Abiskojaure-Alesjaure, en dålig dag…

Nä något norrsken blev det inte för mig i natt, jag var alldeles för trött för att ens orka titta ut. Lite synd och det retar mig så här i efterhand men, men. Kilo och jag sov i alla fall som klubbade sälar och vaknade relativt utvilade. Det har varit frost under natten men frusit har ingen av oss gjort, skönt. Klockan var strax efter sju när gick upp och genast började packa ihop vårt läger. Jag var fortfarande inte hungrig så jag bestämde att vi skulle gå en liten bit innan vi stannade för att göra frukost. Kilo däremot fick sin frukost direkt på morgonen för att hinna smälta lite innan vi gick ja och för att det skulle bli jämvikt i hans klövjeväskor.

När allt var nere i ryggsäcken så gav vi oss av ut i det fortfarande ganska krispiga vädret.

2 skylt
Dagens stugor, den ena lämnade vi, den andra skulle vi till.

2 frost
F
ortfarande frost på plankorna när vi gav oss i väg.

Efter ca 2 km stannade vi i en solig glänta och jag gjorde i ordning frukost till mig själv. Aptiten var fortfarande helt väck (?!) men jag fick med lite tvång i mig både gröt och två finncrisp.

2 frukost
Frukost ute i naturen.

Jag packade om lite i säcken för att få till en bättre viktfördelning samt fyllde på vatten och så gav vi oss av igen. Vi fick lite problem vid ett vattendrag precis när vi gick ur Abisko nationalpark för jag kunde inte se vart stigen skulle ta vägen på andra sidan? Men efter lite tragglande kom vi över och hittade en stig.

2 jag
Det blev varmt denna dag, så här tyckte jag om det! Runt 25 grader hade vi hela dagen.

2 rast
Många pauser fick det bli i värmen. Ganska mysigt men det tar tid varje gång väskorna ska av och sedan på igen.

Efter ett tag fick jag en känsla av att vi inte var riktigt rätt? Fråga mig inte hur för jag har ju aldrig varit på det här stället tidigare, men något kändes inte rätt. Jag tog fram kartan och jämförde, men läsa kartor är verkligen inte min starka sida… Alla fjäll ser ju likadana ut på kartan, det gör de inte i verkligheten! Till slut när jag stod där och spanade så såg jag ett tak och tänkte att det nog var renvaktarstugan som vi skulle passera. När vi efter en stund kommer fram till en korsning såg jag dock många fler tak än det borde vara och jag inser att, japp, vi har gått fel. För att nu komma rätt igen måste vi följa en stig tvärs över ett berg med ca 150 höjdmeter att avverka, suck!!

Ja det var ju inget att göra utan bara att börja traska. Solen fortsatte att steka och det var varmt, för varmt! Att trampa rakt uppför  i ca 1,5 km i den här värmen tog ut sin rätt. Jag var tjurig och blev trött och funderade på varför i hel*ete jag valt att göra det här på min semester?!?! Varför utsatte jag mig och Kilo för detta?

2 trött kilo
Stackars Kilo som får stå ut med mattes vansinnes resor… Han är i alla fall smart (?) nog att genast vila så fort vi stannar.

2 berg
Visst är det vackert men är det verkligen värt att svettas och lida för?! (Svar ja 😉 )

Efter en del om och men så såg vi äntligen rätt stig igen och lättnaden var total 🙂 Alltså det är inte utan att man blir lite skitnödig när man är helt själv och inte är helt säker på vart man befinner sig. Hanna och jag har ju gått vilse på fjället tidigare men då har vi ju varit två och det känns betydligt bättre kan jag meddela! Stegen gick lite lättare igen när vi var ”back on track ”och vi kunde knalla på en bit. Efter en stund började det dock svida på höger häl. Jag får aldrig skoskav av dessa kängor, de är väl ingångna, så när jag stannade för att kolla upp det hela och hittade en blåsa stor som en enkrona kände jag hur modet återigen svek mig. Hur skulle jag fixa det här?

Lösningen fick bli att gå i foppisarna. Det är jag ju van vid hemifrån men då har jag ju inte direkt 16 kg packning på ryggen. Eftersom jag knappt hade några kläder på mig heller (underkläder, t-shirt och byxor var allt) så hade jag ju mer eller mindre allt på ryggen just nu, även kängorna alltså.

Vi hade gått ca 13 km (varav 3 km på grund av vår fel navigering) och hade ca 10 kvar till Alesjaur och jag började känna att vi nog inte skulle orka ända dit. Men vi fortsatte gå och ute på leden träffar man en del skojiga typer. Dagens favorit blev en dam 60+ som gick i trosor, linne och kängor, ja det var varmt ute! Hade vi varit lite tidigare ute på säsongen på vårr vandring hade vi kunnat korta ner vandringen genom att ta en båttur och sparat oss 5 km. Fast nu gick alltså inte det, det blev i stället en kort rast vid båtbryggan och ett dopp för Kilo.

2 bad
Skönt med ett dopp i värmen.

Men som om inte den här dagen redan var rätt kass så visade det sig att den skulle bli ännu lite sämre. Nu hamnade vi nämligen i stora moln av knott. Alltså det gick inte att stå still för jag blev fullständigt attackerad. Så det vara bara att fortsätta att gå och gå och gå och gå… Benen kändes stumma, ryggen värkte och huvudet var tömt på motivation men på nått sätt kom vi framåt. Till slut såg vi Alesjaure långt, långt bort. När det kom en skylt med 3 km kvar kände jag bara att ja, vi klarar det!!

Strax därefter sprang vi på en fantastisk tältplats, precis vid stranden. Jag tog ett snabbt beslut och fullständigt kastade upp tältet. Knotten var överallt men innan vi sökte skydd i tältet sprang jag ner till sjön och tvättade snabbt håret. Ljuvligt skönt efter en tuff och svettig dag!

Sen gömde vi oss i tältet ett tag, jag visste ju att knotten skulle försvinna när kvällskylan kom krypande. När knotten lugnat ner sig sprang jag ner och tvättade av resten av kroppen också så gott det gick, för hu så kallt vattnet var. Sen bytte jag till nattsärken, vilket består av underställ samt fleecetröja. Trots att jag inte ätit lunch i dag heller kände jag mig inte särskilt hungrig nu heller? Rena bantningkuren det här med att vandra, svettas och motionera hela dagen och inte äta, kilona måste rasa!

Jag lagade i alla fall lite pasta som jag tog med mig in i tältet och fick faktiskt i mig ganska mycket, det som blev över tackade inte Kilo nej till 😉

2 middag
Middagen serverad inne i tältet, pasta bolognese. Kilo är helt klart aspirant.

2 kilo rester
J
a och det lönade sig återigen att vänta, resterna försvann snabbt 😉

Efter disk har vi nu landat i tältet igen. Kroppen känns sliten och jag är glad över att jag redan tagit beslut om att skippa bestigning av Kebne, det ger oss nämligen möjlighet att ta det lite lugnare och gå lite kortare sträckor om dagarna.

2 läger
A
lltså, det har varit en jäkligt dålig dag, men den här lägerplatsen gör det värt varje svettdroppe, varje skavsår och all smärta i kroppen. Att dessutom vara helt själv, ingen annan ni närheten (okej ganska nära ca 1,5 km bort) gör det helt magiskt!

2 utsikt från tältet
Känns helt okej att ligga i tältet och titta ut på det här 🙂

Första dagen, mot Abiskojaure.

Puh vilken, kväll/natt det blev i tåget. Det blev lite rörigt i kupén och Kilo ville gärna hälsa på allt och alla vilket inte riktigt funkade… Som grädde på moset fick jag migrän, suck. Natten var inte trevlig. Inte nog med att man sover dåligt sittandes utan jag hade dessutom spyan i halsen hela natten. Men på något sätt gick det och vi fick några stunder sömn här och där.

På morgonen stannade vi i Boden och där fick Kilo komma ut och kissa, skönt med lite frisk luft sa vi båda. Resten av resan blev lite seg då jag hade dåligt med vätska, det sista jag hade fick så klart Kilo men det hjälpte knappast min huvudvärk. Visst hade jag kunnat binda fast Kilo och gå för att handla men det kändes inte riktigt rätt så vi fick klara oss.

Efter många timmar var vi till slut framme i Abisko!! Jag valde att låta alla andra som klev av på samma hållplats att få gå i förväg. Själva stannade vi på perrongen och jag gav Kilo lite lunch samt packade om i ryggsäcken innan vi efter ca 20 minuter började att traska.

1 lapporten
Låt äventyret börja, klassiska Lapporten 🙂

Det var varmt ute! och vi var törstiga!! Så fort det fanns en möjlighet, och den kom snabbt som tur var, så stannade vi och drack i Abiskojaur. Ja Kilo fick faktiskt gå i och bada lite också.

1 bad
Inget dåligt badställe! Vattnet var både klart och svalkande och det behövdes i värmen.

1 skyltar
Så var det dax att ge sig i väg!! Det var faktiskt inte fören flera km efteråt som jag kom på att jag missade att gå genom Kungsledenporten?! Ja, ja det får vi väl göra någon annan gång.

Så började vi vår vandring. Det blev många och långa pauser för jag var som sagt inte i min bästa form. Vi körde ca 40 minuter vandring och 15 minuter rast resten av dagen. Men redan 20 minuter efter att vi hade knallat i väg kände jag att jag var svag. En yalla och en risifrutti, vilket var min frukost, är inte mycket att klara sig på och klockan hade redan hunnit bli halv två. Så det fick bli lunch redan 40 minuter efter att vi hade startat. Vi hittade ett ställe vid vattnet med lite skugga och så var det bara att dra fram köket. Magen var hungrig med munnen var det inte, precis som det brukar vara när man har huvudvärk… Jag pillade i alla fall i mig 2/3 av chili con carnen som var dagens lunch och resten fick Kilo. En massa vatten drack jag med och till slut började kroppen komma i kapp.

1 mat
Ingen vidare mat en en fantastisk plats att äta på!

Ja så fortsatte vi att gå. Det var ganska lättgånget men även ganska många höjder som skulle avverkas. Vid 18 var vi i alla fall framme vid Abiskojaur och blev välkomnade av en trevlig stugvärd som visade vart allt fanns samt vart jag kunde gå för att betala. Jag valde att slå upp tältet först och gick sedan bort till stugvärdarna för att göra rätt för mig. Kilo la jag ”plats” utanför stugan och gick in för att betala. När denna stugvärd hörde att jag hade hund frågade han vad det var för hund och när han hörde att det var en berner så blev han alldeles till sig. ”Jag har en döende berner själv där hemma” fick jag höra?!… Ehh jaha det lät ju inte så skoj. Tydligen var hunden väldigt sjuk och där satt han ute i vildmarken, vilket så klart måste känts jobbigt. Kilo fick sig i alla fall en rejäl gosstund.

1 kilo har gjort sig fin
Kilo har gjort sig fin innan han ska gå in i tältet…

1 tält
Vårt läger första natten, mysigt bland björkarna bakom själva stugan.

Jag kände mig fortfarande konstig i kroppen så när vi gjort rätt för oss kröp vi in i tältet. Kilo tvärsomnade och jag hade kunnat göra det samma men insåg att jag borde äta. Men 1 timme låg vi i alla fall i tältet innan jag till slut bestämde mig för att försöka få i mig lite käk. Eftersom jag betalat för mig så gick jag till tältservicehuset och kokade mitt vatten för att spara på min egen gas. Kilo låg återigen ”plats” utanför och skötte sig fint. När vattnet var i påsen gick vi och satte oss utanför vårt tält. Jag försökte verkligen få i mig mat men det gick inte. 1/4 del fick jag kanske i mig innan jag gav upp och gick för att borsta tänderna i stället.

Nu ligger vi här i tältet och har det riktigt skönt i sovsäcken. Stugvärdarna sa att det finns chans till norrsken i natt och det skulle ju vara häftigt att få se men jag vet i tusan om jag orkar upp mitt i natten med tanke på hur dagen varit? Nä jag somnar nog strax och lär njuta av sömnen.

Dåligt med bilder i dag, men när inte skallen är riktigt med så orkar man inte riktigt engagera sig i fotandet, tur att mobilen i alla fall är lätt att använda så att det blir lite bilder!

På väg

Ja nu är Kilo och jag på väg till vårt stora äventyr!

Förmiddagen ägnades åt att fixa det sista vilket bland annat innebar att lämna in kängorna på lagning… Ja det var i sista sekund men jag har helt enkelt glömt bort det. Men en snäll skomakare fixade snabbt sömmen som gått upp och till det klart överkomliga priset av 60kr! Härligt då håller kängorna tätt vilket ju känns ganska nödvändigt.

Kilo har även motionerats ordentligt. Två promenader och en cykeltur hanns med innan vi vid tretiden packade in väskorna i bilen och rullade i väg till Norrköping. På vägen in sitter jag och rabblar upp vad jag packat åt Henrik och han frågar om jag ska göra upp eld? Klart att jag inte ska svarar jag och kommer i samma sekund på att jag glömt tändstickor till trangiaköket!!! Vilken tur att Henrik sa så där!
Det blev ett stopp i Norrköping för att inhandla sagda stickor och även en kvällsmacka till mig.

Så vinkade vi av Henrik och Maxen och gick mot spåret.
Resan mellan Norrköping och Stockholm gick smidigt och fort. Kilo betedde sig som om han aldrig gjort annat än åkt tåg och när det efter ett tag kom in en pappa med son och satte sig mittemot fick Kilo en hel massa mys och trivdes som fisken i vattnet.

Framme i Stockholm var det svåraste att ta sig av tåget och att sedan inte bli stoppad var tredje meter för att folk ville kommentera Kilo. Vi tog oss dock ganska smidigt till spåret för nästa tåg och ställde oss för att vänta efter att Kilo hade fått kissa. Men efter en stund kom det meddelande om att tåget var försenat så då hängde jag på Kilo klövjan och mig själv ryggsäcken och så gick vi ut för att rasta lite mer ordentligt.
Att gå med en Berner med klövja vid Stockholms centralstation gjorde oss troligen till dagens största samtalsämne?! Folk vände sig om och fotade, busvisslade och hade alla tänkbara kommentarer åt oss.

Kilo hade dock bara näsa för alla dofter och imponerade stort på mig med sitt lugna sätt?! Vi gick sedan tillbaka till spåret och fick se att tåget var ytterligare en timme försenad, suck.
Men efter en stund flyttades avgången fram igen, tack för det!

Ja så nu sitter vi här på tåget. Djurkupén är lugn och det är bara tre andra hundar med här än så länge. Det kommer bli en lång resa men förhoppningsvis är det mer än värt det när vi väl kommer fram. Många som ska vandra är det i alla fall med på tåget, jag har nog aldrig sett så många stora ryggsäckar på ett och samma ställe som vid tågperrongen!

IMG_0216-0.JPG

IMG_0217.JPG

IMG_0219.JPG

<a href="https://

Nu är det nära.

I morgon bär det av norrut, tror inte riktigt att jag fattat att det är dax nu?! Kvart i fyra i morgon eftermiddag går tåget från Norrköping för mig och Kilo, spännande!

Dagen har ägnats åt att packa och förbereda. Kilos väska packade jag ganska snabbt. Mat, skål, lite godis, en pluto duk och en medicinpåse. Medicinpåsen hoppas jag slippa använda men lite smärtstillande, någon skyddssko, lite antibakteriellt puder och en engångs handske känns ändå bra att ha med sig. Har kommit på att jag glömt lägga ner en klotång så det ska jag också göra. När jag vägde Kilos väska blev jag lite förvånad. Jag hade räknat med att vikten skulle komma upp på ca 8-9 kg inkl väskan, i stället slutade vikten på 6,1 kg?! Så bra, då kan Kilo få bära lite choklad till mig 😉

Min egen packning gick det trögare med, att packa är ju inte det bästa jag vet direkt… Men jag fick i hop det mesta i alla fall. Efter att ha testat att sätta upp det nya tältet och vädrat sovsäcken tog jag efter lunch en promenad med Kilo och svampkorgen i högsta hugg. Det verkligen kryllar av Karl-Johan svamp i år! Hela korgen blev snabbt full och jag gick tillbaka hem för att börja rensa och göra i ordning svampen.

Strax efter tre packade jag dock in hundarna i bilen och åkte mot Norsholm. Jag hade konsulterat Therese tidigare under dagen ang Max och hon tyckte det var bra att Marie skulle känna igenom honom eftersom hon känner honom och hans kropp väl sedan tidigare. I fredags när vi var och röntgade och tog prover trodde inte Therese att det skulle vara någon bra ide med behandling av Maxen redan i dag men efter att mina två gurus hade konsulterat varandra bestämdes det att Maxen skulle få elbehandling i dag. Toppen sa Maxen och ville genast springa in till behandlingsrummet, goproppen 🙂

Marie tyckte fortfarande att Maxen är mjuk i kroppen och det är så klart positivt. Vi bokade en ny tid till den 18:e och då ska vi lägga upp en plan för att se hur vi bäst kan rehaba Maxen. Viktmacheter och waterwalk lutar det åt, men vi får väl se var det slutar. Therese var i alla fall nöjd över hur bra Maxen svarat på kortiskonet och efter denna dag känner vi ett försiktigt hopp om att Maxen ska få vara med oss ett tag till.

På vägen hem stannade jag på apoteket för att köpa en liten tandkrämstub samt att det blev ett stopp på XXL sport där jag köpte några småsaker. Bland annat en uppblåsbar kudde som jag blev väldigt nöjd med, jag hatar att sova utan en bra kudde men nu känns det som att nattsömnen är räddad i tältet 😉

Hemma igen blev det till att packa ihop det sista och så det spännande inslaget av att väga ryggan. 14,7 kg stannade vågen på, även det mycket bättre än jag vågat hoppas på! Visserligen tillkommer vikten på kameran som är ca 1 kg och så kommer jag säkert komma på några småsaker till men jag hade sagt innan att jag hoppades på max 18 kg men absolut inte mer än 20, det klarar jag ju med råge 🙂

I morgon ska Kilo rastas ordentligt, helst ska han vara riktigt trött när vi kliver på tåget 😉 Sen ska det fixas med lite småsaker här hemma och så ska Henrik få ett schema för hur Maxen ska tas om hand medans jag är borta. Jag vet att Henrik sköter hundarna prickfritt när jag är borta så jag är egentligen inte orolig över den delen men det känns ändå lite jobbigt att lämna Maxen eftersom han inte är i toppform.

Bloggen kommer väl att ligga nere tills jag är tillbaka, någon täckning att tala om där uppe verkar inte finnas. Jag tar dock med mig ett block och penna och ”bloggar” på papper för att sedan kunna föra över när vi kommer hem igen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
På lördag vid lunchtid ger vi oss ut i vildmarken uppe vid Abisko 🙂

Diskbråck?

Max, vår älskade gamling, har ett tag inte varit hel bra. Rörelse apparaten har inte varit som den brukar och mattes hjärta har flera gånger gjort ont för hans skull. Det har förmodligen inte varit helt uppenbart för folk som inte känner honom väl men för oss som gör det har det varit tydligt att något inte har stått rätt till.

I fredags åkte jag därför in med honom till vår veterinär för en ordentlig genomgång. Jag var faktiskt rätt livrädd för vad vi skulle hitta… Det blev en rejäl genomgång och en massa prat mellan mig och Therese. Det togs blodprover och vi röntgade och så skulle vi då få domen. ”Vill jag ens veta?” frågade jag Therese när hon kom in till oss igen. Therese skakade bara på huvudet och sa ”Nej det vill du inte, för jag hittar inget?”

Ehh jaha, vad var nu detta? Blodprovet var bra för både njurar, lever, röda och vita blodkroppar och allt annat som kollades. Röntgen visade inget nytt enligt Therese och Max, som ju röntgats flera gånger tidigare med tanke på urinstenen, har ju några olika bilder att jämföra med. Vi körde då en omgång kläm, känn och spring igen men nä det gick inte att få fram så mycket. Men många små saker fick oss till slut att enas om en trolig diagnos.

När vi skulle röntga Maxen och han skulle ligga på rygg ville han inte alls vara med, det är absolut inte likt honom och jag förstod redan då att han hade rejält ont. När vi klämde och kände så fick vi en smärtreaktion på vänster bak, dock ingen hälta. När vi tittade på röntgenbilderna av ryggraden så var det mellan två kotor lite smalare än mellan övriga. Allt detta plus andra saker som jag kunde berätta från vår vardag gjorde att vi drog slutsatsen att Max verkar ha början till diskbråck 😦

Något fullgånget diskbråck är det inte så nu är det vila som gäller för Maxen. Han får naturligtvis röra på sig men det ska vara korta promenader och gärna på mjukt underlag. Till det så står han nu på en kortisonbehandling och ja vad ska man säga om kortison?! Ett mirakelmedel är det i alla fall. Jo jag är väl medveten om biverkningarna från detta mirakelmedel men med tanke på Maxens ålder så ser jag inga större problem med detta.

Max fick första tabletterna i fredagskväll och redan på lördag förmiddag såg jag att han var smärtfri! Vi trappar nu sakta ner dosen och min förhoppning är att kortisonet tillsammans med vila ska läka ut detta. Prognosen är väl inte helt lysande men hoppet är så klart det sista som överger oss i det här fallet. Någon operation i den här storleken skulle jag inte kunna tänka mig att utsätta Maxen för i hans ålder så det är bara att hålla tummarna för att vila kan göra underverk för honom.

Maxen däremot tycker nu att matte är oerhört tråkigt och bråkigt med honom. Nu när han inte har ont förstår han inte alls varför han inte får röja runt som han själv vill? Ja för han vill springa, rulla och leka vilket alltså inte alls är lämpligt.  Det är hur som helst underbart att se honom rörlig igen och att det goda humöret återigen är på topp, precis som han alltid har varit ❤

Max på äng
Jag önskar av hela mitt hjärta att Maxen får vara kvar hos oss ett bra tag till!

Maxen
M
axen i går vid Fagerrör. Vi gör lite utflykter som passar gamlingen nu under semestern, för han behöver aktivering om han inte ska riva husvagnen för oss 😉

Finns det någon av våra läsare som har haft en hund med diskbråck och vill dela med sig av sina erfarenheter?

Norra Öland, västra kusten

Snacka om att det är lågsäsong på campingarna nu, eller ja, på hela Öland faktiskt! I dag räknade jag hur många hushåll som var på plats i kvarter 1-3 här på Böda. 25 stycken blev det! Efter frukosten så gick vi en sväng runt hela campingen med hundarna och då passade vi på att räkna in hushållen i kvarter 2-6 också, 20 stycken blev det där. Lägg sedan till att endast ett fåtal stugor är uthyrda så kan man anta att vi inte är fler än ca 100 personer på campingen just nu. Lite skillnad mot högsäsong när det är runt 7000 personer på campingen!!

Nåja vi njuter av lugnet, att kunna gå vart som helst och oftast med hundarna lösa. Inga köer för att gå på toa eller duscha, vill vi nyttja hundduschen så är det alltid ledigt. Stranden har vi helt för oss själva och tallskogen lika så, härligt om ni frågar mig!

Vid lunch i dag ville Henrik hitta på något så vi bestämde oss för att åka en sväng. Det blev en tur ner till Borgholm till att börja med där vi gick en vända i centrum. Därefter passade vi på att köpa varmrökt lax och den fantastiskt goda kräftröran som en fiskhandlare har. Fast vi fortsatte med vårt turistande och nästa anhalt blev Sandvik kvarn.

sandvik kvarn
Grabbarna framför Sandvik kvarn. Kvarnen är nordens, eventuellt även Europas, största kvarn med sina 96 meter och åtta våningar.

Passade på att ofta lite mer på ängen vid kvarnen för det var fint väder och små söta blommor där.

KG max på äng
Bästa vovvarna.

Från Sandvik valde vi att åka kustvägen uppåt. Alltså det är så fantastisk natur på norra Öland! På västra sidan som vi åkte i dag är det kargt och stenigt och oerhört häftigt.

Vi träffade på dessa sötnosar på vägen.

ko
Söt va?!

kor
K
o på Öland verkar helt okej med tanke på miljön och tillgången till vatten 😉

Det blev flera stopp utmed vägen, både för att titta, fota och för att cacha lite 😉

kalkbrottKilo framför den dramatiska kustlinjen.

stenhögar
Ja och så alla dessa häftiga stentorn som är uppbyggda. Just här var det hur många som helst men jag lyckades inget vidare med bilden…

Väderkvarn
H
är hittade vi en cache och passade på att fota lite dessutom. Mer Öländskt än så här med en väderkvarn blir det väl inte.

När vi kom upp till raukarna i Byrum så tog vi den stora vägen upp till Böda igen för nu var vi hungriga. Vår utflykt tog nämligen ca 4 timmar. Hemma vid vagnen tog vi det lite lugnt en stund och sedan tog jag en promenad med Kilo. Det blev stranden och sedan tallskogen tillbaka, precis som vanligt alltså 😉 Men det gäller att passa på när man har tillgång till en sådan här strand, det är ju inget man har där hemma precis.

Nu blir en lugn kväll här i vagnen för oss. Hundarna är nöjda med dagen och ligger och snarkar och vi ska pilla i oss lite middag har vi tänkt.

En promenad på stranden

Lördag och vi vaknar upp till ett riktigt ösregn?! Men hallå så ska det väl ändå inte vara på Böda?! Nåja regnet avtar för att sedan försvinna helt. Hundarna rastas och Kilo hänger även med mig bort till bageriet. När jag kommer dit upptäcker jag dock att jag tappat 50-lappen jag lagt i fickan så jag fick ringa efter Henrik som kom och betalade för våra frallor. Det passade ändå bra då det kom en kort skur precis då så Kilo och jag liftade hem. Vid kvarter tre hittade jag 50-lappen på vägen igen så ingen skada skedd 😉

Förmiddagen gick ganska lugnt. Vi packade i hop lite och när Kjell-Åke och Marie rullade i väg gjorde vi det samma. Fast vi flyttade oss bara på campingen. Ja för även om det var helt okej med platsen på kvarter två så blev vi nu helt själva där så vi valde att flytta ner till gamla hemtama kvarter 1. Där blev vi hjärtligt mottagna av långliggarna som var där över helgen för att packa ihop en del. Vi fick upp lägret igen, det tar ju inte så låg tid när man bara har markisen, och så bestämde jag mig för att ta en rejäl promenad med bara Kilo. Vi tog en sväng nere på stranden först och sedan tallskogen hemåt. Testade lite nya skogsstigar och det är helt sjukt härlig natur att knalla omkring i.

4Mycket bus blev det för Kilo och mig på vår promenad.

6
Vackra, underbara Böda! Härliga, glada
KG 🙂

7
L
ite tråkigt att vara själv sa Kilo och hade nog gärna haft storebror eller kompisen Musse med sig, men i dag fick han nöja sig med matte.

Jag grejade lite med bilderna efter promenaden och sedan fick det bli en dusch. På kvällen hängde vi med några av långliggarna bort till restaurangen här på campingen för att få i oss lite middag. Det visade sig bli riktigt skoj då det just denna kväll var 20 års jubileum för campingens personal. Mycket folk och fullt ös och vi hängde med på ett hörn, vi var ju ändå där 😉 Ett muskquiz fick det bli också innan vi knallade tillbaka till vagnarna för att släppa ut hundarna. När det var gjort kom Emil och Karin bort till vår vagn och så blev vi visst kvar här hela kvällen. Trevliga campare som det bara var roligt att umgås med 🙂

Nu är dock klockan över midnatt så det är nog dax att krypa ner i sängen, vi ska ju orka med morgondagens semesterdag också 😉

Semester och Böda

Ahh det är semester!!!

I tisdags slutade jag jobbet vid två och åkte bara hem för att packa det sista innan vi åkte mot Öland med husvagnen på släp. Vid halv nio var vi på plats på Böda och ställde bara upp husvagnen för att sedan få middag inne i förtältet hos Anders och Annette. Ahh härligt att vara på plats!

I går vaknade jag skapligt men Henrik var faktiskt uppe före mig och tog ut grabbarna på en morgonrunda. Hundarna fick sedan gå med mig ner till bageriet och köpa lite bröd till frukosten. Går ju hur snabbt som helst att gå dit nu när vi ligger i kvarter 2. Dagen gick sedan i sakta mak och på eftermiddagen tog Annette och jag med oss bernergrabbarna på en strandpromenad. Vi gick stranden bort till Homerevet och sedan tallskogen tillbaka till vagnarna.

Till kvällen blev det grillat och vi var 8 vuxna samt 4 hundar som samsades inne i förtältet, det gick fin, fint det med 🙂

Även i dag gick Henrik upp före mig, beror väl mest på att han har en besvärlig hosta. Det blev en promenad för mig och Kilo bort till bageriet ändå och efter frukost så bestämde Annette och jag oss för att vi skulle ta en lite längre promenad.

I flera år nu har vi gått från campingen och följt de vita prickarna norrut och gått ungefär 1,5 mil. I dag däremot bestämde vi oss för att Henrik fick skjutsa oss till det stället som vi brukar komma ut på och så skulle vi fortsätta följa de vita prickarna. Sagt och gjort, vi klev av på Borevägen och knallade i väg. Mycket snart, betydligt tidigare än vi trodde, så kom vi fram till Trollskogen. Vi fortsatte på de vita prickarna men när vi kom fram till parkeringen vid Trollskogen så visade det sig att prickarna fortsätter utmed asfaltsvägen?! Vi gick en bit men tröttnade sedan och tog en skogsväg tillbaka söderut i stället. Det blev dock dramatiskt värre efter några hundar meter då vi skulle korsa den smalspåriga järnvägen. För precis när Kilo gått över så ser vi att tåget kommer?! Det var bara att slita med sig Max och Musse också och ta sig över. Alltså nu går tåget i väldigt låg fart men ändå 😉

10340160_10201581757824863_8895156848610353050_n
Tåget kommer! Vi har passerat den smalspåriga järnvägen många gånger men aldrig sett tåget, men i dag blev det alltså en lite närmre upplevelse än vi tänkt oss.

Vi fortsatte sedan att följa våra vita prickar fast söderut då i stället. Vi knallade på bort till Fagerör där Anders mötte upp oss med bussen.

1620719_10201581756584832_9100348347977616463_nDramatisk och underbar natur utmed Ölands norra udde!

10476309_10201581757064844_3730998636320179042_n
Tripp, trapp, trull, eller Musse, Max och Kilo framför en gammal tall.

10559947_10201581758104870_174223769088520108_n
Badväder och relativt lugnt vatten när vi började gå, senare blåste det upp och blev rejäla vågor.

10600512_10201581758424878_373164527218760784_n
Fina Öland!

10606022_10201581757224848_4935561412503091925_n 
Kilo tycker vi är långsamma.

10616118_10201581757584857_4120599902337147241_n
Japp man ska vara rädd om naturen!!

(Bara mobilbilder då jag inte orkade släpa på kameran)

Det blev korv med bröd efter vår promenad som nog blev närmare milen i alla fall, gott som vanligt. Hundarna ligger nöjda och sover i skuggan nu och vi tvåbenta tar det ganska lugnt. Vädret är lite si och så än så länge, ömsom sol, ömsom regn och fort går det mellan omslagen! Just nu är det dock sol och skönt ute så vi ska väl slappa ett tag till innan det är dax att börja tänka på middagen.

max semester
Skönt att vila efter långpromenad och ännu skönare med semester!!

Byske 2014

I torsdags bar det av norrut. Första stopp var Ljusdal och där fanns det små ulliga, gulliga valpar på köksgolvet minsann 🙂 Hittade omgående en favorit så klart, en pöjk. Det blev mys med hundar och valpar, mat, liten promenad och en massa prat under kvällen och vi hann även med en blixtsnabb fotosession med valparna. Tur att de var oerhört lättfotade för det blev mörkt ute innan vi fick tummen ur..

10433087_10201568272607741_5767714615961359845_nGoa valpar på trappen.

När vi gick och la oss fick Maxen en sådan där flås hang up och efter lite trixande så valde jag att lägga honom och Kilo bak i bilen resten av natten. Då somnade båda två på tre sekunder och så fick även jag lite sömn.

Fredagsmorgonen började med promenad med hundarna, sen lite frukost innan vi packade in det sista i bilen och åkte i väg. För att låta hundarna få lite mer rum så hade vi en stol borta i mittraden så Maxen fick ligga där till att börja med. Några stopp blev det så klart. Dels stannade vi och köpte retriverkoppel och så blev det även ett stopp i Ö-vik på Fjällräven outlet. Inte mycket att fynda där i år tyvärr men en underställströja i merinoull fick jag i alla fall med mig. Maxen var dock inte nöjd med att få ligga mitt i bilen så i Ö-vik bytte vi så att alla pojkar låg bak och Bucket fick ligga i mitten, något hon var mer än nöjd över!

Ja och så kom vi till slut upp till Byske då. Lite konstigt att inte Henrik och Jörgen var med men vi fick ju reda oss själva 😉 Lite bubblor i finvädret fick det bli innan grillarna kom fram och eftersom vi detta år åkte så billigt (halva priset när inte Henrik och Jörgen var med 😉 ) så hade vi lyxat till det. Oxfilé med råstekt potatis och så blev det både pepparsås och svarttrumpetsvampsås, såååå jäkla gott! Ja och till det serverades det gott sällskap av goda vänner, en härlig kväll med andra ord.

Lördagsmorgonen började med att rasta hundarna ute på motionsslingan. Uj vad det luktade gott sa både Kilo och Jackpot och sniffade efter tikdofter i gräset. Sen blev det frukost innan det var dax att göra i ordning hundarna inför utställningen.

10559681_10201568272407736_4900468919537832341_nHundarna fixas till på bron

Maxen fick ligga kvar i stugan en stund och vi övriga gick bort till ringarna. Nu är det ju bara ca 50 meter mellan stugan och ringen så det gick ingen nöd på Maxen direkt. Men när jag lite senare skulle hämta något och passade på att titta till honom så hittade jag honom inte?! Ja det vill säga jag hittade honom inte på golvet…

10576992_10201568272167730_2923862168927052538_n.. Men i sängen låg farbrorn och trynade.

Efter det fick Maxen hänga med bort till ringen han också. Vi upptäckte att det blev lite körigare när Henrik och Jörgen inte var med. Nu fick vi vackert trixa med hundarna själva, handla hamburgare själva och rasta hundarna själva, de är nog inte så dumma ändå de där gubbarna som vi bor tillsammans med 😉 

Nåja resultatmässigt gick det rent löjligt bra. Jackpot BIR, Bucket BIM, Maxen BIR veteran och Kilo R-cert! Lisa visade både Maxen och Kilo under klasserna men till bästa hanklassen fick vi ragga handler. Anette var snäll och ställde Kilo åt mig, vilket inte var helt lätt då han klart och tydligt berättade att det fanns löptik på området, själv tog jag Maxenpaxen. 

Kilo byskeNakna Kilogrammet i ringen. Foto AnnCatrin Uppfeldt

Ingen av pojkarna blev ju placerade i bästahanklassen men Kilo fick alltså springa om r-certet och knep det, ljusblått är hans färg i Byske tydligen. Maxen skulle ju också in igen och tävla om BIR och BIM veteran. Jag valde att springa med honom själv då, ja för vem vet om det blir någon mer gång som han är i ringen?

Ja och när domaren ville att vi skulle springa med våra veteraner så började ju folk klappa i händerna och då jäklar vaknade Maxen till! Tjo flöjt så fort de små benen trummade på och tjo så skoj det är när folk applåderar. Ja och med det sprang sig även Maxen till en rosett och blev BIR och BIS veteran 🙂

10599318_10152326433016274_3185889552669223322_nSpringa är skoj om folk tittar och applåderar! Foto AnnCatrin Uppfeldt.

10494625_10152326432906274_209390254882018415_n
M
axen blir BIR veteran och även BIS veteran. Foto AnnCatrin Uppfeldt.

Sedan blev det till att springa med fru Kanonkula eftersom Lisa ju inte kunde visa båda i BIR och BIM. Bucket och jag är inte alls överens om hur fort man ska springa…. 

10574338_10201568271687718_2346019084001299235_nMånga rosetter blev det!

När utställningen var klar så skulle ju alla klassvinnare fotas och innan det var klart så var det visst bara vårt tält kvar. Ja och vi kunde ju snabbt konstatera att för att få med oss alla priser hem så skulle ingen hund kunna ligga i mitten på bilen! Men vi stuvade på så gott det gick och sedan kunde vi äntligen sätta oss och ta lite bubblor och njuta av våra hundars prestationer 🙂

Men tiden går fort när man har roligt så det blev inte någon längre stund med vila utan hundarna skulle rastas och så behövde vi tvåbenta en dusch innan det var dax att knalla bort till restaurangen och gå på den traditionella Kamratfesten.

10599459_10201568271207706_2894412228553661219_nI brist på vanlig fön kan man använda hundfönen 😉

Det blev en trevlig kväll även denna gång och mätta blev vi också. Men alla är ganska trötta så ganska tidigt knallade vi tillbaka till stugan, kvällsrastade hundarna innan vi faktiskt tog oss en flaska bubbel till för att fira dagens resultat lite till. Hundarna däremot tog kväller och snarkade gött till vårt pladder.

16704_10201568270527689_5452324503257959591_nKilo och Jackpot sover sött tillsammans, goa pojkarna ❤

Söndagsmorgonen tog vi lite sovmorgon men trots det var vi nog uppe före det flesta andra. När hundarna var rastade och vi fått i oss frukost städade vi ur stugan och började sedan rulla söder ut igen. Byske helgen var över för denna gång 😦

Henrik mötte upp oss vid Hudik med Lisas buss och så lastade vi över hennes saker innan vi vinkade hejdå. Henrik och Jörgen verkar ha haft det bra tillsammans med valparna och Henrik hade hittat en liten favorit han också. Ja och eftersom jag inte tävlade någon lydnad i Byske detta år så kom vi ju hem redan vid nio på kvällen i stället för efter midnatt och det var nog bra för jag var rätt trött i huvudet i morse när det var dax att åka till jobbet igen.

Men nu är det bara en dag kvar, sedan är det faktiskt äntligen dax för mig med att få semester!!!

Då bär det strax av igen då

Tre stressiga dagar på jobbet är klara och nu ska jag njuta av fyra lediga dagar igen 🙂 Naturligtvis ska vi inte vara hemma nu heller… Först bär det av upp till Ljusdal för att titta på valpar och mysa, härligt! Ser nästan fram emot det mer än att sedan fortsätta resan norrut mot Byske faktiskt.

Men mot Byske ska vi så klart, härligt! Hundarna är anmälda båda två men ingen är i riktigt bra utställningskondition… Jaja vi får väl se om jag inte ställer någon, bara en eller om båda får springa lite?

Men först ska vi ha lite sovmorgon, sen en långpromenad i skogen innan vi börjar rulla norr ut. 

Ja och nu är det faktiskt bara två arbetsdagar kvar tills även jag får semester, sist ut som vanligt 😉 Jag fortsätter att planera för Kilos och min vandring. I dag fick vi inte mindre än tre paket! Två med frystorkad mat i och ett med ett nytt tält. Ja ett tält till. Hanna har nämligen till slut fått besked om att hon inte få ledigt så det blir bara Kilo och jag. Det hade jag nog räknat med men det är ändå trist att Hanna inte kan hänga med. Ja och då blir ju tremanna tältet alldeles för tungt (och stort) för mig så nu hittade jag ett billigt (under 1000 kr) tält som väger lite mer än 1 kg mindre än det andra. Hade jag haft mer pengar hade jag gärna köpt ett ännu lättare tält men jag tror att vi får nöja oss med detta. Ska testa att slå upp det efter helgen och testa lite. 

10612570_10201545950649706_4764054059339193711_n
Ni får säga vad ni vill, jag är nöjd över att värmeböljan är över och att man kan röra sig i skogen om dagarna igen!

World Dog Show 2014, en tur till Finland.

Hemma igen efter en tur till Finland 🙂

Vi åkte ju då i onsdagskväll och resan upp gick fint om man bortser från lite köer i Stockholm. Färjan Galaxy börjar vi känna utan och innan vid det här laget, det har ju blivit några vändor liksom. Middag intogs på en av a la carte restaurangerna tillsammans med en massa goda skratt. Sen försökte vi får några timmar sömn också. Tack och lov så var hytterna denna gång relativt svala trots att det var heltäckningsmatta i (vilket är helt obegripligt i min värld). Naturligtvis tog vi en skål på kvällen innan nattning, hur skulle vi annars kunna få några resultat?! 😉

10577186_10201528089083178_6246297793974432253_n
Rastning och luftning av hundarna uppe på däck på vägen till Åbo.

På torsdag morgon åkte vi från Åbo till utställningsplatsen för specialen som var ca 5 mil från Helsingfors. Vi kom dit strax före tio och ringarna som vi våra hundar skulle delta i började tio så det var precis lagom. Fullt runt ringarna men jag tror faktiskt att vi som hade tältet längst bak fick det skönast, där fläktade det nämligen så att hundarna fick lite syre. Ja för varmt var det och själv satt jag mitt i solen tillsammans med Pia och lite andra svenskar för att se både han och tikringen. Känner mig dock oerhört duktig som kom i håg solskydd och därför inte intog den vanliga kräftröda färgen…

Det blev en härlig dag med massor av berner. Våra hundar skötte sig med den äran vill jag lova. Flisan var trea i en enorm öppenklass , 33 st, med ck, fantastiskt med tanke på att hon är mer eller mindre helt avfälld dessutom. Jackpot slog på stort och blev bästa hane och slutligen även BIM 🙂

BIR och BIM specialenBIR Ridon Hennet Elisee och BIM Bernerdalens Jackpot.

Flisan
Flisan springer på.

 

Bästa hanklassen

  1. Bernerdalens Jackpot
  2. Sennenhund Rossii Senator, cert, championat
  3. Don Arax Desperado av Hiselfoss
  4. Sennettas Columbo

Bästa tikklassen

  1. Ridon Hennet Elisee
  2. Berntiers Baby Doll, cert, championat
  3. Kronblommas Rosalinda
  4. Vinkizz Original

Efter utställningen åkte vi så klart till hotellet och checkade in och tog en extremt skön dusch, iskallt fick det bli! Efter ombyte hann vi med att inta en flaska bubbel för att fira dagens resultat innan vi gick bort till restaurangen där det var middag. Efter middagen var det dax för att rasta hundar och lämpligt nog fanns det jättefina motionsspår precis intill hotellet. Vi knallade glatt i väg och gladast var nog hundarna som äntligen fick springa lite.

10402611_10201528089323184_2851285480555998913_n
Anne testade att motionera i klackskor, det gick så där kan vi konstatera då hon stöp på vägen. Ingen skada skedd som tur är och tja vi var nog lite fnittriga av bubblorna och vinet till maten 😉 (sorry Anne, men det här måste vi så klart komma ihåg 😉 )

Vi avslutade kvällen med mer bubblor för att skåla in resultaten till dagen efter.

Klockan ringde okristligt tidigt på fredagen men det var bara att ta sig upp och förbereda sig för en heldag på mässan. Min dag började dock kasst då jag fick en lättare allergichock, suck. Host, harkel och snor ägnade jag de första vakna timmarna åt och inga tabletter hade jag med mig. Men det släppte efter några timmar så det löste sig. På vägen till mässan lämnade vi av Pia på flygplatsen då hon skulle hem och heja på hästen.

Vi andra var på plats tidigt vilket var bra då det som vanligt är mycket folk runt ringarna. Måste dock säga att ringarna var väl tilltagna och det var bra med plats runt dem för publiken!

Så drog då bedömningen igång och tja jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den… Jag kommer i alla fall aldrig att ställa någon hund för domaren som dömde hanarna! Han betedde sig jättemärkligt, skrämde en hel del hundar genom sitt konstiga kroppsspråk och sitt, mellan varven, bryska sätt och var dessutom enligt min mening oerhört oprofessionell! Han höll något slags hov borta vid domarbordet och hånade öppet både hundar och handler vid flera tillfällen, rent förfärligt att se faktiskt! Att han dessutom vände ryggen till hundarna när de visade sig i rörelse gjorde mig bara ännu mer besviken. Droppen kom dock när han under bedömningen i championklassen går bort och konfererar med några landsmän som sitter i publiken. Domare som denna är en skam för domarkåren jag tycker synd om de ägare som betalat flera hundra kronor för att få sin hund bedömd på världsutställningen och i vissa fall inte fick vara inne i ringen mer än 20 sekunder, DET ÄR INTE OKEJ!

Desto trevligare då att det i tikringen var en av världens troligaste trevligaste domare, Arne Foss! Tyvärr hann jag inte se så mycket ur tikringen då tempot är högt och trängseln är stor under världsutställningarna.

För våra hundar blev resultaten excellent med oplacerat. Flisan var utplockad bland de sex främsta i sin klass men sen tog det stopp, riktigt bra ändå så klart. Jackpot var också utplockad men blev även han utan placering. Slutligen var det dax för veteranerna och med där var Amigo. Ja och hur glada blev inte vi när han först vann veteranklassen, sedan blev bästa hane och slutligen även BIR!!!! BIM blev Ridon Hennet Elisee.

DSC_4175
Vackraste och bästa Amigo, Bernerdalens Uno Amigo Bueno! Inte så svårt att förstå att jag ville ha en valp efter denna underbara hund va?! Ja och så fick jag ju då bästa Kilogrammet ❤

Tårarna rann redan när Amigo blev bästa veteranhane och sedan fortsatte de att rinna även efter att allt var klart. Alltså jag grät mer när Amigo vann än när Max blev BIS förra året. Visserligen var det säkert för att jag inte fattade vad som hände den gången men sedan så blir det så jäkla starkt att se dessa älskade veteraner bara trumma på och vara så som de alltid är, helt underbara! Amigo har en speciell plats i mitt hjärta och har alltid haft, det är väl för väl att även övriga världen nu har förstått vad jag och flera med mig förstått för länge sedan, att han är världens vackraste berner!!! Att han och övriga i kullen dessutom fick det allra trevligaste temperamenten dessutom gör ju att jag önskar att man kunde stanna tiden och för alltid få njuta av dessa älskade hundar!

Amigo springer
G
amling på språng.

Ja att vi skulle stanna till finalerna var ju självklart. Vi såg till att få lite mat i magen innan det var dax och Lisa gick ut till bilen med lite saker så att vi inte skulle behöva släpa på så mycket sedan. Anne var otroligt snäll och erbjöd sig att vakta hundarna så att vi andra kunde få titta live i finalringen (hundar får nämligen inte vara med på läktaren), tack för det! Tyvärr blev Amigo inte placerad men det är ett oförglömligt minne att ha sett honom i den vackra finalringen!

10171030_10201528089603191_6451354637708352456_n
Nöjda efter finalerna trots att det inte blev någon placering.

Så åkte vi då tillbaka till hotellet. Det fick bli en dusch innan vi gick ut för att få oss lite käk. Caesarsallad och en stor stark ute i innergården fick det bli, härligt! Därefter blev det promenad med hundarna och slutligen en flaska bubbel för att fira dagen.

10609472_10201528088883173_1567852035512037544_n
Många bubblor blir det och gott är det 🙂

Vi somnade nog alla ovaggade denna kväll. Klockan ringde sedan halv fem, finsk tid, det vill säga halv fyra svensk tid, hu vad gräsligt tidigt. Men vi klädde bara på oss och gick sedan ut i bilen och började färden mot Åbo och färjan. Vid färjelägret hade vi sällskap av Lisbeth, Carina och Anita 🙂

10418305_10201528088283158_5929998576457186182_n
Galna benermänniskor som väntar på avgång.

Resan hem blev lite dryg. Vi roade oss med en lång frukost. Sedan hängde vi med hundarna ute på däck ett tag.

10610504_10201528087403136_7775156086541175100_n
Tomt på folk på förmiddagen uppe på däck, skönt för oss.

Sedan shoppade vi lite, fixade till ett Silja clubkort så vi kan få lite rabatter, vi åker ju liksom till Finland ganska ofta numera har vi märkt 😉 Därefter blev det mer slappande på däck (då låg hundarna i svalkan nere i hytten) och vi kunde beundra den vackra skärgården.

10352391_10201528087843147_7050826557883517359_n
Skärgården är vacker!

10563078_10201528088003151_2199802539375883174_n
T
ja vi kanske inte beundrade utsikten hela tiden 😉

Efter det blev det lunch på en av restaurangerna och efter en stund kom även Lisbeth, Carina och Anita till samma restaurang så vi fick lite mer sällskap. Vi rastade sedan hundarna igen innan vi sista timmen slappade i hytten. Anne och jag fick ett totalt psykbryt när vi tittade på tv och asgarvade åt något som egentligen inte är det minsta roligt, men tröttheten tog väl ut sin rätt. Till slut var vi dock framme i Stockholm igen och kunde köra av färjan.

Vi packade om Annes och mina saker till vår buss och vinkade hejdå till Lisa och Jackpot. Men vi ses ju snart igen för på torsdag är det dax för nästa långresa 🙂

Det var härligt att komma hem till sina egna lurviga. Även om jag älskar Jackpot och Flisan så är det så klart något annat med mina egna. Nu ska jag som sagt bara klara av tre arbetsdagar innan resan norrut börjar på torsdag. Valpmys, utställning och möten med härliga bernermänniskor står på agendan, kan väl inte bli mycket bättre än så va?!

WDS 2014 är över, nästa år går spektaklet av stapeln i Milano, tanken är helt klart att vi ska dit 🙂 Finlands bernerklubb firar dessutom jubileum nästa år så det ser ut som att vi återkommer dit med 😉

På väg, igen. Mot WDS-14.

Det händer inte mycket här på bloggen just nu, det är nämligen fullt upp i vanliga livet i stället 😉

Lägret i helgen var precis så bra som det alltid är och jag lärde mig som vanligt massor. Äckligt varmt  var det så Kilo var inte direkt på topp men vi fick ändå med oss massor med saker att jobba vidare på.

Veckan har sedan rusat i väg och nu är det snart helg, ja eller hur man nu ska se det. Ledigt är det i alla fall och den ledigheten används till att åka till Finland för att kika på WDS-14 samt specialen som går av stapeln i morgon en bit utanför Helsingfors. Mina hundar lämnar jag dock hemma hos hussen och i stället ska jag ägna mig åt att heja fram Jackpot och Flisan samt att fota en massa har jag tänkt mig. Har faktiskt införskaffat mig inte mindre än två nya objektiv eftersom jag kraschade ett när jag tappade kameran ur väskan i Askersund för några veckor sedan… Förhoppningsvis är det andra objektivet jag skaffat så ljusstarkt så att det kan bli skapliga bilder från mässhallen där WDS går av stapeln.

I övrigt har jag lite halv panik eftersom jag som vanligt packat i sista sekunden och nu inte minns vad jag stoppat ner i väskan. Högst troligt har jag missat något men det får lösa sig på vägen helt enkelt. Med tanke på att det här är det sjätte WDS som jag åker på (Stockholm, Herning, Paris, Salzburg, Budapest) borde jag kanske ha lite koll men jag känner mig som sagt lika förvirrad som alla andra gånger… Men jag ser fram emot en härlig weekend tillsammans med Lisa, Anne, Pia och hundarna samt alla andra trevliga bernermänniskor vi möter i Helsingfors 🙂

Läger, dag 1

Vi har lite paus i bloggandet, vi ägnar oss nämligen åt massor av hundträning 🙂 Läger i Fyllingarum i dagarna tre för Frida, bättre än så blir det inte!

Första dagen i dag och Kilo och jag la mest krut på apportering som vi har lite delade meningar om hur man ska utföra… Men att det går dåligt är ju faktiskt något positivt just dessa dagar, nu om någon gång har vi ju alla möjligheter i världen att få hjälp och ta oss förbi och över våra hinder!

Förutom apportering så fick vi även hjälp med platsen. Nu laddar vi för morgondagen, eller laddar, Kilo har legat i källaren hela kvällen, och jag känner mig helt väck i skallen. Men några timmar sömn ska nog få oss på rätt spår igen 🙂

1907750_10202431789698427_2447394164281668058_n
Försöker få upp intresset för apporten.

10524558_10202431855580074_6726641601892849165_n

Platsliggning med störning.

10557448_10202431790298442_5913966674869092481_n
Ska du eller jag ta apporten först?

10523226_10202431792338493_4899449126095724357_n
Men vänta nu, ska inte apporten med in till matte? Kilo och jag är inte helt överens om hur en apportering ska gå till 😉

Alla foton tagna av Ingela Karlsson.