Tisdag fick bli söndag

Söndag och sovmorgon var bara att glömma. Klockan fyra väckte Odd mig och verkade må lite dåligt så vi gick ut. Ute ville han göra i från sig och sedan busa… Tack och god natt sa matte!

När vi sedan gick upp för dagen lite senare så gjorde vi samma lika som i går. Hundarna fick frukost och sedan tog jag en runda med Odden först och sedan en längre sväng med Maxen och KG. Därefter blev det frukost för oss tvåbeningar och sedan drog skidorna i gång 🙂 Älskar Vinterstudion, bästa som finns! Jag hade lite pälsvård på Maxen under tiden och Odden fick också finna sig i bli borstad. Henrik som inte är så intresserad åkte i väg men innan han åkte fick han gå ut ett litet minispår till Odd. Inget blod men en klöv fick han dra för att kanske öka på intresset lite. Odd verkar nämligen vara en liten spårare. Han spårar mycket på promenaderna och framför allt när vi varit ute själva nu så ser jag hur mycket han använder näsan.

Efter skidorna tog vi alltså med oss Odden bort till spåret bara för att se vad han skulle göra. Göra och göra sa Odd och testade att köra ögonkontakt 😉 Nä spåra förstod han inte riktigt vad det var för något. Han markerade visserligen klart och tydligt att någon hade gått där och att det var ganska intressant men han var alldeles för splittrad på att hålla koll på både mig och Henrik och att fokusera på vad som luktade på marken. Jag knallade dock sakta mot klöven och när han fick den i näsan blev han intensiv! Klöv var spännande värre och han högg den utan minsta tvekan och bar den sedan hela vägen till bilen, ca 120m? Ja nästa gång tror jag nog att han kommer ha mer intresse av att spåra när han nu vet vad det kan leda till 😉

10690156_10202081431436391_2756486515870146342_n 10730777_10202081431276387_4703510841298170524_n 
Stolt grabb med klöv i munnen och inte det minsta sugen på att släppa den!

Efter detta gick hela familjen annorlunda ut i skogen och hämtade hem en adventsgran. Henrik, Maxen och Odd knallade tillbaka samma väg som vi kommit medan Kilo och jag gick en rast promenad i stället.

Hemma fixade vi middag och så fick vi upp adventsstakar och julstjärnorna i fönsterna. Jag åkte och handlade och Henrik städade golv och sedan ägnade jag mig åt bakning. Pepparkakor och saffransgifflar samt ischoklad med mintsmak 🙂

I övrigt har jag bestämt att söndagar får bli Oddens veckodag för att fotograferas. Tisdagar funkar ju nämligen inte när vi jobbar och det är mörkt ute. Fast det hann nästan bli mörkt i dag med innan jag kom på det så tja det gick väl så där..

Odd 10veckor
Bernerdalens Odd, 10 veckor.

tre musketörer
Våra tre musketörer 🙂

Det var väl rackarns vad fort den här helgen sprang förbi? Måndag i morgon igen, pust och stön.

Home alone och tofflor

Lördag och lite sovmorgon hade varit trevligt… det tyckte inte hundarna…. Nåja det är väl bra att komma upp i tid och hinna med lite under dagen då 😉

Denna helg hade jag tänkt lägga lite krut på att ensamhetsträna Oddset lite. Normalt börjar jag med det ganska direkt men den här gången har det inte riktigt funkat med jobb och mörker och allt vad man nu kan skylla på. Efter frukost blev det i alla fall en egen promenad med Odden. Lite märkligt att inte ha stöd av storebröderna men han håller ganska bra koll på mig även annars så det var inga större bekymmer. Svärfar säger att han inte gärna vill lämna gården när han rastar dem på förmiddagen men bara han kommer av gårdsplan så hänger han med. Jag har sett samma tendenser även om det oftast räcker med att jag lockar lite för att få med honom från gårdsplanen. I dag krävdes det lite mer lockande första biten men sedan traskade han på med sina korta ben över stock och sten.

Hemma igen fick Odde gå in till husse och jag tog med mig Maxen och KG på en längre tur. De tyckte nog att det var ganska skönt att få traska runt i skogen utan snorungen och båda två knallade glatt på. Min magkänsla säger mig dock att Maxen inte är helt fit for fight men jag kan inte hitta någon som är galet med honom? Vi tar en dag i taget och hoppas på det bästa som vanligt.

Efter promenaderna gav jag grabbarna lite märgben.  Odd tycker ju att det är rena himelriket 😉 De stora fick märgben även i går och jag hoppades att mesproppen KG skulle försvara sitt ben från den lilla terroristen men nä. KG springer visserligen undan med benet men något vett att fräsa i från till Odd har han ännu inte. Maxen däremot säger ifrån, nyttigt för lilleman!

odd med ben
Rena himmelriket med märgben 😉

lek
KG mespropp har inte vett att säga åt lillebror, men leka med honom däremot tycker han är helt okej.

Hundarna fick sedan komma in och jag bytte raskt om och drog en snabb sväng till Norrköping. XXL sport hade nämligen äntligen rea på foppisar så nu åkte jag och inhandlade nya. De gamla är ju mer än lovligt slitna så nya behövdes verkligen men nog kommer det kännas lite att kasta de gamla, de har ju varit med om så mycket.

3 foppisar
Foppisarna vid Tjäktjapasset i september ❤ 😉

Det blev en ny mössa också. Fattar inte att man ogillade mössor så dant när man var liten? Mössor är ju toppen, döljer dåliga hårdagar och är sköna och mysiga! Sen in en snabb tur på Media Markt och inhandla ny mus till datorn eftersom en liten terrorist lyckats bita sönder sladden till den gamla. Man kan ju tycka att en trådlös hade varit bättre då men ni som känner mig förstår att det är värdelöst då jag hela tiden skulle tappa bort den… Avslutade med en tur på Granngården och köpte fågelfrö, talgbollar och en skopa för att fylla på fågelfrön smidigt och enkelt. Blev nöjd med att jag fick tag i talgbollar utan nät runt eftersom dessa hamnar på backen och Odden gärna är och fyndar under fågelmaten. Plastnät är inget för valpmagar så nu slipper jag oroa mig för det 🙂

Hann sedan hem precis lagom till skidorna och vinterstudion 🙂 Efteråt tog jag med mig alla grabbarna på en promenad. När vi kom hem igen så fixade jag i ordning med mer mat till fåglarna och såg till att alla fröer kom ner i en tunna så att det inte blir råttor och möss som vi matar i stället…

Kvällen ägnades sedan åt lite småsaker. Jag gjorde egna ”talgbollar” av kokosfett och fröer och så gjorde jag lite ischoklad. Lite filmtittandet blev det också och så hade vi lite hantering av lilleman som fick klippa klorna, bli tittade i munnen och allmänt pillad på. Ganska mysigt tycker han om man bortser från kloklippningen som han tycker är onödig och tråkig eftersom han måste vara still en stund 😉

I morgon ska vi väl få upp lite adventsprylar och så ska Oddset få lite mer ensamhetsträning, annars ser jag fram emot ännu en dag med ganska mycket slappande.

Matadoravel

Det här med avel, det är inte lätt!

I dag fick jag en parningförfrågan, på Max… Alltså han går ju av olika anledningar inte i avel och det kan man så klart tycka olika saker om. För fyra, fem år sedan tyckte jag nog att det var lite synd, jag visste ju vilken trevlig och bra hund jag hade 😉 Men med facit i hand så är jag ändå ganska nöjd med att det blev som det blev. Max är ju bland annat opererad för urinsten två gånger och det är inget jag önskar någon annan att behöva gå igenom med sin hund. Om det är ärftligt eller inte har jag faktiskt ingen koll på men om det skulle vara det så är det ju tur att han aldrig fick några valpar.

De sista två åren har jag faktiskt fått frågor från Norge, Danmark, Finland, Polen, Ryssland och säkert några fler länder som jag inte kommer ihåg på Maxen. En del rena parningsförfrågningar som givetvis alltid får ett nej men även en del frågor om varför han inte gått i avel? Mitt svar är alltid det samma, fråga tikägarna! Jag som hanhundsägare kan nämligen aldrig själv välja om min hane ska gå i avel, det är ju alltid tikägaren som bestämmer om en hane är intressant eller inte. Jag som hanhundsägare kan däremot välja om min hane inte ska gå i avel, jag kan ju nämligen säga nej!

Alltså jag är inte dummare än att jag förstår varför intresset för Maxen kommer nu på äldre dagar. Det är de sista året som hans synts på utställningar och dessutom har han ju gått riktigt bra så det är klart att några får upp ögonen för honom då. Men det som oroar mig är lite grann just det.. Är det bara hundar som går på bra utställning som ska gå i avel?

Jag har roat mig med att kolla upp några hanar som jag upplever förekommer ofta i stamtavlor. Roat mig är dessvärre ett helt fel uttryck, för det jag får fram gör mig snarare uppgiven och ledsen. Det är inte skoj att fortsätta leta avkommor till en hane när man redan har hittat över 300…. Jo det är sant och det är inte bara en hane som har så här många avkommor, det är flera?! Lägg sedan till de som har mellan 150-200 avkommor och man blir riktigt mörkrädd. Flera av dessa är ju dessutom inte överdrivet gamla utan kan fortsätta i avel ytterligare några år.

Det är inte konstigt att vi har bekymmer med sjukdomar i rasen när vi använder hanar på det här sättet. Matadoravel, kan det någonsin leda till något gott undrar jag?

Det finns två frågor som jag ställer mig. Varför släpper hanhundsägaren på så här många tikar? och varför är tikägarna intresserade av dessa hanar? Jag kan så klart spekulera och tro en massa men kommer troligen aldrig att få veta. Men ärligt om man låtit en hane få över 75 kullar, kan det finnas någon annan anledning än pengar då? Jag hoppas verkligen det även om jag själv har svårt att se vad den anledningen skulle kunna vara?

På frågan om varför tikägarna väljer att åka till samma hane allihop (okej lite överdrivet men ni fattar vad jag menar) så har jag inte heller något bra svar. Kanske man inte vet om hur många avkommor hanen verkligen har? (Fast då kan man ju googla så det är ingen vidare ursäkt om jag får tycka och tänka). Kanske man vill ha en hane som är säker och uppebarligen har god fertilitet? Förmodligen finns det ytterligare en halvmiljon anledningar.

Internet och öppna gränser har gjort det lättare att leta information och att använda hundar utanför vårt lands gränser men det är tydligt att det inte varit allt igenom positivt. Att en hane inte har några valpar i Sverige tidigare behöver inte längre betyda att vi för in nytt blod, han kan ju nämligen ha 200 valpar i andra länder. Jag är känner mig stolt över att vi i Sverige har ett maxtak för antal avkommor som en hane får lämna och tycker verkligen att den regeln är ett viktigt avelsverktyg. Jag vet att hundfolk med andra raser är intresserade av denna begränsning och önskar att även deras ras hade något liknande. Med det sagt så jodå, det finns några svenska hanar med på min hemmagjorda avkommelista, för även om det är begränsningar i Sverige så kan ju hanen fortfarande para utländska tikar.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo att det inte är lätt med avel. Det här är en aspekt med avel, att inte köra på matadoravel. En annan är så klart friska sunda hundar. En tredje är mentaliteten. En fjärde är att en berner ska se ut som en berner osv osv….

Jag vill fortfarande tro att våra uppfödare gör så gott de kan och att ingen försöker förstöra vår underbara ras med flit, men när man tar del av viss information ibland så kan den tron naggas lite i kanten. Hoppet är dock det sista som överger människan och jag väljer att fortsätta tro på att uppfödarna till största del är engagerade, pålästa och duktiga människor som brinner för Berner sennen som ras

Nä någon uppfödare lär jag aldrig bli, tycka och tänka kommer jag däremot alltid att göra! 😉 Och vilken tur för mig att det finns andra som vill föda upp så att jag kan få njuta av dessa underbara varelser ❤

Maxen i sol
Vem vill vara utan? Inte jag!!!! 

Rehab, för matte den här gången

Alltså min nacke har drivit mig till vansinne i 1½ vecka nu. Jag gjorde något  en natt när Maxen var dålig i magen och jag låg i soffan i en märklig ställning för att komma åt att lugnande klia honom på magen halva natten och sedan dess har nacken varit tjurigare än sin ägare…

Så i slutet av förra veckan insåg jag att det inte fanns någon återvändo, jag behövde någon som rättade till vad det nu var som var galet. Ja för 1½ vecka med konstant huvudvärk och ont i nacken hade jag faktiskt ingen lust att ha längre. Efter lite googlande hittade jag en naprapat här i Finspång och efter några påringningar så fick jag också en tid till i dag. Tursamt nog ligger besöksadressen bara tvärs över vägen från mitt jobb så det var bara att slänga på sig jackan och jogga över när det var dax.

Ja och det visade sig att jag hade någon låsning vid tredje nackkotan som jag nu fick behandlad. Otäckt när det knakar i kotorna men ont gjorde det inte men nog kände jag vart problemet satt alltid… Laser blev jag också behandlad med, spännande det här, det jag vi ju ännu inte testat på hundarna så det har jag ingen kunskap om 😉 Naprapaten trodde att denna enda behandling skulle hjälpa men att det kunde ta en dag eller två innan jag kände att det släppte, vi får väl se då. Annars får hon knäcka och massera lite till om någon vecka igen, för nu ska skiten bort!

Tillbaka på jobbet igen så kändes det att någon bråkat tillbaka med nacken, samtidigt som det inte längre stramade och värkte på samma sätt, jag hoppas alltså på det bästa.

Men det räcker ju inte med rehab för matte, utan även hundarna ska ju ha sitt. I dag var det vardag igen men med valp i huset, lite trixande för att få till det behövdes alltså. Svärfar var snäll och flyttade fram sin rastning med hundarna till förmiddagen i stället för lunch och sedan åkte jag hem över lunchen och tog ut grabbarna. Pigga glada grabbar mötte mig i dörren och bara en liten kisspöl fanns det, duktig Odd 🙂 Skorna har jag hägnat in för att vi ska få ha dem i fred från skoterroristen och hundarna har bara tillgång till hallen och vårt gamla sovrum nu i början. Jag hoppas ju att vi ska kunna ha dem ute lite mer igen men eftersom dagens väder bara bjudit på ösregn så var det inte att tänka på. Dessutom behöver ju Odden få träna på att vara i hundgården innan det blir ”skarpt” läge så i några dagar nu får grabbarna nöja sig med att vara inne. Å andra sidan får de ju komma ut oftare under dagen än normalt när vi jobbar eftersom vi åker hem och tittar till valpen nu så det går ingen nöd på dem.

När jag kom hem från jobbet tog vi bara en liten kissrunda vi skulle ju nämligen ändå åka och simma i kväll och vädret var allt annat än inbjudande till att vara ute i. Nacken fortsatte att värka, fast på ett annat sätt under kvällen så jag blev mest hängandes i soffan. Fast vi tränade faktiskt lite, Odd och jag 🙂 Vi har börjat med ögonkontakt, lite svårt första gångerna men när han väl knäckte koden till vad det var jag ville av honom så blev han väldigt ivrig på att göra rätt fler gånger ❤

Men så drog vi då i väg på sim och det blev ju första gången som Odden var med. Det där med att bli blöt bryr han sig inte nämvärt om och det var nog tur för trots att han inte simmade så var han ändå blötast av våra hundar tror jag bestämt 😉 Lillfjanten fick i alla fall ha flytväst på sig en stund och även gå ut på rampen och doppa tassarna, inga bekymmer. Maxen fick simma totalt 10 minuter och Kilo totalt 20 minuter, båda riktigt duktiga.

odd spanar i poolen
H
mm, vad gör de stora pojkarna egentligen i det där blöta?

odd flytväst
Liten fick testa att ha på sig flytväst. Jobbigt att spänna över den runda magen (han är som en fästing säger vi…)

springer med flytväst
M
en det var inte någon stor deal att ha den på sig direkt, gick fint att trava runt i.

testar rampen
Liten fick även testa att gå ut på rampen i kväll. Lite övertalning behövdes men inte mer än så, Oddset ville nämligen ha snask så då fick man offra att bli blöt om tassarna 😉

Man skulle ju kunna tro att denna nya upplevelse skulle ha gjort valpen lite trött och pömsig tills vi kom hem men nä då, just nu har han full show för den som är intresserad av att titta på, han är som sagt inte klok på en fläck 🙂

Liten terrorist

Så har det gått en helg och vi har lärt känna lillemannen i familjen lite bättre.

1920542_10202053631941421_5421310689455325022_n

Första dagen var han ganska tam här hemma för att sedan mer och mer börja visa sitt rätta jag 😉 Det är en företagsam liten krabat som flyttat hit kan jag lova och det verkar verkligen som att jag fått allt det jag letat efter! Det är full fart mest hela tiden, sova verkar han tycka är överskattat, busa desto roligare… Henrik suckar och säger att så här har minsann ingen av de tidigare varit. Det har han nog rätt i, för riktigt så här piggelina har nog inte de övriga varit även om Max ju var en terrorist av sällan skådat slag första veckorna.

Vårt största bekymmer är väl hans extremt stora intresse för skor! Det räcker liksom inte att bara hämta en toffla, utan han kommer släpandes på både mina och Henriks vinterkängor, som i Henriks fall faktiskt är större än vad Odd är… Inga bekymmer tycks den lilla säga utan släpar glatt vidare om än med lite tragglande. Härom kvällen nöjde han sig inte med skor som fanns på golvet, då tog han sats och slet av mig tofflan direkt från foten?! Alltså jag satt på golvet men ändå. Att bära runt och troligen senare tugga på skor är något som han så klart måste sluta upp med men samtidigt är ju jag helt fascinerad och imponerad över hans ihärdighet och vilja till att bära och hämta, det lover gott inför kommande apporteringar tycker jag 😉

1490717_10202049831446411_3474232852880039595_o
Skorna verkar ha ersatt syskonen, för han både leker med och sover på dem…

1526431_10202053637861569_1843445088723712597_n
Det var väl det där med att bita på skorna som inte matte och husse riktigt uppskattar...

10427329_10202053631341406_7936056237918018716_n
S
en är det rätt irriterande att hela tiden hitta en sko i bian, här är det husses träsko som bytt plats från hallen till bian 😉

Överlag är han väldigt intresserad av föremål så det jobbar vi redan nu vidare med. Bästa leksaken hittills är en and som har en stor flaskpip i sig (allstå en pip som är formad som en stor flaska inuti leksaken). Den kampar vi med och släpper gör han inte i första taget 🙂 Om jag snor den av honom så är han genast på och vill ha tillbaka den så kanske kan det vara så att jag har fått en nya kamphund, då blir jag i alla fall väldigt glad!

Annars tränar vi inte direkt något mer än vardagsuppfostran, typ man får inte tugga på matte, man får inte hugga efter fladdrande byxben som går förbi, inte klättra i möblerna och viktigast av allt, komma när jag ropar. Just inkallning kan man ju aldrig börja för tidigt med så det har vi kör sedan dag 1. Måste säga att han är riktigt duktig! Jag förstärker det hela genom en godbit när han kommer men här förvånar han mig och är inte intresserad av några nymodigheter. Matkulorna snaskar han glatt i sig men när han fick en bit köttbulle spottade han ut den och var inte intresserad. Kycklinghals däremot var smaskens och han är väldigt intresserad av de stora hundarnas grisöron när de fått de men det har han själv inte fått smaka ännu.

Annars brukar ju jobbet med att få valpen rumsren ligga högt på min att göra lista men den här gången har jag faktiskt helt släppt det. Visst tar vi ut honom när han sovit och ätit men jag går inte och vakar som en hök över honom och framför allt går vi inte ut på natten något som jag gjort med de tidigare hundarna vi haft. På natten är han dock jätteduktig. En kisspöl har vi haft inne hittills varje natt men inget mer. På dagarna händer någon olycka då och då men inte överdrivet många.  Nu blir det ju vardag i morgon och hundarna kommer få vara själva några timmar så då lär det väl ske fler ”olyckor” men det ordnar nog till sig vartefter han blir äldre.

Helgen har annars varit fylld med nya upplevelser för lilleman. På lördagen var vi hos Emma och Ante på eftermiddagen. Hanna och jag tog en promenad med Max och Kilo så Oddset fick stanna hos Emma och Ante. Lite pip och gnäll när vi precis hade gått men sedan hade han somnat. Märkligt nog hade nästan alla skor hamnat bakom barngrinden i trappen när vi kom tillbaka, förstår inte det… 😉

10368251_10202053632181427_5517561547441917622_n
Henry och Odd, bra att han får hälsa på barn redan från första början.

10325700_10202053631701415_1503012893011462459_n
E
n ganska obrydd kille som när han väl somnar sover gott oavsett vad som sker runt omkring honom.

I dag har vi varit på sennenträff. Egentligen skulle jag åkt och tävlat med Kilo men jag var inte alls taggad. När jag sedan fick veta att tävlingen var i ett litet ridhus utan möjlighet att värma upp inne i ridhuset så bestämde jag mig för att stryka oss. Jag kan nämligen inte komma ihåg om Kilo har tränat något i ridhus innan så möjligheten till att både ha en oinspirerad matte och nytt ställe att jobba på kändes inte som någon bra idé. Vi får träna vidare under vintern nu och sedan köra på med tävlingar i vår, förhoppningsvis kan vi raska över klass 2 hyfsat snabbt och börja sikta in oss på trean i stället sedan. Vi kommer i alla fall träna mot trean redan nu i vinter så att startsträckan till start i den klassen inte blir så lång sedan.

Men sennenträff åkte vi alltså på. Liten Odd får verkligen vara med på mycket saker redan första veckan hemma men det är väl lika bra att han vänjer sig 😉 När vi kom fram till parkeringen så var det lite läbbigt med alla andra hundar som kom fram och ville nosa igenom honom, men människor var trevligare att hälsa på. Oddset fick sedan följa med på promenaden men han och husse svängde av mot bilen efter knappt halva sträckan och väntade sedan där tills vi andra var tillbaka. Efteråt var det fika och det var mycket intressant tyckte Oddset, speciellt mattes termos med varm choklad ville han gärna smaka av.

10547767_10202050361459661_1177356024168100019_o
Rejält promenad gäng denna gång, runt 22 berner var det någon som räknade till, plus några hundar till av andra raser.

10624091_10202050361419660_1797807003957086166_o
V
äntar i bilen på att brorsorna ska komma tillbaka.

Skojigast med träffen var annars att ett Kilobarn var där 🙂 Morris som bor i Norrköping har jag inte sett sedan i vintras så uj vad det hade hänt grejer! Stor kille nu och han verkar ha planer på att bli lika stor som pappa Kilo (vilket väl känns lite onödigt stort om ni frågar pälsfarmor..) Go och glad och busig, precis som det ska vara. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt ur kullen kan komma på MH:t i vår så att jag får se fler Kilo barn ❤

10712576_10202046005830773_511749210224782896_o
Han är still när han sover i alla fall… 😉

Matkasse

Ännu en dag med Odd har gått. I dag har husse varit hemma med hundarna och jag fick bege mig tillbaka till jobbet…. Nä jag hade mycket hellre stannat hemma!

Jag kom i alla fall hem och plockade med mig Max och Odd direkt i bilen och så åkte vi till Norsholm där Maxen hade rehab tid. Det blev 5 minuter traskande i vattnet och sedan elbehandling. Lilleman var med och var inte helt nöjd med arrangemanget. Gick runt och pep tills han hittade en stol att krypa in under och där somnade han en kort stund. När vi sedan gick till nästa rum för att utföra elbehandlingen satt jag på golvet med honom och sedan gick han och la sig och sov.

10696207_10202036690117886_6160710107775918621_n
Tror att Odd tyckte det var ganska skönt att ha trygga farbror Max med sig på även det här äventyret 😉

Maxen njöt av behandlingen och somnade stenhårt där på britsen. Under tiden vi var iväg tog husse med sig Kilo på en promenad till så att han fick blåsa ur sig lite, det kunde han gott behöva!

Hemma så hade Henrik dragit i gång middagen. Vi har ju beställt Linas Matkasse och fick första leveransen i måndags och så här långt är vi nöjda! I dag gjorde Henrik andalusisk grönsakssoppa med bland annat kikärtor och den var riktigt god! Är du sugen på att testa själv så kan du gå in på hemsidan och om du vill beställa så kan du uppge den här koden  K2720845 så får du en Linas fruktpåse (4kg blandad frukt) på köpet 🙂 Vi tog själva en sådan fruktpåse den här veckan och det var riktigt fin frukt. Ekologiska bananer, äpplen, sharonfrukter, gul kiwi, röd grape och clementiner fick vi. Det är så klart lite för tidigt att utvärdera detta ännu men maten som vi fått har varit fräsch och en hel del saker har varit ekologiska vilket jag uppskattar! Recepten har varit lättlagade även om vi inte har testat det svåraste receptet ännu så jag kanske ändrar mig angående det 😉 Vi ska i alla fall ta hem en påse till innan vi bestämmer oss för om vi ska fortsätta eller om vi ska testa någon annan matpåse. Men helt klart är att det är smidigt som tusan att varken behöva fundera på vad man ska laga eller behöva åka och handla!

På kvällen har jag dock fortsatt att svära åt min nacke som är helt åt hel*ete! I dag fick jag i alla fall tummen ur och har bokat en tid hos en naprapat nästa vecka. Tills dess får jag väl fortsätta knapra Ipren och smörja med Voltaren, suck.

Fredag i morgon, skönt! Ser fram emot helgen och att kunna vara ute i dagsljus. Kilo har en inbokad tävling på söndag och jag är inte det minsta sugen på att åka och tävla?! Nåja vi får väl se om vi kommer i väg.

Första dagen med Odd

Natten var ganska lugn. De äldre grabbarna barrikaderade sig vid mattes sida så Odd fick raskt veta att där var han inte speciellt välkommen… Nähä sa han och kröp bort till husses sida av sängen och med lite magkliande från hussen så somnade han gott.

Morgonen överraskade med bara en liten kisspöl så vi gick genast ut där Odden fick göra i från sig. Sen blev det frukost och efter det tog vi vår vanliga morgonrunda. Odden fick knalla på själv och gjorde det riktigt bra. Jag trodde att han kanske skulle vara lite trött efter det men nä då. Det blev lekstuga här hemma med vad som tydligen är utsedd till bästa leksaken, en mjukisand med flaskpip i.

Dagen har sedan ägnats åt att lära känna varandra. Max är faktiskt mer tålmodig än han brukar vara med valpar och så länge vi är ute tycker Kilo att den lilla fjanten är rätt okej, inne däremot tycker han att Odd kommer lite väl nära 😉

spring
Full fart på den lilla busen. Nyfiken och påhittig i sitt sätt än så länge 🙂

apport
Mjukisfågeln med flaskpipen i är som sagt favorit än så länge och den både leker och bär han gärna på, det lovar gott inför kommande lydnadsträning 🙂

Jag lagade middag på eftermiddagen och så kom tjocka släkten på besök för att inspektera nyaste familjemedlemen. Farmor Anette mutade genast in sig genom en jättegodis och farfar Tommy tyckte nog att nyaste rastkompisen var helt okej 😉 Henrys jacka var snaskig att bita i och Ante såg direkt att Odd skulle bli en ny Emil, den enda hunden som han verkligen gillat 😉 Emma tyckte han var så söt så att hon kunde tänka sig att byta ut Henry 😛

1509754_10202037310453394_1490344327377371239_n
Lycka, att få krypa nära sin nya idol 😉

På kvällen var det lydnadsträning eftersom det är onsdag. Jag bestämde att vi skulle åka en kortis dig eftersom vi även skulle hämta hem mitt nya hopphinder samt två plattor ägg. Alla hundarna fick hänga med så att Odd skulle ha lite moraliskt stöd från Maxen när jag körde några kortare övningar med Kilo.

Lite äckligt att gå in i den mörka ladan var det och ganska äckligt med alla nya hundar och människor som liksom alla kom och ville hälsa. Men efter en liten stund knallade han faktiskt runt och spanade lite själv och tog kontakt med både människor och hundar. När jag sedan gick i väg med Kilo kröp han upp bredvid Maxen på en filt och låg där tillsammans med honom tills vi var klara ❤

10384279_10202037297973082_7306674575791675718_n
Godingar ❤

Ja det blir nog alldeles utmärkt det här med liten Oddepodde 🙂

I morgon är det husse som är hemma med hundarna och jag får åka och jobba. Hade gärna bytt men semesterdagarna är slut så det är bara att knalla till jobbet och se glad ut…

10613104_10202037310093385_1807171584919637207_n
Ä
ntligen tre pojkar på promenaderna igen 🙂

Det blev en..

Jag har nog inte meddelat här på bloggen vad det blev för något namn på liten parvel som nästa vecka kommer hem till oss 🙂

Det var många namndiskussioner under någon dag efter att vi kom hem från Ljusdal. Jag gillade verkligen Oj men det tyckte inte Henrik att han kunde heta. OMG (Oh my god) dög inte heller åt hussen. Hussen hade dessutom ett gäng mer eller mindre snuskiga namnförslag som genast avslogs av mig.

Ove var länge ett hett förslag men ärligt, alla jag pratade med kände en Ove, ingen verkar tycka om denne Ove? Nä så det gick bort det med. Till slut fanns det bara ett alternativ kvar kändes det som, det fick bli en Odd 🙂

Odd, Odde, Oddepodde, Oddset, jo trots att valpen inte ens hunnit flytta hit har han redan flera namn 😉 Nu är i alla fall foder beställt, försäkring tecknad och huvudpersonen själv är dessutom betald så nu hävdar jag att Lisa är min tillfälliga fodervärd 😉

Jag har en liten fundering på om jag skulle genomföra ett litet projekt Odds första år, nämligen att skriva upp varje kostnad som hör till honom för att få ett hum om vad en valp kostar? Helt rättvisande skulle det ju så klart inte bli då vi har mycket saker här hemma redan, nya koppel, halsband, skålar och liknande får Odde allt klara sig utan och i stället stå ut med att ärva, men det skulle ändå vara lite intressant att veta. Jag har visserligen även haft som fundering att skriva upp hur långt jag åker varje år med bilen på enbart hundaktiviteter men är inte säker på att jag verkligen vill veta det… 😉

 10801575_10152499775921274_1536964584217794021_n
Bernerdalens Odd, nytagen bild dagen till ära på 7 veckors dagen. Foto AnnCatrin Uppfeldt

I kväll har jag varit och tränat med Kilo. Våra träningskompisar från kursen brukar köra även på tisdagar på Söderköpings bruksa och eftersom vi ska tävla där på lördag så passade vi på att åka dit och köra ett pass. Kilo var inte på topp då huvudet var helt i det blå men vi jobbade på.

Vi körde igenom alla moment i tvåan och sedan fokuserade vi på det vi har svårt att träna på hemma. Första saken var att få kommendering under fria följet, Ann var snäll och hjälpte oss med det. Det är nödvändigt och det gick väl så där. Kilo var ganska ofokuserad och tyckte dessutom att planen var lite för kladdig för att han skulle slå ner sin fina rumpa… Men bitvis gick han så fint som han kan och då passade jag på att belöna. Sedan körde vi även en massa hopp, för det har vi ju inte tillgång till hemma (jag måste verkligen köpa ett hinder!). Uthoppen är bra men vi har verkligen inte lärt in sättande på avstånd. Kilo fattar nada så det är veckans projekt, borde väl gå att lära in på tre dar va?! 😉 Återhoppen är också en svaghet men med ordentliga sättanden så skulle inte återhoppen bli lika kluriga så vi lägger som sagt krutet på sättandet resten av veckan.

Det som gjorde mig gladast under träningen var annars rutan som Kilo fixade riktigt fint, trots dålig sikt 🙂 Även apporten blir bättre och bättre för varje träning så där har det verkligen lossnat nu!

Tävling på lördag som sagt. Vi ska traggla sitt på avstånd och så ska jag försöka belöna upp fria följet lite mer samt komma ihåg att belöna upp första uppsittet i fjärren, men annars är det bara att köra så det ryker. Om vi inte får några stora missförstånd så finns det faktiskt en bra chans att fixa ett första pris den här gången 🙂

Ny vecka

Hu november visar sig från sin allra sämsta sida just nu. Det är mörkt och äckligt ute hela dagarna känns det som och i dag har det dessutom varit mulet med rejäla regnskurar då och då, värdelöst!

Jag ägnade eftermiddagen åt att vara på utbildning i Linköping vilket gjorde att jag blev lite senare hem än vanligt. Hundarna hade varit i hundgården på eftermiddagen och såg rätt trötta ut när jag hämtade ut dem? Maxen kändes inte helt på topp så jag blev lite nojig, igen… Vi gick i alla fall in och jag gav hundarna mat direkt eftersom vi skulle i väg och simma senare i kväll. Jag brukar försöka ge dem mat lite tidigare under just simkvällarna så att de hinner smälta maten innan det är dax att träna. Maxen verkarde fortfarande lite seg och ointresserad? Men åt gjorde han och sedan fick hundarna vila en stund medan jag ägnade mig åt lite bokföring. Båda två somnade tungnt, undrar jag vad de styrt med i hundgården i eftermiddags?

Men när jag reste mig från datorn hoppade båda upp och då var det som att trycka på en knapp på Maxen? Plötsligt var han pigg och rask igen, svassade mellan mina ben och tiggde om uppmärksamhet och något att göra? Gahh jag blir då inte klok på den hunden!

Eftersom vi skulle simma och vädret var allt annat än trevligt så hoppade vi över promenad i kväll. Vi gick ut och rastade lite på tomten, gjorde några trix och Maxen slängde sig ner i blötan och rullade i vanlig ordning. Just rullandet är ju hans grej och varje gång jag ser det mår jag lite bra för i somras när han hade ont rullade han så klart inget (eller jo det gjorde han faktiskt någon gång då och då ändå, knäppa hund). Vi gick sedan in och lagade middag och då var hundarna så klart med och inspekterade att allt gick rätt till 😉

Strax efter åtta gav vi oss sedan i väg mot simmet. Max vill i vanlig ordning inte gå i bassängen men när han sedan väl är i har han inget emot att simma. Eftersom han var lite konstig i lördags och även i eftermiddags tog vi det lugnt med simmet i dag också. 3+4+2 minuter blev det med ca 1 minut vila mellan passen.

bad
Jo bara man kommer i bassängen så är det rätt skönt att simma.

Kilo var uppvarvad i kväll. Någon löptik hade definitivt varit där under dagen och han dammsög hela anläggningen millimeter för millimeter… Men han fick ju simma också så klart. Det gjorde han bra och det var nog skönt att få röra lite på sig efter en stillsam kväll hemma. 8+9 minuter fick det bli för hans del. När det sedan var städat och klart, hundarna var fönade och allt var låst var klockan bara kvart i tio, samma tid som vi tidigare börjat simma, skönt att komma hem skapligt med andra ord.

I övrigt är de nu en vecka kvar tills det är dax att åka upp till Ljusdal och hämta hem liten Odd. Ja det vill säga om jag får min semester beviljad? Vet inte vad som tar sådan tid angående det? Nåja det löser sig, det gör det alltid 😉

10421609_10152593915805000_1938131822619230754_n
Odd i lördags. Foto Lisa Nilsson

Lugn helg eller full fart.

Den här helgen har vi varit helt lediga?! Inget inplanerat överhuvudtaget, vet inte när det hände senast?

I går hade vi dock en liten halvdålig dag. Maxen var inte på topp. Inte så att han var dålig men något var det ändå som inte var helt bra med farbrorn. Vid det här laget känner vi ju varandra innan och utan och jag vet direkt när något inte är bra, men det är inte alltid lika lätt att sätta fingret på vad som inte är bra?

Vi slappade en del på förmiddagen, hundarna fick knapra lite på älgben medans jag plockade bort utemöblerna och fyllde på fågelmaten.  Det blev en promenad också och även om Maxen knallade på så såg jag att det var något som störde honom.  Strax före elva packade vi ryggsäcken med lite fika och gick ner till sjön där flera från byn samlades för att ta upp bryggan för året och grilla lite korv.

brygga 1
När grillen nyss tänds finns det gott om plats…

10361591_10201988677677605_8293581921926988153_n
:
:: Men när glöden är klar är det trångt runt brasan, korv är godast ute!

1656374_10201988677397598_8041709896276584529_n
Hundarna lyckades så klart tigga till sig ”smulor”.

Efteråt tog jag en sväng till med hundarna och gick runt sjön. Maxen knallade fortfarande på men höll sig bakom mig vilket inte hör till vanligheterna.  Hemma kände jag igenom honom, jag till och med tempade honom för att vara på den säkra sidan men jag hittade inget? Jag hade tre olika teorier. 1 han hade träningsvärk efter torsdagens vattentraskande. 2 han var körig i magen, den bubblade och levde oväsen och om man har lite ont i magen så är man ju inte på topp. 3 ryggen gjorde ont igen?

Vi tog det lugnt resten av dagen och Maxen var helt obekymrad då. På kvällen efter kvällsmaten tog vi och gick en kortis för att se om det kanske var magen som bråkade men nä det var det inte. Trots att Maxen alltså inte direkt visade att han mådde dåligt så kunde jag inte riktigt koppla av på hela kvällen… När det var dax att gå upp och lägga sig så hängde Maxen med och la sig och snarkade, högt! Nog för att han kan snarka men det här var något i hästväg? Efter en timmes sömn fick jag sedan vaknade jag av att hundarna stökade runt lite. Normalt hör jag precis vem av dem det är som är uppe och tassar, flåsar eller rör sig men den här gången fick jag faktiskt tända lampan för att kunna reda ut det? Men när jag tände la sig båda tillrätta igen och sedan sov vi resten av natten.

I morse vaknade jag till två pigga hundar. Båda gick ut och röjde en snabbsväng på tomten medans jag klädde på mig och sedan tog vi en kort runda innan det blev frukost. Nu såg jag direkt att vad det än var som var galet i går så var det borta. Nu var det full fart på Maxen och enbart pigga ögon och ben 🙂 Efter frukost så tog vi en lite längre promenad och vi fick alla njuta av att solen faktiskt visade sig, underbart! När vi kom hem igen skickade vi ut Henrik i skogen med två klövar och lite blod, för i dag tyckte jag att det var dax att spåra lite igen. Hundarna fick däremot vila en stund medans jag åkte ner och handlade lite. På vägen hem mötte jag svärmor som var på väg ut så vi bestämde oss för att ta en svamprunda tillsammans.

Ja så det blev ett snabbt ombyte och så drog vi till skogs. En full korg trattisar och lite gulingar fick hänga med mig hem medans Anette fyllde en stor påse och en liten. Hundarna strosade runt och suckade lite åt vårt plockande men tyckte nog att det var skönt att få vara ute på en rejäl runda till.

Tillbaka hemma satte jag en saffransdeg och undertiden som den jäste åkte hundarna och jag och spårade. Maxen fick börja. Han får ju bara spåra för att han tycker att det är skoj att hitta klöven så jag hade bara bett Henrik om ca 100 m spår. Henrik är dock inte alltid världsbäst på avstånd så spåret var nog inte mer än 60 m. Men Maxen var lika glad för det och ännu mer nöjd över klöven han hittade 😉

1925316_10201988501513201_529155815253562754_n
Nöjd farbror 🙂

Sen åkte vi vidare till Kilos spår. Kilo som mycket väl visste vad jag och Max styrt med och akompanjerat oss med vackra skrik och kvittrande, var taggad till tusen. Han hade lite styrigt i dag och eftersom han inte vill ”göra fel” så gick han tillbaka och tog om några gånger innan vi kom i väg. Men sedan spårade han hur fint som helst. Jag hade ju ingen aning om vart spåret gick förutom en vikel som var utmäkrt med snitsel men som sagt han spårade fint och hittade utan större bekymmer klöven 🙂

Efter spårandet var det bara att tvätta händerna fria från eventuella älgbakterier och baka ut saffransgifflarna. Medans det gräddades blev det en dusch och sedan åkte vi bort till Tommy och Anette och käkade middag. Hundarna fick så klart söndagsmiddag de också… Jodå de är bortskämda så det räcker och blir över.

Men dagen var inte slut där utan vi åkte vidare hem till pappa där vi överlämnade korgen med svamp som farsdagpressent. Men nu har vi alltså landat hemma igen och nu tänker jag sitta i soffan resten av kvällen tror jag bestämt!

Maxen har i dag mått toppen så vad som var galet i går vet jag fortfarande inte. Jag gissar dock på träningsvärk faktiskt och får väl ta en diskussion om det med Marie på torsdag. Huvudsaken är ju så klart att han nu mår bra och att han får vara pigg ❤

Rehab (friskvård) i tid och otid

Vi är verkligen inne i en rehabsväng som heter duga just nu. I måndags började simmet igen, varje måndagskväll i några månader framöver ska hundarna simma. Jag har ju varit lite fundersam på om simmet kommer funka på Maxen med tanke på ryggen? Just när han diagnostiserades med diskbråck var det tvärt nej till simning från både Therese och Marie. Men vart efter Maxen blev bättre och bättre så började båda vackla i den frågan för att till slut ändra sig till att det kunde vara värt att testa.

Så i måndag testade vi. Maxen fick efter diskussion med Marie simma 3*3 minuter. Han fick inte gå upp mellan passen utan jag ”höll” honom i vattnet så att han fick vila en minut mellan omgångarna. Maxen var rätt trött efteråt märkte jag. Dels på hur han betedde sig efter att vi tog upp honom men framför allt för att han direkt  när vi kom hem gick upp på övervåningen till sin sovplats och la sig, trots att jag satt kvar i soffan, det händer nästan aldrig!

Jag förväntade mig därför att han skulle ha träningsvärk i tisdags men se det hade han inte! Han kändes tvärtom mjuk och fin i kroppen och rörde sig som han skulle, skönt! För mig bevisar det att simmet kommer fungera även om vi kommer att få bygga upp honom nu igen. Jag tänker att vi kör några gånger med just 3*3 minuter för att sedan successivt öka på tiden och gå ner på färre pass.

I tillägg till simmet kör vi ju även på med vattentraskandet på Maxen. Detta sker på torsdagarna eftersom det är enda dagen som Marie jobbar på Norsholm och vi har tillgång till trasken. Vi har nu kört trasken 6 gånger och jag är djupt imponerad över vilket effekt det har haft på Max! Första gångerna hade han rejäl träningsvärk dagen efter men sista två gångerna har vi inte sett av det på samma sätt. Jag kan visserligen se att han rör svansen och hela sig lite, lite annorlunda på kvällen och morgon efter men det är verkligen marginellt lite. Med trasken har vi kommit åt de muskelgrupper som Maxen tappade i samband med diskbråcket och trots att jag inte trodde att det skulle vara möjligt så har Maxen faktiskt lagt på sig muskler igen?! Inga mängder och han är absolut inte tillbaka i den form som han var innan men det är ändå en klar förbättring och det känns jätteskönt. Vi har 5 gånger kvar på vårt ”kort” att traska för, vi får se om vi behöver köra fler gånger efter det eller om vi klarar oss med att ”bara” simma?

I dag hade jag inte möjlighet att själv ta Max till Norsholm då vi hade möte på jobbet så den här gången fick Henrik hoppa in. Jag förvarnade Marie dagen innan om att Maxen skulle ha annan chaufför denna gång och berättade vad jag upplevt med honom sista veckan samt hur simmet hade funkat. När jag kom hem från jobbet fick jag ett sms från Marie med den här bilden

10604504_10152591041370000_4466951403582706594_o
Tja det ser väl ut som om Henrik och Marie haft det ganska skoj tillsammans 😉

Marie hade varit nöjd med Maxen och hur han rörde sig och även hussen fick godkänt i uppförande 😉

I tillägg till det här så försöker vi ju att var 4-6 vecka även behandla Maxen med el. Det är något som Maxen verkligen uppskattar och uppenbarligen tycker är vansinnigt skönt för han somnar sött och snarkar gärna under behandlingen… Enda gången han inte legat helt avslappnad var när vi körde det första gången efter diskbråcket, då var det nog rätt jobbigt för honom även om det troligen inte gjorde ont, men just att väcka liv i muskler som inte används kändes nog en del. Elen använder vi för att mjuka upp och komma åt musklerna mer djupgående samt att det har en viss smärtlindrande effekt vilket säkert kan vara bra till en gammal hund som har lite artroser. På Olle hade ju just elbehandlingarna enorm effekt och jag kunde verkligen se hur hans rörlighet förändrades i cyklerna om dessa veckor med behandling.

090505massage
Olle och Marie, någon gång under 2009. Här får han massage samtidigt som elbehandling.

Att sitta och åka till Norsholm två gånger i veckan betyder att vi får åka ca 16 extra mil i veckan. Lägg dessutom på kostnaden för simmet och trasken så är det en ganska dyr historia att rehaba en hund på det här sättet… Men jag önskar verkligen att fler kunde se fördelarna med rehab och förebyggande friskvård (för det är ju det det handlar om i Kilos fall som simmar en gång i veckan men inte har några bekymmer).

Om jag gör ett snabbt överslag i huvudet så gissar jag att vi betalar någonstans runt 10-15 000 per år för dessa behandlingar/övningar, och då vet jag att vi har bra med rabatt på priset. Lägg sen till bilåkandet och det blir en ansenlig summa varje år. Men eftersom jag verkligen ser effekterna av detta så anser jag att det är värt varenda krona! Genom

Jag önskar som sagt att fler kunde hjälpa sina, framför allt, äldre hundar genom friskvård. Man behöver ju liksom inte gå ”all in” som jag gjort men att låta en duktig fysioterapeut gå igenom hunden och ge uppmjukande behandling i form av massage, novafon eller el tror jag skulle gynna många. Jag är dessutom rätt övertygad om att många skulle bli överraskade över de resultat som de skulle få se 😉

I bland vänds livet upp och ned….

… och fort kan det gå…

I dag på jobbet fick jag det oerhört tråkiga beskedet av Ann-Kristin att Amigo fått somna in. En prolaps i ryggen gjorde honom mer eller mindre lam och matte och husse lät honom få somna in.

Det finns några få hundar som trots att de inte är ens egna ändå kilar sig fast i hjärtat på det där lilla extra sättet, Tollie, Lallan, Jackpot, Flisan är alla hundar som jag inte äger på pappret men de äger definitivt mitt hjärta. Amigo var även han absolut en sådan hund för mig. Jag har följt grabben sedan han var 5 eller om det var 6 veckor ung då jag åkte upp till Ljusdal för att välja ut min egen U pojke. Det blev ju våran alldeles egna Maxelipax av den resan men jag minns faktiskt även Amigo från det tillfället. Jag har aldrig en sekund ångrat valet av Max men att Amigo var något speciellt syntes redan där och då. Genom åren har Amigos matte Ann-Kristin och jag hållit kontakten då och då och jag har kunnat glädjas åt deras framgångar i ringen men mest över att han visade sig vara precis lika go och snäll i vardagen som man önskar att varje hund ska vara.

Många är gångerna när A-K och jag konstaterat att våra U-pojkar blev något alldeles extra. Visst är det snygga hundar men det är nästan aldrig det som vi glatt oss åt, utan det är hur dessa grabbar varit i sättet. Det finns/fanns inget ont i dessa grabbar. Det är ständigt vaggande svansar och glada, pigga blickar som frågar vad som ska ske härnäst? Människor är alla trevliga bekantskaper, vare sig det är stora eller små, andra hundar hälsas det alltid hövligt på och skulle de möta en otrevlig hund vänder de bara bort huvudet och visar med hela kroppen att de inte är ute efter att bråka. De är kort och gott sådana berner som man önskar att alla någon gång kunde få lyckan att äga.

Att Amigo gick från pigg och rask till att över en natt bli förlamad är hemskt för oss som är kvar, för honom var det nog ändå ett ganska okej slut. Han gick från att vara just pigg och rörligt in i det sista, det måste ju ändå vara bättre än att långsamt bli sämre och sämre. Men att Amigo nu är borta gör det om möjligt bara ännu mer tydligt att tiden vi har kvar med Maxen är begränsad. Han är just nu löjligt pigg men vem vet hur morgondagen ser ut?

1011023_4499202217222_1088306574_n
Världens vackraste bröder om ni frågar partiska mig!
Amigo och Max i Trondheim 2013 dagen efter att de fyllde 8 år och blev veteraner.

Dax för en ny O pojke att inta våra liv

I lördags var det äntligen dax att åka och titta på valpar där det möjligen skulle kunna finnas en grabb till oss! I över ett år har jag letat och väntat på att just min/vår valp skulle ploppa ut men det har liksom gått så där. Inte dräktig eller komplikationer under dräktighet har satt käppar i hjulet men nu var det dax att åka och inspektera.

Ja och som alla som någon gång sett bernervalpar förstår så blir man ju såld samma sekund som man ser dem, men jag visste ju vad jag letade efter, vad jag ville känna och var helt på det klara med att om inte känslan fanns där så skulle vi få leta vidare efter en ny flockmedlem.

Men nä, det var ju inte mycket att bråka om, redan på tvåveckors bilderna fastnade jag för grabbens uppsyn och väl på plats på köksgolvet så var det lätt, grön pojke får bli Ramstorpebo 🙂

O2v grön
Två veckor ungefär.

141015grön3v
3 veckor ungefär.

Ja så nu är det bara att vänta och längta till den 18:e november då småttingarna blir 8 veckor och får flytta. Det där med att lösa det när valpen är hemma kanske det med andra ord är dax att ta tag i….

Nästa ”bekymmer” är ju att döpa lillgrabben. O är en svår bokstav. Olle var ju liksom ett perfekt namn, gulligt, lätt att säga, lätt för hunden att uppfatta osv. Men Olle kan vi ju inte gärna ta igen så då är frågan vad det ska bli?

Förslagen haglar…

  • Otto, Oliver, Oscar… alla fina namn men för mig alldeles för vanliga, gillar ju dock människonamn på mina hundar.
  • Odd, inte vanligt men lite halvknepigt att ropa, fast Odde funkar ju..
  • Oj, skoj tycker jag och lätt som en plätt att säga! Men det var ju det där med om man skulle fortsätta med människonamn?
  • O.M.G 😉
  • Ove… har många anhängare… Egentligen gillar jag det med men det är lite svårt att säga på ett bra sätt till en hund.

Vi funderar någon dag så får vi se vad det blir. Att få hem en ny O pojke känns i alla fall helt rätt vad det nu än blir för namn på den lille, det är liksom inte ett komplett hem utan en sådan i Gullbergsängen 😉

141102grönsitt 141102grönstå
Bernerdalens O.M.G Oj här kommer Ove….. 😛 Knappa sex veckor på bilderna.

141102vemärdu
M
ärklig rosa sak som brölar?

1901998_10201953533799030_7681285661070247677_n
H
ar diskussion med husse.

Ja och för den som undrar och inte har någon koll så är det här alltså en kull efter Bernerdalens Kalimera som då är kullsyster med allas våran KG 😉 Pappan heter Ridon Hennet Newman, kommer från estland men bor i norra Finland. Honom har jag sett/träffat några gånger och gillar vad jag ser och hur han var i sättet. Jag har även sett två kullsyskon till Newman (eller Hessu som han kallas till vardags) och gillar båda dessa också. Jag var även väldigt förtjust i Newmans pappa, Riccarron Kroisos Pennonen.

Att jag väljer denna kombination är inte det minsta konstigt för mig, jag gillar helt enkelt de Ninja avkommorna vi har sedan tidigare! Maxen som ju är barn till Ninja, Kilo är barnbarn och nu testar vi alltså med en liten opojke som är barnbarns barn, kan väl inte bli annat än bra va? 🙂

Jag hoppas att vi får en pigg och frisk pojke med en del motor så att vi kan jobba med det som passar honom bäst, vad det nu än kommer att bli. Blir han tillräckligt snygg för att kunna ställas ut är det så klart skoj men det är på inga sätt orsaken till att vi skaffar en till hund. Jag vill helt enkelt ha tre hundar på hemmaplan då det passar mig perfekt och med tanke på att vi har en veteran här hemma så är det hög tid att fylla på flocken. Nu hoppas jag att Maxen kan få  vara med och forma den här lille parveln till något lika fantastiskt som han själv är men att Maxen får avlastning när det gäller busandet av KG som troligen kommer att bli bästa lekbrorsan.

Det ska helt enkelt bara bli jäkligt skoj att få hem en ny individ att lära känna och älska!
(påminn mig gärna när jag svär över kisspölar och upptuggade biabäddar 😉 )