platsliggningen gick ut på hade ramlat ner så gick det ganska enkelt att fixa till ett LP i klass 1. Debut i klass 2 hann vi också med och det var en klart godkänd debut som gav mersmak. 

10299089_10201009735564664_8978188614289443532_n
Viltspår var något nytt för Kilo i år och det var skojigt som bara den att köra tyckte vi båda. Ett godkänt anlagsprov fick vi till innan spårcirkeln tog slut men vi räknar med att fortsätta i vår igen. Här är Kilo tillsammans med en grävling efter sitt godkända anlagsprov.

DSC_0764_006
Jo lite vänstervarvande har vi hunnit med under året trots att Kilo har envisats med att vara tunnklädd större delen av året… Här i Österbybruk i maj, tämligen avklädd då med...

Många trevliga resor har jag fått vara med om under året. Som vanligt började vi året med en tur till Göteborg. Detta år går till historien som året när det var mer eller mindre omöjligt att få tag i mat och vi fick reda på att tomater och andra grönsaker inte levereras till Göteborg över helgerna 😛 Anne och jag rivstartade även året med en tur ner till Danmark, skitväder hela resan men skoj hade vi! Crufts i mars var verkligen något utöver det vanliga, vilken jäkla mässa alltså?! Annes och min tripp till Danmark i juni var en riktig höjdare då vi både fick njuta av trevliga resultat men framför allt härligt sällskap och fantastiskt väder. I augusti var det körigt då det först bar av till WDS i Finland. Att få se Amigo bli BIR är definitivt en av årets höjdpunkter, uj så tårarna rann av glädje. Knappt hann vi hem från Finland innan det var dax att packa om och ge sig av mot Byske i stället. En lite annorlunda resa detta år då Henrik och Jörgen fick stanna kvar i Ljusdal och vara valpvakter medan Lisa och jag pysslade med utställning. Fredagsmiddagen i Byske detta år klassas som en av årets godaste middagar med oxfilé, råstektpotatis och både peppar och trumpetsvamsås! I oktober bar det av mot Tjeckien och Brno, 160 mil enkel resa på bara två personer, jodå det gick det med. Farligt farligt konstaterade jag eftersom det här öppnade upp för helt nya möjligheter inför framtiden 😉 Ja att det sedan blev två nya europavinnare med hem efter den resan gör ju inte att suget efter att åka på nya äventyr minskar direkt… En tur till Norge hann jag visst med också då i November, härligt att träffa norska vänner, speciellt Emils uppfödare Nina så klart. En tår av saknade trillade när jag fick mysa en stund med syster Zavannah men mest var det glädje.

spring i parken
På upptäcktsfärd i England med två glada hundar som sträcker ut.

10474731_10201231718114089_6051152221841850670_n
Middag på Danska Fyn, jo Anne och jag vet hur man ska njuta av livet! 😉

10577186_10201528089083178_6246297793974432253_n
V
ana finlandsresenärer vid det här laget och att åka mitt i sommaren gjorde det ju extra trevligt att hänga lite uppe på däck.

10628209_10201914667787404_5136328746727197727_n
Jodå, även i Tjeckien kan man ha det utmärkt trevligt!

Fast det är ju inte bara hundresor man gör, tro det eller ej.. 😉 Gladast är jag över att jag lyckades både fjällvandra två gånger under året och åka till Öland två gånger detta år, eller vänta nu, vi är ju på Öland i skrivande stund också så tre turer hit blev det visst! Vandringen tillsammans med Hanna, Maxen och Kilo vid Jämtlandstriangeln veckan efter midsommar bjöd ju både på fint väder, regn och snö… Första gången vi tältade och trots snö och stormbyar så gick det ju fint. Maten på Blåhammarens fjällstation gick inte av för hackor men ärligt talat var nog möjligheten till en dusch ändå snäppet bättre. Kilos och min vandring på Kungsleden sedan i slutet av augusti var både helt fantastisk och skitjobbig på samma gång. Värmebölja och vandring var ingen höjdare, släng dessutom in lite migrän och starten på vår vandring var långt i från bra. Men sedan blev det bara bättre och bättre och tja jag sitter här med ett konstant abstinens efter fjällvärlden så avskräckt blev jag då rakt inte!

närmar oss sylarna
På väg mot Sylarna, första dagen av vår Jämtlandstriangelvandring.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Rast vila är viktigt och skönt på fjället 🙂

spana
Det finns mycket vackert att spana på i fjällen 🙂

10352280_10201304807141269_2917774618614330682_n
Tälta i fjällen, en härlig upplevelse 🙂

5 vi gjorde det!
S
tolta och nöjda efter 11 mils vandring, framme i Nikkaluokta.

Öland är ju mitt andra paradis. I år testade vi att fira midsommar på Böda, inget att klaga på där inte. Ja om man inte ska klaga på vädret för det var lite i kyligaste laget ett tag. Sommarsemestern senare var lika utmärkt som alltid och vi upptäckte nya smultronställen på norra Öland 🙂

kors kilo Stenkorset, ett vackert ställe och imponerande kors!

DSC_1848
Trollskogen fick sig ett besök igen och då är fotografering vid vraket obligatoriskt!

6
Den älskade stranden ❤max semester Slappa dagar i vagnen, precis så som sommaren ska vara.

Maxen
Härliga norra Öland, här är Maxen vid Fagerrör.

Annars är väl höjdpunkten för året att familjen utökades till tre hundar igen. Äntligen blev flocken komplett! Efterlängtad var han lilla Odden och än så länge så lever han upp till allt matte önskat sig 🙂

10712576_10202046005830773_511749210224782896_o
Jodå, när han sover är han snäll och beskedlig 😉

Odd 10veckor
S
tå fint på bordet är något han kan, ingen fattar dock vem som lärde honom det?! Att stå still och fint nere på backen däremot, nä det har har inte tid med… 😛

DSC_9071_01
Pigg och busig, precis så som valpar ska vara ❤ Tanken är att han ska bli mattes nya träningskompis, vi får väl se inom vad dock?

 Allt har så klart inte varit bra under året. Jobbigast i år var utan tvekan Maxens skada under sommaren. Det tog lång tid för mig och vår veterinär Therese att hitta vad som var galet och när jag åkte till veterinären i slutet av augusti var jag faktiskt inte alls säker på att jag skulle få åka hem med någon hund i andra änden av kopplet. Men när vi hittade vad som var fel (diskbråck) så gick det mer eller mindre spikrakt åt ett håll och tack och lov åt rätt håll!! I dag är Maxen pigg och rask igen och jag hoppas att han får vara det långt tid framåt! Kilo åkte för första gången i sitt liv även han ut för något i somras. Han kändes lite seg och hängig och inte alls lik sig själv och ett prov visade att han haft en ”släng” borrelia. Det försvann dock utan medicinering och det tackar vi för.

Andra jobbiga saker är så klart att inte alla våra vänner haft samma glädje som oss och fått behålla alla sina vänner detta år. Vi minns och känner med er ❤

Vi avslutar ju detta år med att återigen vara på Öland. Trevligt sällskap har vi också 🙂 Årets sista dag har bjudit på en fantastisk morgonvy över stranden och vi tog även med oss grannarna och drog till Trollskogen med fem vuxna berner och tre bernervalpar 🙂

Får jag önska mig något till nästa år så är det så klart att vi får behålla alla våra nära och kära hos oss även hela nästa år, jag kan faktiskt tänka mig en repris på 2014 i det fallet 🙂

Gott nytt år
Dagsfärsk bild från Trollskogen på norra Öland i dag. 
Gott nytt år på er alla läsare, vi ses nästa år! 🙂

Älskade Böda

Måste säga att jag sov riktigt bra i sängen i den här stugan! Lite varm hade vi det dock så vi måste dra ner värmen i stugan ännu mer till i natt! Odden väckte mig vid sju snåret så då gick jag upp och släppte ut honom. Men vi gick faktiskt och la oss igen och slappade tills klockan var åtta då jag gick upp och snörde på mig kängorna och tog en vända med hundarna. Det blev en tur ner till stranden och sedan upp i tallskogen på vägen tillbaka till stugan. Liten Odd tyckte dock att det var alldeles tomt i magen och kräktes precis innan vi gick in, bara galla, så han var tom i magen. Nåja lite frukost ändrade ju på det 😉

Efter att Henrik och jag också fått i oss frukost så slappade vi en stund innan jag vid kvart i tio gav mig av på en promenad med Maxen och Kilo. Vi valde att följa våra älskade vita prickar norr ut igen och gick ungefär 11km innan Henrik och Odd fick komma och hämta oss.

10885414_10202237835666399_1166996456094083268_n
Grabbarna vid Fagerrör, märkligt med snö.

10898113_10202237833906355_5947767674119260119_n
T
allskogen som vi mer än gärna strövar runt i. Hade jag orkat hade jag släpat med mig kameran men nu fick det räcka med mobilen….

När vi blivit upplockade av hussen så åkte vi bort till Neptuni åkrar. Kilo fyller ju faktiskt 3 år i dag så det var liksom läge att fotografera lite 😉

DSC_8876_01
KG, Kilo, Kilogrammet, Papphammar, mattes lillpojke, nu tre år gammal, hipp hurra!

DSC_8927_01
Maxen vid Neptuni åkrar, det är en sanslöst vackert ställe!

DSC_8947_01
Full fart som vanligt på KG 🙂

DSC_9047_01
Vi tar en på födelsedagsbarnet framifrån också.

DSC_9071_01
J
o då, liten var också med och sprang på Neptuni åkrar.

Tillbaka vid stugan hann jag med en snabb dusch innan vi gick bort till Eva och Conny och blev bjudna på lunch, lyxigt! Eva och jag tog sedan med oss alla hundarna och gick en sväng på campingen och var tillbaka lagom tills det blev mörkt. Jag satt sedan och laddade över lite bilder från kameran och surfade lite innan det var dax att styra upp middagen.

Det blev ytterligare en trevlig kväll här i vår stuga tillsammans med våra grannar och den avslutades med en lite kort promenad för att kvällskissa hundarna. I morgon ska vi ta en sväng i Trollskogen eftersom Eva och Conny aldrig varit där. Senaste väderprognosen säger att vi ska ha sol på förmiddagen så jag hoppas att vi får det!

10882091_10202237829866254_9066487004846403713_n
Födelsedagsbarnet fick avsluta kvällen med våra rester, ryggbiff, rotfrukter och glöggsås, det slank ner utan bekymmer kan jag lova 😉

På plats på Öland igen :)

Så var vi på plats igen, på härliga Böda 🙂

Efter att ha gått upp tidigt för att packa det sista så kom vi i väg ganska exakt vid nio, precis enligt plan faktiskt. Vid tio var vi i Norsholm där Maxen skulle få lite behandling. Vi började med att traska för att sedan ge elbehandling efteråt. Maxen njöt som vanligt av elen och eftersom det var lite tight med tid i dag och Marie var själv så fixade vi till det sista själva.

10448255_10202230251716805_3550940312032907630_n
A
hh, elbehandling är skönt, skönt, skönt tycker Maxen och somnar sött under behandlingen.

Sen bar det då av mot Öland 🙂 Resan ner är väl inte så skoj, vi har ju gjort den förr och kan vägen liksom… Det blev det vanliga stoppet i Oskarshamn för att rasta hundar samt få i sig en snabb lunch på gyllene måsen. I Kalmar gjorde vi en lite avvikelse från den vanliga turen eftersom Henrik skulle hämta några jäkla gamla grenrör på en gård. När killen som sålde dessa såg att vi hade berner i bilen så gick han och hämtade sin hund, en berner det med. Odden fick komma ut och hälsa lite på denna grabb som var dryga 8 månader och hade så skoj att han glömde att kissa.

Sen bar det dock till slut av mot Böda. En märklig känsla att rulla upp längs infarten som var snöbelagd, att åka in på en helt tom campingplats och att sedan knalla in i en uppvärmd stuga. Tyvärr var det ju mörkt när vi kom men i morgon ska vi se hur Böda ser ut i vinterskrud? Det har varit minusgrader i dag men i morgon ska det visst slå om så det är väl bara i morgon förmiddag kanske som vi får se Böda i snöskrud.

Framme vid stugan packade vi bara in allt från bilen för att sedan klä på oss och gå en sväng med hundarna. Max och Kilo visste ju mycket väl vart vi var och skuttade glatt i förväg ner mot stranden, Odden var mer skeptisk 😉 Kilo valde att ta sig ett dopp (?!) vilket ju verkade klart korkat i minusgraderna och Odden konstaterade att det där blöta lät konstigt när det kom rullande fram och tillbaka. Blött var det med, hu så äckligt 😉 Vi gick en kortare tur på stranden, svängde sedan upp i tallskogen och tillbaka vid stuga gick vi även en sväng på campingen. När vi går det så ser vi att det kommer en bil och jag säger att det är nog Eva och Conny, det trodde inte Henrik som hävdade att de i så fall var på fel väg på campingen.. Men det visade sig ju vara våra grannar som då var lite galet ute för att ta sig till stugan 😉

Nåja, vi pekade ut rätt väg, gick ner mot centrum (som ju är helt igen bommat) där vi vände och gick tillbaka till stugan. Vi slappade lite en stund innan Eva och Conny kom förbi för att käka lite middag med oss. Valparna Belle och Bingo var också med och Belle och Odden höll låda ett bra tag innan de till slut somnade, Kilo var med och hejade på…. Maxen låg och surade över att en valp plötsligt hade blivit tre och Bingo slocknade ganska långt före sin syster och nya kompis.

Kvällen avslutades med en liten kissrunda med hundarna, det känns redan att vädret är på väg att slå om mot mildare väder för det är riktigt skönt ute nu.

I morgon är planen att gå en långis på förmiddagen, jag hoppas på fint väder och att kameran kan få jobba lite 🙂

Annandagjul

Då har vi avverkat annadagjul också. En väldigt trevlig dag måste jag säga!

Grabbarna gav mig sovmorgon till halv åtta, man tackar! Liten förvånar oss genom att vara mer eller mindre rumsren vid det här laget, hur lärde han sig det liksom? Inga olyckor på nätterna och de flesta dagarna är också olycksfria numera. Vi har ju verkligen inte alls brytt oss om detta med den här valpen så han är helt självlärd 🙂 Skönt är det i alla fall att inte behöva passa fötterna för pölar när man går upp ur sängen. Han förvånar mig också med att börja göra i från sig på ställen som jag tycker är lämpliga. I stället för att sätta sig precis framför trappen in till huset vilket han gärna gjorde första tiden, går han nu i väg och sätter sig i lite högre gräs. Tidigare stannade han gärna mitt på stigen när vi var ute, nu går han åt sidan och en bit in i skogen, duktig pojke!!

Efter frukost och lite slappande mötte Maxen, Kilo och jag upp Hanna och så gick vi på en långpromenad. En tur runt Bredsjön som är ca 12 km lång. Maxen kändes pigg och fräsch och hade inga bekymmer med att hänga med. Solen sken, några minusgrader och trevligt sällskap, de 12 km var raskt förbi utan större ansträngning kändes det som.

10801960_10202213199490510_4259733374780455196_n
Vi har helt klart bäver i trakterna! Helt otroligt att de kan gnaga av så här stora träd!?!

10891653_10202213199730516_4625393991672715789_n
F
antastiskt vackert ute just nu 🙂

Vi fick lunch hos Tommy och Anette när vi kom tillbaka och där mötte även Henrik och Odd upp. Odden som fick ta en egen liten promenad med husse medan vi var borta, nyttigt för liten att få klara sig själv. Jag är visserligen för att även valpar ska ut och gå men 12 km är lite väl långt även i min mening 😉

Vi gick sedan hem och slappade ett tag, hundarna sov sött på golvet medan jag surfade runt lite. På kvällen fick vi återigen middag hos Tommy och Anette och eftersom det är fredag blev det tacos 😉 Kvällen kommer nu fortsätta i tvsoffan, en brasa i öppna spisen, en filt över benen och kanske att någon av hundarna får komma upp och mysa och värma sin matte…;)

10881607_10202213198770492_535551644789695332_n
Hundarna är uppmärksamma när Henry käkar, de har lärt sig att det finns stora möjligheter till att få smaka;)

10153681_10202213199130501_6788101746087860800_n
K
lart att hundarna fäller, de är ju anmälda till utställning om några veckor, suck…. Nåja det är bara att borsta på och hoppas att inte allt hinner rasa av innan vi åker mot Danmark.

Juldag

Jag sov något otroligt illa i natt och kan inte begripa varför? Någon gång efter tre lyckades jag i alla fall somna in men var väl inte direkt utsövd när liten väckte mig vid halv åtta… Nåja, jag tog mig upp och släppte ut hundarna innan de fick frukost. Efter en stunds slappande fixade jag frukost till mig själv också och trots att vi hade både julskinka och köttbullar till mackan så var jag enbart sugen på den goda osten i kylskåpet. Om ni inte har testat Falbygdens Morfars brännvinsost Päroncognac så gör det!

Vid tio klädde jag på mig och lämnade över Odd i Henriks vård. Maxen, Kilo och jag tog oss däremot en tur i det helt underbara vädret. ca 7 grader minus och strålande sol, det är vad jag kallar bra väder så här års!!!

10389601_10202202858271986_5933643992652920787_n
Kallt men underbart 🙂

Det blev en tur runt Yttersjön för det var ganska länge sedan vi gick den. Vi hann inte mer än hem dock så var det dax att ge sig iväg på nästa tur.

Juldagen betyder korvgrillning sedan några år tillbaka och traditionen höll vi vid liv även detta år. I år blev det Lillskiren som fick sig ett besök och när vi kom dit så var alla de som sköter sjön på plats. De hade redan tänt grillen så efter lite prat så bestämde vi att vi skulle börja med grillning och sedan gå runt sjön.

DSC_8545_01
Korvar i solens sken 🙂

Undertiden som vi grillade kom det upp ytterligare människor och med dem även tillhörande hundar. Odden fick hälsa och skötte sig fint och när han väl hade hälsat tog han fram sina näbbgäddegener och skällde ut labben… Den där valpen har vi fått för våra synder!

DSC_8556_01
Jodå det är så kallt så att det är is på sjön men hundarna fick hjälp att få fram lite vatten, gott tydligen. Maxen som ju gick från att vara aktiv under första promenaden på ca 5 km till att vara stilla i bilen och sedan när vi grillade fick ha sitt täcke på sig för att skydda gamla muskler. Ett bra drag av matte tror jag med tanke på hur kallt det faktiskt var.

Nåja till slut gav vi oss då i väg på slingan runt sjön. Den är ca 3,5km lång och den fick Odden så klart hänga med på. Jag är ju av uppfattningen att valpar ska röra på sig och de får ofta hänga med på lite längre sträckor några gånger i veckan redan som små. Dessa 3,5 km var inga problem och utmärkt terräng för liten valp är det runt sjön eftersom den är både kuperad och har utmärkt underlag.

på led
Tripp, trapp trull på väg längs stigen.

Stigen runt sjön är som jag säkert tidigare nämnt i ordning gjord med spångar över blöta bitar. Det blev Odds första bekantskap med att gå på dessa och det klarade han bra. Lite knepigt var det och tursamt nog för honom så var det ju ganska fruset bredvid så de gånger som han ramlade av så fortsatte han bara glatt att skutta vidare bredvid 😉

spång
Storebror leder väg och liten hänger på.

Nåja det är ju lika bra att Odden vänjer sig vid att gå på spång för det ska bli mycket sådant under hans liv om jag får bestämma 🙂

Tillbaka hemma var hundarna trötta. De äldre hade ju varit i gång i lite över 4 timmar och liten var trött efter promenaden. Alla tre somnade därför sött medan jag slappade i soffan. Henrik däremot hade abstinens efter en hel dag utan maskinhallen i går så han tog med sig polon ner till maskinhallen för att byta kamrem, alla roar vi oss på det sättet som vi själva önskar… 😉

Till fyra var vi i alla fall på plats hos Tommy och Anette och intog julrester till middag. Vi avrundade sedan genom att lägga färdigt 1000 bitars pusslet som Hanna hade med sig och som påbörjades på julaftonen.

Grabbarna fick så klart en egen tallrik av farmor, Odds första tror jag och hans ögon höll på att ramla ur skallen när han fick en egen tallrik 😉 Sen åkte vi hem och har slappat framför tvn hela kvällen. Så skönt att inte gör någonting!

 

Så onödigt att bli julfin!

Nä det var ju inget jullov så det var bara att ta sig upp i morse och ge sig av till jobbet som vanligt. Kände mig inte alls på hugget och fortsatte att vara risig hela förmiddagen. På lunchen åkte jag hem och rastade hundarna och mina alldeles egna vitamininjektioner tillsammans med en liten sol gjorde att jag piggnade till lite i alla fall. Eftersom vädret faktiskt var bra så bestämde jag mig för att ta en lite längre lunchrunda än vi brukar så vi var nog ute i 40 minuter i alla fall, skönt!

Eftersom vädret var bra så frågade jag hundarna om de ville vara ute på eftermiddagen och de svarade genom att genast springa bort till hundgården så det tog jag som ett ja 😉 Liten har ju aldrig varit i hundgården så det blev premiär.

Det blev bara två timmar för grabbarna i hundgården så jag tyckte att det kunde vara en lämplig tid för liten att få prova första gången. Det verkade i alla fall gå bra. Lunga hundar när jag kom hem med undantag för att Odden och Kilo med gemensamma krafter verkar ha fått till en ny fin grop… Båda lika skitiga.

Jag kände mig fortfarande rätt risig när jag kom hem så jag lagade bara middag lite snabbt och slängde mig sedan i soffan en stund. Efter lite vila började jag frysa så då tog jag ett bad och efter det var det liksom dax att åka mot Norsholm för att simma grabbarna.

Kilo fick börja i dag och medan jag simmade honom fick Odden ett julbad av hussen, det uppskattades faktiskt inte alls 😉 Men har man legat i kiss, tagit gyttjebad samt grävt gropar så behöver man snygga till sig! Föningen efteråt som för två veckor sedan var riktigt läskig var nu faktiskt helt okej konstaterade liten.

10801788_10202190921533575_6863728688901648388_n
Nä det där med att bli ren och blöt tyckte inte liten var så skoj 😉

Kilo simmade 12+13 minuter i dag och gjorde det bra. Han slarvar till och från med bakbenen så man får vara på honom lite och trigga honom för att han ska jobba ordentligt men annars gör han det han ska. Maxen fick simma 12 min i ett svep och bortsett från att han fortfarande inte alls vill gå i bassängen så simmar han sedan utmärkt när han väl är i. Båda de större pojkarna är relativt fräscha i pälsarna så det blev bara en avspolning och föning som vanligt trots stundande julhelg.

Jag hoppas nu att det jag känner i kroppen inte bryter ut för att bli sjuk är inget jag har önskat mig till jul!

Jullov?

Alltså när jag gick hem från jobbet i fredags så kändes det som att även jag skulle få jullov. Så är ju inte riktigt fallet men trots det har den känslan hängt kvar hela helgen?

Vi har haft en utmärkt helg! Vi har visserligen ägnat en stor del åt att städa här hemma, men det var välbehövligt! I går ägnade vi oss åt källaren. Pannrummet har haft en stor del av golvytan täckt av grejor sedan vi renoverade övervåningen, för några år sedan…. Hmm, vare sig Henrik eller jag är direkt några pedanter.. Nu rensade vi och en jäkla massa är inpackat i bussen för att i morgon åka till tippen. Vår tvättstuga har varit överbelamrad av prylar och dammigt som jag vet inte vad? Nu gick vi igenom hyllorna och kastade en hel massa, la ut några prylar på en skänkes sida och sorterade upp resten. Alla våra väskor som vi inte på 10 år har hittat något lämpligt ställe att förvara på fick egna hyllor, enkelt och smidigt. Vi upptäckte att vi har kylväskor så att vi kan gödsla?! Hur många kylväskor kan man ha egentligen? Och hur många långkalsonger utan fungerade resor kan Henrik ha?!  😉

Skönt som tusan i alla fall att få det gjort. I dag fortsatte vi på nästa våning. Vardagsrum, hall och badrum blev grundligt städade och en massa skräp kastades.

I pauserna mellan dammandet och plockandet har hundarna så klart fått sitt. I går fick liten ta en egen promenad med husse på morgonen medan Maxen och Kilo hängde med mig runt Skärsjön. Skönt att få raska på lite tyckte vi alla tre. På förmiddagen fick alla tre sedan varsitt märgben. Ögonen på Odden höll på att ramla ut när han fick ett eget 😉

På eftermiddagen tog vi en lite längre promenad alla mina lurviga och jag. Liten knallar på så bra så det är inget bekymmer att ha med honom på lite längre turer mellan varven.

I dag har hundarna nog haft en riktigt trevlig dag trots att vi ägnat stor del åt att städa. Vi började dagen med en ganska lång morgonpromenad. Hundarna låg sedan ute nästan hela förmiddagen, nöjda över att få spana ut över ”ägorna”. Efter tolv ungefär gick vi ut för att fota veckobilder på Odden. Efteråt tyckte jag att det var en bra idé att ta med hundarna bort till kohagen för att fota lite. Henrik fick hänga med för att hjälpa till. Hundarna hade skoj med pinnar och en liten trasa som jag hade med mig och eftersom vädret faktiskt var helt okej med några minusgrader så var det skönt att vara ute.

6
Bästa Maxelipax hade skoj i hagen i dag.

8
Och det hade KG också

DSC_8474_01
Odden hugger som värsta pirayan när han får chansen.

Efteråt tog vi och visade husse några nya körvägar runt mot Hessmedstorp så var alla nöjda och glada. Matte för att hon fick sällskap, hundarna för att både matte och husse var med och husse för att han fick se nya vägar.

Under kvällen har vi fixat lite till här hemma. Tvättmaskinen har gått varm hela helgen känns det som och så har vi gjort årets julskinka. En svensk så klart för några antibiotika grisar vill vi inte veta av.

I morgon är det hur konstigt det än känns dax att jobba igen? Men på tisdag är det bara halvdag och sedan tar även jag lite jullov 🙂

DSC_8356_01
13 veckors bilden på Oddepodden

Full fart

Många är det som lider av stress inför julen, allt som ska göras, fixas och handlas. Den typen av stress lider jag inte det minsta av då jag inte har några krav på julen. Jag vill ha lugn och ro och kunna ta dagen som den kommer över helgerna. Julklappar har jag rationaliserat bort, pyntar gör jag inte mer än adventsstakar och möjligen någon enstaka tomte och julmaten jag gör består kort och gott av julskinka och köttbullar. Vi firar ju jul med Henriks familj på julafton och då bidrar vi visserligen med lite mer mat men vi har det enkla uppdraget att bidra med varmrök lax och med ägghalvor, ingen större prestation med andra ord.

Trots att jag alltså inte har någon julstress så är det ändå fullt upp dagarna i enda?! Jag begriper baske mig inte vart tiden tar vägen? I dag blev det dessutom ett veterinärbesök. Inget allvarligt, Kilo skulle lämna ett prov, så jag hade en tid bokad för det. Under gårdagen insåg jag att Maxen hade uvi igen så jag ringde på morgonen och frågade om det gick bra att lämna in ett urinprov när jag nu ändå skulle dit, det gjorde det. Väl på plats insåg jag också att Odd precis i dag blev 12 veckor så då passade vi på att vaccinera honom också så fick alla tre grabbarna bidra med något till dagens räkning… 😛

Odden skötte sig i alla fall utmärkt inne hos veterinären, stod som en liten klippa när han skulle kollas och lyssnas på, inte ett pip vid sticket och en viftande svans mest hela tiden. Utanför undersökningsrummet däremot höll han full låda och skötte sig väl kanske inte riktigt lika utmärkt…

Om någon dag får vi svar på odlingen från Maxens urinprov, jag hoppas så klart att det inte ska vara de jobbiga bakterierna som han haft tidigare men är tyvärr ganska säker på att det är det. Nåja vi hoppas på ett julmirakel 😉 Maxen verkar ju aldrig må dåligt när han får uvi (?) och jag har ju lärt mig att behandla det själv många gånger. Det är mycket vatten, tranbär, en kur A-vitamin då och då osv för att bli av med skiten. Det märkliga med dessa bakterier är att de frodas trots att Ph:t ligger lågt? Jag kollar ju phvärdet på Maxens kiss med jämna mellanrum för att kunna upptäcka om något är på gång. Men just dessa bakterier dyker upp trots att han ligger mot det sura hållet? Therese och jag diskuterad det förra gången och ingen kan komma med någon bra förklaring till varför det är så verkar det som. Men som sagt, Maxen är pigg och glad och verkar inte lida nämnvärt i alla fall.

Hemma igen tog vi en promenad i mörkret. Pannlampan gör visserligen att jag vågar mig ut i skogen men roligare med mörker blir det ju inte. Nu är vi verkligen inne i den riktigt mörka perioden och eftersom snön lyser med sin frånvaro så är det ju ännu tråkigare 😦 Jo jag vet att det snart vänder men mörkt kommer det ju att vara flera månader till, blä!

Tillbaka hemma och när Henrik kom hem satte jag igång och röjde i köket medan Henrik fick stå för matlagning. Vi fick en Linas matkasse i går så i dag blev det en maträtt därifrån. Det blev karrekotlett med gräddstuvad kålrot/potatis och haricots verts, helt okej även om karrekotletter aldrig har varit min favorit.

10649570_10202165762184607_6961604291718712188_n
Längtar efter sol… Söndagens morgonpromenad var en trevlig upplevelse, nu lever vi i konstant kolmörker igen.

Stockholms hundmässa

Puh sa jag när klockan ringde i morse. Okristligt tidigt och inte alls på humör för att gå upp. Men jag fick benen över sängkanten och kunde börja göra i ordning för avfärd. Maxen insåg ganska snabbt att han skulle få hänga med och var mycket nöjd med det.

På vägen ner till Finspång insåg jag att det var halt, till och med mycket halt. Men vi tog oss hem till Anne utan bekymmer och kunde lasta in henne, Flisan och Diva innan vi åkte vidare mot Norrköping. På vägen mot Norrköping var det om möjligt ännu halare, faktiskt så halt att vi på en raksträcka fick släpp, helt sjukt. Det var bara att koppla ur och hoppas på det bästa typ och som tur är gick det bra. I Norrköping hämtade vi upp Eva och Lisbeth också och så började vi den lite vådliga färden mot Älvsjö. Fort gick det inte men till slut var vi framme. Märkligt dock att vi inte mötte en enda plog eller saltbil på hela vägen, det är ju ändå E4:an vi åker på?

Framme vid mässan var allt som vanligt. Maxen fick vara med mig ute ganska mycket och jag gjorde mitt bästa för att platta ner pälsen på magen som annars gärna står rakt ut och gör honom till en liten tunna 😉 När det så var vår tur så var Maxen så pigg och glad över att få visa upp sig så att man nästan blir tårögd. Benen går som trumpinnar och svansen åker i topp (vilket jag kanske inte är helt nöjd med i just det här sammanhanget men vad tusan, hellre en pigg gamling med svansen i topp än en trött och seg gamling!). Domaren frågade hur gammal Maxen var och när jag sa 9½ år så svarade han ”Jaha, då brukar ju ni vara döda annars”… Ehh jaha men den här vill jag nog gärna ha kvar ett tag till meddelade jag.

Domaren hittade Maxens fel (hur nu en ofelbar och perfekt hund kan ha några fel 😉 ) och det var en helt rättvis kritik som han fick. Maxen fick se sig slagen av Boss vilket jag inte heller har något att invända mot.

Jag anmälde ju Maxen till Stockholm enbart av anledningen att jag ville få se Amigo och han i samma klass en gång i livet. Nu blev det ju inte så och det kändes därför ganska fjuttigt att ställa den här dagen, men Maxen tycker ju som sagt att det är skoj så vi hade ju trevligt även om själva vitsen med dagen egentligen var borta…

Resultaten för dagen blev så här

Bästa hanklassen
1 Bernerdalens Jackpot, SV-14 BIG-4
2 Berntiers On Demand
3 Odysseus, SVV-14
4 Berntiers Riders In the Sky, cert

Bästa tikklassen
1 Hermine Hufsetufsa av Hiselfoss, SV-14 (CACIB och ny C.I.B)
2 Berntiers Baby Doll
3 Kain Kayenns Puma, SVV-14
4 Kronblommas Rosalinda, cert, championat

10862592_10152663214515000_758655634231651312_o
V
i stannade kvar till finalerna och hejade på Jackepotten som tackade oss för suporten genom att springa sig till en fjärdeplacering i gruppen 🙂

Vägen hem var bättre än vägen upp, det var i alla fall inte lika halt.

Utställningssäsongen 2014 är över, det har varit ett skoj år på många sätt! Fast eftersom 2015 drar i gång om tre veckor så känns inte abstinensen så hög. Det blir värre i februari/mars innan det sätter fart på riktigt sen igen.

Hämnden är ljuv säger Maxen…

… ja i går la sig alltså nybadade Odden i sitt eget kiss och hämnades på matte för att han fick bada och fönas. I dag var det Maxens tur att hämnas på matte för sitt bad så han i ett oövervakat ögonblick på eftermiddagspromenaden la sig och rullade i rävskit, suck. Man kan ju tycka att jag borde lärt mig eftersom Maxen alltid efter bad försöker att snuska till sig och letar äckelpäckel att rulla sig i men tydligen inte. Det blev ny schamponering när vi kom hem!

Lilleman fick i dag stanna hemma hos husse när jag gick en lite längre och framför allt en lite raskare promenad tillsammans med de stora hundarna. Det var skönt att få gå i ett raskt tempo men skönast av allt är att kunna gå i skogen trots att det är kolsvart ute. Mörkrädda jag har fått ett nytt liv i och med den nya pannlampan 🙂 Den lyser så bra att jag utan att tveka ger mig ut i skogen och har full koll på hundarna. Hundarna i sin tur är mer än nöjda över detta då de dels slipper gå utmed vägkanten och dels slipper ha reflexvästarna på sig eftersom vi nu inte rör oss där det finns bilar. Jag kan verkligen inte begripa varför jag inte köpte en bra pannlampa tidigare, tänk så mycket irritation jag hade kunnat spara mig genom åren!

Annars fortsätter mina tankar att kretsa kring vandring. I går upptäckte jag något nytt, ja nytt för mig alltså. Visste ni att det finns europavandringsleder? 12 stycken för att vara exakt och E1 och E6 har delar av sina sträckor här i Sverige. E1 går från Varberg till Grövelsjön, men gissa om jag plötsligt kände ett behov av att testa det då?! 140 mil vandring genom södra delarna av Sverige, häftigt säger jag!

Fjällvandring är så klart en helt annan sak än att vandra på ”låglandet”, men nog skulle en sådan här vandring vara en utmaning den också! Jag ser vissa fördelar och framför allt att vissa saker skulle kunna vara smidigare genom att gå en sådan här tripp. Framför allt borde man inte behöva bära på så mycket mat eftersom du kan göra avstickare och proviantera på vägen. Det finns även en möjlighet att dela upp vandringen i etapper och gå en bit varje helg, gå en längre bit om man tar ledigt en vecka osv. Dessutom kan man vara extremt mycket mer flexibel i fråga om tid på året. För är det gäller gröna bandet har man inte mycket till valmöjlighet, du behöver börja vandra någon gång i mitten/slutet av juni, eller som senast i början av juli. Tidigare än mitten av juni kan man inte börja pga snö och vatten i fjällen så man är rätt låst tidsmässigt. Att börja vandra från Varberg borde man kunna börja göra i april/maj beroende på vädret, stor skillnad med andra ord.

Ja det här blev verkligen något att fundera över. Inte så att jag inte kommer vilja vandra Gröna bandet men nu ser jag en möjlighet att kunna göra båda! Och att vandra Varberg-Grövelsjön skulle verkligen kunna vara ett test för att kolla utrustning men även för att få med sig sällskap. Att vandra i fjällen kräver ändå lite mer planering, lite mer utrustning osv, men att bara vandra på leder i söder kan väl i stort sätt vem som helst fixa.

kök
Att vandra här nere i söder har sina fördelar och skulle vara oerhört häftigt på sitt sätt. 

Jag kan nog konstatera att det inte bara är fjällen som lockar och drar, det är liksom själva upplevelsen av naturen, att kunna koppla bort vardagen och bara låta benen gå som jag vill åt lika mycket som de vackra vyerna.

Drömmar om 130 mil vandring i fjällen.

Åh jag kollade igenom lite bloggar i går och i dag, Gröna bandet bloggar. Nu riktigt kliar det i kroppen av längtan att ge sig ut på fjället igen… Jag vill, jag vill, jag vill!

Under juni till september följer jag ett antal bloggar från personer som vandrar de 130 milen mellan treriksröset och Grövelsjöns fjällstation. Nu när vintern närmar sig så kommer jag förhoppningsvis följa bloggar med personer som i stället gör samma sak fast på skidor, Vita bandet.

Jag planerar inte att själv knalla denna sträcka riktigt än, men att jag någon gång ska göra det hoppas jag verkligen. Men jag insåg i år att jag behöver mer tid för att planera och förbereda, för att skaffa lättare och bättre utrustning och framför allt att jag måste hitta mat som funkar för mig och min kropp och mina smaklökar.

Jag vill ha sällskap i alla fall bitvis av vägen men kan mycket väl tänka mig att gå vissa sträckor själv. Jag vill ha med mig minst en hund, helst två, med allt vad det innebär. Jag kan av någon anledning inte tänka mig att gå norrut så jag kommer vilja gå från Treriksröset till Grövelsjön.

treriksröset
T
reriksröset. En ful gul klump ute i vattnet, men uj så gärna jag skulle vilja se den live.

1524612_751783778193001_8035030148061758238_nSå här såg det ut i slutet av augusti i år när fyra expeditioner Gröna bandetvandrare nästan var framme vid sina mål. 130 mil, det är långt det…

Jag spanar fortfarande på en del utrustning och tester, lite av gammal vana men även för att jag som sagt skulle behöva uppdatera min utrustning om jag ska göra en långtur av det här slaget. Det är skoj att läsa tester och recensioner och fundera på hur det skulle funka med de val som jag valt att göra, som att ha hund med till exempel.

2015 hoppas och planerar jag för att gå nästa sträcka av Kungsleden. Alltså att börja i Nikkaluokta och avsluta i Saltoluokta. Skulle jag ha gott om semester skulle jag visserligen kunna tänka mig att knalla ända ner till Kvikkjokk också men det vet i tusan om jag har så mycket semester att spela med… Jag hoppas att Hanna hänger på den här gången (eller för den delen någon annan) om inte så får jag nöja mig med Kilo och Odd som sällskap. Ja för att Kilo ska med är ju självklart och eftersom Odd nästan är året vid den tiden då jag tänkt mig så får han nog hänga med han också, förutsatt att båda är pigga och raska så klart, men det ska de ju vara!

Hmm, jag undrar jag om jag inte ska planera in någon långpromenad i alla fall under julhelgen. Packa ner köket och lite käk, snöra på mig kängorna och hänga på Kilo klövjeväskan och vara ute en hel dag, jo det ska jag nog faktiskt försöka göra, så stillar jag i alla fall lite av abstinensen…

3 kilo spanar på ren
Vi längtar till fjälls, Kilo och jag.

Hämden är ljuv hälsar Oddset

Man skulle ju kunna tycka att det finns ganska mycket att blogga om när man har en liten valp här hemm? Det gör det också men tiden till att hinna blogga däremot är klart begränsad.

Men nu när det gått nästan tre veckor så börjar verkligen rutinerna sätta sig och dagarna börjar flyta på som de ska. Konstigt att tre veckor kan kännas så långa, det känns verkligen som om Odd har varit här för alltid? Men det betyder väl bara att han passar in i vår knasiga familj gissar jag 🙂

Liten är i alla fall hemmastad här nu och tar för sig allt mer, på gott och ont 😉 I morse upptäckte jag att han börjat gnaga på en fodersäck…Det var en säck av Maxens foder som är i plast så han har jobbat rätt hårt med den. Säckarna hamnade bakom kompostgaller så klart för det är en liten matglad herre det här. Kommer han på att han kan sno mat lär vi inte få det lätt.

sötnöt
Söt som socker men skenet bedrar, under den söta ytan bor en liten terrorist 😉

I går var vi och simmade som vanligt på måndagarna. Maxen simmade bara ca 9 minuter, dock i ett svep. Sen blev det schamponering för hans del inför helgen då jag hoppas att han mår fint och får hänga med till Stockholm. Maxen behöver alltid badas några dagar i förväg och då kunde vi lika gärna passa på att göra det på simmet där det är lättstädat. Inför helgen sedan blir det bara till att blaska av benen från veckans grus 😉

Liten Odd fick också simma, dock högst ofrivilligt 😉 Nä det där med att hamna i vattnet uppskattar han inte men han får plaska på några sekunder och sedan simma in till rampen. Dessutom fick liten finna sig i att bli schamponerad även han, han luktade nämligen lite kiss tyckte matte. Inte heller det uppskattades och matte stod i inte högt i kurs hos Odden den här kvällen 😉 När matte dessutom drog i gång fönen och tvingade liten Odd att bli blåst så var måttet rågat, Odd höll sig till hussen resten av kvällen 😉

Eftersom jag styrde med rengöring av hundar så fick Kilo simma med husse. Lite konstigt tyckte han men skötte sig fint, totalt blev det 22 minuter för hans del. Kilo som faktiskt inte fäller ännu, trots att jag räknat med det, har jag anmält till utställning i januari. Jag gissar att han börjar fälla i morgon eftersom jag nu anmält men ja ja…

Skönt att åka hem med rena fluffiga hundar men Odd hämnades på matte genom att kissa i biabädden i natt och sedan lägga sig i det?! Ja så nu luktar han ju kiss igen, suck.

I dag har vi varit på en längre runda i skogen efter jobbet. Jag älskar min nya pannlampa och kan inte begripa varför jag inte köpt en tidigare?! Nu kan jag utan problem gå i skogen i stället för på vägarna vilket ju är betydligt trevligare för både mig och hundarna.

Hemma har vi tränat lite ögonkontakt och följa godis, ja Odd alltså. Jag borde ta tag i Kilos träning igen men vi har visst tagit en paus. Kan kanske vara bra för KG, att låta momenten mogna lite liksom.

Liten träff här hemma.

Lördagen var inte någon höjdardag men i dag söndag har jag inte mycket att klaga över. Måste jag klaga så är det väl över vädret möjligen då. Plusgrader och mulet/regn är inte rätt i december!

Efter en liten sovmorgon, strax före sju, så klev jag upp och gav grabbarna frukost samt tog en liten runda med dem. Sen snodde jag ihop en saffranskladdkaka och käkade frukost själv för att lite efter nio åka ner till Finspång och hämta Anne och brudarna. I dag hade vi nämligen en liten minisennenträff här hemma. Det var länge sedan vi fick till någon gemensam promenad med i dag hade vi alltså fått till det 🙂

Brudarna bekantade sig med nykomlingen Odd medan vi väntade in Ann-Sofie, Marie och Lisbeth med tillhörande hundar. Odden fick sedan hänga med hussen medan vi andra gick i väg på en långis. Pigga, glada och lite galna vovvar röjde i skogen och i sjön, jo för några tog ett dopp, både frivilligt och mindre frivilligt 😉

1458531_10202113012985910_4856926457589048959_n
Många rumpor ute i Ramstorpsskogarna i dag.

10847893_10202113011505873_4648190526342743968_n
Vovvarna framför limon som stod utanför huset i morse när jag gick upp…

Efter promenaden blev det lite vila, vi redde ut Maries facebookproblem, tog en mugg glögg och förberedde lunchen. Så kom Eva och med sig hade hon ytterligare tre valpar så nu blev det full fart igen. Odd tyckte att det var toppen med några lekkamrater i hans egen storlek. När hundarna busat och hälsat gick vi in för att inta lunch. Henrik hade fixat soppa och efteråt tog vi alltså lite saffranskladdkaka.

Vi blev sittande en stund till, pratandes om hund, så klart. När alla sedan åkt hem kunde jag konstatera att mina grabbar var en aning trötta 😉 Kvällen har gått i sakta lunk här hemma. Dessvärre är ju helgen slut nu och imorgon är det vardag igen, suck. Jag erkänner att jag är i behov av långhelg nu snarast så det är skönt att det bara är 2½ vecka kvar till jul. Jag längtar efter att kunna slappa i soffan, gå ute i dagsljus flera dagar i rad, inte behöva vakna till den förbaskade väckarklockan och bara ta det lugnt och ha det skönt. Julkänslan lyser visserligen helt med sin frånvaro än så länge men julledigt ser jag ändå fram emot!

odd 11 veckor
Odd, 11 veckor.

Så här långt

Dagarna rullar på här hemma. Det är full fart med den lilla terroristen här hemma numera och jag märker på både mig själv, Maxen och Kilo att det tar lite på krafterna 😉 Hundarna är tröttare helt enkelt och jag får inte riktigt så mycket sömn som jag skulle önska. Den lille däremot, han är inte trött ofta han 😉 Han terroriserar för fullt på alla sätt han kan komma på. Det märks dock att han börjar komma in i lite rutiner och att han är öppen för nya saker nu.

Vi tränar så klart lite. Odden kan fortfarande inte sitt namn… Vi har liksom inte lagt på det ännu utan han heter ”liten” när jag ropar. Helt enkelt för att jag inte vill tjata ut namnet. När jag ropar namnet ska det betyda något är tanken. Ögonkontakt däremot börjar han bli en fena på, det är dax att utöka tiden lite undan för undan nu. Nej har han också börjat förstå, bra det för han sysslar med ganska mycket som han inte borde… 😉 Skor är fortfarande det bästa som finns så det gäller att plocka undan och säkerställa att han inte kommer åt dem. Föremålsintresset är fortsatt starkt. Vi leker lite varje dag, kampar och kastar till honom något nytt att undersöka och greja med och han är rätt intensiv i sin lek, det gillas!

Kilo och Odden har hittat varandra, precis som jag trodde att de skulle göra. Än så länge är dock Kilo en mespropp av sällan skådat slag och säger inte ifrån när Odden terroriserar lite väl mycket. I stället försöker han att springa i från den lilla vilket ju inte alltid funkar. Härom morgonen hittade jag Kilo här

1925118_10202088314408461_5872364354570637443_n
I brist på möjlighet att kunna springa undan har Kilo hittat en ny plats att freda sig på. Trappen funkar för där gör inte Odden några anfall, om det sedan är  så bekvämt för Kilo går nog att diskutera…

Men annars leker de nu fint tillsammans och kommer nog vara bästa vänner 🙂

Rumsren är han så klart inte ännu men han är förvånansvärt duktig. På nätterna är det oftast bara en pöl och i bland om vi tagit sista kissen sent så är det inte ens det. Under dagarna när de är själva några timmar blir så klart också någon pöl eller i bland två men mer är det inte.

Han är med på promenader varje dag. Vissa dagar bara några korta svängar men oftast får han hänga med på rundan jag går efter jobbet. Det går visserligen lite långsammare när han är med och om han blir trött så får han åka på armen en liten bit, men han är ärligt rätt rask och knallar på och blir mest irriterad om jag tycker att han ska åka lite på armen.

I två kvällar har vi trotsat mörkret och gett oss ut i skogen. Då ska man veta att jag är rätt mörkrädd och brukar undvika skogen efter mörkrets inbrott.. Anledningen till att vi nu gått i skogen är att jag fick låna en ”riktig” pannlampa och jag säger bara jäklar vilken skillnad!!! Så i dag gjorde jag slag i saken och beställde hem en egen bra pannlampa för det hutlösa priset av 1500 kr. Men om man tänker på att den ska användas tre-fyra gånger om dagen i flera månader så känns det som ett bra köp i alla fall. Nu är det bara att hoppas att leveransen sker snabbt för i kväll när vi gick med vår vanliga pannlampa så kan jag meddela att jag inte under några omständigheter hade några planer på att gå i skogen!