Duktiga spårgrabbar

Upp och hoppa på morgonkvisten och i väg på spårkurs. Allt var förberett när jag kom dit så jag behövde inte gå ut ett enda spår? Hängde ganska snart med och gick bakom på ett spår som Marcus skulle gå med Derri. Det är alltid nyttigt att försöka läsa andras hundar och Derri var väldigt tydligt med när hon var på respektive av spåret.

Sen rastade jag mina grabbar innan det var dax för frukost. Maxen fick vara med vid grillplatsen. Jag fick veta att man lagt ett dött svin en bit bort för att hundarna skulle få en chans att gå fram och lukta. Tydligen ska vildsvin lukta lite äckligt enligt många hundar så jag tänkte att det kan ju vara intressant att se hur mina hundar reagerar.

Maxen reagerade inte alls? Det var uppenbarligen ingen som berättat för honom att han borde tycka att det var äckligt, han gick bara rakt fram, nosade lite och såg sedan ut som att ”Jaha vad?”. Gick sedan och hämtade Kilo som också fick gå och hälsa på svinet. Kilo tyckte att det var betydligt äckligare än vad Maxen gjorde. Men han gick ändå fram och sniffade av svinet där det låg om än med taxkropp 😉

Sen var det dax för Kilo att spåra. I dag fick han ett fullspår, alltså ett anlagsspår, fast vi gjorde ju inget test utan bara provade att gå. Kilo har ju aldrig tidigare varit i närheten av att spåra så långt så jag var lite fundersam på hur han skulle fixa det här. Varmt hade det blivit också och torrt är det ju i markerna så hundarna har det inte lätt.

Kilo gav sig i alla fall entusiastiskt i väg, i ca 15 m…. Sen vek han av 90 grader och satte sig och sket?! Jaha han som var nyrastad? Men sen bar det i väg igen. Spåret gick över en del vitmossa och berg och Kilo hade vissa bekymmer mellan varven men han jobbade förvånansvärt bra?! Han som tidigare varit rätt tveksam när han stött på problem eller om han tappat spåret jobbade nu vidare utan att jag behövde peppa särskilt mycket. Han tog sig runt hela spåret i ett behagligt tempo och jag tror faktiskt att han skulle kunna fixa ett anlagsspår, hur gick det till liksom? Kilo var rätt slut när vi till slut kom till klöven och på vägen tillbaka till bilen gick vi förbi en vattensamling så där fick han gå i och blaska och svalka sig lite.

Tillbaka vid grillplasten frågade jag om vi kunde få återanvända ett redan gått spår till Maxen så att han också skulle få spåra lite. Jag har ju liksom kommit in i ett spårmode och tycker att det är skitskoj. Det fick vi och jag gick för att lägga ut klöven vid slutet. När jag gjort det insåg jag att spåret som var lagt var lagt för över ett dygn sedan, visserligen hade ju en annan hund gått det spåret en timme innan ungefär men jag kände att det kanske ändå skulle bli lite för svårt för Maxen som ju är långt i från någon spårstjärna. Maxen var eld och lågor när han fick komma ut och klä på sig selen. De första 100 meterna spårade han ungefär som han gjort hela sitt liv, lullar runt lite och kikar och det är helt omöjligt att veta om han är på spåret eller bara ute och vandrar? Men sedan hände något och nosen började åka ner i backen och det blev ett annat drag i linan. Maxen tog sig runt hela spåret med bara ett litet tapp 🙂 Mycket stolt bar han sedan klöven, eller han försökte att springa och käka upp den först men de satte jag stopp för.

Maxen var riktigt varm och flåsig  efteråt så jag valde att åka bort till samma vattenhål som Kilo fått svalka sig och lät Maxen hoppa i där, toppen tyckte han och stod i en bra stund och njöt. När vi kom tillbaka till grillplasten hade i stort sätt alla andra redan åkt hem. Så när vi plockat ihop efter oss så rullade vi också i väg. Stannade dock och tog några bilder på grabbarna i ett hav av vitsippor.

Kilo
Nakenfisen Kilo gör sig bäst liggande så att man inte ser hur pälslös han är 😉

Maxen
Maxelipax ❤

Lite ärenden blev gjorda på vägen hem och klockan var visst halv två innan vi var hemma igen. Bytte raskt om och la mig på en filt på gräsmattan och tog mig en liten slappar stund med en bok i öronen. Hundarna la sig bredvid i skuggan och somnade snart in med djupa snarkningar. Efter en timme kände jag mig kokt så då gick jag in och började röja inne i stället. Sovrummet fick sig en rejäl storrengöring, det var verkligen välbehövligt!

Sen blev det en långpromenad med grabbarna. Båda hade samlat krafter igen och var pigga och spralliga 🙂 På kvällen gick vi bort till Tommy och Anette och blev bjudna på middag, skönt att slippa laga själv 😉

Måndag i morgon, igen. Fast det är ju en kortvecka som kommer, 2½ dag ska jag nog orka med att jobba 😉

Utställning, lydnad och spår, allt på samma dag.

Vilken hundig dag det blev 🙂

Den började lite sämre med att jag försov mig… Men jag blev bara lite sen till Anne så vi kom iväg till Västerås som vi skulle till slut. Vi var faktiskt där i rätt god tid, vet i tusan hur jag körde? och rätt kom vi också på första försöket, trots att det ju då var Västerås vi skulle till?!

Själva utställningen var lite trist. Inte så många hundar anmälda och när dessutom ca 10 st inte kommer så blev det lite avslaget. Domaren var väl inte heller av det charmigaste slaget och bjöd på någon show, men, men. Så här blev i alla fall resultaten.

Bästa hanklassen

  1. Berntiers On Demand
  2. Berntiers Opus One
  3. Mishikos Bidanshi

Bästa tikklassen

  1. Mishikos Chiaki
  2. Nolegårdens Ezter, cert och championat
  3. Nobelhills Alfa Aquilea
  4. Doremis Lollipop Kild

Malte
Berntiers On Demand ”Malte” blev sedan BIR och även BIG-1, grattis!

Det blev lite fotande och så passade jag på att köpa lite billig vom åt hundarna innan vi åkte hemåt. Med oss hade vi för övrigt dagens bästa veteran, Diva 🙂

Hemma igen så tog jag det ganska lugnt ett tag. Fixade lite med några bilder och slappade. Åkte sedan i väg och la ett spår till Kilo, tänkte försöka peppa honom lite mer för att se hur han skulle reagera på det och ville gärna testa innan nästa kurstillfälle som då är i morgon. Spåret skulle ju sedan ligga i två timmar så jag tog en timmes promenad med grabbarna och passade på att stanna vid badplatsen så att dom fick bada. Doppade faktiskt fötterna själv för att känna hur kallt det var, och det var det 😉

Vi väntade ytterligare en timme här hemma, passade på att förbereda middagen under tiden för att sedan vid sjutiden åka bort till spåret. Kilo hade full koll på vad som var på gång och var ivrig. Han tog sig an spåret riktigt fint, låg näsa och hyfsat intensiv i sitt spårande. Spåret var inte så långt, 175-200 meter skulle jag gissa. Först en lång raksträcka, sedan en höger vinkel och så ca 50 meter fram till klöven. Raksträckan spårade Kilo helt fantastiskt bra! I vinkeln strulade han lite, han behöver helt klart mer rutin syns det. Men han fortsatte att jobba och hittade till slut rätt och tog sig till klöven. Vi har ju bara kört med rådjursklöv på kursen och Sören har sagt att en del hundar kan bli lite försiktiga om man låter dem gå på älg. Nu hade jag bara älgklövar modell jättestora i frysen så det fick liksom bli det, kan inte påstå att det var något bekymmer för Kilo.

Kilo spårar
Kilo spårar, låg fin näsa 🙂

När Kilo var klar bad jag Henrik att gå in till snitseln och lägga tillbaka klöven så skulle Maxen få gå samma spår. Maxen har väl inte spårat på en si så där två år men han visste vad som var på gång, det var det ingen tvekan om 🙂 Han spårade också riktigt bra raksträckan men i vinkeln verkade Kilos vimsande att störa honom lite så det tog ett tag för honom att reda ut vart han faktiskt skulle, han var verkligen långt ut och kollade av läget ett tag. Men sedan tog han sig till klöven och tja, klövar är inget som Maxen tackar nej till 😉

max med klöv
Nöjd hund tror jag bestämt att det här kallas 🙂 Och klöven var som sagt i största laget…

Nöjda åkte vi tillbaka hem och fortsatte med middagen. Två rätter i dag, förrätt och varmrätt. Förrätt blev en gammal favorit, avacado med bacon, vitlökssmör och kräftstjärtar, mums. Medan vi grillade sedan blev det ett lydnadspass med hundarna också. Kilo fick köra lite apportering och i dag kom han hela vägen in utan stopp!!!! Lite rutan som han mellan varven gör riktigt, riktigt fint och så lite fjärr. Maxen fick springa till rutan och apportera lite, nöjd gamling!

I morgon bär det alltså av på spårkurs igen, skoj 🙂

 

Fredag :)

Hmm gårdagens blogg blev kanske lite dyster, det var kanske inte riktigt meningen. Jag försöker bara vara realistisk och förbereda mig för det där som jag vet kommer komma förr eller senare, men jag hoppas så klart på senare!

I dag har vi haft en ganska lugn dag. Efter jobbet har jag varit ute några kortare svängar med hundarna men någon längre runda har vi inte tagit. I bland kan det nog vara bra med lite lugnare dagar för grabbarna så vi tog en sådan i dag. Men vi var borta i kohagen och spatserade en sväng  och lekte lite och vi har även tränat lite här på tomten under kvällen så dom är relativt nöjda med dagen ändå.

Kilo fick köra både rutan och apportering men se då blev det svårt. Rutan som känns skapligt säker blev plötsligt svår, skulle han springa ut till rutan eller låg det möjligen en rapport någonstanns som skulle hämtas? Får väl kanske  inte blanda just rutan och apportering på ett tag tills apporteringen känns lite säkrare. Men i övrigt så skötte sig KG bra och skoj hade vi . Maxen fick också vara med och köra några apporteringar, han tjuvar varenda gång numera den tokiga hunden. Tänk för fem år sedan gick det inte att få honom att gå ut från mig och nu tjuvar han stup i kvarten?!

I morgon bär det av till Västerås en sväng men det är ju inte så många hundar anmälda så vi är nog rätt snart hemma igen.

piggelin
Som sagt i går lät det kanske som att Maxen håller på att tyna bort men så är ju då inte fallet. Så här såg det nämligen ut i dag, en lycklig gamling med glimten i ögat och mycket nöjd över att han får springa med en pinne i munnen 🙂
max med pinne

Piggelin Maxelipax på dagens runda i kohagen, pinnar är skoj!

vill ha
Kilo skulle väldigt gärna vilja sno Maxens pinne 😉

Framtiden, den vill jag inte veta något om.

Känner mig lite orolig för Maxen. Inte för att han verkar må dåligt, han är snarare väldigt pigg och nöjd med tillvaron just nu verkar det som. Han är pigg, äter bra, springer som vanligt i förväg på promenaderna och leker lite med Kilo, inget att klaga på så långt alltså.

Men han har nått skit ändå. Han kliar en del och är lite röd och irriterad på vissa ställen på kroppen. Skabb som vi ju faktiskt drabbats av några gånger tror jag inte på då det inte är något hysteriskt kliande. Det är mer som att han liksom river lite och så är det bra, som ett irriterande myggbett. När jag ser honom klia kan jag säga åt honom att sluta och då gör han det och så verkar det vara bra så. Men när han är själv verkar han klia mer för i dag upptäckte jag två nya ställen som han ”gnagt” på.

Min gissning är att han fått någon allergi av något slag, kanske pollen med tanke på hur jag själv mår i näsa och ögon för tillfället. Jag tänker avvakta lite för att se om det lägger sig annars får vi väl ta en sväng till Therese igen 😦 Tyvärr verkar tassarna som ett tag varit ganska okej nu återigen blivit fulare dom också, det hänger säkert ihop med att han är nedsatt i immunförsvaret men det är naturligtvis trist vad det än beror på. Hörseln är i alla fall betydligt bättre även om han inte hör som han gjorde för bara någon månad sedan. Men att den ändå har kommit tillbaka så att man kan påkalla uppmärksamheten utan att behöva ha ögonkontakt underlättar ju många saker och jag är oerhört glad att så är fallet.

Det går ju inte att komma ifrån att Maxen börjar bli till åren och oron gnaget mellan varven rejält. Jag vet att det kan gå oerhört fort på äldre hundar, ena dagen pigg och nöjda och nästa dag kanske man tvingas ta det där beslutet som man fasar över. Samtidigt försöker jag att njuta av att han faktiskt är här, att varje promenad där jag får se honom skutta runt är nått att glädja sig över.

Att Maxen är gammal är ju en av anledningarna till att jag letar efter en ny liten familjmedlem. Men att hitta en valp som jag tror skulle passa mig verkar svårare än svårt? Jag vet vad jag vill ha men just nu vet jag inte vart jag ska hitta det? Sen blir jag lite ambivalent, det kanske skulle vara bättre att avvakta och låta Maxen slippa att uppfostra ytterligare en valp? Borde jag lägga ner sökandet och vänta i stället?

Jag kan bara konstatera att det är en jäkla tur att man inte vet något om sin framtid, för om man gjorde det, skulle man orka leva då?… Att veta om när man ska förlora någon man älskar, det är väl ändå något av den grymmaste tortyr som man kan utsättas för, nä tur att man inget vet så att man får möjlighet att glädja sig varje dag åt att man får vara tillsammans!

tillsammans

 

Dum och dummare

I kväll var det kurs igen, det är då ett evigt farande åt Ringarums hållet för mig och hundarna just nu. Maxen fick stanna hemma i dag och hänga med husse medan Kilo och jag drog i väg.

I dag var det nog första gången sedan Emil försvann som jag bara hade roligt på kursen. Kursen har varit så sammanlänkad med honom så även om jag så klart har gillat att åka på kurs så har det ändå hela tiden funnits en tagg där, att man kan sakna en hund så dant? Men i dag kunde jag faktiskt helt och fullt bara glädja mig åt att det är skoj att träna hund och för en stund glömma att det saknas en sprallig Memilutt med en pipis i munnen.

Stor del i det har så klart Kilo. Han blir faktiskt bara roligare och roligare att träna med. Dels så klart för att vi blir mer sammansvetsade och förstår varandra bättre men även för att han faktiskt bjuder både mig och övriga i gruppen på ett gäng skratt varje gång, för han är då inte som andra hundar! 😉

I dag skulle vi belöna en ingång på plan och sedan blev vi kommenderade genom ett fritt följ samt tre valfria och lite svårare moment. För Kilos del blev det alltså fritt följ, rutan, apportering och hopp. Ingången på plan var inga större bekymmer, visst skulle han kunna ha ännu bättre fokus men det jobbar vi ju på. Fria följet var lite ofokuserat, precis som på tävlingen, och framför allt hamnar Kilo för långt fram i position. Rutan var det full fart ut till men han stannade för grunt, men ett kommando till och han hamnade rätt och ställandet som vi ju egentligen inte har tränat något var ändå okej. Apporten tvekade han att gå ut till, grep sedan okej för att vara Kilo hade skaplig fart in och backade sedan in i fotposition de sista två metrarna?! Ja vad ska man säga, vi började bara att asgarva när vi såg honom, han är faktiskt inte riktigt klok! Hoppet sedan var han väldigt tveksam på uthoppet, jag fick verkligen visa över honom. Sen sätter han sig faktiskt på kommandot trots att vi knappt tränat det och återhoppet funkade trots att han var väldigt nära hindret.

Efter detta körde vi på egen hand och jag började med att köra en del fritt följ och belöna upp det. Vi har verkligen slarvat med fria följet så att det har blivit sämre är inte alls konstigt. Men nu får vi ta tag i det. Fokuset på raksträckorna fick vi till riktigt bra med några belöningar så vi övergick till att vända vänster i stället eftersom Kilo då helt tappar position och hamnar för långt fram. Det är svårt tycker han och det här kommer vi få traggla med känner jag men några vänstersvängar och vänster halter fick vi till riktigt bra till slut.

Sen blev det apporten för hela slanten. Kilo har flera gånger nu visat att han tycker att en apportering räcker. Om jag gör om momentet blir han väldigt osäker och ser ut att fundera på vad det var gången innan som inte var bra eftersom han får göra om? Det finns flera delar i momentet som vi behöver fixa till och en är återgången till mig. Kilo har fått för sig att han ska stanna någon meter framför mig och glo. Vi testade lite olika saker för att få bort problemet i kväll. Först testade vi att vänta ut honom, det fungerar inte alls! Sedan testade vi att jag klev bakom ett plank när han var på väg ut för att han skulle få full fart in, Kilo begrep nada! Vi vred oss av skratt för han såg verkligen helt underbart korkad ut när han efter gripandet vände om och jag inte längre fanns kvar? ”Öh vart tog du vägen matte?”

Nä det funkade inte heller för trots att jag visade att jag fanns bakom planket så blev det lika dant både andra och tredje gången vi testade. Vi brukar ju skoja om att Kilo är lite korkad…

Testade sedan att visa belöning och sedan liksom ”berätta” för honom när han stannade att nä, gör då så så blir det ingen belöning. Nu blev Kilo oerhört frustrerad och fick total kortslutning i hjärnan. Till slut testade jag att precis när han greppade apporten så kallade jag in honom som inför en vanlig inkallning. DÅ begrep Kilo plötsligt vad det var vi skulle göra 😉 Det är lång väg kvar tills det sitter känner jag men vi tar ett steg i taget.

Efter träningen stannade jag en stund och pratade lite medans övriga fikade. Det är skoj att hinna stanna men det blir så jäkla sent jag kommer hem. I dag blev klockan tjugo i tio och då hade jag inte hunnit äta något. Men i bland är det värt att offra lite för att få ha trevligt!

401950_4246098969799_950032350_n
Inte alltid smartast men rolig att ha med att göra är han i alla fall 🙂

Gratis betyg.

Jaha så var det vardag igen och upp och hoppa på morgonkvisten. Kände mig överkörd av tåget i morse men tog mig ändå upp och det oerhört vackra vädret fick mig att piggna till när jag tog morgonrundan med hundarna.

Jobbet rullade på och när jag kom hem var det alldeles för varmt för att ta en runda med hundarna. I stället fick de varsitt tuggben att ligga och gnaga på medan jag röjde lite här hemma. Slängde även i en toning i håret och körde en maskin tvätt, jo då när man vill kan man vara effektiv. När hundarna fått kvällsmat gav vi oss i alla fall ut i skogen en sväng. I dag blev det årspremiär för foppisarna, skönt att inte behöva gå i kängor 🙂

Annars har kvällen varit lugn. Björkarna har ju dragit i gång på allvar och med det börjar min näsa att rinna konstant. Allergi gör mig lite sömnig så jag känner mig mest trött och tar nog en tidig kväll i dag.

Fick lite reaktioner på min inställning att domaren igår var för givmild med höga betyg så jag tänkte försöka förklara hur jag ser på det hela.

Jag gillar inte att få ”gratis”poäng. Gårdagens domare var enligt min mening oerhört generös och gödslade med tior vare sig det var prestationer som var värda det eller inte. För mig blir det lite märkligt. Sååå många gjorde inte moment som skulle belönas med tior i går eller för den delen andra höga betyg. Det gällde i allra högsta grad även mig och Kilo. Så här blev våra poäng.

Plats 10 (10)
Tandvisning 10 (10)
Linförighet 9,5 (7)
Läggande 10 (9)
Inkallning 10 (10)
Ställande 0 (0)
Apport 9 (8)
Hopp 10 (9)
Helhet 10

Betygen inom parentes är vad jag själv skulle sätta på våra moment och som synes skiljer det en del, framför allt på linförigheten. Alltså jag tycker att domarna kan få vara lite extra generösa i klass ett men det får inte gå till överdrift. Av två skäl. Ett, jag tycker man ska hålla sig till regelverket. Det finns regler och det finns relativt tydligt angett vilka avdrag som ska ges vid diverse olika ”fel”. Till exempel så ger i slag i hinder aldrig mer än en 8:a i betyg, hur snyggt momentet än är i övrigt, då tycker jag att man ska hålla sig till det, känns liksom rätt logiskt. Två, om man får tior i betyg på tävling, vad är då oddsen att man försöker förbättra momentet? Jag tycker faktiskt att det är ojust av en domare att ge höga betyg om ekipaget inte enligt regelboken ska ha det. Jag vet att det finns ett antal ekipage som får höga betyg i klass ett men sedan får en chock när de kommer till klass två. Moment som de tidigare fått tior på  i klass ett ger helt plötsligt bara en sexa eller sjua i klass två och föraren förstår, av förklarliga skäl, ingenting?

Ja så jag vill ha rättvisa betyg på det som jag och min hund presterar, jag vill känna att vi presterat så bra så att det faktiskt är värt det där första priset. Av den anledningen är jag som sagt inte helt glad över gårdagens första pris, för jag tycker inte att vi presterade så att vi skulle haft det. Det betyder inte att jag inte tycker att alla övriga med första pris för den domaren inte förtjänar sitt första pris, vi hade alla samma förutsättningar och fick alla lika generösa betyg. Vissa var absolut värda sina tior och ska vara glad och stolta över dem, andra (som jag själv) var inte värda dem i mina ögon men kan så klart välja att vara glada och nöjda ändå. Men för mig blir det konstigt att någon som gör ett mer eller mindre felfritt moment och belönas med högsta betyg får dela det med andra som gör samma moment betydligt sämre men ändå får samma tia? Kalla mig ogin eller tjurskallig, jag står ändå fast vid att jag vill ha rättvisa betyg och jag föredrar faktiskt domare som dömer snålt framför domare som är för generösa.

Årsdebut på lydnadsplanen

I dag var det dax för just årsdebuten på lydnadsplanen. Kändes faktiskt helt lugnt, jag vet att Kilo kan och mitt enda mål med dagen var att platsen skulle fungera.

Vi fick med oss brudarna eftersom de skulle tillbaka hem och det är ju ändå på vägen till Söderköpingsbruksa. Maxen tjurade lite när han inte fick hänga med men de andra tre hoppade glatt in i bilen. I så god tid som jag var i dag har jag nog aldrig tidigare varit. Normalt brukar ju jag inte värma mina hundar utan de har gått bäst när jag tagit dem mer eller mindre direkt från bilen. Men KG är inte som alla andra och kräver helt andra förberedelser 😉 Nu var jag på plats 25 minuter innan lottning trots att lottningen var satt redan till 8:45. Kilo fick hänga med ut och kolla in stället och få se hundar och naturligtvis kvittrade han glatt…

På lottningen drog jag nr 10 av 13, bra eller dåligt, jag har ingen aning. Nu fick jag testa att behöva vänta tillsammans med Kilo, säkert nyttigt att ha testat på det. Men först skulle vi ju genomföra platsen. Vi låg i tredje startgruppen och hade en kant, det kändes ganska skönt faktiskt. Ja och själva momentet gick ju fin, fint. Kilo låg tryggt och bra. En liten vickning på rumpan och ett kort nosande annars precis så som jag vill ha det, duktiga Kilo!

Sen blev det en del väntan då. Passade på att rasta Kilo och tjejerna när vi ändå hade tid över och sedan fick alla tre ligga i bilen en liten stund. När hund nr 5 hade kört sitt program hämtade jag Kilo. Först stod vi bara och kollade och när hunden innan gick in på plan så gick vi till plan bredvid och värmde upp lite. Kilo kändes ganska bra så jag var inte det minsta nervös när vi en stund senare gick in på plan.

Jag kan konstatera att Kilo inte tar linförigheten på så stort allvar. Fritt följ går han nämligen relativt bra men när kopplet åker på verkar han liksom inte tycka att det är lika viktigt att hålla vare sig position eller ögonkontakt längre? Det kändes liksom lite tramsigt från Kilos håll genom hela linförigheten. Läggandet under gång var sedan bra och inkallningen också. Men på ställandet vet jag inte vad Kilo plötsligt siktade in sig på. För när jag kommenderade fot så kastade han sig framåt? Och när jag sa stanna var han i en annan värld och fortsatte att knalla på? Jag klämde i med ett rejält ”stanna” till så att han faktiskt begrep vad vi höll på med, visst vi nollade momentet men jag tror ändå att vi har igen det när vi tävlar nästa gång. Apporten var väl som vanligt, lite tveksamt gripande men sedan sitter han ju där med apporten i mun. Hoppet var inget att direkt anmärka på. Men genom hela programmet kändes Kilo ofokuserad och lite loj?

Men hur som så måste det se bättre ut än det känns. För precis som alla tidigare tävlingar vi har gjort så kom det även i dag fram, för mig, vilt främmande människor och gratulerade mig till en härlig hund och sa att det såg väldigt trevligt ut när vi var inne på plan. Det är ju så klart väldigt roligt att höra och något jag blir väldigt glad över.

Sen blev det en låååång väntan på prisutdelning. Eftersom jag visste att vi nollat ställandet och det andra inte kändes helt hundraprocentigt så tyckte jag egentligen inte att vi var värda något första pris i dag. Men å andra sidan visste jag även att denna domare är väldigt generös med poängen så jag misstänkte nog att vi ändå hade klarat oss. Det visade sig att jag hade rätt för domaren hade varit väldigt generös med poängen och vi slutade på 167 poäng och med det alltså ett första pris.

Nu känns det ju så där att få ett första pris när det egentligen inte känns som om man förtjänat det men som i allt annat så är det domaren som dömmer och det var ju lika för alla. Jag är ju ändå nöjd med Kilo eftersom vi fixade det som vi kom dit för att göra, ligga hela platsen! Kilo fick med andra ord naturligtvis belöning som sig bör, grisöra! På vägen hem stannade vi även och inhandlade en hamburgare åt honom.

1912371_10200958192356116_1689557810877988701_n
Kilo tyckte att två sekunder var på tok för lång tid att behöva vänta på hamburgaren 😉

Kilo var annars riktigt trött på vägen hem och snarkade högljutt där bak i bilen. Hemma hann vi dock bara ta det lugnt en liten stund innan det var dax att åka i väg och simma. Eftersom det är röd dag i dag så fick vi komma in tidigare och det tackar vi så klart för.

Maxen fick simma 20 minuter och blev sedan schamponerad med K.-hex schampot igen. Kilo fick simma 25 minuter och blev även han schamponerad. Matte tänkte ju liksom att han skulle sätta på sig lite päls igen och ren päls växer ju bättre så i dag blev det rengöring.

1982220_10200959625511944_1288757963892509339_n
Kilo sugen på att skutta i under Maxens simtid.

Vi åkte förbi Anne en sväng på vägen hem och lämnade lite saker som hon skulle ha. Lyckades även övertala henne till en liten Danmarkstripp, fast okej, hon var inte så svår övertalad direkt 😉 Sen bar det av hemåt för att äta lite och så gjorde vi ett ryck med hundhuset så att det nu är rent och fint till morgondagen. Väggarna är väl inte direkt snyggt målade men lite ljusare blev det ju och det duger fint till hundarna.

Och i morgon är det dax att ta sig till jobbet igen, tycker nog att ledigheten var lite väl kort om jag får säga min mening 😉

Ljust

Sovmorgon, gud så skönt! Grejade lite här hemma och käkade frukost i lugn och ro. Henrik drog i väg på folkrace så grabbarna och jag var själva hemma. När vi kände oss klara så gick i väg på en rejält förmiddagsrunda. Vi lufsade runt i skogen runt skärsjön och när vi stötte på lite murklor igen så blev det visst en full påse igen.

1625548_10200946712029115_4809482523877004627_n
Det var rejält dimmigt på morgonen och förmiddagen. Fast det var nog bra det för då var det ju relativt svalt ute, under dagen blev det sedan strålande sol och blå himmel och enligt hundarna alldeles för varmt 😉

Rensade och gjorde i ordning murklorna som nu ligger ute i ladugården på tork. Sen gick jag faktiskt ut och la mig i solsängen med en ljudbok i öronen medan hundarna låg i skuggan och knaprade på lite ben. Efter att ha slöat en bra stund, det var så skönt att bara ligga och göra ingenting! så satte jag i gång och började måla lite. Hade kanske varit vettigare att måla i hallen men nu blev det i stället hundarnas hus i hundgården som fick sig en del kladd på väggarna. Hundhuset är ju inte världens bästa hus men det håller tätt och hundarna torra om det blir dåligt väder när de är ute i hundgården så det fyller sin funktion. I torsdags tvättade jag ju alla filtar och fällar som är där ute och sopade rent. Men det är ganska mörkt där inne så nu målar jag båda kortsidorna i vitt så blir det lite ljusare och trevligare förhoppningsvis. Tror visserligen inte att hundarna bryr sig så där jättemycket men det känns trevligare om det är lite mysigt där inne.

Vid fyra hade Henrik kommit hem och vi knallade bort till Tommy och Anette för att käka middag tillsammans med Emma, Ante, Hanna och Henry som också var där. Det blev grillat som avslutades med kladdkaketårta, mums. Sen blev det altanhäng med ett glas bubbel i solen, härligt!

10270769_10200947715454200_3551510369912873393_n
Bubbel i solen 🙂

Funderar nu på om jag eventuellt ska ge mig i väg på en tripp till Stockholm i morgon för att kika på utställningen eller om jag ska vara hemma och kanske få något gjort?!

Spår, lydnad och murklor.

I morse bar det av mot Ringarum, igen… I dag var det spår som stod på schemat. Jag var där prick åtta och fick genast gå ut en spår tillsammans med Eva som är viltspårdomare. Lärorikt att få gå med en utbildad domare och kunna ta del av hennes kunskap 🙂 Spåret var jättetrevligt men både kuperat och svårt för oss tvåbeningar att fixa, hunden som sedan gick det fixade det nog utan bekymmer gissar jag.

Då spåret vi gick ut låg långt bort och vi gick dit i stället för att ta bilen så kom vi ganska sent tillbaka och de flesta andra på kursen hade börjat fika. Jag kände dock att grabbarna behövde få rasta sig innan jag själv fikade/intog frukost så vi gick i väg utmed vägen. Kilo var i sitt ässe och kvittrade på… Sen blev det fika, hundarna fick vara med ute i omgångar. När spåren lagt till sig hängde jag på Cari och Lasse på Almas spår och hon spårade jättefint 🙂 Direkt efteråt var det Kilos tur att gå sitt spår. Vi fick med oss Lennart som skulle komma med tips och råd.

Kilos spår var ca 400 meter skulle jag gissa på, alltså en bit längre än han tidigare har gått. Det låg ett spårslut bara ca 30 m från vår spårstart och Kilo vindade först in det innan jag tog tillbaka honom och visade honom uppsparksplatsen. Då tuffade han i väg och spårade fint tills det blev en vinkel. Där snurrade han runt och var ganska lost ett tag och jag fick peppa honom lite för att han skulle fortsätta jobba en när han hittade spåret igen så var det inga tveksamheter. Bara ca 30 meter från spårslutet var det en liten knix igen och där hamnade Kilo lite till höger om spåret och drev i väg. Dit vi hamnade fanns ingen vittring av spåret och Kilo blev efter ett tag väldigt frågande och passiv och jag fick verkligen jobba på att peppa honom för att han skulle återuppta letandet av spåret. Han hittade det till slut och tog sig till slutet och klöven är ju alltid intressant.

Lennart tyckte att jag skulle öka på peppningen i spåret även när Kilo spårar bra men jag är inte helt säker på att det är rätt sätt att få Kilo att ta egna initiativ? Men vi får väl testa så ser vi hur Kilo svarar på det. Jag är i alla fall nöjd med Kilos spår, han blir säkrare och säkrare och tar för sig mer så det här ska bli skoj att följa och fortsätta träna. Funderar på om vi ska försöka lägga något spår här hemma nu i påsk kanske, vi får väl se om tiden räcker till.

10171105_10200946710589079_548783423527093333_n
Stannade på vägen från spåren på ett vitsippefält, ångrar att jag inte hade med mig den riktiga kameran och frågan är väl om blommorna finns kvar nästa helg?

När jag åkte hemåt passade jag på att stanna på Söderköpingsbrukshundsklubb. Tog ut Kilo och la en plats med honom. Inga andra hundar på plan men några stycken utanför vid stugan så lite, lite störning var det i alla fall. Kilo låg bra så det känns skönt! När vi sedan ändå var där så passade jag på att köra igenom nästan hela ettan, det blev ingen apport då jag inte hade någon med mig. Överlag skötte sig Kilo bra, det är linförigheten som inte var så som jag önskar. Måste ta mig i kragen och träna det lite mer kontinuerligt igen.

Sen bar det av hemmåt med bara ett kort stopp på Rusta där jag inhandlade färg och material för att kunna måla om i hallen här hemma och förhoppningsvis räcker det även till att måla lite i hundhuset så blir det lite ljusare där inne.

Hemma kände jag mig jättetrött så jag beslutade mig för att ta en promenad med grabbarna direkt för hade jag satt mig ner så hade jag nog somnat. Benen kändes som stumma klumpar att stövla fram på, fattar faktiskt ingenting? Hittade dock lite murklor och plockade dessa och testade sedan att gå in på ett nytt ställe för att se om det fanns mer, det fanns det! Det blev 3-4 liter med murklor innan jag var tvungen att ge upp då jag inte hade nått mer att bära dem i 😉 Hundarna suckade och tyckte att det trist att matte återigen stod där med röven i vädret för att plocka nått, i deras ögon, obegripligt 😉

I morgon ska jag ha sovmorgon, det ska bli väldigt skönt!

 

Roliga Kilo

I dag bar det av till Ringarum, igen…. Blir många resor åt det håller nu när det är både lydnadskur och spårkurs men det får det vara värt, med ett undantag, köerna i Söderköping!!! Jag HATAR bilköer! Så vansinnigt frustrerande att bara stå där.

Nåja båda hundarna fick hänga med i dag. Vi började träningen med att köra en tävlingsmässig platsliggning. Kilo låg bra, halleluja!!! Känns skönt att ha fått ett sådant här genrep inför tävlingen. Det var peppar, peppar länge sedan Kilo gick upp på platsen nu, men man vet så klart inte, tävling är alltid tävling och mina nerver kommer så klart att påverka hur mycket jag än försöker att hålla dem i styr.

10273656_853875431294281_2118231231044943448_n
Kvällens platsliggning. Foto Lorna Harnell

Sen blev vi kommenderade genom hela klass 1 av Caroline. Jag försökte att förbereda KG tävlingsmässigt och testade att lägga/visa en externbelöning. Det fixar inte KG kan vi konstatera! Han blev helt besatt av den externa belöningen och gick hiskeligt dåligt i linförigheten. Muttrade lite på honom och resten av programmet var bättre men han var fortsatt alldeles för ofokuserad på uppgiften och för fokuserad på externbelöningen. Lärdom, ingen externbelöning på tävlingen!

Efteråt tränade vi lite allt möjligt med fokus på momenten i klass två. Apporteringen släpper lite, lite varje gång och det känns helt fantastiskt. Rutan är han faktiskt riktigt, riktigt duktig på 🙂 Vi behöver fortfarande befästa placeringen i rutan mer men överlag så känns momentet nästan klart inför tvåan 🙂 och vi är ute och skickar på nästan 25 meters avstånd redan, alltså nästan som i klass tre. Hoppet körde vi också några repetitioner av nu när det ändå fanns ett hinder. Det känns inte som en omöjlighet att få till det ganska bra och relativt snabbt. Ja och så lite fjärr då. Den tar ju längre tid och jag måste vara petigare och inte släppa igenom något trampande. Men vi är på god väg. Numera får vi till riktigt bra uppsitt på ca 2 meters håll 🙂

Överlag var Kilo riktigt skoj att träna med i dag, han gav verkligen allt. Gräs och lera skvätte under tassarna på honom när han drog mot rutan i full fart och han gjorde några riktigt fina hopp/stå med bra tryck. Fast han blev också ganska trött, så efter ett tag lät jag honom få gå till bilen och vila och så fick Maxen komma ut på plan en stund i stället. Någon träning med honom kan man väl inte tala om men något skick till rutan, lite fjärr och några apporteringar lekte vi i alla fall med och godis är gott hälsar Maxen och utför glatt det matte ber honom om, om än med tjuvstarter och lite slarv 😉 När alla var klara tog jag med mig Maxen ut på ett fält för att rasta honom lite så han fått sitta en del i bilen och han strosade väl runt och nosade lite men rasta sig, näpp sa han.

Vi åkte hemåt sedan för jag fick en djävulsk huvudvärk, tur att det bara är halv arbetsdag i morgon och sedan fyra dagar ledigt!!!

Trött och teori

Åhh jag blir tokig på att vakna så jäkla tidigt varenda dag?! Jag vaknar vid tio i fem varje dag just nu och det driver mig till vansinne. Pigg är jag dessutom när jag vaknar men jag bara totalvägrar att gå upp vilket resulterar i att jag är skittrött när klockan väl ringer för då har jag ju precis börjat slumra in igen.

Hundarna fick i alla fall sin vanliga frukost och sedan en runda i skogen. När man väl kommer upp och ut önskar man ju att man slapp åka vidare till jobbet för uj så härligt det är ute nu i vårtider! Skulle mycket hellre ägna dagarna åt att plantera ut mina nya björnbärsbuskar som jag inhandlade i Ullared 😉 eller måla om i hallen, eller städa ur hundarnas hus i hundgården ordentligt och kanske få dit lite färg där med, men nä jobb stod på agendan.

På eftermiddagen blev vi alla väldigt trötta på jobbet, dålig ventilation kanske? När jag kom hem så kastade jag mig mer eller mindre ut i skogen med hundarna för att i alla fall hinna med en 40 minuters runda i skogen och få lite luft och samla lite kraft. Ja för sedan bar det av till Ringarum där det var dax för teroikväll med spårcirkeln. Jag samåkte med Sanna och det var nog tur att det var hon som körde i dag för satan vad trött jag var! Själva teorin var intressant även om det var mycket tänk om hur man skulle agera utifrån om man var jägare, vilket jag ju inte är. Men eftersom jag tycker att det mesta med hund är intressant så måste jag säga att jag lärde mig en hel del och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att vara med på någon jakt någon gång, fast att skjuta själv och ta jägarexamen skulle jag nog aldrig fixa, det är jag för larvig för. Men det är spännande att lära sig mer om andra aktiviteter som finns med hund, oavsett vad det gäller.

På fredag ska vi spåra igen, Kilo och jag. Ska bli spännande att se vad han kommer ihåg och om det är något som har fått mogna hos honom nu när det gått nästan två veckor sedan sist. Henrik kommer vara borta under fredagen så jag funderar på om jag ska ta och testa någon ny promenadslinga med hundarna efter spåret?

10151415_10200925855427713_3256969069070719645_n
Härliga vår!

Uppföljning öron och hörsel

Rörig dag på jobbet som innebar möten och mötet resulterade i nya arbetsuppgifter, vi får väl se hur det här slutar…

Fick i alla fall sluta tidigare i dag för att hinna till veterinären med Maxen som skulle kolla sina öron igen. Två veckor sedan vi konstaterade öroninflammation och sedan dess har vi ju alltså behandlat med Surolan och EDTA öronrens. Öronen har varit rena men ändå lite röda så nu följde vi upp och kontrollerade att allt såg bra ut. Det gjorde det men Therese höll med om att öronlapparna fortfarande var lite röda och tjockare än normalt så nu skulle vi sluta med Surolan och i stället ska jag i morgon hämta ut ett nytt preparat som ska smöja öronen en gång i veckan så får vi se om rodnaden lägger sig. Snabbt besök i dag, vi var ute på mindre än en kvart.

Max hörsel är fortfarande inte tillbaka helt. Han hör bättre nu än han gjorde för två veckor sedan (då var han ju i princip döv) men som sagt det är inte helt bra. Therese sa att en del av öronmedlet låg fortfarande som ett ”lock” över trumhinnan och när det försvinner så kan hörseln förbättras ytterligare om vi har tur men troligen så får vi leva med att Maxen numera har nedsatt hörsel. Inte hela världen som sagt och eftersom han nu hör när man höjer rösten lite så ser jag det inte som något direkt problem.

På vägen hem bestämde jag mig för att ta vägen över Grensholm för att göra ett försök att fota alla hjortar som brukar gå där. Fast i dag lös dom så klart med sin frånvaro 😦 Jag såg den stora hjorden på långt håll men hade ingen möjlighet att ta mig dit med bilen. En bit bort hittade jag dock en mindre flock (29 djur) så jag tog några bilder, mest för sakens skull.

10259737_10200925830107080_5880368818582556785_n
Hjortar i mängder och då är det här bara den lilla flocken.

Lite sur över att jag inte kom åt den stora flocken beslutade jag mig för att stanna i Finspång för att fota lite vid Järntemplet. Det finns verkligen några vackra pärlor även här på hemmaplan, fast jag föredrar att upptäcka nya vackra platser på andra ställen av någon anledning 😉

10174985_10200925612581642_7976186824876450409_n
Järntemplet med bästa hundarna framför.
”Järntemplet är gjort i Finspång under
konstgjutnings- epoken 1827 – 1882 av Erik
Gustav Göthe. 1907 flyttades templet till nuvarande
plats.”

När vi strosat runt lite vid templet, kameran hade fått testa lite olika inställningar och hundarna hade rastat sig åkte vi hemåt. Eftersom vi skulle simma i kväll så blev det ingen mer motion för grabbarna men jag kastade ut lite foder på gräsmattan så att de fick sysselsätta sig med att snoka rätt på kulorna en stund. Maxen valde att fortsätta vara ute, liggandes i bilen och Kilo växlade mellan att hålla mig sällskap och att ligga ute på trappen.

På kvällen blev då sim som vanligt på måndagarna. Maxen simmade 13 minuter och blev sedan schamponerad med K-hex schampo. Eftersom det ska sitta i i 10 minuter fick vi korta ner hans simtid för att hinna. Kilo fick simma 20 minuter tillsammans med Henrik och det är lite konstigt tycker han och kastar långa blickar åt mitt och Maxens håll där vi står och blaskar med schampot 😉

Sena blev vi i kväll också så nu är det bäst att krypa ner i sängen så det åtminstone blir några timmar med sömn i natt!

Planering

Alltså det är alldeles för några helger och för lite semesterdagar i mitt liv för att jag ska vara nöjd! Hur tusan ska man hinna med allt man vill göra, det är ju värdelöst att behöva välja hela tiden och framför allt att behöva välja bort 😦

Semesterplaneringen ligger ju på tapeten just nu. Här är ju ett stort problem mitt jobb då jag vill ha semester i augusti men då har vi som mest att göra och terminen drar igång, inte direkt lämpligt att ha semester då med andra ord… Men alltså jag vägrar att ha semester i juli. Att åka med husvagnen till en överfull camping, nä det är inte semester för mig, det är inte det jag ser fram emot och jobbar för hela året. Att ta sig till Böda i år verkar vi därför få räkna bort eftersom dom dessutom stänger campingen redan sista augusti? Hade de haft öppet som vanligt hade vi ju kunnat åka i början av september, det brukar vara jättefint där den perioden.

Henriks arbetsgivare är ju glad åt att vi alltid vill ha sen semester då det passar utmärkt med att alla andra vill ha i just juli men hur ska vi få i hop det här i år?!

Just nu håller jag därför på att planera sönder hela juni (och för den delen även maj..) för att klämma  in saker som vi inte kommer kunna göra senare under sommaren. Funderar  till exempel på om inte en kort tripp till Böda skulle kunna vara en alternativ vid Valborg?! Jaja det brukar ju lösa sig till slut, jag ska nog komma iväg både till Böda, fjällen, Byske och WDS i Helsingfors på ett eller annat sätt 😉

Nått jag däremot kan glädja mig åt är ju att det närmar sig rasspecialen i Degerfors 🙂 Vi räknar med att ha några dagar med husvagnen där eftersom det ju är ledigt på torsdagen och klämdag på fredagen, perfekt! Lite synd att jag kommer missa Norrköping, igen… Begriper inte att jag alltid ska missa den utställningen som är absolut närmast när jag gladeligen kan åka 200 mil enkel resa för utställningar annars?! Om det blir något att ställa i Degerfors får vi väl dock ta oss en funderare på? Kilo är avfälld, visserligen inte lika illa som i Byske förra året men långt i från utställningskondion. Nu är det ju dock 7 veckor kvar så förhoppningsvis hinner han få på sig ett strå eller två till dess. Maxen är ju pensionerad så… 😉

I övrigt har jag faktiskt inte en enda utställning inplanerad? Jag har lovat att vi ska till Västerås för Flisan och Diva ska visa upp sig där. Lidköping funderar jag på att skippa och i stället klämma in en lydnadstävling, jag har ju ändå inget att ställa och tycker ju inte att inomhus är lika skoj som utomhus. Hässleholm kommer jag nog också att missa men Österbybruk kanske man skulle försöka ta sig i väg på, utan hund då. Pia får vi komma och bo hos dig? 😉 Avesta brukar jag ju åka till men fick jag välja skulle jag hellre åka till Danmark den helgen… Borås ligger risigt till för då kanske jag kan få med mig Henrik upp till fjällen för en helgs vandring, men berätta inget för honom för det vet han inte om 😛 Askersund och Köping ska jag väl i alla fall kunna ta mig till men sedan missar jag tredagars i Jönköping eftersom det krockar med Frida lägret och då väljer jag det i stället. Ja och sedan är det ju då WDS och Byske och huxflux så är sommaren slut?!

På tal om utställningar kan vi glädja oss åt att Kilos bror Kodak borta i USA gick och vann sin klass på deras Nationals!!! Vi hoppas ju att kunna ta oss dit om två år för att själva besöka Nationals (dock utan hund), vi får väl se om vi lyckas planera in det 😉

1013822_496961750425817_2682994587339584954_n
Stulen bild från Cindys facebooksida. Bernerdalens Kodak tillsammans med ägare/handler Cindy Switzler och domare Jens Ramsing som ju förövrigt är från Danmark. Grattis, grattis säger vi och är mycket stolta över Kilos bror over there 🙂

Effektiv

I dag har vi varit duktiga!

Efter jobbet tog jag ut hundarna för att gå en sväng men först blev det ett kort pass träning på gräsmattan. Kilo fick köra apportering till att börja med. Jag börjar se ett mönster och får nog fundera på hur vi ska lösa detta?

Första gången jag skickar honom på apporten är det full fart ut, han griper skapligt men är lite tveksam in, kommer dock när man lockar. Andra gången är väldigt seg ut, den här gången tog han sig inte ens fram till apporten innan han stannade och tittar frågande på mig.  Det är sedan inte alls lätt att få honom att verkligen ta den trots att jag försöker stötta honom. Tror att vi ska köra mer med övningen att det ligger godis bakom som han får ta när han hämtat apporten, det borde bli tydligt och bra för liten KG hjärna 😉

Sen körde vi lite rutan. Första skicket hamnade han visserligen i rutan men grunt. Försökte då få in honom bättre i rutan men se då blev det totalt kaos i KGs hjärna. Lärdom av det är att vi inte bara måste lära in rutan utan även behöver ta tag i dirigering! Körde sedan en del hopp/stå och det tycker KG är jätteskoj, speciellt när vi kör det ute så det blir lite mer fart i det hela. Här är svårigheten att få honom att börja stanna längre i från mig och det måste vi verkligen ta tag i nu så att han inte låser sig på ett visst avstånd. Vi avslutade med lite fjärr som bitvis var lysande och bitvis var oerhört seg och ”trampig”. Det har jag bestämt mig för att inte släppa igenom så Kilo fick ta en liten paus när han fuskade och så lekte jag lite med Maxen under tiden för att Kilo skulle bli lite sotis 😉

Sen blev det så en timmes promenad i skogen och därefter åkte Henrik och jag för att veckohandla. Så tråkigt men skönt när det är över. Hemma var jag effektiv och lagade både middag i form av kycklingsoppa med linser och dessutom en kycklingpaj med chili så det blev ett gäng matlådor. Avslutade det hela med att baka en tigerkaka också. I morgon är det äntligen fredag men det känns som om helgen kommer gå så fort och någon vila är det inte inplanerat så jag får väl i stället se fram emot nästa vecka som är kortvecka!

Hundigt

Puh i dag blev det körigt!

Det var tursamt nog uppehåll på morgonrundan med hundarna och när jag skulle åka till jobbet så dom fick sitta ute i hundgården, där är dom nöjdast! Sen skulle Henrik åka hem på lunchen för att rasta och eftersom det började regna ringde jag honom och sa att grabbarna kunde vara inne på eftermiddagen. När jag sedan slutade jobbet så vräkte regnet fortfarande ner så det kändes ganska bra att ha hela eftermiddagen/kvällen inbokad med aktivering för grabbarna, inomhus!

Det blev snabbt ombyte och packande och så gav vi oss i väg. Första anhalten var till Marie då det var dax för Maxen att få massage igen. Att vi nu är på nytt ställe bryr sig inte Maxen om , han känner igen Marie och lägger sig snällt tillrätta på hennes madrass och somnar sedan i vanlig ordning under behandlingen. Marie och jag hann avverka en massa ämnen under tiden eller vad sägs om hypnos, tjänstledighet, mental träning, minne, sjuka hundar, resor osv 😉

Maxen kändes okej tyckte Marie, lite knaster runt skuldrorna men annars relativt mjuk och bra. Berättade att vi börjat med grönläppad mussla och msm men att jag hittills inte sett någon större förändring åt det  men inte heller någon försämring. Vi fortsätter så här tills tabletterna tar slut och tar sedan ställning till om vi ska fortsätta eller gå tillbaka till den vanliga glukosaminen?

Direkt efter Maxens massage bar det av på träning med Kilo. Nu blev vi ju en timme sena till kursen men jag valde ändå att åka dit för att köra igenom lite saker. Kilo kändes ganska bra. Vi körde några platsliggningar varav en med andra hundar. Han låg utan bekymmer men ville gärna vrida huvudet bakåt för att kika på de som tränade en bit bort, vilket inte är okej. Att han ligger och kikar bryr jag mig i dagsläget inte om men att vrida hela skallen bakåt känns allt för risktfyllt att släppa igenom, risken för att han ska glömma bort vad vi sysslar med är överhängande. I övrigt känns platsen nu betydligt mer stabil, skönt!

Det blev även en del fjärr, lite fritt följ, lite hopp/stå och ingångar och så en hel del apportering. Nått har verkligen lossnat där och det var faktiskt med bra fart som Kilo sprang ut till apporten! Sen är gripandet och återgången till mig inte vad jag önskar i dagsläget men vi kan ju inte fixa allt på en gång. Vi testade två övningar med Kilo. En med godis bakom som han fick varsågod på när han kom in med apporten, det köpte han riktigt bra. Sen en övning som vi testade ute ( vi var i ladan i kväll pga regnet) där jag kastar, kommenderar och när Kilo är på väg ut så hoppar jag bakom knuten. Detta för att han ska få upp farten på både gripandet och återgången, det funkade skapligt men jag tror inte att Kilo riktigt förstod vad vi gjorde.

Allt som allt är jag nöjd med honom i dag och ser fram emot att tävla ganska snart. Funderar också på om jag ska anmäla till något mer men frågan är bara när jag ska få till det?

 

Regn

Vilket tråkigt väder det varit i dag. Har nog blivit bortskämd med finväder i för många dagar nu för jag blev på riktigt dåligt humör när det började regna.

När jag kom hem från jobbet vräkte det ner så jag bestämde mig för att låta bli att ta en långpromenad. Det är verkligen inte ofta som jag låter vädret stoppa mig från att ge hundarna motion men i dag kände jag bara att nä, jag vill inte vara ute! I stället fick det bli lite träning inne för Kilo. Vi körde fjärren och nu börjar verkligen uppsitten att bli riktigt fina 🙂 Jag har också kunnat börja backa ut från honom och ändå få bra uppsittanden! När vi tränat färdigt letade jag fram varsitt tuggben till hundarna och det hade dom att göra med i över en halvtimme. Vid halv åtta när jag tittade ut så var det plötsligt uppehåll så jag slängde på mig kläder och så tog vi en halvtimmes runda i skogen, lite motion med andra ord. Vi hade en jäkla tur för när vi kom tillbaka hem så började det att regna igen.

Tyvärr verkar det som att det ska vara skitväder i morgon också 😦

Mera spår

Som sagt ingen sovmorgon denna helg inte. Spårkurs i dag också och i dag fick vi sällskap i bilen av Sanna och Linus som också går denna kurs. Grabbarna muttrade lite på varandra men kom sedan till ro i bilen, skönt med hanhundar som inte måste gruffa!

Framme i skogen fick vi gå ut en spår tillsammans och sedan hjälpte jag Evelin, som är en av kursledarna på kursen, att gå ut ytterligare tre spår, varav ett var ett fullångt. Efter det blev det lite väntan på att spåren skulle ligga till sig och då passade vi så klart på att fika och hundarna fick komma ut ur bilen och vara med. Kilo kom helt klart i håg att det varit roligt i går för han var väldigt exalterad när han skulle få komma ut ur bilen! Med andra ord han lät som en nötskrika…

Sen blev det då Kilos tur att spåra och vårt spår låg långt bort så vi tog bilen dit. I dag hängde kursledare Sören med oss för att se hur Kilo skötte sig. Spåret var en bit längre än i går men inte alls långt, kanske 200 meter eller så. Kilo tog ganska snabbt upp spåret men han är som sagt ganska fjantig, vill ha stöd och bekräftelse på att han gör rätt, mattes lilla velputte 😉 Efter ca 50 m kom han till ett träd som låg tvärs över spåret och normalt sätt, om vi bara var ute och gick, skulle han ju bara skutta över utan att fråga, men nu blev det visst väldigt besvärligt i Kilos hjärna. Att han hade koll på att spåret gick över syntes tydligt, han vädrade både på stammen och under för att se hur han eventuellt skulle kunna följa det. Han valde sedan att följa stammen men återvände så han märkte att spåret inte gick ditåt, sedan vände han upp mot mig och tog en lov bakåt i spåret för att liksom kolla. Sören tyckte jag kunde stötta honom över stammen så när Kilo återvände dit sa jag bara ”ja då kör vi” till Kilo så flög han över och fortsatte spåra.

Resten av spåret gick fint, han drog visserligen en del ut mot vänster men det berodde på att spåret drivit i väg lite i vinden, när vi kom nedåt i en gryta så visade han tydligt vart spårkärnan var. Fram till klöven var sedan inga bekymmer och själva klöven markerar han tydligt. Vi lekte lite med klöven och sedan fick han bära tillbaka den till bilen efter avselning.

 1724851_10200894480003347_1417718026_n
Jodå lite stolt blir han allt när han hittar klöven och än mer stolt när han får spatsera utanför bilen med klöven i munnen framför en mycket avundsjuk Max 😉

10172668_10200894480923370_1407704508_n
Tillbaka vid grillplatsen hittade Maxen lagret med rådjursklövar, tror att han gärna hade satt i sig en eller tre men matte säger no no och kommer med skräck ihåg sist som Maxen svalde en hjortklöv hel, det blev en dyr helg…

När Sanna och Linus också gått sitt spår åkte vi tillbaka hemåt. Vi var hemma lite tidigare i dag och det var ganska skönt. Hundarna var ganska trötta trots att dom ju inte gjort så mycket så dom låg och vilade en stund medan jag fick för mig att jag skulle fylla på förrådet av fikabröd i frysen. Det blev morotsmuffins och någon småkaka med pepparmintschoklad, helt okej. Maxen låg precis vid spisen som vanligt så när jag väntade på att kakorna skulle gräddas passade jag på att borsta igenom honom. När kakorna var klara fortsatte jag att snygga till honom och gick sedan ut och klippte klor samt ansade tassar och öron på båda två så nu ser de skapligt prydliga ut igen. Passade på att göra några rutskick med Kilo också när vi nu ändå var ute samt körde några fjärrskiften.

Vid femtiden åkte Maxen och jag ner till stallet, Kilo fick springa bredvid 😉 Det blev sedan en tur på Zvea i skogen med hundarna springandes bredvid. Zvea kändes lite ömfotad och jag funderar på om det bara var att hon är nyverkad eller om det är någon jäkla hovböld på gång igen? Det märktes bara i nedförsbackarna men nått var det ju.

Så var helgen slut och i morgon blir det jobb igen. Förkylningen är visserligen inte helt borta men nu vare sig orkar jag eller tycker mig ha råd att stanna hemma nått mer!

Viltspår och funderingar på packning?

I morse ringde klockan tidigt, det var nämligen dax att åka på första spårträffen med Kilo. Maxen fick hänga med som sällskapsherre och mingla lite bland övriga deltagare 😉

Jag lyckades faktiskt få ner det mesta som jag hade planerat i ryggsäcken och kom i väg bara 10 minuter senare än jag tänkt mig, ganska bra alltså. Var på plats utanför Ringarum precis klockan åtta, allså exakt när vi skulle börja 😉

Vi fick börja med att se hur vi skulle gå ut spår, sen fick vi testa att bloda och dra klöv på några spår och efter det hängde vi vid grillplatsen ett tag i väntan på att spåren skulle ligga till sig. Vid grillplatsen passade jag på att äta frukost, äggmackor och varmchoklad, precis som det ska vara när man är ute i skogen. Max och Kilo var med ute och tiggde korv och annat av alla de kom åt. Kilo behövde ju dessutom vara med ute så att han hann lugna ner sig och få koll på läget innan vi skulle spåra, tveksamt om han hade kunnat koncentrera sig annars?

spår
Vi väntan på att spåren ska ligga till sig och den utnyttjade vi till att fika. Hundarna var så klart med och minglade. Skoj att både Lotta och Cari som vi går lydnadskurs med även är med på denna kurs 🙂

Efter lite väntan så blev det Kilos tur och vi fick med oss en herre vid namn Kjell som är rutinerad och som skulle hjälpa oss. Han frågade om Kilo spårat tidigare och jag berättade att han bara testat en gång tidigare, i höstas. Kjell frågade då hur Kilo verkat och jag berättade att jag tyckte att han spårat ganska okej och att han framför allt hade varit lätt att läsa. Med det berättat så plockade jag ut Kilo från bilen och så gick vi bort mot spårstarten. När Kilo fått på sig selen och gick mot platsen som var uppsparkad och blodad åkte näsan genast ner i backen, det här var visst nått intressant!

Ytterst tveksamt gick han sedan runt lite, tittade lite frågande på mig, stoppade ner näsan, tittade på mig igen och så vidare. Men sedan var det som att något klack till och han gav sig av i spåret 🙂 Han spårade riktigt fint i kanske 30 meter och då kom vi till ett vält trä med ett hål i marken och precis där gick spåret (det såg jag för det satt en snitsel där), det var jätteäckligt tyckte Kilo och både jag och Kjell tror att det varit något djur där och bökat runt, troligen en grävling. Men efter lite stöd så tog sig Kilo förbi och fortsatte spåra. Han tappade spåret kort efter detta hål och cirklade då runt ganska stort åt vänster, han följde spåret bakåt en liten bit men insåg att det var galet och kom till slut rätt igen. Spåret gick i en böj (det skulle vara en vinkel där men man hade lagt det lite snällare och gjort en böj till Kilo) och där trasslade han ett tag igen innan han fick fatt i spåret och gick vidare. Klöven som låg som slut missade han först och fortsatte att spåra där spårläggarna gått ut men insåg att blodet var slut och vände tillbaka och hittade klöven, jubel och fest så klart 🙂

Faktum med att jag är glatt överraskad över hur pass bra han ändå spårade! Kjell trodde inte att vi skulle ha några bekymmer med att lära Kilo att spåra (och det tror inte jag heller att vi kommer ha) men tyckte vi skulle fortsätta att köra ganska korta spår några gånger så att vi kunde vara säkra på att Kilo alltid lyckades och på så sätt bygga självförtroende. Ja för Kilo är ju inte så självständig så här utan frågar ju mig ”om lov” och om det verkligen är säkert att han gör rätt? Så jag tror absolut att det kan bli bra med några korta spår för att låta honom lyckas ganska snabbt 🙂

Vi hängde kvar ett tag till i skogen, pratade med folk, hade det skönt i solen och stämde av så att alla datum jag hade var rätt. Vid halv ett åkte vi hemåt med det blev ju några stopp på vägen hem….

Först blev det stopp på Granngården i Norrköping som öppnat i nya lokaler, billigt foder, ja tack 😉 När jag ändå var i trakten så blev det en snabb sväng på City Gross också, märgben till grabbarna och lite kött till Henrik och mig. Sen åkte jag då till XXL eftersom jag i torsdags såg att de hade en väldigt intressant Lundhagsryggsäck nedsatt denna vecka. Från 2400 kr till 999. Ja behöver jag ens säga att den fick följa med hem?! 😉 Nu är jag inte alls säker på att det här är den ryggsäcken som jag ska satsa på men eftersom XXL har 365 dagars öppet köp så valde jag att ta med mig säcken hem för att provpacka och testa att bära med vikt i. Ja för det är ju först då som man kan säga om ryggsäcken sitter bra eller inte.

Naturligtvis har jag testat lite nu på eftermiddagen (vad annars liksom) och jag känner mig inte helt övertygad om att det här är säcken för mig? Först och främst väger den en del, det finns betydligt lättare varianter på marknaden. Fast en lättare håller så klart troligen sämre och kan inte lastas lika tungt. Sen tyckte jag inte att den satt helt bra på ryggen, tills jag hittade hur man ställde in rygglängden och då blev det genast bättre. Dock tycker jag att den klämmer lite runt halsen, eller hur jag nu ska säga. Jag måste nog kika på om det är någon inställning där med? Den största frågan rör dock inte själva säcken utan det som ska vara i den. Jag la i min sovsäck, mitt liggunderlag och tältet och tja det var rätt fullt redan då… Snabbt kunde jag konstatera att jag måste ha en kompressionspåse till tältet, det är inte längre en fundering utan ett krav! Tältet tar nämligen otroligt mycket plats i ryggsäcken annars och så kan vi inte ha det.

Det finns ytterligare en säck som jag spanat på, en betydligt lättare (ungefär halva vikten mot denna Lundhags) men några liter mindre, hmm. Funderar nu på att beställa hem en sådan också och sedan skicka/lämna tillbaka den som känns sämst. Nackdelen är ju att jag först måste betala för båda och alltså ligga ute med pengarna. Ja jag får fundera lite till och testa lite mera. 999 kr är ju annars ett riktigt, riktigt bra pris så det ligger ju Lundhagssäcken till gagn.

Grabbarna har fått en ganska lugn eftermiddag/kväll. Dom fick märgben när vi kom hem och det smaskades det på en bra stund. Sen vilade vi ett tag och på kvällen tog vi en runda i skogen. När vi kom hem från skogen fick dom kvällsmaten ute och Kilo fick gå ett kortare fritt följ samt utföra ett läggande under gång innan han fick sitt varsågod. När kvällsmaten var intagen tränade vi lite apportering och några rutskick. Apporteringen är  verkligenpå väg att lossna känns det som, härligt! Rutan börjar dessutom att kännas riktigt stabilt. Vi gjorde två skick utan belöningspinne och två skick med sedan för att se till att Kilo fortsätter att ha koll på vart i rutan han ska placera sig. Vi avslutade med lite fjärr och i dag fick vi till fin, fina uppsitt på tvåmeters avstånd 🙂

märgben
Gott med märben efter att ha blivit lurad på rådjursklöven 😉

Nu ska vi ha en lugn och skön kväll för i morgon bär det av till spårskogen igen, inga sovmornar här inte!

Tävlingsabstinensen har satt in!

Vad göra när man är sjuk och ska ta det lugnt för att låta den här dumma, dumma förkylningen få läka ut? Tja man kan göra som jag och sätta sig och kika på SBKtävling och drömma sig bort 😉

Att Kilo är klar för klass 1 har jag ju vetat länge, det var han ju redan i höstas om man då bortser från den lilla, men ack så viktiga, platsliggningen. Jag tappade ärligt talat helt lusten att träna och tävla när jag inte kunde få honom att förstå vad det momentet gick ut på. Träningsuppehållet verkar dock ha fått den effekten att Kilo nu har förstått? Våga ropa hej gör jag inte ännu men hoppet lever helt enkelt och när jag kan sikta mot tävling blir jag mycket mer motiverad att ta tag i träningen.

I onsdags åkte jag faktiskt på kursen på kvällen, dumt förvisso med tanke på förkylningen, men det var s värt det! Vi körde länkning och Kilo och jag fick i uppgift att länka hela ettan. Vi började med att lägga in plats tillsammans med Caris Becky, en aussitik som Kilo gillar och hon gillar verkligen honom, en liten utmaning med andra ord. Kilo låg faktiskt bra. En liten vick på rumpan och lite, lite vindande åt Beckys håll men inga tendenser till att gå upp!!

Övriga moment sedan var bra om man bortser från linförigheten som var alldeles för segt, men det är inte så konstigt med tanke på hur lite vi tränat. Jag hjälpte till att kommendera Cari en sväng innan Kilo fick ligga en plats till, nu med aussietiken Alma och med en jättestörning i form av en tokig pudel som rejsade runt, runt. Det var lite för mycket för Kilo som höll på att resa sig. Men en harkling och tillsägelse från mig gjorde att han sjönk tillbaka utan att ha rest sig helt och sedan låg han resten av tiden (3 min) om än med en väldigt lång svanhals 😉

plats
Så här vill vi ha platsen, lugn och fokuserad!

Därefter kommenderade Cari oss igenom hela tvåan också och ta mig tusan men det är faktiskt inte långt bort från att vara startklar där också?! Rutan tjuvade KG på, men han hittade utan bekymmer dit, vi måste dock slipa lite på stoppet 😉 Men det här var en ruta som han inte sett tidigare och han fick ingen hjälp så jag är oerhört nöjd med hans prestation trots tjuvandet! Apporten tar sig, den är absolut inte klar men som sagt det tar sig! Hoppet kom jag på att vi inte kört mer än någon gång tidigare, alltså hopp/sitt/hopp. Så det var med stor förvåning jag såg Kilo utföra det helt okej?! Vem lärde honom det liksom? Fjärren körde jag på nära håll, ca 1 meter, men det är jag inte orolig för, det kommer han fixa snyggt när vi är klara 🙂

Summa summarum så åkte jag hem mer än nöjd med KG liten och anmälde raskt till tävling. Nu återstår väl bara att se om platsen funkar eller inte…. Men tro mig vi ska träna tills det är dax!

uppbunden
Kilo ligger uppbunden medan jag kommenderar Cari och Becky på kursen i onsdags.

Mera öron

Det går framåt i sjukstugan men bra är väl synd att säga att det är… Fast i dag var det inget att välja på, jag var tvungen att gå till jobbet då det stod utbildning på schemat och den här utbildningen ville jag absolut inte missa. Värdelöst nog så var utbildningen ute i Värtahamnen i Stockholm så det blev en väldigt tidig morgon, en lång arbetsdag och sent hem, inte helt optimalt med andra ord. Men det var värt det, för utbildningen var bra och jag lärde mig massor 🙂

Här hemma kan jag glädjande nog meddela att Maxens hörsel nu är på väg tillbaka 😀 Helt bra är det så klart inte ännu men vi ser stor skillnad på vad han uppfattar och reagerar på, härligt! I dag har jag även börjat göra rent öronen med det här speciella öronrenset. Det är ett medel som innehåller nått specifikt (EDTA) för att hjälpa till att bli av med den här bakterien som Maxen alltså har. Jag trodde att det skulle bli riktigt grisigt när jag skulle göra rent med tanke på hur mycket guck som kommit ut bara av örondropparna hittills. Men jag hade helt fel, det var nästan inget som kom ut? Lite meckigt är det att hålla på med öronen flera gånger om dagen och Maxen tycker naturligtvis att det är lite obekvämt, det gör säkert lite ont, men med en köttbulle kan jag lätt muta honom att sitta still medan jag styr med öronen. Nu hoppas jag att han bli helt av med det här och får vara frisk!

max spring
Pigg och glad Max, det är så vi vill ha det 🙂

Sjukstuga i vackert väder

Här har det varit sjukstuga, så trist! I går vaknade jag vid halv fem med idiothuvudvärk och feber, suck. När klockan ringde vid sex var huvudvärken olidlig så jag gick bara upp för att kasta i mig en tablett och ramlade sedan i säng igen. Meddelade min chef att jag blev hemma och somnade sedan om med Maxen sovandes med huvudet på min mage… Nä han får inte vara i sängen men i går morse tyckte han synd om sin matte och det var ärligt rätt skönt att ha någon som myste medan jag mådde skit.

Till slut gick vi i alla fall upp och sedan blev det soffhäng hela förmiddagen. Att bara ligga och göra ingenting är inte alls nått jag uppskattar så jag pysslade med lite allt möjligt men försökte ändå att ta det lugnt och att stanna inomhus. Fast på eftermiddagen kände jag att jag behövde lite luft så grabbarna fick sig äntligen en efterlängtad runda, om än inte i någon vidare fart eller särskilt lång. Kvällen fortsatte att vara stillsam men Henrik såg till att ta en sväng med hundarna så att dom fick lite mer motion.

I dag när jag vaknade var jag fortfarande inte alls på topp. Jag hade lite feber under natten men det var i alla fall borta på morgonen, skönt. Bestämde mig ändå för att stanna hemma en dag till, främst för att jag i morgon har en utbildning i Stockholm och den vill jag verkligen inte missa!

I dag har jag dock mått väldigt mycket bättre! Hostan är kvar och konditionen är puts väck borta känns det som men ingen feber och näsan har slutat att rinna. Så när hundarna började se rastlösa ut på förmiddagen bestämde jag mig för att vi skulle gå ut en sväng. Vädret är ju helt underbart så jag tänkte att lite fotande skulle kunna vara en bra idé och tog med mig kameran. Valde att gå bort till kohagen vid Skärstorp där hundarna fick posera lite men mest springa runt och göra av med lite energi.

med pinne
Bus med en bångstyrig pinne, det är Kilos melodi det.

tittar åt samma håll
Grabbarna spanar.

Kilo porträtt Max pralin
Porträtt av bästa grabbarna.

bad
På vägen hem fick hundarna bada och det var väldigt uppskattat av Maxen.

Det var inte helt lätt att fota. Normalt sett har jag en del ljud som gör att hundarna får fram öronen tills jag ska knäppa bilderna men nu hör ju inte Maxen så då fick jag fnula på nått annat. Upptäckte att han hör visslingar så det gick att använda för att få honom att lyfta upp öronen lite 😉

Än märker jag bara en marginell skillnad på hans hörsel men vi har ju bara kört med örondropparna i ett och ett halvt dygn ännu. I går kväll tyckte både Henrik och jag ändå att vi kunde märka en liten, liten skillnad så hoppet lever om att han ska kunna höra bättre igen.