Aj i öronen

Tja jag var väl inte på topp i morse men bestämde mig ändå för att masa mig i väg till jobbet. Det är dyrt att vara hemma och ligga sjuk så jag bestämde mig för att jag var tillräckligt frisk!

Eftersom Maxens hörsel då har gjort mig fundersam hela helgen så ringde jag Norsholm när de öppnade och sa att jag ville träffa Therese för att kika på öronen. Det visade sig att det fanns en tid 1½ timme senare och efter att jag kollat att jag inte skulle få någon akutavgift (för det hade jag inga planer på att betala) så tog jag raskt den. Ja så det blev till att avsluta det jag höll på med och ge mig av hemåt för att hämta hundarna.

Berättade det jag tycker mig kunna se och har upplevt ang Maxens hörsel och så kikade Therese ner i öronen med en sådan där manick som förstorar. Det var rejält kletigt och svullet nere i hörselgången tydligen, på båda sidorna. Therese tog lite prover med en topps och gick iväg för att kolla på det och när hon kom tillbaka kunde hon konstatera att Maxen hade en rejäl öroninflammation med bakterier 😦 Stackars Maxenpaxen. Nu blev det utskrivet örondroppar och så en sorts öronrengöring special så får vi hoppas att skiten försvinner fortare än fort! Dessvärre var visst dessa bakterier relativt svåra att bli av med så vi får väl se om en kur räcker eller om det får bli fler?

Att öroninflammationen har med hans hörsel att göra är ju lätt att gissa sig till, frågan är om det är enda orsaken eller om det finns fler? Men som sagt vi fixar detta först så får vi se vart det tar vägen framöver?

Att åka till veterinär på arbetstid innebär ju dock att man får jobba lite längre och använda sina surt förvärvade flextimmar, fast det är väl just det som man ska ha dem till.

Snörvel, host och jäkkk.

Redan i fredags var jag rätt risig. Näsan snörvlade, hostan skrällde och jag var inte alls på topp. I går när jag vaknade så hostade jag så jag trodde lungorna skulle komma upp men jag tog mig ändå i väg till bruksan och hjälpte till att figga på Sshks MH. Det var kanske inte helt smart att göra det men har man lovat så har man! Att figga tillsammans med det här gänget är ändå alltid skoj och så fick jag ju träffa pälsbarnbarnet Zeliné också, bara det gjorde det ju värt det 🙂

När jag kom hem tränade jag faktiskt lite kort med Kilo (gick väl på någon sista adrenalinrush eller nått) och han skötte sig fint, även om just apporteringen går lite segt. Vi körde även en plats och den låg han fint på tillsammans med Maxen. Sen gick jag dessutom en runda i skogen med hundarna innan jag däckade inne i soffan. Kvällen blev kort. Halv nio gick jag och la mig, fullständigt väck i både kropp och knopp. Gissar på att jag hade upp mot 40 graders feber och det blev en hemsk natt. Jag frös så jag skakade men samtidigt var jag så varm i ansiktet och bröstet att jag trodde att jag skulle brinna upp.

Vaknade väl en si så där en gång i timmen, flämtande och flåsande och med skräll hosta, blä. Vid halv åtta gick så upp och kände mig ändå en aning bättre. Hundarna skuttade ju glatt upp och tyckte matte var sen med frukosten. Sen blev det en förmiddag i soffan där jag försökte ta det lugnt och bara vara. Det gick ju så där… Vid ett hade jag tröttnat totalt och lackade ur. Solen strålade från en klarblå himmel och hela jag ville bara ut. Kokade därför lite varm choklad, skar upp en apelsin och lastade ner det i klövjan och så tog jag med mig grabbarna bort till Hagsjön där vi tog en paus.

Vädret var som sagt lysande så jag la mig på en en skyddad plats i lä, knäppte på min ljudbok, lät hundarna få varsitt märben och bara njöt i solen. När vi varit där i en halvtimme ringde jag Henrik och frågade om inte han också skulle komma dit och kanske ta med sig lite korv också? Så fick det bli, han åkte visserligen fel först men efter en timme var han på plats, precis lagom till att min bok var slut.

till hagsjön
På väg bort till Hagsjön.

märgben
Kilo njuter av sitt lilla, lilla märgben.

maxen
Maxen håller matte sällskap.

korv
Husse kom med korv och hundarna fick så klart smaka dom med.

lång kg 
Kilo sträcker på sig. Satan så stor han blir vår lilla fjant.

färgklick
Maxenpaxen fick posera uppe på en eka.

Ja vi njöt av korv och av vädret och att bara vara, skönt helt enkelt. Jag gick sedan hem med grabbarna och faktum med att jag mådde bättre när jag kom hem igen. Febern var i alla fall borta, halsen och snoret verkar jag få leva med ett tag till… Jag satsar på att ta mig till jobbet i morgon men statusen på morgonkvisten får avgöra hur det blir.

Hörsel

Sitter och funderar på om Maxen börjar få dålig hörsel? Det finns flera saker som tyder på det men även en del som säger att så inte är fallet.

Det som gör att jag misstänker att han fått sämre hörsel är att han inte längre reagerar när det kommer bilar hit, det har han ju alltid gjort tidigare. Eftersom jag åkt hem på lunchen den här veckan så har jag med förvåning upptäckt att Maxen inte reagerat när jag kommit hem? Ena gången var i tisdags då hundarna var inne på förmiddagen. Kilo mötte mig vid dörren, men Maxen lös med sin frånvaro. Faktum med att jag faktiskt hann börja bli orolig för att nått riktigt hemskt skulle ha hänt när han yrvaket kom tassande ut från vardagsrummet. Både i går och i dag när jag kom hem så har han legat inne i hundhuset och inte kommit ut för ens Kilo gett skall, alltså inte när bilen rullade förbi?

I kväll har jag därför testat att inte ge några kroppssignaler till Maxen utan bara säga kommandon, det gick verkligen inget bra! Nu är ju frågan om det beror på att han inte hör mig eller om det är för att han numera nästan helt går på mitt kroppsspråk? Det bli ju liksom så med åren, hundarna lär sig att tyda varje lite muskelryckning som vi människor gör och eftersom dom  har lättare för att kommunicera på det sättet mot våra muntliga kommandon så är det kanske inte så konstigt att dom hellre använder det sättet att tolka oss.

Men så det som då gör att jag inte är så säker på att det är fel på hörseln. Höga ljud vet jag med säkerhet att han hör. När vi red förra helgen så kom det ett skott och det syntes tydligt att Maxen hörde eftersom han blev lite småstressad av det. Om jag öppnar burken med Hiprextabletterna kommer han genast springande eftersom han förknippar det med godis… Men är det för att han hör eller är det för att han ser att jag går ut i köket där buken står? I kväll när jag testade kommandon så kunde han ju skilja på fot eller stanna kvar, trots att jag verkligen försökte att inte göra någon skillnad förutom just kommandot, fast vad vet jag, jag kanske gör nått kroppsligt som han tolkar ändå?

Henrik kom hem här för en stund sedan och då testade vi genom att en stod i ett rum med Maxen och den andra gick till ett annat rum och ropade på honom. När vi ropade i vanlig samtalston fick vi ingen reaktion men höjde vi rösten lite eller till och med rejält så såg vi ju att han reagerade. Då visade jag att jag hade en köttbulle och kommenderade lite sitt och ligg (och försökte att inte ge några kroppskommandon) och då gick det att få honom att reagera även när jag pratade i vanlig samtalston, ja jag blir då inte klok på det här!

Att han börjar bli äldre är jag ju fullt på det klara med. Det märks på så sätt att han börjar få sådana där härliga och samtidigt fruktansvärt irriterande egenheter. Han gör gärna lite som han vill, blir så där underbart tjurig när han inte får som han vill och tar för sig med en min som säger att han minsann vet precis hur mycket han är värd!

Någon hund som tappat hörseln har jag aldrig haft, så det här känns lite märkligt. Jag har naturligtvis kollat hur öronen ser ut och så men det ser helt normalt ut. Man verkar ju kunna göra något hörseltest på hundar men jag vet inte riktigt vad det skulle göra för skillnad? Skulle han bli helt döv skulle det så klart innebära en del merjobb i form av att jag skulle tveka att ha honom lös i alla situationer som vi i dagsläget har och lite så. Men hörseln känns ändå inte som världens största problem om han nu skulle förlora den.

Någon med erfarenhet av hundar som får sämre hörsel eller som tappat den helt?

Tält

Nu är det här, vårt nya tält 😀

Hämtade det efter att jag rastat hundarna på lunchen och hade ärligt talat mycket hellre åkt och slagit upp tältet än fortsatt tillbaka till jobbet, men men.

Åkte och handlade lite efter jobbet men sedan åkte jag hem och efter att varorna var inpackade så testade jag att slå upp tältet. Trots att det var första gången och jag i vanlig ordning inte läste någon beskrivning så gick det relativt enkelt och snabbt att få upp tältet. Det tog kanske 6-7 minuter och det kan man lätt kapa med hälften nu när jag vet hur det ska vara. Det kommer säkert att ta några gånger innan man får snits på det och kan få tältduken spänd på en gång men får jag bara öva lite så ska det nog gå fint.

Tältet som då alltså är ganska billigt jämfört med många andra fick i alla fall godkänt. Det känns tillräckligt stabilt och invägt på min våg här hemma visade det en vikt på 3,2 kg, samma som det Bergans tältet som jag ju först tänkt mig. Den tar visserligen rätt stor plats så jag får nog tänka till angående ryggsäck men annars tror jag att det kommer duga fint åt mig och Hanna. Funderar på om man kan köpa någon form av kompressionspåse så att man blir av med all luft och därmed sparar lite plats.

10155844_10200845088008578_1931858197_n
Visst ser det fint ut 🙂 Kilo var väldigt intresserad av tältet och gick in för att inspektera så fort han fick en chans.

1964903_10200845753105205_201686570_n
Men in i innertältet fick han inte gå och jösses så sur han blev över det!

1464621_10200845138129831_2074413939_n
Så matte föll till föga och släppte in honom. Ja och han verkade nöjd och ja det finns ju ganska gott om plats över till oss andra.

Tror att det kommer bli bra med plats åt oss alla i detta tält. Två liggunderlag får ju med lätthet plats och jag räknar med att ha Kilo bredvid mig eller möjligen vid fötterna, sovdelen är ändå 2,20 m lång och då långa är ju vare sig Hanna eller jag 😉 Tanken är ju att testa tältet någon eller några gånger i sommar och då kommer ju troligen Maxen att få hänga med också. Vi får väl se om man kan få plats två människor och två berner i innertältet och ändå sova gott? Absiden var i alla fall tillräckligt rymlig för att antingen låta hundarna sova där eller som ju huvudtanken är, att ha ryggsäckarna där. Myggnät till innertältet känns bra om det skulle vara varmt och gott om mygg. Just myggen är ju också orsaken till att jag räknar med att ha Kilo inne i innertältet, han skulle nog annars hellre ligga ute i absiden om han fick välja, men inte kan jag låta honom bli uppäten av myggjäklarna, då ligger jag hellre lite trångt själv!

I övrigt har hundarna så klart fått motion, jag har lagat middag (som inte blev någon hit i dag) och så det roligaste av allt, betalat räkningar. Blä vad trist men nu är det gjort, en månad kvar till nästa gång.

Min hals och näsa har varit på dåligt humör i dag. Vaknade och var jätte slemmig i halsen och har gått och hostat och harklat hela dagen. Hoppas att jag inte åker på nått skit, vi ska ju ha MH på lördag.

Tyst kanariefågel

Skitväder i dag, trist! Och varför ska det vara dåligt väder på onsdagarna när Kilo och jag ska gå på kurs?! Efter jobbet bar det i alla fall av mot Ringarum, igen, och bort till ladan. Förra veckan var ju Kilo bedrövlig men jag kände på mig att han i kväll inte alls skulle bete sig på samma sätt, han börjar landa i huvudet igen liksom.

1908288_10200840963225461_155624688_n
Sötnöten på väg till träningen.

Jag hade helt rätt då Kilo under hela kvällen kanske hade två pip, i övrigt var han tyst och snäll. Ja och då kan man ju jobba lite mer också på momenten. För Kilos del blev det lite fritt följ till att börja med och det kändes att det inte är något vi jobbat så mycket med de senaste månaderna…. Fick belöna upp starterna ganska rejält för att Kilo inte skulle doppa näsan och släppa ögonkontakten men sedan gick det bättre.

Vi övergick sedan till lite apportering och den är svår. Nu har vi ju inte tränat det heller på väldigt länge och det märktes. Började om med lite gripa övningar och framför allt att han ska hålla fast. Lite plocka övningar blev det med och nä det tycker Kilo är rätt onödigt. Lånade en apporte med juteväv runt pinnen av Ingela och ska ha den i en vecka för att se om vi får till lite bättre gripanden. Kilo kan mycket väl gripa och bära men han har inte förstått att det ger utdelning ännu och verkar tycka att det är onödigt. Jag tror inte att han tycker att apporten är otäck att bära eller så, han gillar ju att bära en massa andra saker utan vi ska bara få honom att tycka att det är skoj med apportering.

Vi körde även tre platsliggningar som alla var riktigt bra!!! Två gånger själva och en gång med andra hundar. Kilo fick ligga mellan Nice och Sipa och låg fint med fokus på mig, kan det kanske vara så att en liten träningspaus har fått den berömda polletten att ramla ner i skallen på honom?

Avslutningsvis körde vi lite kort några fjärrskiften. Kilo kan verkligen både kasta sig ner i backen och studsa upp till sittande, det gäller bara att jag är konsekvent och inte släpper igenom något trampande så ska det här bli riktigt bra.

Det var skönt att kunna träna lite mer på riktigt i dag och att känna att jo vi ska nog ut på tävlingsbanorna igen vad det lider. Jag har tänkt att vi ska anmäla snart men vill ha datumen för spårträningarna klara först innan jag anmäler till nått. Av erfarenhet vet jag ju att jag har mycket lättare att motivera mig till att träna om vi har en tävling inplanerad.

Kilo fick avsluta dagen ganska tidigt, det syntes tydligt att han blev trött. Eftersom han skött sig under kvällen fick han busa lite med Segra efteråt, väldigt skoj tyckte båda två. Kilo sov sedan som en stock hela vägen hem, det är nyttigt att träna med andra ord. Hemma mötte Maxen oss med en hysteriskt viftande svans. Maxen har fått ha vilodag i dag, något han inte är överdrivet nöjd med… Nu har han ändå fått vara ute på promenader i en timme sammanlagt under dagen, så helt har han inte fått vila. men jag tror att det kan vara nyttigt för honom att ha en lite mer lugn dag i veckan och då passar ju onsdagar när Kilo och jag ändå är borta utmärkt.

Dax att börja använda näsan och att tälta.

Det fick bli en sväng hem till hundarna i dag på lunchen också. Skönt väder så vi gick lite längre i dag än i går på bekostnad av min ättid då. Men matlåda går ju fort att kasta i sig så det funkade.

Åkte och hämtade ut Maxens skor på eftermiddagen och blev inte riktigt nöjd 😦 Skorna är nog bra och i längd är dom perfekta för honom. Men han har ju så runda tassar att dom är nästan lika breda som långa så på bredden känns dom lite små. Ska fundera på om man kan göra nått åt det eller om jag helt enkelt får sälja dem vidare, skit också! Men jag fick hem den grönläppademusslan i dag så nu tänkte jag att vi testar det i stället för glucosaminet ett tag och ser om det gör någon skillnad?

På kvällen åkte jag till Ringarum för spårupptakt. Ja nu ska vi se om KG vill använda näsan nått? Vi fick lite info om hur själva kursen ska fungera samt en massa datum att välja på för att kunna gå. Bra med många datum tycker ju jag som  har det relativt körigt på helgerna 😉 8 gånger ska vi i alla fall gå och jag kunde skriva upp 9 tillfällen, vi får väl se vilken av gångerna som faller bort. Det blev i alla fall ganska bra med ca 1 gång i veckan vilket känns lagom. Vi börjar helgen 5-6:e april så det var tur att jag inte hade något den helgen redan! Tydligen är vi runt 40 stycken varav max 20 kan gå per tillfälle, många måste jag nog säga! Mycket bernerfolk också, tror vi var 6 st med berner 🙂 Det ska i alla fall bli skoj att testa lite nytt med Kilo, han har ju bara prövat en gång tidigare så både han och jag är ju nybörjare. Tanken är att vi ska gå ett anlagstest innan vi slutar för den här omgången men förhoppningsvis tycker vi att det är skoj och fortsätter fler omgångar. Det ända smolket i bägaren så här långt är att vi börjar kl 8 varje gång och jag har lite över en timme för att köra dig, hejdå sovmorgon på helgerna med andra ord…

10003492_10200831950600151_2044077153_n
Inte bara flams i skogen, nu ska vi koncentrera oss också, nyttigt för Kilogrammet!

Nått annat skoj är att jag nu har beställt ett tält inför fjällvandringen 🙂 Jag har varit helt inne på ett Bergans compact light 3 men hittade plötsligt ett annat tält på Frilufsvaror som dessutom var nedsatt i pris. Tältet ser ganska likvärdigt ut som det från Bergans men visst förstår jag att det inte är det bästa tältet på marknaden för det priset. Men det väger inte mer, är i samma storlek och kostar ungefär halva priset, bara att testa med andra ord. Det är dessutom returrätt på det så om jag tycker att det känns helt kasst kan jag ju skicka tillbaka det och återgå till planen med Bergans tältet. Men om tältet funkar så ger det mig ju  en utmärkt anledning till att köpa en ryggsäck också och ändå inte lägga ut mer pengar än vad jag tidigare tänkt 😉

10012589_10200832531534674_1413763365_n
Så här ser det ut, ska bli spännande att se det i verkligheten!

Det här med tält är baske mig inte lätt. Det finns massor men bara ett fåtal som känns som om det skulle passa mitt behov. Hilleberg är väl favoriten för alla verkar det som och jag har baske mig inte hittat en enda dålig recension på de tälten vad jag kan komma ihåg så nog verkar de vara bra tält alltid. Men dom kostar ju därefter också.. Ja och att lägga 6000 kr på ett tält känns inte alls aktuellt just nu och så gott om begagnade verkar det inte heller finnas. Dessutom skulle det ju mycket väl kunna bli så att jag måste köpa ett annat tält om jag ska ut och vandra själv, då kan jag ju inte gärna släpa på ett tält som väger 3 kg och det är ju dessutom helt onödigt med den storleken på tält då också så jag lägger nog hellre en större slant på ett sådant tält tänker jag.

Lite avslutande Cruft´s

I dag fick jag ett meddelande om att: The judge’s report for Crufts has been published 🙂

I England gör dom ju inte som någon annanstans så här talar domaren in en kritik som de sedan några dagar senare skriver ner och som då skickas ut som en rapport. På Crufts är det tydligen de två främst placerade i varje klass som ges kritik men på en ”vanlig” Engelsk utställning är det tre som får kritik. Övriga i klassen får ingen kritik alls. Själv uppskattar jag vårt system där alla får en skriftlig kritik med sig hem även om jag förstår att det är lite jobbigare för domarna.

Med i rapporten fanns även lite bilder. Så här skrev domaren om utställningen överlag samt om Maxens klass lite mer specifikt då. (Det finns naturligtvis med om alla klasser men jag väljer att inte kopiera in hela rapporten här, är någon väldigt sugen på att läsa den får ni väl hojta till så kan jag skicka över den)

CRUFTS 6th March 2014 

Judge Jackie Green

I would like to thank all the exhibitors for giving me such a fabulous entry and allowing me the great pleasure of judging their dogs.

I would also like to express my thanks to my two stewards, Maysel Vincent and Gay Lowe,
who made my day run so smoothly and to Di Atherton for taking all the photographs.

I found the quality of the dogs, generally, to be of good standard and with the exception of a couple of classes my placings were easily filled. Temperaments were also good.

Presentation of the dogs was generally excellent. I was not overly concerned but our Illustrated Breed Standard states that ‘Excessive trimming for the showring is to be discouraged’ and I think we should always bear this in mind.

Both my CC winners were superb examples of the breed demonstrating the qualities a Bernese Mountain Dog should possess, sturdy and balanced, strong and agile.  Both my Reserve CC winners had similar qualities and my Veteran Dog and Bitch were also excellent examples of the breed.

crufts
Bilden som var med av veteranerna i rapporten.

Veteran Dog  (8 entries)
1st Martinsson’s Swed Ch Bernerdalens Umax [ATC AQ02376SWE]   
Four months short of nine years of age. A well-balanced, abovemedium sized dog of good proportions and type.  Excellent bone with good depth of chest.  Strong masculine head with good expression, correct ear set and good length of neck, well laid-back shoulders and level topline.  Good movement front and rear.
2nd Avery’s Kyleburn Night Quintillion. Two months short of eight years of age. A medium sized dog of good general proportions.  Good head and eye with gentle expression. Correct length of neck with well laid-back shoulders, smoothly rounded rump and good tail set.  Sound movement
3rd    Larina’s Bel,Lv,Int Ch Sennenhund Rossii James Bond [ATC AM01678RUS]
Res Wakeland’s Jaybiem Cedar Trees At Bramikdel.
VHC Dadd’s Collansues Special Dreamer.

Haha skojigt att han heter Martinsson´s Bernerdalens Umax tycker ju jag 😉 Att han helt plötsligt har fått en bra hals förklarar vi väl med att han står och kikar efter mig och därför sträcker på sig 😉 Vart den väl tillbaka lagda skuldran kommer i från har jag ingen aning om, får väl tacka Lisa som måste ha trollat dit den när hon visade honom 😉 Lite roligt är det också att Maxen faktiskt var äldst i klassen men ändå vann och om ni frågar väldigt partiska mig så var han faktiskt även klart fräschast av veteranhanarna. Roligt även att domaren specifikt nämner just veteranhanen och tiken som bra rasrepresentanter utöver bästa hane/tik samt reserv bästa hane/tik 🙂

Här finns en länk till en film på veteranklassen på Crufts om det är någon som inte sett det på facebook redan.

I övrigt är det vardag igen men lite annorlunda då Henriks familj är i fjällen vilket betyder att vi inte har någon hundvakt denna vecka. Med andra ord fick jag själv åka hem på lunchen och rasta grabbarna. Det var visserligen väldigt skönt att ta en promenad på 40 minuter mitt på dagen men nackdelen är ju att jag antingen får jobba längre som kompensation eller alternativt använda timmar på mitt flexkonto. I kväll blir det även sim som vanligt på måndagarna. 10 gånger kvar nu, sedan blir det sommar uppehåll. Om vi fortsätter att simma i höst vet jag inte ännu. Marie har ju som sagt tjänstledigt så vi får väl se om den nya personalen är intresserad av att ha oss i ”Måndagsgänget” kvar som kunder? Om Maxen är fortsatt pigg så skulle jag vilja fortsätta simma även i höst. Det är naturligtvis en utmärkt träning även för Kilo men jag tycker inte att den är lika nödvändigt för honom som för Maxen.

Avslutar med en liten bild på Maxen från Östgötamästaren som jag fått, han är ju så tjusig i sin fluga 😉

1779167_636263086447113_201687091_n
Bästa Maxelipaxen!

Sala 2014 och snubbliga Zvea

Alltså när klockan ringde vid fem i går morse så fattade jag nada! Började fundera på om jag skulle till jobbet eller vad tusan det var frågan om? Till slut fattade jag att jag skulle gå upp för att åka mot Sala och även om det är väldigt roligt så kan jag inte påstå att det var med lätta ben jag kastade mig upp.

Men jag packade det sista, Kilo fick rasta sig själv ute på tomten, sedan fick han lite frukost innan vi åkte i väg för att hämta upp Anne, Diva och Enzo och sedan även Lisbeth i Norrköping. Resan gick fint och snabbt (?) och vi var framme över en timme innan det skulle börja. Ja så vi hann med god marginal plocka in våra saker, rasta hundarna och hälsa på vänner och bekanta innan utställningen drog i gång.

Tyvärr missar man ju massor när man ställer hund själv och bedömningen gick också ganska fort så inte var det mycket jag hann se. Men vad jag däremot hann se var mitt lilla pälsbarnbarn, Grönbergas Zico, eller Bulten som han heter till vardags. Spännande, spännande att träffa honom och se honom i ringen. Och det gick riktigt fint för grabben, 2:a med hp i valpklassen var väl en fin, fin debut! Stolt pälsfarmor och pappa Kilo tyckte även han att sonen var en okej prick.

Sen var det dax för Kilo i öppenklassen, första gången i Sverige. Kilo var lite lätt uppvarvad under dagen med löptikar både här och där och helt samarbetsvillig var han väl inte direkt… Men ett excellent fick han och då var matte nöjd. I konkurrensen blev vi inte placerade men lika glada för det var jag.

Kilo sala
Kilo i Sala.

Vi kunde ändå glädja oss åt andras framgångar och lite extra glada är vi över att Annes tre tjejer alla placerade sig och även fick ck! Divaliva blev dessutom BIS-2 veteran 🙂

Utställningen var ju klar rätt snabbt och efter det fotade jag lite och sedan åkte vi i väg för att käka lite. Gott och skönt att hinna reflektera lite över utställningen efteråt tillsammans med goda vänner.

Bästa hanklassen

  1. Berntiers Opus One
  2. Brånslättens Ville Vargtass
  3. Berntiers On Demand
  4. Honey-Mix Malte Mild, cert

Bästa tikklassen

  1. Kain Kayenn´s Puma, cert
  2. Zandrinas Gavi Dei Gavi
  3. Kronblommas Rosalinda
  4. Kronblommas Pamina

Bosse
Bosse blev inte bara bästa hane, han slog till med BIR och sedan även BIS-2 också, grattis!

Malte Mild
Hancertet togs alltså av Honey-Mix Malte Mild.

Puma
Snart veteran, slog hon till med bästa tik och cert, Kain Kayenn´s Puma.

Kvällen blev sedan väldigt lugn här hemma, Kilo var lika trött som sin matte efter allt sitt ylande…

I dag vaknade jag med ont i nacken och skallebank, värdelöst. Det släppte dock vartefter dagen gick och jag tog en härlig morgonrunda med grabbarna i Björksätterhagarna. Sen fick jag nog inte mycket gjort under dagen. Men på eftermiddagen åkte jag ner till stallet. Maxen i bilen och Kilo fick springa bredvid. Till stallet kom även Henke med matte för att få klorna klippta. I dag var Henrik inte alls på humör så han testade att försöka markera lite, det var en dum idé fick han raskt lära sig 😉

Sen gjorde jag då i ordning Zvea och så gav vi oss ut på en tur. I dag tog vi en längre vända och red upp mot Jägersberg. Blev väl lite över en timme som vi var ute. Hundarna fick ju jobba på eftersom det går i ett raskare tempo när vi rider. På vägen träffade vi en joggare som blev alldels lyrisk över både hundarna och Zvea och ja dom är ju söta alla tre.

Att ta en ny väg visade sig dock vara förenat med livsfara då Zvea som den nordsvensk hon är är mer än snubblig. Jag vet inte hur många gånger hon snubblat i dag?! Men det har ju gått bra varje gång hittills så vi får väl hoppas att hon får ordning på kroppskontrollen någon gång 😉

1962822_10200828189986138_1973552463_n
En sorts selfi 😉

Tålamod

Den där KG alltså, han ser till att jag håller mig på tårna och att jag utrustas med ett tålamod som inte är av denna värld.

Kurs i dag, tror det är nästan 4 månader sedan sist. Tanken när jag åkte var bara att hålla KG under kontrollerade former… Redan när jag skulle parkera bilen började KG varva upp med glada små tillrop.. Vi skulle vara i ladan i dag och väl där så kvittrade KG glatt men ändå var han under kontroll. Sedan kom Nice, henne kommer KG i håg och henne tycker han om! Kvittrande övergick till ett hysteriskt skrikande och jag lovar att han var mer än billig just då.

Träna var inte till att tänka på, ja rent momentmässigt alltså. För träna gjorde vi så klart, på att hålla snattran! Ingela hade lite idéer men KG är en svårknäckt nöt. Jag tror att jag är inne på rätt spår sedan Frida träningen men visst testade vi Ingelas idéer. Men där fick vi ge oss. Dagens träning blev inte av det roliga slaget, utan i stället ett tålamodskrävande maratonpass för mig och mitt humör.

Träningen blev att lägga KG ner. Det ända han behövde göra var att ligga ner och att hålla käft samt att inte nosa på backen. Om han vred sig eller vickade på rumpan brydde jag mig inte det mista om, att huvudet gick som en båtpropeller runt, runt struntade jag också i så länge han låg ner, var tyst och inte nosade. Låt mig uttrycka mig som så att det låter som en lätt uppgift, det var det inte!

Men med tiden så kommer även tröttheten, inte ens en övertaggad KG kan fortsätta att vara på helspänn hur länge som helst 😉 Så på slutet blev det bättre. Då kunde vi sitta nära Nice och KG kunde hålla tyst!

Jag vet att det kommer bli bättre när vi varit på kursen någon eller några gånger till, när KG börjar känns sig bekväm igen och inser att det är jobb som gäller. Tills dess tar jag djupa andetag, försöker att andas normalt och hoppas att tålamodet räcker till 😉

Nu är det dax att packa igen, Göteborg nästa i dagarna två.

När cellerna får kontakt.

Halleluja säger jag bara! Vi har i lite över två veckors tid fått lyssna till en kvittrande kanariefågel vid namn KG, suck. Han har varit så sjukt på tårna så att jag mellan varven helt tröttnat på honom och hade kunnat ge bort honom till första bästa som kom förbi. Nu bor vi ju så till att ingen bara kommer förbi så det lyckades ju inte 😉

Men alltså när hunden fullständigt skriker när man öppnar dörren, när han har gått som en målsökande missil under promenaderna (allvarligt hur svårt ska det vara att gå rakt fram i stället för zickzak?!) och det fortsätter så, dag efter dag, ja då tröttnar man. Jag gillar ju berner med lite tryck i, men det ska naturligtvis vara tryck på rätt sätt, inte nått stressigt och ofokuserat sätt som det varit nu.

Och i kväll har det vänt, där av mitt halleluja 🙂 Helt plötsligt har de två små cellerna i KGs hjärna börjat kommunicera med varandra, det var f*n på tiden! Och ännu härligare, det evinnerliga kvittrandet upphör när cellerna får kontakt och inte ständigt ligger i bråk med varandra 😉 Nog för att KG fortfarande låter, han är liksom en snacksalig grabb, men att bara gå runt och pipa utan anledning, nä det vill jag inte vara med om.

I morgon drar som sagt lydnadskursen igång igen, jag förväntar mig inga stordåd av KG, utan räknar med att få hålla honom ganska kort och köra mycket grunder med honom, men tyst, det tänker jag kräva att han är!

Ödet eller bara tur?

I bland funderar man ju lite djupare än andra gånger, i dag är en sådan dag.

Jag är inte religiös överhuvudtaget men talesättet ”När (Gud) stänger en dörr öppnas samtidigt ett fönster” stämmer rackarns bra både nu och då! Ska man ta det som att det finns en högre mening med allt som sker, att allt sker av en anledning?

Jag upplever ofta att saker som inte går som jag vill eller önskar mynnar ut i något bra i slutet och ofta påverkar livet så att det tar en vändning som man inte trodde från början. Jag kan bli fascinerad över hur saker hänger i hop med beslut som tas över huvudet på mig och att det sedan har så stort genomslag i mitt liv.

Okej det här låter flummigt det håller jag med om men är det ingen mer som upplever att saker som händer verkar ske av en anledning? Jag vet inte om jag ska kalla det ödet men konstigt är det. Jag brukar annars säga att jag är en person med tur, saker brukar falla på plats framför mig och jag kan bara knalla på och gå vidare, det öppnas fönster både nu och då och inte alltid begriper jag varför? Saker har liksom en tendens att lösa sig utan att jag behöver anstränga mig allt för mycket. Ingemar Stenmarks bevingade ”Jag vet inget om tur men jag har märkt att ju mer jag tränar desto mer tur har jag” känns inte helt korrekt i det här sammanhanget, eller kan man träna på att leva? i så fall gör jag det nog rätt bra för tur brukar jag som sagt ha 😉

Anledningen till att jag flummar så här just i dag är för att i dag gick något ganska dåligt, inte alls som jag hade tänkt mig eller hoppats, men märkligt nog så tog det en vändning som kanske om några månader kommer att göra att mitt liv går in på en ny väg? Eller så har ett annat fönster hunnit öppnats innan dess och jag har sprungit ut genom det, vem vet egentligen?!?

DSCF0829
Hur vet man egentligen vilken väg man ska gå?

Sennenträff

Min kropp verkar redan har ställt in sig på sommartid eller nått för jag vaknar åt helsike för tidigt varenda dag? Inte går det att somna om heller, sjukt irriterande.

Det blev i alla fall en halvtimmes runda i skogen med hundarna innan frukost och sen bar det av på sennenträff. Denna gång i Ljungsbro och där har jag ju hängt en del tidigare så det var roligt att se hur mycket av skogen jag skulle känna igen sedan gymnasietiden. Nu var det väl inte allt för mycket men lite kände jag allt igen.

Kilo var helt bedrövligt hormonstinn och med en jäkla massa pip och gnäll som resultat, grrr, jag blir galen på det! Nu fick han jobba rejält under rundan eftersom vi hade klövjan med oss och han fick vackert bära Henriks och mitt fika. En termos kaffe, två 50 cl cola, några mackor och lite fikabröd samt en påse köttbullar, ja lite vikt blev det ju. Han fick däremot gå kopplad hela rundan för han var bedrövligt ofokuserad på sin matte…. Maxen däremot hängde med husse tills han släpptes lös, då minglade han runt för att se vem som kunde tänkas ha lite gott i fickan 😉

Vid fikat försökte Maxen lura till sig både en och tre godbitar hos alla han såg, han har verkligen blivit en liten diva med åldern. Vi fotade lite vid Göta kanal när vi kom tillbaka till bilarna och sedan var det dax att vinka hej då och åka hemåt.

bernerdalingar
Ett gäng Bernerdalingar. Från vänster, Kilo, Max, Bjarke och Lanson.

Dina
Dina, Emils syster, med familj kom på besök till Östergötland i dag. Alltid lika skoj att ses men nog kryper det fram en tår varje gång jag ser Dina… Det är jobbigt att sakna….

När vi kom hem slappade vi ett tag och sedan tog jag med mig Kilo ner till stallet och tog in hästarna. Fixade sedan i ordning Zvea och gav mig av på en liten tur. Maxen hämtade vi upp hemma då jag inte ville att han skulle gå på asfalten en massa i dag. Genom att hämta honom hemma och lämna av honom hemma så sparade jag hans tassar på 4 km asfalt, känns helt rätt. Kilo däremot fick gå med alla vägar. Ja och det behövde han nog för nu ligger han helt utslagen här hemma, nöjd över att få ha använt både kropp och huvud under dagen.

1959938_10200797868468119_303622994_n
Maxen glad över att träffa Zvea och få springa med henne lite, trots att han nog var lite trött efter sennenträffen 😉 Ja och Zvea hon är ju bara snäll och go 🙂

Medan jag var i stallet stod en älggryta och puttrade på spisen så den har vi nu smaskat på till middag, riktigt gott blev det.

I morgon är det ny vecka och vardag igen, suck helgerna går alldeles för fort! En körig vecka har jag framför mig dessutom. I morgon är det som vanligt sim, tisdag är faktiskt än så länge fri (?!), på onsdag drar äntligen lydnadskursen i gång igen 🙂 Torsdag och fredag är jag i Göteborg på utbildning, lördag är det Sala och på söndag skulle jag egentligen vilja åka tillbaka till Göteborg och gå på Nordic Outdoor mässan men det lutar nog åt att jag skippar det!

Skor och andra funderingar

Sol i dag på morgonen igen, tänk vad mycket lättare det är att kliva upp då!

Kollade Maxens tassar på morgonen och den ena var riktigt ful. Det såg jag så klart redan i går kväll och av den anledningen beställde jag raskt ett par skor som jag funderat på åt honom. Inte behöver hundar skor tänker du då och jag håller med, rent generellt. Men nu har Maxen tassar som är fula och som han med jämna mellanrum får sår och skav på. Det största problemet är att det ofta fastnar små gruskorn mellan trampdynorna under promenader som sedan ligger och skaver och ger honom något som väl skulle kunna liknas med våra skoskav gissar jag, inget skönt med andra ord. Ballongskorna hjälper ju till där genom att det inte kommer in något grus mellan trampdynorna men som nu när det redan har blivit skav skulle jag vilja ha något mer skyddande. Hur som beställde jag alltså ett par skor i går från USA (eftersom det var billigare där även med tull och frakt) så får vi se om de kan tänkas funka som jag hoppas, annars får jag väl sälja dem vidare.

Det känns surt att ha en hund som fortfarande är pigg och fräsch i kroppen trots hans ålder och så gör tassarna att vi inte kan göra riktigt allt som vi vill. Jag fasar för att tassarna en dag ska tvinga mig att ta det där oundvikliga beslutet trots att han kanske i övrigt är fräsch…

Men det är ingen vits med att tänka på det som komma skall, det mår man knappast bättre av. I stället njuter vi av stunden här och nu och av att Maxen fullkomligt sprudlar av glädje när vi går ut. Det syns inte speciellt ofta att tassarna påverkar honom men just att han kortar steget är tillräckligt för att jag ska dra öronen åt mig.

Efter jobbet tog vi hur som en promenad. Det fullkomligt spritter i mina ben just nu, jag vill ut och vandra! Men med tanke på just Maxens tassar så valde jag så klart att ta det lugnt i dag. Det fick bli en lufsande promenad i skogen och så gick vi bort till en grillplats vid Hagsjön och satt och funderade lite över livet 😉

1794818_10200788722239469_212585986_n

Grillplatsen vid Hagsjön. Synd att det strålande vädret är borta men skönt att vara ute var det ju ändå.

Det där sprittande benen gör att jag fortsätter att klura på en Grönabandet vandring. Det finns flera bloggar att läsa från de som förbereder sig inför året vandringar och jag slukar allt jag kommer över. Att jag sitter och är grön av avund tar jag som ett tecken på att jag verkligen vill göra detta, hur vansinnigt min omgivning än tycker att det är 😉 Ju mer jag har funderat på det desto mer säker börjar jag känna mig på att jag nog även vill gå själv. Jag skulle visserligen uppskatta sällskap mellan varven så lite sällskap vissa etapper vore säkert trevlig men som sagt, jag skulle nog vilja göra det här på egen hand. Frågan är ju bara hur man skulle kunna lösa allt praktiskt runt ett sådant här äventyr? När man ska gå är ju ganska låst i tid, man går när det inte är en massa snö och inte allt för kallt, det gör att man inte har mycket tid att spela på. Ja för själva vandringen tar ju ändå runt eller strax över två månader att genomföra. Och just längden gör ju att man måste vara tjänstledig från jobbet med allt vad det innebär. Undrar om det är helt orealistiskt att satsa på 2016…. 😉

En sista liten fundering så här på kvällskvisten. Senaste veckorna har jag sett många (säkert 15 stycken eller fler) som meddelat att dom nu ska rensa bland sina fbvänner, eller för den delen meddelat att dom nu tar bort fb från mobilen för att fb tar för mycket av deras tid. Är det bara jag som reagerar på det här? Varför måste man meddela att man gör något av dessa saker? För varje gång någon gör detta så skriver ett antal, hysteriska, vänner att de hoppas att det inte är dom som blir bortplockade eller att det är såååå tråkigt att personen ifråga inte längre kommer att vara aktiv på fb? Är det det som är meningen, att man ska få en massa kommentarer och bekräftelser på att någon/några kommer sakna dig? Jag begriper verkligen inte vitsen med att lägga ut en sådan sak? För mig är det självklart att man kan få rensa bland sina ”vänner” på fb, men vill man göra det måste man väl inte meddela först? det är liksom den saken som förundrar mig.

Själv försöker jag i stället köra med varianten att faktiskt inte säga ”ja” till en vänförfrågan om jag inte vet vem personen är och tror att jag skulle kunna ha ett utbyte med personen i fråga, då slipper man ”rensa”, jag gallrar redan från början 😉 Ja det var ett onödigt långt inlägg om en onödig sak att fundera på, men men….

Vilket väder vi har!

Alltså vilket underbart trevligt väder det är just nu! Så underbart att jag slutade en liten stund tidigare i dag och begav mig hemåt med föresatsen att ta en lång promenad med grabbarna och riktigt njuta.

Det var ett tag sedan Kilo fick ha klövjan på sig så i dag åkte den på. La i koppel, en påse med köttbullar, en mössa och Max ballongsko innan vi gav oss av. Vi tog vägen över Hesmedstorp, ut till 51:an och så banvallen in mot Finspång. Solen gassade och värmde trots att det blåste lite. Hundarna var pigga och glad och vi tog oss raskt framåt. När vi kom ut till grusvägen vid Hesmedstorp fick Maxen ta på sig skon för att skydda trampdynan, såg nämligen i går att det fortfarande var ett litet, litet sår där så för att vara på den säkra sidan fick skon alltså komma på.

När vi gått ca 1 mil började jag försöka få tag i Henrik för att han skulle kunna hämta upp oss. Tror ni att han svarade? Näpp det gjorde han inte. Ringde en jäkla massa gånger men samma sak varje gång. Och då la min telefon av eftersom batteriet tog slut, suck. Ja så där var vi då hundarna och jag, en mil hemifrån och utan telefon. Nåja först tänkte jag att vi får  väl gå hela vägen bort till pappa då och ringa därifrån men så kom jag på att vi faktiskt passerar Anne på vägen så vi testade att knalla förbi henne och tursamt nog var hon hemma. Lånade telefon och nu jäklar svarade Henrik direkt och fick order om att hämta upp oss.

Tur att man har vänner liter här och där som kan hjälpa till i ”nödsituationer”. Ca 13 km blev det i alla fall promenerat i dag, härligt. Fast det känns lite i fötterna och dessutom har jag lite träningsvärk från gårdagens ridtur, undrar hur det kommer kännas i morgon? För Maxens del blev det nog en promenad i längsta laget, eller snarare på fel underlag. Sista biten var han lite kort i steget så i morgon ska han få ta det lite lugnare tror jag. Fast Maxen var lika glad och pigg hela vägen så han kommer nog inte vilja vila i morgon om jag känner honom rätt.

1925349_10200785090428676_739539354_n
Promenad i finväder, våren är underbar, undrar när bakslaget kommer?

Hormonerna….

… verkligen sprutar ur öronen på KG just nu och han driver mig lite smått till vansinne mellan varven. I morse var han som vanligt på tårna och när vi skulle gå ut så fullständigt vrålar han varpå jag helt tröttnade. Det blev koppel på och koncentrationsövningar hela morgonrundan för den gode KG! Han fattade verkligen inte alls varför matte var så sur och varför han inte kunde få springa runt och sniffa som vanligt, speciellt nu när det luktar så gott av löptik i byn?

När jag kom hem från jobbet bestämde jag mig för att ta en ridtur i stället för att bara gå en långpromenad. Jag tog bilen bort men lät KG springa bredvid för han behöver verkligen få släppa ut lite energi ur koppen just nu. Det är ca 1 km ner till stallet hemifrån oss så Kilo var i det närmaste oberörd när vi kom fram, löjligt verkade han tycka och fortsatte att vara på tårna. Det blev ju Maxen också när han såg vad som var på gång.

Gjorde i ordning Zvea och gav mig iväg och hade efter bara några hundar meter lust att lobotomera Kilo! Löptik i byn och hon måste precis ha gått den här sträckan som vi nu gjorde för Kilo sprang i hundranittio med näsan i backen konstant. Han får ju gärna vara före Zvea när vi rider men 100 meter före är naturligtvis inte alls okej. Det blev inte alls en lugnt och rofylld ridtur i solen som jag hade tänkt mig utan i stället ett evigt ”tjatande” på Kilo om att hålla sig ”här”! Rid turen var väl ca 6½ km men Kilo har lätt sprungit det dubbla och tungan hängde långt ner när vi kom tillbaka till stallet kan jag lova. När jag skulle borsta av Zvea i stallet försökte Kilo ge sig i väg på ett litet äventyr bort mot vägen men då fick han raskt veta att matten helt tappat tålamodet med honom och efter det höll han sig lite mer i skinnet.

Gahh jag längtar tills det här löpet är över och jag får tillbaka min vanliga KG, för just nu är han billig, tror till och med att jag kan skänka en slant till den som kommer och hämtar honom… ;) Riktigt så här knäpp brukar Kilo inte bli så jag gissar på att det är en kombination med att han blev ganska stressad av att få vara själv några dagar samt att han går igenom någon sista fas innan vuxenlivet ska uppnås.

Det är tur för honom att han är så söt, det går liksom inte att låta bli att tycka om honom trots att han för tillfället är helt bäng i huvudet :P

Trött

Puh, jag lider visst fortfarande av sviterna från vår långresa…. Kan beror på att jag i går körde på som vanligt och det dessutom var måndag vilket ju betyder sim på kvällen…

Jag var trött när jag kom hem från jobbet i går men tog en runda i skogen med hundarna och det var väldigt skönt! Sen fixade vi middag och så grejade jag lite med bilder från resan och la ut på fb. Ja sen bar det av på simmet. Hundarna fick simma i ett ganska lugnt tempo i dag mest för att mjuka upp sig och bli lite lösa i kroppen. Maxen simmade 15 minuter i ett sträck och Kilo simmade 10+10 minuter. Vi passade på att schamponera Kilo eftersom han har börjat fälla. Lika bra att se hur mycket som han har tänkt att släppa på en gång. Det verkar som om han tänkt släppa mycket så Sala ligger helt klart i riskzonen.

1510577_10200776433412256_250324223_n
Maxen simmar på med en pipis i munnen.

När klockan ringde i morse var jag mer eller mindre död. Men hundarna ville ut så det var bara att klä på sig och ge sig ut en vända. Kalas härligt väder, när jag väl var ute hade jag kunnat stanna ute länge. Men jobbet väntade och det blev en prövning i dag då jag nästan satt och sov på stolen mellan varven. Dessutom hade jag medarbetarsamtal med min chef i dag, vilket jag personligen inte tycker är särskilt givande, men men.

Eftersom vädret fortsatte att vara strålande hade det varit väldigt skönt att ta en långpromenad efter jobbet men Maxen hade en bokad tid på Norsholm så jag hann bara vara ute en stund och busa med hundarna på tomten innan vi var tvungna att åka. Marie har ju tjänstledigt men eftersom vi hade en gång kvar på kortet så ville jag så klart använda den gången. Ja så Maxen fick elbehandling och han njuter verkligen av det, i dag började han snarka redan innan vi satt i gång strömmen?!

Kvällen har sedan varit lugn och jag ska verkligen försöka komma i säng tidigt. Det märkliga är ju att jag alltid blir pigg på kvällen så även när jag har föresatsen att lägga mig tidigt så brukar jag fastna framför tv:n eller datorn och så rinner tiden i väg.

Crufts, en resa att minnas.

Så har vi genomfört vårt Cruftsäventyr 🙂

I måndags jobbade jag några timmar på morgonen innan jag åkte en snabbsväng till veterinären för att få Maxen avmaskad. Ytterligare några timmar jobb och så åkte jag hem. Tog en promenad i skogen så att Maxen skulle ha rört sig ordentligt innan han skulle få tillbringa många timmar i bilen. Sen packade jag det sista, hade lite sms kontakt med Lisa och slutligen blev jag skjutsad till Norrköping av Tommy. In med packning och Maxen i bilen och så mot Linköping där vi plockade upp resenär nummer fyra, Eva!

Bilen var nu komplett med mig, Lisa, Eva, Emma, Maxen och Jackpot och färden fortsatte söderut. Första stoppet blev i Örkelljunga där vi tankade, fick i oss lite mat, gav hundarna kvällsmat samt rastade dem. Ja för när man ska åka långt måste man ju försöka vara effektiv och göra så få stopp som möjligt för att spara tid. Det blev ett stopp i Danmark också där vi återigen lät hundarna rasta men annars höll vi god fart. Vi byter av chaufför när den som kör inte längre känner sig pigg. På vägen till England körde Lisa och Eva mest, själv körde jag faktiskt bara ca 3½ av de 23 timmarna som resan tog. Fast då körde jag å andra sidan de mindre roliga timmarna mellan 1 till 4 på natten.  Det har blivit lite av min specialitet när vi är ute och far på det här sättet, att ta grispasset mitt i natten. Men i med lurar i öronen, en bra spellista och så lite dricka och någon godisbit, sen är det bara att köra på.

Vi fick lite problem efter Danmark då vi skulle mata in Calais i Lisas GPS, men det visade sig att Frankrike inte fanns med i den GPS:en. Men jag hade med mig Tommys GPS också och i den fanns Frankrike med och problemet var löst. Någon gång skulle vi kanske förbereda oss och ta med lite kartor också…. Ärligt talat har jag ingen aning om vart vi kört. När jag slutade köra vid fyra på morgonen frågade Emma yrvaket vart vi var någonstans? Ingen aning svarade jag, men vi är i alla fall i Tyskland, noll koll med andra ord.

Holland missade vi alla totalt, ja utom Lisa som ju då körde, men i Belgien blev det ett stopp för att inta frukost och ge hundarna lite att käka och rastning. Sen blev det full fart mot färjan i Calais.

 1911898_10200767484188531_2125008899_n
Spaning på Dovers vita klippor. Vi konstaterade att detta räknas som kulturpoäng!färjan
Snabblunch på färjan. Eva opponerade sig mot att vara med på bild så här i början men under resans gång vande hon sig och slutade protestera 😉emma spanar på dover
Emma spanar in mot Dover.

Så började det spännande med att köra på fel sida av vägen när vi körde av färjan i Dover. Lisa fick äran att köra och det gick ju riktigt fint! De sista 25 milen upp till Coventry där vårt hotell låg gick fint och vid tre på eftermiddagen svängde vi in på hotellets parkering. Resan gick verkligen utan minsta bekymmer om man undantar att mina två medchaufförer inte kan höger och vänster… Den ena knäpper med fingrarna för att hålla koll på vad som är höger och den andra kör med att bara veva med handen åt det hållet som hon menar. När jag i början ropade höger eller vänster blev det väldigt förvirrat så det slutade med att jag själv satt och vevade med armarna åt det hållet vi skulle svänga åt 😉 Lite extra spännande blir ju detta när vi helt plötsligt skulle åka på fel sida av vägen, men vi löst det som sagt.

Vi checkade in och konstaterade att rummen hade en bra storlek och var helt okej i övrigt om man undantog heltäckningsmattan. Lisa och jag gav oss dock ganska omgående ut på en promenad med hundarna för att låta dem röra på sig ordentligt efter alla timmarna i bilen. Ungefär en timme spatserade vi runt i riktigt fint väder och njöt och det gjorde hundarna också.

Efter att vi hade tagit en dusch och fått bort resdammet åkte Lisa och jag mot Birmingham flygplats för att hämta upp Helena och Caroline som flugit från Piteå och som skulle hänga med oss i några dagar. Stolta över att vi hittade var vi och när vi var tillbaka vid hotellet gick vi genast till restaurangen och intog middag. Det blev sedan en tidig kväll men först tog vi och ”knäckte” en flaska bubbel som vi fått med oss från vänner för att kunna skåla in våra resultat.

Onsdagsmorgonen blev lugn. Vi käkade frukost och pratade bort en massa tid. Sen tog vi ut hundarna en vända och fixade till dem på baksidan av hotellet där det fanns ett ganska stort inhägnat grönområde. Hundarna fick busa av sig lite också och så vid tolv var Lisa och jag på plats vid flygplatsen igen för att hämta upp Pia.

När Pia var incheckad packade vi alla in oss i bussen och åkte på sightseeing 🙂 Det blev en tur till Stratford-upon-Avon som är Shakespeares födelseort, snacka om kulturpoäng!

bak i bilen
Lite trångt i bussen så Emma och Helena åkte bak hos hundarna, tur att det inte var allt för långt vi skulle åka. Maxen och Jackpot var väl så där lagom nöjda med att få dela med sig av sin plats 😉
shakespear hus
Hela gänget (utom jag så klart) framför Shakespeares hus. Hundarna blev fullständigt överfallna i denna lilla stad, alla ville klappa och kela, lite otacksamt för hundarna är tämligen ointresserade av alla människor och suckar mest när det kommer fram nya främlingar gång på gång.

shoppa 
Lisa, Caroline och Helena kikar på utbudet i souvenirbutiken.

Vi passade på att kika i små butiker och slutligen även inta lite sen lunch innan vi åkte tillbaka mot hotellet igen. Där mötte vi våra engelska bekanta, familjen Green, som mottog oss med öppna armar. Familjen Green har hjälpt oss med allt denna resa känns det som! Dom har fixat med hotell och sett till att vi fått ett riktigt bra pris, de har hjälpt oss med tips och råd om saker att åka och kika på, de har guidat oss runt NEC mässan och fixat parkeringar och sett till att in/utträden (ja för i england måste hunden ha en biljett för att få gå ut från mässan!) flutit på utan minsta bekymmer för oss. Dessutom har de tagit oss med på middagar och låtit oss testa på lite inhemska varianter. Utan familjen Green skulle den här resan ha blivit betydligt jobbigare för oss och vi är dem evigt tacksamma för all deras hjälp!

På kvällen följde vi med Greens till Tobys Carvings, en sorts engelsk pub där vi fick stifta bekantskap med yorkshirepudding. Detta var inget som liknande något av det vi hade föreställt oss och tja jag är väl inte överdrivet förtjust över detta engelska påfund men nu har vi testat och vet vad det är för något!

1506815_10200767483788521_574115261_n
Yorkshirepudding fylld med sås, väldigt märkligt och tämligen smaklöst om ni frågar mig.

När vi kom tillbaka från middagen samlade vi Svenskar oss i vårt rum och skålade traditionsenligt för morgondagens resultat 😉

Klockan ringde gräsligt tidigt på torsdagsmorgonen och Lisa och jag gav oss upp för att ge hundarna frukost och rasta dem samt försöka fixa till oss själva… Med ganska mycket pirr i magen gav vi oss av mot NEC mässan med familjen Green som ledsagare. Väl på plats blev vi tilldelade hundarnas bås. Ja för på Cruft har alla startande hundar ett eget bås där dom väl helst ska vara under tiden som de inte är i ringen. Våra hundar fick vara där för att jag skulle kunna ta ett kort, i övrigt låg de med oss vid ringsidan.

bås
Maxen i sitt bås, han förstod då inte varför han skulle sitta där?! 😉

I England börjar veteranerna vilket innebär att Maxen alltså skulle in först. Vi var på plats i god tid så vi hann komma på plats utan att stressa och när det var dax för Maxen att gå in i ringen började fjärilarna fladdra rätt hysteriskt i magen. Jag tycker att det är värre att stå vid sidan och kika än att själv gå in i ringen men eftersom Maxen visar sig bättre och framför allt får betydligt bättre hållning när Lisa visar honom så stod jag snällt utanför ringen och försökte hålla nerverna under kontroll. Bedömningen gick ganska fort och utan att vi egentligen förstod att det hände så vann Maxen klassen!! Haha jag som aldrig ens trott att jag skulle ha en hund kvalificerad till Crufts hade plötsligt en klassvinnare?!! Bästa Maxen sviker aldrig.

1743572_519825234795225_1339896342_n
Jag blir alldeles rörd när jag ser den här bilden, älskade Maxenpaxen, han kan han! Foto Caroline Lundmark.

Extra roligt var det att faktiskt alla som har med Maxen att göra var på plats. Lisa som är uppfödare visade honom, Pia ägde ju mamma Ninja och Agneta och Åke som ägde pappa Morzy var också på plats för att heja, ja och så jag som ägare då 😉

Englands utställningssystem skiljer sig ju från vårt och det var tur att vi hade Greens att fråga så vi förstod alla turer. I klassen Open går alla champions och där skulle ju då Jackpot in. 28 stycken i den klassen så motstånd fanns det ju så det räckte och blev över! Jackpot gjorde oss inte besvikna utan blev placerad som trea, vilket ju är jättebra i den konkurrensen, men visst erkänner vi att det hade varit trevligare att vinna 😉 Sen var det dax för bästa hanklassen och där tar man bara in klassvinnarna från alla klasser och placerar bästa hane och en reserv bästa hane. Maxen fick ju faktiskt vara med där och visa upp sig men placerad bland de två blev han inte, vilket jag inte heller hade räknat med, men såå häftigt att ha varit med!

1898001_10200767483068503_498042830_n
De som känner mig vet att jag inte är mycket för rosetter, men den här rosetten har jag lovat att spara! 🙂

1898059_10200767482748495_1743675315_n
Jeanette Green är en superkvinna av sällan skådat slag. Hon varvade mellan att serva oss med diverse saker och ätbart med att visa hund och hålla koll på allt som hände. Under utställningen fick vi engelska scones med sylt och clotted cream, skitgott enligt mig och Maxen 🙂

Vi stannade så klart och kikade på tikarna också och rent generellt kan man väl säga att standarden på engelska berner inte är riktigt vad vi är vana vid. Crufts är stort men kvaliten på hundar är inget vidare i de flesta klasserna. När BIR och BIM hade gått, BIR blev Southcourt Quebranto, packade vi ihop och åkte mot en restaurang för att inta middag. Lagom mosiga kom vi sedan tillbaka till hotellet och hamnade där i baren tillsammans med våra engelska vänner 🙂

744_10200767482028477_1402034519_n
Tänk vad många härliga människor man träffar runt om i världen bara för att man har hund!

Vi somnade ovaggade den kvällen kan jag meddela 😉 På fredagen tog vi det lite lugnare på morgonen men sedan åkte vi tillbaka till NEC mässan och gjorde ett shoppingvarv 🙂 Hundarna fick hänga med och tillbringade tiden vid Discover dog med familjen Green så att de slapp trängas bland alla shoppingsugna människor. Vi fick med oss lite smått och gott hem. Själv la jag, äntligen, vantarna på ett treradigt halsband, är så nöjd över det! Jag fyndade även scalibourhalsband för halva priset mot här hemma samt lite annat smått och gott. När vi kände oss färdiga med mässan delade gruppen på sig. Emma, Caroline och Eva tog tåget in till Brimingham för att shoppa vidare medan jag, Lisa, Pia och Helena tog med oss hundarna och åkte mot Kenilworth.

hall
Om man gillar att shoppa saker som har hundanknytning så måste Crufts vara rena himmelriket, jösses vad saker det fanns!
jag
Suddig och föga smikrande men jodå jag var med på resan och i Cruftsshoppen hittade jag en Cruftsmössa… Nä jag köpte den inte.

Där var tanken att vi skulle knalla runt vid Kenilworth castle men det var tyvärr stängt 😦 Men det var vackert även utanför och vi gick för att kika lite på byn. Det visade sig vara ett bra drag för det var jättemysigt! Vi stannade på ett hotell och tog en fika i solen och när vi satt där så kommer det två hästar med ryttare och det såg ju mysigt ut. Men dom red inte förbi utan i stället kom de in i trädgården där vi satt, satt av och gick för att köpa en varsin öl som ryttarna avnjöt medan hästarna betade, så jäkla häftigt! Efter fikat gick vi runt och spanade lite och hade en trevlig tur runt byn.slottet
Max och Jackpot framför Kenilworth castle.

fika i kenilsworth
Fika i Kenilworth i stålande sol?! Vi hade verkligen tur med vädret denna resa. Det regnade och var dåligt väder på tordagen men då var ju vi på mässan hela dagen så det spelade inte så stor roll.
spring i parken
Vi hittade en trevlig park att gå runt i där hundarna kunde få sträcka ut, och det gjorde dom!

blommor plockas
Blomfantasterna Pia och Helena plockar och är förtjusta över vad de hittar.
promenad
Parken hade en sjö i mitten som vi gick runt.

Efter vår utflykt bar det av till flygplatsen då det var dax för Helena, Caroline och Pia att resa hem. Vi som var kvar hängde med Greens till en restaurang på kvällen och intog middag och när vi kom tillbaka bjöd vi in våra personliga guider till vårt rum för ett glas bubbel.

Lördagmorgon packade vi ihop, käkade frukost och bar sedan ut allt till bussen. Vi tog lite bilder och blev sedan avvinkade av våra värdar när vi började resan hemåt. Resan som sådan gick fint och flöt på bra. Men när vi kom till Dover och skulle checka in på färjan fick vi åka genom säkerhetskontrollen. Bilen blev kollad med speglar underifrån och genomlyst i motorutrymmet, vad de letade efter vet vi inte men vi tyckte att det var lite konstigt att de inte kollade något inne i bilen eller i takboxen? Nåja vi kom på färjan och fortsatte färden. I Belgien var det hemska köer och vi satt fast i nästan 1½ timme 😦 Men sedan flöt det på om man bortser från att vi blev stoppade av tysk polis. Lisa körde så när hon säger ”Men kolla här, nu vill polisen prata med oss” så antog jag nog att hon kört lite fort…. (vet inte vad jag skulle basera det på 😉 ). Men det var en passkontroll (?!) med en trevlig tyskpolis som pratade bra engelska och hans otroligt stora kollega. Efter att passen var kollade och okej och hundarna hade visat upp sig rullade vi vidare. Själv tog jag återigen det lite sega nattpasset men det gick fint den här gången också.

Vid halv tolv i dag lämnade vi av Eva i Linköping och strax före tolv mötte vi upp Henrik och Kilo på poliskontrollplatsen i Norrköping. Kilo kraken har ju aldrig varit själv så här länge tidigare och har nog varit lite bekymrad för han har faktiskt valt att inte äta alla mål med mat?! Det om något är ett tecken på att han saknat sin bror och matte. Vi vinkade av Lisa och Emma och jag var då rakt inte avundsjuk på de ca 50 milen de hade kvar att åka. Vi har i alla fall alla kommit hem ordentligt och tja nu är det väl bara att börja planera för nästa tripp 🙂

Det här är naturligtvis en oerhört förkortad version av våra dagar och jag har en massa fler bilder men orkar nog inte mer än så här i kväll. Men vad det lider ska det nog komma fler bilder från vår resa här på bloggen 🙂

Tack Lisa, Eva och Emma för utmärkt sällskap under hela resan, man måste nog vara lite galen för att göra liknande saker 😉 Pia vilken tur att du ändå kryade på dig så att vi fick ha dig med, våra resor är inte kompletta utan att Big mama är på plats! Helena och Carro, så skoj att ni hängde med! Hoppas ni vill med fler gånger! Family Green, you have been amazing!!!! We could never have done this without you, you have made this trip so easy for us!!

Nu tänker jag gå och lägga mig!

Party och packning

Uh så var den här helgen snart slut den med 😦

I går var det full sula hela dagen och en bit in i natten 😉 Partyt hos Anne blev lyckat tycker jag och vi hade som vanligt vansinnigt trevligt tillsammans. 12 tokiga bernerintresserade damer, jag menar vad skulle kunna bli tråkigt med det sällskapet?!

1899986_10152022761746130_2030697016_n
Alla till bords, ja utom Ann-Sofie som fotar då.

Menyn för kvällen var räkbakelser som Anne hade fixat, skitgott. Till det blev det bubbel i de vansinnigt fina bernerchampagneglasen som Pia fixat 🙂 Sen gjorde vi älgrullader fyllda med bacon, lök och persilja, potatispuré med rotselleri och portersås. Lite pilligt att få till rulladerna men Pia, jag och Lisbeth fick till ett litet rullande band och det flöt förvånansvärt smidigt. Efterrätt blev en choklad/björbärstårta med en massa champagne i. Gott och efter några timmar till bords slängde vi oss i sofforna och fortsatte att prata och fnittra.

Natten blev kort, det blir gärna så när man inte går och lägger sig för ens vid tvåtiden… Strax före åtta tassade vi dock upp för att se starten på Vasaloppet. Sen blev det frukost, en riktig hotellfrukost med bacon, äggröra och en massa annat gott.

Några åkte hem efter frukosten men vi som var kvar bestämde oss för att ta en promenad tillsammans så jag ringde Henrik som kom ner med Maxen och Kilo till mig så att de fick hänga med. Skönt ute men blött och kladdigt på backen.

10001468_10200739149920192_1645232848_n
En liten mini sennenträff blev det där på förmiddagen. Hundarna nöjda över att få  sträcka ut på några gärden.

Efter promenader skildes vi åt och jag började fundera på det här med att packa när jag kom hem. Men jag hade verkligen ingen lust att ägna mig åt det så i stället bytte jag om och tog med mig grabbarna ner till stallet. Där snodde vi Zvea och gav oss ut i skogen på en tur. Maxen var så glad över lite Zveatid men han verkar i alla fall minnas att man ska hålla sig på lite avstånd den här gången, tack för det!

Tillbaka hemma igen var det bara att sätta i gång med packandet, vare sig jag ville eller inte…. Det mesta är nog klart nu, men som vanligt lär jag inte ha nått som passar ihop när vi väl kommer fram, nåja det brukar ju lösa sig. Maxens saker är i alla fall klara och det är väl det viktigaste! Han fick snällt bada bröst, mage och ben i kväll förresten då han glatt slängt sig i ett surhål under vår ridtur, suck.

Ja och i morgon bär det av mot England!!!! Lite jobb på förmiddagen och en tur till veterinären för att avmaska, men sen styr vi kosan mot Crufts!!!!!!!

Östgötamästare

Är visst inte så flitig med att uppdatera här på bloggen, men just nu går det i ett och massor med saker ska hinnas med dagarna i ända. I går hade jag ju lyckats klämma in Östgötamästaren i Mjölby dessutom, vet inte riktigt hur jag tänkte när jag anmälde faktiskt?

Östgötamästaren är en tävling dit man kan anmäla sin hund som har blivit champion, BIR eller BIM under året som gått eller BIR/BIM veteran, alternativt veteran med ck, allt på officiella utställningar. Ägaren till hunden måste ju då bo i östergötland och vara medlem i Ökk så klart. Förra året var Maxen kvalad dit men då kunde vi inte åka. I år höll jag på att missa att anmäla i stället…

Efter jobbet åkte jag hem och fixade hastigt och lustigt till Maxen, borsta ur svansen är inte vare sig min eller Maxens favorit sysselsättning men nu blev det gjort. När Maxen fick anses klar försökte jag snygga till mig själv också och så bar det av mot Mjölby. Lisbeth var snäll och hängde med som supporter  så henne hämtade vi upp innan vi åkte bort till Kvarnparken.

På plats fick vi veta vilken domare som skulle döma för dagen, det var Annika Ulltveit-Moe.  Hon har vad jag kan komma ihåg aldrig dömt Maxen så det var väl ett oskrivet kort för oss. Förhandsgranskningen gick på två sekunder kändes det som och möjligheten för Maxen att visa rörelser på den korta sträckan som fanns var klart begränsade. När Maxen var granskade fick han gå ut och vila en stund i bilen medans vi andra fick lite mat. Lite småsegt var det att det tog ganska lång tid men vi hade trevliga bordsgrannar så det gick ingen nöd på oss. Strax före nio var det dax att börja och veteranerna skulle börja.

Det var sex veteraner anmälda och 21 vuxna. Man tävlar i par mot varandra i en utslagsstege. Eftersom det ska vara lite gala känsla över det hela hade vi blivit uppmanade att piffa till både oss själva och hundarna i den mån man själv kände sig bekväm med. Nått glitter i Maxens päls kändes aldrig akutellt men på torsdagen lånade vi en fluga av Ante och jag fixade fast den på halsbandet så att Maxen kunde ha den på sig på scenen. Det blev genast uppmärksammat och många åh och ahh hördes från publiken 😉

östgötamästare
Inte lätt att visa några rörelser på den korta scenen men vi gjorde så gått vi kunde. Foto Lisbeth Kull. 

Maxen fick möta en dvärgpudel i första vändan och vann där. I andra vändan fick han möta en labrador och vann även då. I finalen så ställdes han mot en border terrier och efter lite granskning och några få steg på scenen så frågade domaren om jag ville ha den stora rosetten, ja tack svarade jag och Maxen vann alltså och blev Östgötamästare veteran 2014 🙂

östgötamästare
Maxen med sina priser och naturligtvis flugan 😉

I dag blev det sovmorgon, vi var hemma ganska sent Maxen och jag. Sen kom pappa och fixade bredbandet åt oss så nu kan vi surfa igen, puh 😉 Därefter blev det promenad och nu har jag förberett köttet till kvällens party. Ja för i kväll blir det fest hemma hos Anne. 12 damer ska munhuggas, dricka bubbel och äta gott är det tänkt 🙂 Henrik drog i väg på Joe Labero i eftermiddag så hundarna ska få hänga med Tommy och Anette tills han kommer hem i kväll igen. Ja och ska jag hinna packa ner allt och fixa i ordning mig själv får jag nog sätta fart nu!