Mat smakar bäst utomhus.

I dag var det halvdag på jobbet, skönt! Och underbart väder var det när jag kom ut dessutom så bestämde mig raskt för att jag skulle ta en långpromenad med grabbarna. I bilen på vägen hem kom jag även på att jag lika gärna kunde käka lunchen ute i det fria så hemma slängde jag ner trangiaköket, en flaska vatten, en pastapåse, en morotskaka och kameran i en ryggsäck och sedan knallade vi i väg.

Det var sååååå skönt att komma ut och kunna traska på i ett raskt tempo. Sedan Maxen fick diagnosen diskbråck har han fått bestämma vilken takt vi ska gå i och det har gått långsammare än vanligt då han inte varit helt tillbaka i gammal god form. Nu däremot känns han precis som vanligt igen och skuttar dessutom i väg framför mig helt tiden så i dag höll vi hög fart.

Efter ungefär en timmes promenad kom vi fram till jägarnas rastplats vid Bredsjön. Där stannade vi och jag riggade köket.

kök
Mat smakar aldrig så bra som när den intas utomhus!

max brygga
G
oa farbrorn.

kilo
Kilo är spekulant på min morotskaka 😉

När lunchen var intagen diskade jag köket och sedan fortsatte vi vår vandring. Jag vet att rundan tar ca 2 timmar att gå och var lite orolig för att Maxen skulle tycka det var jobbigt men det behövde jag inte oroa mig för! Han var konstant före mig och hade skitkul och var framför allt pigg och rörde sig bra hela tiden.

När vi gått ungefär en halvtimme till så hittade jag plötsligt gula kantareller. Det har varit dåligt med sådana här i år. Eller det fanns ju massor med kantareller ibörjan av sommaren men sedan blev det för varmt och för torrt så efter det har de lyst med sin frånvaro.  När jag hittat dessa började jag leta lite mer och hittade också mer. När vi så kom ut vid Hagsjön bestämde jag mig för att gå och kolla på några andra ställen där jag vet att det brukar finnas. Det blev ett traskande där i skogen och jodå vi hittade en del kantareller både här och där 🙂 Tempot blev ju lugnare på så sätt och det var nog bra för totalt var vi ute i nästan 4½ timme. Hoppsan då. Det hann nästan bli mörkt innan vi var hemma igen men då var vi alla nöjda med vår dag 🙂

Kvällen tillbringades sedan hemma hos Tommy och Anette där även Emma, Ante, Henry och Hanna var. Tacos och spindel cupcakes blev det i kväll och hundarna var mycket nöjda med det valet då de fick städa under Henrys plats 😉

I morgon bär det av till Ljusdal för att mysa med valpar, längtar!

Trask och bad

Mörkt ute, jag hatar när det är mörkt ute 😦 Nu är vi på väg in i november, min värsta månad på hela året. Det finns liksom inte mycket som är bra med november. Det är mörkt och det blir hela tiden mörkare. Det finns inga speciellt roliga saker att se fram emot och oftast är vädret riktigt kasst denna månad. Det sista hoppas jag dock att jag får motbevisat detta år, det skulle inte vara helt fel!

Fast just i år kanske vi har något positivt med november i alla fall. På lördag åker vi upp för att kika på valpar, det är ju mysigt om något! Ja och skulle det vilja sig väl så åker vi ju upp igen några veckor senare och snor med oss en liten lurvtuss hem för gott 😉

Efter jobbet bar det av till Norsholm igen. Dax för Maxen att vattentraska. Nu var det ju två veckor sedan så vi backade lite, lite i träningen igen men Maxen traskade så nöjt på, tror faktiskt att han gillar den här träningsformen. I dag hade Marie en ”praktikant” med så vi hann prata massor om det här med friskvård och träning. Det är så skoj att få diskutera med personer som kan och vet mer än vad jag själv kan, för uj vad man lär sig saker! Tiden bara rusade iväg och Maxen var nog lite putt på att han inte fick riktigt all uppmärksamhet 😉

På måndag börjar vi simma igen så Marie och jag hade även en liten diskussion om hur länge som kunde tänkas vara lämpligt att köra i bassängen för Maxen nu när vi startar upp igen. Maxen har ju inte simmat sedan i juli pga ryggen men han har ju traskat i några veckor nu. 3*3 minuter kom vi fram till att vi ska testa på måndag för att se hur Maxen reagerar på det.

Sen bar det av hemåt med ett litet stopp i affären för att handla ingredienser till dagens middag. I dag på jobbet fick jag en spark i baken när jag återigen hade korv i matlådan så jag beställde en Linas matkasse på nätet. Ska bli spännande att testa och se om det är något att ha? Att laga mat har jag inget emot men jag jag tycker det är aptrist att åka och handla så att nu få maten både planerad och hemkörd känns som en ypperlig variant! Att det sedan är med recept gör det hela ännu bättre för då kan minsann Henrik också fixa med maten 😉 I dag blev det i alla fall en ny kycklingrätt som jag hittat på nätet och den var helt okej 🙂

Medan jag lagade middag så tog Henrik med sig Kilo på en cykeltur. Maxen hade ju fått sin motion och träning men Kilo behövde få blåsa ur sig lite. När vi sedan käkat fick Kilo dessutom finna sig i att åka ner i duschen och ta ett bad.

10702024_10201947619011164_5169797676648915678_n
Husse stod högre i kurs hos Kilo än matte i dag, cykla är mycket roligare än att bli ren… 😉

Det var rätt länge sedan Kilo fick sig ett bad så det var välbehövligt! Nu blir det ju dock avspolningar med möjlighet till bad en gång i veckan några månader framöver så nu ska hundarna nog hållas rena 😉

Man hinner mycket om man vill

Ja i dag har det varit full fart!

  • Jobbade, så klart liksom. Full fart och hann med både utbildning, få lite gjort tillsammans med en kollega och jobba på själv med det som låg  och väntade på mig efter semestern.
  • Hem. Byta om, fixa mellanmål, rasta hundar, låta hundarna få knapra på ben en stund, fixa disken, packa godis till kurs och packa Kilos mat, allt detta på 20 minuter….
  • Hundkurs. Duktig Kilo fick köra många apporteringar, en del hopp, lite fritt följ och båda kvar momenten. Lite ofokuserad i dag och ville gärna gå och sniffa i stället för att koncentrera sig men vi löste det med.
  • Valpmys. Jo men varför inte åka förbi när det ändå är på vägen liksom? 3 veckors bebisar som vi i expressfart hade fotosession med dessutom 🙂
  • Hem. Rasta hundar (hörde massor med vildsvin, blä), duscha, packa inför morgondagen.

God natt!

trött

Eurodogshow 2014, en resa att minnas!

I onsdags var det dax att dra i väg på nästa långresa för mig, Lisa, Maxen och Jackpot. Inte första gången vi gör en långresa tillsammans och troligen inte den sista heller 😉 Om vi skulle komma iväg denna gången var dock ganska länge skrivet i stjärnorna då vi hade lite saker som kom i mellan, som en valpkull, en sjuk Max och två gubbar som plötsligt inte skulle hänga med.

Men jag är evis och lyckades, visserligen utan några större problem, övertala Lisa att vi minsann skulle åka. Visst skulle det bli tufft att köra hela sträckan på bara två personer men jag var övertygad om att det skulle gå. Så strax efter elva i onsdagskväll möttes vi upp i Norrköping, packade över Lisas och Jackpots saker i vår buss och vinkade sedan hejdå till Henrik och Kilo. Det är nattpasset som är tufft när man är ute på långresor men det gick ganska bra trots att vi så klart blev trötta.

gps
Vis av tidigare erfarenheter körde vi denna gång med både bälten och hängslen, dvs två gpser 😉 En aning frustrerande dock när gpserna inte är sams… Det hände ett antal gånger och det var bara att chansa och välja en gps att köra efter 😛

1920255_10201931825856345_1848393032382058292_n
Pojkarna har som vanligt gott om plats och är vana att resa med varandra vid det här laget. Så skoj tycker de kanske inte att det är med ett dygns resa men finner sig snällt i det.

10391008_10201931826096351_5501325818832906074_n
Ja och så kom vi till Tjeckien och där tyckte den ena gpsen att vi skulle ge oss ut på landsbygden… Fast det var faktiskt ganska skoj att få se lite mer av naturen och byarna.

Vid sjutiden på kvällen var vi så framme i Mikulov där vi hade bokat hotell. Hotellet var helt okej och var tämligen nyrenoverat. Så nyrenoverat att…

485573_10201931827656390_2163120228573709916_n
.. det bara satt papperslappar på dörrarna till rummen 😉

Vi rastade hundarna på ett fält bakom hotellet och gick sedan och tog oss en bit mat och en öl. Ja för är man i Tjeckien ska man så klart dricka deras öl! Gott var det för att inte tala om billigt?! En stor stark för under 10 kr (!) och en god pasta med kyckling, champinjon och gräddsås för under 60 kr (!) Att åka till Tjeckien blir visserligen ganska dyrt när man bara är två som delar på soppakostnaden men att leva här var verkligen jättebilligt!

Ja det blev en ganska tidig kväll, man är rätt mosig i huvudet efter 170mil i bil..

Fredagmorgon och hundarna tyckte gott att vi kunde kliva upp och ge dem frukost 😉 Vi käkade frukost själv också så klart och så skulle hundarna rastas.

lek
Härligt att få springa lite lösa och få leka sa grabbarna.

max
G
amlingen var lite stel efter alla mil i bilen men blev snart mjuk i kroppen igen när han fick röra på sig.

Dagen skulle ju ägnas åt sightseeing och vi bestämde oss för att åka till Wien när vi nu ändå bara var ca 7 mil därifrån. Ingen av oss har varit i Wien tidigare så det var spännande att se lite nytt. Vi parkerade bilen och började sedan knalla runt i omgivningen runt Hofburg.Vi hann se en hel massa vackra gamla byggnader och hamnade dessutom mitt i en militärmässa (?) och kikade på helikoptrar och en uppvisning i kamp. Fast ärligt, det var fler som tittade på oss och framför allt hundarna än själva uppvisningen 😉 Vi hade glömt hur det var att gå i en storstad i Österrike med berner! Folk blir verkligen helt galna?! Mellan varven var hundarna fullständigt omringade av människor som ville klappa och framför allt, fotografera sig tillsammans med dem?! Tur att både Max och Jackpot är stabila grabbar men nog tittar de på sina mattar med en frågande min och verkar säga ”Måste jag verkligen stå ut med det här kladdandet?” 😉

militärmässa
Lisa funderade på att investera i en helikopter 😉

sevärdhet igen sevärdhet
S
om sagt, hundarna blev fullständigt överfallna mellan varven och nästa gång har jag sagt att jag ska ha med mig en skylt med priset 10€ och en kopp för att samla in resekassan, vi borde lätt kunna få in en 1000€ 😉

Min favorit i Wien var dock så klart Spanska ridskolan. Inte för att vi kunde gå in när vi hade hundarna med oss men vi kunde kika utanför och även kika in i stallet. Någon gång ska jag absolut in och se en föreställning där, det har jag nämligen haft som dröm sedan jag var väldigt liten.

spanskaridskolan
Jo men vi var ju i alla fall utanför Spanska ridskolan 🙂

spanska ridskolan
O
ch kika in i stallet gjorde vi också.

pinocchio
Kanske inte lika förfinat som lipizzanerhästarna men roligt hade vi 😉 Lisa poserar som Pinnocchio, snygg som få 😉

på vift i wien
P
å vift i Wien.

När vi kände oss klara med Wien tog vi bilen tillbaka till Mikulov där vi käkade en sen lunch (för under 120 kr för båda!) och sedan fortsatte vi till Brno för att reka vart utställningsplatsen var. Det är också något vi lärt oss med tiden på våra resor, det brukar nämligen aldrig vara så enkelt som man tror… Så inte heller den här gången så vi var glada att vi gjorde på detta sätt även om det blev några mil till i bilen. På vägen hem passade vi även på att turista lite i vår ”egen” by Mikulov. Det ligger ett fint slott där som vi knallade runt och kikade på och över huvudtaget så var hela byn väldigt gullig.

Mikulov slottMikulov slott

trött på turistande 
Max har tröttnat på sightseeingen och vill åka tillbaka till hotellet 😉

Innan vi åkte hem så passade vi även på att shoppa lite öl till gubbarna där hemma och så hittade vi ju även lite lokalt vin, Mikulov är nämligen ett vindistrikt, och naturligtvis lokala bubblor! Tillbaka vid hotellet såg vi till att fixa i ordning hundarna inför morgondagens utställning. Inte så mycket att göra visserligen, lite borstande, lite slutputsande på någon tass och så fönade vi igenom dem inne i duschen. Grabbarna fick sedan hänga med oss ner till baren, eller snarare, vardagsrummet vid baren där vi tog en öl. En fördel med att sitta där nere var att det fanns ett fungerande WIFI, på rummet var uppkopplingen allt annat än bra… Nåja efter att ölen var slut så gick vi upp på rummet och snaskade i oss lite nötter, lite choklad och naturligtvis skålade vi i bubblor!

 10628209_10201914667787404_5136328746727197727_n
T
revligt litet ”vardagsrum” i anslutning till hotellets bar.

10730814_10201931826656365_1323709819508881901_n
Maxen var inte så  jätteimpad av hänga i baren dock utan somnade sött, lite trött efter turistandet 😉

524112_10201931827376383_3991322487921521770_n
T
jeckiska bubblor och lite Lina choklad 🙂 De tjeckiska bubblorna visade sig inte bara vara lokala, de var riktigt goda också!

Lördagmorgon blev skapligt tidig. En dusch och så ge grabbarna frukost och naturligtvis rasta dem. Sen bar det av mot Brno och Eurodogshow. Frukost fick vi med oss i en påse från hotellet eftersom vi åkte innan frukostbuffen öppnade, praktiskt. Trots att vi rekat så hamnade vi lite galet när vi skulle till parkeringen men det löste sig utan större bekymmer. Sen skulle vi bara ta oss in till rätt hall också. Mässkomplexet var enormt och naturligtvis var det mycket folk i rörelse. Men vi hittade rätt, fick tag i katalog och kunde ställa upp en bur där Maxen nöjt kröp in. Nummerlapparna hämtar man ut i ringen hos ringsekreteraren men av någon anledning fanns inte Maxens nummerlapp där? Lisa fick i stället älga i väg till informationen i en helt annan hall och hämta den där? Varför fick vi aldrig något svar på?

109 hanar och 99 tikar var anmälda och eftersom Maxen är veteran så skulle han in sist, lång väntan med andra ord. Bedömningen är svår att följa på dessa utställningar och när man har egen hund med ägnar man mest tid åt att säkerställa att allt är bra för hunden och lite mindre tid till att kika på resultaten. Lite trist att man missar en massa så klart men något alternativ finns ju knappast. När Lisa var inne med Jackpot var jag helt inställd på att hon skulle ställa Maxen men eftersom Jackpot vann championklassen tyckte jag att det var bättre att hon koncentrerade sig på honom och att jag själv ställde Maxen.

Ringsekreteraren rörde till det lite och körde tävlan om cacib innan veteranerna men det spelade ju mindre roll eftersom veteranerna ändå inte kan tävla om cacibet och när nu Jackpot dessutom gick och vann cacibet så var vi mer än nöjda, Jackpot ny EUW-14! 🙂

Så var det dax för Maxen och han var lite väl mycket på tårna om ni frågar mig… Men springa det kan den här farbrorn och det gjorde han så bra att han vann klassen och med det alltså även i år blev VEUW 🙂

max brno 2
Bästa Maxelipaxen ❤

Sedan skulle ju då både Maxen och Jackpot in till BIRtävlingen och där vann Jackpot igen 😀 Vilken dag!! Två titlar och BIR!! Maxen skulle sedan tävla om bästa veteran och tja, låt oss bara säga som så att jag inte var enig med domaren i hans val 😉 Nåja BIM veteran är inte kattpiss så jag är så klart väldigt nöjd ändå!

Nu blev det lite väntan eftersom Jackpot så klart skulle in i gruppfinalen som gick sist på dagen. Vi passade på att gå och käka lite, gyros i tortillabröd smakade mums, och att kika lite på all shopping som fanns. Sen gick vi och köpte en sådan där kanelbullesnurra som vi käkade i Budapest förra året och tog en fika vid vårt läger. När vi var färdiga packad vi ihop och gick bort till finalhallen där vi satte upp ett nytt läger. Ja och så passade vi på att fota våra guldklimpar!

vinnare
Tjusiga pojkarna 🙂

Vi, eller åtminstone jag, hann ju se det mesta av finalerna som var lite småsega. Men så drog det i hop sig och Maxen fick ligga i buren medan jag gick för att kika på läktaren. När jag såg veteranerna svor jag lite för mig själv, Maxen hade absolut passat in i den här samlingen! Men så var det Jackpots tur. Grupp 2 är enorm och jag tror det var runt 50-60 deltagande hundar i gruppen. Ja så att då bli utplockad och sedan placerad som nr 5 är ju bara helt fantastiskt bra!

big 5
BIG 5 på Europautställningen, det är inte illa det!!

Så kunde vi packa i hop och åka till hotellet igen. Klockan hade sprungit i väg men vi hann förbi en butik för att handla lite mer bubblor och när hundarna var rastade och hade fått kvällsmat gick vi ner för att inta middag. Lyxade till det med efterrätt också men lyckades ändå inte göra av med mer än 100 per person. Kvällen avslutades med en flaska bubbel och tjeckisk tv..

Söndagmorgon och det var bara att fixa i ordning allt, ge hundarna frukost och packa ut allt i bilen. En rast runda blev det också så klart och sedan vinkade vi hej då till Mikulovby. Utställning denna dag med men bara för Jackpot. Jag anmälde ju bara Maxen för att han verkligen skulle få komma med in, jag trode ju faktiskt inte när jag anmälde att jag skulle kunna ställa honom. Men nu ville det sig tursamt nog så och jag är så oerhört tacksam över att få visa upp honom i fin form igen! Men denna dag fick han alltså vila, vilket han inte var så nöjd med, han gillar ju att visa upp sig 😉

Betydligt färre hundar anmälda denna dag, strax under 90 totalt tror jag. Jackpot gjorde som dagen innan och blev återigen BIR och gjorde den här helgen om möjligt ännu mer perfekt!

BIR söndag
BIR Potten 🙂

 tittut
Men hallå, får inte jag vara med i dag?”

skylt
Så var EuroDog Show 2014 över för vår del.

Så återstod bara den långa resan hem. Eftersom det var så få hundar så var vi ute och klara vid bilen redan vid 12 så vi kom i väg i god tid! Resan hem gick riktigt bra. Tjeckiska motorvägar är inget för klena då det är skarvade cementvägar men det var lite trafik så vi kunde köra på bra.  Vi försökte vila när den andra körde båda två men lite skratt hann vi så klart med mellan varven. Lite korta raster för att tanka, äta och rasta hundar men vi höll det till ett minimum och klockan fem i morse var Henrik inne i Norrköping och mötte upp oss.

Det är ju helt otroligt att få uppleva dessa saker gång på gång tack vare våra hundar och jodå, det blir garanterat fler långresor i framtiden. Kanske England (både Max och Jackpot är ju kvalificerade till Crufts igen), kanske Italien eller kanske något helt annat, vi får helt enkelt se 🙂

Max brno
Lp I, LP II, SE UCH, DK UCH, VEUW-13, VEUW-14 Bernerdalens Umax, snofsigt va?! 🙂

Debut, husvagnsliv och rätt känsla.

Puh söndag igen. Trots att den bara börjat så känns det som att helgen redan är över, blä. Men vi har haft en trevlig helg!!

I fredags efter jobbet bar jag ut det sista till husvagnen och så bar det av mot Tranås. Sista svängen med husvagnen för året och dax för debut i klass två för Kilo var inplanerat. Vi kom fram till campingen vid sexsnåret och valde en plats på måfå, bara det var lite gräs på platsen fick det duga. Efter en liten stund rullade Anders och Annette in och när vagnarna var på plats inkvarterade vi oss i deras vagn för kvällen.

Vi började med glögg och pepparkakor. Testa av årets glögg och den fick godkännt men någon vidare smak av lavendel kan jag inte påstå att jag kände? Sen blev det middag, pasta med en kycklingsås, mums! Till efterätt blev det ananaspaj med hemmagjort vaniljglass.

Kilo var precis galen under kvällen och gjorde verkligen skäl för sitt kanariefågelsmeknamn!…. Det var bara att konstatera att det fanns löptik någonstans i närheten och att det måste vara väldigt nära höglöp, suck. Ja det var väl inte bästa tänkbara uppladdning inför tävling, pip är ju nämligen avdrag så det sjunger om det….

Nåja i går morse gick jag upp och tog en halvtimmes morgonrunda med grabbarna, Gav dem frukost och gjorde i ordning mig själv. Sedan tog jag ut Kilo och körde en apportering, lite fjärr och en kortare platsliggning utanför vagnen på gräsmattan. Jodå Kilo gjorde allt jag bad honom om fast med diverse pip och ljud. Halv nio åkte vi den korta biten bort till Sommenbygdens brukshundklubb och anmälde oss. Kilo fick vara ute hela tiden för att få läsa av stället och förhoppningvis lugna ner sig lite.

Vi var 10 stycken i tvåan (?!) och på lottningen fick vi startnummer 6. Kändes helt okej även om jag gärna startar i början. Det innebar ju att jag fick ligga på en kant på platsliggningen och det kändes bra. Bredvid oss skulle vi få ha Nice och henne känner ju Kilo så det kändes också stabilt och bra. Platsen däremot känner jag mig fortfarande inte helt bekväm med när det gäller Kilo men det kanske är dax att jag slutar vara nervös för det för Kilo låg så fint så 🙂 Ett nog och så flyttade han en tass lite, annars låg han fint med bra fokus! På uppsittet fick jag dock kommendera två gånger men det hörde tydligen inte domaren för vi fick betyg 10.

Kilo fick gå bort till bilen en kort stund och jag hämtade en väska med lite gottis i och när ekipage nr 3 hade startat tog jag ut Kilo och gick bort mot plan. När det var ett halvt program kvar för hunden innan oss visade jag Kilo vad som fanns i väskan (mjukmat och grisöra) och jodå det tänder ju han till på.

In på plan kändes Kilo helt okej och även fösta två sträckorna var bra. Men sedan började Kilo släppa position, släpa och vara allmänt frånvarande. Henrik filmade och det ser inte lika illa ut som jag kände det men illa var det. Betyg 6,5 och bättre än så kan vi absolut!! Nu får det bli lite hårdträning på fritt följ med kommendering samt att jag ska belöna upp Kilo mer i fria följet, han tror nämligen inte riktigt på att det ska ge utdelning att gå långa sträckor fritt följ.

fritt följ
Som sagt det såg bättre ut än det kändes… Foto Annette Karlsson

Läggandet sedan var helt okej och vi fick betyg 9. Inkallningen var det fullfart på och avslutet kunde absolut varit bättre men domaren drog inte för det och vi fick betyg 10. Nu började jag verkligen känna igen Kilo och han gick in för det här med att jobba med matte till 100%, härligt!!

Så rutan som jag inte alls kände mig säker på hur det skulle fungera under tävling? Men det funkade ju hur bra som helst. Full fart ut rakt in i rutan, möjligen lite grunt men ett helt okej stopp och betyg 10, tjoho!!! 🙂 Så var det dax för eldprovet, apportering 😉 Kilo gick ut bra i galopp men tänkte sedan inte gripa utan vänder upp mot mig, så kommer han på sig själv, vänder tillbaka och griper (jo vi har verkligen börjat göra framsteg när han själv förstår att det blev galet) och kommer in till mig. Men när han ska vinkla in rumpan så spottar han ut apporten. I det här läget hade jag kunnat välja att böja mig ner och ta upp apporten själv, då hade vi fått betyg. Men jag valde att inte låta Kilo slippa undan utan kommenderade honom att ta upp apporten igen. Det gjorde han men han spottade den igen när han skulle svänga in rumpan så det blev ytterligare en kommendering. Domaren nollade oss med motiveringen att vi använt för många kommandon och det är helt okej för mig, jag är nämligen helt säker på att vi i längden kommer tjäna på att jag valde att göra på detta sätt. Det irriterar mig dock att domaren ville ta en diskusion om det inne på plan, jag vill ju inte prata då utan ha fokus på min hund.

Nåja sedan var det hopp och Kilo gjorde ett jättefint uthopp men i stället för att sätta sig så la han sig. På återhoppet fick han för sig att han skulle springa förbi, grrr. Hoppet är det jag känner att vi måste lägga mest krut på inför nästa tävling!! Noll blev så klart betyget och även här ville domaren prata om betyget?

Så sista momentet då, fjärren, och det kändes lite spännande att få se om vår träning gett resultat? För tre veckor sedan kunde ju Kilo inte ens tänka sig att utföra momentet om jag var mer än 2 meter bort men så lossnade ju det och nu var frågan om det skulle hålla även på tävling? Ja och det gjorde det 🙂 Jag fick visserligen kommendera sitt två gånger på första skiftet (klassiskt och det var baske mig sista gången vi ska råka ut för det 😉 ) men sedan gjorde han resten jättefint 🙂 Betyg 9. På helheten fick vi betyg 8,5. Totalt blev det 145poäng och en helt okej debut.

Men mest nöjd är jag över känslan vi hade inne på plan och över Kilos attityd! Så här ska det kännas att tävla hund 🙂 När jag gick av plan så kände jag bara att ”jag vill köra igen, nu!”.

Vi väntade kvar till prisutdelningen, hejade på våra träningskompisar och hade det riktigt trevligt. Kilo fick en peppar och saltkvar som pris och den passar ju bra till husvagnen 😉

Så åkte vi tillbaka till vagnen och tog en fika. Efter fikat snörde vi på oss kängorna och så tog Annette och jag med oss bernergrabbarna ut på en långis. Vi följde Holavedsleden i ca 1 timme och 45 minuter innan Henrik fick komma och hämta upp oss med bilen. Vi visste inte hur lång leden var men kollade upp det när vi kom tillbaka, den visade sig vara 5,9 mil så det var ju tur att vi inte knallade hela.. 😉

Lite vila i vagnen efter promenaden kändes välbehövligt och Kilo var riktigt trött och somnade sött på golvet. Men sedan blev det ett sitt i vår vagn med lite bubblor och snask innan vi drog i gång middagen som i dag blev en älggryta med en jäkla massa jox i samt rostade potatisar. Det blev även Så mycket bättre på tvn och till det tog vi efterrätten i form av äpplekladdkaka med kanelgrädde. Det blev en ganska tidig kväll och det var nog välbehövligt.

Det har verkligen regnat under natten men jag sover som en klubbad säl i vagnen så jag vaknade utvilad vid halv åtta i dag. Hundana har fått en liten rastrunda på morgonen, de har fått frukost och det har även jag och Henrik fått och så har vi hunnit plocka lite och ta en dusch.

Det ska väl bli en promenad innan vi börjar rulla hemåt igen och jag tänkte nog försöka cacha lite då, för det finns många cachar här i Tranås.

Träning

Onsdag och det betyder kursdag för mig och Kilo. Vi tog oss i väg i det trista vädret men med gott humör. Framme vid plan fanns det inte en människa, det visade sig att alla satt inne i sugen och värmen 😉 Efter lite prat och upplägg så kom vi fram till att vi skulle köra lite programträning då alla utom en ska tävla på lördag.

Kilo och jag jobbade tillsammans med Adelia och Cari och vi gick ut som sista hund vilket innebar att jag först var tävlingsledare åt de andra två. Men allra först började vi med gruppmomenten, både sitt i grupp och platsliggning. Kilo förvånade mig genom att för första gången sitta riktigt bra under sitt i grupp. Han brukar annars vara på väg att lägga sig efter ca 30-40 sekunder, även om det är lätt att bryta honom även på avstånd. Men den här gången satt han fint i över en minut så då gick jag och belönade honom. Platsen kändes också okej. Några nos som jag inte alls gillar och lite spanande runt sig men inget vickande på rumpan denna gång.

Ja sedan lekte jag alltså tävlingsledare innan det var dax för mig och Kilo. Ett bekymmer vi haft är att Kilo i transporten in till plan ”stänger av lite” vilket gör att vi tappar början av fria följet och därmed förlorar mycket av den bra känslan som vi faktiskt oftast har. När Kilo stänger av så där blir han dessutom nonchalant och tycker att han kan få göra lite som han vill vilket så klart inte riktigt är överensstämmande med min åsikt 😉 I kväll var han väldigt nonchalant och var inte alls med i fria följet så då muttrade jag rätt ordentligt på honom och jäklar i min lilla låda vilken skillnad det blev!!

Överlag kändes hela programmet riktigt bra, vissa saker kan så klart förbättras men andra saker var riktigt glädjande! Bland annat blev jag riktigt glad över att Kilo hittade till rutan trots bristande ljus och att det faktiskt var svårt att se konor och band även för mig. Att Kilo inte hade en aning om att det låg en bit köttbulle där ute blev också jättetydligt för han hittade den inte men ändå visste han precis var rutan var 🙂 (Naturligtvis fick han köttbullen när jag kom fram). Ännu mer glädjande var att vi gjorde en helt okej apportering och då med någon annans, i Kilos mening, äckliga apport!!!! Jippi vad skönt det var att se att vårt slit har lönat sig. Naturligtvis fick Kilo jättebelöning för det. Ja och så var det även väldigt skoj att se att även fjärren fungerade när det var insatt i ett helt program och det fungerade dessutom bra! Visst nu hade jag ju belönat en del i själva programmet och det gör vi ju inte på tävling men det här var i alla fall riktigt jäkla trevligt att köra 🙂

Det vi behöver slipa vidare på är säkerheten i alla moment men det kommer verkligen mer och mer varje dag. Sen behöver vi helt klart belöna upp fria följet lite mer så att den där nonchalanta attityden försvinner. Det är ju nämligen så att eftersom jag har en ras som inte är jätte, jättevanlig på lydnadsplan så ger ett bra första moment oftast att domarna blir imponerade och sedan fortsätter att vara det genom resten av programmet. Vi behöver även träna mer på sättandet vid hoppet. Jag är jätteglad över att Kilo hoppar ut så fint som har gör men sättandet har vi visst glömt att träna på… Återhoppet är inte heller helt stabilt så även där behöver vi lätta lite krut.

När själva programmet var slut så körde jag lite fritt följ där jag försökte övertyga Kilo om att det verkligen ger utdelning att gå fot en längre raksträcka (svår sa Kilo) och så körde vi lite uthopp med sättanden.

Nu ser vi fram emot att få testa av hur vi ligger till på riktigt på lördagens tävling 🙂

Vi ville också jaga älg…

Jag är så glad att Maxen är så pigg igen 🙂 Det känns verkligen som att vi har fått ordning på ryggen, UVIn är i alla fall för tillfället under kontroll och tassen ser visserligen inte fin ut men han har inte längre någon böld eller har ont. Det är full fart på honom på promenaderna och han letar skit att stoppa i magen så fort han får en chans… Jag är fullt medveten om att det lik förbannat kan vara så att han är borta i morgon men det är så här jag vill att mina hundar ska få ha det, att få vara pigg och glada och kunna hänga med på vad jag än hittar på.

Henrik däremot är fortfarande krasslig och hostar så han var hemma i dag med. I morgon ska han på röntgen av lungorna, som jag förstod det får han inga svar då men förhoppningsvis så blir vi lite klokare om några dagar. När jag kom hem så bytte jag bara om, kastade i mig lite mat och sedan gick vi hela familjen bort till spåret Henrik la i går kväll åt Kilo. Ja Henrik kunde behöva lite luft, Maxen ville så klart hänga med och till och med katten tassade efter så vi var verkligen hela familjen.

Älgjakten började ju i dag så det kan ju tyckas olämpligt att viltspåra just nu men det här spåret var bara ca 150 m långt och låg vid sommarstugeområdet, inget ställe som det jagas på med andra ord 😉 Kilo förstod mycket väl vad som var på gång och var taggad. Han är fortfarande lite uppskruvad över grannens löptik, även om hon nu borde vara på väg ur löp, så jag tyckte det skulle bli intressant att se om han ändå kunde fokusera? Spåret var som sagt inte långt men det hade legat i 22 timmar och det var ca 3 månader sedan Kilo spårade sist…

Att spåret var lite ”gammalt” märktes för det var lite svårt sa KG och han var en bit från kärnan men han tog sig utan stora bekymmer fram och jodå även vinkeln fixade han och hittade klöven gjorde han också! Duktig kille.

 10703950_10201865169629981_1290394434273081857_n10703498_10201865169149969_3188403407616282773_n
H
enrik, KG och kissen inspekterar älgklöven medan Max sedan låter sig väl smakas… 😉

Vi gick hem och lämnade sele, lina och klöv och sedan tog jag och grabbarna en promenad. Jag mötte jägarna på vägen hem från jobbet så vi tog faktiskt en sväng i skogen eftersom jag ansåg det riskfritt att vi skulle störa någon jägare denna sena eftermiddag.

Hemma körde jag som vanligt några apporteringar med Kilo och jodå, det lossnar mer och mer för varje dag nu! Maxen fick också köra några, bara för att han blir så lycklig av att få göra det 😉

Kvällen ägnades åt bokföring, inte så skoj men skönt när det är gjort!

Nu när vi har blod i kylen så ska vi försöka få till ett spår till under veckan för det är ju faktiskt riktigt skoj att spåra, det är bara det där med att gå ut spåret som jag tycker är tråkigt… Annars så laddar vi inför helgens tävling! Det ska bli skoj att tävla lite igen, det var länge sedan nu. Tyvärr ser det ut som att det här är den enda tävlingen vi får till under hösten, trist men vad ska man göra? De helger som vi kan finns inga tävlingar inom vettiga avstånd och när det finns tävlingar så har vi annat inplanerat 😦 Men vi får väl träna på och satsa på våren i stället.  Om ett år ungefär hoppas jag att vi kan testa på att starta klass 3 😉

Så är helgen slut

I går var det MH för hela slanten. 7 berner och 1 entlebucher beskrevs och vi fick se lite varierande ”resultat”. Det är alltid spännande med MH och framför allt intressant. Nästa gång vi kör är det ännu mer intressant för då är det Kilobarn som ska vara med 🙂

Vi hade bra flyt under dagen så jag var hemma skapligt och passade då på att ta med mig grabbarna ut i skogen i det fina vädret. Henrik är fortfarande krasslig och även om han promenerat grabbarna under dagen så var det ingen av dem som tackade nej till ytterligare en runda. Resten av kvällen slappade vi mest men jag hann med några apporteringar med Kilo, alla bra!

Just nu testar vi varianten att om han på första kommandot springer ut och griper direkt och kommer mot mig så belönas han med en bit grisöra. Grisöra är det bästa KG vet och det verkar ha avsedd effekt för jo nu apporterar han?!

I natt vaknade jag och hade ont i nacke och huvud, suck. Tredje gången på en vecka med huvudvärk, inget roligt alls. Gick upp och slängde i mig en Ipren och gick sedan och la mig igen. Vaknade vid åtta igen, fortfarande med viss skallebank men det var inte riktigt lika farligt längre. Gav grabbarna frukost och klädde på mig och gick sedan ut i skogen. Regnet hängde i luften men den timmen vi var ute klarade vi oss, väl hemma igen började det dock regna och då regnade det ordentligt.

Det fortsatte regna hela förmiddagen och en bra bit in på eftermiddagen. Henrik är som sagt krasslig och själv var jag inte heller på topp. Jag kände mig rastlös men hade ingen större ork att göra något? Lite små saker fick jag i alla fall gjort. Jag bakade pepparkakor, isbjörnar som jag tänkte att vi skulle ha till nästa helg då vi tar ut husvagnen på året sista tur. Jag bakade även en sverigekaka och så blev det lite plockande här hemma. Men även en del slappande i soffan och så satt jag på golvet med Maxen en stund och hade pälsvård. Han är verkligen inte i någon bra päls just nu. Det finns päls så han är inte naken, men det är ingen vidare kvalitet på pälsen. Nu fick jag i alla fall bort en del död päls och då blir han ju i alla fall svartare och ser lite trevligare ut.

Vid halv tre blev det plötsligt uppehåll så passade jag på att ta ytterligare en promenad med hundarna. Trots vätan så fick det bli ut iskogen igen. I morgon drar nämligen älgjakten igång här och då håller vi oss borta från skogen några dagar. Visst är de flesta jägarna bra och duktiga men just älgjakten brukar ju dra även de som bara jagar en gång om året och dem litar jag inte alltid på…

Svampkorgen fick hänga med ut och det var inga problem att fylla den, svamparna mer eller mindre hoppar i där själva 😉 På vägen hem började det regna massor igen så vi blev som dränkta katter alla tre men det finns ju handdukar.

svamp
Gott om svamp i skogen, i alla fall gott om trattisar!

Resten av kvällen har gått åt till att rensa svampen och lite småfix. Henrik var snäll och la ett blodspår till Kilo till i morgon. Nu var det länge sedan igen så det ska bli intressant att se vad han säger om det? Vardag i morgon igen, helgerna är verkligen alldeles för korta!!

Kom i håg att rösta på Maxen! Vi är riktigt nära en topp tioplacering nu där vi ligger på 11 plats så kom igen och rösta, rösta, rösta 😉 För att rösta klickar ni här så kommer ni direkt till vår bild och sedan klickar ni på ”rösta”. Tack så mycket!

Uppföljning Bravecto

Härom dagen hittade jag en fästing på Kilo. Det fick mig att börja tänka på vår sommar och tidigare sommrar med den ständiga fästingplågan.

Mina hundar fick ju Bravecto denna sommar, ett nytt preparat som åtminstone jag inte visste så mycket om. Men eftersom Maxen hade en bakterieinfektion i huden i slutet av maj så var vårt vanliga fästingmedel, halsbandet scalibor, inte ett alternativ och vi valde då att testa denna tablett. Det visade sig fungera alldeles utmärkt. Knappt några fästingar på Maxen och de få jag hittade var små och döda. Ja så när Kilo fick ett gäng på sig trots halsbandet så valde jag att ge även honom en tablett i stället.

Max fick sin tablett för 19 veckor sedan, Kilo fick sin några veckor senare, jag tror att det är 16 veckor sedan han fick sin. Enligt tillverkaren ska man upprepa behandlingen ungefär var 12 vecka, det har vi alltså inte gjort. Trots det så var fästingen jag hittade på Kilo härom dagen liten och stendöd där den satt, effekten vekar alltså sitta i fortfarande 🙂

Det här fick mig som sagt att börja fundera så i morse ställde jag fråga om hur andra har upplevt preparatet på sina berner på ett bernerforum på fb. Det ramlade faktiskt in ett gäng svar ganska snabbt och av det jag kan se så finns det bara en som fått någon biverkning och då i form av lite lös mage som gick över på någon dag, känns ju som en klart överkomlig biverkning enligt mig!

Alla verkade tycka att preparatet fungerat men hur länge det fungerar delade däremot upplevelserna. Några hade som jag bara gett en tablett och det hade de, vad det verkade, fortfarande effekt av. Några hade gett en ny tablett efter 12 veckor och var nöjda med det och några hade upplevt en försämrad effekt efter 9 veckor och då gett ny tablett.

Själv är jag som sagt positivt överraskad över detta preparat och kommer att ge mina detta även nästa sommar. Någon var fundersam över om det varit så många fästingar denna sommar och undrade om det kunde vara en orsak till att man upplevde att preparatet fungerade så bra? Sunt att vara ifrågasättande och kritisk säger jag men min egen upplevelse är att vi har haft gott om fästingar i år. Jag har hittat många i hundarnas pälsar (framför allt i Kilos?) som jag så klart plockat bort och dödat efter konstens alla regler (nä fästingar ha jag ingen barmhärtighet gentemot) så att vi haft fästingar även denna sommar är jag säker på. Men som sagt jag har inte hittat mer än kanske 5 st per hund som suttit fast och alla dessa har varit pyttesmå och stendöda 🙂

Bravecto

Tvära kast

Gahh det här med gamla hundar kommer helt klart göra mig gråhårig i förtid! I tisdags var Maxen så jäkla pigg och fräsch i kroppen (i förhållande till åldern). Jag kände att det här med diskbråck verkligen hade börjat läka ut ordentligt, han rörde sig lätt och svansen gick som en propeller hela tiden, precis som den ska göra 🙂 Jag andades tillfälligt ut och kände att vi nog skulle få hänga ihop ett tag till, Maxen och vi.

I går morse var Maxen fortfarande lika pigg på vår morgonrunda och även om vädret var allt annat än trevligt så gick jag ändå där med ett leende på läpparna. Under arbetsdagen i går fick jag migrän så jag åkte hem lite tidigare och redan när jag i bilen tittar in i hundgården så ser jag att något inte är som det ska med Maxen. Parkerar bilen och går bort för att hämta ut hundarna. Maxen är lite mer tillbakahållen och jag ser att han har ont någonstanns? Ryggen tänker jag så klart först, att han varit för pigg och dragit upp något igen? Men när jag låter honom röra sig på tomten så bärs svansen högt, han slänger sig ner och rullar och nä, det ser verkligen inte ut att vara ryggen utan är mer ett märkligt rörelsemönster. Klämmer, drar och känner igenom honom men hittar inget speciellt? Inte varm, inte svullen och inte direkt stel? Eftersom huvudet bankar går vi in och jag slänger mig på soffan och Maxen lägger sig nedanför. Efter ca 15 minuter har han dock tröttnat och vill hitta på något, det är ju i alla fall ett gott tecken även om det som sagt inte var samma go i honom som dagen innan eller på morgonen. Efter tre tabletter börjar huvudet sakta bli uthärdligt igen så jag bestämmer mig för att ta ut hundarna på en kort sväng i skogen.

Min filosofi är nämligen oftast att röra på hundarna i stället för att vila för det är då jag ser vad som kan vara galet. Maxen gick på i skogen men rörelsemönstret var knepigt. Ena sekunden såg det ut som om det var något fram, sedan bak och ett tag började jag fundera på om han kunde gjort illa korsbandet? Just korsbandet är lite min stora skräck på just Maxen då han tappat så mycket muskler bak och ändå har varit så pigg. När gammal man gör rivstarter och kastar sig runt efter lillebror sitter mitt hjärata i halsgropen… Men nä det var inga klassista korsbandssymtom han visade.

När vi kom hem gick jag igenom honom igen och när jag återigen tittar igenom tassarna så hittar jag en stor böld på höger bak 😦 Den sitter liksom inne i tassen men så fort jag klämde på den sprack den och blodblandat var välde ut, uäck! Aj, aj så så klart Maxen och ville inte att matte skulle pilla något mer. Men jag försökte så klart att tömma bölden och sedan gick vi ner i duschen för att tvätta rent och slutligen hade vi på lite salva för att skydda. Resten av kvällen fick Maxen ta det lugnt och försöka att inte belasta tassen så mycket. Jag fick tömma bölden ytterligare några gånger men när det var dax att gå och lägga sig så kom det inte längre så mycket jox, skönt.

tråkigt
Skittråkigt att ha ont i tassen och framför allt att inte få hänga med på promenad.

I morse var Maxen fortfarande öm men det såg bättre ut i tassen. Han fick en ballongsko på tassen och så gick vi vår vanliga morgonrunda så att han skulle få rasta sig. Efter morgonrundan gick vi ner i duschen igen och tvättade rent ordentligt och då hade svullnaden dämpats en hel del. Henrik har varit hemma med sin förkylning och hosta i dag så hundarna fick sällskap hela dagen. Perfekt tycker ju jag men mindre trevligt att Henrik är sjuk så klart.

Eftersom tassen såg rätt okej ut i morse så bestämde jag mig för att vi skulle ta oss till rehab som planerat i dag. Det var ett bra beslut för när jag kom hem och hämtade Maxen så såg det ännu bättre ut och han var pigg och glad. Vattentraskandet gick också bra, Maxen är duktig och trampar på bra och är som vanligt koncentrerad på sin uppgift.

vattentraskande
Trampar på bra. I dag ökade Marie på tiden men höjde även vattennivån för att ge Maxen lite mer stöd. Intressant att lära sig mer om denna träningsform!

Efteråt schamponerade jag tassen med k-hex och så avslutade vi det hela med att låta Maxen ligga på vibbplattan i en kvart. Först tycker Maxen att det är lite äckligt att ligga där men sedan blir det skönt och han somnar nästan trots att han skakar 😉

vibben
I
nte helt fel att få ligga på vibben efter att man tränat.

Ja det är som sagt tvära kast när man har en gammal hund! En dagen är allt toppen för att nästa dag bli alldeles stel av skräck över något och så tillbaka till en bra dag igen.

Stackars Kilo då? Jo han får sitt han också. En lunchpromenad med ”farfar” Tommy som vanligt och så tog Henrik en promenad med honom medan Maxen och jag var i Norsholm. Dessutom gjorde vi två apporteringar innan kvällsmaten och båda hade snabbt gripande!!! Jag känner mig väldigt tveksam till att apporteringen kommer funka på tävlingen om 1½ vecka men vi kämpar på.

Kilo med husse
Nä det går ingen större nöd på KG 😉

Ja och så tjatar vi på om röstningen. Vi har ca 90 röster upp till prisplats så snälla hjälp oss att fortsätta klättra 🙂 För att rösta på vår bild klickar du här så kommer du direkt till den.

Deprimerad

Gahhh, jag hatar mörker!! I dag har det verkligen varit en riktigt ruskig höstdag och när hösten är så här tycker jag inte om den alls!!! Rått och ruggigt ute och då detta jäkla mörker, buhu.

Nu är det kolsvart när man går upp på morgonen och mörkt när jag går med hundarna. I dag var jag dessutom på utbildning i Örebro på jobbet så jag var inte hemma för ens vid sextiden och då är det nästan mörkt. Tursamt nog kom Henrik hem i tid i dag så han tog en sväng med hundarna och var ute med dem i ösregnet och jag slapp och kunde i stället dra i gång med matlagningen. Soppa i kväll, vad annars liksom?!

Hoppas verkligen att vi får tillbaka det härliga höstvädret igen så jag slipper gå och vara deprimerad, snart nog ska vi ställa tillbaka klockan och verkligen leva med mörkret hela dagarna och det är inget jag ser fram emot….

KG max på äng
Ljus, jag är beroende av ljus!!

Ja och ni går väl in och röstar varje dag, nu är vi uppe på en tolfte plats så två platser till och vi är på prisplats 🙂 

Produktiv söndag

I går hängde vi i Ullared hela dagen. Skoj och dyrt, som vanligt. Dessvärre fick jag migrän på vägen hem och mådde piss… Skitskoj att drabbas av det 30 mil hemifrån 😦 Nåja till slut kom vi hem, ja alltså Emma fick ta över köra, och jag kunde kasta mig i sängen, sååååå skönt kan jag lova.

I morse vaknade jag pigg och fräsch som en lärka igen 😉 och eftersom jag var pigg så har vi fått massor gjort här hemma idag! Henrik har lånat sina föräldrars fönstertvätt och tvättat allafönster. Så skönt att ha det gjort för det var länge sedan sist… Ja och under alla under, igår köpte jag nya gardiner till vardagsrummet så då passade det ju fint att byta till dessa. De vi hade har väl hängt i en tre, fyra år, det där med gardiner är inte riktigt min grej 😉 Men nu har vi livat upp vardagrummet med oragnga gardiner, kuddar och ljus. Tillsammans med det litmegröna och petrolfärgade kuddarna och lyktorna vi hade blev det faktiskt riktigt höstigt och fint 🙂

I övrigt fick köket sig en genomgång, tvättmaskinen har jobbat hårt precissom torktumlaren och en massa saker har åkt i sopporna, jag älskar att kasta saker! Han jag bor med har dock inte alls samma förkärlek för att kasta saker, han är mer åt ”bra att ha” hållet… Nåja det man inte vet något om lider man inte av 😉 Hann med att åka och handla en sväng också och har under allt plockande och städande även med att lyssna klart på min ljudbok samt starta nästa 😉

Sen har så klart hundarna fått sitt i dag. På förmiddagen tog vi en längre runda via Björksätterhagarna igen. Varmt ute i dag, en bit över 18 grader så det blev lite flåsigt och svettigt.

 10659436_10201812946884445_5674604120606768984_n
P
å vägen ut stannade vi i stallet för att lämna av lite kaninpellets som vi köpte i Ullared. Kilo är som vanligt helt faschinerad av kaninerna och skulle nog kunna stå och glo på dem hela dagarna 😉

10351754_10201812947204453_2644904928213171332_n
Inte bara trevligt promenerande, Maxen hittade ett riktigt surhål att klafsa runt i…

På kvällen tog vi en runda till och jag gick och log större delen av den promenaden. Som jag svurit och gnällt på Maxens svans genom åren för att han burit den allt för högt och nu går jag och ler promenaderna igenom när den ”äntligen” bärs högt igen 😉 Ja för även om Maxen så klart ”lagt ner svansen” mot när han var ung så ska den inte hänga rakt ner som den gjorde när hade ont i ryggen. Just nu ser vi förbättringar dag för dag och det är så klart fantastiskt trevligt. Visserligen hade vi ett bakslag i fredags men det tror jag beror på att han får träningsvärk efter vattentraskandet. Och så länge som det är ett steg bakåt dagen efter men två steg framåt två dagar senare så är jag inte orolig.

Ja sen måste jag berätta att jag nu även sålt min gamla telefon också. Henriks gamla sålde vi ju för en vecka sedan för otroliga 445 kr?! Så jag slängde ju ut min gamla 4s också. Och i dag gick den auktionen ut och vi fick 934 kr för den?! Helt galet tycker ju jag men tackar och tar emot. Bra köpare har det varit båda dessa gånger för bara en timme efter avslutade aktioner har jag haft pengarna på kontot. Ja så efter två extremt lyckade auktioner sitter jag nu här och funderar på vad mer jag kan lägga ut och få pengar för? 😉

Ja och som vanligt numera avslutar vi bloggen med en uppmaning om att gå in och ge Maxen en röst eller två i fototävlingen 🙂

Packlista för fjällvandring och andra bra saker att tänka på.

Det verkar som om jag har inspirerat några till fjällvandring, skoj!

Det här inlägget är egentligen mest till för mitt eget minne men kanske någon annan kan ha nytta av det så jag skriver lite allmänt också.

Att ensamvandra var häftigt och fritt på sitt sätt men också lite läskigt och jobbigt. Fördelen var så klart att jag kunde bestämma allt själv. När jag skulle vila, när jag skulle slå läger, när jag skulle äta, när jag ville sova osv. Jag behövde bara ta hänsyn till mig själv och Kilo och han var inte direkt besvärlig att ha och göra med 😉 Nackdelen är så klart att man kan sakna sällskap, men jag saknade främst någon som kunde pusha på när det gick tungt och framför allt någon att dela det storslagna och vackra med!

Jag valde ju att gå med tält men jag har fått flera frågor om man verkligen måste ha tält med sig om man vill vandra uppe vid Abisko-Nikkaluokta? Svaret på det är nej, det går precis lika bra att gå mellan de STF stugor som finns på den sträckan och sova där. Att gå mellan stugor har ju den uppenbara fördelen av att man slipper släpa på ett tält som ju ändå väger en hel del och det lättar bördan på ryggen. Det går väl även att skippa ett kök om man bor i stugor och om man inte vill ha möjligheten att laga varm mat till lunch och det skulle ju spara ännu mer vikt. För att bo i stugorna behövs egentligen igen förberedelse alls men vill man vara på den säkra sidan så finns det ju lite saker att tänka på. 1. Bli medlem i STF. Det kostar strax under 300 kr men ger dig 100 kr i rabatt vid varje övernattning så det är lätt intjänat plus att du ju får lite annat också för ditt medlemsskap. 2. Om du är helt säker på vilken rutt du tänkt gå så förbetala för övernattningen. Du är alltid garanterad en sovplats i en STF stuga men om det är fullt kan det lika gärna bli en madrass på golvet som en säng. Och förvänta dig inte ett eget rum, i fjällstugorna delar man rum med många andra människor, sover i våningsängar och samsas om utrymmet. 3. Om du inte förbetalar, ta med kontanter, det går inte att betala med kort ute i vildmarken 😉 Det finns visserligen möjlighet att få inbetalningskort i stället för att betala på plats men det uppskattas om man betalar med kontanter.

3 kilo i stuga
Kilo i Sälkas hundrum. Bakom ser ni del av våningssängen, men det är faktiskt tre bäddar på höjden så en syns inte. I Sälka var det tre sådan våningssängar allså 9 platser/bäddar.

Anledningen till att jag valde att tälta var egentligen två. 1 Jag ville kunna bestämma själv när min vandringsdag var över och inte känna pressen att komma fram till en stuga innan det blev mörkt. Nu stannade vi ju faktiskt vid stugor alla nätter utom en men just den natten var faktiskt den bästa… 😉 2. Jag gick med hund och jag ville inte bli nekad till att ta in Kilo i en stuga om det skulle varit fullt. Nu var det ju lågsäsong när vi vandrade så den natten vi sov i stuga var vi ju ensamma i hundrummet. Men eftersom jag har en stor hund och stugorna inte är direkt enorma så kändes det bra att ha tältet med. Kilo är ju min vän inte ville jag att han skulle behöva ligga ute om det skulle varit fullt i hundrummet!

5 komma in
Jag får väl sova på samma ställe som dig va matte?

2 läger
Kan man begära något mer av sin lägerplats än detta? Knappast 🙂 Tältplats ca 2 km från Alesjaure.

10352280_10201304807141269_2917774618614330682_n
Lägerplats ca 3 km från Sylarnas fjällstation.

Om man ändå väljer att gå mellan stugor och har hund med sig så kan det ju vara bra att tänka på att  hunden bör gå bra ihop med andra hundar eftersom man alltså delar ett rum med tänkbart upp till 10 andra hundar. Det finns liksom inga kompostgaller att dela av rummet med 😉

3 sälka
Sälka. Det är kanske lätt att tro att en fjällstuga bara är just en stuga. Men oftast är det alltså ett antal små stugor. Stugvärden/värdarna har ofta en egen stuga där det är reception och butik om stället har det. Sen en storstuga där de flesta sover och så någon eller några mindre och där brukar det vara hundrum. Flera av STF stugorna har bastu och så finns det så klart ett gäng med dass, vedbodar och andra förråd.

Sen var det det där med packning då. För mig var det viktigt att få med mig allt jag tyckte mig eller trodde mig behöva och ändå ville jag så klart gå med så lätt vikt som möjligt. Det är inte roligt att vandra om ryggen hela tiden värker och det känns tungt och jobbigt. Det här är vad jag hade med mig och ungefärlig vikt på det.

10599131_10201612885203028_8536815371778442436_n
Min packning innan avresan till Abisko.

Tält 2442g
Liggunderlag (Thermarest) 661g
Sovsäck (Haglöfs) 1673g
Upplåsbar kudde (See to sumit) 87g

Ryggsäck (Bergans)
Kök (inklusive diskmedel, disksvamp) Trangia 1150g
Gas
Mat (frystorkade färdigrätter till lunch och middag) 2278g
Nötter 433g
Choklad 333g
Varma koppen 77g
Nyponsoppa 80g
Chokladfromage 60g
Frukost gröt 406g
Mjölpulver 102g
Finn crisp
Mjukost 200g
Salt 23g
Spork 11g
Liten visp 20g
Matkåsa 80g
PET flaska

Underställströja (Smartwool) 210g
Underställsbyxor (Helly Hansen) 198g
Trosor 80g
Strumpor 30g
Socka 58g
Regnkläder (Itab) 530g
Fleecetröja (Haglöfs) 233g
Huvtröja (Lunhags)
Vantar
Pannband
Dunjacka (Everest) 347g
Handduk (See to sumit) 120g
Foppa tofflor (Crocs)

Pannlampa
Mobil (inklusive fodral som innehöll kort och kontanter) 206g
Laddare till mobil 340g
Toapapper 89g
Hygienartiklar 403g
Kamera 983g
Karta 20g
Sittunderlag 15g

Det saknas vikter på några saker men jag har inte dessa vikter kvar och orkar inte väga om just nu 😉 Det som står med här är i alla fall precis under 14kg, men det tillkommer ju ca 3 kg till. Dvs jag gick med ca 17 kg på ryggen första dagen. Dag två blev däremot tyngre eftersom jag ju halva sträckan hade även kängorna på ryggen och foppisarna på fötterna. Och tja så fortsatte det ju resten av vandringen också 😉 Men vartefter så blev det ju mindre och mindre mat och då minskar ju även vikten. När vi kom till Nikka vägde jag väskan och då vägde den ganska exakt 14 kg och den vikten kändes helt okej att bära på.

Utöver det på listan hade jag ju kläder på kroppen. Trosa, strumpor, bh, t-shirt (Lundhags) och byxor (Itab) samt kängor (Graninge). Jag åkte dessutom upp i en flanellskjorta som jag vandrade i första dagen och som blev gräsligt svettig och efter tvätt var svår att få torr så den kommer inte hänga med någon mer gång men en skjorta i något lättorkat material kan jag definitivt tänka mig att ha med mig.

Faktiskt var det väl inget som jag inte använde av det jag hade med mig. Dunjackan använde jag visserligen bara som kudde på tåget 😉 men det var ju mest för att jag hade tur med vädret så den kommer följa med även nästa gång. Jag kommer stoppa ner ett extra par trosor och strumpor till nästa gång för trots det bra vädret var det inte lätt att få underkläderna att torka efter tvätt och jag avskyr att gå med blöta underkläder!

Jag kommer enbart satsa på merinoullkläder om jag ska komplettera med nya kläder. T-shirten vandrade jag i varje dag och svettades kopiösa mängder i första dagarna då det var upp mot 25 grader varmt. Trots det luktade inte tröjan det minsta illa ens när jag kom hem och packade upp! (Merinoullen ska naturligtvis vara mulesingfri!). Även understället är i merinoull och får mer en godkänt efter våra strapatser! Huvtröjan från Lundhags som jag har är det en ullblandning i och det märks, även den är fantastisk att ha på sig då man vare sig fryser eller får någon obehglig lukt i den. Jag hade ju bara ett underställ med mig och det hade jag aldrig på mig när jag vandrade utan det var kvällsoutfiten och något som jag sov i. Det jag funderar på är om man inte har lika stor tur med vädret nästa gång, om man skulle ha med ytterligare ett underställ, ett att vandra i och ett att sova i?

Jag hade mat med mig hem. Dels för att jag gick snabbare än jag trodde att jag skulle göra och dels för att jag de första dagarna åt väldigt dåligt. Det jag annars inte gillade var frukosten. Jag är ingen grötälskare och det kommer bli mitt projekt tills det är dax att vandra nästa gång, att hitta någon lätt, mättande och smidig frukost!

Jag gillar att ha saker som går att använda till mer än en sak. Matkåsan kan kännas onödig för någon då jag faktiskt mest kunde äta direkt ur matförpackningen eller ur kastrullen. Men dels är matkåsan lättare att diska ur och dels kunde jag använda den som vattenskål till Kilo under de passager där det var lite sämre med vatten eller helt enkelt vid tältet om det var en liten bit ner till vattendraget. Och nä jag har faktiskt inga bekymmer med att dela kåsan med min hund, jag diskar den ju mellan användningarna. Bajspåsarna som Kilos mat var förpackad i funkade fint för att lägga mitt skräp i tills jag kom till något ställa att kasta det på (läs stuga).

Jag kan inte säga att jag saknade något direkt. Som nöje och för att fördriva tiden när vi slagit läger använde jag ju telefonen. Lyssnade på ljudbok eller musik och kunde spela spel. Ja och för den som undrar så nej, det finns ingen täckning mellan Abisko och Kebnekaise så surfa var det inte tal om 😉 Jag vet att många tar med sig en pocketbok, en kortlek eller liknande men det var som sagt inget jag saknade som ersättning för telefonen. Men möjligheten till att använda telefonen som underhållare var ju att jag fick med mig en batteriladdare. Jag köpte en för ca 400 kr innan jag åkte och den klarade att ladda min Iphone i alla fall fyra gånger helt fullt (kanske till och med lite till). Laddaren vägde ju dock en del men för mig var det alltså värt det.

Jag skulle gärna få ner vikten ännu mer så klart men vet inte riktigt hur det skulle gå till? Efter att ha använt mitt tält så ser jag att jag inte vill ha ett mindre om jag ska vandra själv igen tillsammans med hund däremot skulle jag gärna byta upp mig till ett bättre tält, ett Hillebergs Nallo 2 tror jag skulle vara något för mig. Men det tältet väger i stort sätt samma som det jag har så det skulle inte göra någon skillnad på vikten. Köket skulle man kunna byta ut mot något toppmonterat kanske om man ändå mest ska använda det för att koka vatten, där finns det väl lite vikt att kapa. En annan lättare sovsäck skulle jag vilja investera i någon gång i framtiden och då får det gärna vara en med mindre packvolym också. Men som sagt annars vet jag inte riktigt vart man ska skära ner på vikten?

Kilo hade ju också packning. Han bar all sin mat som jag hade packat i portionspåsar (bajspåsar). På så sätt var det lätt att födela vikten och fodret var skyddat mot eventuell väta. Kilo badade faktiskt med klövjeväskan på några gånger och även om väskan så klart blev blöt klarade sig innehållet fint 🙂 Förutom mat hade han även en ihopvikbar matskål,en plutoduk, en påse med lite snask samt en påse med diverse sjukvårdsprodukter och två ballongskor. Sjukvårdspåsen behövde tack och lov aldrig använda något ifrån men övriga saker användes allihop. Vad det gäller mat så körde jag på Kilos vanliga giva och bara en gnutta mer. Det finns de som ger hunden upp till dubbla ransoner när de vandrar men det såg jag ingen orsak att ge honom. Visst gick vi mycket och långt men det var ju för en högst begränsad tid. Däremot fick Kilo äta mina rester så lite extra fick han ju ändå. Klövjeväskan från Ruffwear funkade utmärkt. Det var praktiskt att kunna knäppa loss väskorna vid kortare stopp, framför allt de första dagarna då väskorna vägde som mest. Kilo fick också bära min choklad och sista dagen fick han även lite andra små saker i sina väskor i stället för i min. När vi började vandringen vägde hans klövja strax under 7 kg och när vi kom till Nikka vägde den ynka 2½ kg.

3 ute på äng
Klövjan hindrade inte Kilo på något sätt och han verkade inte direkt bry sig om den även om han nog tyckte att det var lite jobbigt första två dagarna, precis som jag innan kroppen vande sig vid att bära.

Jag har fortfarande en tanke kvar i skallen om den långa Gröna bandet vandringen. Men insåg efter årets vandring att det skulle krävas en hel del mer planering är jag kanske räknat med. Jag skulle nog också väldigt gärna ha lite sällskap under en sådan lång vandring, visst är hundarna sällskap men inte riktigt samma sak som en annan människa. Åtminstone bitvis skulle det vara trevligt med sällskap 😉

33626_1290507641863_18520_n
Sälen och Hemfjället

298668_1813582198400_1639508566_n
Nipfjället runt

548534_3238758786924_1523650613_n
Kilo och Emil med städjan i bakgrunden.

1272576_4856733715286_905477116_o
K
ilo och Max med Skarsfjället i bakgrunden.

Funderar du på att ge dig ut och vandra? Vad väntar du på? Du kommer inte att ångra dig!! Jag längtar redan till nästa års vandring. Funderar på om jag ska börja i Nikkaluokta den gången och fortsätta gå söderut till Saltoluokta (alltså nästa etapp av Kungsleden). Det ger mig även en ny chans att ta kunna ta en avstickare till Tarfala samt att kunna vandra upp på Kebnekaise, så får vi liksom hoppas att det är gynnsammare förhållanden nästa år för att ta sig upp till toppen! Nästa år hoppas jag ju även kunna ha med mig två hundar och att jag får sällskap av Hanna igen 🙂

10308208_10201324321429114_4514974229412874259_n

 

Ja och som vanligt slutar vi med en uppmaning om att gå in och rösta på Maxens i fototävlingen 🙂 Klicka på länken så kommer du direkt till vår bild.

Morgongymnastik

I går var det som sagt kurs för Kilo igen och Maxen fick hänga med. Täcket som vi skulle prova på honom funkade så nu ska bara Ingela bestämma vad hon ska ha också och jag tycka att det är okej 😉 så har Maxen ett BoT täcke i fleece till kalla dagar.

Tanken är alltså att ha ett sådan täcke på honom när det är kallt/rått ute och han ska vara i hundgården. Han vill ju väldigt gärna vara i hundgården i stället för inne i huset så det är klart att vi ska försöka med det.

I dag åkte vi på rehab direkt på morgonen. Vattentraskandet ökades på i dag och Marie var nöjd med Maxens arbete. I dag syntes det på Maxen att han var mer erfaren för det krävdes inte alls lika mycket koncentration från hans sida för att fixa det. Vi passade på att boka ytterligare två tider, vi vet ju att tiderna hos Marie tar slut snabbt… Jag fick även med mig en flytväst hem. Rehabsimmet säljer ut sina gamla västar så jag passade på att norpa en i största storleken. Visst är den lite sliten i materialet och har tappat lite färg men flytförmågan är fortfarande som den ska och det är ju det som är det viktiga. Skönt för nu kan vi kasta den där Hurttaflytvästen som vi har och som jag inte tycker om. Ja för oavsett om Maxen ska simma något mer i framtiden, vilket jag tror och hoppas, så ska vi ju förhoppningsvis fylla på flocken med en ny medlem och den pojken kommer så klart att få simma han också, två flytvästar kommer vi alltså ha behov av oavsett om Maxen kan eller inte kan simma till sommaren.

10304340_10201790299438273_4975147127416053137_n
Maxen har traskat på och väntar på att allt vatten ska sjunka undan så att han kan bli utsläppt.

Eftersom jag nu ändå hade experterna hos mig så passade jag på att fråga lite om BoT täckena och vilket som de rekommenderade till Maxen för det användningsområdet som jag tänkt mig, om det var något speciellt jag skulle tänka på osv. Men det visade sig ju att jag tänkt rätt och att det var fleecetäcket som rekommenderades även av dessa 🙂

Efter jobbet kände jag mig trött, vädret gjorde nog sitt till för det. Grått och trist och regnet hängde i luften. Men vi tog en sväng i skogen grabbarna och jag och fick en ganska trevlig tur ändå. Det märktes att Maxen fått jobba tidigare under dagen så jag höll ett ganska lågt tempo. Kilo däremot var vild och galen. En tik i byn löper och han är lite extra speedad med andra ord…

Annars gör vi inte mycket i kväll utan kommer mest att slappa 😉 Vi påminner er dock om att lägga er dagliga röst på Maxen 😉
Röstar gör du genom att gå in här!

Njuter av hösten.

Just nu lever jag efter devisen ”Njut i dag, för du vet inte hur morgondagen blir!”. Just nu har vi underbart väder, krispig hög klar luft och sol. Jag har två hundar som fortfarande finns hos oss trots att vi nog trodde annorlunda för bara några veckor sedan… Så ja det verkar ju dumt att inte njuta av det.

I förrgår tog vi eftermiddagsrundan i solskenet. Hamnade till slut på en äng och där la vi oss helt enkelt bara ner och njöt. Solen värmde, Maxen låg bredvid mig och tiggde ohämmat godis och Kilo tyckte vi var skittråkiga… 😉 En runda som i normal takt tar ca 50 minuter tog denna dag nästan två timmar… Fast då stannade vi och pratade med grannarna en bra stund också. I går på vägen hem från jobbet bestämde jag mig för att åka bort till Lillskiren med grabbarna. Solen sken även denna dag även om det var lite kyligare i luften. Men vi fick en underbar promenad i vacker natur och det var alldeles tyst runt oss.

kilo lillskiren
Kilo vid Lillskiren.

10688270_10201780284747912_2500907077068130621_o
Japp, jag gillar hösten!

Ja och samtidigt som vi försöker att njuta så försöker jag hitta rätt ställen att gå på för Maxen. Det får inte vara för jobbigt men det får absolut inte bara vara rak, platt väg heller. Tur att vi bor mitt i skogen 😉

I förrgår gick vi över Björksätterhagarna vilket innebär att man måste lyfta lite på benen för att inte snava i gräset, alldeles lagom krävande för Maxen. Gårdagens runda vid Lillskiren innebär en del promenerande på spång och även om inte är svårt så kräver det ju ändå att Maxen håller balansen vilket gör att de små muskelgrupperna får jobba vilket också är nyttigt. Ja och samtidigt som det är nyttigt för Maxen så är det så klart nyttigt för Kilo också.

I dag blir det dock lite av en vilodag för Maxen eftersom det är kursdag för Kilo. Normalt lämnar jag Maxen hemma hos Henrik då så att han får lite egen tid och motion. Men i dag ska han i stället få hänga med då vi ska testa ett begagnat Back on Track täcke på honom, vore ju toppen om det passade så slipper vi köpa ett nytt!

För Kilos del blir det ju dock träning. Vi fortsätter ju traggla apportering och i går kväll gjorde vi faktiskt framsteg! Två gånger i rad (!) kunde han springa ut och gripa direkt och vända upp, tänk om det släppte nu! Fast jag är rätt säker på att vi kommer hinna med många bakslag ännu men det är skönt att det lossnar lite då och då så att man ser att vi gör framsteg och att det finns hopp 😉

Ja och så slutar vi denna blogg med en uppmaning om att gå in och rösta på Maxen, det gör du här 🙂